Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående fortsatt bevarande i svensk ägo av vissa stenkolsfyndigheter å Spetsbergen.

1928-03-16 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:44, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående fortsatt bevarande i svensk ägo av vissa stenkolsfyndigheter å Spetsbergen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1928 kl. 12.80 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående fortsatt

bevarande i svensk ägo av vissa stenkolsfyndigheter å

Spetsbergen.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 10 februari 1928 avlåten, till statsutskottet hänvisad

proposition, nr 58, har Kungl. Maj:t under åberopande av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för samma dag föreslagit riksdagen

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, för fortsatt bevarande i svensk ägo av

svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergens i likvidation tillgångar å Spetsbergen,

låta teckna aktier till ett belopp av intill 450,000 kronor i ett tilllämnat

akiebolag med ändamål att övertaga berörda tillgångar samt att

lämna medgivande för det nya bolaget att mot vederbörlig förskrivning

övertaga det belopp, som vid utdelning i huvudsaklig överensstämmelse med

i statsrådsprotokollet omförmälda utdelningsplan kan tillkomma staten såsom

fordringsägare hos svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen i likvidation,

dels medgiva, att det å riksstaten för budgetåret 1926—1927 anvisade reservationsanslaget

å 105,000 kronor till åtgärder för avvecklande av statens

engagemang i svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen må anlitas för likvidering

av aktier i det nya bolaget, dels ock för sistberörda ändamål å riksstaten

för budgetåret 1928—1929 bland utgifter för kapitalökning anvisa

ett reservationsanslag av 345,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:

»I den motion (1:99), som föranlett 1927 års riksdags nu ifrågavarande

skrivelse, hava framhållits vissa nytillkomna omständigheter, som, sedan

riksdagen år 1926 hade att taga ställning till frågan om bevarandet

åt Sverige av stenkolstillgångarna på Spetsbergen, enligt motionärernas

mening ytterligare talade för att fyndigheterna borde bibehållas i svensk

ägo. I detta avseende har till en början, under erinran om den engelska

kolstrejken år 1926, framhållits den betydelse dispositionsrätten över

dessa stenkolstillgångar kunde få under i framtiden eventuellt uppkommande

liknande situationer. Vidare har, i anledning av de framsteg de s. k. direkta

järnframställningsmetoderna gjort, påpekats, att tillgången på spetsbergskol

kunde bliva av betydelse för tillgodogörande i förädlad form av

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 27 häft. (Nr 44—45.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

järnmalmsfyndigheterna i norra Sverige. Slutligen hava såsom en omständighet

av särskild vikt vid nu förevarande frågas bedömande framhållits

de senare årens stora framsteg i avseende på lösningen av problemet att

framställa flytande bränslen ur stenkol.

För egen del har riksdagen erinrat om att det i 1926 års proposition

framlagda förslaget till uppgörelse om fyndigheternas överlåtande på

statsverket förutsatte ett kapitalutlägg av 375,000 kronor, vartill komme

vissa årliga administrationskostnader, som borde kunna hållas inom en mycket

begränsad ram. I anslutning härtill har riksdagen framhållit den möjlighet,

som sålunda syntes föreligga att utan större kostnad tillsvidare bibehålla

dessa koltillgångar i avvaktan på, bland annat, ett närmare klarläggande

av de motionsvis berörda, mycket aktuella problemen om kolets framtida

industriella användning, av vilkas lösning frågan om spetsbergsfyndigheternas

framtida värde syntes vara till en viss grad avhängig.

I anledning av vad sålunda i motionen och riksdagsskrivelsen anförts i

fråga om nyss angivna problem hade det givetvis varit i högsta grad önskvärt,

om någon närmare utredning i dessa avseenden redan nu hade kunnat

åvägabringas. Emellertid har, vad särskilt angår lösningen av problemet

att framställa flytande bränslen ur stenkol, kommerskollegium uttalat, att,

så vitt kollegium hade sig bekant, tillräckliga uppgifter icke syntes finnas

tillgängliga i den tekniska litteraturen för att en beräkning angående spetsbergskolens

förhållande till dessa oljeframställningsprocesser för närvarande

skulle kunna utföras. Jag vill i detta sammanhang omförmäla, att en vid

ingenjörsvetenskapsakademiens kraft- och bränsleutredning anställd tjänsteman,

bergsingenjören A. Hallbäck, som år 1918 företagit vissa prov å spetsbergskol,

till mig den 25 januari 1928 överlämnat en promemoria angående

möjligheterna för oljeutvinning ur stenkol med särskild hänsyn till spetsbergskolen.

