Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om anställningsförhållandena för med städningsoch rengöringsarbete hos statens verk och myndigheter på ett stadigvarande sätt sysselsatta personer.

1928-03-09 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:34, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om anställningsförhållandena för med städningsoch rengöringsarbete hos statens verk och myndigheter på ett stadigvarande sätt sysselsatta personer.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Hl.

IT)

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 192K kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning

om anställningsförhållandena för med städnings-

och rengöringsarbete hos statens verk och myndigheter

på ett stadigvarande sätt sysselsatta personer.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren, nr

188, av herr C. Lindhagen och den andra inom andra kammaren, nr 313, av

fru Agda Ostlund m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om utredning i vad mån hos statens verk och myndigheter

personer äro på ett stadigvarande sätt sysselsatta med städningsoch

rengöringsarbete samt i vilka fall och under vilka förutsättningar dessa

böra tillerkännas fast anställning eller åtminstone vissa skäliga med sådan

anställning förbundna förmåner såsom rätt till sjukhjälp, semester och pension.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Såsom i motionerna erinrats, hava i den föreliggande frågan motioner

väckts vid riksdagarna 1913—1917 samt vid 1919 års lagtima riksdag. Emellertid

framfördes jämväl vid 1918 års lagtima riksdag motionsvis yrkande i

frågan. I anledning av den vid sistnämnda riksdag väckta motionen anförde

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 april 1918, nr 124, att

riksdagen funnit, att det visserligen icke borde ifrågakomma att, såsom motionären

åtminstone i första hand syntes avse, inrätta en helt ny grupp av

befattningshavare för städnings- och rengöringsarbetets utförande, men då

den dittills i sådant hänseende mångenstädes tillämpade ordningen i viss

mån innebure ett entreprenadsystem, om vars lämplighet riksdagen icke

kände sig övertygad, fann riksdagen, jämväl med hänsyn till önskvärdheten

av enhetligt förfarande beträffande anställningsvillkor o. d., skäl föreligga,

ätt en till de centrala ämbetsverken begränsad utredning verkställdes i fråga

om de dittills på förevarande område befintliga arbetsförhållandenas omfattning

och art i avsikt att utröna, huruvida ändring borde vidtagas i sättet

för anställandet av de personer, som utförde städning och renhållningsarbete,

eller vissa förmåner, utöver de utgående, borde dem beredas. Riks
-

Utskottets

yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr od.

dagen anhöll sålunda, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning av

frågan i den omfattning och i det syfte, varför riksdagen uttalat sig.

I anledning av den vid 1919 års lagtima riksdag väckta motionen, vilken

avsåg en undersökning i frågan icke blott beträffande de centrala ämbetsverken

utan även statens övriga verk och myndigheter, anförde statsutskottet

i sitt utlåtande nr 67, bland annat, att orsaken till att den av 1918 års

lagtima riksdag begärda utredningen begränsats till de centrala ämbetsverken

givetvis vore att söka däri, att man vid utredningens igångsättande

icke borde stanna i ovisshet om dess omfattning utan kunde snabbare och

klarare förskaffa sig bestämd insikt om huruvida särskild ändring i anställningsvillkoren

för de å detta arbetsområde anställda skulle visa sig motiverad.

När riksdagen i skrivelsen om denna utredning icke uttalat sig om

vilka förändrade anställningsvillkor och förmåner, som kunde anses skäliga

och lämpliga, berodde detta helt naturligt därpå, att utredningen just avsåge

att ådagalägga vilka förmåner av ena eller andra arten, som vore av

förhållandena betingade. Att riksdagen skulle, innan den sålunda begärda

utredningen kommit till stånd, ånyo begära en liknande, ehuru än mera

utvidgad sådan, syntes utskottet icke lämpligt. Utskottet hemställde fördenskull,

att motionen ifråga icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

I enlighet härmed beslöt ock riksdagen.

I anledning av förberörda skrivelse den 19 april 1918, nr 124, anmodade

Kungl. Maj:t, enligt vad utskottet inhämtat, 1902 års löneregleringskommitté

att verkställa den av riksdagen begärda utredningen samt därmed ävensom

med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda, inkomma till Kungl.

Maj:t.

För fullgörande av ifrågavarande utredningsuppdrag avlät kommittén till

ämbetsverk i Stockholm skrivelser med begäran om uppgift, huru för det

dåvarande vore ordnat med städnings- och rengöringsarbeten inom ämbetsverken

och anhöll kommittén tillika om ämbetsverkens yttranden, huruvida

enligt deras uppfattning ändring i de bestående förhållandena uti ifrågavarande

avseende borde vidtagas.

