Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till kapitalökning under handelsdepartementet jämte i ämnet väckta motioner.

1928-02-07 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:19, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till kapitalökning under handelsdepartementet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

Ökning av

fonden för

rederinäringens

understödjande.

tfr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1928 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen

gjorda framställningar om anslag till

kapitalökning under handelsdepartementet jämte i

ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

l:o) Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1928—1929 har

Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen under rubrik

»Utgifter för kapitalökning, bil. 5» fogade statsrådsprotokollet över handelsärenden

för nämnda dag, föreslagit riksdagen dels, med godkännande av de

av departementschefen förordade grunderna för kapitalökning för fonden för

rederinäringens understödjande, å riksstaten för budgetåret 1928—1929 bland

utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor,

dels ock medgiva, att ränta å lån, som framdeles beviljas från fonden, må

utgå efter en räntefot av fem procent.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 1—15 av

åberopade statsrådsprotokollet.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 61,

av herr S. Stendahl m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 95, av

herr A. Thore m. fl., har hemställts, att riksdagen, under uttalande av att

ingen höjning av räntesatsen å lån från rederilånefonden nu bör förekomma,

beslutar, att för kapitalökning för fonden till rederinäringens understödjande

å riksstaten för budgetåret 1928—1929 bland utgifter för kapitalökning anvisas

ett belopp av fyra miljoner kronor.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för framställningarna,

får utskottet hänvisa till motionerna.

I skrivelse den 7 oktober 1927 har kommerskollegium, under hänvisning

till verkställd utredning och med åberopande av rederilånefondens genom

penningvärdets fall minskade effektivitet, det allmänna ekonomiska läget

inom sjöfartsnäringen och behovet av en fortgående modernisering av det

svenska fartygsbeståndet, hemställt, att Kungl. Maj :t täcktes vidtaga åtgärder

i syfte att, för ett förbättrat tillgodoseende av det med rederilånefonden

avsedda ändamålet, åvägabringa en ökning av fonden med tillhopa 8 miljoner

kronor, varigenom fondens tillgångar skulle uppbringas från nuvarande 20

till 28 miljoner kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 10. 7

I ärendet liar statskontoret efter remiss den 25 oktober 1927 anfört

följande:

»Sedan 1903 års riksdag beslutat bildande av en lånefond för rederinäringens

understödjande, hava till fonden anvisats för vart och ett av åren

1903, 1905 och 1907 ett belopp av 5,000,000 kronor, för år 1911 2,000,000

kronor och för år 1923 3,000,000 kronor, alltså tillhopa 20,000,000 kronor.

Av detta belopp äro hos riksgäldskontoret innestående 1,000,000 kronor, varjämte

finnes eu kontant behållning å fonden av omkring 800,000 kronor.

Då av sistnämnda belopp emellertid 500,000 kronor äro disponerade för ett

den 27 juni 1926 beviljat, men ännu icke lyftat lånebelopp, finnas för närvarande

för ny utlåning disponibla medel å sammanlagt 1,300,000 kronor.

De amorteringar å redan utlämnade lån från fonden, som under innevarande

budgetår ytterligare skola verkställas, kunna beräknas uppgå till omkring

1,500,000 kronor. Dessa medel kunna jämväl tagas i anspråk, i mån som

de inflyta, för utlämnande av nya lån.

Av den utav kommerskollegium i ärendet förebragta utredningen framgår,

att en betydlig disproportion är tillfinnandes mellan behovet av lån och

härför tillgängliga medel och att fondens effektivitet icke nu är densamma,

som den varit vid tiden före kriget. Skall rederilånefonden allt fortfarande

kunna på ett effektivt sätt främja det ändamål, för vilket den inrättats,

lärer sålunda en avsevärd ökning av densamma vara ofrånkomlig. Med

vilket belopp fonden i så fall bör ökas, är dock ett spörsmål, som undandrager

sig statskontorets bedömande.

Med hänsyn till rådande ekonomiska förhållanden vill statskontoret emellertid

ifrågasätta, huruvida icke, jämväl i betraktande av de medel, som nu

finnas å fonden disponibla för utlåning eller under innevarande budgetår

kunna härför tagas i anspråk — omkring 2,800,000 kronor — någon reducering

av det föreslagna kapitalökningsanslaget av 8,000,000 kronor bör

ifrågakomma.»

