Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående reglering av vissa domsagor under Svea och Göta hovrätter jämte en i ämnet väckt motion.

1928-05-15 · 16 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:132, Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående reglering av vissa domsagor under Svea och Göta hovrätter jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

1

Nr 132.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1928 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående reglering

av vissa domsagor under Svea och Göta hovrätter

jämte en i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I en till riksdagen avlåten den 24 februari 1928 dagtecknad proposition, nr

137, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.

Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen

dels besluta, att Västmanlands södra domsaga skall från och med den 1

januari 1929 uppdelas å Västmanlands västra och Västmanlands norra domsagor

sålunda, att Snevringe härads tingslag tillägges Västmanlands västra

domsaga och Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads tingslag tillägges

Västmanlands norra domsaga, som efter indelningsändringen skall benämnas

Västmanlands mellersta domsaga,

dels fastställa avlöningsförmånerna för häradshövdingen i sistnämnda domsaga

sålunda:

lön ............................................................................................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar ........................................................ » 1,500 6,000,

dels besluta, att Vadsbo norra och Vadsbo södra domsagor skola från och

med den 1 januari 1929 förenas till en domsaga, vilken efter sammanslagningen

skall benämnas Vadsbo härads domsaga,

dels ock fastställa avlöningsförmånerna för häradshövdingen i sistnämnda

domsaga sålunda:

lön ............................................................................................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar ........................................................ M00 5,900.

I statsrådsprotokollet behandlas först frågan om reglering av Västmanmanlands

södra, Västmanlands västra och Västmanlands norra domsagor.

Härom anföres i statsrådsprotokollet inledningsvis följande.

Västmanlands län är i judiciellt hänseende indelat i fyra domsagor, nämligen

Västmanlands södra, Västmanlands västra och Västmanlands norra

domsagor samt Västmanlands östra domsaga. Av dessa är den sistnämnda

såväl till areal som folkmängd större än de övriga, vilka samtliga tillhöra

de mindre domsagorna i riket.

Södra domsagan omfattar två tingslag, Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo

härads tingslag samt Snevringe härads tingslag, med tingsställen i Västerås

respektive Kolbäck. Norra domsagan bildar likaledes två tingslag, nämBihang

till riksdagens protokoll 1928. G samt. 6b håft. (Nr 132—136.) 1

Reglering

av Västmanlands

södra,

Västmanlands

västra

och Västmän

lands norra

domsagor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

ligen Gamla Norbergs bergslags och Vagnsbro härads tingslag samt Norrbo

härads tingslag. Tingsställe för det förra tingslaget är Norbergs by, för

det senare Västerås. Västra domsagan slutligen utgör allenast ett tingslag

med tingsställe i Köping. För samtliga tingslagen utom Norrbo härads

finnas tingshus uppförda, alla i gott stånd. Norrbo häradsrätt sammanträder

däremot i förhyrd lokal i Västerås. Domsagokanslierna äro för södra

och norra domsagorna belägna i Västerås samt för västra domsagan i Köping.

Södra och norra domsagorna, av vilka den förra i hela sin sträckning

från väster till öster utbreder sig söder om den senare, upptaga den mellersta

delen av Västmanlands län, medan västra domsagan, som har gemensam

gräns med båda de nyssnämnda domsagorna, fyller länets västligare del.

Enligt statistiska centralbyråns uppgifter utgjorde folkmängden vid 1926

års slut i södra domsagan 30,441 personer, därav i Tuhundra, Siende och

Ytter-Tjurbo härads tingslag 11,268 personer samt i Snevringe härads tingslag

19,173 personer, i västra domsagan 24,758 personer och i norra domsagan

26,918 personer, därav i Gamla Norbergs bergslag 16,372 personer, i

Vagnsbro härad 4,134 personer och i Norrbo härad 6,412 personer. Till

jämförelse kan nämnas att folkmängden i östra domsagan samtidigt utgjorde

33,579 personer.

I västra domsagan hållas årligen tio allmänna tingssammanträden. Samma

antal dylika sammanträden hålles jämväl i en var av södra och norra domsagorna,

fördelade med fem sammanträden å vartdera av de två tingslag,

varav nämnda domsagor bestå. Tingssammanträde med tremansnämnd förekommer

allenast i Gamla Norbergs bergslag och Vagnsbro härads tingslag

och endast en gång om året.

Innan departementschefen närmare ingått på den föreliggande frågan, har

departementschefen erinrat, hurusom Kungl. Maj:t efter framställning av riksdagens

justitieombudsman i 1926 års statsverksproposition föreslagit riksdagen

besluta, att dåvarande Uppsala läns södra och mellersta domsagor skulle från

och med den 1 januari 1927 förenas till en domsaga. Vid propositionens avlåtande

hade dåvarande chefen för justitiedepartementet anfört, bland annat,

att starka skäl talade för att göra domsagorna så stora, att häradshövdingen

erhölle tillräcklig sysselsättning med domargöromål av mera kvalificerad

art. Då domsagornas antal genom införande av en dylik grundsats för

domsagoförvaltningens ordnande kunde väsentligt nedbringas, bleve det möjligt

att hålla häradshövdingens lön på en nivå, som garanterade, att staten

vid dessa viktiga sysslors besättande kunde påräkna sökande med de högsta

juridiska kvalifikationer. Därest en rättegångsreform överhuvudtaget skulle

uppbyggas på grundvalarna av vårt nuvarande domstolsväsende, syntes det

knappast kunna råda något tvivel därom, att reformen måste gå i riktning

mot större domsagor. Beträffande principfrågan eller huruvida man borde

redan nu, i avvaktan på förestående reform av rättegångsväsendet, verkställa

en reglering av de judiciella enheterna i riktning mot större domsagor,

hade departementschefen uttalat, att enligt hans mening en successiv domsagoreglering

vore i hög grad ägnad att förbereda en rättegångsreform av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

3

det slag, processkommissionen i skrivelse den 25 februari 1922 skisserat.

