Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar i fråga om anslagen till utrikesförvaltningen, i vad avser grupp A. Departementet, jämte en i ämnet väckt motion.

1928-04-17 · 23 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:81, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar i fråga om anslagen till utrikesförvaltningen, i vad avser grupp A. Departementet, jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

1

Nr 81.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1928 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar i fråga om

anslagen till utrikesförvaltningen, i vad avser grupp A.

Departementet, jämte en i ämnet väckt motion.

(1 :a avd.)

Uti den till riksdagen avlåtna, den 4 januari 1928 dagtecknade propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1928—1929

har Kungl. Maj:t under tredje huvudtiteln, innefattande anslagen till utrikesdepartementet,

föreslagit riksdagen bl. a. att i avbidan på den proposition i

nedannämnda ämnen, som kunde varda riksdagen förelagd, under samma huvudtitel

för budgetåret 1928—1929 beräkna dels under grupp A. Departementet

till ordinarie anslag, ett belopp av 528,000 kronor och till extra anslag

ett belopp av 30,000 kronor, dels ock under grupp B. Sveriges representation i

utlandet till ordinarie och extra anslag vissa belopp (punkterna 1 och 2 av det

vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

nämnda dag).

Sedermera har Kungl. Maj:t uti en den 3 februari 1928 dagtecknad, till

riksdagen avlåten proposition (nr 50) under åberopande av det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma

dag gjort framställning om anslag för budgetåret 1928—1929 för ovan angivna

ändamål.

Utskottet, som redan yttrat sig rörande Kungl. Maj:ts framställningar rörande

anslag till Sveriges representation i utlandet (utlåtande nr 29), upptager

under särskilda punkter här nedan till behandling Kungl. Maj:ts framställningar

rörande anslag till departementet.

l:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet, Departe
att

riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1928—1929 upp- mentschefen.

taga ordinarie anslaget till departementschefen, ministern för

utrikes ärendena, med oförändrat belopp, 40,000 kronor.

2:o) Kungl Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 1) att

dels bestämma antalet ordinarie befattningar i utrikesdepartementet på följande

sätt:

Departe
mentet.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 40 häft. (Nr 81.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

Befattningshavare.

A. Diplomatisk eller konsulär personal.

Lönegrad.

1 sändebud tjänstgörande såsom kabinettssekreterare................ A 3

4 avdelningschefer ............................................ A 2

7 byråchefer .................................................. B 30

7 förste sekreterare ............................................ B 26

6 andre sekreterare ............................................ B 21

3 förste kanslister eller kanslister................................ B 16

eller B 12

B. övrig personal.

Lönegrad.

1 kamrerare .................................................. B 26

1 förste arkivarie .............................................. B 24

1 andre arkivarie .............................................. B 21

6 kansliskrivare................................................ B 11

1 förste expeditionsvakt ........................................ B 7

8 kanslibiträden .............................................. B 7

9 expeditionsvakter ............................................ B 5

dels besluta att å övergångsstat för utrikesdepartementet skola från och med

den 1 juli 1928 uppföras följande befattningar, nämligen:

A. Diplomatisk och konsulär personal.

Lönegrad.

1 legationsråd ................................................ B 30

1 förste legationssekreterare .................................... B 26

1 byråsekreterare .............................................. B 21

B. Övrig personal.

Lönegrad.

1 kansliråd, tjänstgörande såsom chef för arkivet.................... B 30

1 förste arkivarie .............................................. B 24

1 andre arkivarie .............................................. B 21

1 portvakt .................................................... B 5

dels godkänna följande ordinarie stater för utrikesdepartementet, att tilllämpas

från och med den 1 juli 1928.

A. Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag........ kronor 386,600

Arvode till speciellt sakkunnig i folkrätt.................. » 8,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag

........................................ » 66,800

Summa kronor 461,400

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

3

Anm. Kabinettssekreteraren må äga att såsom bidrag till representationskostnader

åtnjuta ett årligt belopp av 3,000 kronor, att utbetalas i den ordning,

som beträffande lön är stadgat.

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag ............................ kronor 49,900

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till departementet

nu .................................................. kronor 488,000

med ................................................ » 23,300

till .................................................. » 511,300.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 6—39 av

åberopade statsrådsprotokollet den 3 februari 1928.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en till utskottet

remitterad av herr J. A. Engberg inom andra kammaren väckt motion, nr 432,

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att den för närvarande å övergångsstat

för utrikesdepartementet uppförda kanslirådstjänst, vars innehavare

tjänstgör såsom chef för departementets arkiv, måtte överföras å ordinarie stat.

Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:

»Kungl. Maj:t har i proposition (nr 50) angående vissa anslag till utrikesförvaltningen

under A: 2 (1) föreslagit, att å utrikesdepartementets ordinarie

stat skola uppföras 1 förste arkivarie i lönegraden B 24 och 1 andre arkivarie

i lönegraden B 21 och att å övergångsstat skola uppföras ett kansliråd,

tjänstgörande såsom chef för arkivet, i lönegraden B 30, 1 förste arkivarie,

i lönegraden B 24, och 1 andre arkivarie, i lönegraden B 21, allt i överensstämmelse

med nu gällande ordning.

Då Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag föreslog

indragning av den för utrikesdepartementets arkiv avsedda kanslirådstjänsten,

förklarade sig dåvarande utrikesministern i sitt anförande till statsrådsprotokollet

hysa tvekan om lämpligheten av den ytterligare reduktion av departementets

högre kvalificerade arkivpersonal, utöver då redan beslutade indragningar,

som indragningen av arkivchefsposten innebure; då det emellertid gällt

att åstadkomma ytterligare besparingar genom indragning av befattningar i

departementet, hade han ansett, att en indragning i första rummet borde drabba

arkivpersonalen. I en motion till samma riksdag hemställdes med utförlig

motivering, att den av Kungl. Maj:t föreslagna indragningen av ifrågavarande

kanslirådstjänst icke måtte av riksdagen bifallas, och statsutskottet tillstyrkte

på anförda skäl bifall till denna motion; sedan kamrarna rörande denna punkt

av utskottsbetänkandet stannat i skiljaktiga beslut, beslöt riksdagen efter gemensam

votering att med avslag på utskottets hemställan bifalla den kungl.

propositionen, och det kansliråd, som tjänstgör såsom chef för utrikesdepartementets

arkiv, överflyttades på grund härav på övergångsstat.

Jag har emellertid ej kunnat undgå att finna, att de skäl, som talade för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr St.

utskottets ståndpunkt i denna fråga, voro synnerligen tungt vägande. Sedan

1926 har dessutom ett skäl tillkommit, som synes mig tala för, att frågan om

bibehållandet av utrikesdepartementets arkivchefstjänst toges i förnyat övervägande,

nämligen, att utrikesdepartementets arkivpersonal under senaste tiden

tagits i anspråk för vetenskapligt utredningsarbete av krävande art, och det

finnes ingen anledning att antaga, att icke behovet av dylika utredningar, utförda

av arkivpersonalen, även framdeles kommer att i utrikesdepartementet

göra sig gällande. Det är emellertid att befara, att om utrikesdepartementets

arkivpersonal reduceras till de i den nu gällande ordinarie staten uppförda

tvenne tjänstemännen, varav den högst avlönade är uppförd i lönegraden B 24,

denna personal varken med avseende på antal eller kvalifikationer kommer att

vara tillräcklig för att — vid sidan av den i och för sig maktpåliggande arkivtjänsten

— utföra utredningsarbete av detta slag. Det är dessutom att befara,

att den omständigheten, att den högste å ordinarie stat befintlige arkivtjänstemannen

i utrikesdepartementet är placerad i en lönegrad, som är två lönegrader

lägre än en tjänstemans i mellangraden i riksarkivet, kommer att medföra, att

utrikesdepartementet svårligen kan för sitt arkiv förvärva eller behålla tjänstemän

med de nödiga arkivtekniska kvalifikationerna.

En överflyttning av den för utrikesdepartementets arkiv avsedda kanslirådstjänsten

från övergångsstat till ordinarie stat synes i betraktande av de skäl

för bibehållande av denna tjänst, som vid 1926 års riksdag anfördes i ovannämnda

motion och i statsutskottets utlåtade, samt av de ytterligare skäl, jag

ovan anfört, vara synnerligen väl motiverat, och tillåter jag mig framhålla,

att ett sådant överflyttande icke skulle medföra någon ändring i den för utrikesdepartementet

i nu föreliggande kungl. proposition föreslagna anslagssumman.

På blivande innehavare av tjänsten i fråga bör uppenbarligen ställas det kravet,

att de ej blott skola äga fullgod skicklighet för sedvanliga arkivuppgifter

utan även förmåga att vid behov verkställa utredning av ovan antytt slag.»

Politiska och handelspolitiska avdelningen samt den speciella handels
avdelningen.

