Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag till socialstyrelsen och dess verksamhet, riksförsäkringsanstalten och dess verksamhet m. in., pensionsstyrelsens verksamhet m. m. samt länsstyrelserna jämte i vissa av dessa frågor väckta motioner.

1928-05-15 · 28 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:137, Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag till socialstyrelsen och dess verksamhet, riksförsäkringsanstalten och dess verksamhet m. in., pensionsstyrelsens verksamhet m. m. samt länsstyrelserna jämte i vissa av dessa frågor väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

1

Nr 137.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1928 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:t under

femte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda

framställningar angående anslag till socialstyrelsen

och dess verksamhet, riksförsäkringsanstalten och dess

verksamhet m. in., pensionsstyrelsens verksamhet

m. m. samt länsstyrelserna jämte i vissa av dessa

frågor väckta motioner.

(3:e avel.)

l:o) Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1928—1929 har

Kungl. Maj.t under femte huvudtiteln, innefattande anslagen till socialdepartementet,

föreslagit riksdagen (punkt 2 av det vid propositionen fogade

statsrådsprotokollet över socialärenden nämnda dag) att

dels godkänna följande stat för socialstyrelsen, att tillämpas från och med

budgetåret 1928—1929:

Social
styrelsen.

[2.]

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 285,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 5,000

Arvoden ä 1,000 kronor till två fullmäktige.......................................... 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m........................ 25,400

Summa kronor 317,400

dels ock nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen, nu 319,400

kronor, med 2,000 kronor till 317,400 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 7 och 8 i statsrådsprotokollet.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna sänkningen av anslaget är föranledd därav,

att arvodena till envar av de båda socialfullmäktige, i enlighet med av 1927

års riksdag fattat beslut, nedsatts från 2,000 till 1,000 kronor. I övrigt har

någon ändring i socialstyrelsens stat icke föreslagits.

Utskottet har i detta sammanhang till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr O. Hagman väckt motion, nr 250, däri hemställts, att

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 65 haft. (Nr 137.) ii67 28 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

Utskottets

yttrande.

Social
styrelsens
verksamhet.

[3.]

riksdagen måtte besluta, att befattningarna inom socialstyrelsen som byråassistent

för sjöfartsärenden och kontorsbiträde med bibehållande i nuvarande

lönegrader uppföras på ordinarie stat.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Yad först angår det motionsvis väckta yrkandet om uppförande å socialstyrelsens

ordinarie stat av en byråassistentsbefattning för sjöfartsärenden och en

kontorsbiträdesbefattning, får utskottet framhålla, att, enligt vad av statsrådsprotokollet

framgår, i anledning av en därom av socialstyrelsen gjord framställning

1926 års besparingssakkunniga i utlåtande den 28 november 1927

anfört, att de sakkunniga i enlighet med givna direktiv inom närmaste tiden

skulle till undersökning upptaga bland andra ämbetsverk även socialstyrelsen.

Då denna undersökning jämväl syntes böra omfatta ifrågavarande tjänster,

ansåge de sakkunniga sig icke kunna tillstyrka, att tjänsterna nu uppfördes

å ordinarie stat. Med hänsyn härtill har departementschefen ock ansett

frågan om tjänsternas förändring till ordinarie nu icke böra upptagas till

prövning.

Vid angivna förhållande och under erinran om att Kungl. Maj:ts förslag

angående uppförande å ordinarie stat av kommerskollegii fartygsinspektionsbyrå

av riksdagen avslagits, vilket förslag måste anses äga visst samband

med det yrkande, som innefattas i motionen, får utskottet avstyrka motionärens

framställning.

Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å herr Hagmans ovanberörda motion, II: 250,

a) godkänna följande stat för socialstyrelsen, att tillämpas

från och med budgetåret 1928—1929:

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 285,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag .............................. 5,000

Arvoden ä 1,000 kronor till två fullmäktige .................. 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.... 25,400

Summa kronor 317,400

samt

b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen r

nu 319,400 kronor, med 2,000 kronor till 317,400 kronor.

2:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 3) att till socialstyrelsens

verksamhet för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra anslag av 147,300

kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 8—10 i

åberopade statsrådsprotokollet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

3

I riksstaten för budgetåret 1927—1928 bär det extra anslaget till socialstyrelsens

verksamhet uppförts med 146,000 kronor. Av detta belopp avsågos

sammanlagt 13,250 kronor till förstärkning av styrelsens personal på

grund av styrelsens förutsedda ökade arbete med främlingskontrollen och

till följd av den planerade utvidgningen av styrelsens bränslekontrollerande

verksamhet.

Yad de avlöningskostnader beträffar, som skulle krävas för handläggningav

ärenden rörande främlingskontrollen i enlighet med det av Kungl. Maj:t

framlagda och av 1927 års riksdag sedermera i huvudsak bifallna förslaget

till lag om utlännings rätt att här i riket vistas, må erinras om, att dessa

kostnader beträffande budgetåret 1927—1928 ansågos kunna beräknas till

14,000 kronor. Då emellertid nämnda lag icke skulle träda i kraft förrän

den 1 januari 1928, ansågs medelsbehovet för budgetåret 1927—1928 kunna

minskas med 1,000 kronor och sålunda beräknas till allenast 13,000 kronor.

Vad härefter angår innebörden av det av 1927 års riksdag godkända förslaget

om utvidgning av styrelsens bränslekontrollerande verksamhet må här

framhållas, att kostnaderna för kontrollen i princip skulle bestridas genom

avgifter, som enligt närmare angivna grunder skulle erläggas av de landsting,

vilka under vissa förutsättningar förklarat sig vilja bliva delaktiga av

kontrollen. Endast i den mån kostnaderna icke kunde täckas genom dessa

avgifter, skulle ett direkt ekonomiskt bidrag lämnas av staten. Detta bidrag,

som sålunda skulle bliva av supplerande natur, beräknades — med

den anslutning från landstingen, som omedelbart kunde förväntas — i varje

fall behöva utgå endast med högst 500 kronor för år räknat. Beträffande

budgetåret 1927—1928 beräknades emellertid statens eventuella bidrag i angivna

hänseende till högst 250 kronor. Anledningen härtill var den, att

bränslekontrollverksamheten i dess utvidgade omfattning av visst skäl syntes

böra igångsättas först från och med ingången av år 1928.

I sin framställning rörande storleken av anslaget till socialstyrelsens verksamhet

för budgetåret 1928—1929 har styrelsen beträffande handläggningen

inom styrelsen av ärenden rörande främlingskontrollen enligt den numera

utfärdade lagen om utlännings rätt att här i riket vistas (nr 333 år 1927)

framhållit, bland annat, att, då skälet för minskning med 1,000 kronor av

det eljest för budgetåret 1927—1928 beräknade beloppet å 14,000 kronor till

avlöningar till den för främlingskontrollens utövande erforderliga särskilda

personalen ej förelåge beträffande budgetåret 1928—1929, de för ifrågavarande

ändamål erforderliga medlen syntes böra för samma budgetår beräknas

till sistnämnda belopp.

I fråga om statens förenämnda eventuella bidrag till kostnaderna för styrelsens

bränslekontrollerande verksamhet rörande landstingsanläggningarna

har styrelsen föreslagit, att detsamma för budgetåret 1928—1929 måtte beräknas

till helt årsbelopp 500 kronor.

I anslutning till det anförda har socialstyrelsen föreslagit, att anslaget

till socialstyrelsens verksamhet måtte för budgetåret 1928—1929 beräknas

till 147,250 kronor eller, med någon avrundning uppåt, till 147,500 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

Utskottets

yttrande.

Riksför
säkringsan
stalten.

[14.]

Departementschefen har icke haft någon annan erinran att framställa mot

socialstyrelsens beräkning, än att beloppet, 147,250 kronor, endast synts böra

avrundas till närmast högre hundratal.

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka vad Kungl. Maj:t under förevarande

punkt föreslagit och får alltså hemställa

att riksdagen må till socialstyrelsens verksamhet för budgetåret

1928—1929 anvisa ett extra anslag av 147,300 kronor.

3:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 14)

dels medgiva, att befattningen såsom generaldirektör och chef för riksförsäkringsanstalten

må från och med den 1 juli 1928 i avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

upptagas bland de i 5 § 1 mom. första stycket angivna befattningar, vilka

tillsättas genom förordnande på viss tid mot arvode, för år räknat, av

19,000 kronor;

dels godkänna följande stat för riksförsäkringsanstalten, att tillämpas från

och med budgetåret 1928—1929:

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 233,500

Yikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 6,700

Arvode till en överläkare ........................................................................ 5,000

Summa kronor 245,200

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till riksförsäkringsanstalten,

nu 243,200 kronor, med 2,000 kronor till 245,200 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 28—30 i åberopade statsrådsprotokollet.

Enligt Kungl. Maj:ts föreliggande förslag skulle, såsom nämnts, befattningen

såsom generaldirektör och chef för riksförsäkringsanstalten tillsättas

genom förordnande på viss tid mot arvode, för år räknat, av 19,000 kronor.

För närvarande tillsättes sagda befattning genom fullmakt och är i avlöningshänseende

hänförd till 3:e lönegraden, avdelning A, av vederbörande

löneplan, med en lön av 17,040 kronor för år.

Till stöd för det nu framlagda förslaget har departementschefen anfört

följande:

»Då ifrågavarande befattning vid förutvarande innehavarens inträde i pensionsåldern

under hösten 1927 blev ledig, förordnade Kungl. Maj:t om befattningens

uppehållande allenast för tiden till och med den 30 juni 1928.

Avsikten med denna anordning var att bereda möjlighet att före ett beslut

rörande befattningens återbesättande på längre tid underställa riksdagen

frågan om eu ändring beträffande formen för befattningens tillsättande.

Starka skäl synas nämligen tala för att beträffande denna befattning vidtaga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1.17.

