Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under fjärde huvudtiteln gjorda framställning om anvisande av medel till bestridande av kostnaderna för avskedsersättning åt övertaliga månadslönare m. fl. vid marinen jämte en i ämnet väckt motion.
1928-05-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1928:126, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under fjärde huvudtiteln gjorda framställning om anvisande av medel till bestridande av kostnaderna för avskedsersättning åt övertaliga månadslönare m. fl. vid marinen jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
1
Nr 126.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1928 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under fjärde huvudtiteln gjorda framställning
om anvisande av medel till bestridande av kostnaderna
för avskedsersättning åt övertaliga månadslönare
m. fl. vid marinen jämte en i ämnet väckt motion.
(1 :a avd.)
Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1928—1929 har Ivungl.
Maj :t under fjärde huvudtiteln (punkt 86 av det vid propositionen fogade
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag) föreslagit riksdagen
att till bestridande av kostnaderna för avskedsersättning åt övertaliga
månadslönare m. fl. vid marinen för budgetåret 1928—1929 anvisa ett
extra förslagsanslag av 165,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 200
202 av åberopade statsrådsprotokollet.
Vidare har uti en inom andra kammaren av herr B. F:son Holmgren Motion.
väckt motion (nr 92) hemställts, att riksdagen måtte jämte godkännande av
en utsträckning av rätten till avskedsersättning för underbefäl vid marinen
enligt av kungl. marinförvaltningen föreslagna grunder för budgetåret
1928—1929 till avskedsersättning åt övertaligt underbefäl, månadslönare
m. fl. vid marinen anvisa ett extra förslagsanslag av 265,000 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande: Departe
»I
riksstaten för budgetåret 1927—1928 har för avskedsersättning åt övertaligt
underbefäl, månadslönare m. fl. vid marinen anvisats ett extra förslagsanslag
å 200,000 kronor, varav beräknats för underbefäl 20,000 kronor
och för månadslönare m. fl. 180,000 kronor.
Grunder för avskedsersättningens utgående hava fastställts, beträffande
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 60 häft. (Nr 126.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
övertaligt underbefäl genom särskilda kungl. brev och i fråga om månadslönare
m. fl. genom kungörelse den 15 januari 1926 (nr 10).
Enligt vad marinförvaltningen meddelat, torde för avskedsersättning åt
månadslönare m. fl. under nästkommande budgetår böra beräknas ett belopp
av 165,000 kronor. Däremot skulle några ytterligare medel för beredande
av avskedsersättning åt underbefäl vid marinen icke erfordras enligt de bestämmelser
angående dylik ersättning, som hittills varit gällande.
I kungl. brev den 10 september 1926 angående avskedsersättning i vissa
fall åt övertaligt underbefäl av manskapet vid flottan stadgades såsom villkor
för åtnjutande av berörda förmån, bland annat, att vederbörande innehaft
anställning vid försvarsväsendet under minst fyra år och befordrats till
underofficerskorpral eller genomgått underofficersskola.
I särskilda till Kungl. Maj:t ingivna skrifter hava vissa f. d. korpraler
vid flottan, som erhållit avsked i samband med genomförande av den nya
försvarsorganisationen, anhållit att, ehuru de icke uppfyllt för erhållande
av avskedsersättning stadgat villkor i fråga om genomgången underofficersskola,
få komma i åtnjutande av avskedsersättning.
Vidare har försvarsväsendets underbefälsförbund gjort framställning om
verkställande av utredning rörande avskedsersättning åt den kategori korpraler,
vartill ovannämnda sökande äro att hänföra.
Sedan marinförvaltningen häröver avgivit utlåtande och därvid förklarat
sig icke hava något att erinra mot företagande av en närmare utredning i
ämnet, har Kungl. Maj :t uppdragit åt marinförvaltningen att verkställa
den av ämbetsverket ifrågasatta utredningen.