Handlägg- Med avseende å de handelspolitiska och de kommersiellt tekniska ärendenas

departe-m behandling inom departementet gäller i stort sett fortfarande den anordning,

mentet av som på grundval av 1918 års sakkunniges förslag vann 1919 års riksdags goddpoHtiskff"

kännande. Nämnda sakkunnige förordade i princip, att handläggningen av

och kom- samtliga politiska och kommersiella ärenden inom departementet borde samtekniska

manföras till en och samma avdelning, den s. k. politiska och handelspolitiska

ärendena, avdelningen. Denna ståndpunkt blev emellertid icke i praktiken helt genomförd.

Redan de sakkunnige föreslogo nämligen, att tillsvidare skulle inom utrikesdepartementet

upprättas en speciell handelsavdelning å extra stat för behandling

av kommersiella informationsärenden och andra frågor av kommersiellt

teknisk natur. På denna avdelning, vilken fortfarande äger bestånd, handläggas

vidare, i enlighet med en år 1925 vidtagen ändring i instruktionen för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

departementet, ärenden angående åtgärder i särskilda fall rörande tillämpningen

av i utlandet gällande lagar och bestämmelser inom olika näringslivets områden,

såsom för utverkande av undantag från förefintliga export- och importförbud,

av befrielse från tull- och sjöfartsavgifter eller av restitution av

sådana avgifter eller eljest för vinnande av lättnader för näringslivet.

Den politiska och handelspolitiska avdelningen är organiserad på fyra byråer,

därav en pressbyrå. Arbetsområdet för avdelningens övriga trenne byråer

är enligt nuvarande organisationsplan uppdelat efter den s. k. geografiska

principen, så att ärenden berörande vissa angivna länder behandlas å en

byrå, ärenden rörande andra länder å en annan byrå o. s. v. I stort sett hava

till första byrån hänförts skandinaviska och germanska länder, till andra byrån

anglosachsiska och till tredje byrån romanska och slaviska länder. Anordningen

har motiverats med önskvärdheten av att på de olika byråerna ärendena

skola behandlas av personal, som besitter särskilda kunskaper beträffande

det land eller den grupp av länder vidkommande ärende rör. Ändamålet

har alltså varit att åstadkomma en efter länder genomförd specialisering

av arbetet å avdelningen.

Med avseende å utrikesdepartementets organisation hava de jämlikt bemyndigande

av Kungl. Maj:t den 7 oktober 1927 tillkallade sakkunnige för verkställande

av vissa utredningar i fråga om utrikesförvaltningens organisation

framlagt resultatet av sitt arbete dels i ett gemensamt utlåtande av envoyéen

Höjer och dåvarande kabinettssekreteraren Sjöborg, dels i ett utlåtande av

statssekreteraren Bergendal, i vars yrkande och allmänna motivering riksdagsmannen

N. A. Nilsson instämt. Som framgår av nämnda utlåtanden äro samtliga

sakkunnige på anförda skäl ense därom, att nyssnämnda, efter geografiska

områden bestämda byråindelning å den politiska och handelspolitiska avdelningen

bör ersättas med en indelning efter ärendenas sakliga innebörd.

Däremot hava de sakkunnige stannat i skilda meningar beträffande den lämpligaste

anordningen för handläggningen av handelspolitiska frågor, särskilt

handelstraktatärenden.

Herrar Höjer och Sjöborg förorda sålunda bibehållandet av nuvarande ordning,

enligt vilken beredningen av nämnda ärenden är förlagd till den politiska

och handelspolitiska avdelningen. I syfte att beträffande dessa ärendens

behandling förverkliga det i direktiven för utredningen uttryckta önskemålet

om ökad enhetlighet och koncentration samt bästa möjliga tillgodogörande av

kommersiella synpunkter föreslå nämnda sakkunnige, att samtliga handelstraktatärenden

jämte övriga handelspolitiska ärenden måtte inom sagda avdelning

sammanföras å en särskild byrå (handelstraktatbyrån). Vad de kommersiellt

tekniska ärendena angår förorda herrar Höjer och Sjöborg i första hand att,

såsom hittills å extra stat, en speciell handelsavdelning bibehålies för dessa

ärendens handläggning. Skulle emellertid en sådan ordning av organisatoriska

eller andra skäl anses olämplig, förordas att, i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag

till 1924 års riksdag, dessa ärenden må förläggas till en särskild byrå

inom politiska och handelspolitiska avdelningen.

Herrar Bergendal och Nilsson hava å sin sida föreslagit, att -— för tillgodo
-

Särslcilt till

kallade sak

kunniga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

seende av ovannämnda, i direktiven angivna syftemål — den nuvarande å extra

stat för kommersiell information ävensom för vissa handelspolitiska ärenden

uppförda speciella handelsavdelningen måtte ersättas med en å ordinarie

stat upprättad handelsavdelning, till vilken skulle förläggas beredningen av

samtliga handelsärenden, d. v. s. dels de uppgifter, som tillkomma den nuvarande

speciella handelsavdelningen, dels ock den för närvarande å politiska och

handelspolitiska avdelningen ankommande beredningen av handelstraktatfrågor

och andra handelspolitiska ärenden. Den nya handelsavdelningen skulle

vara indelad i två byråer, varav den ena direkt underställd avdelningschefen.

Den föreslagna organisationsförändringen skulle medföra, att en byråchef samt

en tjänsteman i lönegraden B 26 (förste legationssekreterare eller vicekonsul)

överflyttades från politiska avdelningen till handelsavdelningen.

Vissa nä- I fråga om de av vissa näringsorganisationer samt av kommerskollegium i

rinSationers förevarande spörsmål avgivna yttranden får utskottet hänvisa till sid. 12—23

samt kom- av det vid propositionen nr 50 fogade statsrådsprotokollet.

merskollegii

yttranden.

Departe
mentschefen.

Den geografiska

indelningens

upphörande.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Till en början får jag uttala min anslutning till den mening, som låt vara

från delvis olika utgångspunkter omfattats av samtliga sakkunnige och andra,

som hörts i saken, därom att den geografiska grunden för indelningen av ärendena

mellan olika byråer inom politiska och handelspolitiska avdelningen bör

upphöra och ersättas med en fördelning, som tar sikte på den sakliga beskaffenheten

av skilda ärenden. Uppdelningen av dessa efter geografiska områden

har kommit till stånd enligt mönstret av utrikesförvaltningen i vissa främmande

länder, vilkas mångfaldiga politiska intressen och arbetsuppgifter i

olika delar av världen ansetts påkalla en specialisering, för vilken man ock

haft att tillgå tillräckliga och på ett mera stadigvarande sätt anlitade krafter.

Anordningen har där icke uteslutit organ vid sidan därav för sakuppgifter

av särskilt, så att säga mera samlat slag, såsom för det arbete, som följer

av medlemskapet i Nationernas förbund, eller för handelstraktats- med liknande

handelspolitiska ärenden. Även hos oss kunde den geografiska indelningen

ha fått ett visst berättigande, därest efter krigets slut fortfarande bestått

den avgränsning efter strängt åtskilda intressesfärer, varmed vår utrikespolitik

hade att räkna vid den tid, då 1918 års sakkunnigutlåtande, som huvudsakligen

legat till grund för den nuvarande organisationen, utarbetades och avgavs.

Men såsom förhållandena numera utvecklat sig är anordningen, med

hänsyn till omfattningen och arten av våra förbindelser med utlandet, onödig

samt med avseende å ämnesgrupper av speciellt slag — såsom Nationernas

förbundsärenden och handelspolitiska frågor — opraktisk och rent av hinderlig

för en ändamålsenlig beredning av ärendena, detta så mycket mera som

byråchefstjänsterna i fråga ofta kommit att upprätthållas blott på förordnande

eller eljest under så kort tid, att den avsedda »specialiseringen» icke i allmänhet

kunnat ernås. Allraminst har det gällande systemet, som för övrigt i praktiken

måst i hög grad modifieras, varit ägnat att främja koncentration och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81. 7

enhetlighet vid behandlingen av de handelspolitiska och kommersiella frågor,

på vilkas fullt tillfredsställande skötsel enligt den nuvarande tidens krav utrikesdepartements

nya organisation just skulle inriktas.

Med anknytning till enigheten på nyss omhandlade punkt, vari en förändring

bland annat skulle medföra den fördel, att tillräcklig plats inom den politiska

avdelningen tryggades åt de viktiga och omfattande ärendena rörande

Nationernas förbund och de internationella fredssträvandena i övrigt, gäller

sedan att taga principiell ställning till det betydelsefulla spörsmål, vars lösning

varit ett huvudsyftemål för såväl den nu verkställda utredningen som för

den nuvarande organisationen vid dess tillkomst: huru bör behandlingen av

handelstraktats- och andra handelspolitiska jämte kommersiella ärenden ordnas

inom departementet för att på bästa möjliga sätt tillgodose landets handelspolitiska

och kommersiella intressen?

