Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående den fortsatta avvecklingen av aktiebolaget kreditkassans av år 1922 engagemang.
1928-03-16 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1928:45, Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående den fortsatta avvecklingen av aktiebolaget kreditkassans av år 1922 engagemang.
Dokumentets text
10
Statsutskottets utlåtande Nr 45.
Nr 45.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1928 kl. 12.30 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående den
fortsatta avvecklingen av aktiebolaget kreditkassans av år
1922 engagemang.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 17 februari 1928 avlåten, till statsutskottet hänvisad
proposition, nr 90, har Kungl. Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen dels
medgiva, att — efter genomförande av erforderliga ändringar i den för
aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 gällande ordningen — Kreditkassan
må fortsätta avvecklingen av kassans engagemang i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen angivna grunder; dels uppdraga åt
fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda förbindelse till aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922 att vid anfordran tillhandahålla kassan svenska
statens obligationer, löpande utan ränta, till ett belopp av 4,999,600 kronor
för förvärv för statsverkets räkning av 49,996 aktier å 100 kronor i aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922; dels för förvärv för statsverkets räkning
av aktier i aktiebolaget Jordbrukar banken å riksstaten för budgetåret
1928—1929 bland utgifter för kapitalökning under rubrik »fonden för statens
aktier» anvisa ett anslag, att utgå av lånemedel, av 4,904,400 kronor; dels
ock vid bifall till sistnämnda förslag höja den i statsverkspropositionen upptagna
inkomsttiteln »övriga fasta lånemedel» med 4,904,400 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I skrivelse den 8 juni 1927, nr 295, har riksdagen dels anmält, att riksdagen
såsom kapitalökning för fonden för mötande av förluster å aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922 för budgetåret 1927/1928 anvisat ett anslag
av 5 miljoner kronor, ävensom medgivit, att tiden för Kreditkassans verksamhet
förlängdes till utgången av år 1928, dels ock anhållit, att Kungl.
Maj:t ville låta verkställa utredning angående den lämpligaste formen för
avvecklingen av Kreditkassans engagemang samt för 1928 års riksdag framlägga
det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda.
Den 26 augusti 1927 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet
att tillkalla högst sex utredningsmän för att inom departementet
verkställa utredning och avlämna förslag angående den lämpligaste formen
11
Statsutskottets utlåtande Nr 45.
för avveckling av aktiebolaget Kreditkassans av år 1922 engagemang. Jämlikt
detta bemyndigande tillkallades såsom utredningsmän ordföranden i
styrelsen för kassan ledamoten av riksdagens första kammare generaldirektören
A. E. örne samt ledamöterna i styrelsen förste deputeraden i riksbanken
bankofullmäktigen V. L. Moll och verkställande direktören i Sveriges allmänna
hypoteksbank riksgäldsfullmäktigen H. S. Tamm ävensom ledamoten
av riksdagens första kammare lektorn E. J. Wigforss samt ledamöterna
av riksdagens andra kammare lantbrukaren C. A. Anderson i Storegården
och redaktören A. Wikström, varjämte uppdrogs åt örne att såsom ordförande
leda utredningsarbetet.
I anslutning till det av 1927 års riksdag lämnade medgivandet har efter
beslut av Kungl. Maj:t, genom tillägg den 22 oktober 1927 till Kreditkasseavtalet,
överenskommelse träffats med vederbörande banker, enligt vilken
tiden för Kreditkassans verksamhet förlängts till utgången av år 1928.
