Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående övergångsbestämmelser för vissa postexpeditörer och förste postexpeditörer.

1928-03-16 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:73, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående övergångsbestämmelser för vissa postexpeditörer och förste postexpeditörer.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

1 1

Nr 73.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1928 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående övergångsbestämmelser

för vissa postexpeditörer och förste

postexpeditörer.

(4:e avd.)

Uti två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

(nr 148) av herr T. Julin och fröken K. Hesselgren och den andra inom

andra kammaren (nr 231) av fröken B. Wellin har hemställts, att riksdagen

måtte förklara, att postexpeditörer och förste postexpeditörer skola, från och

med den 1 juli 1928, i den mån de uppnått eller uppnå 40 levnadsår, vara

berättigade att uppflyttas i löne- och pensionshänseende till 15:e resp. 16:e

lönegraden, under förutsättning, att vederbörande tjänsteman den 1 juli 1925

genomgått av generalpoststyrelsen anordnad fackutbildning i s. k. postelevkurs.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Med anledning av ifrågavarande motioner har utskottet med stöd av 46 §

riksdagsordningen inhämtat yttrande i ämnet från generalpoststyrelsen. Yttrandet

i fråga, vilket jämväl innefattar yttrande över eu i utskottets nästföljande

utlåtande behandlad motion (I: 149) angående förbättrad löneställning

för vissa tjänstemän i kommunikationsverken, finnes såsom bilaga fogad vid

nu förevarande utlåtande.

Utskottet vill erinra, att riksdagen år 1926 i samband med behandlingen

av vissa organisatoriska spörsmål vid post- och telegrafverken medgav, att

då i tjänst varande postexpeditörer och förste postexpeditörer finge uppflyttas

till den lönegrad, som vore närmast högre än de, dessa befattningar

tillhörde (ll:e resp. 12:e lönegraden), i följd varav nämnda befattningshavare

numera i lönehänseende tillhöra 12:e resp. 13:e lönegraden.

I anledning av vad generalpoststyrelsen nu i ärendet anfört, vill utskottet

endast framhålla, att, därest styrelsen med hänsyn till befordriugsförhållandena

inom verket finner några särskilda anordningar i organisatoriskt hänseende

eller lönehänseende erforderliga, frågan härom i första hand lärer

böra prövas av Kungl. Maj:t.

Under åberopande härav får utskottet avstyrka den nu motionsvis gjorda

framställningen om ytterligare uppflyttuing i löneställning för vissa postexpeditörer

och förste postexpeditörer.

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

12

Utskottet hemställer alltså,

att de av herr Julin och fröken Hesselgren samt fröken

Welin i ämnet väckta motionerna (I: 148 och II: 231) icke må

av riksdagen bifallas.

Stockholm den 28

mars 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVAENZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 71.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

13

liilufia.

Till Riksdagens statsutskott.

Jämlikt en av Kungl. Kommunikationsdepartementet den 2 innevarande

mars till Kungl. Generalpoststyrelsen avlåten skrivelse liar Kungl. Maj:t

anbefallt styrelsen att avgiva och till Eder senast den 20 dennes överlämna

yttranden över dels två inom riksdagen väckta likalydande motioner, den ena

inom första kammaren (nr 148) och den andra inom andra kammaren (nr

231) angående övergångsbestämmelser för vissa postexpeditörer och förste

postexpeditörer, dels ock en inom första kammaren väckt motion (nr 149)

angående förbättrad löneställning för vissa tjänstemän i kommunikationsverken.

Med anledning därav får styrelsen anföra följande.

Beträffande de två förra motionerna får styrelsen erinra, att styrelsen —

som redan innan nu gällande, för män och kvinnor gemensamma löneplan

fastställts uttalat den uppfattning, att, då de förutvarande manliga och

kvinnliga postexpeditörerna ägde samma fackliga kompetens och användes

inom i huvudsak samma verksamhetsområde, en konsekvens av behörighetslagens

genomförande syntes böra bliva, att ifrågavarande kvinnliga befattningshavare

erhölle samma löneställning som de manliga tjänstemännen i

motsvarande ställning — på framställning av Posttjänstemännens förening i

skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 september 1925 hemställde, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå, bland annat, att postexpeditör

och förste postexpeditör finge, så länge de kvarstode i innehavande

befattning, äga uppbära lön såsom tjänstemän i resp. 15:e och 16:e lönegraden.