Den medförde fördelen av ekonomisk besparing genom undvikande av övergångskostnader

för befattningshavare på indragningsstat, och det vore givetvis

av stor vikt ur statsfinansiell synpunkt, att icke väl avlönad arbetskraft

användes på poster, som icke gåve tillräcklig möjlighet till utnyttjande av

vederbörandes kapacitet. Då en successiv omreglering av domsagorna till

större enheter verkade till undanröjande av nuvarande missförhållanden i

detta avseende, vore detta ur nämnda synpunkt att anbefalla.

Riksdagen, som biföll propositionen i ovan nämnda del, anförde i skrivelse

nr 317 i fråga om departementschefens sist berörda uttalande, att riksdagen

anslöte sig till den av departementschefen uttalade meningen i omförmälda

principfråga.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 september 1927 har riksdagens justitieombudsman

— under erinran om det principuttalande, som av riksdagen

sålunda gjorts rörande de minsta domsagornas uppgående i större enheter —

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, huruvida icke i anledning

av inträffad vakans i häradshövdingämbetet i Västmanlands norra

domsaga åtgärder borde vidtagas för sagda domsagas ävensom Västmanlands

södra och västra domsagors sammanslagning på lämpligt sätt till två domsagor.

Sedan Svea hovrätt anbefallts att, efter vederbörandes hörande, avgiva

utlåtande över justitieombudsmannens framställning, har hovrätten infordrat

yttranden från tingslagsborna, häradsrätterna och domhavandena i ifrågavarande

domsagor samt länsstyrelsen i Västmanlands län.

Svea hovrätt har i sitt utlåtande funnit sig böra tillstyrka justitieombudsmannens

förslag, i vad det avsåge, att Snevringe härad skulle införlivas

med västra domsagan och återstoden av nuvarande södra domsagan förenas

med den norra.

Angående regleringen av ifrågavarande domsagor har departementschefen

sammanfattningsvis uttalat följande.

»Vad det nu föreliggande ärendet angår, kan till en början konstateras, att

mellan däri hörda myndigheter och övriga vederbörande full enighet råder

om att Västmanlands norra nu vakanta domsaga med hänsyn till sin ringa

folkmängd och obetydliga arbetsbörda ej längre bör bestå såsom självständig

domkrets utan uppgå i en större sådan. Även jag ansluter mig till denna

uppfattning.

Angående sättet för regleringens verkställande hava däremot skilda meningar

yppats. Vid valet mellan de olika alternativen bör enligt min mening företräde

givas åt det, som bäst synes ägnat att ingå såsom led i en av den

blivande processreformen betingad domkretsindelning. Det måste nämligen

anses mindre lämpligt att nu företaga en reglering, som icke åtminstone i

huvudsak kan antagas komma att bestå vid en sådan indelning.

Ur nu angivna synpunkt lärer med hänsyn till det förslag till ny judiciell

indelning av Västmanlands län, som övervägts inom processkommissionen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

— och vilket, enligt vad jag inhämtat, går ut på att tillskapa tre domsagor,

därav en västlig omfattande städerna Köping och Arhoga samt nuvarande

västra domsagan jämte Snevringe härad — det av tingslagsbor, häradsrätter

och domhavande i Västmanlands södra domsaga framställda förslaget om

förening av sagda domsaga i dess helhet med Västmanlands norra domsaga

i sista hand böra komma i fråga. Då jämväl, på sätt Svea hovrätt i ärendet

framhållit, allvarliga principiella betänkligheter i övrigt föreligga mot nämnda

förslag, synes mig detsamma icke böra komma till genomförande.

Av övriga regleringsalternativ låter ej heller det, som innefattar överflyttande

av Gamla Norbergs bergslags och Vagnsbro härads tingslag eller

allenast förstnämnda del av tingslaget till Västmanlands västra domsaga

samt läggande av återstående del av den norra domsagan till den södra domsagan,

förena sig med den tilltänkta nya domkretsindelningen i länet. Vid

sådant förhållande och då detta alternativ av vederbörande enhälligt avstyrkts,

torde tvekan icke böra råda om jämväl dess utmönstrande såsom mindre

lämpligt att nu komma till utförande.

Återstår sålunda det av justitieombudsmannen i första hand anbefallda

förslaget om södra domsagans uppdelning å västra och norra domsagorna

sålunda, att till den förra lägges Snevringe härads tingslag och till den senare

Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads tingslag, jämte de varianter av

samma förslag, som innebära att till västra domsagan allenast överföras

vissa socknar av Snevringe härad. Beträffande detta regleringsalternativ

torde till en början böra framhållas, att det bättre än något av de föregående

överensstämmer med den judiciella indelning av Västmanlands län, vartill

utkast uppgjorts inom processkommissionen. Särskilt god är överensstämmelsen

mellan kommissionens och justitieombudsmannens oförändrade förslag,

vilket senare i fråga om den nybildade Västmanlands västra domsaga är

identiskt med kommissionens förslag.

Med hänsyn till processreformen är alltså, så vitt nu kan bedömas, en

reglering, som till västra domsagan överför hela Snevringe härad, att i

främsta rummet anbefalla. Såsom skäl emot en dylik reglering har anförts,

att, på grund av domsagokansliets förläggning till Köping, vissa olägenheter

komme att uppstå för Snevringe härads invånare, vilka till största delen

hade sina naturliga förbindelser med Västerås, samt att, därest tingsstället

i Kolbäck slopades, direkt ekonomisk förlust sannolikt komme att tillskyndas

de tingshusbyggnadsskyldige. Bland annat med hänsyn till förstnämnda

olägenhet hava framförts de i ärendet föreliggande förslagen om delning av

Snevringe härad, så att till Köpingsdomsagan skulle överföras allenast vissa

densamma särskilt närbelägna socknar. Vad sålunda anmärkts synes mig

icke vara av den betydenhet, att det icke till fullo uppväges av den enligt

mitt förmenande större olägenhet, som skulle uppstå genom häradets splittring

på två domkretsar, helst en sådan åtgärd med nödvändighet skulle medföra

nedläggandet av det nuvarande tingsstället. Mot Tuhundra, Siende och Ytter
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 132. 5

Tjurbo härads tingslags förening med norra domsagan har i ärendet icke rests

någon invändning.