Under framhållande att för landet i dess helhet det vore ett intresse av

yttersta vikt, att den svenska handelsflottan icke minskades utan i görligaste

mån vidmakthålles och särskilt att de under de senaste årtiondena startade

transoceana linjerna, vilka för vår exportindustri varit av utomordentlig betydelse,

beredas tillfälle att försvara den plats, som de i hård konkurrens

med andra länders motsvarande linjer tillkämpat sig ävensom att planer för

närvarande förelåge för realiserandet av det sedan länge aktuella önskemålet

om förbättrade sjöfartsförbindelser mellan Sverige och England, har departementschefen

vidare anfört följande.

»För nyanskaffningsändamål och över huvud taget för en fortgående modernisering

av det svenska fartygsbeståndet måste behovet av ökade lånemöjligheter

sägas vara i hög grad trängande. Det må härvid ihågkommas,

att en nyanskaffning icke alltid är liktydig med en tonnageutökning utan

många gånger föranledes av nödvändigheten att ersätta försliten, omodern

eller oekonomisk materiel med ny. Det är givetvis av största vikt, att vår

handelsflotta i fråga om fartygsmaterielens beskaffenhet, kostnadsbesparande

driftsanordningar m. m. icke står efter det utländska tonnage, med vilket

det har att upptaga tävlan. Den måste, om den vill försvara sin rangplats,

tillgodogöra sig den moderna teknikens rön, verkställa ombyggnader, moderniseringar

och nyinstallationer och i viss utsträckning helt ersätta äldre fartygsmateriel

med ny. För många rederiföretag har detta länder nu rådande

förhållanden ställt sig svårt, och särskilt det önskvärda utbytet av tonnage

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

har nog i viss utsträckning måst eftersättas. Därtill kominer, att fartygsbyggnadspriserna

efter att under några år ha varit i stadigt nedåtgående

från den höjd, vartill de under kristiden uppdrevos, numera åter befinna sig

i uppåtgående. För att bereda rederiföretagen möjlighet att föranstalta om

reparation, ombyggnad och modernisering av äldre fartygsmateriel ävensom

att kontraktera om ny beställningar av fartyg är det därför av synnerlig betydelse,

att erforderligt kapital kan beredas på skäliga villkor. Jag vill i

detta sammanhang erinra om att några av våra grannländer nyligen vidtagit

omfattande åtgärder för stödjande av rederinäringen inom respektive

land.

Det må även framhållas, att de statliga åtgärderna till underlättande av

kapitalanskaffningen för den svenska sjöfartens upprätthållande och utveckling,

utöver sitt allmänt näringsfrämjande syfte, jämväl äga betydelse för

beredande av arbete såväl för sjöfolket som ock — till följd av den företrädesrätt,

som gives lånesökande, vilken för anskaffande av sin fartygsmateriel

begagnar sig av svensk verkstad — för de arbetare, som aro knutna

till den för landet så betydelsefulla varvsindustrien.

I likhet med kommerskollegium finner jag det således angeläget, att den

ökning av rederilånefonden, som sedan lång tid tillbaka visat sig erforderlig,

nu kommer till stånd. Ökningen synes mig böra avse ett belopp av 5,000,000

kronor. Det är min förhoppning, att en sådan ökning skall, även om dess

belopp väsentligen understiger det av kommerskollegium i dess senare skrivelse

begärda, dock bliva till avsevärt gagn för strävandena att upprätthålla

och stödja svensk sjöfart.

Vidkommande sättet för anvisande av det av mig förordade beloppet tillstyrker

jag, att detsamma jämnt fördelas på nästföljande två budgetårs riksstater.

Å riksstaten för budgetåret 1928—1929 skulle alltså bland utgifter

för kapitalökning äskas ett anslag av 2,500,000 kronor, att utgå av lånemedel.

_ .

Beträffande förvaltningen och användningen av de medel, vilka vid bifall

till mitt förslag nu skulle tillgodoföras rederilånefonden, samt dispositionen

av inflytande räntor och kapitalavbetalningar å därav utlämnade lån torde

böra gälla samma regler, som finnas meddelade i fråga om de redan till

fonden anvisade medlen.