Härom äro åter meningarna delade. De som närmast representerat den

diplomatiska expertisen vid utredningsarbetet ha liksom sedermera två reservanter

i kommerskollegium ställt sig på den ena sidan, under det att bestämd

uppslutning på den motsatta ståndpunkten skett från dem, som haft sin erfarenhet

från arbetet med de kommersiella ärendena inom departementet ävensom,

med nedan nämnt undantag, från de representanter för näringslivet, vilka

yttrat sig under eller på grund av utredningsarbetet. Att märka är därjämte,

att medan den antydda fronten av näringslivets män gå fram på en enda linje

— traktats- och andra handelspolitiska frågors överflyttning till en särskild

handelsavdelning — den andra meningsriktningen i själva verket är delad. Herrar

Höjer och Sjöborg påyrka nämligen i första rummet bibehållandet av den

speciella handelsavdelningen för kommersiell information m. m. vid sidan av en

särskild handelstraktatbyrå inom den politiska och handelspolitiska avdelningen

samt uttala sig endast subsidiärt för den nyssnämnda avdelningens indragning

och ersättande med ännu en byrå på den politiska och handelspolitiska avdelningen.

De båda reservanterna till kommerskollegii utlåtande — vilket med

visst förord ur organisatorisk synpunkt åt herrar Höjers och Sjöborgs allenast

subsidiärt föreslagna lösning dock lämnar valet öppet mellan denna och herr

Bergendals m. flis förslag — uttala sig däremot obetingat för inordnandet av

den speciella handelsavdelningens arbete under den politiska och handelspolitiska

avdelningen. En särskild ståndpunkt intar slutligen Skånes handelskammare.

Efter att hava mot varandra vägt motiven för den ena eller andra linjen,

förklarar handelskammaren, att ställningstagande från dess sida för närvarande

icke vore möjligt, huvudsakligen med hänvisning till det skäl, att den

speciella handelsavdelningens ställning särskilt till handelsdepartementet icke

blivit vederbörligen utredd.

Då jag går att taga ståndpunkt till dessa olika, på skiftande argumentering

stödda förslag, anser jag mig, med anledning av Skånes handelskammares nyss

anförda yttrande, först böra rätta ett förbiseende, som delvis torde ligga till

grund för dess motivering.

Handelskammaren anmärker nämligen, att »på grund av de givna direktiven»

för den av Kungl. Maj:t den 7 oktober 1927 anbefallda utredningen en

De skilda

meningarna

beträffande

handelsurendenas

behandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

Utrikesdepartementets

ställning

till handelsdepartementet.

av 1924 års riksdag begärd undersökning om den speciella handelsavdelningens

ställning till handelsdepartementet icke av de sakkunniga, som jag tillkallat,

blivit verkställd. Nej, detta är nog så riktigt, men förhållandet beror därpå,

att sistberörda undersökning redan därförut verkställts av särskilda sakkunniga

(herrar Bergendal och Hennings) samt legat till grund för Kungl. Maj:ts

förslag och riksdagens beslut år 1925.

På sätt även kommerskollegium bragt i minnet, avvisade 1924 års riksdag

Kungl. Maj:ts förslag om den speciella handelsavdelningens avskaffande bland

annat av den anledning, att man, före vidtagande av en så ingripande åtgärd,

borde utreda lämpligheten av en ifrågasatt anordning med en avdelning inom

handelsdepartementet såsom det centrala organet för den kommersiella informationsverksamhet,

som hittills utgjort den speciella handelsavdelningens huvudsakliga

uppgift. Verkställd utredning, Kungl. Maj:ts förslag och riksdagens

beslut år 1925 stannade för att bibehålla den sagda avdelningen inom

utrikesdepartementet med vissa angivna grunder för den kommersiella informationens

ordnande; och med vägledning härav har arbetet inom och samarbetet

mellan departementen sedermera ordnats på sätt, som icke givit anledning

till förslag om ändring i organisationen på denna punkt.

Icke heller är det här, som de diplomatiska experternas, herrar Höjers och

Sjöborgs, erinran om bristande utredning sättes in. Vad som för dem är utgångspunkten

vid deras förord för bibehållande av den nuvarande ordningen

— med en låt vara betydelsefull modifikation i den politiska och handelspolitiska

avdelningens arbetsformer — är att »lösningen av det problem, som i

första hand blivit de sakkunniga förelagt, handelstraktatsärendenas behandling,

i själva verket skulle erfordra, att hela den nuvarande ordningen för

dessa ärendens beredning — inom kommerskollegium, handelsdepartementet

och utrikesdepartementet — upptogos till behandling i ett sammanhang».

Innan jag går vidare, vill jag söka bedöma den sakliga innebörden av denna

ståndpunkt. Den synes mig närmast utgå från åtminstone möjligheten av att

en dylik utredning kunde leda till, att handelstraktatsärenden och dylika handelspolitiska

frågor även i den del, som berör förhandlingar med andra länder

(d. v. s. vad som numera tillhör utrikesdepartementet) skulle komma att få

sin centrala plats i handelsdepartementet eller tilläventyrs kommerskollegium.

Den frågan må då till en början tillåtas, huruvida ett dylikt antagande är

rätt förenligt med den ståndpunkt, enligt vilken de utrikespolitiska momenten

i dessa frågor anses vara av den avgörande betydelse, att de icke lämpligen

kunna ens till sitt huvudsakliga reella innehåll beredas annat än inom den

politiska avdelningen inom utrikesdepartementet. Hen vidare torde med fog

kunna påstås, att de berörda uppgifternas fördelning mellan departementen

även den är utredd och fastställd genom den ordning, som i detta avseende för

närvarande tillämpas och som i sina huvuddrag angives genom herr Giinthers

vid de sakkunniges utlåtande fogade promemoria. Lösningen skulle ha kunnat

sökas på två andra alternativa vägar: antingen så, att utrikesdepartementet

fått en mera vidsträckt befattning med ifrågavarande spörsmål än som nu

är händelsen, eller så att en förskjutning av arbetsområdet ägt rum över till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

9

särskilt handelsdepartementet. I förra fallet torde vill ingen kunnat sätta

i fråga behovet av en särskild handelsavdelning inom utrikesdepartementet,

som hade befattning hland annat med handelstraktatsärendena; och en eventuell

förändring i denna riktning föregripes icke heller genom att nu såsom

en fristående åtgärd upprätta en utrikesdepartementets handelsavdelning.

Det senare alternativet — förflyttning av ärendenas tyngdpunkt till handelsdepartementet

jämväl i avseende å förhandlingarna utåt — måste, såsom

redan antytts, från herrar Höjers och Sjöborgs principiella utgångspunkt betraktas

såsom icke önskvärt och torde numera, av skäl som strax skola anföras,

allmänt anses övergivet. Dess genomförande skulle inom handelsdepartementet

ha krävt en vidlyftig apparat för tillgodoseende av berörda sida av

traktatsärendena, med byggande på samma tankegång, som i fråga om den

kommersiella informationen redan avvisats av 1925 års riksdag.

Emellertid framstod vid tiden för handelsdepartementets tillkomst en organisation

av sistberörda slag nog så acceptabel för åtskilliga, som i samband

därmed anslöto sig till 1918 års sakkunniges sedermera från andra håll upptagna

förslag om den speciella handelsavdelningens ersättande med en byrå

för kommersiell information inom den politiska och handelspolitiska avdelningen,

vilken sistnämnda därjämte, på sina respektive »geografiska» byråer,

skulle ha att ge en rent politisk retusch åt beredningen av handelsfördrag o. d.

Men sedan den speciella handelsavdelningen, trots att den upprepade gånger

varit hotad, allt mera framstått som ett erforderligt yttre uttryck för utrikesförvaltningens

intresse för näringslivet; sedan erfarenheten, såsom herrar

Höjer och Sjöborg träffande påvisat, tydligt ådagalagt, att handelsavtal samt

handelspolitiska förhandlingar och åtgärder efter kriget, om icke på samma

sätt, så dock i lika hög grad »erbjuda en förening av politiska och ekonomiska

moment» — sedan detta inträffat, torde knappast någon hysa ens en

tanke på möjligheten att övergå till organiserandet av ett handelsdepartement,

som ägde till uppgift och även vore fullt utrustat att handhava politiska förhandlingar

med främmande makt. Någon befattning med denna sida av saken

skulle väl ändå utrikesdepartementet alltjämt behålla, och i sådant fall är

det uppenbart, att den nyss antydda anordningen skulle ge anledning till de

anmärkningar mot dubbelorganisation och bristande enhetlighet, som alla vilja

i görligaste mån undvika. Men för övrigt gäller här r organisatoriskt avseende

alldeles detsamma, som förut sagts om eventualiteten av en inskränkning

i handelsdepartementets (resp. kommerskollegii) nuvarande arbetsområde:

skulle det mot förmodan visa sig önskligt att, efter franskt mönster, för utförandet

av vårt lands ändå relativt begränsade traktatpolitik övergå till en

organisation av handelsdepartementet, som skulle taga hand om en väsentlig

del av förhandlingarna även utåt, kan jag icke förstå, varför denna utflyttning

av ärenden från utrikesdepartementet skulle försiggå lättare från en

traktatbyrå på den politiska avdelningen än från en självständig handelsavdelning

-—- snarare synes mig förhållandet vara det motsatta.