I denna promemoria, varav utdrag torde få såsom bilaga A

fogas till dagens protokoll, lämnas en redogörelse över olika metoder avseende

en förädling av stenkol under utvinnande av motorbränslen och

framhålles däri, hurusom den tekniska utvecklingen inom området av kolens

förädling för närvarande är synnerligen stark och att nya metoder med

lovande utsikter äro under utprovning, till en del redan i storindustriell

skala. Otänkbart är ju icke, framhålles det, att någon av dessa nya metoder

kan komma att så utvecklas och med sådan fördel tillämpas på spetsbergskolen,

att nackdelarna av Spetsbergens nordliga och avskilda läge vid

en konkurrens med de naturliga mineraloljorna och med den »konstbensin»,

som — exempelvis i Tyskland — framställes i storindustriell skala och av ett

billigt råmateriel, kunna bliva kompenserade. Någon säker hållpunkt för

ett dylikt antagande syntes dock icke förefinnas. Över huvud taget kunde

något positivt uttalande angående möjligheten att med fördel tillämpa någon

av de nyare metoderna å spetsbergskol icke på basis av hittills föreliggande

material göras.

Beträffande de övriga skäl för ifrågavarande kolfyndiglieters bevarande i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 44. :i

svensk ägo, som anföras i motionen, anser jag mig icke nu kunna göra

något uttalande.

I åberopade skrivelse har riksdagen i avseende å den begärda utredningen

uttalat, att därvid borde särskilt undersökas, huruvida icke på

grundval av det hittillsvarande bolaget en nybildning under statens medverkan

av ett liknande företag kunde åstadkommas. Tidigare frän olika

näringssammanslutningar gjorda uttalanden syntes nämligen riksdagen giva

viss rätt antaga, att på enskilt håll intresse alltjämt skulle förefinnas och

komma att ådagaläggas för ifrågavarande koltillgångars fortsatta bevarande

åt landet. Under alla förhållanden borde enligt riksdagens mening fasthållas,

att den ytterligare kapitalinsats, som från statens sida kunde påräknas,

måste bliva tämligen begränsad.

Med anledning av vad sålunda från riksdagens sida uttalats vill jag

till en början framhålla, att svenska köpare av ifrågavarande koltillgångar

å Spetsbergen icke för närvarande torde finnas. Åtminstone hava

några sådana hittills icke framträtt, ehuru vissa förfrågningar i saken gjorts

från min sida. För att koltillgångarna skola kunna fortfarande bevaras i

svensk ägo, lärer det därför vara nödvändigt att det för inköpet erforderliga

kapitalbeloppet praktiskt taget helt tillskjutes av staten i avvaktan på att,

under i framtiden eventuellt förändrade förhallanden, intresse för saken ater

må komma till synes från enskilt svenskt håll. Härvid är emellertid att

märka, att den i ovan åberopade proposition (nr 195) till 1926 års riksdag

föreslagna formen för statens övertagande av företaget, nämligen att staten

skulle för visst pris övertaga fordringsrätten från de huvudsakliga enskilda

fordringsägarna samt erhålla de av dem ägda stamaktierna i bolaget, icke

längre är användbar sedan på grund av 1926 års riksdags beslut bolaget

enligt till registreringsmyndigheten gjord anmälan trätt i likvidation. En

formlig försäljning av företaget lärer sålunda nu vara ofrånkomlig.

Vid angivna förhållanden hava under den fortsatta beredningen inom

handelsdepartementet av detta ärende förhandlingar förts med likvidatorerna

rörande överlåtande å ett nytt för ändamålet bildat aktiebolag av de likvidationsbolaget

tillhöriga områdena å Spetsbergen, till vilka såsom förut nämnts

likvidationsbolagets rätt blivit tryggad genom av norska regeringen den 29

augusti 1927 utfärdade »lijemmelsdokument». Såsom resultat av de förda

förhandlingarna hava likvidatorerna till mig överlämnat ett den 10 januari

1928 dagtecknat försäljningsanbud å ifrågavarande båda områden, vilka äro

belägna det ena omkring Braganzabukten (Braganzavågen) och den inre

delen av Lågfjorden samt det andra omkring Ebbadalen (Ebbabreen) och vilka

i »hjemmelsdokumenten» benämnts »Indre Lågfjord» och »Indre Billefjord».