5

sådan förändring, att densamma kommer att hänföras till de tjänster, som

enligt 5 § 1 mom. av avlöningsreglementet tillsättas medelst förordnande på

viss tid och vid vilka avlöningen utgår i form av arvode. Jag vill erinra,

att berörda anordning gäller med avseende å chefsbefattningarna för flera

ämbetsverk inom den allmänna civilförvaltningen, däribland för ett annat

ämbetsverk med arbetsuppgifter inom socialförsäkringens område, nämligen

socialstyrelsen. I vissa hänseenden står riksförsäkringsanstalten även ganska

nära de affärsdrivande verken, i vilka denna anställningsform gäller som

regel. Yad riksförsäkringsanstalten beträffar, synes mig, frånsett de skäl,

som kunna hämtas ur sålunda angivna förhållanden, en särskild anledning

att nu omlägga formen för chefsbefattningens tillsättande ligga däri, att

frågan om den sociala olycksfallsförsäkringens omorganisation som bekant

länge stått på dagordningen utan att dock ännu hava nått en lösning. I

vilken riktning en dylik lösning än kan komma att gå, lärer det vid prövningen

av organisationsfrågan få anses såsom en fördel, att chefsbefattningen

vid anstalten icke är tillsatt genom fullmakt.

Med hänsyn till vad nu anförts vill jag tillstyrka, att chefsbefattningen

vid riksförsäkringsanstalten från och med den 1 juli 1928 upptages bland

de nyss avsedda, i 5 § 1 mom. av avlöningsreglementet omförmälda befattningarna.

Den mindre tryggade ställning, som frånvaron av fullmakt samt

anställningen på viss tid medföra, har ansetts böra för de i berörda författningsrum

avsedda generaldirektörerna föranleda en något högre avlöning

än för öviga generaldirektörer. Nämnda högre avlöning utgör 19,000 kronor

för år. Därest den av mig nu förordade ändringen av formen för tillsättande

av riksförsäkringsanstaltens chef kommer till stånd, torde givetvis

samma arvode böra bestämmas för honom.

Vad angår tiden för förordnandet synes mig densamma lämpligen böra,

i överensstämmelse med vad som i allmänhet gäller i fråga om övriga befattningar

av enahanda art, fastställas till sex år.

Därest riksdagen bifaller det förslag, som jag sålunda tillstyrkt, kommer

jag att längre fram upptaga frågan om den ändring i riksförsäkringsanstaltens

instruktion, som härav betingas.

Ett bifall till vad jag förordat beträffande formen för generaldirektörsbefattningens

tillsättande kommer i pensionshänseende att medföra, att å befattningens

innehavare bliva tillämpliga de regler, som innehållas i 2 § av

kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän

vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande

verk i fråga om rätt till pension. Särskilt beslut i detta hänseende

erfordras icke.

Beträffande staten för riksförsäkringsanstalten bör ett bifall till vad jag

tillstyrkt i fråga om ändrad anställningsform och därav föranledd höjning

av avlöningen för anstaltens chef medföra sådan ändring, att anslagsposten

avlöningar till ordinarie tjänstemän höjes i runt tal med 2,000 kronor till

233,500 kronor. I följd härav bör det ordinarie anslaget till anstalten höjas

med samma belopp eller till 245,200 kronor.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Riksförsäk
rings
anstaltens
verksamhet.

[15.]

6 Statsutskottets utlåtande Nr 137.

Vid prövning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet icke

funnit tillräckliga skäl föreligga för att nu omlägga formen för tillsättningen

av chefsbefattningen i riksförsäkringsanstalten och i samband därmed

höja densamma i lönehänseende. På grund härav och med hänsyn

till de konsekvenser, ett bifall till förslaget härutinnan skulle kunna komma

att medföra, har utskottet ansett sig böra avstyrka detsamma. Med hänsyn

till det svävande läge, vari olika socialförsäkringen berörande spörsmål befinna

sig, har utskottet förutsatt, att den nu vakanta chefsbefattningen tills

vidare icke besättes med ordinarie innehavare.

I enlighet med denna utskottets ståndpunkt bör ordinarie förslagsanslaget

till riksförsäkringsanstalten upptagas med oförändrat belopp.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Kungl. Maj:ts förslag om upptagande av befattningen

såsom generaldirektör och chef för riksförsäkringsanstalten

bland de i 5 § 1 mom. första stycket av avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 (nr 451) angivna befattningar,

vilka tillsättas genom förordnande på viss tid mot arvode, för

år räknat, av 19,000 kronor, icke må vinna riksdagens bifall;

samt

b) att ordinarie förslagsanslaget till riksförsäkringsanstalten

må upptagas med oförändrat belopp, 243,200 kronor.

4:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 15) att till riksförsäkringsanstaltens

verksamhet för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag

av 1,360,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 31—38 i

statsrådsprotokollet.

För upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet har riksdagen,

i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, för budgetåret 1927—1928 beviljat,

utöver det ordinarie anslaget, ett extra förslagsanslag av 1,325,000

kronor. Motsvarande anslag utgjorde för budgetåret 1924—1925 1,318,500

kronor, för budgetåret 1925—1926 1,346,500 kronor och för budgetåret 1926

— 1927 1,346,000 kronor.

Utöver det extra anslaget till upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens

verksamhet hava från och med budgetåret 1924—1925 enligt riksdagens medgivande

av olycksfallsförsäkringsfondens medel utgått särskilda årliga belopp

till gäldande av omkostnader för förvaltningen av anstaltens fonder. Berörda

belopp utgjorde till en början 18,500 kronor för år men har från och med

innevarande budgetår, i samband med en vid 1927 års riksdag beslutad

ändring i grunderna för fondförvaltningen, nedsatts till 16,500 kronor.

För användningen av de för budgetåret 1927—1928 anvisade medlen till

förevarande ändamål har Kungl. Maj:t genom brev den 9 juni 1927 fastställt

följande stat (för jämförelse angivas inom parentes de belopp, som voro upptagna

i staten för budgetåret 1926—1927):

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 13 7.

<

1927—1928 (1926-1927)

avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie

befattningshavare, ersättningar till sakkunniga,

personliga lönetillägg m. m., högst... kronor

hyra, kostnad för uppvärmning, belysning och

städning, resekostnads- och traktamentsersättningar,

rättegångskostnader, tryckningskostnader

samt kostnader för prenumeration å

tidningar och tidskrifter, inköp av böcker, anskaffande

och underhåll av inventarier, för

skrivmaterialier, telefoner och telegram, vakthållning

nattetid inom ämbetsverkets lokaler,

annonsering m. m., förslagsvis ....................... »

kostnad för ortsombuden samt andra dylika kostnader,

förslagsvis................................................ »

kostnad för läkarundersökning och anskaffande

av läkarbetyg, då sådant ej skall av arbetsgivare

eller av annat anslag bekostas, samt

andra dylika kostnader, förslagyis ..................

omkostnader för förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens

fonder (däri inberäknat avlöning

till en icke-ordinarie befattningshavare i 21

lönegraden, avdelning B, i löneplanen och

ett extra ordinarie skrivbiträde ävensom arvovoden

och ersättning till särskilda ledamöter

jämte suppleanter vid behandling inom anstalten

av frågor rörande fondförvaltningen),

förslagsvis............................................................ kronor

Summa kronor

850,000

209,500

265,000

500

16,500

1,341,500

(860,000)

(220,000)

(265,000)

(1,000)

(18,500)

(1,364,500)

Genom beslut den 6 maj 1927 har Kungl. Maj:t tillika, i överensstämmelse

med riksdagens förut antydda beslut beträffande ändring i grunderna

för riksförsäkringsanstaltens fondförvaltning, förordnat, att av anstaltens

olycksfallsförsäkringsfonds medel skulle från och med budgetåret 1927 1928

efter ingången av juli månad för varje budgetår till anstalten utbetalas ett

belopp av tills vidare 16,500 kronor såsom ersättning till statsverket för anstaltens

bestyr med förvaltningen av nämnda fond; och skulle det aligga

anstalten att hädanefter vid uppgörande av förslag till äskande av extra

anslag för upprätthållande av anstaltens verksamhet taga i beräkning det

sålunda utgående beloppet.

Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag innebär höjning dels av anslagsposten

för avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. med 10,000 kronor dels av anslagsposten för hyra, kostnad

för uppvärmning m. m. med likaledes 10,000 kronor dels ock av anslagsposten

till kostnad för ortsombuden in. m. med 15,000 kronor.

Höjningarna äro, bland annat, föranledda av Kungl. Maj:ts i proposition

nr 5 framlagda förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete. Detta förslag, som innebär upphävande

av gällande särbestämmelser rörande karenstiden och införande av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

obligatorisk försäkring av arbetare även för den första sjuktiden efter olycksfall,

bär numera av riksdagen bifallits.

utskottets Utskottet har icke funnit något att erinra mot vad Kungl. Maj:t under

yttrande, förevarande punkt föreslagit och får alltså hemställa,

att riksdagen må till riksförsäkringsanstaltens verksamhet för

budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,360,000

kronor.

o:o

- Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 17) att höja det ordinarie

37 §§ i lagen förslagsanslaget till kostnader enligt 19 och 37 §§ i lagen om försäkring för

om försäkring olycksfall i arbete, nu 125,000 kronor, med 115,000 kronor till 240 000

för olycksfall kronor

i arbete. ‘ .

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 44—47 i åberopade statsrådsprotokollet.

Kostnader

[17.]

Det under riksstatens femte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till bestridande

av kostnader enligt 19 och 37 §§ i lagen om försäkring för olycksfall

i arbete avser dels medel, som skola av statsverket förskjutas i anledning

av arbetsgivares försumlighet att på föreskrivet sätt erlägga honom

påförda försäkringsavgifter (19 §), dels och medel för statsverkets ersättande

av den förlust, som uppkommer för riksförsäkringsanstalten därigenom att

av anstalten i arbetsgivarens ställe utgivna sjukpenningar och läkarvå,^kostnader

på grund av arbetsgivarens obestånd icke kunnat utfås (37 §).

Sedan riksförsäkringsanstalten i enlighet med bestämmelserna i §4 inom. 5

av förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter

för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete särskilt för varje län uppgjort förteckningar över de

avgiftei, vilka icke blivit i föreskriven ordning erlagda, samt överlämnat

dessa förteckningar till vederbörande länsstyrelser, hava länsstyrelserna att

från ifragavarande anslag lata till riksförsäkringsanstalten utan ordna avgifternas

belopp samt verkställa indrivning av avgifterna i föreskriven ordning. Vid

indri\ningen inflytande belopp tillgodoföras sedermera samma anslag (kungörelse

den 31 mars 1922, nr 132, § 2).