Jag tvekar sålunda icke att säga, att det här kritiserade resonemanget utgår

från antagandet av en eventuell nyorganisering inom närliggande förvaltnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

Frågan ett inre

organisationsspörsmål.

Skäl mot den

kommersiella

informationens

överförande till

den politiska

avdelningen.

Traktatbyrå

utom eller inom

en särskild handelsavdelning?
-

områden, som icke veterligen är för det närvarande ifrågasatt och som i varje

fall ej på något vis prejudicieras genom den ena eller andra lösningen av nu

ifrågavarande spörsmål. Vi ha att räkna med den ordning som är och som

fördelar befattningen med handelsärenden mellan skilda myndigheter på ett

sätt, vilket man på ömse sidor om den i utrikesdepartementets organisationsfråga

uppdragna skiljelinjen lämnat utan erinran. Det som är av vikt för det

av denna fördelning betingade samarbetets skyndsamma och effektiva bedrivande

är, att kontakten mellan verken upptages och upprätthålles så direkt

och regelmässigt som möjligt; och denna fordran på samarbetets underlättande

har givetvis sin betydelse också på valet av organisationsformer inom de skilda

delar av administrationen, som hava att handlägga hithörande ärenden.

På anförda skäl och i anslutning till de för utredningen givna direktiven

anser jag frågan om de handelspolitiska ärendenas behandling inom utrikesdepartementet

vara ett rent inre organisationsspörsmål, som nu kan och bör

bedömas fristående. Ett oavvisligt krav på ett ståndpunktstagande till frågan

inställer sig omedelbart i sammanhang med att den geografiska ämnesindelningen

enligt allas samstämmiga mening anses böra upphöra å den avdelning,

där traktatärenden och flertalet handelspolitiska frågor hittills handlagts.

Vid valet mellan olika alternativ för en ändrad ordning får jag därvid först

på det bestämdaste uttala mig emot det visserligen endast subsidiärt framförda

förslaget att, i samband med anordnande av en handelstraktatbyrå på den

politiska och handelspolitiska avdelningen, där tillika inrätta en byrå för den

kommersiella informationen i stället för den speciella handelsavdelningen, som

i så fall skulle upphöra.

Syftet med den verkställda utredningen skulle bland annat vara att vinna

en jämnare och riktigare fördelning av arbetsuppgifterna mellan de skilda

avdelningarna, av vilka den politiska och handelspolitiska avdelningen är i

särskilt hög grad belastad med skilda arbetsuppgifter: detta syfte skulle givetvis

ytterligare motverkas genom inflyttning av en ny byrå för kommersiell

information o. d.

Ej heller vunnes med en dylik anordning den samorganisation under en för

ändamålet särskilt kvalificerad och inriktad ledning, som — enligt vad senare

skall beröras — de handelspolitiska och kommersiella ärendena till sin natur

kräva och som skulle befordra önskad enhetlighet och koncentration vid deras

handläggning.

Och slutligen skulle den nämnda anordningen beröva näringslivet det enda

organ i högre, ansvarig ställning, vartill det hittills ägt tillgång inom departementet

och mot vars avskaffande riksdagen vid upprepade tillfällen uttalat

sig, detta utan att ens vinna ersättning i form av mera permanent och därmed

sakkunnig hjälp å de under den politiska avdelningen inrangerade byråer, vilkas

chefsbefattningar knappast kunde väntas bliva annat än tillfälliga genomgångsposter

inom den diplomatiska karriären.

Härefter återstår att avgöra, huruvida

antingen den speciella handelsavdelningen bör bibehållas och en särskild

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

11

handelstraktatbyrå inom den politiska och handelspolitiska avdelningen upprättas

;

eller den speciella handelsavdelningen bör förändras till en fast handelsavdelning

för behandling dels av nu dithörande ärenden och dels av handelstraktat-

och andra handelspolitiska frågor.

Vid bedömandet härav förordar jag i likhet med herrar Bergendal och Nilsson

det senare alternativet, som tillika biträtts av praktiskt taget samtliga

hörda representanter för näringslivet.

De skäl, som av nyssbemälde sakkunnige och näringsorganisationer anförts för

den av dem förordade lösningen, synas mig i det hela taget så klart framställda

i de yttranden, som här åberopats, att de icke i allmänhet tarva vidare

utveckling. I några avseenden finner jag mig emellertid böra understryka

den tankegång, som däri kommit till uttryck, samt komplettera de motiv, vilka

synas kunna åberopas till stöd för deras ståndpunkt.

För att bibehålla handelstraktat- och andra dylika ärenden inom den nuvarande

politiska och handelspolitiska avdelningen har i främsta rummet till

stöd åberopats den motivering, som 1918 års sakkunniga i sitt år 1919 avgivna

betänkande anfört för införandet av denna ordning. Sammanfattningsvis kan

deras ståndpunkt uttryckas så, att ekonomiska och politiska faktorer i modern

tid till den grad sammanflutit med varandra i förbindelserna mellan olika

länder, och att de ekonomiska intressena därvid så trängt i förgrunden, att

överenskommelser på ekonomiska områden ofta visat sig innebära politiska

avgöranden av synnerligen vittgående betydelse. Härigenom hade en förskjutning

ägt rum inom utrikesdepartementets arbetsfält. »Sedan de ekonomiska

frågorna trätt i första planet, och på den yttre liksom på den inre politikens

område ekonomiska moment visat sig ingå som betydelsefulla faktorer

även i frågor, som förut betraktats som rent politiska», borde den då befintliga

organisationen, som byggt på en artskillnad hos ärendena, ersättas med

en ny, som toge sikte på deras inbördes sammanhang. Detta syfte ville man

ernå genom att förlägga även de ekonomiska frågornas handläggning till den

avdelning, som fått sig de politiska ärendena tilldelad. Härmed trodde man

sig jämväl vinna en förbättring av den diplomatiska och konsulära personalens

rekrytering och utbildning och därmed främja syftemålet med det avsedda

sammanförandet av de olika karriärerna till en: de konsulära tjänstemännen

skulle på detta sätt bättre lära sig förstå politik, och diplomaterna erhålla

ett önskvärt intresse för ekonomiska frågor.

Dessa satser ha från skilda håll ansetts som oangripliga, om än uttolkningen

växlat. Icke heller vill jag ifrågasätta giltigheten av den mening, som de

sakkunnige här velat uttala om de ekonomiska frågornas allt större politiska

betydelse och, omvänt, den allmänna politikens återverkan på det ekonomiska

livet. Men vad jag vill påstå är, att dessa satser icke kunna under alla tider

och förhållanden tagas till intäkt för just den organisationsform, som 1918 års

sakkunnige ansett sig böra förorda.

Jag kan sålunda väl underskriva herrar Höjers och Sjöborgs uttalande därom,

att det av 1918 års sakkunnige anmärkta sammanhanget mellan ekonomi

1918 ars

sakkunnige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

»Ekonomiska»

och »politiska»

frågor.

och politik existerat även före världskriget. Däremot anser jag mig böra uttrycka

ett visst tvivel om det berättigade i deras antagande, att 1918 års sakkunnige

låtit sin erfarenhet om förhållandena jämväl före kriget bestämma deras

ställning till fragan om handelsärendenas lämpliga placering inom departementet.

Åtminstone kan jag icke finna stöd för detta antagande av det i 1927

års sakkunnigutlåtande (sid. 2) citerade utdraget ur 1919 års kommittébetänkande.

Där heter det nämligen, på tal om den tidigare, enligt 1906 års organisation

gällande uppdelningen av ekonomiska, respektive politiska, ärenden på

skilda avdelningar, följande: »En sådan uppdelning torde med en äldre tids

förhållanden ha låtit sig tämligen väl genomföra. Men med den utveckling av

våra utrikespolitiska förbindelser, som på senare tid ägt rum, har densamma

icke visat sig motsvara tidens krav.» Huru som helst synes det mig naturligt

nog att under åren 1918 och 1919 det framför allt varit världskrigets erfarenheter,

som tjänat till ledning. Och dessa erfarenheter pekade hän mot en utveckling

av direkta mellanstatliga avtal för tryggande av vår folkförsörjning,

under väsentligt skilda politiska betingelser, allteftersom det gällde våra förbindelser

med den ena eller andra av de stridande maktgrupperna i världskriget.

