Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställning angående dispositionsrätten till reservationer å äldre riksstat sanslag.

1928-01-31 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:15, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställning angående dispositionsrätten till reservationer å äldre riksstat sanslag.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rf a km t skottets utlåtande Nr 15.

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 31 januari 1!)28 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen

gjorda framställning angående dispositionsrätten till reservationer

å äldre riksstat sanslag.

(4:e avd.)

Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t, med åberopande

av statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag, under rubrik

»Utgifterna. För flera huvudtitlar gemensamma frågor» (punkt 2) föreslagit

riksdagen besluta, att reservationsanslag må, med iakttagande av de anordningar,

som vid övergången befinnas lämpliga, disponeras allenast till och

med andra budgetåret efter det, å vars riksstat anslaget blivit sist uppfört,

dock med rätt för Kungl. Maj:t att, då anslagets bortfallande efter nämnda

tid skulle vålla särskild olägenhet, låta anslaget kvarstå till vederbörandes

förfogande under ytterligare högst ett år.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag, som är föranlett av en framställning

från riksräkenskapsverket och tillstyrkts av statskontoret, innebär, att reservationsanslag,

vilka icke äro av fortlöpande natur utan beviljas för ett enda

eller blott ett begränsat antal budgetår (engångsanslag), skola få disponeras

allenast till och med andra budgetåret efter det, å vars riksstat anslaget

blivit sist uppfört. År efter sagda tid anslaget icke helt förbrukat, skall

den kvarstående behållningen uppföras i nästa riksstat såsom i anspråk

tagen kapitaltillgång.

Anses i något fall dispositionstiden bliva för kort, skulle, på sätt arméförvaltningen

ifrågasatt, möjlighet dock stå öppen för Kungl. Maj:t att

medgiva förlängning ytterligare en tid av högst ett år. Om i något fall

anslagsbehållningen därefter helt eller delvis fortfarande är behövlig för

det med anslaget avsedda ändamålet, förutsättes alltså nytt beslut i ämnet

av riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt l''t håft. (Nr 15—16.) L

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 15.

U tskottcts

utlåtande.

Om den ifrågasatta anordningen genomföres, befrias — framhåller departementschefen

— budgetredovisningen från ett stort antal äldre anslag, vilka

merendels ej vidare tjäna sitt ursprungliga ändamål, men vilkas fortsatta

upptagande belamra redovisningen och i avsevärd grad försvåra överskådligheten.

Ett borttagande av den till tiden obegränsade dispositionsrätten

borde ock, på sätt riksräkenskapsverket framhållit, i sin mån bidraga till

att för framtiden anslagskraven begränsas till det vid envar tidpunkt strängt

nödvändiga, ävensom till att förhindra, att odisponerade anslag begagnas

till ändamål, som visserligen falla inom respektive ämbetsmyndighets verksamhetsområde,

men för vilka anslagen icke avsetts.

Vad angår av marinförvaltningen gjord erinran, att reservationsanslaget

till flottans ersättningsbyggnad borde få betraktas som ett löpande reservationsanslag,

har departementschefen erinrat, att anslag för ifrågavarande

ändamål sedan åtskilliga år tillbaka varit ständigt uppfört i riksstaten

och även framdeles torde komma att kontinuerligt erfordras. Anslaget i

fråga måste följaktligen anses redan nu tillhöra kategorien fortlöpande

reservationsanslag.

Det ändrade tillvägagångssättet beträffande disponerandet av reservatiotionerna

å äldre anslag är icke avsett att genomföras på en gång, utan

viss övergångsanordning härutinnan förutsättes. I riksstaten för budgetåret

1929—1930 skulle uppföras de reservationer, som beräknas kvarstå den 30

juni 1929 å anslag, beviljade tidigare än budgetåret 1923—1924, varefter i

riksstaten för budgetåret 1930—1931 den nya anordningen borde slutligt

genomföras.

Mot förevarande förslag — vilket, såsom nämnts, innebär en inskränkning

i förfoganderätten över vissa av riksdagen tidigare beviljade reservationsanslag

— torde ur riksdagens synpunkt inga invändningar kunna

resas.

Såsom den av riksräkenskapsverket gjorda undersökningen utvisar, härden

till tiden obegränsade dispositionsrätt över ifrågavarande anslag, som

hittills förefunnits, i stor utsträckning medfört, att för vissa utgifters bestridande

anslagen kommit att anvisas tidigare än som i och för sig" varit

erforderligt — ett förhållande som i vissa fall kan föranleda, att statsinkomster

uttagas långt tidigare än som i verkligheten är nödvändigt. Genom den

tidsbegränsning, som nu föreslås, lärer tvivelsutan vinnas betydligt ökade

möjligheter till kontroll över att icke tidpunkten för användningen av tidigare

beviljade anslag på detta sätt förskjutes. Därjämte skulle förslagets

antagande medföra en ur allmän budget- och redovisningssynpunkt önskvärd

ändring i det nuvarande förfaringssättet, att ett reservationsanslag, som

ställts till en myndighets förfogande för visst ändamål, sedermera, låt vara

efter inhämtat medgivande av Kungl. Maj:t och riksdag, användes för annat

senare uppkommet medelsbehov.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 15. 3

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må besluta, att reservationsanslag må,

med iakttagande av de anordningar, som vid övergången

befinnas lämpliga, disponeras allenast till och med andra

budgetåret efter det, å vars riksstat anslaget blivit sist

uppfört, dock med rätt för Kungl. Maj:t att, då anslagets

bortfallande efter nämnda tid skulle vålla särskild

olägenhet, låta anslaget kvarstå till vederbörandes

förfogande under ytterligare högst ett år.

Stockholm den 31 januari 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersten,

Olof Olsson, J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo,

J. G. Walles, E. .4. Hallin, K. .4. 4V. Björck och D. Hansén;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Bydén, A. Wiklund, C. It.

Jansson i Falun, P. Nilsson i Bonarp, S. Benytsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp,

A. A.son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm, O. Andersson

i Höör och C. .4. Anderson i Storegården.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.