I anledning härav har marinförvaltningen i sin skrivelse rörande sjöförsvarets
medelsbehov för budgetåret 1928—1929 anfört, att såväl stationsbefälhavarna
som chefen för kustartilleriet ansett en utsträckning av rätten
till avskedsersättning välbefogad. I avseende å nu omförmäld förmån hade
med furir vid armén jämställts korpral vid marinen, vilken befordrats till
underofficerskorpral eller genomgått underofficersskola. Emellertid vore enligt
ämbetsverkets mening marinens korpraler, även utan nämnda förutsättning,
med hänsyn till utbildning och avlöning överlägsna korpraler vid armén
och närmast jämställda med arméns furirer. Med hänsyn till den ståndpunkt
riksdagen intagit till denna fråga — i det att en vid 1927 års riksdag väckt
motion om avskedsersättning åt här ifrågavarande korpraler vid flottan avslagits
— funne sig marinförvaltningen icke böra föreslå, att avskedsersättning
tillerkändes korpraler vid marinen i samma utsträckning, som medgivits
furirer vid armén. Ämbetsverket ansåge det likväl behjärtansvärt, att
de på grund av försvarsbeslutet avskedade korpraler vid marinen, vilka hade
försörjningsplikt mot anhöriga, komme i åtnjutande av avskedsersättning.
Kostnaderna härför hade beräknats till i runt tal 100,000 kronor.
För egen del finner jag icke tillräckliga skäl hava förebragts för en ändring
i den ståndpunkt, som av Kungl. Maj :t och riksdagen tidigare intagits
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
3
beträffande villkoren för åtnjutande av avskedsersättning. Jag erinrar i detta
sammanhang om att försvarsväsendets lönenämnd uti den 16 februari 1927
avgivet yttrande med anledning av nyssberörda motion givit uttryck åt den
från marinförvaltningens mening avvikande uppfattningen, att, därest den
i motionen ifrågasatta lindringen av berörda villkor för flottans underbefäl
ansåges böra äga rum, densamma förutsatte en ändring i motsvarande
villkor för arméns underbefäl därhän, att icke blott, såsom nu är fallet,
furirer utan även korpraler vid armén med lika lång anställningstid kunde
komma i åtnjutande av avskedsersättning.
Under förevarande anslag torde alltså för nästkommande budgetår böra
upptagas ett belopp av 165,000 kronor.»
Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:
»I motion II: 127 till 1927 års riksdag hemställde undertecknad Holmgren,
att riksdagen måtte besluta, att avskedsersättning skulle utgå till samtliga
de flottans korpraler, därest de vid avskedet räknade fyra tjänsteår eller
däröver, som på grund av den enligt 1925 års riksdags beslut hösten 1926
ikraftträdande personalstaten icke kunnat beredas fortsatt anställning vid
försvarsväsendet, änskönt de varit till fortsatt tjänst lämpliga.
I motiveringen för denna hemställan anförde jag bl. a., att kungl. brevet
av den 10 september 1926 för avskedsersättnings åtnjutande bl. a. föreskrev,
att dylik ersättning endast utginge till beställningshavare, som innehaft
anställning vid försvarsväsendet under minst fyra år och befordrats till underofficerskorpral
eller genomgått underofficersskola samt antingen enligt
gällande bestämmelser vore berättigad till fortsatt anställning eller i annat
fall i avseende å tjänsteduglighet, uppförande m. m. ansåges lämplig
därför.
Jag anförde också, att det hösten 1926 hade visat sig, att även andra
underbefäl vid flottan än sådana, som vore underofficerskorpraler eller hade
genomgått underofficersskola, blivit övertaliga, vilket icke i proposition
nr 50 till 1925 års riksdag ang. försvarsväsendets ordnande förutsatts. Anledningen
härtill vore, att antalet korpralsbeställningar vid vissa yrkesgrenar
minskats betydligt, medan antalet vid andra däremot ökats, och då
transport mellan de olika yrkesgrenarna icke kunnat ordnas, hade antalet
entledigade givetvis blivit större än den enkla skillnaden mellan den gamla
och den nya staten.
