Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den ekonomiska försvarsberedskapens organisation.
1928-01-11 · 17 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1928:82, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den ekonomiska försvarsberedskapens organisation.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 82.
1
Nr 82.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1928 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
den ekonomiska försvarsberedskapens organisation.
(l:a avel.)
Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1928—1929 har Kungl
Maj:t under fjärde huvudtiteln (punkt 169 av det vid propositionen fogade
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag) föreslagit
riksdagen att i avbidan på den särskilda proposition i ämnet, som kunde
komma att till riksdagen avlåtas, tillsvidare för bestridande av kostnader
°I,n ekonomiska försvarsberedskapens organisation för budgetåret 1928- 1929 berakna ett extra anslag av 83,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t uti en till riksdagen avlåten, den 11 januari
,.8, dagtecknad proposition (nr 6), under åberopande av vid propositionen
fogat utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma öa<* föreslagit
riksdagen att ö’
dels medgiva, att en rikskommission för ekonomisk försvarsberedskap må
organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
angivna grunder,
dels godkanna vid sistnämnda statsrådsprotokoll fogade förslag till stat
ror namnda kommission att gälla under budgetåret 1928—1929,
idoa^iSn ^kommissionen för ekonomisk försvarsberedskap för budgetåret
va 1 ,929 Under riksstatens fjär(le huvudtitel anvisa ett extra anslag av
<o,00(J kronor, °
dels ock bemyndiga Kungl. Maj.t att tillsätta rikskommissionen redan
tore ingången av nyssnämnda budgetår.
stafsrådsparotokonetdningen 1 ^ utsk°ttet llänvisa tiU åberopade
Departementschefen har inledningsvis anfört följande.
år iSSv rT«8åtgärder fiÖr ek°n?misk försvarsberedskap behandlades redan
*lks.d%''ei? med anledning av ett utav Kungl. Maj:t i propositionen
nr 181 framlagt förslag om inrättandet av en permanent rikskommission för
den ekonomiska krigsberedskapen. Riksdagen fann syftet med pZosTtionen
• , 10g grad beaktimsvart men ansåg den i ärendet förebragta utredningen
icke vara av beskaffenhet, att riksdagen på grund av densamma kunde taga
Bthang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 41 haft. (Nr 82— 87.) su ss 1
2 Statsutskottets utlåtande Nr 82.
ståndpunkt till frågan om en permanent organisation. Eu omfattande förberedande
undersökning av frågan syntes riksdagen nödvändig, varvid saiskilt
borde beaktas, liuru de ursprungligen upprättade beredskapsplanerna
lämpligen skulle kunna förnyas och fullständigas, så att de vid varje tidpunkt
verkligen vore avpassade efter då rådande förhållanden.
En sådan utredning verkställdes också under åren 1915 191ö av den
s k krigsberedskapskommissionen. Sistnämnda år avlämnade denna ett omfattande
betänkande i fem delar, behandlande olika specialområden av den
ekonomiska beredskapen. I del I av betänkandet avhandlades de organisatoriska
frågorna och framhölls betydelsen av, att en permanent rikskommission
för den ekonomiska krigsberedskapen inrättades. Enligt betänkandet borde
rikskommissionen bestå av eu ordförande och fjorton ledamöter, varav lem
fast avlönade och nio andra, representerande jordbruk, industri, kreditväsende
m. fl. intresseområden. De fast avlönade ledamöterna skulle utgöras av en
chef för kommissionens kansli, en avdelningschef för livsmedelsfragor, en
avdelningschef för industriella frågor, eu avdelningschef for finans- och kreditfrågor
samt för nationalekonomiska och statistiska arbeten samt en militär
avdelningschef. Kommissionens personal skulle i övrigt utgöras av eu sekreterare,
eu kvinnlig registrator och fyra kvinnliga kanslibiträden. För särskilt
tillkallade sakkunniga avsågs ett belopp om 20,000 kronor. Sammanlagt
beräknades rikskommissionens kostnader till 91,000 kronor för ar ^
Krigsberedskapskommissionens betänkande ledde icke omedelbart till nagon
framställning till riksdagen. I betraktande av att en av de viktigaste sidorna
av den ekonomiska försvarsberedskapen gäller industriens anpassning ettei
krigets krav, hade emellertid den år 1922 upplösta s. k. kngsmatenelkommissionen
på sin tid föreslagit, att eu särskild mdustriberedskapskommission
skulle av Kungl. Maj:t tillsättas. Så skedde aven ar 1924. Industriberedskapskommissionen
består av cheferna för arméförvaltningens artilleri-,
fortifikations- och intendentsdepartement samt sjukvårdsstyrelse, mannlorvaltningen,
generalstaben, marinstaben och kommerskollegium ävensom verkställande
direktörerna i ingenjörsvetenskapsakademien och Sveriges industriförbund.