Denna hemställan tillmötesgicks av Kungl. Maj:t och riksdagen,

jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 4 juni 1926, så till vida, att den 1 juli 1926

i tjänst varande postexpeditör och förste postexpeditör finge, så länge vederbörande

i dylik befattning kvarstode, i lönehänseende vara placerad i 12:e

resp. 13:e lönegraden och skulle vederbörande inom den nya lönegraden erhålla

den ställning i avseende å placering i löneklass, som han skulle hava

innehaft, om han tillhört den lägre lönegraden.

Kvinnliga postföreningen hemställde sedan i skrivelse till Kungl. Maj:t,

att Kungl. Maj:t ville hos riksdagen utverka, bland annat, att dåvarande

postexpeditörer och förste postexpeditörer i löne- och pensionshänseende

uppflyttades i 15:e resp. 16:e lönegraden. I utlåtande den 19 oktober 1926

över denna hemställan tillstyrkte styrelsen, ehuru postexpeditörer och förste

postexpeditörer dåmera, såsom nämnts, erhållit i viss mån förbättrad löneställning,

likväl bifall till föreningens hemställan, dock endast i vad den

avsåg sådana tjänstmän, som erhållit samma utbildning som postassistenter.

Styrelsen har sålunda hittills städse uttalat sig för, att postexpeditörer

och förste postexpeditörer, vilka undergått samma fackutbildning som postassistententer,

skulle hänföras till 15:e resp. 16:e lönegraden.

Frågan har emellertid nu i viss mån kommit i annat läge.

På besvär av 49 kvinnliga förste postexpeditörer och postexpeditörer över

ett av styrelsen meddelat beslut, varigenom tre manliga tjänstemän kon
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

stituerats till postassistenter, undanröjde Kungl. Maj:t den 17 september

1927 styrelsens överklagade beslut och överlämnade till styrelsen protokollsutdrag,

innehållande statsrådets och chefens för kommunikationsdepartementet

vid ärendets föredragning uttalade mening.

Denna kan huvudsakligen återgivas sålunda.

Det ligger i verkets berättigade intresse att för befordran till assistentbefattning

kräva, förutom relativt ung levnadsålder, att vederbörande äger

i möjligaste mån prövade förutsättningar att kunna utnyttjas inom skilda

områden av det postala arbetsfältet, att vikariera å högre befattningar av

olika slag och att framdeles kunna fylla vakanser i sådana befattningar. För

säkerställande av en god och på likställighet mellan manliga och kvinnliga aspiranter

grundad rekrytering av assistentbefattningar och högre tjänster i postverket,

böra fördenskull även kvinnliga befattningshavare lämnas tillfälle att

genom tjänstgöring på olika platser och under skilda förhållanden ådagalägga

sin lämplighet i förevarande avseende. Jämväl beträffande de manliga

aspiranterna på anställning såsom postassistent har, med hänsyn till assistentbefattningarnas

ändrade karaktär och det nuvarande personalöverskottet, en

mera ingående prövning än hittills, åtminstone i vissa fall, skett befunnits

vara motiverad.

Med anledning därav fann sig styrelsen den 30 september 1927 föranlåten

att bestämma, att kvinnliga tjänstemän — ordinarie och extra ordinarie

— som genomgått postelevkurs, skulle i den mån de så önskade sättas

i tillfälle att undergå prövning enligt ovan återgivna direktiv. I enlighet

med detta skulle kvinnliga tjänstemän, vilkas levnadsålder överstege 35 år,

i regel icke komma att underkastas sådan prövning. Ansökan om att beredas

tillfälle att undergå prövningen skulle vara ställd till styrelsen och,

i förekommande fall, ingivas till överordnad postdirektör, som skulle vidaresända

den till styrelsen med yttrande, huruvida sökande ansåges besitta

förutsättningar att bestå prövningen.

Sedan åtskilliga ansökningar från kvinnliga tjänstemän inkommit, uttogos

47 sådana tjänstemän att undergå prövningen, varjämte meddelades bland

annat att de 10 yngsta sökandenas ansökningar framdeles, i den mån dessa

sökande på grund av tjänsteålder kunde komma i tur till befordran till postassistenter,

skulle upptagas till prövning. Därjämte beslöt styrelsen, att,

sedan vederböi’ande postdirektörer inkommit till styrelsen med yttranden

rörande vissa manliga tjänstemäns förutsättningar att bestå en liknande

prövning, styrelsen skulle till dylik prövning uttaga till en början 20 manliga

tjänstemän. Dessa blevo ock efteråt uttagna.

