Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående den fortsatta avvecklingen av aktiebolaget kreditkassans av år 1922 engagemang.

1928-03-16 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:45, Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående den fortsatta avvecklingen av aktiebolaget kreditkassans av år 1922 engagemang.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1928 kl. 12.30 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående den

fortsatta avvecklingen av aktiebolaget kreditkassans av år

1922 engagemang.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 17 februari 1928 avlåten, till statsutskottet hänvisad

proposition, nr 90, har Kungl. Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen dels

medgiva, att — efter genomförande av erforderliga ändringar i den för

aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 gällande ordningen — Kreditkassan

må fortsätta avvecklingen av kassans engagemang i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen angivna grunder; dels uppdraga åt

fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda förbindelse till aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922 att vid anfordran tillhandahålla kassan svenska

statens obligationer, löpande utan ränta, till ett belopp av 4,999,600 kronor

för förvärv för statsverkets räkning av 49,996 aktier å 100 kronor i aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922; dels för förvärv för statsverkets räkning

av aktier i aktiebolaget Jordbrukar banken å riksstaten för budgetåret

1928—1929 bland utgifter för kapitalökning under rubrik »fonden för statens

aktier» anvisa ett anslag, att utgå av lånemedel, av 4,904,400 kronor; dels

ock vid bifall till sistnämnda förslag höja den i statsverkspropositionen upptagna

inkomsttiteln »övriga fasta lånemedel» med 4,904,400 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I skrivelse den 8 juni 1927, nr 295, har riksdagen dels anmält, att riksdagen

såsom kapitalökning för fonden för mötande av förluster å aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922 för budgetåret 1927/1928 anvisat ett anslag

av 5 miljoner kronor, ävensom medgivit, att tiden för Kreditkassans verksamhet

förlängdes till utgången av år 1928, dels ock anhållit, att Kungl.

Maj:t ville låta verkställa utredning angående den lämpligaste formen för

avvecklingen av Kreditkassans engagemang samt för 1928 års riksdag framlägga

det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda.

Den 26 augusti 1927 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet

att tillkalla högst sex utredningsmän för att inom departementet

verkställa utredning och avlämna förslag angående den lämpligaste formen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

för avveckling av aktiebolaget Kreditkassans av år 1922 engagemang. Jämlikt

detta bemyndigande tillkallades såsom utredningsmän ordföranden i

styrelsen för kassan ledamoten av riksdagens första kammare generaldirektören

A. E. örne samt ledamöterna i styrelsen förste deputeraden i riksbanken

bankofullmäktigen V. L. Moll och verkställande direktören i Sveriges allmänna

hypoteksbank riksgäldsfullmäktigen H. S. Tamm ävensom ledamoten

av riksdagens första kammare lektorn E. J. Wigforss samt ledamöterna

av riksdagens andra kammare lantbrukaren C. A. Anderson i Storegården

och redaktören A. Wikström, varjämte uppdrogs åt örne att såsom ordförande

leda utredningsarbetet.

I anslutning till det av 1927 års riksdag lämnade medgivandet har efter

beslut av Kungl. Maj:t, genom tillägg den 22 oktober 1927 till Kreditkasseavtalet,

överenskommelse träffats med vederbörande banker, enligt vilken

tiden för Kreditkassans verksamhet förlängts till utgången av år 1928.

Utredningsmännen hava med skrivelse den 7 november 1927 överlämnat

betänkande med förslag angående ifrågavarande avveckling, över vilket

förslag utlåtanden sedermera införskaffats från riksgäldsfullmäktige, statskontoret,

riksräkenskapsverket och kassans styrelse.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»I enlighet med det mellan staten och vissa banker den 6 april 1922

träffade avtalet angående bildandet av Aktiebolaget Kreditkassan av år

1922, vilket avtal ursprungligen skulle löpa ut vid slutet av år 1927,

men numera gäller intill utgången av innevarande år, hava de ifrågavarande

bankerna tecknat det till 5 miljoner kronor uppgående aktiekapitalet

i bolaget. Staten å sin sida har genom riksgäldskontoret till bolagets

förfogande ställt en garantifond av 50 miljoner kronor. Enligt bestämmelse

i avtalet skall förlust, som uppstår å bolagets rörelse, i första hand

drabba nämnda garantifond. Den ansvarighet åter för förlust å kassans

förbindelser, som åvilar aktiekapitalet, inträder först om kassans förluster

komme att överstiga beloppet av statens garanti å 50 miljoner kronor.

De jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 augusti 1927 tillkallade

utredningsmännen hava vid den av dem verkställda uppskattningen av

den slutliga kapitalförlusten å Kreditkassans engagemang kommit till den

uppfattningen, att — under förutsättning att avvecklingen sker i ett lugnt

tempo och att det allmänna ekonomiska läget icke blir avsevärt och varaktigt

sämre än nu — de väntade förlusterna icke skulle komma att överstiga

40 miljoner kronor. Enligt utredningsmännens mening skulle sålunda

icke under nu förutsebara omständigheter hela statsgarantien behöva

tagas i anspråk för att täcka förluster å kassans verksamhet, vadan aktiekapitalet

vid en varsam avveckling kunde anses vara skyddat mot varje

förlust. Då dessutom de aktieägande bankernas ansvarighet automatiskt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

upphörde redan med utgången av år 1928 och icke utan deras medgivande

kunde förlängas utöver denna tidpunkt, syntes sålunda den garanti för

kassans förluster, som aktiekapitalet erbjöde, under nuvarande förhållanden

vara utan betydelse för staten.

Utredningsmännen, som från denna utgångspunkt förutsätta, att den

nuvarande Kreditkassans verksamhet skall upphöra med utgången av

innevarande år, göra vidare gällande, att kassans tillgångar — med undantag

av aktierna i Hellefors bruks aktiebolag och Aktiebolaget Jordbrukarbanken,

vilka skulle övertagas av därför lämpat permanent statsorgan —

böra för avvecklingsarbetets fortsättande överlämnas till ett för ändamålet

bildat nytt aktiebolag med ett aktiekapital av förslagsvis 5,000 kronor.

Aktierna i detta bolag skulle tecknas av staten. På detta bolag skulle

överflyttas statens garanti för Kreditkassan. I sammanhang härmed borde

de till mötande av statens förluster på Kreditkassan avsatta medel jämte

det belopp, som för sådant ändamål kunde komma att avsättas för nästa

budgetår, tagas i anspråk genom att Kreditkassans skuld till riksgäldskontoret

samt statsgarantien minskades med beloppen ifråga. Sedan dessa

åtgärder vidtagits, skulle Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 träda i

likvidation.

Av de i ärendet hörda myndigheterna hava fullmäktige i riksgäldskontoret

och statskontoret i huvudsak biträtt utredningsmännens förslag.

En reservant bland riksgäldsfullmäktige bar dock anmält avvikande

mening samt uttalat, att den förebragta utredningen icke kunnat övertyga

honom om nödvändigheten av att för avvecklingen av Kreditkassans

engagemang nu tillskapa ett nytt organ. En liknande mening bar gjorts

gällande av riksräkenskapsverket, som förklarat sig för sin del icke finna

tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka förslaget om Kreditkassans upplösning

redan med utgången av år 1928.

Vid anmälan i 1927 års statsverksproposition av frågan om anvisande

av anslag till fonden för mötande av förluster å Kreditkassan anförde

jag, bland annat, att enligt min uppfattning den verksamhet, som ombänderhades

av Kreditkassan, icke kunde avvecklas inom den i avtalet

rörande kassans bildande angivna tid, samt att jag vore av den

meningen, att den dittillsvarande formen för verksamhetens bedrivande

borde bibehållas även vid avvecklingen av kassans engagemang. Åt

avtalet mellan staten och bankerna syntes alltså böra förlänas fortsatt

giltighet. Enligt meddelande från Kreditkassans ledning hade bankerna

förklarat sig icke hava något att däremot erinra. Att, på sätt styrelsen

för Kreditkassan då ifrågasatt, fastställa tiden för kassans fortbestånd till

1932 års slut syntes mig dock icke av behovet påkallat, utan förklarade

jag mig hava under övervägande, huruvida man icke borde stanna för en

kortare tid för avvecklingen.

I enlighet med den uppfattning, varåt jag vid nämnda tillfälle gav

uttryck, angående lämpligheten av att under avvecklingsarbetet bibehålla

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 45. 13

den nuvarande formen för verksamhetens bedrivande — varemot bankerna

då icke hade någon erinran att framställa — har jag i frågans

förhandenvarande läge ansett mig böra begära besked rörande den ståndpunkt,

bankerna nu intaga till samma spörsmål. På min i sådant avseende

framställda förfrågan har jag erhållit det svaret, att det stora flertalet

banker »för sin del icke äro benägna att förlänga kreditkasseavtalet

efter utgången av år 1928, närmast av den anledning att bankerna trott

sig finna, att deras deltagande i Kreditkassans avveckling numera icke

ansetts önskvärt». Samtidigt har meddelats, »att, därest i fortsättningen

bankernas biträde vid avvecklingen i ett eller annat avseende skulle befinnas

vara av nytta, dessa äro beredda att, i den mån de anse sig så

kunna, stå till tjänst».