Enligt sin instruktion har kommissionen till uppgift att verka tor
säkerställandet av den inhemska industriens förmåga att tillgodose de krav,
som i krigstid komma att ställas på densamma ur såval militär som allmän
synpunkt. Till befrämjande av detta syfte skall kommissionen åvagabrmga
och understödja planmässigt samarbete mellan de militära förvaltningsmyndigheterna
och centralorganen för det industriella näringslivet, dess
tekniskt vetenskapliga institutioner och den privata industriens sammanslut
I
Kungl. Maj:ts proposition, nr 50, till 1925 års riksdag angående försvarsväsendets
ordnande behandlades ånyo frågan om statliga åtgärder oi
ekonomisk försvarsberedskap, dock utan att Kungl. Maj :t i samband darme
äskade anslag för omedelbara organisationsåtgärder. Föredragande departementschefen
framhll i propositionen, att beredskapsarbetet icke borde inskränkas
allenast till den industriella beredskapen, utan borde förberedelserna
avse hela det ekonomiska livet. Departementschefen kunde i sadant
hänseende i stort sett ansluta sig till krigsberedskapskommissionens förslag
om en rikskommission samt uttalade den uppfattningen, att för den händelse
en sådan ny organisation komme till stånd, industnberedskapskommissionen
borde på visst sätt inordnas under densamma. Med liansyn till
företagna löneregleringar efter den tidpunkt,_ då krigsberedskapskommissionens
förslag avgivits, beräknades i propositionen att årskostnaderna för
rikskommissionen vid genomförd organisation skulle uppgå till - ,
kronor.
3
Statsutskottets utlåtande Nr 82.
.första särskilda utskottet vid l!)2f) års riksdag anslöt sig till det i propositionen
angivna syftet med inrättandet av en rikskommission för den ekonomiska
krigsberedskapen, men ansåg, att Kungl. Maj: t vid avlåtande av framställning
om anslag för ifragavaranclo ändamål borde taga under omprövning,
huruvida kostnaderna icke kunde avsevärt nedbringas antingen genom eu
beskärning av den tänkta organisationen eller genom dennas ersättande med
andra åtgärder.
Den 25 november 1925 ingick industriberedskapskommissionen till Kungl.
Maj:t med en skrivelse, vari kommissionen dels framhöll, att en förnyad,
allsidig utredning borde verkställas angående behovet av fristående organ
för den allmänna ekonomiska krigsberedskapen, dels hemställde, att anslag
måtte begäras av riksdagen för, bland annat, inrättande av eu rikskommis”
sion för den ekonomiska krigsberedskapen.
Med anledning av vad sålunda förekommit bemyndigades chefen för försvarsdepartementet
genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 april 1926 att tillkalla
tre sakkunniga, för att inom departementet biträda med utarbetande
av plan för den allmänna ekonomiska krigsberedskapens organisation. Vid
ärendets behandling inför Kungl. Maj:t uttalades av föredragande departementschefen,
att vad det här gällde att undersöka vore dels frågan om vilka
uppgifter på hithörande områden, som borde tilldelas redan befintliga myndigheter
och institutioner, ävensom vilka organisationsändringar inom dessa,
som därav betingades, dels frågan om lämpligaste sammansättningen av det
eller de särskilda organ, som kunde befinnas erforderliga för vissa grenar
av ifrågavarande verksamhet samt för arbetets ledning och sammanhållning.
Organisationen borde icke erhålla större omfattning än som vore oundgängligen
nödvändigt.