Vid nn angivna förhållanden finner jag mig, under åberopande i övrigt

av de skäl som av justitieombudsmannen och Svea hovrätt anförts, böra

giva min anslutning till det förslag, som innebär att Västmanlands södra,

västra och norra domsagor sammanslås till två domsagor, bestående den ena

av nuvarande västra domsagan och Snevringe härad samt den andra av

nuvarande norra domsagan ävensom Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo

härader. De nya domsagorna synas mig lämpligen böra, såsom justitieombudsmannen

föreslagit, benämnas Västmanlands västra domsaga och Västmanlands

mellersta domsaga.

Beträffande blivande tingslagsindelning tala onekligen starka skäl för att

den nya västra domsagan såsom hittills far utgöra ett tingslag. Däiigenom

skulle utan särskild anordning snabbare rättskipning åstadkommas för Snevringe

härad, vilket tidigare anmält sig vara i behov därav, och skulle sammanslagningen

förty befrämja det allmänna intresset av en förbättrad rättsvård.

Då emellertid, enligt vad jag särskilt inhämtat, häradets värdefulla

tingshus i Kolbäck genom en anordning med ett tingslag skulle bliva i

huvudsak onyttigt — att för häradet anordna s. k. bitingsställe anser jag icke

böra ifrågakomma — finner jag mig, ehuru med hänsyn till de förmånliga

villkor i tingskostnadshänseende, som från de tingshusbyggnadsskyldige i

nuvarande västra domsagan vid ett samgående ställts i utsikt, allenast med

tvekan, böra förorda, att den nya västra domsagan skall omfatta två tingslag,

bestående det ena av nuvarande västra domsagan med tingsställe i Köping

och det andra av Snevringe härad med tingsställe i Kolbäck. Den nu föreslagna

anordningen utesluter givetvis icke, att i Snevringe härads tingslag

anordnas tio allmänna tingssammanträden om året. Att redan nu taga definitiv

ställning härtill torde emellertid icke vara lämpligt, utan bör därmed

liksom med bestämmande av tingsordning i övrigt för domsagan anstå till

i sammanhang med blivande verkställighetsbeslut. Givet är dock, att i nuvarande

västra domsagans tingslag någon minskning av det hittillsvarande

sammanträdesantalet, eller tio om året, icke får förekomma.

I fråga om den föreslagna mellersta domsagan råder mellan därav berörda

i stort sett enighet om att densamma bör omfatta två tingslag, innefattande

det ena Gamla Norbergs bergslag med tingsställe i Norbergs by

och det andra Vagnsbro och Norrbo samt Tuhundra, Siende och YtterTjurbo

härader med tingsställe i Västerås. Endast domhavanden i södra

domsagan har anmält häremot avvikande mening, i det han förmenat att

domsagan borde utgöra ett enda tingslag med huvudtingsställe i Västerås

och bitingsställe i Norbergs by. På av Svea hovrätt anförda skäl anser

jag mig böra biträda det förstnämnda alternativet. Att i anledning härav

tillerkänna de tingshusbyggnadsskyldige i Norrbo härad viss av dem i

ärendet ifrågasatt gottgörelse av statsmedel lärer icke kunna ifrågakomma.

Rörande tingsordningen i domsagan torde, liksom i fråga om den västra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

domsagan, definitiv ståndpunkt böra av Kungl. Maj:t tagas först i samband

med blivande verkställighetsbeslut.

Vad angår tidpunkten för indelningsändringens ikraftträdande synas inga

hinder förefinnas för att detta kan ske redan vid första i sådant avseende

lämpliga tidpunkt eller den 1 januari 1929.

Beträffande av statsmedel utgående löneförmåner till häradshövdingarna

i de nybildade västra och mellersta domsagorna kan givetvis ingen löneökning

ifrågakomma för häradshövdingen i förstnämnda domsaga och har

sådan ej heller ifrågasatts. Av häradshövdingen i södra domsagan, vilken

skulle komma att överflyttas till den mellersta domsagan, har däremot gjorts

gällande, att övergången skulle för honom bliva ekonomiskt oförmånlig. För

min del håller jag före, att så knappast kommer att bliva fallet. I justitiedepartementet

föreliggande uppgifter angående sportelinkomster och förvaltningsutgifter

från nuvarande södra och norra domsagorna för åren 1923—

1926, vilka uppgifter ligga till grund för beräkningen av den häradshövdingarna

för nästkommande femårsperiod tillkommande partiella löneförbättring,

tyda niimligen på att genom regleringen snarare någon, ehuru

obetydlig, förbättring i nämnde häradshövdings behållna inkomst torde vara

att förvänta. Vid sådant förhållande synes jämväl häradshövdingen i

mellersta domsagan böra åtnjuta i huvudsak enahanda löneförmåner, som

nu tillkomma honom i egenskap av häradshövding i södra domsagan. Då

emellertid den mellersta domsagan kan antagas bliva i fråga om tjänstgöringen

tyngre än den hittillsvarande domsagan, anser jag tjänstgöringspenningarna

därstädes böra fastställas till något högre belopp än för närvarande

utgående 1,000 kronor. En förhöjning till 1,500 kronor synes mig

lämpligt avvägd. Skulle det mot förmodan visa sig, att häradshövdingen

ändock kommer att lida minskning i sin inkomst av tjänsten, lärer detta

kunna avhjälpas genom en jämkning i den honom tillkommande partiella

löneförbättringen.