Ehuru jag icke känt mig övertygad om ändamålsenligheten av att vid

avvecklingen av Kreditkassans engagemang övergiva den form av samarbete

mellan staten och bankerna, som tillämpats, då dessa engagemang

inleddes, har vad som sålunda förekommit ställt frågan i det läge, att en

förändring synes ofrånkomlig. Då en avveckling av nämnda engagemang

på det sättet, att Kreditkassan träder i likvidation och dess tillgångar

omedelbart realiseras, med hänsyn till därmed förbundna förlustrisker

torde få anses utesluten, lärer annan utväg icke stå till buds än att låta

staten ensam omhändertaga den fortsatta avvecklingen.

I enlighet med den uppfattning, som utredningsmännen uttalat, finner

jag därvid icke lämpligt att överlämna avvecklingsarbetet i dess helhet

till ett eller flera av statens permanenta organ. På sätt utredningsmännen

framhållit, är ett flertal av Kreditkassans engagemang av den natur, att

avvecklingen för att lämna ett gott resultat måste ske i mera tvångsfria

former än de i den vanliga statsverksamheten tillåtna. Med hänsyn härtill

synes det mig mest ändamålsenligt, att avvecklingsarbetet även i fortsättningen

bedrives genom ett organ i aktiebolagets form.

Däremot lärer tillräcklig anledning icke föreligga att för ändamålet tillskapa

ett nytt aktiebolag. Naturligare och förenat med mindre omgång

synes mig vara, att Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 alltjämt får

fortbestå, sedan aktiekapitalet — med den inskränkning som påkallas av

aktiebolagslagens fordran på visst minimiantal aktieägare — övertagits

av staten. För att bereda möjlighet för fyra enskilda att utan

större förlustrisk till pari övertaga var sin aktie i bolaget, torde i samband

härmed varje aktie, som för närvarande lyder å 1,000 kronor, böra

uppdelas i tio aktier, envar å 100 kronor. De nuvarande aktieägarna

i Kreditkassan hava på min förfrågan förklarat sig beredda överlåta samtliga

aktier i bolaget till deras nominella värde samt att medverka till

genomförandet av de ändringar i bolagsordningen, som kunna erfordras

i samband med aktiernas överlåtande.

För närvarande består Kreditkassans styrelse av fem ledamöter, av vilka

en, som tillika skall vara styrelsens ordförande, utses av Kungl. Maj:t,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

en av fullmäktige i riksbanken, en av fullmäktige i riksgäldskontoret och

de övriga två av aktieägarna, d. v. s. av bankerna. Till samma antal och

på samma sätt utses fem suppleanter. Efter den ombildning av Kreditkassan,

som jag förordat, synes antalet ledamöter i styrelsen kunna begränsas

till tre med en suppleant för envar av dem. Den nu av Kungl.

Maj:t utsedde, som jämväl är ordförande i styrelsen, torde, sedan staten

inträtt som praktiskt taget ensam aktieägare i bolaget, lämpligen böra,

jämte suppleant, väljas å bolagsstämma, medan återstående två ledamöter,

tillika med suppleanter för dem, lära böra även i fortsättningen utses av

fullmäktige i riksbanken respektive riksgäldskontoret. Utredningsmännen

hava visserligen i det av dem tilltänkta nya bolaget föreslagit sex styrelseledamöter

med lika många suppleanter. Med den begränsade uppgift

Kreditkassan numera fått, sedan fråga allenast är om avveckling av redan

omhänderhavda engagemang, och med de direktiv för verksamhetens bedrivande,

som torde böra meddelas, synes mig emellertid i anslutning till

den avvikande mening, som uttalats av en bland utredningsmännen, det

av mig nyss angivna antalet böra vara till fyllest.

Antalet revisorer och revisorssuppleanter, för närvarande tre av vartdera

slaget, torde utan olägenhet kunna begränsas till två revisorer med

två suppleanter, vilka lära böra utses å bolagsstämma.

Nu ifrågasatta ändringar i avseende å styrelsens sammansättning samt

beträffande val av revisorer och suppleanter böra givetvis komma till

uttryck i bolagsordningen. Jämväl vissa andra jämkningar torde vara

påkallade i densamma.

