Memorial i anledning av kamrar nes återremiss av punkt 239 av statsutskottets utlåtande nr 8, rörande väckta motioner om understöd åt behövande elever vid vissa anstalter för yrkesundervisning.
1928-05-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1928:131, Memorial i anledning av kamrar nes återremiss av punkt 239 av statsutskottets utlåtande nr 8, rörande väckta motioner om understöd åt behövande elever vid vissa anstalter för yrkesundervisning.
Dokumentets text
4
Statsutskottets memorial Nr 131.
Nr 131.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1928 kl. 12 m.
Memorial i anledning av kamrar nes återremiss av punkt
239 av statsutskottets utlåtande nr 8, rörande väckta
motioner om understöd åt behövande elever vid vissa
anstalter för yrkesundervisning.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar It. Wagnsson och J. Sandén (I: 52) samt den andra inom andra kammaren
av herr B. Mogård m. fl. (II: 55) hade hemställts,
att riksdagen för budgetåret 1928—1929 måtte anvisa ett extra förslagsanslag
av 130,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna
angivna grunder och enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
finner gott föreskriva, användas till understöd åt behövande elever vid
statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning,
samt att denna stipendieverksamhet måtte anordnas med särskild hänsyn
till de unga arbetslösa.
I sitt utlåtande nr 8 angående regleringen för budgetåret 1928—1929 av
utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till
ecklesiastikdepartementet, hade utskottet under punkten 239 hemställt, att
ifrågavarande motioner icke måtte vinna riksdagens bifall. I en vid denna
punkt fogad reservation hade herr S. H. Kvarnzelius m. fl. hemställt, att
riksdagen måtte i anledning av ifrågavarande motioner i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning och förslag ifråga om understöd åt behövande
elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning.
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har ovannämnda punkt
239 i utskottets utlåtande nr 8 blivit till utskottet återremitterad.
I anledning härav har utskottet till förnyad behandling upptagit ifrågavarande
motioner.
Till en början får utskottet återgiva vad motionärerna till stöd för sitt
förslag anfört.
»Inom den omfattande arbetslöshet, som alltjämt och till synes varaktigt
råder inom landet, torde med fog ungdomsarbetslösheten kunna betraktas
såsom mest allvarlig. En ung människa, som under de betydelsefulla övergångsåren
av brist på arbetstillfällen tvingas att under månader och år gå
sysslolös, utsättes för svåra påfrestningar icke endast ekonomiskt utan även
moraliskt. Vad som kan göras för att avhjälpa ungdomsarbetslösheten eller
åtminstone neutralisera dess följder, torde följaktligen vara en angelägen
samhällsuppgift, som icke får underlåtas.
Statsutskottets memorial Nr 131. 5
I arets statsverksproposition liar sålunda statsrådet och chefen för socialdepartementet
under punkten rörande offentliga arbetsförmedlingen i riket
in. m. ifråga om ungdomsarbetslösheten bland annat anfört, att »åtgärder
till underlättande av yrkesval samt till ernående av en rationell arbetsanvisning
för de unga för närvarande vore av behovet starkt påkallade».
Såsom eu lämplig åtgärd i detta syfte har han, med anslutning till vad av
kommerskollegium, socialstyrelsen och skolöverstyrelsen vid gemensam beredning
anförts, föreslagit ett ordnat samarbete mellan den offentliga arbetsförmedlingen
och skolan. För detta ändamål borde, enligt ämbetsverkens
gemensamma skrivelse, arbetsförmedlingens verksamhet icke begränsas till
att allenast anvisa den unge den lediga anställningen utan den anställning
för vilken han bäst lämpade sig. Överhuvud skulle den offentliga arbetsförmedlingen
träda till på ett betydligt mera aktivt sätt ifråga om arbetsanskaffning
åt ungdomen, än vad förut varit förhållandet. I det syftet borde
gällande författningsföreskrifter sålunda utvidgas till att omfatta statsbidrag
jämväl för särskilda åtgärder till arbetsförmedling och vägledning vid yrkesval
för ungdom.
Da. oaktat denna utvidgning av verksamheten någon höjning av anslaget
till offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m. icke ansetts behöva ifrågakomma,
torde detta bero på, att anordningarna huvudsakligen betraktats
såsom varande av försökskaraktär. Vid större erfarenhet ifråga om ungdomsarbetslösheten
lärer det också bliva klart, att åtskilligt mera erfordras
utöver den föreslagna anordningen till förbättrat samarbete mellan arbetsförmedlingen
och skolan. Sålunda lärer det tämligen snart bliva tydligt,
att den offentliga arbetsförmedlingen utanför de större städerna icke är
rustad för de nya uppgifterna. Detta gäller i särskild grad landsbygdens
brukssamhällen, varest ungdomsarbetslösheten ej sällan visar sig mycket
allvarlig.
