Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till kapitalökning under handelsdepartementet jämte i ämnet väckta motioner.
1928-02-07 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1928:19, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till kapitalökning under handelsdepartementet jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
6
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
Ökning av
fonden för
rederinäringens
understödjande.
tfr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1928 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag till
kapitalökning under handelsdepartementet jämte i
ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
l:o) Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1928—1929 har
Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen under rubrik
»Utgifter för kapitalökning, bil. 5» fogade statsrådsprotokollet över handelsärenden
för nämnda dag, föreslagit riksdagen dels, med godkännande av de
av departementschefen förordade grunderna för kapitalökning för fonden för
rederinäringens understödjande, å riksstaten för budgetåret 1928—1929 bland
utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor,
dels ock medgiva, att ränta å lån, som framdeles beviljas från fonden, må
utgå efter en räntefot av fem procent.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 1—15 av
åberopade statsrådsprotokollet.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 61,
av herr S. Stendahl m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 95, av
herr A. Thore m. fl., har hemställts, att riksdagen, under uttalande av att
ingen höjning av räntesatsen å lån från rederilånefonden nu bör förekomma,
beslutar, att för kapitalökning för fonden till rederinäringens understödjande
å riksstaten för budgetåret 1928—1929 bland utgifter för kapitalökning anvisas
ett belopp av fyra miljoner kronor.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för framställningarna,
får utskottet hänvisa till motionerna.
I skrivelse den 7 oktober 1927 har kommerskollegium, under hänvisning
till verkställd utredning och med åberopande av rederilånefondens genom
penningvärdets fall minskade effektivitet, det allmänna ekonomiska läget
inom sjöfartsnäringen och behovet av en fortgående modernisering av det
svenska fartygsbeståndet, hemställt, att Kungl. Maj :t täcktes vidtaga åtgärder
i syfte att, för ett förbättrat tillgodoseende av det med rederilånefonden
avsedda ändamålet, åvägabringa en ökning av fonden med tillhopa 8 miljoner
kronor, varigenom fondens tillgångar skulle uppbringas från nuvarande 20
till 28 miljoner kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 10. 7
I ärendet liar statskontoret efter remiss den 25 oktober 1927 anfört
följande:
»Sedan 1903 års riksdag beslutat bildande av en lånefond för rederinäringens
understödjande, hava till fonden anvisats för vart och ett av åren
1903, 1905 och 1907 ett belopp av 5,000,000 kronor, för år 1911 2,000,000
kronor och för år 1923 3,000,000 kronor, alltså tillhopa 20,000,000 kronor.
Av detta belopp äro hos riksgäldskontoret innestående 1,000,000 kronor, varjämte
finnes eu kontant behållning å fonden av omkring 800,000 kronor.
Då av sistnämnda belopp emellertid 500,000 kronor äro disponerade för ett
den 27 juni 1926 beviljat, men ännu icke lyftat lånebelopp, finnas för närvarande
för ny utlåning disponibla medel å sammanlagt 1,300,000 kronor.
De amorteringar å redan utlämnade lån från fonden, som under innevarande
budgetår ytterligare skola verkställas, kunna beräknas uppgå till omkring
1,500,000 kronor. Dessa medel kunna jämväl tagas i anspråk, i mån som
de inflyta, för utlämnande av nya lån.
Av den utav kommerskollegium i ärendet förebragta utredningen framgår,
att en betydlig disproportion är tillfinnandes mellan behovet av lån och
härför tillgängliga medel och att fondens effektivitet icke nu är densamma,
som den varit vid tiden före kriget. Skall rederilånefonden allt fortfarande
kunna på ett effektivt sätt främja det ändamål, för vilket den inrättats,
lärer sålunda en avsevärd ökning av densamma vara ofrånkomlig. Med
vilket belopp fonden i så fall bör ökas, är dock ett spörsmål, som undandrager
sig statskontorets bedömande.
Med hänsyn till rådande ekonomiska förhållanden vill statskontoret emellertid
ifrågasätta, huruvida icke, jämväl i betraktande av de medel, som nu
finnas å fonden disponibla för utlåning eller under innevarande budgetår
kunna härför tagas i anspråk — omkring 2,800,000 kronor — någon reducering
av det föreslagna kapitalökningsanslaget av 8,000,000 kronor bör
ifrågakomma.»