Denna inriktning av den organisationsuppgift man hade sig förelagd kom

jämväl till uttryck, såsom tidigare påvisats, i den numera allmänt utdömda

geografiska indelningen av ärendena inom den politiska och handelspolitiska

avdelningen; och om man i nyssberörda punkt anser sig kunna frångå den uppgjorda

planen, bör man också i nu ifrågavarande avseende känna sig oförhindrad

att, med hänsyn till nuvarande faktiska läge, revidera den metod, som hittills

använts för att förverkliga den nya utrikesorganisationens egentliga syftemål.

Det bör därvid icke förbises, att syftet med den nya organisationen, även

inom centralförvaltningens område, var att bättre än tidigare tillgodose landets

och dess medborgares närings- och kommersiella intressen; och var det väl

med hänsyn till de rent politiska faktorernas dåtida övervikt vid ekonomiska

frågors beredning inom utrikesdepartementet, som ett sammanförande av de

skilda ärendena på en och samma avdelning ansågs möjligt och lämpligt. Under

de rådande förhallandena ansåg man även de ekonomiska synpunkterna

härmed komma bäst till sin rätt. Men detta hindrar icke, att ett förändrat

läge kan, för vinnande av samma syfte, påfordra en annan metod för de skilda

frågornas beredning.

Spörsmålet synes mig vara av helt och hållet praktisk, organisationsteknisk

art. Ingen torde vid dess lösande vilja förtränga de politiska synpunkternas

fulla möjlighet att göra sig gällande. Frågan är blott om den nuvarande

mängden och beskaffenheten av de handelspolitiska och kommersiella ärenden,

vilka falla pa utrikesdepartementets arbetsområde, i längden kunna få ett

fullt tillräckligt beaktande inom en avdelning, som dock företrädesvis har att

syssla med politiska frågor i inskränkt bemärkelse. Därtill kommer, att ledningen

för en politisk avdelning — hur högt kvalificerad den än må vara —

dock endast undantagsvis kan väntas äga speciell utbildning och ett utpräglat

intresse för ekonomiska spörsmål. Och även om den besitter denna sällsynta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

13

förening av egenskaper, kan den befaras vara närmast disponerad att på de

ekonomiska frågorna alltför mycket anlägga rent politiska synpunkter.

Det är betänkligheter av detta slag som i främsta rummet komma mig att

överväga lämpligheten att återgå till en ärendesindelning, som förlägger de

handelspolitiska frågorna till en särskild handelsavdelning. Härvid kan jag

icke uraktlåta att understryka flertalet näringsorganisationers erinran därom,

att man vid kritiken av en sådan arbetsfördelning synes vara benägen att bortse

från, att de politiska faktorer, hemma och ute, vilka kunna närmast inverka

på den sakliga behandlingen av t. ex. en handelstraktatfråga, icke böra vara

främmande för den, som just har till specialitet att syssla med dylika frågor.

Tvärtom bör en sådan kännedom höra till dennes kvalifikationer. Kännedom

om allt som hörer till våra dagars vidlyftiga traktat politik kan näppeligen i

samma grad förvärvas av annan än den, som regelmässigt och ingående sysslar

med dylika spörsmål. Det riktiga påpekandet av det nuvarande sambandet

mellan »ekonomi» och »politik» blir lätt missvisande, om det icke kompletteras

med sagda observation.

Med allt erkännande åt den politiska avdelningschefens överlägsenhet vid

bedömandet av de allmänpolitiska förutsättningarna för ett avtal eller för viss

åtgärd av handelspolitisk natur, hans antagligen större kännedom om yttre politiska

händelser o. s. v. tyckes det mig, att man i viss mån överdrivit betydelsen

av dessa omständigheter, och detta i två olika riktningar. För det första

förefaller det mig att man förbisett, att här allenast är fråga om ärendenas

beredning, under det att man snarast resonerat som om en avdelningschef vore

en beslutande myndighet. I själva verket tillkommer väl ändå avgörandet i

första hand utrikesministern och i sista hand regeringen, och därjämte har också

kabinettssekreteraren ett ord att säga i föredragningen. Även den sistnämnde

svarar sålunda för enhetligheten i behandlingen och de politiska synpunkternas

behöriga del däri. Vad åter den beslutande myndigheten behöver

såsom underlag för sitt avgörande är den mest allsidiga kännedom och belysning

av fakta inom de respektive områden, som av den verkställda beredningen

kunna beröras. För det andra förhåller det sig ju så, att gällande instruktioner

och kabinettssekreterarens ledning avse att trygga nödigt samarbete mellan

vederbörande avdelningschefer vid de olika frågornas beredning, i vilket förhållande,

på sätt herr Bergendal m. fl. påvisat, synes ligga en tillräcklig

garanti mot de rent politiska synpunkternas undanskjutande.

Men härtill kommer ett sakförhållande, som jag anser böra i hög grad inverka

på bedömandet av föreliggande organisationsfråga. Såsom under utredningen

från olika håll påpekats, har ju det av 1918 års sakkunnige uppdragna

programmet icke fullföljts såtillvida, att den kommersiella informationen lösryckts

från handelspolitiken och dess skilda uppgifter sammanförts på utrikesdepartementets

speciella handelsavdelning. Under utredningen har emellertid

framgått vilket nära samband dessa ämnen ha med varandra. På tal om »kommersiell

information» torde man i den allmänna diskussionen alltför mycket

ha identifierat denna verksamhet i det stora hela med ett mera mekaniskt bearbetande

och expedierande av ingånget material, lämnande av faktiska upp
-

Handelspolitik

och kommersiell

information.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

lysningar etc. Men för att en kommersiell informationsverksamhet i modern

mening skall rätt fylla sin uppgift fordras långt mera. Det kräves att följa

handelspolitikens utveckling i skilda delar av världen, kännedom om inträffade

fakta, som kunna förändra det bestående läget, förmedlande av upplysningar

och vidtagande av åtgärder, som stå i samband med förberedelse till och

tillämpning av handelstraktater m. m. Om man med en viss lösning av organisationsfrågan

tar risken av att i ett eller annat fall, på grund av bristande

samarbete mellan olika avdelningar, en politisk synpunkt kan förbises eller

försummas, så kan det icke bestridas, att nu — trots den bästa vilja till samarbete

— splittringen av de kommersiella ärendena kan medföra olägenhet för

dessa frågors skyndsamma och behöriga handhavande.

Traktatären- Försvaret för den bestående ordningen hämtar emellertid sin egentliga motiinom

utrikesde? vering från ett annat förhållande; den faktiska fördelningen av arbetet med

och andra in- ett handelstraktatärende mellan å ena sidan utrikesdepartementet samt handelsdepartementet

och kommerskollegium å den andra. Argumentationen är följande:

Initiativet till ett avtal, som lägger huvudvikten på våra handels- och

sjöfartsförbindelser, liksom ock den sakliga beredningen av ett handelstraktatärende

i allmänhet, vari särskilt ingår »angivandet i det väsentliga av de svenska

önskemålen i vad avser den ekonomiska sidan», vore med nuvarande organisation

anförtrodda åt kommerskollegium och handelsdepartementet. Genomdrivandet

av dessa önskemål komme åter på utrikesdepartementets anpart; och

därvid vore »de politiska, traktattekniska och förhandlingsmässiga synpunkterna»

av den vikt, att de automatiskt borde komma till sin rätt genom själva

organisationen. Men dessutom alage, i vidlyftigare ärenden, icke ens »genomdrivandets»

svåra uppgift utrikesdepartementet i någon högre grad utan denna

lämnades då till en särskild underhandlingsdelegation, varför det icke heller i

detta senare skede av ett ärendes behandling behövde ställas alltför stora fordringar

på departementets traktatpolitiska beredskap ur allmänt ekonomisk

synpunkt.

Jag vill genast förklara, att jag icke kan dela detta enligt min mening alltför

formalistiska sätt att resonera. »Initiativet» är regeringens efter bedömandet

av landets behov och det handelspolitiska läget, och detta initiativ kan i

det särskilda fallet finnas erforderligt antingen på grund av direkta impulser

utifrån eller från landets egna organ för näringslivet. I båda fallen synes

det vara av värde att så inrätta utrikesdepartementets verksamhet, att det är

rustat för uppgiften att fullt sakkunnigt, självständigt och permanent följa de

växlingar i den allmänna handelspolitiken, som kunna inverka på vårt lands

ställning. Vad vidare angår den »sakliga utredningen», som utmynnar i en

formulering av svenska »önskemål», må det vara sant, att denna åligger andra

myndigheter med hjälp av de näringsorganisationer, som på senare tid fått

en allt större betydelse och auktoritet. Men ingen vill ju förneka, vad redan

antytts därom, att det också i detta tidigare skede är av vikt att, under förmedling

av utrikesdepartementet, erhålla kännedom om de yttre och inre faktorer

i andra länder — fakta av ekonomisk såväl som av rent politisk natur —

vilka kunna inverka på möjligheten att genomdriva dessa önskemål. Även i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

In

detta avseende synes det mig vara av vikt för ett fruktbärande samarbete under

utredningen att äga tillgång till en handelspolitiskt utbildad och erfaren

person i mera auktoritativ ställning inom utrikesdepartementet. Huru som

helst kan det icke vara av gagn för det slutliga resultatet eller befrämja enhetlighet

och koncentration i arbetet att låta utrikesdepartementets synpunkter

kastas in mot slutet i stället för att bereda dem tillfälle att komma till sin rätt

redan under utredningsarbetet. Det är eljest fara värt, att det går illa eller

åtminstone onödigt långsamt med ett genomförande av önskemål, vilkas förverkligande

alltid är beroende av de politiska förutsättningarna.