över motionen infordrade statsutskottet yttrande från försvarsväsendets
lönenämnd, och i skrivelse av den 16 februari 1927 anförde denna efter
att ha redogjort för, vad som förevarit i frågan, att den funnit de i kungl.
brevet den 10 september 1926 meddelade bestämmelserna för utgivande av
avskedsersättning till övertaliga korpraler vid flottan ansluta sig till riksdagens
år 1925 i ämnet fattade beslut. Därjämte yttrade nämnden:
''Med hänsyn till de olika anställnings- och utbildningsförhållandena vid
Motionen.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
armén och flottan har det tydligen ansetts befogat att även i fråga om
rätt till dylik ersättning uppställa olika villkor för arméns och flottans underbefäl.
Givet är dock, att den omständigheten, att för rätt till avskedsersättning
för flottans underbefäl förutsättes en längre anställningstid än i
fråga om dylik förmån för arméns underbefäl, av förstnämnda underbefäl,
som icke torde vara närmare insatt i de synpunkter, som legat till grund
för berörda åtskillnad, kan uppfattas såsom innebärande en orättvisa.
Lönenämnden, som icke tidigare haft att yttra sig angående villkoren för
ifrågavarande förmåns utgående, finner sig för sin del icke kunna, utöver
vad av det föregående framgår, i denna fråga uttala sig i vidare mån, än
att, därest den i motionen ifrågasatta lindringen av ifrågavarande villkor
för flottans underbefäl anses böra äga rum, densamma torde förutsätta en
ändring i motsvarande villkor för arméns underbefäl därhän, att jämväl
korpraler vid armén med lika lång anställningstid komma i åtnjutande av
avskedsersättning.’
I sitt utlåtande nr 4 p. 78 anförde statsutskottet:
’Även om vissa billighetsskål kunna anses tala för det motionsvis väckta
förslaget om utsträckning av rätten till avskedsersättning, torde dock ett
genomförande av förslaget medföra så vittgående konsekvenser, att utskottet
icke funnit sig kunna tillstyrka motionen.’
Den 26 mars 1927 blev motionen av riksdagen avslagen.
Då riksdagen sålunda en gång behandlat frågan, skulle jag icke vidare
ha upptagit densamma, om icke vissa omständigheter därtill givit anledning.
En utredning av frågan har emellertid på uppdrag av Kungl. Maj:t
verkställts av marinförvaltningen, och då denna föreslagit, att Kungl. Maj:t
måtte framlägga förslag i ärendet till riksdagen, men så icke skett, tilllåter
jag mig att ånyo fästa riksdagens uppmärksamhet på frågan.
I eu till Konungen ställd, den 25 sistlidne juni ingiven underdånig
framställning anhöll nämligen försvarsväsendets underbefälsförbund om
utredning av frågan, och sedan marinförvaltningen tillstyrkt framställningen,
uppdrog Kungl. Maj:t i ämbetskrivelse den 5 augusti 1927 åt detta
verk att verkställa utredningen samt avgiva det förslag, vartill densamma
kunde giva anledning.
I skrivelse den 31 augusti 1927 angående regleringen av utgifterna under
riksstatens fjärde huvudtitel, avdelning III, sjöförsvaret, för budgetåret
1928—1929 anför marinförvaltningen i denna sak:
’Under framhållande av, att såväl stationsbefälhavarne som chefen för
kustartilleriet finna en utsträckning av rätten till avskedsersättning välbefogad,
får marinförvaltningen för egen del anföra följande.
I avseende å nu omförmälda förmån har med furir vid armén jämställts
korpral vid marinen, vilken befordrats till underofficerskorpral eller genomgått
underofficersskola. Emellertid äro marinens korpraler, även utan
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
5
nämnda förutsättning, med hänsyn till utbildning och avlöning överlägsna
korpraler vid armén och närmast jämställda med arméns furirer.
Marinförvaltningen, som på grund av riksdagens ståndpunktstagande icke
finner sig böra föreslå att avskedsersättning tillerkännes korpraler vid marinen
i samma utsträckning, som medgivits för furirer vid armén, anser
likväl, så som ämbetsverket tidigare haft tillfälle uttala, behjärtansvärt att
de på grund av försvarsbeslutet avskedade korpraler vid marinen, vilka
hava försörjningsplikt mot anhöriga, må komma i åtnjutande av avskedsersättning.
Givetvis bör ett sådant medgivande få retroaktiv tillämplighet.