Vid den under förra året företagna arbetslöshetsräkningen kunde det
sålunda ådagaläggas, att av hela antalet anmälda och medräknade arbetslösa,
59,922 personer, utgjordes antalet arbetslösa, födda under något av
åren 1907—1913 icke mindre än 11,723 personer. Vid en fördelning
av antalet anmälda och medräknade arbetslösa å de län inom mellersta
Sverige, vilka särskilt hårt träffats av arbetslösheten, framkommer följande
tablå:
Städer och
köpingar
Industri-
kommuner
Jordbruks-
kommuner
hela
antalet
anmälda
arbetslösa
arbets-
lösa,
födda
1907—
1913
hela
antalet
anmälda
arbetslösa
arbets-
lösa,
födda
1907-
1913
hela
antalet
anmälda
arbetslösa
arbets-
lösa,
födda
1907-
1913
Värmlands län..............................
657
114
1 768
518
315
48
Örebro län .................................
576
in
1 658
335
59
8
Västmanlands län ........................
547
58
775
237
35
7
Kopparbergs län...........................
495
92
1629
465
149
30
Gävleborgs län ..........................
1087
170
3 055
658
347
81 ^
Av ovanstående tabell torde klart framgå, att ungdomsarbetslösheten i
väsentlig mån är ett problem för landsbygdens industrikommuner, där färre
6
Statsutskottets memorial Nr 131
tillfällen till en mera mångsidig yrkesutbildning ges än i städerna, och där
den offentliga arbetsförmedlingen icke äger samma möjlighet att utveckla
sin gagneliga verksamhet som i de stora städerna.
Vidare kan starkt ifrågasättas, huruvida den sålunda flyktigt skisserade
anordningen för samarbete verkligen kommer att medföra någon effekt,
därest den icke förmår göra den ungdomliga arbetskraften mera anpassbar
efter de olika möjligheterna å arbetsmarknaden. I det hänseendet betyder
en rationellt bedriven yrkesundervisning säkerligen det mesta för en arbetsförmedling,
som annars när det gäller unga arbetslösa huvudsakligen torde
ha att göra med icke yrkeslärda, diversearbetare och springpojkar eller lärlingar
inom ett enda, överfyllt yrke.
En verkligt effektiv arbetsförmedling i fråga om unga arbetslösa synes
oss följaktligen böra kombineras med ökade möjligheter att bereda dem
yrkesutbildning. För yrkesutbildningsändamål understödjer för övrigt staten
ett flertal undervisningsanstalter av både kommunal och enskilt natur.
Detta understöd gäller i regel dock endast upprätthållandet av själva skolorganisationen.
För att möjliggöra för mindre bemedlade eller obemedlade,
till vilka de unga arbetslösa i det övervägande antalet fall torde böra
räknas, att bevista dessa statsunderstödda anstalter för yrkesundervisning
har föga åtgjorts. Under en lång följd av år har riksdagen visserligen
anvisat medel till stipendier åt elever vid läroanstalter av olika slag. Sålunda
föreslås i årets statsverksproposition 295,500 kronor till stipendier
åt elever vid folk- och småskolseminarierna, Ett belopp av 260,000 kronor
upptages som stipendier åt elever vid folkhögskolor. Till understöd åt
obemedlade och mindre bemedlade elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter,
däribland lantmannaskolor, avses i förslaget till riksstat ett ordinarie
förslagsanslag av 150.000 kronor. Bland de till yrkesundervisningen
hörande läroanstalterna äro emellertid de kommunala och enskilda skolorna
för husmodersutbildning de enda, vid vilka elevstipendier av statsmedel
förekomma, i årets förslag till stat upptagna till 30,000 kronor.
Skolöverstyrelsen har emellertid vid upprepade tillfällen i skrivelser till
Kungl. Maj:t för sin del kraftigt understrukit, att behovet av elevstipendier
vore minst lika starkt och lika beaktansvärt i fråga om andra grenar
av yrkesutbildningen som beträffande husmodersutbildningen och den utbildning
nyssnämnda läroanstalter avse att meddela. Nämnda myndighet
har därvid betonat, att möjlighet till statligt stipendieunderstöd borde beredas
för obemedlade och mindre bemedlade elever jämväl vid andra slag
av statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning,
vilkas bevistande kräver ett mera avsevärt avbrott i elevernas förvärvsarbete,
ävensom att stipendiebeloppen borde sättas lika med dem, som
bestämts för jämförliga läroanstalter av ovannämnda slag. Ehuru vederbörande
departementschef, senast i fjolårets statsverksproposition, medgivit,
att ett verkligt behov av statsstipendier förelåge även för här berörda skolors
elever, ansåg han sig av statsfinansiella skäl icke kunna förorda den föreslagna
utvidgningen av statens stipendieverksamhet.
I sin underdåniga framställning den 25 augusti 1927 har skolöverstyrelsen
ånyo framhållit, att behovet av stipendier för obemedlad och mindre
bemedlad ungdom, som vill söka grundlig utbildning vid förekommande
skolor för yrkesutbildning, syntes alltmera trängande. Härvidlag anför
styrelsen bland annat: »Även om det måste erkännas, att de statsfinansiella
förhållandena alltjämt tvinga till största möjliga återhållsamhet i fråga
om statens utgifter, måste det dock framstå såsom ett uttryck för ett
underskattande av produktiv verksamhet och därjämte som en orättvisa
mot den obemedlade, som vill ägna sig åt dylik verksamhet, att staten i
Statsutskottets memorial AV Ml.