Det synes mig snarast innebära ett medgivande om den övervägande betydelsen

av de i vidsträckt mening ekonomiska faktorerna också under förhandlingsstadiet,

när det påpekas, att vid avslutandet av mera omfattande handelstraktater

själva förhandlingen plägar uppdragas åt en särkild kommission

eller förhandlare. Det är nämligen lika obestridligt, att en sådan kommission

eller ensam underhandlare företrädesvis brukar utses bland sakkunniga på

olika ekonomiska områden, som att denna måste handla i direkt kontakt med

landets politiska ledning. Frågan om behovet av en mera självständig, för

ändamålet inrättad beredning av handelspolitiska ärenden prejudicierar icke

alls spörsmålet vem som lämpligast bör leda förhandlingen i olika fall, men

har även här betydelse för införskaffandet och bearbetningen av det erforderliga

materialet.

För det närvarande pågår en livlig verksamhet på alla håll för slutande av Olika slag av

handelsöverenskommelser, med skilda tendenser (tariffavtal, mest gynnad na- äremiin^Deras

tions bestämmelser o. s. v.) allt efter olika länders läge och politiska uppfatt- på en avdelningar.

Sverige har i stor utsträckning deltagit i denna strävan att vinna en

fast grund för handelsutbytet och den allmänna samfärdseln med andra nationer.

Åtskilliga viktiga handelsavtal hava nyligen slutits, om andra pågå

underhandlingar och i övrigt avvaktar man blott en lämplig situation för att

anknyta förbindelser, där sådant vore av intresse för vårt näringsliv. Arbetet

härmed kan knappast någonsin väntas bli »färdigt», särskilt som avtalen slutits

på olika, ofta korta uppsägningstider samt meningsutbyte undan för undan

uppstår i allmänna tolkningsspörsmål eller beträffande giltigheten i särskilda

punkter av en traktat. Det nära samband, som beredningen i berörda

frågor sakligt äger med en rätt bedriven kommersiell information, har tidigare

påpekats; och de på den speciella handelsavdelningen förekommande s. k. handräckningsmålen

gälla också i stor utsträckning tolkning och tillämpning av ingångna

traktater, ehuru det med nuvarande ärendesindelning i särskilda fall

kan råda tvekan om, var ett ärende hör hemma.

Men dessutom har, väsentligen efter initiativ av Nationernas förbund, dels

avtal slutits eller förberetts med syftning till direkta allmänna ekonomiska

överenskommelser mellan olika länder, dels ock ett omfattande internationellt

arbete organiserats för att komma till allmängiltiga typer av traktater med

handelspolitiskt och kommersiellt innehåll. Det synes mig uppenbart, att denna

verksamhet, av vars gynnsamma förlopp Sverige har det största intresse,

påkallar ett fortgående studium såsom underlag för vårt deltagande; och arbe
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

tet härmed förefaller mig böra även utåt givas karaktären av en huvuduppgift,

sidoordnad och icke underordnad den rent politiska beredningen av varje

särskilt ärende.

Såsom jag, med anknytning särskilt till herr Bergendals yttrande, sökt karakterisera

de skilda uppgifterna såsom moment i de olika ärendenas beredning

inom departementet, kan jag icke heller ge vitsord åt anmärkningen, att genom

de handelspolitiska ärendenas inflyttning i en handelsavdelning, vilken skulle

utgöra en utvidgning av den nuvarande »speciella», skulle uppstå något dubbelarbete

eller en ökning av antalet »instanser» för ett dylikt ärendes behandling.

hav?“ItaMre Allenast genom en anordning av här föreslagen beskaffenhet skulle slutligen

amenanravde\-g näringslivet vinna fullt beaktande för sitt krav på ett mera självständigt orningama.

gan för landets ekonomiska intressen utåt — ett krav, som helt överensstämmer

med den nuvarande utrikesorganisationens från början angivna syfte. Jag

ansluter mig så mycket hellre till en sådan lösning av den föreliggande organisationsfrågan,

som härmed synes mig kunna vinnas en mera jämn och efter

ärendenas natur rättad arbetsfördelning mellan departementets olika avdelningar.

Genom handelsärendenas likställande med de politiska skulle därjämte

enligt min mening vinnas bestämda fördelar med hänsyn till personalens rekrytering

samt allsidiga utbildning.

Personalbeh°- I likhet med vad herr Bergendal anfört anser jag icke, att den sålunda ifrågasatta

organisationsförändringen bör medföra någon reduktion av de tvenne

avdelningarnas nuvarande sammanlagda personalstyrka utan endast överflyttande

från den nuvarande politiska och handelspolitiska avdelningen till den

nya ordinarie handelsavdelningen av en byrå (en tjänsteman i vardera lönegraden

B 30 och B 26). Jag vill i detta hänseende särskilt åberopa och helt

instämma i de av samtliga de sakkunnige anförda allmänna synpunkterna rörande

personalbehovet i utrikesdepartementet och de speciella förhållanden,

som härvidlag försvåra en direkt jämförelse med andra delar av statsförvaltningen.

Med den omfattning, i vilken personalen å politiska avdelningen tages

i anspråk för särskilda uppdrag, är det enligt min mening uteslutet att

där skrida till någon ytterligare indragning. Det synes mig också av behovet

påkallat, att en av de tvenne befattningshavare i lönegraden B 26 resp. B 21,

vilka enligt den ursprungliga placeringsplanen avsetts såsom sekreterarebiträde

åt utrikesministern resp. kabinettssekreteraren, i likhet med vad som under

senare år visat sig erforderligt, i regel disponeras för sistnämnda avdelnings

räkning.

I fråga om den föreslagna nya handelsavdelningen, vilken skulle bliva or•

ganiserad å två byråer (traktat- och informationsbyråerna), varav den ena

— företrädesvis den förstnämnda — direkt underställd avdelningschefen, anser

jag mig böra förorda, att det lägges i Kungl. Maj ds hand att bestämma,

å vilken byrå den å avdelningen placerade tjänstemannen i lönegraden B 30

skulle hava att tjänstgöra. Jag vill härvidlag erinra därom, att — som jag

till statsrådsprotokollet den 7 sistlidne oktober anfört — det speciellt beträffande

den yttre förvaltningen synts mig angeläget undersöka, huruvida ej för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

17

Grnående av smidigare anpassning av personalen allt elter behovet vid olika

tidpunkter vidgad möjlighet borde lämnas Ivungl. Maj:t beträllande omplacering

av befattningar. Av de sakkunnige förordat förslag i sådan riktning

kommer också av mig att i det följande framläggas. Samma princip torde

emellertid även inom den centrala utrikesförvaltningen och speciellt i nu förevarande

fall hava sitt berättigande.»

Vid sidan av den politiska och handelspolitiska avdelningens tre geografiska

byråer, vilkas ifrågasatta omorganisation i det föregående behandlats,

står vidare en pressbyrå. Dess uppgift är att omhänderhava utrikesdepartementets

förbindelser med den in- och utländska pressen. Byrån och närmast

dess chef ha sålunda att förmedla alla departementets upplysningar och

meddelanden till tidningarna antingen direkt eller genom anlitande av förefintliga

telegram- och nyhetsbyråer samt att därvid välja den form och det

spridningssätt, som för varje fall kan vara lämpligast. Med hänsyn till arbetets

art är det av vikt, att pressbyråchefen står i nära personlig kontakt med

ledande pressmän av olika läger och åsiktsriktningar. Byrån har vidare att

fortlöpande hålla utrikesledningen underrättad om vad som förekommer av intresse

i såväl svenska som utländska tidningar och att förse departementets

olika avdelningar med aktuellt pressmaterial. För dessa ändamål måste svenska

tidningar och ledande utländska pressorgan dagligen läsas samt översikter

och sammanställningar verkställas. Såsom informationsförmedlare och förbindelseleder

med utlandets press äro i vissa huvudstäder anställda särskilda

pressombud, vilka lyda under pressbyråchefen och från honom mottaga anvisningar

och instruktioner. På byrån ankommer vidare bland annat att informera

våra beskickningar och konsulat rörande regeringsåtgärder och riksdagsbeslut

på den inre politikens område av betydelse för utlandet.