Beträffande flottan skulle förslaget medföra en kostnad, som enligt de av
stationsbefälhavarne lämnade uppgifter torde kunna beräknas till omkring
50.000 kronor för Karlskrona och 25,000 för Stockholms station. Vad kustartilleriet
vidkommer skulle motsvarande kostnad icke överstiga 25,000
kronor.
I enlighet med vad nu anförts, och då eljest icke erfordras ytterligare
medel för beredande av avskedsersättning åt underbefäl vid marinen, har
marinförvaltningen för nämnda ändamål beräknat ett belopp av i runt tal
100.000 kronor.’
Som av Kungl. Maj:ts proposition nr 1 till årets riksdag framgår (IV,
sid. 202), har statsrådet och chefen för försvarsdepartementet likväl icke
ansett, att tillräckliga skäl anförts för ändring av villkoren för åtnjutande
av avskedsersättning, och erinras därvid om lönenämndens ovan nämnda
yttrande i frågan.
De militära myndigheterna hava dock enstämmigt förordat en ändring
i villkoren för avskedsersättningens åtnjutande vid marinen, och för den
berörda personalen har riksdagsbeslutet av 1925 i detta stycke tett sig som
en orättvisa.
Då vid den nya manskapsstatens ikraftträdande ett antal korpraler blevo
entledigade, och endast de i kungl. brevet den 10 sept. 1926 berörda kategorierna
tillerkändes avskedsersättning, torde detta närmast ha berott på,
att 1925 års riksdag, som ju endast beräknat, att personal av dessa kategorier
skulle bli övertalig, icke då hade anledning överväga, huruvida jämväl
korpraler, som icke genomgått underofficersskola, borde, vara berättigade
till den särskilda avskedsersättningen. Då det nu visat sig, att också sådana
korpraler blivit övertaliga, har den frågan uppstått, huruvida dessa
kunna anses jämnställda med arméns furirer utan underofficersutbildning,
och om de alltså liksom dessa böra få uppbära avskedsersättning.
Det synes vara obestridligt, att marinens korpraler närmast äro jämställda
med arméns furirer av 2 klassen, och några konsekvenser beträffande
arméns korpraler kunna icke vara att befara. Marinens korpraler hava
liksom furirerna genomgått treårig utbildning, och äro bådadera kategorierna
färdigutbildade underbefäl, medan arméns korpraler endast genomgått
två års utbildning och sålunda fortfarande äro att betrakta som skolelever.
6
Statsutslcottets utlåtande Nr 126.
Gällande reglemente för marinen jämställer också marinens korpraler med
furirerna av 2 klassen, ty den i reglementets kap. I § 18 införda tjänsteställningslistan
upptager dem sålunda:
Flottan: Kustartilleriet: Armén:
Flaggkorpral Flaggkorpral Furir av 1. klass
Korpral (högbåtsman) Korpral Furir av 2. klass.
Även manskapsavlöningsreglementjet jämställer korpraler vid marinen
och furirer av 2. klassen vid armén, ty med avseende på dem tillkommande
lön stadgar reglementet följande i det närmaste lika lönebelopp:
Beställningshavare
Begyn-
nelse-
lön
Lön efter en tjänstetid av följande antal månader
12
24
36
48
60
72
84
96
Furir av 2 klass......
Korpral vid marinen
1,092
1,140
1,092
1,140
1,092
1,140
1,272
1,320
1,392
1,416
1,512
1,512
1,632
1,608
1,728
1,704
1,800
Det kan under dylika förhållanden icke vara rätt, att marinens korpraler
skola vara sämre ställda än arméns furirer av 2 klassen i fråga om rätt
till avskedsersättning. De äro i detta avseende t. o. m. ställda sämre än
vissa av arméns korpraler, ty kungl. brevet »angående bestämmelser rörande
avskedsersättning i vissa fall åt övertaligt underbefäl vid armén» stadgar
bl. a., att avskedsersättning på Kungl. Maj :ts prövning i varje särskilt fall
kan tillerkännas innehavare av beställning som gevärshantverkarekorpral
eller som sjukvårds-, hovslagare- eller hantverkskorpral vid armén. Kungl.