7
ekonomiskt avseende icke lika kraftigt stöder utbildningen för denna verksamhet,
som fallet är i fråga om vissa sidor av teoretisk yrkesverksamhet,
exempelvis folkskollärarebanan, vars ämnessvenner av gammalt prövats vara
i behov av statliga stipendieuuderstöd. Det måste också synas oförklarligt,
varför en obemedlad, som vill ägna eu sammanhängande tid åt utbildning
i någon yrkesskola, skulle anses tillräckligt hjälpt med ett mindre
understöd än det som anses behövligt för den, som vill söka utbildning
vid folkhögskola eller lantmannaskola, där elevernas omkostnader för uppehälle
med mera dock oftast torde vara lägre än motsvarande omkostnader
vid yrkesskolan.» Skolöverstyrelsen fann sig på grund härav böra alternativt
hemställa till Kungl. Maj:t att föreslå riksdagen att för budgetåret
1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 130,000 kronor att i huvudsaklig
överensstämmelse med angivna grunder och enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj:t funne gott föreskriva användas till understöd åt
behövande elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter
för yrkesundervisning med heldagsundervisning och sammanhängande kurs
av minst fem månaders längd.
Dessa synpunkter torde böra tillmätas allvarligt beaktande icke minst
i tider, då ungdomsarbetslösheten såsom nu är omfattande och kräver samhällets
vakna uppmärksamhet mera än någonsin. Genom en rationellt bedriven
yrkesundervisning torde en icke obetydlig del av de svårigheter,
som i synnerhet landsbyggdens industrikommuner lida under till följd av
arbetslösheten, kunna minskas. Samtidigt få de unga arbetslösa tillfälle
att skaffa sig en arbetsutbildning, som under alla förhållanden blir dem
till gagn. _ Det bör därför kunna anses som ett betydelsefullt led i samhällets
strid mot den oförvållade arbetslöshetens onda att genom en statlig
stipendieverksamhet kunna bereda möjlighet för obemedlade unga arbetslösa
att förskaffa sig en arbetsutbildning inom de av staten uppehållna
yrkesundervisningsanstalterna.
En sådan stipendieverksamhet till belopp, som av skolöverstyrelsen föreslagits,
torde kunna ordnas på olika sätt och genom redan förefintliga
statliga organ. Ett nära samarbete mellan skolöverstyrelsens yrkesskoleavdelning
och de densamma underordnade yrkesundervisningsanstalterna å
ena sidan samt statens arbetslöshetskommission jämte de lokala arbetslöshetskommittéerna
och den offentliga arbetsförmedlingen å den andra torde
sålunda lätt låta sig åvägabringa för stipendiemedlens riktiga fördelning
och användning. Vederbörande utskott torde härför kunna anvisa den lämpligaste
utvägen, liksom i frågan, huruvida medlen böra anvisas från anslaget
till arbetslöshetens bekämpande eller från särskilt anslag under åttonde
huvudtiteln.»
Vidare vill utskottet i ämnet anföra följande.
I eu ej ringa utsträckning har det allmänna hittills tillgodosett kraven
på stipendier och understöd åt elever inom de teoretiska undervisningsanstalterna,
medan de behov, som i motsvarande hänseenden finnas inom läroanstalterna
för praktisk yrkesutbildning, rönt föga uppmärksamhet. Ej minst
med hänsyn härtill har utskottet funnit de synpunkter, som i ovanberörda
motioner gjorts gällande, vara värda ett närmare beaktande och förtjänta att
tagas imder noggrann omprövning. Emellertid innefattar den av motionärerna
berörda frågan ett spörsmål av vittutseende beskaffenhet och omfattande
ekonomisk innebörd, i följd varav utskottet anser, att vidare åtgärder
för främjande av syftemålet uppenbarligen böra föregås av en ingå
-
Utskottets
yttrande.
8
Statsutskottets memorial Nr 131.
ende utredning, huruvida och under vilka former samt i vilken utsträckning
ifrågavarande understödjande verksamhet lämpligen bör bedrivas från det
allmännas sida. Utskottet, som förordar igångsättande av en dylik utredning,
vill dock, utan att nu i vidare mån uttala sig i ämnet, framhålla, att
stipendieverksamheten ifråga bör, därest densamma anses böra komma till
stånd, inskränka sig att avse allenast elever vid kommunala anstalter för
yrkesundervisning.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, i anledning av herrar Wagn ssons och
Sandéns samt herr Mogårds m. fl. ovanberörda motioner (1: 52
och II: 55) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida och under
vilka former samt i vilken utsträckning understöd åt behövande
elever vid statsunderstödda kommunala anstalter för yrkesundervisning
må ifrågakomma, samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill sagda utredning må giva anledning.
Stockholm den 15 maj 1928.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KYAENZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 129.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.