Enligt försäljningsanbudet, vilket torde få såsom bilaga B fogas till dagens

protokoll, skulle dessa områden, med allt vad därå finnes av fast och lös

egendom i vid tillträdet befintligt skick och med den rätt likvidationsbolaget

därtill äger, av likvidationsbolaget överlåtas för en köpeskilling av 850,000

kronor att erläggas senast den 30 april 1928 samt i övrigt pa följande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

villkor. Eventuella av försäljningen föranledda avgifter till norska myndigheter

ävensom alla skatter för egendomen å Spetsbergen, förfallande efter den 30

april innevarande år, betalas av köparen, som jämväl från sagda dag svarar

för arvodet till det ombud i Norge, som författningsenligt måste finnas. Avlöning

och övriga kostnader för den nuvarande till två man uppgående

vaktpersonalen vid gruvan å Spetsbergen bestridas intill den 30 april 1928

av likvidationsbolaget och därefter av köparen. Enligt avtal med aktiebolaget

Isfjorden-Belsund upphör all skyldighet att till sagda bolag erlägga

royalty för i likvidationsbolagets gruvor å Spetsbergen brutna stenkol.

Likvidationsbolagets arkiv och övriga handlingar överlämnas efter likvidationens

avslutande till köparen. Den försålda egendomen skall av köparen

tillträdas den 1 januari 1929 eller den tidigare dag, som köparen äger bestämma;

dock att likvidationsbolaget ej är skyldigt att efter den 30 april

1928 vidtaga några åtgärder för spetsbergstillgångarnas vård eller tillsyn,

men köparen däremot berättigad vidtaga de åtgärder härför, som han finner

erforderliga, varvid köparen må utan ersättning disponera över likvidationsbolagets

å Spetsbergen befintliga förråd och anläggningar.

Anbudet är från likvidatorernas sida bindande under förutsättning att

riksdagen före den 1 april 1928 anvisar erforderliga medel samt köpekontrakt

utväxlas och likvid sker senast den 30 april 1928.

Av en under förhandlingarna med likvidatorerna gjord uppställning över

likvidationsbolagets beräknade skulder per den 30 april 1928 framgår, att

den totala skuldbördan, frånsett aktiekapitalet, då skulle uppgå till 3,890,466

kronor 42 öre, därav 2,376,470 kronor 38 öre till svenska staten, 1,480,691

kronor 83 öre till vissa större enskilda fordringsägare samt 33,304 kronor

21 öre till andra fordringsägare. Statens fordran består av följande tre

poster: statslån av 1923 och 1924 jämte oguldna räntor 1,750,000 kronor,

järnvägsstyrelsens fordran jämte oguldna räntor 394,270 kronor 38 öre samt

statslån av augusti 1925 jämte oguldna räntor 232,200 kronor. Därvid är

att märka, att sistnämnda lån liksom ett samtidigt av de större enskilda

fordringsägarne till bolaget lämnat lån, utgörande jämte oguldna räntor

174,556 kronor 25 öre, beviljats med förbehåll om förmånsrätt framför äldre

krediter. Vidare må framhållas, att det vid beräkningen förutsatts, att

resterande kapital, 66,666 kronor 66 öre, å bolagets rederilån jämte oguldna

räntor, per den 30 april 1928 uppgående till 9,388 kronor 88 öre, sistnämnda

dag till fullo skola inbetalas av borgensmännen för lånet, varför och då dessa

jämväl i övrigt äga betydande fordringar å bolaget nämnda båda belopp, tillhopa

76,055 kronor 54 öre, inräknats bland skulderna till bolagets större enskilda

fordringsägare. Slutligen må framhållas, att nu återstående ej disponerade

belopp, omkring 19,000 kronor, å den ovan omförmälda i augusti

1925 till bolaget beviljade kredit beräknats att jämte köpeskillingen —

23,000 norska kronor — för numera försålda fartyget Braganza, för vars

anskaffande berörda rederilån på sin tid beviljats, skola förslå till täckande

av de utgifter, som likvidatorerna, i händelse försäljning sker enligt om
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

förmälda anbud, ytterligare hava att bestrida. Det av 1926 års riksdag

anvisade reservationsanslaget å 105,000 kronor till åtgärder för avvecklande

av statens engagemang i svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen har däremot

beräknats icke till någon del skola behöva av likvidatorerna tagas i

anspråk.