Utredningsmännen hava med skrivelse den 7 november 1927 överlämnat
betänkande med förslag angående ifrågavarande avveckling, över vilket
förslag utlåtanden sedermera införskaffats från riksgäldsfullmäktige, statskontoret,
riksräkenskapsverket och kassans styrelse.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»I enlighet med det mellan staten och vissa banker den 6 april 1922
träffade avtalet angående bildandet av Aktiebolaget Kreditkassan av år
1922, vilket avtal ursprungligen skulle löpa ut vid slutet av år 1927,
men numera gäller intill utgången av innevarande år, hava de ifrågavarande
bankerna tecknat det till 5 miljoner kronor uppgående aktiekapitalet
i bolaget. Staten å sin sida har genom riksgäldskontoret till bolagets
förfogande ställt en garantifond av 50 miljoner kronor. Enligt bestämmelse
i avtalet skall förlust, som uppstår å bolagets rörelse, i första hand
drabba nämnda garantifond. Den ansvarighet åter för förlust å kassans
förbindelser, som åvilar aktiekapitalet, inträder först om kassans förluster
komme att överstiga beloppet av statens garanti å 50 miljoner kronor.
De jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 augusti 1927 tillkallade
utredningsmännen hava vid den av dem verkställda uppskattningen av
den slutliga kapitalförlusten å Kreditkassans engagemang kommit till den
uppfattningen, att — under förutsättning att avvecklingen sker i ett lugnt
tempo och att det allmänna ekonomiska läget icke blir avsevärt och varaktigt
sämre än nu — de väntade förlusterna icke skulle komma att överstiga
40 miljoner kronor. Enligt utredningsmännens mening skulle sålunda
icke under nu förutsebara omständigheter hela statsgarantien behöva
tagas i anspråk för att täcka förluster å kassans verksamhet, vadan aktiekapitalet
vid en varsam avveckling kunde anses vara skyddat mot varje
förlust. Då dessutom de aktieägande bankernas ansvarighet automatiskt
12
Statsutskottets utlåtande Nr 45.
upphörde redan med utgången av år 1928 och icke utan deras medgivande
kunde förlängas utöver denna tidpunkt, syntes sålunda den garanti för
kassans förluster, som aktiekapitalet erbjöde, under nuvarande förhållanden
vara utan betydelse för staten.
Utredningsmännen, som från denna utgångspunkt förutsätta, att den
nuvarande Kreditkassans verksamhet skall upphöra med utgången av
innevarande år, göra vidare gällande, att kassans tillgångar — med undantag
av aktierna i Hellefors bruks aktiebolag och Aktiebolaget Jordbrukarbanken,
vilka skulle övertagas av därför lämpat permanent statsorgan —
böra för avvecklingsarbetets fortsättande överlämnas till ett för ändamålet
bildat nytt aktiebolag med ett aktiekapital av förslagsvis 5,000 kronor.
Aktierna i detta bolag skulle tecknas av staten. På detta bolag skulle
överflyttas statens garanti för Kreditkassan. I sammanhang härmed borde
de till mötande av statens förluster på Kreditkassan avsatta medel jämte
det belopp, som för sådant ändamål kunde komma att avsättas för nästa
budgetår, tagas i anspråk genom att Kreditkassans skuld till riksgäldskontoret
samt statsgarantien minskades med beloppen ifråga. Sedan dessa
åtgärder vidtagits, skulle Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 träda i
likvidation.
Av de i ärendet hörda myndigheterna hava fullmäktige i riksgäldskontoret
och statskontoret i huvudsak biträtt utredningsmännens förslag.
En reservant bland riksgäldsfullmäktige bar dock anmält avvikande
mening samt uttalat, att den förebragta utredningen icke kunnat övertyga
honom om nödvändigheten av att för avvecklingen av Kreditkassans
engagemang nu tillskapa ett nytt organ. En liknande mening bar gjorts
gällande av riksräkenskapsverket, som förklarat sig för sin del icke finna
tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka förslaget om Kreditkassans upplösning
redan med utgången av år 1928.