Den ifrågavarande överlåtelsen och vad därmed sammanhänger torde böra

ske på det sättet, att mellan staten, de aktieägande bankerna och Kreditkassan

avtalas, att samtliga aktier utom fyra överlåtas av bankerna till

staten mot en av riksgäldsfullmäktige till Kreditkassan utfärdad förbindelse

att vid anfordran tillhandahålla kassan svenska statens obligationer, löpande

utan ränta, till ett belopp av 4,999,600 kronor, att de fyra återstående

aktierna överlåtas mot kontant likvid efter parikurs till enskilda personer,

vilka av Kungl. Maj:t godkännas, samt att Kreditkassan i utbyte mot

denna valuta till bankerna återställer de depositionsbevis till belopp av

5 miljoner kronor, som bankerna lämnat kassan såsom aktielikvid. I samband

härmed bör avtalet angående Kreditkassans bildande med därtill gjorda

tillägg upphävas. Då med denna anordning något verkligt kapitaltillskott

för närvarande ej ifrågakommer, lärer det, liksom beträffande den till förfogande

ställda garantifonden, vara obehövligt att äska beloppet såsom

anslag å riksstaten.

Såsom redan nämnt, innebär utredningsmännens förslag, att vissa av

Kreditkassans tillgångar — nämligen aktierna i Helleforsbolaget och i Jordbrukarbanken

— i samband med kassans trädande i likvidation skulle

överlämnas till permanenta statsorgan i stället för att omhändertagas av

det nya avvecklingsholaget.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

15

Då enligt den mening jag utvecklat bildandet av nytt bolag ej skulle

erfordras, synas mig, vad aktierna i förstnämnda företag angår, tillräckliga

skäl icke föreligga för staten att från Kreditkassan övertaga dessa aktier,

så mycket mindre som i detta fall förvaltningen torde i lika hög grad

som i allmänhet beträffande Kreditkassans tillgångar kräva friare former

än som i den vanliga statsverksamheten äro medgivna. Härtill kommer,

att en realisation av förevarande tillgångar, vilka otvivelaktigt höra till

kassans värdefullaste, bör kunna äga rum utan förlust och relativt snart,

varför avvecklingen av kassans verksamhet icke genom deras bibehållande

torde behöva fördröjas.

Däremot ansluter jag mig till förslaget i avseende å Jordbrukarbanken,

av vars aktier redan tre fjärdedelar förvaltas av statskontoret. Åt detta

ämbetsverk lärer alltså förvaltningen jämväl av nu ifrågavarande aktiepost

böra uppdragas. I enlighet med statskontorets av riksräkenskapsverket

biträdda förslag anser jag, att det för aktieförvärvet erforderliga

beloppet bör uppföras i riksstaten såsom utgift för kapitalökning under

rubrik »fonden för statens aktier» för att sedermera ställas till statskontorets

förfogande för förvärv av aktierna ifråga. Jag delar ock riksräkenskapsverkets

mening därutinnan, att anslagsbeloppet, som torde böra

utgå av fasta lånemedel, bör bestämmas till nominella beloppet av aktierna,

d. v. s. till 4,904,400 kronor, och att de kostnader av 6,365 kronor 47 öre,

som Kreditkassan fått vidkännas för ifrågavarande aktiepost, böra stanna

å kassan såsom förlust. Sedan beloppet inbetalats till Kreditkassan, torde

detsamma böra av kassan användas till avbetalning å kassans skuld i

riksbanken, där aktierna i fråga för närvarande ligga hypotiserade.

Enligt det förut omförmälda avtalet med bankerna av den 22 oktober

1927 har tiden för den nuvarande Kreditkassans verksamhet förlängts till

utgången av innevarande år. Om den av mig ifrågasatta omorganisationen

av kassan vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, synes hinder

ej böra föreligga att låta den nya ordningen träda i tillämpning redan

under årets lopp, så snart så lämpligen kan ske. Jag har förvissat mig

om att från bankernas sida invändning häremot ej möter.

Beträffande kassans fortsatta verksamhet och i anslutning till utredningsmännens

uttalande på denna punkt vill jag framhålla vikten av

att styrelsen erhåller en så vidsträckt handlingsfrihet, att den icke

hindras att vidtaga sådana åtgärder, som kunna visa sig nödiga för en

normal affärsmässig skötsel av de av bolaget beroende företagen eller för

undvikande av förluster, vilka skulle kunna förekommas genom åtgärder,

som ej tåla uppskov. Det förutsättes, att kassan icke må ikläda sig

några nya engagemang samt att dess innehav av aktier eller lotter i

banker icke avhändes kassan utan riksdagens medgivande. Avvecklingsarbetet

bör bedrivas med all den skyndsamhet, som är förenlig med

angelägenheten av att i möjligaste mån begränsa statsverkets förlust å

verksamheten, varvid bland annat tillbörlig hänsyn bör tagas till de ränte
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

Utskottets

yttrande.

förluster för staten, som — ehuru de icke framträda i kassans räkenskaper

— ett fortsatt anlitande av kassans kredit hos riksgäldskontoret

medför.