För ett närmare bedömande av likvidatorernas försäljningsanbud har samtidigt

med förberörda uppställning rörande likvidationsbolagets skulder uppgjorts

en plan å utdelning den 30 april 1928 till likvidationsbolagets fordringsägare

av den i anbudet bestämda köpeskillingen, 850,000 kronor, efter

enahanda grunder som gälla för upprättande av utdelningsförslag i konkurs.

Enligt denna plan skulle de mindre fordringsägare, vilka icke deltagit i

överenskommelsen om förmånsrätt för den bolaget i augusti 1925 beviljade

krediten, först äga av köpeskillingen utbekomma vad som i proportion till hela

skuldbördan belöper å deras fordringar. Därefter skulle staten och likvidationsbolagets

enskilda kreditgivare äga till fullo återbekomma den bolaget i

augusti 1925 beviljade krediten jämte ränta. Slutligen skulle vad som

sedan återstår fördelas mellan staten och de enskilda fordringsägarna i proportion

till vederbörandes oprioriterade fordringar hos likvidationsbolaget.

De belopp, som enligt utdelningsplanen skulle komma att utgå till fordringsägarna,

framgå av följande sammanställning.

I.

II.

in.

Fordrings-

belopp

Utdelning

Utdelning i

procent å

iordrings-

kronor

öre

kronor

öre

belopp

%

Mindre fordringsägare, som ej deltagit i över- enskommelsen om förmånsrätt för den i

augusti 1925 beviljade krediten ...............

33,304

21

7,276

40

21.85

Lån av augusti 1925

a) staten: lån 200,000 kronor jämte ränta

232,200

—

232,200

—

100

b) större enskilda kreditgivare: lån 150,000

kronor jämte ränta...........................

174,556

25

174,556

25

100

Äldre större krediter, lämnade av

a) staten ............................................

2,144,270

38

270,933

88

12.64

b) enskilda ..........................................

1,306,135

58

165,033

47

12.64

Summa I—III kronor

3,890,466

42

850,000

_

Staten skulle enligt förestående bekomma 503,133 kronor 88 öre (232,200 +

270,933: 8 8) och de större enskilda fordringsägarna 339,589 kronor 72 öre

(174,556: 25 + 165,033: 47). Sammanlagt skulle till enskilda fordringsägare

komma att utgå 346,866 kronor 12 öre eller i runt tal 350,000 kronor.

När jag nu går att för egen del angiva min ståndpunkt i denna fråga,

finner jag mig till en början böra uttala, att utsikterna till avkastning av

Hya kapitalinvesteringar i det ifrågavarande företaget måste anses synner
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

ligen ovissa och att starka betänkligheter därför kunna resas mot dylika.

Av de gjorda kostnadsberäkningarna för ett fortsatt bevarande i svensk ägo

av koltillgångarna synes emellertid framgå, att kostnaderna ligga inom sådana

gränser, som 1927 års riksdag vid avlåtandet av sin meromnämnda skrivelse

torde hava förmenat vara rimliga. Med hänsyn till den ståndpunkt riksdagen

intagit till frågan och då överlåtelsen torde kunna genomföras på ett

sådant sätt, att den kontanta kapitalinsats, som i förevarande fall erfordras,

kan stanna vid något över hälften av den ifrågasatta köpeskillingen, synes

mig förslag om statens medverkan till bildande av ett nytt bolag för koltillgångarnas

övertagande i enlighet med det föreliggande anbudet böra

bringas under riksdagens prövning.