Vid anmälan i 1927 års statsverksproposition av frågan om anvisande
av anslag till fonden för mötande av förluster å Kreditkassan anförde
jag, bland annat, att enligt min uppfattning den verksamhet, som ombänderhades
av Kreditkassan, icke kunde avvecklas inom den i avtalet
rörande kassans bildande angivna tid, samt att jag vore av den
meningen, att den dittillsvarande formen för verksamhetens bedrivande
borde bibehållas även vid avvecklingen av kassans engagemang. Åt
avtalet mellan staten och bankerna syntes alltså böra förlänas fortsatt
giltighet. Enligt meddelande från Kreditkassans ledning hade bankerna
förklarat sig icke hava något att däremot erinra. Att, på sätt styrelsen
för Kreditkassan då ifrågasatt, fastställa tiden för kassans fortbestånd till
1932 års slut syntes mig dock icke av behovet påkallat, utan förklarade
jag mig hava under övervägande, huruvida man icke borde stanna för en
kortare tid för avvecklingen.
I enlighet med den uppfattning, varåt jag vid nämnda tillfälle gav
uttryck, angående lämpligheten av att under avvecklingsarbetet bibehålla
Statsutskottets utlåtande Nr 45. 13
den nuvarande formen för verksamhetens bedrivande — varemot bankerna
då icke hade någon erinran att framställa — har jag i frågans
förhandenvarande läge ansett mig böra begära besked rörande den ståndpunkt,
bankerna nu intaga till samma spörsmål. På min i sådant avseende
framställda förfrågan har jag erhållit det svaret, att det stora flertalet
banker »för sin del icke äro benägna att förlänga kreditkasseavtalet
efter utgången av år 1928, närmast av den anledning att bankerna trott
sig finna, att deras deltagande i Kreditkassans avveckling numera icke
ansetts önskvärt». Samtidigt har meddelats, »att, därest i fortsättningen
bankernas biträde vid avvecklingen i ett eller annat avseende skulle befinnas
vara av nytta, dessa äro beredda att, i den mån de anse sig så
kunna, stå till tjänst».
Ehuru jag icke känt mig övertygad om ändamålsenligheten av att vid
avvecklingen av Kreditkassans engagemang övergiva den form av samarbete
mellan staten och bankerna, som tillämpats, då dessa engagemang
inleddes, har vad som sålunda förekommit ställt frågan i det läge, att en
förändring synes ofrånkomlig. Då en avveckling av nämnda engagemang
på det sättet, att Kreditkassan träder i likvidation och dess tillgångar
omedelbart realiseras, med hänsyn till därmed förbundna förlustrisker
torde få anses utesluten, lärer annan utväg icke stå till buds än att låta
staten ensam omhändertaga den fortsatta avvecklingen.
I enlighet med den uppfattning, som utredningsmännen uttalat, finner
jag därvid icke lämpligt att överlämna avvecklingsarbetet i dess helhet
till ett eller flera av statens permanenta organ. På sätt utredningsmännen
framhållit, är ett flertal av Kreditkassans engagemang av den natur, att
avvecklingen för att lämna ett gott resultat måste ske i mera tvångsfria
former än de i den vanliga statsverksamheten tillåtna. Med hänsyn härtill
synes det mig mest ändamålsenligt, att avvecklingsarbetet även i fortsättningen
bedrives genom ett organ i aktiebolagets form.
Däremot lärer tillräcklig anledning icke föreligga att för ändamålet tillskapa
ett nytt aktiebolag. Naturligare och förenat med mindre omgång
synes mig vara, att Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 alltjämt får
fortbestå, sedan aktiekapitalet — med den inskränkning som påkallas av
aktiebolagslagens fordran på visst minimiantal aktieägare — övertagits
av staten. För att bereda möjlighet för fyra enskilda att utan
större förlustrisk till pari övertaga var sin aktie i bolaget, torde i samband
härmed varje aktie, som för närvarande lyder å 1,000 kronor, böra
uppdelas i tio aktier, envar å 100 kronor. De nuvarande aktieägarna
i Kreditkassan hava på min förfrågan förklarat sig beredda överlåta samtliga
aktier i bolaget till deras nominella värde samt att medverka till
genomförandet av de ändringar i bolagsordningen, som kunna erfordras
i samband med aktiernas överlåtande.