Av de kvinnliga tjänstemän, som uttagits till prövningen, hava 12 återtagit

sina ansökningar. Till undergående av prövningen återstå nu — förutom

de ovannämnda 10 sökande, vilkas ansökningar framdeles skulle upptagas

till prövning — 20 kvinnor, som uppnått 40 år, och 15 kvinnor, som

äro under 40 år.

Prövningen har redan tagit sin början med åtskilliga manliga och kvinnliga

tjänstemän. Det är avsett, att den skall för var och en omfatta högst

omkring 5 månader.

Det läge, i vilket frågan om kvinnornas ställning i postverket kommit

genom Kungl. Majds efter de kvinnliga tjänstemännens besvär i förenämnda

befordringsärende tillkomna beslut den 17 september 1927, måste anses vara

ur alla synpunkter — postverkets, postassistenternas ocli"de kvinnliga tjänstemännens

egen — otillfredsställande.

På sätt styrelsen haft tillfälle upprepade gånger framhålla är det avsett,

att postassistentkåren skall nedbringas till det antal, som är nödvändigt för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

rekryteringen av högre befattningar i verket. Med hänsyn till de goda befordriugsmöjliglieter

den sålunda reducerade postassistentkaren kominer att

äga, kan det påräknas, att postassistenttjänsterua kunna komma att rekryteras

med personer med synnerligen god teoretisk skolning och med goda

förutsättningar för utbildning till bofälstjänster. Det ligger i postverkets

intresse att påskynda den utveckling, som sålunda åsyftas. Av särskild vikt

är det härvidlag, att minskningen av antalet postassistenter försiggår så

skyndsamt som möjligt. För reduktionen av postassistentkarens numerär

har styrelsen också utarbetat ett program, enligt vilket av de ärligen ledigblivna

postassistentbefattningarna 2/? skulle indragas och ersättas med lägre

befattningar och 1/3 återbesättas. Detta program har redan rubbats och

torde väl även under kommande år komma att rubbas, därest icke frågan

om de kvinnliga tjänstemännens lönestållning med det snaraste bringas till

eu för såväl postverket som vederbörande tjänstemän godtagbar lösning.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt generalpoststyrelsen att låta aspiranter på postassistentsbefattning

undergå särskild prövning och det på goda grunder

kunnat förutses, att åtskilliga av de sålunda prövade postexpeditörerna skulle

komma att bestå provet, fann sig styrelsen nödsakad att hos Kungl. Maj:t

hemställa om flera postassistentsbefattningar än eljest skulle hava erfordrats.

Denna framställning bifölls av Kungl. Maj:t.

Av de kvinnliga tjänstemän, som nu undergå prövning, befinna sig flertalet

i nära nog samma levnadsålder som de manliga postassistenter, vilka

erhålla sin första befordran (till förste postassistentbefattning).. Den nuvarande

postassistentkaren, vilken så att säga står på avskrivning, kommer

således såsom följd av Kungl. Maj:ts förenämnda beslut att få ett ytterligare

tillskott av f. d. kvinnliga postexpeditörer, som komma att tävla med de

nuvarande assistenterna om de fåtaliga befordringsmöjligheterna.

I sitt beslut den 16 december 1927 förklarade sig Kungl. Majd förutsätta

»att den omständigheten, att kvinnlig befattningshavare ej inom föreskriven

tid ingivit ansökning om prövningen, icke skulle betaga henne möjlighet att

framdeles kunna, därest hon befinnes därtill lämplig, ifrågakomma till dylik

prövning, i den mån sådan med hänsyn till postassistentkårens rekrytering

kunde finnas påkallad». Då den för närvarande pågående prövningen ingalunda

påkallats av behovet av ett ökat antal postassistenter — vilkas antal

redan förut är för stort — är det svårt att inse, varför frågan om eventuella

senare prövningar av detta slag skall bedömas ur andra synpunkter än som

gjorde sig gällande för den nu pågående prövningen. Yare sig någon ny

prövning kommer att anordnas eller icke, komma emellertid de till postassistenter

befordrade kvinnliga tjänstemännen att stå i en väsentligt högre

lönestållning än sina kvinnliga kamrater, som av eu eller annan anledning

icke velat eller kunnat genomgå sådan prövning, och detta trots att dessa

tjänstemän, vare sig de benämnas postassistenter eller postexpeditörer, i de

allra flesta fall komma att utföra samma arbete.