Ifrågavarande anslag beräknades för budgetåret 1923—1924 till 150,000

kronor men sänktes för budgetåret 1925—1926 till 100,000 kronor. I avseende

å budgetterminen 1926—1927 lämnades anslaget orubbat men höjdes

för birdgetåret 1927—1928 till 125,000 kronor.

I en den 28 september 192/ dagtecknad promemoria har riksförsäkring sanstalten

lämnat en del tabellariska uppgifter rörande bruttoutgifter och inkomster

från anslaget i dess helhet i avseeende å tiden 1 januari 1919—

30 juni 1927 samt i anslutning härtill anfört följande.

Såsom av tabellen framginge, hade utgifterna för anslaget under budsetaret

1926 1927 stigit till 637,760 kronor, vilket innebure en avsevärd

ökning mot närmast föregående budgetår. Inkomsterna för anslaget hade

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV It‘17. 9

även ökats, ehuru icke i samma "råd som utgifterna. I procent av utgifterna

hade inkomsterna under de senaste budgetåren avsevärt nedgått.

De höga procenttalen i detta hänseende under budgetåren 1923—1924 och

1924—1925 sammanhängde bland annat med de av anstalten från och med

kalenderåren 1922 och 1923 med ledning av olycksfallsstatistikens resultat

genomförda premiesänkningarna. De under nämnda båda budgetår indrivna

premiebeloppen, vilka ingått som inkomst för anslaget, hade nämligen till

betydande del varit beräknade efter de förut gällande högre premiesatserna,

under det att de premiebelopp,, som förskjutits från anslaget, varit beräknade

efter lägre premiesatser. Aven löneutvecklingen syntes hava verkat i

samma riktning.

Från och med kalenderåren 1926 och 1927 hade anstalten emellertid, dels

på grund av olycksfallsfrekvensens stegring, dels ock på grund av vidtagna

lagändringar, sett sig nödsakad att genomföra icke obetydliga höjningar av

premiesatserna, resulterande i ökning av premiebeloppen. Från och med

år 1927 hade premiebeloppen ökats även av den anledning, att det i olycksfallsförsäkringslagen

stadgade maximum för det avlöningsbelopp, efter vilket

olycksfallsersättningen skall beräknas, höjts från 2,400 kronor till 3,000 kronor.

De avlöningssummor, varpå premiebeloppen skulle uträknas, hade nämligen

på grund därav blivit större än förut. De nu angivna omständigheterna

hade haft till följd, att anslagets inkomster, räknade i procent av utgifterna,

nedgått.

De senast anförda förhållandena kunde, om hänsyn toges till den ordning,

i vilken försäkringsavgifterna för olika arbetsgivargrupper inflöte, väntas påverka

även förhållandena under budgetåret 1928—1929 i samma riktning,

som nyss angivits.

Huru förhållandena i övrigt komme att ställa sig för sistnämnda budgetår

sammanhängde bland annat med i vilken omfattning försäkringar komme att

överflyttas till eller från anstalten. Om emellertid det under budgetåret 1928—

1929 förskjutna beloppet — efter en beräknad totalsumma av inflytande försäkrings-

och tilläggsavgifter av omkring 8,900,000 kronor — antoges uppgå

till cirka 700,000 kronor, skulle nettoutgiften, under förutsättning att anslagets

inkomster under budgetåret uppskattades till omkring 65 % av detta

belopp, kunna beräknas till omkring 250,000 kronor. Denna beräkning vore

emellertid givetvis mycket osäker.

På grund av sålunda angivna omständigheter samt då lagstiftningen om

borttagande av särbestämmelserna rörande den s. k. karenstiden inom den

sociala olycksfallsförsäkringen beräknats komma att medföra en ökad belastning

å nu förevarande anslag har departementschefen, som ansett den anslagshöjning,

som från de i anstaltens utredning angivna utgångspunkterna kunde

beräknas erforderlig, kunna begränsas till 100,000 kronor, funnit anslaget

böra för nästkommande budgetår upptagas till 240,000 kronor.

Då den gjorda beräkningen av förevarande anslag icke föranlett erinran

från utskottets sida, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till kostnader

enligt 19 och 37 §§ i lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, nu 125,000 kronor, med 115,000 kronor till 240,000

kronor.

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

Pensionsstyrelsens

verksamhet

m. m.

[21-]

6:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 21) att till pensionsstyrelsens

verksamhet m. m. för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag

av 617,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 50—62 i åberopade statsrådsprotokollet.

I statsverkspropositionen till 1927 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att

riksdagen måtte till pensionsstyrelsens verksamhet m. m. för budgetåret

1927—1928 anvisa ett extra förslagsanslag av 592,000 kronor.

Beloppets storlek hade därvid beräknats under iakttagande av att till

styrelsen jämväl för budgetåret 1927—1928 komme att av pensionsförsäkringsfondens

medel utbetalas det i fullmäktiges för fonden den 8 juni 1923 fastställda

stat upptagna belopp av 50,000 kronor, som avser ersättning till

statsverket för pensionsstyrelsens bestyr med fondens förvaltning.

Sammanlagt skulle sålunda under budgetåret 1927—1928 ett belopp å

642,000 kronor stå till förfogande för upprätthållande av pensionsstyrelsens

verksamhet m. m.

Detta belopp hade i statsverkspropositionen beräknats på följande sätt:

lönetillägg till generaldirektören..............................................

ersättning till sakkunniga hos styrelsen...................................

avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare

hos styrelsen m. m., förslagsvis .....................

ersättning åt styrelsens ombud, förslagsvis..............................

resekostnads- och traktamentsersättning åt nämnda ombud,

förslagsvis.................................................................................

resekostnads- och traktamentsersättning åt styrelsen samt

dess sakkunniga, högst............................................................

städning av styrelsens lokaler, värme och belysning m. m.,

förslagsvis...................................,............................................

skrivmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker

m. m., förslagsvis.....................................................................

tryckningskostnader, förslagsvis ................................................

inköp av inventarier, inklusive skriv- och räknemaskiner,

förslagsvis ............................................................................

utgifter för fastigheterna samt diverse utgifter, förslagsvis ...

kronor

4.000

5.000

345,000

90.000

70.000

6.000

28.000

26,000

45.000

12.000

11,000

Summa kronor 642,000

Av de sålunda angivna posterna föreslås nu posten till avlöningar och

vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare hos styrelsen m. m.

höjd med 10,000 kronor eller från 345,000 kronor till 355,000 kronor. Denna

höjning är föranledd av den automatiska kostnadsökningen på grund av

personalens rätt till lönetillägg.

Under förevarande punkt har vidare till behandling upptagits av pensionsstyrelsen

väckt fråga om anslag för upplysningsarbete bland pensionsnämnderna.

I framställning i ämnet har pensionsstyrelsen framhållit, bland

annat, att den ekonomiska tyngdpunkten inom pensionsförsäkringen låge i

pensionskostnaderna. Besparingar i fråga om nämnda kostnader vore av

mångdubbelt större betydelse än eventuella nedsättningar i förvaltningskost
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande JXr t-17.

1 1

naderna. Medan pensionskostnaderna för budgetåret 1926—1927 uppgått till

omkring 45 miljoner kronor, därav omkring 34 miljoner kronor utgjorde

statsverkets andel, belöpte sig pensionsstyrelsens centrala administrationskostnader

för samma tidrymd till knappt 1.4 miljoner kronor. Det syntes

därför ur statsekonomiska synpunkter vara av allra största vikt, att eu så

effektiv kontroll som möjligt upprätthölles över pensionskostnaderna, och

detta så mycket mer som pensioner, utgående utöver de gränser som lagen

förutsatte, medförde en obehörig kostnadsökning icke blott för det år, då

pensionerna beviljades, utan som regel även för eu avsevärd tid framåt.

Enbart genom granskning av ansökningshandlingarna inom pensionsstyrelsen

kunde man härvidlag icke åstadkomma eu mera effektiv kontroll, utan man

måste i huvudsak bygga på de lokala pensionsmyndiglieternas — ombudens

och nämndernas — ansvar, pliktkänsla och arbetsintresse.

Under sådana tider, då arbetslöshet och därmed förenade minskade försörjningsmöjligheter

rådde, maste ombudens och nämndernas uppmärksamhet

särskilt inriktas på att en så effektiv kontroll som möjligt upprätthölles

över att personer, vilka rätteligen i stället borde understödjas antingen av

enskilda eller av det allmänna genom fattigvård eller arbetslöshetsunderstöd,

icke obehörigt förklarades för invalider och tillerkändes förmåner från pensionsförsäkringen.

Pensionsstyrelsen hade den 31 maj, den 4 juli samt den 8 och den 9 augusti

1927 med tillstyrkan av styrelsens sakkunniga beslutat att vidtaga vissa åtgärder

för att åstadkomma ökad kontroll över pensionsärendenas behandling

i nämnderna. Åtgärderna avsåge närmast ökat upplysningsarbete bland

nämnderna beträffande deras uppgifter och ansvar samt ökad uppmärksamhet

från pensionsstyrelsens sida beträffande nämndernas kvalifikationer och det

sätt, på vilket de handhade sina arbetsuppgifter. Detta arbete komme, i den

mån man vunne erfarenhet om de lämpligaste vägarna för detsamma, att

undan för undan utvidgas.

Det syntes sannolikt, att de kostnader, som nedlades på detta arbete,

komme att visa sig vara väl använda penningar och medföra mångdubbelt

större besparingar i pensionskostnaderna. Det syntes vara svårt att i nuvarande

läge kunna bilda sig en uppfattning om storleken av dessa kostnader,

då de ju bleve beroende på omfattningen av de åtgärder, vilka visade

sig erforderliga. Stvrelsen hade emellertid ansett, att för desamma förslagsvis

borde för nästa budgetår beräknas ett belopp av 30,000 kronor.

