Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under fjärde huvudtiteln gjorda framställning om anvisande av medel till bestridande av kostnaderna för avskedsersättning åt övertaliga månadslönare m. fl. vid marinen jämte en i ämnet väckt motion.

1928-05-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:126, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under fjärde huvudtiteln gjorda framställning om anvisande av medel till bestridande av kostnaderna för avskedsersättning åt övertaliga månadslönare m. fl. vid marinen jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 126.

1

Nr 126.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1928 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under fjärde huvudtiteln gjorda framställning

om anvisande av medel till bestridande av kostnaderna

för avskedsersättning åt övertaliga månadslönare

m. fl. vid marinen jämte en i ämnet väckt motion.

(1 :a avd.)

Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1928—1929 har Ivungl.

Maj :t under fjärde huvudtiteln (punkt 86 av det vid propositionen fogade

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag) föreslagit riksdagen

att till bestridande av kostnaderna för avskedsersättning åt övertaliga

månadslönare m. fl. vid marinen för budgetåret 1928—1929 anvisa ett

extra förslagsanslag av 165,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 200

202 av åberopade statsrådsprotokollet.

Vidare har uti en inom andra kammaren av herr B. F:son Holmgren Motion.

väckt motion (nr 92) hemställts, att riksdagen måtte jämte godkännande av

en utsträckning av rätten till avskedsersättning för underbefäl vid marinen

enligt av kungl. marinförvaltningen föreslagna grunder för budgetåret

1928—1929 till avskedsersättning åt övertaligt underbefäl, månadslönare

m. fl. vid marinen anvisa ett extra förslagsanslag av 265,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande: Departe
»I

riksstaten för budgetåret 1927—1928 har för avskedsersättning åt övertaligt

underbefäl, månadslönare m. fl. vid marinen anvisats ett extra förslagsanslag

å 200,000 kronor, varav beräknats för underbefäl 20,000 kronor

och för månadslönare m. fl. 180,000 kronor.

Grunder för avskedsersättningens utgående hava fastställts, beträffande

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 60 häft. (Nr 126.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 126.

övertaligt underbefäl genom särskilda kungl. brev och i fråga om månadslönare

m. fl. genom kungörelse den 15 januari 1926 (nr 10).

Enligt vad marinförvaltningen meddelat, torde för avskedsersättning åt

månadslönare m. fl. under nästkommande budgetår böra beräknas ett belopp

av 165,000 kronor. Däremot skulle några ytterligare medel för beredande

av avskedsersättning åt underbefäl vid marinen icke erfordras enligt de bestämmelser

angående dylik ersättning, som hittills varit gällande.

I kungl. brev den 10 september 1926 angående avskedsersättning i vissa

fall åt övertaligt underbefäl av manskapet vid flottan stadgades såsom villkor

för åtnjutande av berörda förmån, bland annat, att vederbörande innehaft

anställning vid försvarsväsendet under minst fyra år och befordrats till

underofficerskorpral eller genomgått underofficersskola.

I särskilda till Kungl. Maj:t ingivna skrifter hava vissa f. d. korpraler

vid flottan, som erhållit avsked i samband med genomförande av den nya

försvarsorganisationen, anhållit att, ehuru de icke uppfyllt för erhållande

av avskedsersättning stadgat villkor i fråga om genomgången underofficersskola,

få komma i åtnjutande av avskedsersättning.

Vidare har försvarsväsendets underbefälsförbund gjort framställning om

verkställande av utredning rörande avskedsersättning åt den kategori korpraler,

vartill ovannämnda sökande äro att hänföra.

Sedan marinförvaltningen häröver avgivit utlåtande och därvid förklarat

sig icke hava något att erinra mot företagande av en närmare utredning i

ämnet, har Kungl. Maj :t uppdragit åt marinförvaltningen att verkställa

den av ämbetsverket ifrågasatta utredningen.