De jämlikt nyssnämnda bemyndigande tillkallade sakkunniga hava den
iGococn er ^ avgivit betänkande i ämnet (statens offentliga utredningar
1926: 22). Betänkandet utmynnar i ett förslag om inrättande av en rikskommission
för ekonomisk försvarsberedskap. Vid betänkandet hava fogats förslag
dels till stat för nämnda kommission, dels till instruktion för kommissionen,
dels ock till kungörelse angående ämbetsverkens medverkan till den
ekonomiska försvarsberedskapen.
Över betänkandet hava yttranden avgivits av följande myndigheter och
institutioner, nämligen arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygstyrelsen,
cheferna för generalstaben och marinstaben, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,
generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret,
generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, bank- och fondinspektionen,
domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, fullmäktige i riksbanken
och i riksgäldskontoret, industriberedskapskommissionen, ingenjörsvetenskapsakademien,
Sveriges industriförbund och Sveriges allmänna lantbrukssällskap.
Med anledning därav, att i de avgivna yttrandena framställts vissa principiella
erinringar mot de sakkunnigas förslag, har Kungl. Maj:t den 1 april
1927 uppdragit åt de sakkunnigas ordförande, generalmajoren A. F. Hultcrantz
att i samråd med kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen
verkställa överarbetning av förslaget; och har Hultcrantz med skrivelse den
13 september 1927 avgivit betänkande i ämnet. I de yrkanden och förslag,
som innefattas i detta betänkande, hava kommerskollegium, lantbruksstyrelsen
och socialstyrelsen förklarat sig instämma.»
4
Statsutskottets utlåtande Nr 82.
De sakkunniga.
Departements''
chefen.
Betydelsen av ekonomisk försvarsberedskap.
Beträffande betydelsen i allmänhet av ekonomisk försvarsberedskap hava
de sakkunniga anfört följande.
Behovet av effektiva försvarsförberedelser på det ekonomiska området,
lika väl som på det militära, hade tydligt framträtt genom erfarenheterna från
världskriget. På ett slående sätt Inide adagalagts, hurusom det moderna
kriget utgjorde icke blott eu kamp mellan väpnade styrkor utan i lika grad
en kraftmätning mellan de stridande parterna i fråga om ekonomiska och
industriella resurser. Påfrestningarna för samhällsekonomien och näringslivet
bleve härigenom under ett nutida krig våldsammare än förr, och riskerna
för ödesdigra rubbningar hade vuxit, i samma mån som samhället genom
industrialisering och specialisering blivit känsligare för störande inflytelser.
Med hänsyn till dessa förhållanden hade i viss mån nya försvarsproblem
uppstått, vilka för sin lösning krävde omsorgsfulla förberedelser och val
genomtänkta planer redan i fredstid. Strävandena måste härvid framfor allt
gå ut på att vinna nöjaktig beredskap i fråga om det militära försvarets
materiella tillgodoseende samt att i krig trygga folkförsörjningen och det
nationella arbetets fortgång. 0
Även om det egna landet icke indroges i pågående krig, kunde det, såsom
erfarenheten visat, utsättas för stora risker med avseende å folkförsörjningen.
Särskilda förberedelser och anstalter krävdes sålunda även under dessa förhållanden
för att så vitt möjligt motverka uppstående rubbningar inom
näringslivet. Någon meningsskiljaktighet torde numera knappast rada därom,
att Sverige skulle under världskriget undgått nationalekonomiska förluster
av betydande mått och vår befolkning besparats många besvärligheter och
lidanden, därest på förhand utarbetade planer och förslag för statens ingripande
i det ekonomiska livet hade förelegat före utbrottet av den stora
krisen 1914.
Ekonomisk krigsberedskap eller — för att använda ett mera omfattande
och här kanske riktigare uttryck — ekonomisk försvarsberedskap hade också
efter världskriget varit föremål för mycken uppmärksamhet i skilda länder.