Beträffande de åsyftade åtgärderna från pensionsstyrelsens sida till åstadkommande

av ökad kontroll över ombudens och pensionsnämndernas verksamhet

och behandlingen av pensionsärenden hos de lokala pensionsmyndigheterna

har chefen för pensionsstyrelsen framhållit bland annat följande.

Av flera orsaker hade realprövningen av pensionsärendena kommit att i

vida större utsträckning än som ursprungligen avsetts förläggas till pensionsstyrelsen.

Detta kunde emellertid icke anses innebära en för dessa arbetsuppgifter

betryggande, lämplig och slutgiltig ordning, i det att pensionsstyrelsen

även med en långt driven detaljgranskning av pensionsärendena saknade

tillräckliga förutsättningar för att endast på grund av uppgifterna i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

handlingarna och i samband därmed verkställda utredningar kunna utöva

en mera effektiv kontroll över nämndernas beslut. Framför allt gällde detta

beträffande frågan huruvida eu sökande vore berättigad till pensionstillägg

eller ej. Angelägenheten av att detta spörsmål i varje fall underkastades

en omsorgsfull prövning framträdde särskilt vid nuvarande läge på arbetsmarknaden.

Till bevakande av det allmännas intresse syntes man i första

hand och i huvudsak vara hänvisad till ombudens och nämndernas kompetens,

ansvarskänsla och personkännedom. Det syntes därför uppenbart,

att pensionsstyrelsens arbete borde kraftigt inriktas på att med alla

till buds stående medel söka främja och alltjämt vidga ombudens och nämndernas

kvalifikationer och förutsättningar för deras uppgifter. Bland de åtgärder,

som kunde vidtagas i sådant syfte, nämndes ett systematiskt och

målmedvetet upplysningsarbete bland ombud och nämnder beträffande deras

uppgifter och ansvar samt ett uppmärksamt följande av det sätt, på vilket

de handhade sina arbetsuppgifter. Ombuden borde bibringas den uppfattningen,

att de vore ovillkorligen ansvariga för den sakliga utredningen av

de pensionsärenden, angående vilka de avgivit yttrande. Vid granskningsarbetet

inom pensionsstyrelsen borde man skilja mellan de stora och de

små frågorna. Huruvida den sökande vore pensionsberättigad eller ej vore

i varje pensionsärende huvudfrågan, åt vilken stor uppmärksamhet borde

ägnas.

Efter eu redogörelse för av styrelsen beslutade kontrollåtgärder bär av

styrelsen anförts, bland annat, följande.

För fullföljande av de med dessa åtgärder avsedda syftena påginge inom

styrelsen vissa utredningar angående ombudens och nämndernas kvalifikationer

och angående relativa antalet pensionstagare inom de olika distrikten.

Om. dessa arbeten skulle bliva av någon praktisk betydelse, måste de emellertid

kompletteras med vissa yttre åtgärder. Så måste, då exempelvis

styrelsens uppmärksamhet blivit fäst på att arbetet inom ett pensionsdistrikt

mahända ..kunde giva anledning till anmärkningar, på ort och ställe undersökas

såväl de allmänna förhållandena inom distriktet som det tillvägagångssätt,

som av nämnden tillämpats vid behandlingen av pensionsärenden. I

sistnämnda avseende syntes det ofta bliva nödvändigt att genom personliga

besök hos^ ett flertal pensionstagare söka vinna klarhet i frågan. Flera

andra förhållanden syntes måhända böra uppmärksammas. Andra vägar för

att söka åstadkomma ökad kontroll på detta område torde böra prövas.

Med stöd av vad vid undersökningarna framkommit borde därefter pensionsnämndsordförandena

lämnas erforderliga upplysningar, erinringar och instruktioner

eller borde andra åtgärder vidtagas, då sådana syntes påkallade.

Att. för dylika undersökningar använda tjänstemän inom pensionsstyrelsen

läte sig icke. göra annat än rent undantagsvis, detta dels med hänsyn till att

brist rådde inom pensionsstyrelsen på personal, som skulle lämpa sig för att

utföra sådant arbete, och dels av kostnadshänsyn, då ju resekostnaderna i så

fall i regel skulle bliva allt för höga. Såväl av praktiska som ekonomiska

skiil syntes det därför vara lämpligast att för verkställande av ifrågavarande

undersökningar använda andra personer, med kännedom om det arbete, som

ålåge pensionsnämnderna, och med närmare kontakt med de praktiska förhållandena.

i orterna. Pensionsstyrelsen hade tänkt sig att i första hand

härför anlita dugliga ombud och pensionsnämndsordförande. I en del fall

syntes det dock måhända komma att visa sig ändamålsenligt att anlita även

andra personer.

Da undersökning av sålunda antydd art ansages erforderlig, hade styrelsen

sålunda tänkt sig att lämna i uppdrag åt viss person — ombud, pensionsnämndsordföiande

eller annan — att verkställa undersökningen mot en för

s. 13 Kontrollera mot PDF

iStatsutskottets utlåtande Nr 137.

13

det speciella uppdraget avpassad skälig ersättning. Att, då ombud anlitades

för dylika undersökningar, särskild ersättning måste utgå till denne för sådant

arbete syntes ofrånkomligt och berättigat.

Vid prövning av pensionsstyrelsens nu berörda förslag bar departementschefen

uttalat, att han visserligen icke vore fullt övertygad om att den av

pensionsstyrelsen för upplysning och kontroll föreslagna metoden vore den

allra lämpligaste. Då emellertid departementschefen för närvarande icke

hade något annat medel att föreslå men livligt insåge vikten av att man

icke längre dröjde med åtgärders vidtagande, har departementschefen förordat,

att medel försöksvis ställdes till styrelsens förfogande för bedrivande

under nästa budgetår av upplysnings- och kontrollverksamhet på det föreslagna

sättet samt tillstyrkt, att den ifrågasatta nya anslagsposten bestämdes

till högst 15,000 kronor. Departementschefen har anfört, att Kungl. Maj:t

torde böra äga att utfärda bestämmelser rörande beloppets användande och

att fastställa de grunder, efter vilka ersättning må utgå.

Beträffande övriga poster inom ovanintagna stat har någon förändring

icke föreslagits.

Den extra staten för pensionsstyrelsens verksamhet in. m. föreslås alltså

till ett sammanlagt belopp av 667,000 kronor, motsvarande slutsumman för

den nuvarande staten, ökad med dels den avsedda höjningen med 10,000

kronor av posten till avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. m. och dels det belopp å 15,000 kronor, vartill förberörda

nya post skulle upptagas.

Då även för nästkommande budgetår ansetts böra från pensionsförsäkringsfonden

utgå ett belopp av 50,000 kronor såsom ersättning för pensionsstyrelsens

arbete med fondförvaltningen, har anslaget till pensionsstyrelsens

verksamhet m. in. för nämnda budgetår upptagits till 617,000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr 0. Järte m. fl. väckt motion, nr 229, däri hemställts, att

riksdagen, med uttalande av önskemålet, att en allmän revision av pensionsförsäkringen

snarast möjligt kommer till stånd, icke måtte bifalla Kungl.

Maj:ts förslag att å den extra staten för pensionsstyrelsens verksamhet

m. m. för budgetåret 1928—1929 uppföres en post till bestridande av kostnaderna

för upplysningsarbete bland pensionsnämnderna till belopp av högst

15,000 kronor.

Motionen ifråga har, i vad densamma avser ett riksdagens uttalande av

önskemålet, att en allmän revision av pensionsförsäkringen snarast möjligt

kommer till stånd, behandlats av sammansatt stats- och andra lagutskott och

riksdagen har numera fattat beslut beträffande denna del av motionen.

Till stöd för sitt förslag om avslag å Kungl. Maj:ts framställning om uppförande

av en anslagspost för bestridande av vissa kostnader för upplys
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande Nr 137.

ningsarbete bland pensionsnämnderna hava motionärerna anfört i huvudsak

följande:

»De vaga ordalag, genom vilka pensionsstyrelsen motiverat sitt anslagskrav,

synas hava nödvändiggjort en närmare redogörelse beträffande de i skrivelsen

åsyftade åtgärderna till åstadkommande av ökad kontroll över pensionsärendenas

behandling av pensionsnämnderna. Denna redogörelse har styrelsens

chef lämnat i en till departementschefen avgiven promemoria av den 21

oktober 1927.

Av denna framgår, att en av nämnda åtgärder utgjorts av föreskrifter,

som meddelats rörande arbetet med granskning av pensionsärenden inom

pensionsstyrelsen. Vid behandling av denna fråga i styrelsen hade verkets

chef anfört bland annat följande: Lagstiftarna syntes vid pensionsförsäkringens

införande hava utgått från att pensionsstyrelsens behandling av

pensionsärendena i huvudsak skulle avse en mera summarisk och formell

granskning av desamma och att endast besvärsmål och pensionsärenden av

mera tvistig natur skulle bli föremål för en mera ingående prövning inom

styrelsen. En så långt som möjligt genomförd decentralisation vore den

mest lämpliga och betryggande administrationsformen för eu verksamhet

sådan som den allmänna pensionsförsäkringen, llealprövningen av pensionsärendena

hade emellertid kommit att i vida större utsträckning än som ursprungligen

avsetts förläggas till pensionsstyrelsen. Styrelsen saknade

emellertid förutsättningar för att kunna utöva en mera effektiv kontroll över

nämndernas beslut. Till bevakande av det allmännas intresse syntes man

i första hand och i huvudsak vara hänvisad till ombudens och nämndernas

kompetens, ansvarskänsla och personkännedom. Pensionsstyrelsens arbete

borde därför kraftigt inriktas på att med alla till buds stående medel söka

främja och alltjämt vidga ombudens och nämndernas kvalifikationer. Bland

de åtgärder, som kunde vidtagas i sådant syfte, vore ett systematiskt och

målmedvetet upplysningsarbete bland ombud och nämnder beträffande deras

uppgifter och ansvar samt ett uppmärksamt följande av det sätt, på vilket

de handhade sina arbetsuppgifter. Vid granskningsarbetet i pensionsstyrelsen

borde man skilja mellan de stora och de små frågorna. Huruvida

den sökande vore pensionsberättigad eller ej vore i varje pensionsärende

huvudfrågan, åt vilken stor uppmärksamhet borde ägnas.