I anledning härav har marinförvaltningen i sin skrivelse rörande sjöförsvarets

medelsbehov för budgetåret 1928—1929 anfört, att såväl stationsbefälhavarna

som chefen för kustartilleriet ansett en utsträckning av rätten

till avskedsersättning välbefogad. I avseende å nu omförmäld förmån hade

med furir vid armén jämställts korpral vid marinen, vilken befordrats till

underofficerskorpral eller genomgått underofficersskola. Emellertid vore enligt

ämbetsverkets mening marinens korpraler, även utan nämnda förutsättning,

med hänsyn till utbildning och avlöning överlägsna korpraler vid armén

och närmast jämställda med arméns furirer. Med hänsyn till den ståndpunkt

riksdagen intagit till denna fråga — i det att en vid 1927 års riksdag väckt

motion om avskedsersättning åt här ifrågavarande korpraler vid flottan avslagits

— funne sig marinförvaltningen icke böra föreslå, att avskedsersättning

tillerkändes korpraler vid marinen i samma utsträckning, som medgivits

furirer vid armén. Ämbetsverket ansåge det likväl behjärtansvärt, att

de på grund av försvarsbeslutet avskedade korpraler vid marinen, vilka hade

försörjningsplikt mot anhöriga, komme i åtnjutande av avskedsersättning.

Kostnaderna härför hade beräknats till i runt tal 100,000 kronor.

För egen del finner jag icke tillräckliga skäl hava förebragts för en ändring

i den ståndpunkt, som av Kungl. Maj :t och riksdagen tidigare intagits

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 126.

3

beträffande villkoren för åtnjutande av avskedsersättning. Jag erinrar i detta

sammanhang om att försvarsväsendets lönenämnd uti den 16 februari 1927

avgivet yttrande med anledning av nyssberörda motion givit uttryck åt den

från marinförvaltningens mening avvikande uppfattningen, att, därest den

i motionen ifrågasatta lindringen av berörda villkor för flottans underbefäl

ansåges böra äga rum, densamma förutsatte en ändring i motsvarande

villkor för arméns underbefäl därhän, att icke blott, såsom nu är fallet,

furirer utan även korpraler vid armén med lika lång anställningstid kunde

komma i åtnjutande av avskedsersättning.

Under förevarande anslag torde alltså för nästkommande budgetår böra

upptagas ett belopp av 165,000 kronor.»

Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:

»I motion II: 127 till 1927 års riksdag hemställde undertecknad Holmgren,

att riksdagen måtte besluta, att avskedsersättning skulle utgå till samtliga

de flottans korpraler, därest de vid avskedet räknade fyra tjänsteår eller

däröver, som på grund av den enligt 1925 års riksdags beslut hösten 1926

ikraftträdande personalstaten icke kunnat beredas fortsatt anställning vid

försvarsväsendet, änskönt de varit till fortsatt tjänst lämpliga.

I motiveringen för denna hemställan anförde jag bl. a., att kungl. brevet

av den 10 september 1926 för avskedsersättnings åtnjutande bl. a. föreskrev,

att dylik ersättning endast utginge till beställningshavare, som innehaft

anställning vid försvarsväsendet under minst fyra år och befordrats till underofficerskorpral

eller genomgått underofficersskola samt antingen enligt

gällande bestämmelser vore berättigad till fortsatt anställning eller i annat

fall i avseende å tjänsteduglighet, uppförande m. m. ansåges lämplig

därför.

Jag anförde också, att det hösten 1926 hade visat sig, att även andra

underbefäl vid flottan än sådana, som vore underofficerskorpraler eller hade

genomgått underofficersskola, blivit övertaliga, vilket icke i proposition

nr 50 till 1925 års riksdag ang. försvarsväsendets ordnande förutsatts. Anledningen

härtill vore, att antalet korpralsbeställningar vid vissa yrkesgrenar

minskats betydligt, medan antalet vid andra däremot ökats, och då

transport mellan de olika yrkesgrenarna icke kunnat ordnas, hade antalet

entledigade givetvis blivit större än den enkla skillnaden mellan den gamla

och den nya staten.