Under framhållande att för landet i dess helhet det vore ett intresse av
yttersta vikt, att den svenska handelsflottan icke minskades utan i görligaste
mån vidmakthålles och särskilt att de under de senaste årtiondena startade
transoceana linjerna, vilka för vår exportindustri varit av utomordentlig betydelse,
beredas tillfälle att försvara den plats, som de i hård konkurrens
med andra länders motsvarande linjer tillkämpat sig ävensom att planer för
närvarande förelåge för realiserandet av det sedan länge aktuella önskemålet
om förbättrade sjöfartsförbindelser mellan Sverige och England, har departementschefen
vidare anfört följande.
»För nyanskaffningsändamål och över huvud taget för en fortgående modernisering
av det svenska fartygsbeståndet måste behovet av ökade lånemöjligheter
sägas vara i hög grad trängande. Det må härvid ihågkommas,
att en nyanskaffning icke alltid är liktydig med en tonnageutökning utan
många gånger föranledes av nödvändigheten att ersätta försliten, omodern
eller oekonomisk materiel med ny. Det är givetvis av största vikt, att vår
handelsflotta i fråga om fartygsmaterielens beskaffenhet, kostnadsbesparande
driftsanordningar m. m. icke står efter det utländska tonnage, med vilket
det har att upptaga tävlan. Den måste, om den vill försvara sin rangplats,
tillgodogöra sig den moderna teknikens rön, verkställa ombyggnader, moderniseringar
och nyinstallationer och i viss utsträckning helt ersätta äldre fartygsmateriel
med ny. För många rederiföretag har detta länder nu rådande
förhållanden ställt sig svårt, och särskilt det önskvärda utbytet av tonnage
8
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
har nog i viss utsträckning måst eftersättas. Därtill kominer, att fartygsbyggnadspriserna
efter att under några år ha varit i stadigt nedåtgående
från den höjd, vartill de under kristiden uppdrevos, numera åter befinna sig
i uppåtgående. För att bereda rederiföretagen möjlighet att föranstalta om
reparation, ombyggnad och modernisering av äldre fartygsmateriel ävensom
att kontraktera om ny beställningar av fartyg är det därför av synnerlig betydelse,
att erforderligt kapital kan beredas på skäliga villkor. Jag vill i
detta sammanhang erinra om att några av våra grannländer nyligen vidtagit
omfattande åtgärder för stödjande av rederinäringen inom respektive
land.
Det må även framhållas, att de statliga åtgärderna till underlättande av
kapitalanskaffningen för den svenska sjöfartens upprätthållande och utveckling,
utöver sitt allmänt näringsfrämjande syfte, jämväl äga betydelse för
beredande av arbete såväl för sjöfolket som ock — till följd av den företrädesrätt,
som gives lånesökande, vilken för anskaffande av sin fartygsmateriel
begagnar sig av svensk verkstad — för de arbetare, som aro knutna
till den för landet så betydelsefulla varvsindustrien.
I likhet med kommerskollegium finner jag det således angeläget, att den
ökning av rederilånefonden, som sedan lång tid tillbaka visat sig erforderlig,
nu kommer till stånd. Ökningen synes mig böra avse ett belopp av 5,000,000
kronor. Det är min förhoppning, att en sådan ökning skall, även om dess
belopp väsentligen understiger det av kommerskollegium i dess senare skrivelse
begärda, dock bliva till avsevärt gagn för strävandena att upprätthålla
och stödja svensk sjöfart.
Vidkommande sättet för anvisande av det av mig förordade beloppet tillstyrker
jag, att detsamma jämnt fördelas på nästföljande två budgetårs riksstater.
Å riksstaten för budgetåret 1928—1929 skulle alltså bland utgifter
för kapitalökning äskas ett anslag av 2,500,000 kronor, att utgå av lånemedel.
_ .
Beträffande förvaltningen och användningen av de medel, vilka vid bifall
till mitt förslag nu skulle tillgodoföras rederilånefonden, samt dispositionen
av inflytande räntor och kapitalavbetalningar å därav utlämnade lån torde
böra gälla samma regler, som finnas meddelade i fråga om de redan till
fonden anvisade medlen.