Av 1926 och 1927 års riksdagar har av andra statsinkomster än lånemedel

avsatts ett belopp av 13 miljoner kronor till en fond för mötande av

förluster å Kreditkassan. Till kapitalökning å nämnda fond har i årets statsverksproposition

äskats ytterligare 5 miljoner kronor. Enligt statskontorets

mening borde nu å riksstatens inkomstsida under rubriken i anspråk tagna

kapitaltillgångar, fonden för mötande av förluster å Aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922, uppföras fondens behållning, 13 miljoner kronor, samt

å utgiftssidan under verkliga utgifter utom huvudtitlarna — enligt riksräkenskapsverkets

förslag under en tillfällig huvudtitel »kapitalförluster»

— upptagas ett anslag till täckning av förlust å Kreditkassan till belopp,

motsvarande den i anspråk tagna fonden jämte vad som å riksstaten för

budgetåret 1928/1929 ytterligare för ändamålet anvisas.

Nu återgivna förslag sammanhänger uppenbarligen nära med den av

utredningsmännen ifrågasatta slutlikvideringen av Aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922. Då enligt den uppfattning, varåt jag givit uttryck,

bolaget alltjämt skulle fortbestå, synes mig tillräcklig anledning för

närvarande icke föreligga att frångå det hittills anlitade, även i årets

statsverksproposition förutsatta tillvägagångssättet, enligt vilket de medel,

som anvisas för mötande av förlust å Kreditkassan, avsättas till den för

ändamålet upplagda särskilda fonden.»

Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Med avseende å förslagets detaljer har utskottets uppmärksamhet fästs

vid, att, medan kreditkassans styrelse för närvarande består av fem ledamöter,

av vilka en, som tillika skall vara styrelsens ordförande, utses av

Kungl. Maj:t, en av fullmäktige i riksbanken, en av fullmäktige i riksgäldskontoret

och de övriga två av aktieägarna, d. v. s. av bankerna, antalet

ledamöter efter ombildningen av kassan skulle begränsas till tre med

en suppleant för envar av dem.

Av dessa tre ledamöter skall emellertid en utses av fullmäktige i riksbanken

och eu av fullmäktige i riksgäldskontoret. Den tredje ledamoten

skall väljas på bolagsstämma. Då, såsom departementschefen framhållit,

staten inträtt som praktiskt taget ensam aktieägare i bolaget, synes även

beträffande nämnda ledamot vara sörjt för att det allmännas intressen

bliver i fråga om bolagets förvaltning på ett fullt betryggande sätt företrätt.

Utskottet har alltså ansett de föreslagna anordningarna beträffande

styrelsens sammansättning vara av beskaffenhet att böra godtagas.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) medgiva, att — efter genomförande av erforderliga

ändringar i den för aktiebolaget Kreditkassan av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

17

år 1922 gällande ordningen — Kreditkassan må fortsätta

avvecklingen av kassans engagemang i huvudsaklig

övensstämmelse med av departementschefen i

statsrådsprotokollet över finansärenden den 17 februari

1928 angivna grunder;

b) uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att

utfärda förbindelse till aktiebolaget Kreditkassan av

år 1922 att vid anfordran tillhandahålla kassan svenska

statens obligationer, löpande utan ränta, till ett belopp

av 4,999,600 kronor för förvärv för statsverkets räkning

av 49,996 aktier å 100 kronor i aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922;

c) för förvärv för statsverkets räkning av aktier i

aktiebolaget Jordbrukarbanken å riksstaten för budgetåret

1928—1929 bland utgifter för kapitalökning under

rubrik »fonden för statens aktier» anvisa ett anslag,

att utgå av lånemedel, av 4,904,400 kronor.

Beträffande Kungl. Majrts förslag om böjning av den i statsverkspropositionen

upptagna inkomsttiteln »övriga fasta lånemedel» kommer utskottet

att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.

Stockholm den 16 mars 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtande nr 44.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 sand. 27 häft. (Nr M—b5.)

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den fortsatta avvecklingen av aktiebolaget Kreditkassans av år 1922 engagemang. s. 9 i texten