Såsom ovan nämnts hade ifrågavarande anslag å 30,000 kronor av pensionsstyrelsen

begärts till bestridande av kostnader för upplysningsarbete

bland pensionsnämnderna. Då pensionsstyrelsens chef i förutnämnda promemoria

närmare skall motivera detta anslagsyrkande, visar det sig emellertid,

att beloppet är avsett till kostnader för efterJcontroll i pensionsdistrikt, där

anledning till anmärkning mot nämndens arbete syntes förefinnas.

Beträffande ifrågavarande anslagspost har departementschefen utlåtit sig

på följande sätt:

»Vid behandlingen i det följande av frågan om anslag till statens kostnader

för pensionstillägg och understöd torde jag få anledning att närmare ingå

på redogörelse för den starka ökningen under de senaste åren av antalet nybé
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande År l.''17.

It)

viljade pensionstillägg och understöd. Det ligger nära till hands att antaga,

att denna ökning — som för statsverket, landstingen och primärkommunerna

medför högst avsevärda kostnader — till viss del är beroende pa brister beträffande

prövningen av pensionsansökningen ute i orterna. Detta är i och för

sig icke något att förvåna sig över med hänsyn till det starka tryck, vari

pensionsnämnderna — särskilt under tider av depression på arbetsmarknaden

— måste befinna sig i anledning av individernas krav på bistånd

samtidigt med kommunernas intresse av att pensioner beviljas i sfi stor utsträckning

som möjligt. Denna uppfattning om anledningen till kostnadsökningen

torde också ligga till grund för pensionsstyrelsens nu behandlade

framställning. Detta lärer framgå av den nyss lämnade redogörelsen, och

jag torde alltså icke behöva närmare ingå på de skäl, som även enligt min

''mening göra det nödvändigt att försöka åstadkomma förbättrad lokal behandling

av pensionsansökningarna. En genomgripande förändring därutinnan synes

emellertid icke kunna rinnas, med mindre en omläggning sker beträffande hela

den lokala organisationen. En sådan omläggning lärer dock icke komma till

stånd förrän i samband med en allmän revision av pensionsförsäkringen. (Kurs.

av motionärerna.) Vid sådant förhållande återstå för närvarande endast de

vägar, som pensionsstyrelsen anvisat, nämligen upplysning och kontroll med

ledning av de vid styrelsens behandling av pensionsansökningar vunna erfarenheterna

rörande de skilda ombudens och nämndernas duglighet och

praxis. Visserligen är jag icke fullt övertygad att den nu av pensionsstyrelsen

för dylik upplysning och kontroll föreslagna metoden är den allra

lämpligaste. Då jag emellertid för närvarande icke har något annat medel

att föreslå men iivligt inser vikten av att man icke längre dröjer med åtgärders

vidtagande, vill jag förorda, att medel försöksvis ställas till styrelsens

förfogande för bedrivande under nästa budgetår av upplysnings- och

kontrollverksamhet på det föreslagna sättet. Då det hela alltså enligt min

mening tillsvidare bör hava karaktären av en försöksanordning, lärer anslagsbeloppet

kunna sättas lägre än styrelsen föreslagit. Jag föreslår alltså,

att den ifrågasatta nya anslagsposten bestämmes till högst 15,000 kronor.

Kungl. Maj:t torde böra äga att utfärda bestämmelser rörande beloppets

användande och att fastställa de grunder, efter vilka ersättning må utgå.

Därvid torde det vara erforderligt att noga tillse, att medel från posten

icke komma att tjäna till förstärkning av eljest utgående ombudsarvoden.—

Vidare föreslår jag, att det måtte åläggas pensionsstyrelsen att, därest medel

för ändamålet anses böra utgå även för budgetåret 1929—1930, vid äskande

härav lämna en redogörelse för de åtgärder, styrelsen vidtagit i det med

anslagsposten i fråga avsedda syftet.»

Av departementschefens uttalande framgår såväl att han till fullo inser

det berättigade i kravet på en allmän revision av pensionsförsäkringen som

ock iatt han icke finner sig alltför övertygad om nyttan av det utav honom

tillstyrkta anslaget åt pensionsstyrelsen för upplysning och efterkontroll.

Den tvekan, åt vilken departementschefen i sistnämnda hänseende givit

uttryck, synes oss särdeles välgrundad. Om behovet att åvägabringa den

omförmälda effektiva kontrollen kan ingen tvekan råda. Huruvida den föreslagna

metoden härför är den ur olika synpunkter ändamålsenligaste, är däremot

en annan fråga. Det synes ligga vida närmare till hands att för sagda uppgift

begagna sig av den kompetens, som efter femtonårigt sysslande med dessa

spörsmål måste vara tillfinnandes inom pensionsstyrelsens egen talrika tjänstemannakår.

Där borde man vunnit en ingående erfarenhet om det lokala

organisationssystemets svaga punkter och fått en sådan inblick i vad härutinnan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

Utskottets

yttrande.

Statens kostnad

för pensionstillägg

och understöd

enligt lagen

om allmän

pensionsförsäkrin

g.

[22.]

brister, att en inspektion, utövad av ämbetsverkets egen personal, lärer bliva

både mera verksam i kontrollavseende och dessutom gagnerik för granskningsbyraernas

tjänstemän. Det synes därför i hög grad sannolikt, att man inom

ramen av den halva miljon kronor, vartill det extra anslaget för upprätthållande

av pensionsstyrelsens verksamhet beräknats, skulle kunna utföra dessa

kontrollresor. Ett nytt anslag för detta syfte är därför enligt vår mening

obehövligt. Att märka är vidare, att det nya anslag, som nu begäres för upplysningsverksamhet

i pensionsnämnderna och som närmare motiverats med

behovet av särskild kontroll av nämndernas arbete, av pensionsstyrelsen

yrkats samma år som, vid utfärdandet av nya arbetsföreskrifter, uttalanden

från verkets ledning gjorts om nyttan och nödvändigheten av minskad kontroll

vid behandlingen inom styrelsen av pensionsärenden.»

Vid prövning av Kungl. Majrts förevarande förslag har utskottet icke haft

något att erinra emot att de nu i extra anslaget för upprätthållande av

pensionsstyrelsens verksamhet m. m. ingående anslagsposterna beräknas på

sätt departementschefen föreslagit.

Vad däremot angår förslaget, i vad det avser uppförande av en ny post

för bestridande av kostnaderna för upplysningsarbete bland pensionsnämnderna

— beräknad till 15,000 kronor — har utskottet, som för visso inser

nödvändigheten av, att en effektiv kontroll av pensionsärendenas behandling

hos de lokala pensionsmyndiglieterna, så långt möjligt är, åstadkommes och

upprätthålles, dock ansett den av departementschefen föreslagna metoden

liärutinnan ur olika synpunkter icke vara att förorda. I likhet med motionärerna

anser utskottet, att den för sagda uppgifts fullgörande största

kompetensen torde vara tillfinnandes inom pensionsstyrelsens tjänstemannakår

och att en inspektion, utövad av ämbetsverkets egen personal, bör bliva

i kontrollavseende verksam och även till gagn för tjänstemännen. Ett inslående

på den väg, departementschefen förordat, kan i realiteten komma

att innebära en utökning av den nuvarande tjänstepersonalen, vilket utskottet

måste på det bestämdaste motsätta sig. På grund av denna utskottets

ståndpunkt torde nu ifrågavarande anslag böra begränsas till 602,000

kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och med bifall till herr Järtes m. fi. ovanberörda motion,

II: 229, till pensionsstyrelsens verksamhet m. m. för budgetåret

1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 602,000 kronor.

7:o) Kungl. Maj: t har föreslagit riksdagen (punkt 22) att

dels till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen

om allmän pensionsförsäkring för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag

av 39,000,000 kronor;

dels ock medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas kostnaden för

statens bidrag till den jämlikt pensionsförsäkringslagen anordnade, på frivilliga

avgifter grundade försäkringen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 137. 17

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 62—80 i

åberopade statsrådsprotokollet.

Enligt 10 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 bestrides

kostnaden för de jämlikt samma lag utgående pensionstilläggen till

''V4 av staten och till 1 4 av landstingen och kommunerna. Detsamma gäller

i fråga om understöd, som utgå i enlighet med 33 § i nämnda lag.

Genom lag den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av

lagen den 30 juni 1913 inbegrepos i rätten till understöd enligt 33 § i sistnämnda

lag vissa kategorier av personer, som på grund av vissa övergångsförhållanden

ej innefattats under den ursprungliga lagen. A andra sidan

gjordes genom 1915 års lag den inskränkningen i pensionsrätten enligt lagen

den 30 juni 1913, att beloppet av pensionstillägg, understöd och ökning

därav jämväl för dem, som under åren 1919—1929 förvärvade sådan rätt, bestämdes

till 90 i stället för 100 procent av i sistnämnda lag eljest stadgat

belopp.

Kostnaderna för de i 1915 års lag avsedda befolkningsgruppernas införande

i den allmänna pensionsförsäkringen beräknades motsvara ett kapitalvärde

den 1 januari 1916 av 53,686,000 kronor. Dessa kostnader skulle enligt

uppgjord plan (se riksdagens skrivelse nr 191 år 1915) täckas dels därigenom,

att ur arbetarförsäkringsfonden för ifrågavarande ändamål disponerades

ett belopp av 27,462,000 kronor, dels genom den besparing i kostnaderna

för pensionstillägg och understöd, som uppkomme genom nyss omförmälda

utsträckning av övergångstiden, dels slutligen genom ett årligt

statsanslag under åren 1917—1950 av 548,000 kronor. Utjämning av kostnaderna

— som till en början skulle bliva mycket höga för att sedan småningom

sjunka — skulle åstadkommas på det sätt, att under den första

delen av sistnämnda tid skulle ur pensionsförsäkringsfonden förskjutas de

belopp, som utöver omförmälda årliga statsanslag erfordrades för kostnadernas

täckande, varefter dessa förskott skulle under senare delen av samma

tid återbetalas med de överskott, som samma statsanslag då skulle lämna

(jfr prop. nr 139 år 1915, riksdagens skrivelse nr 191).