Till närmare upplysning angående statsverkets årliga kostnader för personalen

uti ifrågavarande domsagor för närvarande och efter sammanslagningen

får jag hänvisa till följande uppställning:

lön för 3 respektive 2 häradshövdingar ........

tjänstgöringspenningar........................................

lönefyllnad och resekostnadsbidrag ................

dyrtidstillägg, omkring ....................................

3 respektive 2 förste notarier...........................

dyrtidstillägg, omkring ....................................

ingen respektive 2 andre notarier, bidrag

därtill ..............................................................

dyrtidstillägg, omkring ....................................

För

närvarande

Efter samman- slagningen

kronor

13,500

9,000

»

3,000

2,500

»

7,300

3,800

»

8,100

5,400

»

7,200

4,800

»

2,550

1,700

»

—

2,000

»

—

1,300

30,500.

summa kronor 41,650

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

7

Eu årlig utgiftsminskning av omkring 11,000 kronor kommer sålunda

att genom sammanslagningen inträda för statsverket, vadan densamma

jämväl ur besparingssynpunkt är att förorda.

Då för häradshövdingen i Västmanlands norra domsaga lönen utgör

4,500 kronor och tjänstgöringspenningarna 1,000 kronor, tillhopa 5,500 kronor,

skulle, om mitt förslag om domsagans uppgående i annan domsaga vinner

bifall, ordinarie anslaget till justitiestat under Svea liovi’ätt kunna minskas

med ett belopp av 5,000 kronor från och med budgetåret 1929/30. Å samma

anslag för budgetåret 1928/29 skulle förslagets genomförande medföra en

besparing av halva detta belopp. Från och med budgetåret 1929/30 skulle

jämväl minskat medelsbehov uppstå under anslaget till partiell löneförbättring

för häradshövdingarna.»

Härefter har i statsrådsprotokollet behandlats frågan om reglering av

Vadsbo södra domsaga. Härom anföres till en början följande.

Vadsbo södra domsaga bildades år 1863 genom uppdelning av dåvarande

Vadsbo härads domsaga i två domsagor, den södra och den norra. Den

södra domsagan utgjordes till en början av två tingslag men dessa sammanfördes

år 1891 till ett enda, som fick sitt tingsställe i Moholm vid västra

stambanan. Där uppfördes ett nytt tingshus, vilket fortfarande är i bruk

och, enligt vad i ärendet upplysts, i gott stånd och för sitt ändamål fullt

tjänligt. Domsagans kansli är däremot sedan år 1891 förlagt till av tingslaget

förhyrd lokal i Skövde, vilken stad ligger utanför domsagan, ehuru

tämligen nära (cirka 5 kilometer) dess södra gräns. Domsagan gränsar i

nordväst och norr i hela sin sträckning till Vadsbo norra domsaga, i

öster till Sundbo härad av Örebro län samt sjön Vättern, i söder huvudsakligen

till Kåkinds härad av Gudhems och Kåkinds härads domsaga men även

på en mindre sträcka (cirka 1 mil) till Valle härad av Skånings, Vilske och

Valle härads domsaga samt i väster till Kinne härad av Kinnefjärdings,

Kinne och Kållands härads domsaga. Gränsen mot Kinne härad håller i

längd knappa 1.5 mil. Enligt statistiska centralbyråns uppgifter utgjorde

folkmängden i Vadsbo södra domsagas område vid 1926 års utgång 28,393

personer. Vid 1865 års utgång hade området ett invånarantal av 31,845

och vid 1920 års utgång 27,557, vilket sistnämnda tal synes hava varit det

lägsta, som efter domsagans tillkomst förekommit. Av orter med mera

sammanträngd befolkning förekommer inom domsagan allenast en, nämligen

Karlsborg. På domsagans tre landsflskalsdistrikt, eller Undenäs distrikt

omfattande den norra, Karlsborgs distrikt den sydöstra och Binnebergs distrikt

den sydvästra delen, belöpte av folkmängden den 31 december 1926 respektive

8,047, 8,844 och 11,502 personer. Av järnvägsförbindelser inom domsagan

är främst att märka västra stambanan, som från söder till norr

genomlöper dess västligare del. Moholm och Karlsborg stå dessutom genom

järnväg i förbindelse med respektive Mariestad och Skövde.

I domsagan hållas årligen tio allmänna tingssammanträden och ett sam
-

Reglering av

Vadsbo södra

domsaga.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

manträde med tremansnämnd. Beträffande arbetsbördan i domsagan utvisar

arbetsredogörelsen för år 1926, att under nämnda år handlagts följande

antal mål och ärenden, nämligen:

Såsom framgår av det ovan sagda, hör Vadsho södra domsaga i avseende

å såväl invånarantal som arbetsbörda till de mindre domsagorna, vilka i

regel icke giva tillfredsställande sysselsättning åt vederbörande häradshövding,

och har det fördenskull ansetts påkallat att vid inträffad vakans å

häradshövdingämbetet företaga en undersökning, huruvida icke domsagan

skulle kunna helt eller delvis uppgå i annan domsaga. Närmast till hands

låge därvid att tänka sig en återförening med Vadsbo norra domsaga, som

är av ungefär samma omfattning som den södra domsagan, men givetvis

borde jämväl andra möjligheter undersökas.

När därför den 2 augusti 1927 dåvarande häradshövdingen i domsagan

beviljades avsked, anbefallde Kungl. Maj:t Göta hovrätt att, efter

vederbörande tingslagsbors, häradsrätters och domhavandes ävensom länsstyrelsens

i Skaraborgs län hörande, inkomma med utredning jämte

utlåtande, huruvida och under vilka betingelser Vadsbo södra domsaga

kunde förenas med Vadsbo norra domsaga eller med annan angränsande

domsaga eller ock uppdelas å angränsande domsagor; och förordnades i

samband härmed, att i avbidan på Kungl. Maj:ts vidare beslut i anledning

av den anbefallda utredningen med åtgärder för det ledigblivna häradshövdingämbetets

återbesättande skulle anstå.