För närvarande består Kreditkassans styrelse av fem ledamöter, av vilka
en, som tillika skall vara styrelsens ordförande, utses av Kungl. Maj:t,
14
Statsutskottets utlåtande Nr 45.
en av fullmäktige i riksbanken, en av fullmäktige i riksgäldskontoret och
de övriga två av aktieägarna, d. v. s. av bankerna. Till samma antal och
på samma sätt utses fem suppleanter. Efter den ombildning av Kreditkassan,
som jag förordat, synes antalet ledamöter i styrelsen kunna begränsas
till tre med en suppleant för envar av dem. Den nu av Kungl.
Maj:t utsedde, som jämväl är ordförande i styrelsen, torde, sedan staten
inträtt som praktiskt taget ensam aktieägare i bolaget, lämpligen böra,
jämte suppleant, väljas å bolagsstämma, medan återstående två ledamöter,
tillika med suppleanter för dem, lära böra även i fortsättningen utses av
fullmäktige i riksbanken respektive riksgäldskontoret. Utredningsmännen
hava visserligen i det av dem tilltänkta nya bolaget föreslagit sex styrelseledamöter
med lika många suppleanter. Med den begränsade uppgift
Kreditkassan numera fått, sedan fråga allenast är om avveckling av redan
omhänderhavda engagemang, och med de direktiv för verksamhetens bedrivande,
som torde böra meddelas, synes mig emellertid i anslutning till
den avvikande mening, som uttalats av en bland utredningsmännen, det
av mig nyss angivna antalet böra vara till fyllest.
Antalet revisorer och revisorssuppleanter, för närvarande tre av vartdera
slaget, torde utan olägenhet kunna begränsas till två revisorer med
två suppleanter, vilka lära böra utses å bolagsstämma.
Nu ifrågasatta ändringar i avseende å styrelsens sammansättning samt
beträffande val av revisorer och suppleanter böra givetvis komma till
uttryck i bolagsordningen. Jämväl vissa andra jämkningar torde vara
påkallade i densamma.
Den ifrågavarande överlåtelsen och vad därmed sammanhänger torde böra
ske på det sättet, att mellan staten, de aktieägande bankerna och Kreditkassan
avtalas, att samtliga aktier utom fyra överlåtas av bankerna till
staten mot en av riksgäldsfullmäktige till Kreditkassan utfärdad förbindelse
att vid anfordran tillhandahålla kassan svenska statens obligationer, löpande
utan ränta, till ett belopp av 4,999,600 kronor, att de fyra återstående
aktierna överlåtas mot kontant likvid efter parikurs till enskilda personer,
vilka av Kungl. Maj:t godkännas, samt att Kreditkassan i utbyte mot
denna valuta till bankerna återställer de depositionsbevis till belopp av
5 miljoner kronor, som bankerna lämnat kassan såsom aktielikvid. I samband
härmed bör avtalet angående Kreditkassans bildande med därtill gjorda
tillägg upphävas. Då med denna anordning något verkligt kapitaltillskott
för närvarande ej ifrågakommer, lärer det, liksom beträffande den till förfogande
ställda garantifonden, vara obehövligt att äska beloppet såsom
anslag å riksstaten.
Såsom redan nämnt, innebär utredningsmännens förslag, att vissa av
Kreditkassans tillgångar — nämligen aktierna i Helleforsbolaget och i Jordbrukarbanken
— i samband med kassans trädande i likvidation skulle
överlämnas till permanenta statsorgan i stället för att omhändertagas av
det nya avvecklingsholaget.
Statsutskottets utlåtande Nr 45.