Sedermera hava emellertid vidtagits vissa ändringar i lagen om allmän

pensionsförsäkring och lagen om övergångsbestämmelser, vilka ändringar

medfört ökning av kostnaderna för pensionstillägg och understöd enligt båda

de omförmälda lagarna.

Statens andel i nu ifrågavarande kostnader bestreds till ingången av

budgetåret 1926—1927 från två anslag, nämligen dels ett extra förslagsanslag

för pensionsförsäkringens genomförande, vilket huvudsakligen avsåg bidrag

åt de personer, som jämlikt lagens ursprungliga lydelse varit berättigade

till pensionstillägg eller understöd, dels ett extra anslag för understöd åt

de personer, som genom lagen den 8 juni 1915 blivit delaktiga i den allmänna

pensionsförsäkringen. De årliga anslagen av statsmedel för sistnämnda

understöd hava beräknats enligt nyss avsedda plan, och de belopp,

med vilka de faktiska kostnaderna överstigit anslagen, hava utbetalats ur

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 65 höft. (Nr 137.) ne? 28 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

pensionförsäkringsfonden, även då dessa belopp voro stcrre än vad som ursprungligen

beräknats skola falla på fonden. För detta ändamål ställdes

vid 1916 års ingång till disposition förenämnda belopp av 27,462,000 kronor

ur arbetarförsäkringsfonden att i mån av behov jämte 4 procent ränta

komma till användning. Ytterligare erforderligt belopp upplånades ur pensionsförsäkringsfonden

mot fyra procent ränta att amorteras under åren

1929—1950.

Sedan från och med budgetåret 1926—1927 de båda anslagen sammanslagits

till ett gemensamt anslag, blev följden, att de kostnader, som förut

bestritts från det särskilda anslaget för kostnader enligt 1915 års lag, icke

längre kunde särskilt angivas. Då det följaktligen icke vidare lät sig göra

att såsom dittills bestämma det bidrag till de årliga kostnadernas täckande,

som skulle förskjutas från pensionsförsäkringsfonden, till det belopp, varmed

kostnaderna för genomförande av 1915 års lag översteg det för detta

ändamål fixerade årliga beloppet av statsmedel, beslöt riksdagen i stället, att

från fonden skulle för varje budgetår tillskjutas ett fixerat belopp. Enligt

den ursprungligen uppgjorda planen skulle det erforderliga beloppet från

fonden hava utgjort för budgetåret 1926-1927 omkring 775,000 kronor och

för budgetåret 1927—1928 omkring 270,000 kronor. Då emellertid erfarenheten

utvisat, att de sålunda gjorda beräkningarna varit för låga, bestämdes

bidraget från fonden till det belopp, varmed detsamma sannolikt skulle hava

utgått, därest sammanslagning av de båda anslagen icke ägt rum, eller för

budgetåret 1926—1927 till 1,100,000 samt för innevarande budgetår till 550,000

kronor.

Anslag av statsmedel för ändamålet för innevarande budgetår hade därutöver

av pensionsstyrelsen äskats med 36,400,000 kronor, varav 500,000

kronor beräknades för styrelsens s. k. sjukvårdande uppgifter, d. v. s. för

åtgärder till förebyggande eller hävande av invaliditet. Kungl. Maj:t och

riksdagen nedsatte emellertid anslaget av statsmedel till 34,800,000 kronor,

därav 100,000 kronor till sjukvårdande uppgifter.

I skrivelse den 9 augusti 1927 har pensionsstyrelsen gjort framställning

rörande anslag för ifrågavarande ändamål för nästkommande budgetår. Det

erforderliga anslaget har av styrelsen beräknats till icke mindre än 39,600,000

kronor, däri inräknat en summa av 100,000 kronor, som skulle ställas till

styrelsens förfogande för den sjukvårdande verksamheten. I enlighet med

nyss återgivna grunder för täckande av merkostnaderna för tillämpningen

av 1915 års lag har pensionsstyrelsen för detta budgetår räknat med att å

ena sidan icke något bidrag skulle utgå från pensionsförsäkringsfonden men

att å andra sidan icke heller amorteringen av skulden till samma fond skulle

påbörjas.

Vid prövning av pensionsstyrelsens framställning har departementschefen

till en början framhållit, att styrelsens hemställan denna gång, i motsats

mot hittills, ginge utöver det vid pensionsförsäkringens beslutande och vid

dess utvidgning år 1921 beräknade kostnadsbeloppet. Medan kostnaderna

för nämnda tid enligt de ursprungliga beräkningarna skulle uppgå till 37,8

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande, Nr 1117. 19

miljoner kronor, utgjorde, såsom anförts, pensionsstyrelsens anslagsäskande

39,6 miljoner, därav 39,6 miljoner avsåges för täckande av statens ändel i

kostnaderna för pensionstillägg och understöd och 100,000 kronor till åtgärder

till förebyggande och hävande av invaliditet. Som den närmast

liggande orsaken till att de ursprungligen gjorda beräkningarna sålunda

måst frångås hade pensionsstyrelsen åberopat den mycket kraftiga ökningen

i antalet nybeviljade pensionstillägg och understöd — under innevarande

budgetår beräknades detta antal uppgå till icke mindre än 39,000; till jämförelse

kunde erinras, att man år 1921 räknade med en årlig genomsnittssiffra

i detta hänseende av 26,000.

Efter att vidare hava framhållit, bland annat, att eu mindre strikt lagtillämpning

från vissa pensionsnämnders sida syntes kunna hava bidragit

till den starka ökningen av pensionstilläggens antal samt att pensionsstyrelsen

vid sitt anslagsäskande icke beräknat någon utgiftsminskning pa grund

av den år 1927 beslutade inskränkningen i den tid, för vilken pension må

utgå retroaktivt, har departementschefen uttalat, att en del jämkningar syntes

kunna göras i pensionsstyrelsens anslagsberäkningar. Departementschefen

har förordat eu nedsättning med 600,000 kronor samt för nästa budgetår

tillstyrkt ett anslagsbelopp av (39,600,000 — 600,000) 39,000,000 kronor, varav

100,000 kronor skulle avses för åtgärder till förebyggande och hävande av

invaliditet.

Slutligen har departementschefen framhållit, att statens hela kostnad för

pensionsförsäkringen nästa budgetår bör bestridas från anslag a riksstaten

och att alltså, i motsats till vad hittills varit fallet, bidrag till kostnaderna

icke vidare skall lämnas i form av förskott från pensionsförsäkringsfonden.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr IT. Säcklund m. fl. väckt motion, nr 372, däri hemställts,

att riksdagen måtte bevilja ett förslagsanslag å 11 miljoner kronor för budgetåret

1928—1929 för beredande av ökade pensionstillägg och understöd

från allmänna pensionsförsäkringen.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen nr 371 i nämnda kammare.

Vad först angår det motionsvis väckta yrkandet, far utskottet erinra, att

motionärerna i motionen II: 371 hemställt, bland annat, att riksdagen måtte

besluta, att de pensionstillägg och understöd, som jämlikt lagen om allmän

pensionsförsäkring den 30 juni 1913 och följdlagar för närvarande kunna

utgå med högst 150 och 140 kronor för året, må från och med den 1 juli

1928 utgå enligt § 6 i nämnda lag angående pensionstillägg och alltså utgöra

för år räknat för man 225 och för kvinna 210 kronor med avdrag av

sex tiondedelar av det belopp, varmed pensionstagarens årsinkomst må överstiga

50 kronor. Beträffande denna motion, som behandlats av sammansatt

stats- och andra lagutskott, har riksdagen numera fattat beslut. I

sitt utlåtande nr 3 hemställde sammansatta utskottet, att motionen i vad

Utskottets

yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Åtgärder till

förebyggande

och hävande

av invaliditet
[23.

]

Utskottets

yttrande.

20 Statsutskottets utlåtande Nr 137.

den icke kunde anses besvarad genom utskottets hemställan om skrivelse

till Ktmgl. Maj:t med begäran om utredning rörande revision av lagen om

allmän pensionsförsäkring icke matte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen. Såsom följd härav torde motionärernas

i motionen II: 372 framlagda förslag icke kunna till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Då Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke givit utskottet anledning

till erinran, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må,

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

herr H. Bäcklunds m. fl. ovanberörda motion II: 372, till

statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om

allmän pensionsförsäkring för budgetåret 1928—1929 anvisa ett

extra förslagsanslag av 39,000,000 kronor; samt

b) medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas kostnaden

för statens bidrag till den jämlikt pensionsförsäkringslagen

anordnade, på frivilliga avgifter grundade försäkringen.

8:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 23) att av det förslagsanslag,

som kan komma att för budgetåret 1928—1929 beviljas till statens

kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring,

må för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet

jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen

under samma budgetår disponeras ett belopp av högst 100,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 80—86 i statsrådsprotokollet.

För budgetåren 1923—1928 har riksdagen medgivit, att av förslagsanslaget

till pensionsförsäkringens genomförande respektive förslagsanslaget till bestridande

av statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen

om allmän pensionsförsäkring finge för nu ifrågavarande ändamål disponeras

ett belopp av för ett vart av budgetåren högst 100,000 kronor.

Utskottet har i likhet med departementschefen funnit, att någon avvikelse

icke heller i år bör ske från den beträffande statens understödjande av

ifrågavarande verksamhet under de senare åren intagna ståndpunkten. Även

enligt utskottets mening bör alltså för budgetåret 1928—1929 få av anslaget

till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän

pensionsförsäkring utga ett till högst 100,000 kronor begränsat belopp till

åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av det förslagsanslag, som för

budgetåret 1928—1929 bevilj as till statens kostnad för pensionstillägg

och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring,

må för åtgärder• till förebyggande och hävande av invaliditet

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

21

jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen

under samma budgetår disponeras ett belopp av

högst 100,000 kronor.

9:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 24) att till ersättning till Ersättning

postverket för pensionsutbetalningar för budgetåret 1928—1929 anvisa ett tf^rp°^sionst

extra förslagsanslag av 235,000 kronor. utbetalningar.