Såsom redan omnämnts utgår räntan för lån från fonden för närvarande

med fyra procent. I fråga om räntan a de lan, som framdeles komma att

beviljas från fonden, synes mig emellertid ur statsfinansiell synpunkt böra

tillses, att räntesatsen åtminstone icke sättes lägre än som svarar mot statens

egna utgifter för ränta å de upptagna statslånen. I betraktande härav

lärer sålunda räntan för nya lån från rederilånefonden böra bestämmas till

fem procent, d. v. s. till samma räntesats, som gäller för andra jämförliga

lån, exempelvis för lån ur industrilånefonden, luftfartslånefonden, vattenkraftslånefonden

och kraftledningslånefonden. Påpekas ma i detta sammanhang,

att enligt de principer, som numera tillämpas för kapitalanskaffningen

till statens utlåningsfonder, en lägre räntesats än 5 procent skulle medföra,

att det erforderliga kapitaltillskottet till rederilånefonden delvis borde täckas

genom skattemedel, något som i avseende å lån för ändamål av förevarande

art näppeligen synes kunna ifrågasättas. Något formellt hinder för tillämpning

av denna förhöjda räntesats jämväl å redan beviljade lån torde visserligen

icke förefinnas. Att jag det oaktat icke anser mig böra^ förorda en

allmän återgång till den högre räntesatsen, (vilken tillämpades åren 1916—

1922), beror därpå, att en dylik rubbning i de ekonomiska förutsättningarna

för de företag, som för närvarande hava att erlägga ränta å bekomna rederilån,

säkerligen i många fall skulle komma att medföra betänkliga konse
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1»

Statsutskottets utlåtande ÅT 10.

kvenser för vederbörande rederiföretags ekonomi. Härtill kommer som eu

bidragande orsak för ett bibehållande av eu räntesats av fyra procent för

redan utlämnade lån, att huvuddelen av rederilånefonden torde hava anskaffats

mot en räntesats av ungefär sistnämnda höjd.

Med hänsyn tagen till de stora lånebelopp, varom här är fråga, den långa

tid, varunder fonden varit i verksamhet, samt den ekonomiska kris, som

sjöfarten genomgått, torde fondens förluster icke få anses vara betydande.

För de principer, som av statskontoret tillämpas vid prövning av erbjuden

säkerhet för rederilån, har ämbetsverket redogjort i ett den 6 december 1923- till Kungl. Maj:t avgivet utlåtande över en av Sveriges redareförening gjord

ansökning om lindring i kraven på säkerhet för rederilån. Jag vill i korthet

erinra om vad statskontoret i ämnet då anförde.

Såsom säkerhet för rederilån hade godkänts borgen eller inteckning i

fartyg jämte, för fartyget utfärdat, på statskontoret vederbörligen transporterat

försäkringsbrev eller ock båda slagen av säkerhet. Trots vissa betänkligheter

hade emellertid statskontoret med hänsyn, bland annat, till de svårigheter,

som visat sig förbundna med anskaffandet av borgen för rederilån,

alltmer, sökt^ tillmötesgå gjorda framställningar om godtagande av fartygsinteckning

såsom enda säkerhet, men allenast under vissa villkor. Sålunda

hade statskontoret ansett, att inteckningar såsom enbart hypotek för

lån borde vara meddelade i flera fartyg — eu serie av tre stycken hade

därvid ansetts, vara det minsta antal, som borde ifrågakomma - samt att,

vad anginge fördelningen av inteckningarna mellan de tre fartygen, ett vart

av fartygen borde intecknas till belopp, motsvarande ungefär två tredjedelar

av lånesumman. I ett fall hade dock på grund av särskilda förhållanden

medgivits, att säkerheten finge utgöras av inteckningar i allenast två fartyg.

Med avseende å den proportion, vari pantens värde borde stå till lånet,

hade statskontoret till en början uppställt den fordran, att fartygens sammanlagda

värde borde representera ett belopp, motsvarande ungefär fyra

gånger det beviljade lånet. Under sedermera inträdd depressionstid hade det

emellertid icke visat sig möjligt att, om rederilånefonden överhuvud skulle

kunna, tjäna sitt ändamal, uppehalla denna proportion mellan fartygsvärde

och lånesumma, och ämbetsverket hade ansett sig handla riktigt, då lindringar

härutinnan i görligaste män beretts lånesökandena. Sålunda hade

under de senaste åren utlämnats rederilån mot inteckningar, beviljade i

fartyg, vilkas sammanlagda värde motsvarat ett belopp av tre gånger lånesumman,

och i några fall hade fartygsvärdena endast uppgått till det dubbla

lånebeloppet.