över motionen infordrade statsutskottet yttrande från försvarsväsendets

lönenämnd, och i skrivelse av den 16 februari 1927 anförde denna efter

att ha redogjort för, vad som förevarit i frågan, att den funnit de i kungl.

brevet den 10 september 1926 meddelade bestämmelserna för utgivande av

avskedsersättning till övertaliga korpraler vid flottan ansluta sig till riksdagens

år 1925 i ämnet fattade beslut. Därjämte yttrade nämnden:

''Med hänsyn till de olika anställnings- och utbildningsförhållandena vid

Motionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 126.

armén och flottan har det tydligen ansetts befogat att även i fråga om

rätt till dylik ersättning uppställa olika villkor för arméns och flottans underbefäl.

Givet är dock, att den omständigheten, att för rätt till avskedsersättning

för flottans underbefäl förutsättes en längre anställningstid än i

fråga om dylik förmån för arméns underbefäl, av förstnämnda underbefäl,

som icke torde vara närmare insatt i de synpunkter, som legat till grund

för berörda åtskillnad, kan uppfattas såsom innebärande en orättvisa.

Lönenämnden, som icke tidigare haft att yttra sig angående villkoren för

ifrågavarande förmåns utgående, finner sig för sin del icke kunna, utöver

vad av det föregående framgår, i denna fråga uttala sig i vidare mån, än

att, därest den i motionen ifrågasatta lindringen av ifrågavarande villkor

för flottans underbefäl anses böra äga rum, densamma torde förutsätta en

ändring i motsvarande villkor för arméns underbefäl därhän, att jämväl

korpraler vid armén med lika lång anställningstid komma i åtnjutande av

avskedsersättning.’

I sitt utlåtande nr 4 p. 78 anförde statsutskottet:

’Även om vissa billighetsskål kunna anses tala för det motionsvis väckta

förslaget om utsträckning av rätten till avskedsersättning, torde dock ett

genomförande av förslaget medföra så vittgående konsekvenser, att utskottet

icke funnit sig kunna tillstyrka motionen.’

Den 26 mars 1927 blev motionen av riksdagen avslagen.

Då riksdagen sålunda en gång behandlat frågan, skulle jag icke vidare

ha upptagit densamma, om icke vissa omständigheter därtill givit anledning.

En utredning av frågan har emellertid på uppdrag av Kungl. Maj:t

verkställts av marinförvaltningen, och då denna föreslagit, att Kungl. Maj:t

måtte framlägga förslag i ärendet till riksdagen, men så icke skett, tilllåter

jag mig att ånyo fästa riksdagens uppmärksamhet på frågan.

I eu till Konungen ställd, den 25 sistlidne juni ingiven underdånig

framställning anhöll nämligen försvarsväsendets underbefälsförbund om

utredning av frågan, och sedan marinförvaltningen tillstyrkt framställningen,

uppdrog Kungl. Maj:t i ämbetskrivelse den 5 augusti 1927 åt detta

verk att verkställa utredningen samt avgiva det förslag, vartill densamma

kunde giva anledning.

I skrivelse den 31 augusti 1927 angående regleringen av utgifterna under

riksstatens fjärde huvudtitel, avdelning III, sjöförsvaret, för budgetåret

1928—1929 anför marinförvaltningen i denna sak:

’Under framhållande av, att såväl stationsbefälhavarne som chefen för

kustartilleriet finna en utsträckning av rätten till avskedsersättning välbefogad,

får marinförvaltningen för egen del anföra följande.

I avseende å nu omförmälda förmån har med furir vid armén jämställts

korpral vid marinen, vilken befordrats till underofficerskorpral eller genomgått

underofficersskola. Emellertid äro marinens korpraler, även utan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 126.

5

nämnda förutsättning, med hänsyn till utbildning och avlöning överlägsna

korpraler vid armén och närmast jämställda med arméns furirer.

Marinförvaltningen, som på grund av riksdagens ståndpunktstagande icke

finner sig böra föreslå att avskedsersättning tillerkännes korpraler vid marinen

i samma utsträckning, som medgivits för furirer vid armén, anser

likväl, så som ämbetsverket tidigare haft tillfälle uttala, behjärtansvärt att

de på grund av försvarsbeslutet avskedade korpraler vid marinen, vilka

hava försörjningsplikt mot anhöriga, må komma i åtnjutande av avskedsersättning.