Av de inkomna svaren, av vilka utskottet tagit del, framgår, enligt vad

kommittén framhållit, att förhållandena i avseende å städnings- och rengöringsarbetet

inom de olika ämbetsverken företedde mycket stora skiljaktigheter.

Förhållandevis stor likhet förefunnes emellertid inom ämbetsverken med

hänsyn till de personer, som utförde städnings- och rengöringsarbetet. Vanligast

syntes vara, att hos vederbörande ämbetsverk anställd vaktmästare

ombesörjde detta arbete. Ibland anlitades för ändamålet en eller flera andra

personer. Dessa, så att säga, huvudstädare eller huvudstäderskor, vilka

svarade för arbetet inom ämbetsverket, hade i regel biträden vid arbetets

utförande. Därutöver användes i stor utsträckning tillfälliga biträden vid

de olika rengöringsarbetena.

En viss grad av likhet företedde även på det hela taget förfarandena vid

ifrågavarande personals anställning. Huvudstädarna eller huvudstäderskorna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 34.

17

syntes oftas anställas av respektive verk, mindre ofta av någon vederbörande

tjänsteman inom verket.

De skiljaktiglieter, som förefunnes de olika verken emellan beträffande nu

ifrågavarande arbete, tog sig givetvis uttryck främst i ersättningen för

arbetet. Sättet för ersättningens beräknande syntes vara så olika inom

skilda verk, att någon jämförelse svårligen läte sig göra. Inom ett eller

annat verk hade viss ersättning bestämts i ett för allt för utförandet av

samtliga förekommande städnings- och rengöringsgöromål. I de flesta verk

däremot hade viss ersättning beräknats för det dagliga löpande arbetet, och

därutöver särskild ersättning för särskilda periodiskt återkommande göromål.

För det dagliga arbetet utginge ersättningen med för år eller månad beräknat

belopp, men rätt ofta även efter belopp, som beräknats för rum och

för månad, för rum och år, för kvadratmeter golvyta och månad o. s. v.

Att med exempel angiva till huru stort belopp den årliga ersättningen

till städerska kunde i regel uppgå, syntes med hänsyn till den skiftande

arbetstiden m. fl. på arbetet inverkande omständigheter ej vara möjligt.

Emellertid kunde sägas, att en städerska med daglig arbetstid, i regel ej

överstigande 4 ä 5 timmar, kunde erhålla i ersättning för år räknat belopp,

varierande allt efter antalet rum mellan 1,000 och 2,000 kronor, i vissa fall

även över 2,000 kronor.

Den för städnings- och rengöringsarbetet utgående ersättningen uppbures

som regel av liuvudstädarna, vilka i sin ordning avlönade de av dem anställda

biträdena.

Några förmåner utöver kontant ersättning syntes ifrågavarande personal

i regel ej åtnjuta. Endast i ett par undantagsfall åtnjöte vederbörande

naturaförmåner, nämligen bostad m. m. Inom några verk hade dock förekommit,

att viss semester och sjukersättning medgivits vederbörande.

Den allmänna meningen bland ämbetsverken vore, att ändring i de bestående

förhållandena uti ifrågavarande avseende icke vore av omständigheterna

påkallad. Ett fåtal verk gjorde dock gällande, att semester och rätt

att vid sjukdom få behålla en del av ersättningen ävensom rätt till ålderdomsunderstöd

borde tillerkännas personalen, givetvis under förutsättning

av tillräckligt långvarig anställning. Vissa verk ifrågasatte ock fastare anställningsförhållanden.

Löneregleringskommittén har för egen del anfört, att med hänsyn till de

i de skilda verken rådande högligen skiftande förhållandena beträffande

städnings- och rengöringsarbetet samt detta arbetes i regel utpräglade karaktär

av bisysselsättning det icke läte sig göra och i alla händelser knappast

vore tillrådligt att söka mera genomgående påtvinga hithörande förhållanden

enhetlighet och än mindre syntes det kommittén böra ifrågasättas att inordna

arbetet såsom ett led i den egentliga statsverksamheten genom att

bereda en fastare ställning åt den med arbetet sysselsatta personalen.