Intill dess postassistentkåren nedbringats till att bliva enbart en rekryteringsgrad,

finnes nämligen ingen möjlighet att uppdela arbetsuppgifterna

mellan postexpeditörer och postassistenter. Tjänstemännen av båda kategorierna

hava hittills utfört i stort sett samma arbete, ett förhållande, som

kommer att fortfara åtminstone för de närmaste åren. Å eu viss tjänst kan

således arbetet utföras omväxlande av en postassistent och en postexpeditör.

Att postassistenten (hittills manlig tjänsteman) uppbär väsentligt högre avlöning

än postexpeditören (kvinnlig) för samma arbete — postassistent uppbär

lön enligt 15: e lönegraden och postexpeditör, varom här är fråga, enligt

12:e — har historiska skäl för sig. För en kvinnlig postexpeditör torde det

bliva väsentligt svårare att finna sig tillrätta med att en hennes kvinnliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 13.

Hi

kamrat skall åtnjuta så avsevärt högre avlöning endast av det skäl, att den

senaie undergått eu särskild prövning pa omkring 5 månader och därigenom

åtminstone i viss män styrkt sig äga förutsättningar att bestrida högre befattning

än postassistent. Hennes möjligheter att verkligen nå högre grad

äro emellertid ytterst små.

De synnerligen dåliga befordringsutsikterna för den nuvarande postassistentkåren

hava vid många tillfällen påtalats. På grund av den starka

rekryteringen av manliga postexpeditörer under åren närmast före och efter

sekelskiftet, räknar den nuvarande postassistentkåren ett så stort antal tjänstemän,

att endast ett fåtal av desamma kunna nå över den grad, de från sitt

inträde i postverket tillhört. Till belysning av befordringsförhållandena för

postassistenter till. närmast högre grad (l:e postassistentsgraden) förtjänar

framhallas, att de tio senaste till denna grad vid postkontor befordrade postassistenterna

uppnatt eu levnadsålder av i medeltal 46 år samt varit i verkets

tjänst i medeltal 25 år.

Genom vad som senast åtgjorts i fråga om de kvinnliga postexpeditörernas

och förste postexpeditörernas tillträde till postassistentsgraden har frågan

om de nuvarande postassistenternas befordringsmöjligheter blivit ytterligare

komplicerad.

. På _ sätt nu framhållits, kommer tillämpningen av Kungl. Maj:ts nämnda

direktiv att föra med sig konsekvenser, som ur såväl verkets som posttjänstemännens

synpunkt måste anses vara mindre önskvärda. Den enda skönjbara

lösningen av frågan synes därför vara, att samtliga ifrågavarande kvinnliga

tjänstemän övergångsvis beredas eu sådan löneställning att befordran till

postassistentbefattningar icke för dem kan innebära någon nämnvärd lockelse.

Det är ett sedan länge i postverket känt förhållande, att de befattningar, som

redan före behörighetslagens tillkomst kunde innehavas av eu kvinna, icke föranledde

så många ansökningar från kvinnornas sida, som det med hänsyn till

kvinnornas antal i verket kunde förväntas. Detta förhållande torde finna sin

förklaring i en särskilt lios kvinnor framträdande obenägenhet att åtminstone

vid mera framskriden ålder — vid yngre ar hava de icke kunnat vinna befordran

— byta om arbetsuppgifter och ofta nog även tjänstgöringsort. Det

är icke sannolikt, att någon ändring inträtt i detta förhållande efter behörighetslagens

ikraftträdande. Man torde tvärtom kunna utgå ifrån, att kvinnornas

senaste åtgärd i denna fråga — att i befordringsväg söka nå det mål

för några, som de förut förgäves eftersträvat för samtliga — i själva verket

icke åsyftar, att eu del av postexpeditörskaren efter förenämnda prövning

skall rycka upp såsom konkurrenter till sina manliga kamrater om de f£

taliga högre befattningarna över postassistentgraden, utan fastmera äro inriktade

på den förbättring i samtliga postexpeditörers lönevillkor, som de

ansett böia komma som en självklar konsekvens av behörighetslagens princip:

lika lön för lika arbete. Yad de egentligen åsyfta är utan tvivel avlöningsåsom

postassistenter med bibehållna arbetsuppgifter.