I England, Frankrike, Italien, Spanien och Amerikas Förenta Stater hade
omfattande beredskapsarbeten utförts särskilt på det industriella området;
och säväl i dessa som i andra länder vore kommissioner eller kommittéer
med mer eller mindre vidlyftiga program sysselsatta med hithörande uppgifter,
för vilket ändamål också på ilera håll högst betydande penningmedel,
ställts till förfogande. Då emellertid förhållandena inom de olika landerna
med avseende å nationalekonomiska betingelser, industriella resurser, vederbörande
statsorgans befogenhet och arbetsområden m. m. gestaltade sig i
högsta grad olika, så bleve följden, att organisationen av den ekonomiska
försvarsberedskapen i varje särskilt land maste fa sin säregna karaktär. I
betraktande härav och då ifrågavarande beredskapsarbeten för övrigt till
stor del låge inom den militära sekretessens områden, kunde man vid uppbyggandet
av en för vårt land lämpad ekonomisk försvarsberedskap icke
direkt begagna sig av utländska förebilder i fråga om organisationen.
I de sakkunnigas, av vederbörande myndigheter kraftigt understrukna uttalanden
rörande vikten av, att åtgärder vidtagas för stärkande a\ landets
försvarsberedskap på det ekonomiska området, har departementschefen till
fullo instämt.
Statsutskottets utlåtande Nr <V2.
5
Översikt av de arbeten, soin krävas för landets ekonomiska försvarsberedskap.
Arbetenas uppdelning pa olika myndigheter
och institutioner.
I avseende å de arbeten, som krävas för landets ekonomiska försvars- ne Bakkunniga,
beredskap, anföra de sakkunniga bland annat.
För bedömande av huru den eller de institutioner lämpligen borde vara
organiserade, vilka skulle omhänderhava vårt lands ekonomiska försvarsberedskap,
hade de sakkunniga ansett sig i första hand böra undersöka
arten och beskaffenheten av alla de arbeten, som erfordrades för tryggandet
av beredskapen på ifrågavarande område.
Förberedelserna härutinnan torde i stort sett böra avse att, med utgångspunkt
från sannolika behov i krigstid av varor och förnödenheter för försvarsväsendets
förbrukning och för samhällslivets och folkförsörjningens
tryggau(le, o planlägga den mest effektiva användning av landets resurser i
avseende å råvaror, industriella anläggningar, arbetskraft m. m. i och för
tillgodoseende av nämnda behov. Till beredskapsarbetet hörde även upprättandet
av vissa planer för administrationens och lagstiftningens anpassning
efter de extraordinära förhållanden, som vid krigstillfälle eller andra
internationella förvecklingar kunde inträda.
Givet vore, att vid dessa planläggningsarbeten hänsyn måste tagas till att
landets normala handelsförbindelser med utlandet kunde vid olika tänkbara
krigslägen ^ gestalta sig väsentligt olika, varför beredskapsarbetet icke uteslutande
finge avse alternativet självförsörjning vid fullständig avspärrning.
Ävenledes vore att märka, att de uppgjorda planerna måste bliva till sin
beskaffenhet väsentligt skiljaktiga, alltefter de ämnesområden, de behandlade.
Vissa planer borde, enligt de sakkunnigas mening, givas form av mer eller
mindre utförliga organisationsanvisningar och arbetscheman för vederbörande
myndigheter och institutioner, andra åter huvudsakligen omfatta allmänna
utredningar och promemorior, avsedda att ligga till grund för myndigheternas
framtida överväganden och åtgärder. Av stor vikt vore, att de en
gång verkställda utredningarna och uppgjorda planerna ständigt hölles ä
jour med tidsförhållandena, genom att de antingen gjordes till föremål för
eu ständigt fortlöpande bearbetning eller ock underkastades succesivt skeende
revideringar.
De viktigaste av ifrågavarande planläggningsarbeten kunna inrubriceras
under följande fem huvudgrupper:
1) planer berörande den industriella försvarsberedskapen;
2) planer rörande jordbruksnäringens och livsmedelsproduktionens upprätthållande
och eventuella omläggning;
3) planer rörande eventuella regleringsåtgärder för konsumtionen av livsmedel,
bränsle, kläder o. d.;
4) planer rörande arbetsmarknadens organisation, understödsväsendets
ordnande m. fl. sociala anstalter i krigstid; samt
5) planer rörande finans- och kreditväsendets ordnande.