Ehuru således enligt kommitténs mening några genomgripande förändBihang

till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 21häft. (Nr 30—34.) 62128 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 34.

ringar beträffande ifrågavarande personals ställning icke torde kunna vidtagas,

syntes anledning likväl ej saknas att i vissa särskilda avseenden ägna

personalens förhållanden uppmärksamhet.

Detta gällde i främsta rummet förekomsten av entreprenadsystemet på förevarande

område. Tvivelsutan ägde systemet att uppvisa påtagliga fördelar,

men vore det angeläget tillse, att garantier vunnes för att detsamma bleve

på ett för därav intresserade parter tillfredsställande sätt tillämpat.

I sådant syfte vore det lämpligt, att en hos vederbörande ämbetsverk anställd

tjänsteman hölle sig underrättad om den med ifrågavarande göromål

sysselsatta personalen och tillsåge, att envar erhölle vad honom eller henne

skäligen borde tillkomma.

Spörsmålen om sjukersättning och om semester syntes otvivelaktigt ock

vara värda beaktande. Med hänsyn dels till de skiftande förhållanden, varunder

personalen arbetade, dels ock till personalens ofta jämförelsevis korta

anställningstid syntes dock någon mera allmän och mera bestämt utformad

regel i förevarande avseende näppeligen kunna införas.

I detta sammanhang syntes det kommittén böra erinras, hurusom frågan

om arbetarsemester varit föremål för behandling inom kommittén för verkställande

av utredning angående lagstiftning för reglering av arbetstidens

längd och förläggning m. m. I vad mån en lösning av denna fråga kunde

komma att heröra nu ifrågavarande personal, vore kommittén icke i tillfälle

att bedöma.

I allt fall syntes det emellertid kommittén kunna med skäl ifrågasättas,

att spörsmålet om semester ävensom frågan om sjukledighet ägnades inom

ämbetsverken vederbörlig uppmärksamhet.

Yad till sist anginge frågan om pension, ställde sig denna fråga givetvis

svårare, då det gällde personal, vars anställningsformer voro så växlande,

och vars anställningstid i regel vore jämförelsevis kort. Några generella

föreskrifter syntes i detta hänseende näppeligen kunna ifrågakomma. Riksdagen

hade i ett flertal fall på framställning av Kungl. Maj:t plägat bevilja

årliga understöd åt ur statens tjänst avgångna personer, vilka icke innehaft

med pensionsrätt förenad anställning, däribland i vissa fall även städerskor.

I samband härmed har erinrats om det generella bemyndigandet, som av

1920 års riksdag lämnats telegrafstyrelsen i fråga om beviljande av ålderdomsunderstöd

åt sådana ur telegrafverkets tjänst avgångna befattningshavare,

för vilka understöd dessförinnan plägat bestämmas av Kungl. Maj:t

och riksdagen (riksdagens skrivelse nr 355). Att bland dessa befattningshavare

jämväl inbegrepes städerskor, framginge av innehållet i den i ämnet

avlåtna propositionen (nr 243 sid. 30).

Då den anordning, som dittills tillämpats i avseende å beredande av

ålderdomsunderstöd, icke syntes lämna rum för några mer väsentliga erinringar

och anledning icke syntes föreligga att förvänta ett frångående från

statsmakternas sida av dittills följd praxis i berörda hänseende, syntes kommittén

några särskilda föreskrifter härutinnan näppeligen vara erforderliga.

Därest de antydningar kommittén lämnat skulle vinna beaktande, syntes

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

19

lämpligen från Kungl. Maj:ts sida till vederbörande ämbetsverk cirkulärskrivelse

med anvisningar i ämnet kunna utfärdas.

Den av motionärerna nu väckta frågan har alltså, i enlighet vad riksdagen

därom anhållit, i viss omfattning varit föremal för Kungl. Maj:ts utredning,

men har Kungl. Maj:t ansett sig ännu icke böra framlägga något förslag i densamma.

Då frågan alltså fortfarande är under Kungl. Maj:ts prövning, får

utskottet — under åberopande av vad utskottet i anledning av den vid 1919

års lagtima riksdag i ämnet väckta motionen anfört och under hänvisning

till vad riksdagen tidigare uttalat angående lämpligheten av ett entreprenadsystem

å förevarande område samt då det i varje fall torde ankomma på

Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder i ämnet, som må finnas erforderliga —

hemställa,

att herr Lindhagens och fru Östlunds m. fl. ovanberörda

motioner, 1:188 och II: 313, icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 9 mars 1928.

På statsutskottets vägnar: -----

S. H. KVAKNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 33.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.