Till åtlydnad härav har hovrätten med skrivelse till Kungl. Maj:t den 2

december 1927 överlämnat infordrade yttranden i ärendet från omförmälda

vederbörande i Vadsbo södra, Vadsbo norra, Gudhems och Kåkinds härads,

Skånings, Vilske och Valle härads samt Kinnefjärdings, Kinne och Kållands

härads domsagor ävensom från länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Under utredningen hava i huvudsak tre olika regleringsförslag framförts,

nämligen:

1) förening av Vadsbo södra och Vadsbo norra domsagor,

2) uppdelning av Gudhems och Kåkinds härads domsaga å Skånings,

Vilske och Valle härads samt Vadsbo södra domsagor, i samband varmed

någon del av sistnämnda domsaga kunde överföras till Vadsbo norra domsaga,

och

3) uppdelning av Vadsbo södra domsaga å Gudhems och Kåkinds härads

samt Vadsbo norra domsagor.

De olika förslagen hava av departementschefen betecknats såsom alternativ

I, II och III.

tvistemål och brottmål....................

konkurser och konkursärenden ....

lagfarts- och inteckningsärenden. ..

andra ärenden, slutligt handlagda

366

27

915

531

summa 1,839.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

!)

Efter en redogörelse för de olika regleringsförslagen jämte vissa av de

däröver avgivna yttrandena har departementschefen anmärkt, att förslag

jämväl framförts om att med reglering av Vadsbro södra domsaga borde

anstå, intill dess ombildning i ett sammanhang kunde företagas beträffande

länets samtliga domsagor. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har sålunda i

första hand ansett, att med den ifrågasatta regleringen borde tills vidare

anstå. Såsom skäl för denna sin uppfattning har länsstyrelsen framhållit,

att ändringar i den nuvarande judiciella indelningen icke borde utan synnerliga

skäl vidtagas, innan det visat sig, i vilken omfattning processkommissionens

nu föreliggande förslag till huvudgrunder för rättegångsväsendets

ombildning komme att vinna statsmakternas gillande. Skulle det emellertid

befinnas lämpligt att redan nu vidtaga en reglering av domsagan, borde,

enligt länsstyrelsens åsikt, det av tingslagsborna, häradsrätten och häradshövdingen

i Vadsbo norra domsaga tillstyrkta förslaget om sammanslagning

av de båda domsagorna i Vadsbo härad till en domsaga förordas framför

övriga i ärendet framförda regleringsförslag.

Även Göta hovrätt har i ärendet intagit samma ståndpunkt som länsstyrelsen,

d. v. s. förordat i första hand anstånd med regleringen, i andra hand

sammanslagning av Vadsbo södra och Vadsbo norra domsagor.

Departementschefen har i frågan anfört följande:

»När jag nu går att taga ställning till förevarande regleringsfråga, vill

jag till en början ånyo erinra om den numera av statsmakterna antagna

grundsats, enligt vilken till underlättande av den förestående reformen av

rättegångsväsendet borde eftersträvas en successiv omreglering av de mindre

domsagorna till större enheter. Att denna grundsats bör komma i tillämpning

i fråga om Vadsbo södra domsaga, synes ställt utom tvivel. Den verkställda

utredningen giver otvetydigt vid handen, att nämnda domsaga på

grund av sin ringa folkmängd och jämförelsevis obetydliga arbetsbörda icke

kan tänkas vid en blivande domkretsindelning i enlighet med de av processkommissionen

angivna principerna bestå såsom självständig domsaga.

Om sålunda i förevarande avseende en omreglering får anses önskvärd,

måste emellertid, såsom Göta hovrätt ock anmärkt, i första hand tagas ställning

till spörsmålet, huruvida rätta tidpunkten nu är inne för omregleringens

företagande, eller huruvida med hänsyn särskilt till i granndomsagorna

inom de närmaste åren inträffande vakanser därmed bör anstå, till dess

frågan kan upptagas i ett större sammanhang. Såsom ett skäl för uppskov

har anförts, att man eljest riskerade att föregripa en rationell omgestaltning

av länets samtliga domsagor, vilka genomgående ur processreformens synpunkt

vore för små och förty i behov av förstoring. Ytterligare har till

förmån för ett uppskov framhållits, att frågan om städernas ställning till

den blivande nya judiciella indelningen ännu vore oavgjord och att, innan

klarhet härutinnan vunnits, intet med visshet kunde sägas om den lämpligaste

indelningen.

För egen del finner jag de betänkligheter, som sålunda uttalats mot en

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

omedelbar reglering, värda beaktande och ansluter mig till fullo till den

från flera håll under utredningens gång uttalade uppfattningen, att intet nu

bör i saken åtgöras, som icke är ägnat att åtminstone i huvudsak bestå vid

den kommande allmänna domkretsindelningen. Med denna uppfattning måste

min ställning till uppskovstanken bliva beroende av huruvida något eller

några av de i ärendet framförda regleringsalternativen kunna med någorlunda

visshet antagas tjänliga att ingå såsom led i länets framtida judiciella indelning.

Med hänsyn till vad jag har mig bekant angående de indelningsförslag,

som övervägts inom processkommissionen, vågar jag emellertid göra

gällande, att så är i särskild grad fallet med det såsom alternativ I betecknade

förslaget om förening av Vadsbo södra och Vadsbo norra domsagor till

en domsaga, detta oberoende av frågan huru rättsskipningen i städerna i en

framtid kommer att gestaltas. Nämnda alternativ överensstämmer nämligen

på ifrågavarande punkt fullständigt med vart och ett av två inom kommissionen

senast diskuterade förslag till domkretsindelning i Skaraborgs län,

avseende det ena länets indelning i fem, det andra i fyra domkretsar. Med

sagda förslag låter sig jämväl det såsom alternativ III betecknade indelningsförslaget

ganska väl förena, däremot knappast alternativ II, åtminstone

icke i dess ursprungliga gestalt. Ur synpunkten av en av rättegångsreformen

betingad domkretsindelning synes mig sålunda så mycket mindre hinder

möta mot företagande redan nu av en omreglering av Vadsbo södra domsaga,

som därigenom fastmera övergången till en sådan indelning skulle

underlättas.