Givetvis bör ett sådant medgivande få retroaktiv tillämplighet.

Beträffande flottan skulle förslaget medföra en kostnad, som enligt de av

stationsbefälhavarne lämnade uppgifter torde kunna beräknas till omkring

50.000 kronor för Karlskrona och 25,000 för Stockholms station. Vad kustartilleriet

vidkommer skulle motsvarande kostnad icke överstiga 25,000

kronor.

I enlighet med vad nu anförts, och då eljest icke erfordras ytterligare

medel för beredande av avskedsersättning åt underbefäl vid marinen, har

marinförvaltningen för nämnda ändamål beräknat ett belopp av i runt tal

100.000 kronor.’

Som av Kungl. Maj:ts proposition nr 1 till årets riksdag framgår (IV,

sid. 202), har statsrådet och chefen för försvarsdepartementet likväl icke

ansett, att tillräckliga skäl anförts för ändring av villkoren för åtnjutande

av avskedsersättning, och erinras därvid om lönenämndens ovan nämnda

yttrande i frågan.

De militära myndigheterna hava dock enstämmigt förordat en ändring

i villkoren för avskedsersättningens åtnjutande vid marinen, och för den

berörda personalen har riksdagsbeslutet av 1925 i detta stycke tett sig som

en orättvisa.

Då vid den nya manskapsstatens ikraftträdande ett antal korpraler blevo

entledigade, och endast de i kungl. brevet den 10 sept. 1926 berörda kategorierna

tillerkändes avskedsersättning, torde detta närmast ha berott på,

att 1925 års riksdag, som ju endast beräknat, att personal av dessa kategorier

skulle bli övertalig, icke då hade anledning överväga, huruvida jämväl

korpraler, som icke genomgått underofficersskola, borde, vara berättigade

till den särskilda avskedsersättningen. Då det nu visat sig, att också sådana

korpraler blivit övertaliga, har den frågan uppstått, huruvida dessa

kunna anses jämnställda med arméns furirer utan underofficersutbildning,

och om de alltså liksom dessa böra få uppbära avskedsersättning.

Det synes vara obestridligt, att marinens korpraler närmast äro jämställda

med arméns furirer av 2 klassen, och några konsekvenser beträffande

arméns korpraler kunna icke vara att befara. Marinens korpraler hava

liksom furirerna genomgått treårig utbildning, och äro bådadera kategorierna

färdigutbildade underbefäl, medan arméns korpraler endast genomgått

två års utbildning och sålunda fortfarande äro att betrakta som skolelever.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutslcottets utlåtande Nr 126.

Gällande reglemente för marinen jämställer också marinens korpraler med

furirerna av 2 klassen, ty den i reglementets kap. I § 18 införda tjänsteställningslistan

upptager dem sålunda:

Flottan: Kustartilleriet: Armén:

Flaggkorpral Flaggkorpral Furir av 1. klass

Korpral (högbåtsman) Korpral Furir av 2. klass.

Även manskapsavlöningsreglementjet jämställer korpraler vid marinen

och furirer av 2. klassen vid armén, ty med avseende på dem tillkommande

lön stadgar reglementet följande i det närmaste lika lönebelopp:

Beställningshavare

Begyn-

nelse-

lön

Lön efter en tjänstetid av följande antal månader

12

24

36

48

60

72

84

96

Furir av 2 klass......

Korpral vid marinen

1,092

1,140

1,092

1,140

1,092

1,140

1,272

1,320

1,392

1,416

1,512

1,512

1,632

1,608

1,728

1,704

1,800

Det kan under dylika förhållanden icke vara rätt, att marinens korpraler

skola vara sämre ställda än arméns furirer av 2 klassen i fråga om rätt

till avskedsersättning. De äro i detta avseende t. o. m. ställda sämre än

vissa av arméns korpraler, ty kungl. brevet »angående bestämmelser rörande

avskedsersättning i vissa fall åt övertaligt underbefäl vid armén» stadgar

bl. a., att avskedsersättning på Kungl. Maj :ts prövning i varje särskilt fall

kan tillerkännas innehavare av beställning som gevärshantverkarekorpral

eller som sjukvårds-, hovslagare- eller hantverkskorpral vid armén. Kungl.