Utredningen återfinnes å sid. 86 och 87 i statsrådsprokollet. [24.]

För ifrågavarande ändamål har 1927 års riksdag för budgetåret 1927—

1928 anvisat ett extra förslagsanslag av 215,000 kronor.

Den nu föreslagna förhöjningen är föranledd av väntad ökad belastning å

anslaget ifråga.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande utskottets

förslag och får alltså hemställa, yttrande.

att riksdagen må till ersättning till postverket för pensionsutletalningar

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag

av 235,000 kronor.

10:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 25) att till postverkets

kostnader för tryckning och expediering av pensionskvitton för femårsperioden

1929—1933 för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av

100,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 87—89 i statsrådsprotokollet.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag anvisade 1921 års riksdag till täckande

av kostnaderna för tryckning och expediering av pensionskvitton för

treårsperioden 1921—1923 på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst,

av 175,000 kronor. 1924 års riksdag har till bestridande av kostnaderna i

avseende å dylika kvitton för femårsperioden 1924—1928 beviljat ett extra

förslagsanslag av 85,000 kronor för budgetåret 1924—-1925.

Det nu begärda anslaget överstiger sålunda det för budgetåret 1924—1925

anvisade med 15,000 kronor. Anledningen härtill är, att såväl antalet pensionstagare

överhuvud som ock antalet av pensionstagare, vilka uppbära

pension månadsvis, under de senaste åren ökats.

Postverkets

kostnader för

tryckning och

expediering

av pensionskvitton

för

femårsperioden

1929—

1933.

[25.]

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag hem- utskottets

ställer utskottet, yttrande.

att riksdagen må till postverkets kostnader för tryckning och

expediering av pensionskvitton för femårsperioden 1929—1933 för

budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 100,000

kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

Ersättning

till häradsskrivarna

för

pcnsionsförteckninqar.

[26.]

ll:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 26) att i avbidan på

den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, till ersättning till

häradsskrivare för pensionsförteckningar m. m. för budgetåret 1928—1929

beräkna ett extra förslagsanslag av 66,000 kronor.

Sedermera har Kungl Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 24 februari

1928 dagtecknad proposition, nr 106, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden samma dag föreslagit

riksdagen att under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och inrättningar,

till ersättning till liäradsskrivarna för pensionsförteckningar för

budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 50,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

För beredande av ersättning till häradsskrivarna för upprättande av de i

14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda förteckningar hava

förslagsanslag av riksdagen beviljats från och med år 1914. I riksstaten för

innevarande budgetår är anslaget upptaget med 50,000 kronor.

Av statsrådsprotokollet framgår, att förslag förelegat från pensionsstyrelsen

rörande vissa ändringar i ordningen för uppbörd och indrivning av pensionsavgifter.

Bland de sålunda framlagda förslagen, vilka avsåge att åstadkomma

förbättrad kontroll samtidigt som förenkling i pensionsstyrelsens

arbete, inginge, att det skulle åläggas prästerskapet att tillställa pensionsstyrelsen

förteckningar över in- och utflyttade personer. För berörda arbete

skulle utgå ersättning enligt vissa föreslagna grunder, vilken ersättning sammanlagt

beräknats komma att uppgå till 16,000 kronor årligen.

Över pensionsstyrelsens förslag hava yttranden inhämtats från länsstyrelserna,

varjämte domkapitlen anbefallts att avgiva yttranden över framställningen

i vad den avsåge åläggande för präst, som i församling ansvarade

för kyrkoköckernas förande, att avlämna vissa uppgifter.

Med anledning av en del anmärkningar, som framkommit i de avgivna

yttrandena, har frågan om påföring, uppbörd och redovisning av pensionsavgifter

ansetts böra i sin helhet upptagas till förnyat övervägande och

Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär till följd härav, att anslaget till

ersättning åt häradsskrivarna för upprättande av de i 14 § av pensionsförsäkringslagen

avsedda förteckningarna måtte upptagas med samma belopp, som

för innevarande budgetår anvisats.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och

inrättningar, till ersättning till häradsskrivarna för ''pensionsförteckningar

för budgetåret 1928 — 1929 anvisa ett extra förslagsanslag

av 50,000 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 137. 23

12:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 82)

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget till ordinarie

avlöningsstat för befattningshavare vid länsstyrelserna, att tillämpas från

och med budgetåret 1928—1929;

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna,

nu 3,951,200 kronor, med 106,700 kronor till 4,057,900 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 324—334 i statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna

är i gällande riksstat uppfört med 3,951,200 kronor. Härav motsvarar ett

belopp av 3,936,300 kronor slutsumman av den för befattningshavare vid

länsstyrelserna från och med budgetåret 1927—1928 gällande ordinarie avlöningsstaten.

Återstoden eller 14,900 kronor motsvarar slutsumman av den

övergångsstat för befattningshavare vid länsstyrelserna, som fastställts att

gälla likaledes från och med budgetåret 1927—1928. Sistnämnda belopp,

avseende avlöningar vid fyra ännu befintliga lanträntmästartjänster, blev vid

1927 års riksdag, i samband med uteslutande ur riksstaten av det tidigare

uppförda anslaget till övergångsstat för landsstaten, utbrutet från detta anslag

och inräknat i anslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna.

Den av riksdagen godkända ordinarie avlöningsstaten för befattningshavare

vid länsstyrelserna, vilken av Kungl. Maj:t fastställts genom brev den 6 maj

1927, är av följande utseende:

Ordinarie avlöningsstat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag........................... 2,652,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag...................................................... 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag

.......................................................................................... 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag

.......................................................................................... 202,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 899,300

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m.................................. 9,000

Summa kronor 3,936,300.

Enligt Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag hava ändringar ifrågasatts i

avseende å anslagsposterna till personligt lönetillägg till landssekreterare och

landskamrerare, till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. samt

till sakkunniga till biträde vid utredningar m. m.

Anslagsposten till personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare

har sålunda befunnits kunna nedsättas avsevärt för nästkommande

budgetår eller från 202,000 kronor till 77,000 kronor. Anledningen härtill

är, på sätt framgår av statsrådsprotokollet (sid. 326), huvudsakligen att söka

dels i den omständigheten, att vissa vid löneregleringen i tjänst varande

befattningshavare, vilka uppburit lönetillägg, därefter avgått och efterträtts

av befattningshavare, som icke äga rätt att uppbära personliga lönetillägg,

dels ock däri, att före ingången av budgetåret 1928—1929 ytterligare ett antal

Befattningshavare

vid

länsstyrelserna.

[82.]

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

till lönetillägg berättigade befattningshavare väntas komma att avgå ur tjänst.

Härtill kommer, att — medan anslagsposten år 1925 tillmättes under förutsättning

att samtliga ifrågavarande befattningshavare skulle komma i åtnjutande

av lönetillägg med maximibelopp — enligt vad införskaffade uppgifter

från länsstyrelserna givit vid handen vissa befattningshavare icke alls eller

endast med reducerat belopp varit berättigade till lönetillägg, varjämte i

många fall lönetillägg minskats till följd av vederbörandes uppflyttning i

löneklass.

I samband med framläggande av förslag angående användningen av den

inom länsstyrelsernas ordinarie avlöningsstat upptagna anslagsposten till

avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare m. m. för budgetåret 1927—1928

ifrågasatte statskontoret i skrivelse den 31 maj 1927 en omläggning av sättet

för bestridande av länsstyrelsernas kostnader för avlönande av icke-ordinarie

personal.

Ämbetsverket framhöll därvid, bland annat, att det för erhållande av bättre

ordning och reda vid bedömandet av länsstyrelsernas medelsbehov för detta

ändamål syntes riktigast, att samtliga de belopp, som ansåges böra ställas

till vederbörande länsstyrelses förfogande för ändamålet, för framtiden upptoges

å ett och samma anslag. Statskontoret ansåge därvid lämpligast, att

anslagsposten till icke-ordinarie befattningshavare å ordinarie avlöningsanslaget

för befattningshavare vid länsstyrelserna från och med budgetåret

1928 1929 beräknades på sådant sätt, att i densamma kunde inrymmas hela

medelsbehovet för avlönande av vid länsstyrelserna anställd icke-ordinarie

personal. Därest sa skedde, kunde detta medelsbehov i ett sammanhang

bedömas och mera enhetligt regleras. För vinnande av detta syfte borde

emellertid eu närmare undersökning ske i fråga om hela den personal,

som vid länsstyrelserna vore erforderlig. Material till denna undersökning

syntes böra lämnas av länsstyrelserna i samband med avgivande av förslag

till beräkning av medelsbehovet å länsstyrelsernas ordinarie avlöniugsanslag

för budgetåret 1928—1929. Statskontoret hemställde därför bland annat,

att Kungl. Maj:t måtte anbefalla länsstyrelserna att vid avgivande av förslag

rörande'' ifrågavarande anslag för nämnda budgetår beräkna medel

under anslagsposten till icke-ordinarie personal för vederbörande länsstyrelse

med hänsyn tagen till vad statskontoret i ämnet anfört.

I anslutning till vad statskontoret sålunda anfört och hemställt beslöt

Kungl. Maj:t, i samband med utfärdande genom cirkulär den 27

juni 1927 av bestämmelser rörande de särskilda länsstyrelsernas delaktighet

i den uti den ordinarie avlöningsstaten för befattningshavare vid länsstyrelserna

uppförda anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. in., anbefalla statskontoret att efter länsstyrelsernas hörande

till Kungl. Maj:t inkomma med förslag beträffande medelsbehovet för

budgetåret 1928—1929 å förevarande anslagspost under det ordinarie förslagsanslaget

till befattningshavare vid länsstyrelserna. Samtidigt föreskrevs,

bland annat, att statskontoret vid infordrande av yttranden från länsstyrelserna

i detta hänseende hade att anmoda dem att dels beräkna medel under

s. 25 Kontrollera mot PDF

. Statsutskottets utlåtande Nr 137.