För en omedelbar reglering talar jämväl den omständigheten, att det lediga

häradshövdingämbetet icke alltför länge bör hållas vakant, något som

svårligen skulle kunna undgås vid ett uppskov. Ett längre tids uppehållande

av häradshövdingämbete på förordnande måste emellertid — såsom

Göta hovrätt framhållit — innebära så allvarliga olägenheter, att dylikt bör

så vitt möjligt undvikas.

Vid valet mellan de ur processreformens synpunkt acceptabla alternativen

I och III ansluter jag mig, i likhet med bland andra Göta hovrätt och länsstyrelsen,

utan tvekan till det förra alternativet. Skälen för en återförening

av Vadsbo södra och Vadsbo norra domsagor hava redan i det föregående

utförligt angivits. Jag kan här inskränka mig till att sammanfattningsvis

erinra därom, att sagda förslag framför alternativ III äger företräde i så

mätto, att det icke rubbar bestående tingslagsindelning och ej heller kräver

vare sig omedelbara eller framtida ekonomiska uppoffringar från de tingshusbyggnadsskyldiges

sida — det senare givetvis under förutsättning att

nuvarande Vadsbo södra domsaga kommer att såsom eget tingslag och med

bibehållande av nuvarande tingsställe i Moliolm ingå i den nya domsagan.

Förslaget synes snarare komma att för de tingshusbyggnadsskyldige i Vadsbo

södra domsaga medföra någon ekonomisk fördel, i det att domsagans andel

i kostnaden för hållande av det framtida gemensamma domarkansliet i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 132. 11

Mariestad torde komma att understiga den nuvarande kostnaden för förhyrande

av kans] ilokal i Skövde.

Mot genomförande av alternativ I liar emellertid anmärkts, att den nya

domsagan därigenom bleve för stor, i varje fall i förhållande till övriga

domsagor inom länet, samt att det på grund liärav kunde bliva nödvändigt

där anställa en biträdande domare, vilket icke vore till fördel för rättsvården.

Häremot vill jag till en början erinra, att redan Nya lagberedningen

i sitt år 1884 avgivna betänkande angående rättegångsväsendets ombildning

(del IV bihang sid. 166) uttalat sig för en återförening av Vadsbo

södra och Vadsbo norra domsagor. De båda domsagorna hade då en avsevärt

större folkmängd än nu, nämligen sammanlagt 64,749 år 1884 mot

53,989 vid utgången av år 1926. Väl skulle den nya domsagan bliva en

av de folkrikare i landet, men dess befolkningssiffra komme dock ej att i

avsevärd grad avvika från motsvarande tal i de enligt 1926 års riksdagsbeslut

nybildade Uppsala läns södra domsaga med 49,728 invånare vid 1926

års utgång samt Bråbygdens och Finspånga läns domsaga med 56,117 invånare

vid samma tid. Ej heller i förhållande till länets övriga domsagor

synes mig den nya Vadsbodomsagan komma att i anseende till invånarantal

avvika alltför mycket från vad som får anses nonnalt. Det bör nämligen

beaktas, att jämväl de övriga domsagorna inom kort torde bliva föremål

för omreglering till större domkretsar, vilka säkerligen, vare sig slutresultatet

för länet blir fem eller fyra domsagor, komma att i medeltal få

en folkmängd av uppåt 50,000 invånare.

Vad beträffar arbetsbördan inom en enligt alternativ I nybildad domsaga,

har i det föregående framhållits, att, därest Vadsbo södra och Vadsbo

norra domsagor under år 1926 varit förenade, arbetsmängden under samma,

år skulle hava; utvisat 619 mål, varav 405 genom slutligt utslag avgjorda,

och 3,068 ärenden. Motsvarande tal skulle i Uppsala läns södra domsaga

hava utgjort 470 mål, varav 270 genom slutligt utslag avgjorda, och

3,314 ärenden samt i Bråbygdens och Finspånga läns domsaga 587 mål,

varav 451 genom slutligt utslag avgjorda, och 2,973 ärenden. En jämförelse

mellan de tre domsagorna giver sålunda vid handen, att den nya

domsagan i fråga om arbetsbördan torde komma att bliva ungefär jämnställd

med de nyssnämnda båda domsagorna. Ingendera av dessa domsagor

hör emellertid till landets tyngsta. Väl har hittills i den förra biträdande

domare varit anställd året runt och i den senare viss del av året, men

detta har ansetts som en övergångsanordning. I fråga om den nya Vadsbodomsagan

har av blivande häradshövdingen i domsagan uttalats den uppfattningen,

att biträdande domare icke skall behöva därstädes anställas.

Skulle så mot förmodan bliva fallet, lärer anordningen likväl kunna försvaras

såsom ett övergångsstadium till en mera rationell domsagoorganisation.

På övriga mot förslaget framförda invändningar anser jag icke nödigt

att närmare ingå vid det förhållande, att desamma genom den södra dom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande Nr 132.

sagans bibehållande såsom eget tingslag — vilket jag anser mig böra tillstyrka

— bliva i allt väsentligt borteliminerade. Än mera blir detta fallet,

om, i enlighet med vad häradshövdingen ställt i utsikt, domsagokansliet

kommer att å tingsstället i Moholm hållas Öppet för allmänheten jämväl å

annan tid än under pågående tingssammanträde.