Denna statens medverkan skulle enligt min mening lämpligen böra ske

på följande sätt. Den del av köpeskillingen, som enligt ovan omförmälda

utdelningsplan belöper å staten såsom fordringsägare i det gamla bolaget eller

i runt tal 500,000 kronor, skulle av det nya bolaget övertagas såsom lån

mot vederbörlig förskrivning. Att jag även i fråga om den del av det

staten tillkommande utdelningsbeloppet, som belöper å järnvägsstyrelsens

fordran hos det gamla bolaget, anser mig kunna förorda ett dylikt arrangemang,

beror därpå, att, enligt inhämtad upplysning, den järnvägsstyrelsens

utgift, varigenom fordran uppkommit, belastat järnvägsstyrelsens kolkonto

för vederbörande år och att samma fordran sålunda i själva verket kan betraktas

såsom om den vore i järnvägsstyrelsens räkenskaper avskriven. Genom

berörda överflyttning av skuld till ett belopp av omkring 500,000 kronor,

vartill riksdagens bemyndigande lärer böra utverkas, minskas det belopp,

som det nya bolaget behöver för köpeskillingens erläggande disponera, till

350,000 kronor. Detta belopp anser jag böra tillskjutas genom aktieteckning

i det nya bolaget. Utöver en kapitalinsats å sist sagda belopp erfordras,

såsom redan nämnts, medel för bestridande av det nya bolagets utgifter

under de närmaste åren. Enligt ovan anförda beräkning skulle dessa fölen

10-årsperiod framåt komma att belöpa sig till omkring 200,000 kronor.

Förhållandena kunna emellertid under loppet av en så pass lång tidrymd

undergå betydande förändringar. Jag håller dock före, att den nu beräknade

utgiftssumman icke skall komma att behöva överskridas. Därest likväl

branden i Sveagruvan mot förmodan icke skulle vara släckt och särskilda

expeditioner till Spetsbergen med anledning härav erfordras, kunna kostnaderna

ju tänkas uppgå till högre belopp än vad som nu beräknats. Men

å andra sidan bör en minskning av det för bestridande av utgifter erforderliga

kapitalet uppkomma, därest anläggningarna å Spetsbergen utarrenderas, såsom

det med hänsyn till deras vård och underhåll synes önskligt. Vid angivna

förhållanden anser jag det icke lämpligt att för nu ifrågavarande ändamål

beräkna medel för längre tid än 5 år. Det för denna tid erforderliga beloppet,

vilket lämpligen torde böra upptagas med 100,000 kronor, anser jag

böra, i likhet med omförmälda belopp å 350,000 kronor, tillskjutas genom

aktieteckning. Av riksdagen bör sålunda utverkas bemyndigande för Kungl.

Maj:t att låta teckna aktier intill ett belopp av 450,000 kronor i det nya bolaget.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 44. 7

För likvidering av dessa aktier synes mig i första hand böra tagas i anspråk

det av 1920 års riksdag anvisade reservationsanslaget å 105,000 kronor

till åtgärder för avvecklande av statens engagemang i svenska stenkolsaktiebolaget

Spetsbergen, vilket anslag, enligt vad jag tidigare framhållit,

hittills icke till någon del utnyttjats. I detta sammanhang vill jag framhålla,

att storleken av detta anslag, vilket utgått av skattemedel, ungefär

motsvarar det belopp, som beräknats bliva erforderligt för bestridande av

det nya bolagets utgifter under de närmaste 5 åren. Jämte medgivande av

riksdagen att för aktieteckning anlita nämnda anslag torde för samma

ändamål ett belopp av 345,000 kronor böra äskas av riksdagen att uppföras

å riksstaten för budgetåret 1928—1929 under utgifter för kapitalökning och

rubrik »Statens aktier». Med hänsyn till de ovissa förräntningsmöjligheterna

i avseende å förevarande kapitalinvestering torde beloppet böra utga

av andra statsinkomster än lånemedel. Enligt vad chefen för finansdepartementet

meddelat, kunna för täckande av utgiftsposten ifråga, vilken icke

upptagits i statsverkspropositionen, medel beredas å riksstaten.

Såsom av det föregående framgår, skulle nyssnämnda belopp av 345,000

kronor behöva tagas i anspråk redan den 30 april 1928. Det för ändamålet

äskade anslaget skulle emellertid bliva tillgängligt först med det nya budgetårets

ingång, d. v. s. den 1 juli 1928. Vid sådant förhållande torde, vid

bifall till det föreliggande förslaget, det ifrågavarande beloppet böra förskottsvis

utanordnas av anslaget till oförutsedda utgifter för att omedelbart efter

ingången av nästkommande budgetår ersättas sagda anslag av de medel,

som må av riksdagen beviljas.

Jag vill slutligen tillägga, att det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att utfärda instruktion för de representanter för staten, vilka böra tillsättas

i det nya bolaget.»

Beträffande de olika skäl, som tala för att ifrågavarande stenkolstillgångar

på Spetsbergen för framtiden bevaras i svensk ägo, får utskottet

hänvisa till utskottets vid ett flertal tidigare tillfällen i ämnet gjorda uttalanden.