25

ifrågavarande anslagspost så, att i densamma inrymdes hela medelsbeliovet

för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, dels oek inkomma med

fullständig o<}h specificerad uppgift om medelsanvändningen under budgetåret

1926—1927 såväl å till länsstyrelsernas förfogande ställda medel under

berörda anslagspost som å den under anslaget till skrivmaterialier och

expenser, ved m. m. anvisade anslagsposten till renskrivning och tillfälliga

arbetsbiträden.

I skrivelse den 24 augusti 1927 har statskontoret med överlämnande av

från länsstyrelserna infordrade uppgifter, framlagt beräkningar rörande storleken

av de medel, som för budgetåret 1928—1929 borde beräknas för avlönande

av icke-ordinarie personal hos länsstyrelserna.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.

skulle enligt statskontorets förslag för budgetåret 1928—1929 beräknas på

följande sätt:

Grundavlöningartillicke-ordinariepersonalvidlänsstyrelserna kronor 1,047,000

Avlöningsförliöjningar till viss extra ordinarie personal m. m. » 50,000

Till Kungl. Maj:ts disposition ................................................ » 83 000

Summa kronor 1,130,000.

Ifrågavarande anslagspost i dess helhet borde, framhåller statskontoret,

liksom hittills upptagas såsom förslagsanslag.

Det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna

skulle vid bifall till statskontorets förslag höjas med (1,130,000 — 899,300)

230,700 kronor.

Departementschefen har i frågan i huvudsak anfört följande.

»Det av statskontoret framlagda förslaget beträffande sättet för tillgodoseende

av anslagsbehovet för avlönande av icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna

innebär, att för detta ändamål erforderliga medel hädanefter

skulle i sin helhet beräknas inom anslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna

i stället för att, såsom hittills varit fallet, uppdelas på nämnda

anslag och femte huvudtitelns allmänna expensanslag. Då detta förslag

synes mig grundat på en budgettekniskt riktig princip, vill jag ansluta mig

till detsamma. Från och med ingången av budgetåret 1928—1929 synes

mig alltså expensanslaget icke böra få komma till användning för avlönande

av icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna.

Det belopp, som i enlighet med sålunda angiven grundsats bör i länsstyrelsernas

ordinarie avlöningsstat beräknas för icke-ordinarie befattningshavare,

har av statskontoret med ledning av länsstyrelsernas äskanden

uppskattats till 1,130,000 kronor, varav 1,047,000 kronor beräknas böra

ställas till länsstyrelsernas förfogande för grundavlöningar, 50,000 kronor

avsetts för avlöningsförhöjningar för därtill berättigad personal samt återstoden

eller 33,000 kronor ansetts böra reserveras till Kungl. Maj:ts

disposition för mötande av eventuella behov av anslagsförstärkningar under

löpande budgetår. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, är

den sålunda beräknade summan åtskilligt större än det belopp, som för

ändamålet faktiskt tagits i anspråk under det senast förflutna budgetåret.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 65 häft. (Nr 137.) 1167 28 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 131.

Jag delar också statskontorets uppfattning, att det av ämbetsverket beräknade

årsbeloppet för ifrågavarande anslagspost måste anses tillmätt på sådant

sätt, att det, såvitt icke särskilda omständigheter uppkomma, med försiktig

förvaltning kan beräknas motsvara medelsbehovet under de närmaste åren.

Då jag finner det önskvärt, att ifrågavarande anslagspost såsom ingående i

en ordinarie stat icke behöver gång efter annan omräknas utan må kunna

för den närmaste framtiden bibehållas oförändrad, anser jag mig böra i huvudsak

biträda statskontorets förslag beträffande uppskattning av anslagspostens

totalbelopp; dock synes mig en mindre jämkning nedåt av det utav statskontoret

beräknade beloppet kunna äga rum, förslagsvis till 1,125,000 kronor.

Vad angår den närmare fördelningen av detta belopp, ankommer densamma

givetvis på Kungl. Maj:t i samband med anvisande från anslagsposten av

medel till de särskilda länsstyrelserna. Jag finner dock, såvitt nu kan bedömas,

önskvärt, att i samband med den förordade omläggningen ett något

större belopp än vad statskontoret beräknat, förslagsvis 40,000 kronor, reserveras

till Kungl. Maj:ts disposition.

I enlighet med vad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att ifrågavarande anslagspost

— vilken givetvis allt fortfarande bör äga karaktär av förslagsanslag

—- upptages med 1,125,000 kronor, vilket innebär en höjning av

densamma med 225,700 kronor.

Yad slutligen angår anslagsposten till sakkunniga till biträde vid utredningar

m. wi., har denna post, nu 9,000 kronor, föreslagits att höjas till

15,000 kronor. Departementschefen har till stöd för ökningen framhållit,

att inom länsstyrelsernas verksamhetsområden utan tvivel funnes en mångfald

frågor, vid vilkas utredning särskild sakkunskap kunde vara behövlig

och beträffande vilka anlitandet av dylik sakkunskap ofta för en jämförelsevis

ringa kostnad för statsverket torde kunna bidraga till ernående av en

tillfredsställande och för det allmänna gagnande lösning. De belopp, som

för närvarande stode till de särskilda länsstyrelsernas förfogande för ändamålet,

vore emellertid för små för att alltid kunna motsvara sitt syfte, och

anslagsposten vore nu så disponerad, att möjlighet icke längre förelåge för

Kungl. Maj:t att vid behov medgiva erforderlig förstärkning.

Ordinarie avlöningsstaten för befattningshavare vid länsstyrelserna skulle

alltså enligt Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1928—1929 erhålla följande

utseende.

Ordinarie avlöningsstat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...........................2,652,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag...................................................... 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare,

förslagsanslag..................................................................................... 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare,

förslagsanslag..................................................................................... 77,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag

................................................................................................. 1,125,000

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m........................ 15,000

Summa kronor 4,043,000.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 137,

27

I fråga om övergångsstaten för befattningshavare vid länsstyrelserna föreligger

ej anledning till ändring. Anslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna

har alltså för nästkommande budgetår föreslagits att upptagas

till (4,043,000 +14,900) 4,057,900 kronor och alltså ökas med 10(5,700 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två motioner,

väckta den ena inom första kammaren, nr 146, av herr Hj. Hammarskjöld

m. fl. och den andra, nr 252, inom andra kammaren av herr A. Forssell.

I den förstnämnda motionen har hemställts, att riksdagen ville besluta

höjning av den i staten för länsstyrelserna upptagna anslagsposten till sakkunniga

till biträde vid utredningar m. in. till 24,000 kronor, med härav

föranledd höjning av nämnda stats slutsumma.

I den senare motionen har föreslagits, att anslaget under femte huvudtiteln,

punkt 82, till sakkunniga till biträde vid utredningar m. m. höjes från

av Kungl. Maj:t begärda 15,000 kronor till 27,000 kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Kungl. Maj ds under förevarande punkt i skilda hänseenden framlagda

förslag har utskottet funnit sig böra tillstyrka. Vad särskilt angår frågan

om höjning av anslagsposten till sakkunniga till biträde vid utredningar m. m.

har utskottet ansett sig icke — åtminstone för närvarande — böra föreslå,

att densamma bestämmes till högre belopp än Kungl. Majd ifrågasatt. Utskottet

får erinra, att statskontoret föreslagit, att anslagsposten fixeras till

10,000 kronor. Tillika vill utskottet bringa i erinran, att det i motionen

II: 252 gjorda yrkandet grundar sig på ett i motionen II: 251 framlagt förslag,

som numera av riksdagen avslagits.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och med avslag å herrar Hammarskjölds m. fl. och

Forssells ovanberörda motioner, 1:146 och II: 252,

a) godkänna det i statsrådsprotokollet över socialärenden

den 4 januari 1928 förordade förslaget till ordinarie avlöningsstat

för befattningshavare vid länsstyrelserna, att tillämpas från

och med budgetåret 1928—1929; samt

b) höja det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare

vid länsstyrelserna, nu 3,951,200 kronor, med 106,700 kronor

till 4,057,900 kronor.

Stockholm den 15 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Utskottets

yttrande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 137.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, J. L.

Widell, J. Nilsson i Malmö, G. A. Carlsson i Gävle, E. A. Hallin, G. I. Asplund,

J. B. Johansson i Fredrikslund, G. Johansson i Hälsingborg, K. E. Andersson i

Eliantorp, O. A. Ernfors Och K. A. W. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. B. Jansson i Falun,

S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson

i Kullenbergstorp, A. Åsan. Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, O. Nilsson

i Örebro, S. Persson i Fritorp, 0. Anderson i Höör och 0. E. F. Järte.

Reservation:

vid punkt 3 (riksförsäkringsanstalten) av herrar Kvarnzelius, Nilsson i Malmö,

Carlsson i Gävle, Johansson i Hälsingborg, Anderson i Råstock, Jansson i

Falun, Bengtsson i Norup, Carlsson-Frosterud, Törnlcvist i Karlskrona, Nilsson

i Örebro och Anderson i Höör, vilka ansett att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Utskottet har i likhet med departementschefen ansett skäl tala för att

chefsbefattningen vid riksförsäkringsanstalten hädanefter upptages bland de

i 5 § 1 mom. av civila avlöningsreglementet omförmälda befattningarna och

får sålunda tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag härutinnan.

Då det framlagda förslaget till stat för riksförsäkringsanstalten samt storleken

av det äskade anslaget ej heller givit utskottet anledning till erinran,

får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) medgiva, att befattningen såsom generaldirektör och

chef för riksförsäkringsanstalten må från och med den 1 juli

1928 i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925

nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, upptagas

bland de i 5 § 1 mom. första stycket angivna befattningar,

vilka tillsättas genom förordnande på viss tid mot arvode, för

år räknat, av 19,000 kronor;

b) godkänna följande stat för riksförsäkringsanstalten, att

tillämpas från och med budgetåret 1928—1929:

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 233,500

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............................. 6,700

Arvode till en överläkare ............................................. 5,000

Summa kronor 245,200

c) höja det ordinarie förslagsanslaget till riksförsäkringsanstalten,

nu 243,200 kronor, med 2,000 kronor till 245,200 kronor.»

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:284 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag till soci s. 4 i texten