Därest, såsom jag förutsätter, i den nya Vadsbodomsagan årligen komma

att, liksom hittills i de nuvarande båda domsagorna, i vartdera tingslaget

hållas tio allmänna tingssammanträden och något sammanträde med tremansnämnd,

kan ej heller ur rättsvårdens synpunkt befogad erinran göras

mot sammanslagningen. Ur besparingssynpunkt är densamma obetingat att

anbefalla. Någon ökning i häradshövdingens i nuvarande norra domsagan

av statsmedel utgående avlöning lärer icke kunna komma i fråga. Fastmera

synes på grund av den blivande stegringen i samme häradshövdings

sportelinkomster den för närvarande i båda Vadsbodomsagorna utgående

partiella lönefyllnaden kunna efter sammanslagningen helt bortfalla.

En beräkning av statsverkets årliga kostnader för domsagopersonalen före

och efter sammanslagningen giver följande resultat:

För

närvarande

Efter samman- sl agningen

lön för 2, respektive 1 häradshövding

kronor

9,000

4,500

tjänstgöringspenningar

»

2,600

1,400

lönefyllnad och resekostnadsbidrag

»

4,400

2,700

dyrtidstillägg, omkring .......................................

»

5,400

2 respektive 1 förste notarie..............................

»

4,800

2,400

dyrtidstillägg, omkring .....................................

»

1,700

850

ingen respektive 1 andre notarie, bidrag därtill

»

—

1,000

dyrtidstillägg, omkring......................................

»

—

650

summa

kronor

27,900

13,500

Sistnämnda belopp, 13,500 kronor, bör eventuellt ökas med avlöning och

dyrtidstillägg till en biträdande domare, sammanlagt omkring 5,400 kronor,

eller, sannolikare, till ytterligare en andre notarie, sammanlagt omkring

1,650 kronor. En årlig besparing av i gynnsammaste fall omkring 14,400

kronor kommer sålunda att uppstå.

Liksom beträffande den av mig tillstyrkta omregleringen av vissa domsagor

i Västmanlands län synes tidpunkten för nu förevarande indelningsändrings

ikraftträdande kunna bestämmas till den 1 januari 1929.

Vad slutligen angår den nya domsagans namn, torde benämningen Vadsbo

härads domsaga böra återupptagas för densamma.

Då för häradshövdingen i nuvarande Vadsbo södra domsaga lönen utgör

4,500 kronor och tjänstgöringspenningarna 1,200 kronor, tillhopa 5,700 kronor,

skulle, därest mitt förslag om sammanslagning av denna och Vadsbo norra

domsaga vinner bifall, ordinarie anslaget till justitiestat under Göta hovrätt

kunna från och med budgetåret 1929/30 minskas med sistnämnda belopp.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 132. 13

Ä samma anslag för budgetåret 1928/29 skulle komma att uppstå en besparing

av halva detta belopp. Från och med budgetåret 1929/30 kan jämväl

minskning av anslaget till partiell löneförbättring för häradshövdingarna

äga rum i enlighet med vad nyss angivits.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr K. Magnusson i Skövde väckt motion, nr 442, däri

hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 137, i

vad den avser sammanslagning av Vadsbo norra och södra domsagor.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, föreligger full enighet mellan i

ärendet hörda myndigheter och övriga vederbörande därom, att Västmanlands

norra domsaga med hänsyn till sin ringa folkmängd och obetydliga

arbetsbörda icke bör bestå som en självständig domkrets utan uppgå i

en större sådan. I enlighet med vad som tidigare förekommit i liknande

fall, har utskottet ock ansett, att en omreglering av domsagan i fråga bör

komma till stånd. Utskottet vill dock härvid betona, att utskottet härigenom

icke får anses hava tagit någon ståndpunkt till en blivande omorganisation

av domstolsväsendet.

Vad angår sättet för regleringens verkställande, hava däremot delade meningar

gjort sig gällande.

Av de olika i ärendet framlagda alternativen har departementschefen

stannat för det förslag, som innebär, att Västmanlands södra, västra och

norra domsagor skulle sammanslås till två domsagor, bestående den ena,

benämnd Västmanlands västra domsaga av nuvarande västra domsagan och

Snevringe härad samt den andra, benämnd Västmanlands mellersta domsaga,

av nuvarande norra domsagan samt Tuhundra, Siende och YtterTjurbo

härader.

Vid den granskning, utskottet ägnat de skilda regleringsförslagen, har utskottet

för sin del kommit till den uppfattningen, att det av departementschefen

härutinnan biträdda, av justitieombudsmannen och Svea hovrätt förordade

förslaget måste anses innebära den bästa lösningen av nu berörda

fråga. Utskottet får alltså tillstyrka bifall till detta förelag.

Vad departementschefen anfört och föreslagit beträffande tingslagsindelning

i de nya domsagorna samt ifråga om tidpunkten för indelningsändringens

ikraftträdande, har icke föranlett till erinran från utskottets sida,

och får utskottet ävenledes tillstyrka förslaget, i vad det avser avlöningsförmåner

för häradshövdingen i Västmanlands mellersta domsaga.

Utskottets

yttrande.

Vidkommande härefter frågan om reglering av Vadsbo södra domsaga

delar utskottet departementschefens mening därom, att med hänsyn till dom
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

sagans jämförelsevis obetydliga arbetsbörda och dess ringa folkmängd skäl

även tala för att en omreglering av denna domsaga verkställes.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava även beträffande Vadsbro

södra domsagas reglering olika alternativ framlagts. Av dessa har departementschefen

förordat det såsom alternativ I betecknade förslaget om

förening av Vadsbo södra och Vadsbo norra domsagor till en domsaga

under benämningen Vadsbo härads domsaga samt ansett tidpunkten för indelningsändringens

ikraftträdande kunna bestämmas till den 1 januari 1929.