Emellertid finnas säkerligen några kvinnliga tjänstemän i ifrågavarande

tjänstegrader, som sträva efter befordras till högre ställning i verket. Givetvis

böra de även vinna dylik befordran i den mån de på ett tillfyllestgörande

sätt ådagalagt sin duglighet och lämplighet härför.

Enligt styrelsens mening kunna därför de kvinnliga tjänstemännen i postverket,

som hava samma utbildning och i stort sett samma arbetsuppgifter

som de nuvarande postassistenterna, indelas i två kategorier, å ena sidan

de tjänstemän, som under åberopande av behörighetslagen kräva en mot

deras utbildning och nuvarande arbetsuppgifter svarande avlöning, å andra

sidan de tjänstemän, som eftersträva tillträde till postassistentbefattning i

dess egenskap av rekryteringsgrad för högre befattningar. Det lider intet

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

17

tvivel, att den förra kategorien omfattar det alldeles övervägande flertalet av

ifrågavarande tjänstemän, och att den andra kategorien omfattar ett synnerligen

obetydligt antal.

Yad beträffar de till den senare kategorien hörande tjänstemännen torde

frågan om deras löneställning få anses avgjord genom förenämnda, av Kungl.

Maj:t meddelade direktiv.

I det föregående har styrelsen sökt visa, att den sålunda anvisade utvägen

att tillgodose de kvinnliga tjänstemännens krav leder till för samtliga parter

mindre önskvärda konsekvenser. Det måste därför anses vara av vikt, att

frågan om löneställning för samtliga postexpeditörer och förste postexpeditörer,

som hava samma utbildning och i stort sett samma arbetsuppgifter

som postassistenterna, med det snaraste bringas till en rättvis lösning.

I förevarande fråga har, såsom ovan framhållits, generalpoststyrelsen tidigare

intagit den ståndpunkten, att nu ifrågavarande kvinnliga tjänstemän

borde som en konsekvens av behörighetslagens ikraftträdande komma i åtnjutande

av — åtminstone i huvudsak — samma avlöningsförmåner som

postassistenterna; och generalpoststyrelsen finner intet skäl att frångå denna

ståndpunkt, som enligt styrelsens mening är den i förevarande fall enda

följdriktiga.

Motionärernas förslag i denna fråga anser sig styrelsen icke kunna biträda.

En förhöjd löneställning för ifrågavarande tjänstemän har hittills motiverats

med den för män (postassistenter) och kvinnor (postexpeditörer) gemensamma

utbildningen och likheten i fråga om arbetsuppgifter. Generalpoststyrelsen

har jämväl vid tidigare tillfällen för sin del förklarat sig anse kvinnornas

krav ur denna synpunkt grundat. Däremot kan styrelsen icke betrakta denna

fråga som en lönefråga i egentlig mening, vilken skulle kunna i kompromissväg

lösas genom beviljande av ett extra ålderstillägg, som skulle tillkomma

vederbörande tjänstemän vid viss levnadsålder. Det är härvid av ringa betydelse,

om åldersgränsen sättes vid 35 eller 40 eller tilläventyrs vid 45 eller

50 år. Om denna fråga betraktas som en lönefråga i vanlig mening, måste

på densamma anläggas helt andra synpunkter än hittills varit fallet. Styrelsen

finner sig således böra vidhålla sin förut uttalade mening, att kravet på en

förhöjd löneställning för dessa tjänstemän motiveras endast av det förändrade

läge, i vilket lönefrågan för de kvinnliga tjänstemännens del kommit

genom behörighetslagens ikraftträdande.

Sedan emellertid genom Kungl. Maj:ts meranämnda direktiv vissa kvinnliga

tjänstemän efter genomgångna prov skola utnämnas till postassistenter

(15:€f lönegraden), lärer det icke kunna ifrågasättas, att med dessa i övrigt

likställda tjänstemän skola utan dylika prov befordras till samma grad, vare

sig vid viss levnadsålder eller utan hänsyn till levnadsåldern. Styrelsen

finner därför den lämpligaste och — även med hänsyn därtill, att de kvinnliga

och manliga tjänstemännens arbetsuppgifter icke äro fullt identiska —

riktigaste utvägen vara, att ifrågavarande postexpeditörer placeras eu grad

lägre på löneskalan än postassistenterna.

Styrelsen anser sig hava anledning antaga, att med en sådan placering

på löneskalan ifrågavarande kvinnliga postexpeditörer och förste postexpeditörer

icke skola åtminstone i någon större utsträckning eftersträva befordran

till postassistentsgraden, något som ur de synpunkter, styrelsen här ovan

berört, måste anses vara angeläget.