Vid sidan av dessa huvudgrupper av planer för den ekonomiska försvarsberedskapen
tillkomme vidare planer rörande vissa lagstiftningsåtgärder på
handelns och försäkringsväsendets m. fl. områden. Delvis inginge dessa
såsom integrerande delar i de förut berörda grupperna.
De sakkunniga ville i detta sammanhang påpeka, att ehuruväl för överskådlighetens
skull en uppdelning i olika grupper här gjorts av planläggningsarbetena
för den ekonomiska försvarsberedskapen, dessa arbeten dock
6
Statsutskottets utlåtande Nr 82.
i stor utsträckning vore av den art, att de ingrepe i varandra, så att planerna
på det ena området icke kunde helt särskiljas från planerna på det andra.
I vissa fall torde ifrågavarande beredskapsplaner komma att utgöra hela
komplex av utredningar och arbetscheman m. m., vilka, ehuru berörande
olika grupper, måste behandlas och bearbetas i ett sammanhang och under
gemensam ledning.
Efter att hava lämnat eu översikt av de enligt de sakkunnigas mening
viktigaste uppgifter, som sammanhänga med vårt lands ekonomiska försvarsberedskap,
övergå de sakkunniga till att undersöka, hur arbetet för lösandet
av dessa uppgifter i stort sett bör organiseras. Härom anföra de sakkunniga,
bl. a., följande.
I överensstämmelse med mottagna direktiv hade de sakkunniga ansett sig
böra i första hand undersöka, i vilken omfattning arbetsuppgifter rörande
den ekonomiska försvarsberedskapen lämpligen kunde och borde överlåtas
åt redan befintliga myndigheter och institutioner, för att därefter upptaga
till behandling frågan om den lämpligaste sammansättningen av den eller
de institutioner, som återstående arbetsuppgifter skulle påvila. Att ett centralorgan,
en rikskommission, under alla förhållanden erfordrades för arbetenas
ledning och sammanhållning, hade av krigsberedskapskommissionen
kraftigt betonats, något vartill de sakkunniga ville redan nu uttala sm fulla
anslutning. „ , , , , , , ...
När det gällde att pa lämpligt sätt fördela den mångfald uppgifter, som
innefattades i den ekonomiska försvarsberedskapen, torde den förut verkställda
analysen av uppgifternas art och beskaffenhet kunna tjäna till ledning. Såsom
därav framginge, tillhörde beredskapsarbetena med hänsyn till sin natur i
stort sett något av följande fem kategorier, nämligen:
1) författningsarbete (utarbetande och revidering av förslag till lagar, förordningar
o. d.); . .
2) organisatoriska arbeten (uppgörande och revidering av sammansattnmgsocli
mobiliseringsplaner jämte instruktioner för kristidsinstitutioner m. m.),
3) statistiskt-ekonomiska utredningar;
4) ingenjörtekniska och vetenskapliga utredningar; samt
5) uppgörande av avtal om krigsleveranser.
Nåd först beträffade det under 1) angivna författningsarbetet, holle de sakkunniga
före, att utarbetandet av nya förslag till lagar och förordningai rörande
den ekonomiska försvarsberedskapen borde såsom regel ske genom centralorganets,
den nyssnämnda rikskommissionens, försorg, som för ändamålet
anlitade särskilt tillkallade författningsexperter på respektive ämnesområden.
Övervakandet av att dylika författningsförslag ständigt vore fullt aktuella
torde åter, allt efter omständigheterna, kunna ombesörjas^ antingen av det
ämbetsverk, som närmast berördes av författningen i fråga, eller ock av
rikskommissionen. Skyldigheten att draga försorg om erforderliga revideringar
torde i varje fall böra påvila nämnda kommission.
Beträffande de under 2) nämnda organisatoriska arbetena hade de sakkunniga
kommit till den uppfattningen, att det första utarbetandet av planerna°i
allmänhet borde verkställas genom särskilt utsedda delegerade, exempelvis
en tjänsteman från rikskommissionen och eu från det ämbetsverk,
som närmast berördes av arbetet i fråga. I)en sedermera skeende arliga
revideringen av organisations- ocli mobiliseringsplanerna syntes däremot i
regeln kunna ombesörjas av vederbörande ämbetsverk. _ .