Såsom redan omnämnts utgår räntan för lån från fonden för närvarande
med fyra procent. I fråga om räntan a de lan, som framdeles komma att
beviljas från fonden, synes mig emellertid ur statsfinansiell synpunkt böra
tillses, att räntesatsen åtminstone icke sättes lägre än som svarar mot statens
egna utgifter för ränta å de upptagna statslånen. I betraktande härav
lärer sålunda räntan för nya lån från rederilånefonden böra bestämmas till
fem procent, d. v. s. till samma räntesats, som gäller för andra jämförliga
lån, exempelvis för lån ur industrilånefonden, luftfartslånefonden, vattenkraftslånefonden
och kraftledningslånefonden. Påpekas ma i detta sammanhang,
att enligt de principer, som numera tillämpas för kapitalanskaffningen
till statens utlåningsfonder, en lägre räntesats än 5 procent skulle medföra,
att det erforderliga kapitaltillskottet till rederilånefonden delvis borde täckas
genom skattemedel, något som i avseende å lån för ändamål av förevarande
art näppeligen synes kunna ifrågasättas. Något formellt hinder för tillämpning
av denna förhöjda räntesats jämväl å redan beviljade lån torde visserligen
icke förefinnas. Att jag det oaktat icke anser mig böra^ förorda en
allmän återgång till den högre räntesatsen, (vilken tillämpades åren 1916—
1922), beror därpå, att en dylik rubbning i de ekonomiska förutsättningarna
för de företag, som för närvarande hava att erlägga ränta å bekomna rederilån,
säkerligen i många fall skulle komma att medföra betänkliga konse
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1»
Statsutskottets utlåtande ÅT 10.
kvenser för vederbörande rederiföretags ekonomi. Härtill kommer som eu
bidragande orsak för ett bibehållande av eu räntesats av fyra procent för
redan utlämnade lån, att huvuddelen av rederilånefonden torde hava anskaffats
mot en räntesats av ungefär sistnämnda höjd.
Med hänsyn tagen till de stora lånebelopp, varom här är fråga, den långa
tid, varunder fonden varit i verksamhet, samt den ekonomiska kris, som
sjöfarten genomgått, torde fondens förluster icke få anses vara betydande.
För de principer, som av statskontoret tillämpas vid prövning av erbjuden
säkerhet för rederilån, har ämbetsverket redogjort i ett den 6 december 1923- till Kungl. Maj:t avgivet utlåtande över en av Sveriges redareförening gjord
ansökning om lindring i kraven på säkerhet för rederilån. Jag vill i korthet
erinra om vad statskontoret i ämnet då anförde.
Såsom säkerhet för rederilån hade godkänts borgen eller inteckning i
fartyg jämte, för fartyget utfärdat, på statskontoret vederbörligen transporterat
försäkringsbrev eller ock båda slagen av säkerhet. Trots vissa betänkligheter
hade emellertid statskontoret med hänsyn, bland annat, till de svårigheter,
som visat sig förbundna med anskaffandet av borgen för rederilån,
alltmer, sökt^ tillmötesgå gjorda framställningar om godtagande av fartygsinteckning
såsom enda säkerhet, men allenast under vissa villkor. Sålunda
hade statskontoret ansett, att inteckningar såsom enbart hypotek för
lån borde vara meddelade i flera fartyg — eu serie av tre stycken hade
därvid ansetts, vara det minsta antal, som borde ifrågakomma - samt att,
vad anginge fördelningen av inteckningarna mellan de tre fartygen, ett vart
av fartygen borde intecknas till belopp, motsvarande ungefär två tredjedelar
av lånesumman. I ett fall hade dock på grund av särskilda förhållanden
medgivits, att säkerheten finge utgöras av inteckningar i allenast två fartyg.
Med avseende å den proportion, vari pantens värde borde stå till lånet,
hade statskontoret till en början uppställt den fordran, att fartygens sammanlagda
värde borde representera ett belopp, motsvarande ungefär fyra
gånger det beviljade lånet. Under sedermera inträdd depressionstid hade det
emellertid icke visat sig möjligt att, om rederilånefonden överhuvud skulle
kunna, tjäna sitt ändamal, uppehalla denna proportion mellan fartygsvärde
och lånesumma, och ämbetsverket hade ansett sig handla riktigt, då lindringar
härutinnan i görligaste män beretts lånesökandena. Sålunda hade
under de senaste åren utlämnats rederilån mot inteckningar, beviljade i
fartyg, vilkas sammanlagda värde motsvarat ett belopp av tre gånger lånesumman,
och i några fall hade fartygsvärdena endast uppgått till det dubbla
lånebeloppet.