På därom framställd förfrågan har chefen för statskontorets fondbyrå

lämnat det meddelandet, att ämbetsverket vid prövning av säkerhet för''rederilån

med hänsyn till ovan framhållna omständigheter fortfarande tillämpade,

de mildare former, som angivits i nyssnämnda utlåtande.

Häremot har jag icke någon erinran att göra, då även jag anser, att, om

rederilånefonden under de för sjöfarten i allmänhet nu rådande förhållanden

över huvud skall kunna tjäna sitt ändamål, nämligen att biträda rederinäringen,

lindringar i kraven på säkerhet i förekommande fall böra beredas

lånesökande i görligaste mån, d. v. s. utan eftersättande av det oeftergivliga

villkoret att kronans utsikter till återbekommande av sin fordran icke i

någon mån äventyras.

Med hänsyn till att vissa förhållanden, såsom försäljning av ett eller flera

av ett rederiföretags äldre fartyg eller andra omständigheter — exempelvis

likartade med dem, som förelågo i fråga om 1926 års riksdags beslut beträffande

lån till aktiebolaget svenska amerikalinjen — kunna tänkas nödBihang

till riksdagens protokoll 1028. 6 sand. 15 haft. (Xr 17—10) 317 ss 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

vändiggöra någon jämkning av de villkor, som av statskontoret i allmänhet

uppställas i fråga om • säkerheten för rederilån, torde lämpligen medgivande

böra lämnas statskontoret att i dylikt fall underställa Kungl. Maj:ts prövning

frågan om arten och omfattningen av den säkerhet, som bör presteras

för lånet i fråga.»

VMettet» Av departementschefen har utförligt klarlagts behovet av att ytterligare

yttrande, kapitalökningsmedel tillföras rederilånefonden. Påvisats har bland annat

vikten av att modernisering och utbyte av tonnage underlättas i syfte att

landets handelsflotta icke i fråga om fartygsmaterialens beskaffenhet, kostnadsbesparande

driftsanordningar m. m. skall stå efter det utländska tonnage,

med vilket det har att upptaga tävlan. Yad sålunda anförts om önskvärdheten

av handelsflottans tidsenliga bestånd torde emellertid enligt utskottets

mening i första hand och i huvudsak gälla de fartyg, som gå i linjefart.

För nästa budgetår har Kungl. Maj:t föreslagit en kapitalökning av

2,500,000 kronor, varvid förutsatts, att ett lika stort belopp beviljas för

1920—1930. Under åberopande av den i statsverkspropositionen förebragta

utredningen vill utskottet — i anslutning till de motionsvis framförda yrkandena

men utan att i övrigt nu taga ställning till frågan med vilket belopp

anslag för nästpåföljande budgetåret 1929—1930 bör beviljas — tillstyrka,

att för 1928—1929 anvisas ett belopp av 3,000,000 kronor.

Yad av departementschefen anförts rörande räntefotens höjning till 5

procent för nya rederilån, har icke givit utskottet anledning till erinran,

liksom ej heller departementschefens uttalanden i fråga om normerna för

bedömandet av säkerheterna för dylika lån föranlett något särskilt uttalande

från utskottets sida.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag och de

av herr Stendahl m. fl. och herr Thore m. fl. väckta motionerna

(1:61 och II: 95), i vad nämnda förslag och motioner avse

anslagsbeloppet, för kapitalökning för fonden för rederinäringens

understödjande, å riksstaten för budgetåret 1928—1929 bland

utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag av

3,000,000 kronor;

b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag beträffande räntefoten

och med avslag å ovanberörda motioner i samma del, medgiva,

att ränta å lån, som framdeles beviljas från fonden, må utgå

efter eu räntefot av fem procent.

Kostnader för 2:ö) Kungl. Maj :t bär (punkt 2) föreslagit riksdagen att för bestridande av

inlösen av kostnader för inlösen av anläggningar i gruvföretaget vid Granbergsliden

^gruvför^ samt för kronans deltagande i gruvarbetet vid nämnda företag m. m. för

taget vid budgetåret 1928—1929 under rubriken »Ponden för förlag till statsverket»

iSTm. anvisa ett reservationsanslag av 70,000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

11

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 15—21 av åberopade statsrådsprotokollet.