De under 3) upptagna statistiskt-ekonomiska utredningarna, vilka i stort
sett avsåge införskaffande och bearbetning av för rikskommissionens arbeten
Statsutskottets utlåtande Nr b“2.
7
erforderliga uppgifter, syntes lämpligen böra utföras av vederbörande ämbetsverk.
Ifrågavarande utredningar borde givetvis verkställas i anslutning till
verkens allmänna statistik och efter samråd med rikskommissionen.
De under 4) angivna ingenjörtekniska och vetenskapliga utredningarna
vore däremot av sådan speciell art, att arbetet härmed i allmänhet lämpligast
ombesörjdes genom rikskommissionen med tillhjälp av inom eller utom statsförvaltningen
befintlig sakkunskap.
Slutligen syntes huvuddelen av arbetet med de under 5) berörda krigsleveransavtalen
böra — sedan rikskommissionen bl. a. med ledning av nyssnämnda
ekonomiskt-statistiska utredningar verkställt eu fördelning av industriföretagen
på de olika myndigheterna — åligga vederbörande militära eller
civila ämbetsverk.
Ledningen av beredskapsarbetena samt övervakandet, att dessa bleve enhetligt
och följdriktigt utförda, borde, såsom redan antytts, åligga rikskommissionen.
På denna borde också ankomma att verkställa, eventuellt genom
tillkallade experter, alla övriga arbeten, som av olika skäl icke lämpligen
kunde utföras genom någon av de bestående myndigheterna eller institutionerna.
Sedan de sakkunniga sålunda angivit de allmänna riktlinjer, efter vilka
en uppdelning av arbetsuppgifterna i princip syntes böra ske, hava de sakkunniga
undersökt, huru denna arbetsfördelning gestaltade sig i fråga om
de därav särskilt berörda ämbetsverken.
Körande de i berörda avseenden, av myndigheterna avgivna yttrandena,
ävensom beträffande innehållet i generalmajoren Hultkrantz överarbetning
av sakkunnigförslaget i samma avseenden hänvisas till sid. 14—23 av åberopade
statsrådsprotokollet.
Beträffande berörda spörsmål har departementschefen anfört följande:
»Såsom de sakkunniga själva framhållit, är den av dem lämnade redogörelsen
för olika slag av erforderliga planläggningsarbeten för den ekonomiska
försvarsberedskapen icke att betrakta såsom uttömmande. En fullständig
och allsidig överblick av hela det verksamhetsfält, varom här är fråga, torde
för övrigt ej kunna ernås, förrän arbetet igångsatts och praktiska erfarenheter
därigenom vunnits. Pörst då lärer det bliva möjligt att på ändamålsenligaste
sätt avväga till förfogande stående medelstillgångar mellan de olika
arbetsområdena i förhållande till dessas betydelse och omfattning.
Den av de sakkunniga i ämnet verkställda undersökningen, kompletterad
av de synpunkter, som framkommit i de över sakkunnigbetänkandet avgivna
yttrandena, synes mig emellertid bilda eu tillräcklig grund för bedömande
av frågan, hur arbetet för lösandet av de med vår ekonomiska försvarsberedskap
sammanhängande uppgifterna bör i stort sett organiseras.
De sakkunniga hava anslutit sig till den redan tidigare framförda tanken
på inrättandet av en rikskommission, som skall hava till uppgift att leda
och övervaka försvarsberedelserna på det ekonomiska området. Enligt det
utarbetade förslaget till instruktion för rikskommissionen skall det åligga
denna att verka för att erforderliga planläggningsarbeten och andra förberedelser
bliva utförda, så att under krig, krigsfara eller andra utomordentliga
förhållanden det militära försvarets behov av varor och förnödenheter
må kunna tillgodoses, folkförsöjningen tryggas och näringslivets fortgång
så vitt möjligt säkerställas.
Myndigheter!!
m. m.
Departement
chefen.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 82.
Departementschefen.