På därom framställd förfrågan har chefen för statskontorets fondbyrå
lämnat det meddelandet, att ämbetsverket vid prövning av säkerhet för''rederilån
med hänsyn till ovan framhållna omständigheter fortfarande tillämpade,
de mildare former, som angivits i nyssnämnda utlåtande.
Häremot har jag icke någon erinran att göra, då även jag anser, att, om
rederilånefonden under de för sjöfarten i allmänhet nu rådande förhållanden
över huvud skall kunna tjäna sitt ändamål, nämligen att biträda rederinäringen,
lindringar i kraven på säkerhet i förekommande fall böra beredas
lånesökande i görligaste mån, d. v. s. utan eftersättande av det oeftergivliga
villkoret att kronans utsikter till återbekommande av sin fordran icke i
någon mån äventyras.
Med hänsyn till att vissa förhållanden, såsom försäljning av ett eller flera
av ett rederiföretags äldre fartyg eller andra omständigheter — exempelvis
likartade med dem, som förelågo i fråga om 1926 års riksdags beslut beträffande
lån till aktiebolaget svenska amerikalinjen — kunna tänkas nödBihang
till riksdagens protokoll 1028. 6 sand. 15 haft. (Xr 17—10) 317 ss 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
vändiggöra någon jämkning av de villkor, som av statskontoret i allmänhet
uppställas i fråga om • säkerheten för rederilån, torde lämpligen medgivande
böra lämnas statskontoret att i dylikt fall underställa Kungl. Maj:ts prövning
frågan om arten och omfattningen av den säkerhet, som bör presteras
för lånet i fråga.»
VMettet» Av departementschefen har utförligt klarlagts behovet av att ytterligare
yttrande, kapitalökningsmedel tillföras rederilånefonden. Påvisats har bland annat
vikten av att modernisering och utbyte av tonnage underlättas i syfte att
landets handelsflotta icke i fråga om fartygsmaterialens beskaffenhet, kostnadsbesparande
driftsanordningar m. m. skall stå efter det utländska tonnage,
med vilket det har att upptaga tävlan. Yad sålunda anförts om önskvärdheten
av handelsflottans tidsenliga bestånd torde emellertid enligt utskottets
mening i första hand och i huvudsak gälla de fartyg, som gå i linjefart.
För nästa budgetår har Kungl. Maj:t föreslagit en kapitalökning av
2,500,000 kronor, varvid förutsatts, att ett lika stort belopp beviljas för
1920—1930. Under åberopande av den i statsverkspropositionen förebragta
utredningen vill utskottet — i anslutning till de motionsvis framförda yrkandena
men utan att i övrigt nu taga ställning till frågan med vilket belopp
anslag för nästpåföljande budgetåret 1929—1930 bör beviljas — tillstyrka,
att för 1928—1929 anvisas ett belopp av 3,000,000 kronor.
Yad av departementschefen anförts rörande räntefotens höjning till 5
procent för nya rederilån, har icke givit utskottet anledning till erinran,
liksom ej heller departementschefens uttalanden i fråga om normerna för
bedömandet av säkerheterna för dylika lån föranlett något särskilt uttalande
från utskottets sida.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag och de
av herr Stendahl m. fl. och herr Thore m. fl. väckta motionerna
(1:61 och II: 95), i vad nämnda förslag och motioner avse
anslagsbeloppet, för kapitalökning för fonden för rederinäringens
understödjande, å riksstaten för budgetåret 1928—1929 bland
utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag av
3,000,000 kronor;
b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag beträffande räntefoten
och med avslag å ovanberörda motioner i samma del, medgiva,
att ränta å lån, som framdeles beviljas från fonden, må utgå
efter eu räntefot av fem procent.
Kostnader för 2:ö) Kungl. Maj :t bär (punkt 2) föreslagit riksdagen att för bestridande av
inlösen av kostnader för inlösen av anläggningar i gruvföretaget vid Granbergsliden
^gruvför^ samt för kronans deltagande i gruvarbetet vid nämnda företag m. m. för
taget vid budgetåret 1928—1929 under rubriken »Ponden för förlag till statsverket»
iSTm. anvisa ett reservationsanslag av 70,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
11
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 15—21 av åberopade statsrådsprotokollet.