Av den i statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen framgår, att den nu

befintliga behållningen av omkring 9,000 kronor å det av 1924 års riksdag

beviljade reservationsanslaget å 15,000 kronor för tillvaratagande av kronans

gruvegendom under loppet av 1928 kan förväntas komma att i sin helhet

behöva tagas i anspråk för bestridande av utgifter för försvar av vissa utav

de gruvor, som numera av staten övertagits enligt det den 29 juni 1927

mellan staten samt Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och aktiebolaget

Nordsvenska malmfält ingångna avtal.

För bestridande av dels utöver det nu tillgängliga beloppet eventuellt erforderliga

kostnader för sist nämnda ändamål, dels de inlösnings- och driftkostnader,

som falla på kronans del, i händelse kronan, på sätt kommerskollegium

på anförda skäl tillstyrkt, kommer att anmäla begagnandet av

sina jordägarandelar i det av Västerbottens gruvaktiebolag bedrivna gruvföretaget

i Granbergsliden i Norsjö socken, dels ock slutligen kostnader för

jämväl andra åtgärder än de nu nämnda för bevarande av kronans gruvegendom,

vilka kunna visa sig böra vidtagas, har därför ansetts erforderligt,

att nya medel beredas på nästkommande budgetårs riksstat.

Departementschefen har, under åberopande av en kommerskollegii framställning

i ämnet, anfört bland annat följande:

»De skäl, som föranlett kommerskollegium att tillstyrka, att kronan skulle

anmäla begagnandet av sina jordägarandelar i ovannämnda gruvföretag, framgå

av innehållet i kollegii nyss återgivna skrivelse. För egen del finner jag

mig böra uttala, att jag icke nu är beredd att intaga någon definitiv standpunkt

till ifrågavarande spörsmål, vilket synes mig böra underkastas en noggrannare

prövning än vad i sakens nuvarande läge är möjligt. För att emellertid

icke framdeles, när denna fråga kan bliva föremål för Kungl. Maj:ts

prövning, kronans inträde i gruvföretaget i brist av erforderliga medel omöjliggöres,

anser jag mig böra förorda, att framställning nu göres hos riksdagen

om anvisande av det utav kollegium ifrågasatta anslagsbeloppet, i vilket jag,

med hänsyn till även de andra ändamål, som därav skulle tillgodoses, finner

någon nedsättning icke tillrådlig.

Med hänsyn till arten av de utgifter, för vilka ifrågavarande anslagsmedel

iiro avsedda, torde det erforderliga beloppet, 70,000 kronor, böra upptagas

såsom kapitalökningsanslag samt anvisas att utgå av fasta lånemedel. Tillsvidare

torde härvid anslaget böra uppföras under rubriken ''Fonden för förlag

till statsverket’.»

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, särskilt

beträffande behovet av ett noggrannare övervägande innan staten inlöser sig

i gruvföretaget Granbergsliden, får utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande

förslag.

Utskottet hemställer alltså,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

att riksdagen må för bestridande av kostnader för inlösen av

anläggningar i gruvföretaget vid Granbergsliden samt för kronans

deltagande i gruvarbetet vid nämnda företag m. m. för budgetåret

1928—1929 under rubriken »Fonden för förlag till statsverket»

anvisa ett reservationsanslag av 70,000 kronor.

Beträffande sättet för beredande av täckning för de härovan tillstyrkta

anslagen kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.

Stockholm den 7 februari 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, Olof

Olsson, J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo,

E. A. Hallin, G. I. Asplund, J. B. Johansson i Fredrikslund, C. Johansson i Hälsingborg

och G. Kobb;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, S. Bengtsson

i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. A:son Törnkvist i Karlskrona, E.

Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren, O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp,

O. Andersson i Höör, C. Lindskog och G. A. Anderson i Storegården.

Reservation

vid punkt Ilo) (ökning av fonden för rederinäringens understödjande)

av herrar Widell, Olsson i Kullenbergstorp, Holmgren och Anderson i

Storegården, vilka ansett att utskottet bort hemställa om riksdagens medgivande,

att ränta å lån, som framdeles beviljades från fonden, måtte utgå

efter en räntefot av fyra och en halv procent.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:24 Skrivelse till Konungen i anledning av Kung/, Maj:ts i stats. verkspropositionen gjorda framställningar om anslag till kapital . j.y ■ . ökning under handelsdep s. 2 i texten