Erinrats bar därvid, bland annat om de ansträngningar och

uppoffringar, som andra nationer underkasta sig för att säkerställa det

framtida bränslebovet, varom bland annat vittna de stora norska och

holländska kolföretagen på Spetsbergen liksom överhuvud den rådande

allmänna internationella konkurrensen på bränsleområdet.

Enligt utskottets mening vore det, såsom ock tidigare i samband med

frågans behandling uttalats, beklagligt, om dessa betydande förråd på en

för landets industriella utveckling synnerligen viktig råvara skulle behöva

frånhändas landet, och detta i all synnerhet som den erforderliga

kapitalinsatsen torde få anses jämförelsevis ringa.

Enligt den plan, som i detta avseende av departementschefen framlagts,

skulle ifrågavarande ytterligare erforderliga kapitalbehov uppgå till

350,000 kronor, vartill skulle komma ytterligare 100,000 kronor, utgörande

Utskottets

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 44.

beräknat nödigt belopp för bestridande av driftsutgifterna under fem år

framåt.

För egen del anser utskottet det sålunda framlagda förslaget under förhandenvarande

förhållanden vara av beskaffenhet att böra från statens

sida godtagas. I likhet med departementschefen måste utskottet finna

riktigast, att täckning för det nya anslagsbelopp, 345,000 kronor, som nu

för ändamålet skulle upptagas å 1928—1929 års riksstat, beredes av andra

statsinkomster än lånemedel.

Under hänvisning i övrigt beträffande den framlagda planens detaljer

till den i propositionen lämnade utredningen, hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, för fortsatt bevarande

i svensk ägo av svenska stenkolsaktiebolaget

Spetsbergens i likvidation tillgångar å Spetsbergen, låta

teckna aktier till ett belopp av intill 450,000 kronor i

ett tillämnat aktiebolag med ändamål att övertaga berörda

tillgångar samt att lämna medgivande för det

nya bolaget att mot vederbörlig förskrivning övertaga

det belopp, som vid utdelning i huvudsaklig överensstämmelse

med i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 10 februari 1928 omförmälda utdelningsplan

kan tillkomma staten såsom fordringsägare

hos svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen i

likvidation;

b) medgiva, att det å riksstaten för budgetåret 1926

—1927 anvisade reservationsanslaget å 105,000 kronor

till åtgärder för avvecklande av statens engagemang i

svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen må anlitas

för likvidering av aktier i det nya bolaget;

c) för sistberörda ändamål å riksstaten för budgetåret

1928—1929 bland utgifter för kapitalökning anvisa

ett reservationsanslag av 345,000 kronor, att utgå av

andra statsinkomster än lånemedel.

Stockholm den 16 mars 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

9

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Nilsson i Malmö,

O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. G. Walles, C. A. Carlsson i Gävle, C /. Asplund,

•I. B. Johansson i Fredrikslund, C. Johansson i Hälsingborg och J. Clemedtson;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, P. Nilsson i Bonarp,

S. Bengtsson i Norup, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. Å:son Törnkvist

i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, B. F.son Holmgren, O. Nilsson i Örebro, Ii. G. E.

Eriksson i Stockholm och P. C. Jonsson i Eskilstuna.

Reservation

av herrar Kvarnzelius, Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund,

Clemedtson, Olsson i Kullenbergstorp, Törnkvist i Karlskrona och Jonsson

i Eskilstuna, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

»Den av 1927 års riksdag gjorda framställningen om förnyad utredning

i Spetsbergsfrågan tillkom bland annat med tanke på att på enskilt håll

intresse alltjämt skulle förefinnas för ifrågavarande kolfyndigheters fortsatta

bibehållande i svensk ägo. I detta avseende har emellertid nu konstaterats,

att svensk köpare av fyndigheterna icke för närvarande torde

finnas samt att det erforderliga nya kapitalbeloppet måste praktisk taget

helt tillskjutas av staten. Ej heller beträffande möjligheterna att finna

en lönande användning av fyndigheterna genom de utexperimenterade

nya metoderna för kolets förädling till flytande bränsle har något positivt

uttalande i propositionen kunnat göras.

överhuvud synes vad som framkommit vid den föreslagna förnyade

utredningen icke böra föranleda ett frångående av 1926 års riksdags beslut,

att statens engagemang i Spetsbergsföretaget bör snarast möjligt avvecklas.

Utskottet får därför hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke må

av riksdagen bifallas.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:95 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt bevarande i svensk ägo av vissa stenkolsfyndigheter å Spetsbergen. s. 2 i texten