Av den i statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen framgår, att den nu
befintliga behållningen av omkring 9,000 kronor å det av 1924 års riksdag
beviljade reservationsanslaget å 15,000 kronor för tillvaratagande av kronans
gruvegendom under loppet av 1928 kan förväntas komma att i sin helhet
behöva tagas i anspråk för bestridande av utgifter för försvar av vissa utav
de gruvor, som numera av staten övertagits enligt det den 29 juni 1927
mellan staten samt Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och aktiebolaget
Nordsvenska malmfält ingångna avtal.
För bestridande av dels utöver det nu tillgängliga beloppet eventuellt erforderliga
kostnader för sist nämnda ändamål, dels de inlösnings- och driftkostnader,
som falla på kronans del, i händelse kronan, på sätt kommerskollegium
på anförda skäl tillstyrkt, kommer att anmäla begagnandet av
sina jordägarandelar i det av Västerbottens gruvaktiebolag bedrivna gruvföretaget
i Granbergsliden i Norsjö socken, dels ock slutligen kostnader för
jämväl andra åtgärder än de nu nämnda för bevarande av kronans gruvegendom,
vilka kunna visa sig böra vidtagas, har därför ansetts erforderligt,
att nya medel beredas på nästkommande budgetårs riksstat.
Departementschefen har, under åberopande av en kommerskollegii framställning
i ämnet, anfört bland annat följande:
»De skäl, som föranlett kommerskollegium att tillstyrka, att kronan skulle
anmäla begagnandet av sina jordägarandelar i ovannämnda gruvföretag, framgå
av innehållet i kollegii nyss återgivna skrivelse. För egen del finner jag
mig böra uttala, att jag icke nu är beredd att intaga någon definitiv standpunkt
till ifrågavarande spörsmål, vilket synes mig böra underkastas en noggrannare
prövning än vad i sakens nuvarande läge är möjligt. För att emellertid
icke framdeles, när denna fråga kan bliva föremål för Kungl. Maj:ts
prövning, kronans inträde i gruvföretaget i brist av erforderliga medel omöjliggöres,
anser jag mig böra förorda, att framställning nu göres hos riksdagen
om anvisande av det utav kollegium ifrågasatta anslagsbeloppet, i vilket jag,
med hänsyn till även de andra ändamål, som därav skulle tillgodoses, finner
någon nedsättning icke tillrådlig.
Med hänsyn till arten av de utgifter, för vilka ifrågavarande anslagsmedel
iiro avsedda, torde det erforderliga beloppet, 70,000 kronor, böra upptagas
såsom kapitalökningsanslag samt anvisas att utgå av fasta lånemedel. Tillsvidare
torde härvid anslaget böra uppföras under rubriken ''Fonden för förlag
till statsverket’.»
Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, särskilt
beträffande behovet av ett noggrannare övervägande innan staten inlöser sig
i gruvföretaget Granbergsliden, får utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande
förslag.
Utskottet hemställer alltså,
12
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
att riksdagen må för bestridande av kostnader för inlösen av
anläggningar i gruvföretaget vid Granbergsliden samt för kronans
deltagande i gruvarbetet vid nämnda företag m. m. för budgetåret
1928—1929 under rubriken »Fonden för förlag till statsverket»
anvisa ett reservationsanslag av 70,000 kronor.
Beträffande sättet för beredande av täckning för de härovan tillstyrkta
anslagen kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.
Stockholm den 7 februari 1928.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, Olof
Olsson, J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo,
E. A. Hallin, G. I. Asplund, J. B. Johansson i Fredrikslund, C. Johansson i Hälsingborg
och G. Kobb;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, S. Bengtsson
i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. A:son Törnkvist i Karlskrona, E.
Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren, O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp,
O. Andersson i Höör, C. Lindskog och G. A. Anderson i Storegården.
Reservation
vid punkt Ilo) (ökning av fonden för rederinäringens understödjande)
av herrar Widell, Olsson i Kullenbergstorp, Holmgren och Anderson i
Storegården, vilka ansett att utskottet bort hemställa om riksdagens medgivande,
att ränta å lån, som framdeles beviljades från fonden, måtte utgå
efter en räntefot av fyra och en halv procent.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1928:24 Skrivelse till Konungen i anledning av Kung/, Maj:ts i stats. verkspropositionen gjorda framställningar om anslag till kapital . j.y ■ . ökning under handelsdep s. 2 i texten