Maj:t lär på grund härav ha tillerkänt dylika beställningsmän samt också
musikfurirer, som utöver det beräknade antalet blivit övertaliga, avskedsersättning,
därest de räknat en sammanlagd tjänstetid om åtta år samt
också sådana med kortare tjänstetid, om ömmande omständigheter givit
anledning därtill.
Flertalet av de entledigade korpralerna vid marinen äro familjeförsörjare,
och torde det vara statens moraliska plikt att också tillerkänna dem avskedsersättning.
Redan nu har en del av dem kommit att falla kommunerna
till last som nödhjälpsarbetare eller hjälpsökande, och det torde icke heller
vara riktigt, att kommunerna på detta sätt skola bliva ekonomiskt lidande
på försvarsbeslutet. Det förtjänar också framhållas, att det råder en bestämd
skillnad mellan dessa entledigade underbefäl och andra personalgrupper,
som bliva entledigade från statstjänst på grund av indragningar, ty dessa
senare kunna i många fall efter någon tid vinna förnyad anställning inom
sitt fack, medan underbefälet icke kan beräkna detta, och i regel sakna de
också sådan yrkesutbildning, som kan möjliggöra erhållandet av annat arbete,
som fordrar yrkeskunskap.»
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
7
I fråga om grunderna för utbetalning av avskedsersättning till underbefäl
vid marinen har marinförvaltningen föreslagit, att jämväl avskedade
korpraler, vilka hade försörjningsplikt mot anhöriga, borde komma i
åtnjutande av sådan ersättning. Kostnaderna härför hava av marinförvaltningen
beräknats till sammanlagt 100,000 kronor, varav 25,000 kronor
lör kustartilleriet, därvid förutsätts, att ett medgivande av nämnda art
skulle erhålla retroaktiv tillämplighet.
Utskottet har erfarit, att åtskilliga korpraler vid flottan och kustartilleriet,
som erhållit avsked på grund av 1925 års försvarsbeslut och icke avlagt
underofficersexamen, befinna sig i ekonomiska svårigheter. Billighetsskäl
synas tala för att jämväl sådana korpraler vid marinen må kunna komma
i åtnjutande av ersättning eller understöd under förutsättning dock, att de
befinna sig i särskilt svåra ekonomiska förhållanden. Beslut om huruvida
ersättning eller understöd av ifrågavarande slag bör lämnas nämnda beställningshavare
torde böra fattas av Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt
fall. Givetvis bör understödsbeloppet icke i något fall överstiga vad
som skulle hava utgått, därest avskedsersättning enligt de i kungl. brevet
den 10 september 1926 angivna grunderna för dylik ersättning för beställningshavare
vid marinen vunnit tillämpning, och ej heller bör understödet
utgå med högre belopp, än som skolat såsom avskedsersättning tillkomma
furir av andra klassen vid armén.
I annan mån har utskottet icke funnit anledning ifrågasätta någon jämkning
i gällande grunder för avskedsersättning åt personal vid marinen.
På grund av vad utskottet här ovan föreslagit, torde det av Kungl. Maj:t
äskade anslaget för avskedsersättning, 165,000 kronor, böra för budgetåret
1928—1929 höjas till 200,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
och herr Holmgrens förevarande motion II: 92 till bestridande
av kostnaderna för avskedsersättning m. m. åt övertaliga
månadslönare m. fl. vid marinen för budgetåret 1928
—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 200,000 kronor.
Stockholm den 11 maj 1928.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVAENZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar 8. H. Kvarnmelius, A. G. Lindblad, J. L. Widell,
J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. G. Walles, E. A. Hallin,
C. I. Asplund, J. Clemedtson, K. A. TV. Björck och D. Hansén;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, 8. Bengtsson i Norup, L.
J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. A:son Törnkvist
i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren, 8. Persson i Fritorp,
K. S. V. Word, O. E. F. Järte och P. A. Hansson i Stockholm.
Utskottets
yttrande.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1928:237 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under fjärde huvudtiteln gjorda framställning om anvisande av medel till bestrida s. 15 i texten