Den ökade kostnaden av vad styrelsen nu föreslagit skulle uppgå till omkring

165,000 kronor för första året, varefter merkostnaden skulle år för år

minskas.

Under åberopande av vad sålunda anförts anser sig generalpoststyrelsen,

som finner en skyndsam lösning av den i motionerna omhandlade frågan

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 sand. 38 haft. (Nr 71—76.) sos 28 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

vara önskvärd, böra tillstyrka, att postexpeditör och förste postexpeditör,

som före den 1 juli 1925 genomgått av styrelsen anordnad fackutbildning i

s. k. postelevkurs må, så länge vederbörande i sådan befattning kvarstår, i

lönehänseende vara placerad i 14: e resp. 15: e lönegraden och att vederbörande

skall inom den nya lönegraden erhålla den ställning i avseende å

placering i löneklass, som han skulle hava innehaft, om han tillhört den

lägre lönegraden.

Med anledning av denna förändring torde den i Kungl. Maj:ts brev den

4 juni 1926 intagna bestämmelsen, som berättigar styrelsen att utnämna

extra ordinarie postassistenter till postexpeditörer med bibehållande av den

i extra ordinarie anställningen innehavd lön, böra så ändras, att lönen icke

må överstiga den för 14: e lönegraden gällande högsta löneklassen.

Vidkommande därefter den senare motionen får generalpoststyrelsen meddela,

att styrelsen, som anser vissa billighetsskäl tala för ett tillmötesgående

av det i motionen framställda förslaget, redan innan styrelsen fått del av

motionen påbörjat vidtagande av en utredning i den fråga, motionen avser.

Styrelsen har för avsikt, att, om utredningen, söm ännu icke är slutförd,

kommer att giva anledning därtill, i frågan avgiva ett förslag, avsett att föreläggas

nästkommande års riksdag. Styrelsen får därför hemställa, att för

närvarande ingen åtgärd vidtages i ärendet.

Protokollsutdrag, innefattande av byråcheferna Kihlmark, Hasselrot och

Döss gemensamt avgivet särskilt yttrande, bifogas.

Stockholm den 16 mars 1928.

Jaques Prambeeg.

Kungl. Generalpoststyrelsen.

ANDERS ÖRNE.

August Broberg.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

19

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Generalpoststyrelsen

vid dess sammanträde i Stockholm den 16 mars

1928. l)

Närvarande: generaldirektören Orne, byråcheferna Pramberg, Kihlmark,

Hasselrot, Döss och Lager.

På föredragning av byråchefen Pramberg beslöts avgivande till riksdagens

statsutskott av yttrande, på sätt konceptet utvisar, över vissa inom riksdagen

väckta motioner.

Byråcheferna Kihlmark, Hasselrot och Döss voro delvis skiljaktiga från

beslutet och yttrade:

»Beträffande de föreliggande motionerna angående övergångsbestämmelser

för vissaa postexpeditörer och förste postexpeditörer hava vi haft avvikande

mening och få i anledning därav anföra följande.

Ur dessa synpunkter hava vi icke kunnat ansluta oss till generalpoststyrelsens

utlåtande i ärendet utan hava ansett, att, såsom förhållandena i

hithörande hänseenden utvecklat sig inom postverket, generalpoststyrelsen

bort tillstyrka åtgärder för att försöka bringa frågan ur världen i huvudsaklig

överensstämmelse med väd i den remitterade motionen föreslagits, eller

att de kvinnliga postexpeditörer och förste postexpeditörer, som före den

1 juli 1925 genomgått av generalpoststyrelsen anordnad, för manliga och

kvinnliga tjänstemän gemensam, fackutbildning, måtte, från och med den

1 januari 1929, i den mån de uppnått eller uppnå vissa fastställda levnadsår,

å övergångsstat uppflyttas i 15: e resp. 16: e lönegraden.

Vidkommande den föreliggande motionen angående förbättrad löneställning

för vissa tjänstemän i kommunikationsverken hava vi, som anse nödvändigt,

att vissa åtgärder snarast vidtagas för att bereda de äldre befordringsdugliga

postassistenterna en något förbättrad löneställning, biträtt generaipoststyrelsens

ståndpunkt.»

På befallning.

ti. himlen.

l) Endast tryckt i transumerade delar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.