15
Då enligt den mening jag utvecklat bildandet av nytt bolag ej skulle
erfordras, synas mig, vad aktierna i förstnämnda företag angår, tillräckliga
skäl icke föreligga för staten att från Kreditkassan övertaga dessa aktier,
så mycket mindre som i detta fall förvaltningen torde i lika hög grad
som i allmänhet beträffande Kreditkassans tillgångar kräva friare former
än som i den vanliga statsverksamheten äro medgivna. Härtill kommer,
att en realisation av förevarande tillgångar, vilka otvivelaktigt höra till
kassans värdefullaste, bör kunna äga rum utan förlust och relativt snart,
varför avvecklingen av kassans verksamhet icke genom deras bibehållande
torde behöva fördröjas.
Däremot ansluter jag mig till förslaget i avseende å Jordbrukarbanken,
av vars aktier redan tre fjärdedelar förvaltas av statskontoret. Åt detta
ämbetsverk lärer alltså förvaltningen jämväl av nu ifrågavarande aktiepost
böra uppdragas. I enlighet med statskontorets av riksräkenskapsverket
biträdda förslag anser jag, att det för aktieförvärvet erforderliga
beloppet bör uppföras i riksstaten såsom utgift för kapitalökning under
rubrik »fonden för statens aktier» för att sedermera ställas till statskontorets
förfogande för förvärv av aktierna ifråga. Jag delar ock riksräkenskapsverkets
mening därutinnan, att anslagsbeloppet, som torde böra
utgå av fasta lånemedel, bör bestämmas till nominella beloppet av aktierna,
d. v. s. till 4,904,400 kronor, och att de kostnader av 6,365 kronor 47 öre,
som Kreditkassan fått vidkännas för ifrågavarande aktiepost, böra stanna
å kassan såsom förlust. Sedan beloppet inbetalats till Kreditkassan, torde
detsamma böra av kassan användas till avbetalning å kassans skuld i
riksbanken, där aktierna i fråga för närvarande ligga hypotiserade.
Enligt det förut omförmälda avtalet med bankerna av den 22 oktober
1927 har tiden för den nuvarande Kreditkassans verksamhet förlängts till
utgången av innevarande år. Om den av mig ifrågasatta omorganisationen
av kassan vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, synes hinder
ej böra föreligga att låta den nya ordningen träda i tillämpning redan
under årets lopp, så snart så lämpligen kan ske. Jag har förvissat mig
om att från bankernas sida invändning häremot ej möter.
Beträffande kassans fortsatta verksamhet och i anslutning till utredningsmännens
uttalande på denna punkt vill jag framhålla vikten av
att styrelsen erhåller en så vidsträckt handlingsfrihet, att den icke
hindras att vidtaga sådana åtgärder, som kunna visa sig nödiga för en
normal affärsmässig skötsel av de av bolaget beroende företagen eller för
undvikande av förluster, vilka skulle kunna förekommas genom åtgärder,
som ej tåla uppskov. Det förutsättes, att kassan icke må ikläda sig
några nya engagemang samt att dess innehav av aktier eller lotter i
banker icke avhändes kassan utan riksdagens medgivande. Avvecklingsarbetet
bör bedrivas med all den skyndsamhet, som är förenlig med
angelägenheten av att i möjligaste mån begränsa statsverkets förlust å
verksamheten, varvid bland annat tillbörlig hänsyn bör tagas till de ränte
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 45.
Utskottets
yttrande.
förluster för staten, som — ehuru de icke framträda i kassans räkenskaper
— ett fortsatt anlitande av kassans kredit hos riksgäldskontoret
medför.