De sakkunnige, som framhållit att, även om pressbyråns viktigaste åligganden

sålunda falla inom det politiska området, dess verksamhet likväl sträckte

sig över utrikesdepartementets hela arbetsfält och att byrån måste stå i ständigt

direkt samarbete med departementets samtliga avdelningar, hava därför

förordat, att denna särställning organisatoriskt borde komma till uttryck därigenom

att byrån lösgjordes från den politiska och handelspolitiska avdelningen

och direkt underställdes kabinettssekreteraren (och utrikesministern).

Detta de sakkunnigas förslag, som synts departementschefen vara väl motiverat,

har denne ansett sig böra biträda.

Departementschefen har vidare anfört följande:

»Ett förverkligande av mina i det föregående utvecklade förslag om reorganisation

av den nuvarande politiska och handelspolitiska avdelningen samt den

å extra stat uppförda speciella handelsavdelningen skulle sammanfattningsvis

innebära, att nämnda tvenne avdelningar från och med nästinstundade budgetår

ersattes med en politisk avdelning och en handelsavdelning, bägge å ordinarie

stat och organiserade å två byråer, varjämte den hittills till den politiska

Bihany till riksdagens protokoll 1928. 6 sand. 40 häft. (Nr 81.)

Pressbyrån.

De sakkunniga.

Departementschefen.

Samman
fattning.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

och handelspolitiska avdelningen-hörande pressbyrån skulle direkt underställas

kabinettssekreteraren.

Beträffande arbetsfördelningen inom nämnda tvenne avdelningar skulle

gälla, att eu byrå å den politiska avdelningen handhade ärenden rörande Nationernas

förbund och den fasta mellanfolkliga domstolen samt skiljedomsoch

förlikningsväsendet samt att den andra byrån handlade övriga å avdelningen

ankommande ärenden, att av han delsavdelningens tvenne byråer den ena

anförtroddes traktat- och andra handelspolitiska spörsmål och den andra informations-

och övriga ärenden. I och för ernående av smidigaste anpassningav

arbetet efter förefintliga arbetskrafter och omständigheterna i övrigt vid

varje särskild tidpunkt torde departementschefen kunna — här liksom å övriga

avdelningar — med iakttagande av nu angivna grundlinjer meddela detaljföreskrifter

rörande den inbördes ärendesfördelningen byråerna emellan.»

Rättsavdelningen.

Departementschefen har härom yttrat följande:

»De sakkunnige hava vid sin granskning av personalbehovet inom departementet

icke funnit skäl föreslå någon organisationsförändring med avseende

å rättsavdelningen. Efter verkställd omprövning, huruvida icke en återgång

vore möjlig till den av 1919 års riksdag fastställda ordningen, med avdelningens

juridiska byrå direkt underställd avdelningschefen, har icke heller

jag funnit mig böra ifrågasätta en dylik åtgärd. Min uppfattning om behövligheten

av en särskild byråchef å den juridiska byrån är grundad, förutom

å omfattningen av byråns arbetsbörda i och för sig, särskilt å det förhållandet

att under senare år såväl avdelningschefen som innehavaren av nu förevarande

byråchefstjänst i stor utsträckning måst tagas i anspråk såsom ombud vid

konferenser å det internationelit-privaträttsliga området. Redan behovet av

sådana förhandlare i hithörande ämnen, som genom sitt dagliga arbete särskilt

inriktats på dylika uppgifter, torde tala emot ett försvagande av organisationen

på denna punkt; härtill kommer givetvis också, att, därest nämnda

byråchefsbefattning indroges och därigenom avdelningens effektivitet minskades,

ledningen av avdelningens arbete under en stor del av året kornine

att ligga hos från andra delar av utrikesförvaltningen hämtade vikarier. Det

är uppenbart, att kontinuiteten i avdelningens verksamhet härigenom komme

att bliva väsentligt lidande.

På nu anförda grunder anser jag mig ej böra föreslå någon ändring i den

nuvarande organisationen av departementets rättsavdelning.»

Personal- och administrativa avdelningen.

Personal- och administrativa avdelningen är indelad å två byråer, nämligen

personal- och räkenskapsbyrån (personalbyrån) samt byrån för utländska

studieresor, passärenden m. m. (ceremonibyrån), envar under sin särskilda

byråchef. Av dessa byråchefsbefattningar har den å sistnämnda byrå

genom 1924 års riksdags beslut förts å övergångsstat.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Kl.

19

Med avseende å byråchefsbefattningen ä ceremonibyrån har herr Bergen- i>c sakkundal

anfört, att dess innehavare hade att, i stor utsträckning på eget ansvar, niga.

handlägga ett betydande antal ärenden av speciell art, av vilka åtskilliga

dessutom vore av grannlaga natur. Med hänsyn härtill och till avdelningschefens

omfattande arbetsbörda, som svårligen skulle medgiva ett överförande

direkt å honom av nyssnämnda uppgifter, hade herr Bergendal under

den tid av nära ett år, varunder han efter 1924 års organisationsbeslut utövat

chefskapet för personalavdelningen, kommit till den bestämda uppfattningen,

att ifrågavarande byråchefstjänst jämväl för framtiden vore oundgängligen

erforderlig. Det arbete, som fölle a personalbyrån, stode däremot i

hela sin utsträckning redan nu under avdelningschefens omedelbara ledning

och överinseende. Vid sådant förhållande, och da med hänsyn härtill byråchefens

självständiga ärendeshandläggning vore relativt ringa, syntes sistberörda

byråchefstjänst kunna undvaras.

Enligt herr Bergendals förslag, vilket understötts av herr Nilsson, borde

fördenskull byråchefsbefattningen å eeremonibyrån återföras till ordinarie

stat, medan motsvarande befattning å personalbyrån borde kunna utgå från

samma stat. Detta skulle innebära, att, så snart nuvarande innehavare av

sistnämnda befattning lämpligen kunde flyttas till annan tjänst, befattningen

bortfölle, vilket skulle medföra en årlig besparing för statsverket av

omkring 12,000 kronor.

Herrar Höjer och Sjöborg hava emot sistnämnda förslag anfört, att, då

efter statsmakternas så nyligen (år 1924) fattade beslut i förevarandc ärende

icke tillkommit någon ny omständighet av beskaffenhet att kunna öva inflytande

å hithörande spörsmål, de icke ansåge sig kunna tillstyrka den

ifrågasatta förändringen, så mycket mindre som frågan, huruvida genom

nämnda åtgärd någon besparing för statsverket skulle uppkomma, berodde

på omständigheter, angående vilka det icke syntes tillkomma de sakkunnige

att göra något uttalande.

Departementschefen har yttrat följande: Departe
»Med

allt beaktande av de skäl, som utav herr Bergendal framförts för belio- mentschefen.

vet av en särskild byråchef å den s. k. ceremonibyrån, anser jag mig emellertid,

då förevarande fråga så nyligen varit föremål för statsmakternas prövning,

icke böra förorda någon förändring i nu bestående ordning, så mycket

mindre som jag icke kunnat undgå att känna mig tveksam, huruvida personaloch

räkenskapsbyrån lämpligen skulle kunna direkt underställas avdelningschefen.

Då denne har att å eget ansvar handhava förvaltningen av riksstatens

tredje huvudtitel, föreligger obestridligen ett visst behov av att vid hans sida

och särskilt under honom tillkommande årlig ledighet hava till förfogande en

i de budgettekniska och kamerala frågorna insatt tjänsteman i byråchefs grad.

Med åberopande av de synpunkter, som av mig i det föregående framlagts

beträffande organisationen av den föreslagna nya handelsavdelningen, synes

det mig lämpligt att åt Kungl. Maj :t, lämnas befogenhet att, då den nuvarande

byråchefsbefattningen å övergångsstat försvinner, bestämma, vilken av

de tvenne byråerna å personalavdelningen, som bör vara direkt underställd avdelningschefen,

»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr SI

Utrikesdepartementet i övrigt.

Departementschefen har härom anfört följande:

»I likhet med vad de sakkunnige samstämmigt anfört anser jag mig ej hava

anledning att, utöver vad redan förordats, föreslå några organisatoriska förändringar

beträffande utrikesdepartementet. Jag vill endast beträffande

placeringen av personalen i lönegraden B 26 och lägre lönegrader inom departementet

nämna, att det på grund av det växlande behovet av arbetskraft å

skilda avdelmngai och byråer visat sig nödvändigt att vidtaga- temporära

jämkningar i den plan, som utsprungligen fastställts. Det torde för arbetets

behöriga fortgång givetvis vara påkallat, att ministern för utrikes ärendena

allt fortfarande äger möjlighet att disponera över förevarande kategori av departementets

personal.