Även om, såsom av statsrådsprotokollet framgår, vissa betänkligheter

kunna hysas mot ett omedelbart genomförande av den sålunda ifrågasatta

regleringen, har utskottet dock funnit övervägande skäl tala för att frågans

avgörande icke uppskjutes. Vad angår sättet för regleringens genomförande,

har utskottet vid granskning av de olika alternativen funnit det av departementschefen

härutinnan förordade erbjuda så stora fördelar, att utskottet

ansett sig böra ansluta sig till detsamma. Visserligen kommer en på det

föreslagna sättet bildad domsaga att innehålla en relativt stor folkmängd,

cirka 54,000 personer, men utskottet vill erinra om, att dess befolkningssiffra

dock ej kommer att i nämnvärd grad avvika från motsvarande tal i

de enligt 1926 års riksdagsbeslut nybildade Uppsala läns södra domsaga

(omkring 50,000 personer) samt Bråbygdens och Finspånga läns domsaga

(omkring 56,000 personer). Ej heller i förhållande till länets övriga domsagor

skulle den nya Vadsbodomsagan komma att i anseende till invånarantalet

avvika alltför mycket från vad som får anses normalt. Enligt

utskottets mening synes ock den geografiska sträckningen av den föreslagna

domsagan vara tillfredsställande. Av vad sålunda anförts följer, att utskottet

icke kan biträda det i motionen II: 442 väckta yrkandet.

Vad Kungl. Maj:t i övrigt i samband med frågan om reglering av Vadsbo

södra domsaga föreslagit, har icke givit utskottet anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) besluta, att Västmanlands södra domsaga skall från

och med den 1 januari 1929 uppdelas å Västmanlands

västra och Västmanlands norra domsagor sålunda, att

Snevringe härads tingslag tillägges Västmanlands västra

domsaga och Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads

tingslag tillägges Västmanlands norra domsaga, som

efter indelningsändringen skall benämnas Västmanlands

mellersta domsaga;

b) fastställa avlöningsförmånerna för häradshövdingen

i sistnämnda domsaga sålunda:

lön...................................

tjänstgöringspenningar

kronor 4,500

»_ 1,500 6,000;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

15

c) med avslag å herr Magnussons i Skövde ovanberörda

motion, 11:442, besluta, att Vadsbo norra och

Vadsbo södra domsagor skola från och med den 1 januari

1929 förenas till en domsaga, vilken efter sammanslagningen

skall benämnas Vadsbo härads domsaga; samt

d) fastställa avlöningsförmånerna för häradshövdingen

i sistnämnda domsaga sålunda:

lön ........................................................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar .................... » 1,400 5,900.

Stockholm den 15 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kuarnzelius, A. C. Lindblad, Olof Olsson, J. L

Widell, J. Nilsson i Malmö, C. A- Carlsson i Gävle, E. A. Hallin, C. I. Asplund, J. B.

Johansson i Fredrikslund, K. E. Andersson i Eliantorp, O. A. Ernfors och K. A. TV. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. B. Jansson i Falun, P. Nilsson

i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson

i Kullenbergstorp, A. Å-son Törnkuist i Karlskrona, O. Nilsson i Örebro, O. Andersson i Höör,

O. E. F. Järte och C. A. Anderson i Storegården.

Reservation

av herrar Johansson i Fredrikslund, Andersson i Eliantorp, Björck,

Nilsson i Bonarp, Olsson i Blädinge, Olsson i Kullenbergstorp, Järte och

Anderson i Storegården, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Enligt vad — — — Västmanlands mellersta domsaga.

Vidkommande härefter frågan om reglering av Vadsbo södra domsaga

kan utskottet däremot icke tillstyrka förslaget härutinnan. De mot detta

förslags genomförande framförda betänkligheterna hava nämligen synts utskottet

böra tillmätas sådan betydelse, att utskottet ansett, att med denna

frågas avgörande bör tillsvidare anstå. Utskottet vill erinra om, att såväl

länsstyrelsen i Skaraborgs län som Göta hovrätt förordat anstånd med regle
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

ringen samt att förslag härom framlagts av häradshövdingarna i Kinnefjärdings,

Kinne och Kållands härads samt i Skånings, Vilske och Valle

härads domsagor, varjämte häradshövdingen i Gudhems och Kåkinds härads

domsaga hetonat, att en förändring ej nu borde vidtagas, därest den ej kunde

ingå som led i den slutliga regleringen av länets domkretsar.

Utan att nu upprepa de betänkligheter i skilda hänseenden, som i frågan

framförts, vill utskottet särskilt såsom sin mening framhålla, att vid bifall

till Kungl. Maj:ts förslag den uppkomna nya domsagan måste betraktas

såsom alltför stor, i varje fall i förhållande till övriga domsagor inom länet,

och att det därför måste anses lämpligast, att frågan om uppdelning eller

sammanslagning av domsagor inom länet upptages till behandling på en

gång beträffande länets samtliga domsagor. Enligt utskottets mening torde

ej heller kunna undgås, att, därest den föreslagna föreningen av domsagorna

i fråga skulle genomföras, anställandet av biträdande domare komme att

visa sig nödvändigt, en anordning, som utskottet anser i möjligaste mån

böra undvikas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I:o) att riksdagen må

a) besluta, att Västmanlands södra domsaga skall från

och med den 1 januari 1929 uppdelas å Västmanlands

västra och Västmanlands norra domsagor sålunda, att

Snevringe härads tingslag tillägges Västmanlands västra

domsaga och Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads

tingslag tillägges Västmanlands norra domsaga, som efter

indelningsändringen skall benämnas Västmanlands mellersta

domsaga; samt

b) fastställa avlöningsförmånerna för häradshövdingen

i sistnämnda domsaga sålunda:

lön ........................................................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar .................... »___1.500 6,000;

ävensom

II:o) att riksdagen må med bifall till herr Magnussons

i Skövde ovanberörda motion, II: 442, avslå Kungl.

Maj:ts förevarande proposition, i vad den avser förening

av Vadsbo norra och Vadsbo södra domsagor.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:373 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående reglering av vissa domsagor under Svea och Göta hovrätter. s. 9 i texten