Av 1926 och 1927 års riksdagar har av andra statsinkomster än lånemedel
avsatts ett belopp av 13 miljoner kronor till en fond för mötande av
förluster å Kreditkassan. Till kapitalökning å nämnda fond har i årets statsverksproposition
äskats ytterligare 5 miljoner kronor. Enligt statskontorets
mening borde nu å riksstatens inkomstsida under rubriken i anspråk tagna
kapitaltillgångar, fonden för mötande av förluster å Aktiebolaget Kreditkassan
av år 1922, uppföras fondens behållning, 13 miljoner kronor, samt
å utgiftssidan under verkliga utgifter utom huvudtitlarna — enligt riksräkenskapsverkets
förslag under en tillfällig huvudtitel »kapitalförluster»
— upptagas ett anslag till täckning av förlust å Kreditkassan till belopp,
motsvarande den i anspråk tagna fonden jämte vad som å riksstaten för
budgetåret 1928/1929 ytterligare för ändamålet anvisas.
Nu återgivna förslag sammanhänger uppenbarligen nära med den av
utredningsmännen ifrågasatta slutlikvideringen av Aktiebolaget Kreditkassan
av år 1922. Då enligt den uppfattning, varåt jag givit uttryck,
bolaget alltjämt skulle fortbestå, synes mig tillräcklig anledning för
närvarande icke föreligga att frångå det hittills anlitade, även i årets
statsverksproposition förutsatta tillvägagångssättet, enligt vilket de medel,
som anvisas för mötande av förlust å Kreditkassan, avsättas till den för
ändamålet upplagda särskilda fonden.»
Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Med avseende å förslagets detaljer har utskottets uppmärksamhet fästs
vid, att, medan kreditkassans styrelse för närvarande består av fem ledamöter,
av vilka en, som tillika skall vara styrelsens ordförande, utses av
Kungl. Maj:t, en av fullmäktige i riksbanken, en av fullmäktige i riksgäldskontoret
och de övriga två av aktieägarna, d. v. s. av bankerna, antalet
ledamöter efter ombildningen av kassan skulle begränsas till tre med
en suppleant för envar av dem.
Av dessa tre ledamöter skall emellertid en utses av fullmäktige i riksbanken
och eu av fullmäktige i riksgäldskontoret. Den tredje ledamoten
skall väljas på bolagsstämma. Då, såsom departementschefen framhållit,
staten inträtt som praktiskt taget ensam aktieägare i bolaget, synes även
beträffande nämnda ledamot vara sörjt för att det allmännas intressen
bliver i fråga om bolagets förvaltning på ett fullt betryggande sätt företrätt.
Utskottet har alltså ansett de föreslagna anordningarna beträffande
styrelsens sammansättning vara av beskaffenhet att böra godtagas.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) medgiva, att — efter genomförande av erforderliga
ändringar i den för aktiebolaget Kreditkassan av
Statsutskottets utlåtande Nr 45.
17
år 1922 gällande ordningen — Kreditkassan må fortsätta
avvecklingen av kassans engagemang i huvudsaklig
övensstämmelse med av departementschefen i
statsrådsprotokollet över finansärenden den 17 februari
1928 angivna grunder;
b) uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att
utfärda förbindelse till aktiebolaget Kreditkassan av
år 1922 att vid anfordran tillhandahålla kassan svenska
statens obligationer, löpande utan ränta, till ett belopp
av 4,999,600 kronor för förvärv för statsverkets räkning
av 49,996 aktier å 100 kronor i aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922;
c) för förvärv för statsverkets räkning av aktier i
aktiebolaget Jordbrukarbanken å riksstaten för budgetåret
1928—1929 bland utgifter för kapitalökning under
rubrik »fonden för statens aktier» anvisa ett anslag,
att utgå av lånemedel, av 4,904,400 kronor.
Beträffande Kungl. Majrts förslag om böjning av den i statsverkspropositionen
upptagna inkomsttiteln »övriga fasta lånemedel» kommer utskottet
att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.
Stockholm den 16 mars 1928.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtande nr 44.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 sand. 27 häft. (Nr M—b5.)
o
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1928:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den fortsatta avvecklingen av aktiebolaget Kreditkassans av år 1922 engagemang. s. 9 i texten