Jag vill tillägga att det synes mig principiellt riktigt, att de av herr Bergendal

förordade beteckningarna å tjänstemännen i lönegraderna B 30 (byråchef),

B 26 (förste sekreterare) och B 21 (andre sekreterare) hädanefter komma till

användning i stället för de från den yttre förvaltningen hämtade, för närvarande

brukade diplomatiska och konsulära, titlarna.»

Kostnadsberäkningar.

I fråga om kostnaderna har departementschefen anfört följande:

»Ordinarie förslagsanslaget departementet har i riksstaten för budgetåret

1927—1928 upptagits med 488,000 kronor, vilket belopp fördelar sig å dels

A. Ordinarie avlöningsstat (avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag,

arvode till speciellt sakkunnig i folkrätt samt avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare in. m., förslagsanslag) dels B. Övergångsstat.

Ett förverkligande av mina i det föregående framlagda förslag skulle medföra

uppförande a ordinarie stat av trenne nya befattningar i lönegraderna

A 2, B 26 och B 21, föranledande en belastning av den ordinarie avlöningsstaten

med ett belopp av omkring 31,750 kronor, varemot de motsvarande, å extra

stat nu uppförda befattningarna komme att försvinna och sålunda det extra

anslaget till en speciell handelsavdelning inom departementet å 30,000 kronor

utgå ur riksstaten.

Vidkommande därefter departementets övergångsstat är att märka, att en

av de av 1926 års riksdag till denna stat överförda befattningarna i lönegraden

B 5 numera därifrån avförts och att avlöning för denna tjänst således

ej längre bör beräknas. Då den å samma stat uppförda befattningshavaren

i lönegraden B 24 torde komma att före nästkommande budgetårs ingång förflyttas

till ordinarie befattning, lärer avlöning för nämnda tjänsteman icke

behöva beräknas vid uppgörandet av förevarande anslagspost, vilken under

angivna förutsättningar bör kunna sänkas från 61,500 kronor till 49,900

kronor.»

Pa grund av vad salunda anförts bör det ordinarie förslagsanslaget till departementet

för budgetåret 1928—1929 uppföras med (461.400 + 49.900 =)

511,300 kronor.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

statsutskottets utlåtande Nr til

21

Utskottet vill till en början erinra om, att den åren 1919 och 1921 beslutade

omorganisationen av utrikesförvaltningen utgick från förutsättningen, att huvuduppgiften

för vår utrikespolitik vore att befordra landets liandels- och näringsintressen.

Med hänsyn härtill genomfördes i fråga om utrikesrepresentationen

en gemensam diplomatisk och konsulär karriär med i möjligaste man

likartad och allsidig utbildning av tjänstemännen, varigenom ej blott de konsulära

utan i lika grad även de diplomatiska tjänstemännen skulle bliva skickade

att tillvarataga de kommersiella intressena. Beträffande utrikesdepartementet

upphävdes den förutvarande skilda handläggningen av diplomatiska

och konsulära ärenden, i det att bådadera hänfördes till eu och samma avdelning

i departementet, den politiska och handelspolitiska avdelningen. För det kommersiella

informationsväsendet inrättades emellertid därjämte på extra slat en

särskild avdelning, den speciella handelsavdelningen.

Bland de tillkallade sakkunniga hava herrar Höjer och Sjöborg förordat bibehållande

av den nuvarande organisationen med en gemensam politisk och

handelspolitisk avdelning, varvid såsom ett alternativ ifrågasatts den speciella

handelsavdelningens inordnande i den politiska och handelspolitiska avdelningen

såsom en särskild byrå därstädes. Till nämnda alternativ ansluter sig

även kommerskollegium i motiveringen till sitt utlåtande, ehuru kollegium av

hänsyn till vissa näringsorganisationers yttranden icke ansett sig böra avstyrka

en annan lösning av organisationsfrågan, i enlighet med det förslag, som inom

de sakkunniga framlagts av herrar Bergendal och Nilsson. Enligt detta förslag

skulle en återgång ske till den före år 1919 tillämpade organisationen och

de politiska och handelspolitiska ärendena åter handläggas på skilda avdelningar,

den politiska avdelningen, med två byråer, och handelsavdelningen,

likaledes med två byråer, varav den ena motsvarande den hittillsvarande speciella

handelsavdelningen. Denna anordning har tillstyrkts av i ärendet hörda

näringsorganisationer. Departementschefen har, sasom av det föregående framgår,

anslutit sig till samma mening.

Ehuru utskottet icke kunnat finna annat, än att den av departementschefen

förordade organisationen av utrikesdepartementet måste anses väl rikligt tillmätt,

har utskottet dock efter övervägande av de olika möjligheter, som kunna

tänkas för ernående av en beskärning av ifrågavarande organisation och minskning

av antalet avdelningar inom departementet icke ansett sig kunna förorda

någon förändring i Kungl. Maj:ts förslag, enär härigenom betydande olägenheter

ur organisatorisk synpunkt torde uppstå. Då utskottet alltså ansett sig

böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av en särskild handelsavdelning

på ordinarie stat, har detta skett jämväl med hänsyn till vad de i

ärendet hörda näringsorganisationerna anfört till förmån för den föreslagna

organisationen.

Utskottet har icke funnit anledning framställa någon erinran mot Kungl.

Maj:ts förslag till organisation av de olika avdelningarna ävensom till förlänande

åt pressbyrån av en mera självständig ställning än hittills.

Vad angår det i herr Engbergs ovanberörda motion väckta förslaget om

återförande till ordinarie stat av den nu å övergångsstat uppförda befatt
-

Utxkottclx

yttrande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

ningen såsom kansliråd och chef för arkivet har utskottet visserligen funnit

åtskilliga skäl tala för en sådan åtgärd, men utskottet har dock icke ansett

sig för närvarande böra tillstyrka, att så sker, särskilt som den nu å övergångsstat

uppförde innehavaren av nämnda befattning först år 1931 uppnåi

pensionsåldern. På grund härav anser sig utskottet icke böra tillstyrka

motionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och

med avslag å herr Engbergs ovanberörda motion, II: 432,

a) bestämma antalet ordinarie befattningar i utrikesdepartementet

på följande sätt:

Befattningshavare.

A. Diplomatisk eller konsulär personal.

Lönegrad.

1 sändebud tjänstgörande såsom kabinettssekreterare. . A 3

4 avdelningschefer .............................. A 2

7 byråchefer .................................. B 30

7 förste sekreterare.............................. B 26

6 andre sekreterare.............................. B 21

3 förste kanslister eller kanslister ................ B 16

eller B 12

/>. Övrig personal.

1 kainrerare.........

1 förste arkivarie

1 andre arkivarie

6 kansliskrivare ......

1 förste expeditionsvakt

8 kanslibiträden .....

9 expeditionsvakter . .

Lönegrad.

B 26

B 24

B 21

B 11

B 7

B 7

B 5

b) besluta att å övergångsstat för utrikesdepartementet skola

från och med den 1 juli 1928 uppföras följande befattningar,

nämligen:

A. Diplomatisk och konsulär personal.

1 legationsråd .................................. B 30

1 förste legationssekreterare ...................... B 26

1 byråsekreterare .............................. B 21

B. Övrig personal.

1 kansliråd, tjänstgörande såsom chef för arkivet

1 förste arkivarie ..............................

Lönegrad.

B 30

B 24

opaginerad Kontrollera mot PDF

Biatsutskottets utlåtande Nr 31. 23

1 andre arkivarie .............................. B 21

1 portvakt .................................... B 5

c) godkänna följande ordinarie stater för utrikesdepartementet,

att tillämpas från och med den 1 juli 1928.

A. Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

anslag .............................. kronor 386,600

Arvode till speciellt sakkunnig i folkrätt .. » 8,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. in., förslagsanslag............ » 66,800

Summa kronor 461,400.

Anm. Kabinettssekreteraren må äga att såsom bidrag till

representationskostnader åtnjuta ett årligt belopp av 3,000 kronor,

att utbetalas i den ordning, som beträffande lön är stadgat.

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag .............. kronor 49,900

d) höja det ordinarie förslagsanslaget till departementet,

nu 488,000 kronor, med 23,300 kronor till 511,300 kronor.

Stockholm den 17 april 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZEL1US.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Olof Olsson,

J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. G.

Walles, C. A. Carlsson i Gävle, E. A. Hallin, C. I. Asplund och J. B. Johansson i

Fredrikslund;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, P.

Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i

Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson

i Göteborg, B. F:son Holmgren, O. Nilsson i Örebro och O. E. F. Järte.

Reservation

vid punkt 2 (departementet)

av herrar Lindblad, Olof Olsson, Nilsson i Gränebo, Asplund, Jansson i

Falun, Nilsson i Bonarp, Olsson i Kullenbergstorp, Kristensson i Göteborg och

Järte. vilka ansett att utskottet bort hemställa om avslag å Kungl. Maj:ts

förslag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.