Maj:t lär på grund härav ha tillerkänt dylika beställningsmän samt också

musikfurirer, som utöver det beräknade antalet blivit övertaliga, avskedsersättning,

därest de räknat en sammanlagd tjänstetid om åtta år samt

också sådana med kortare tjänstetid, om ömmande omständigheter givit

anledning därtill.

Flertalet av de entledigade korpralerna vid marinen äro familjeförsörjare,

och torde det vara statens moraliska plikt att också tillerkänna dem avskedsersättning.

Redan nu har en del av dem kommit att falla kommunerna

till last som nödhjälpsarbetare eller hjälpsökande, och det torde icke heller

vara riktigt, att kommunerna på detta sätt skola bliva ekonomiskt lidande

på försvarsbeslutet. Det förtjänar också framhållas, att det råder en bestämd

skillnad mellan dessa entledigade underbefäl och andra personalgrupper,

som bliva entledigade från statstjänst på grund av indragningar, ty dessa

senare kunna i många fall efter någon tid vinna förnyad anställning inom

sitt fack, medan underbefälet icke kan beräkna detta, och i regel sakna de

också sådan yrkesutbildning, som kan möjliggöra erhållandet av annat arbete,

som fordrar yrkeskunskap.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 126.

7

I fråga om grunderna för utbetalning av avskedsersättning till underbefäl

vid marinen har marinförvaltningen föreslagit, att jämväl avskedade

korpraler, vilka hade försörjningsplikt mot anhöriga, borde komma i

åtnjutande av sådan ersättning. Kostnaderna härför hava av marinförvaltningen

beräknats till sammanlagt 100,000 kronor, varav 25,000 kronor

lör kustartilleriet, därvid förutsätts, att ett medgivande av nämnda art

skulle erhålla retroaktiv tillämplighet.

Utskottet har erfarit, att åtskilliga korpraler vid flottan och kustartilleriet,

som erhållit avsked på grund av 1925 års försvarsbeslut och icke avlagt

underofficersexamen, befinna sig i ekonomiska svårigheter. Billighetsskäl

synas tala för att jämväl sådana korpraler vid marinen må kunna komma

i åtnjutande av ersättning eller understöd under förutsättning dock, att de

befinna sig i särskilt svåra ekonomiska förhållanden. Beslut om huruvida

ersättning eller understöd av ifrågavarande slag bör lämnas nämnda beställningshavare

torde böra fattas av Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt

fall. Givetvis bör understödsbeloppet icke i något fall överstiga vad

som skulle hava utgått, därest avskedsersättning enligt de i kungl. brevet

den 10 september 1926 angivna grunderna för dylik ersättning för beställningshavare

vid marinen vunnit tillämpning, och ej heller bör understödet

utgå med högre belopp, än som skolat såsom avskedsersättning tillkomma

furir av andra klassen vid armén.

I annan mån har utskottet icke funnit anledning ifrågasätta någon jämkning

i gällande grunder för avskedsersättning åt personal vid marinen.

På grund av vad utskottet här ovan föreslagit, torde det av Kungl. Maj:t

äskade anslaget för avskedsersättning, 165,000 kronor, böra för budgetåret

1928—1929 höjas till 200,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts framställning

och herr Holmgrens förevarande motion II: 92 till bestridande

av kostnaderna för avskedsersättning m. m. åt övertaliga

månadslönare m. fl. vid marinen för budgetåret 1928

—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 200,000 kronor.

Stockholm den 11 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVAENZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar 8. H. Kvarnmelius, A. G. Lindblad, J. L. Widell,

J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. G. Walles, E. A. Hallin,

C. I. Asplund, J. Clemedtson, K. A. TV. Björck och D. Hansén;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, 8. Bengtsson i Norup, L.

J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. A:son Törnkvist

i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren, 8. Persson i Fritorp,

K. S. V. Word, O. E. F. Järte och P. A. Hansson i Stockholm.

Utskottets

yttrande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:237 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under fjärde huvudtiteln gjorda framställning om anvisande av medel till bestrida s. 15 i texten