Att ett särskilt centralorgan erfordras för ledningen och sammanhållandet
av den mångsidiga verksamhet, det här gäller, torde få anses vara till fullo
ådagalagt. Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att en rikskommission för
ekonomisk försvarsberedskap inrättas. De sakkunniga synas mig vidare
hava förebragt avgörande skäl för att endast ett för beredskapsuppgifter av
hithörande slag speciellt avsett organ bör förefinnas. I samband med rikskommissionens
inrättande bör därför den nuvarande industriberedskapskommissionen
upplösas.
Yad angår utförandet av själva arbetet med beredskapsplanernas uppgörande
och revidering, hava de sakkunniga tänkt sig en uppdelning av arbetsuppgifterna
mellan rikskommissionen samt vissa redan bestående statliga
myndigheter och institutioner, såväl militära som civila. Bland de
sistnämnda ifrågakomma i främsta rummet kommerskollegium, lantbruksstyrelsen
och socialstyrelsen samt riksbanken och riksgäldskontoret.
Det synes mig icke böra råda någon tvekan därom, att en ändamålsenlig
organisation av den ekonomiska försvarsberedskapen under alla förhållanden
kräver medverkan i viss utsträckning från de olika myndigheternas sida.
Hur samarbetet mellan rikskommissionen och myndigheterna samt mellan
de sistnämnda inbördes i detalj bör ordnas, är däremot en fråga, som
tillsvidare lämpligen torde böra lämnas öppen och få bero av omständigheterna
i de särskilda fallen. Uppenbart är, att ämbetsverken icke kunna
belastas med utredningar och planläggningsarbeten av här ifrågavarande
slag i sådan omfattning, att dem eljest åliggande arbetsuppgifter därigenom
åsidosättas. Såsom i betänkandet rörande överarbetning av de sakkunnigas
förslag närmare utvecklats, är det rikskommissionen, som bör hava att svara
för fullgörandet — på det ena eller andra sättet — av sådana beredskapsarbeten,
som icke av ämbetsverken kunna utföras med anlitande av till
deras förfogande stående medel; den personal, som särskilt erfordras för
verkställande av berörda arbeten, bör vara anställd hos kommissionen, och
de medel, som anvisas för utredningar, vilka direkt avses att tjäna den
ekonomiska försvarsberedskapens syften, böra såsom regel ställas till kommissionens
disposition.
Yad särskilt beträffar samarbetet mellan rikskommissionen å ena sidan
samt riksbanks- och riksgäldsfullmäktige å andra sidan, bör detta givetvis
anordnas så, att någon inblandning från kommissionens sida i nämnda fullmäktiges
grundlagsenliga befogenheter icke må ifrågakomma.»
Rikskominissionen för ekonomisk försvarsberedskap.
Sedan departementschefen redogjort för de sakkunnigas uttalanden rörande
organisationen av den föreslagna rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
och myndigheternas häröver avgivna yttranden ävensom för den
verkställda överarbetningen i vad avsåge förevarande spörsmål, har departementschefen
för egen del anfört följande:
»Då det gäller att bestämma rikskommissionens sammansättning, är det
å ena sidan givetvis av vikt att tillse, att de verksamhets- och intresseområden,
som äga närmare samband med det beredskapsarbete, varom här
är fråga, såvitt möjligt bliva på det ena eller andra sättet företrädda inom
kommissionen; å andra sidan bör man av lätt insedda skäl söka förekomma,
att antalet i kommissionens plenarsammanträden deltagande ledamöter bliver
alltför stort. För vinnande av dessa bägge syften synes det lämpligt att,
såsom av de sakkunniga föreslagits, uppdela ledamöterna i två kategorier,
ordinarie och extra ledamöter, samt att begränsa extra ledamots deltagande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr <S2.
11
i kommissionens förhandlingar till att avse allenast sådana ärenden, som
särskilt beröra det av honom representerade verksamhetsområdet.
Men även med eu sådan anordning skulle kommissionen otvivelaktigt
bliva synnerligen tungrodd, därest man till grund för dess organisation
lade de sakkunnigas förslag samt diirutöver sökte tillgodose de önskemål,
som från olika håll framställts beträffande ordinarie ledamotskap inom kommissionen.
Frågan om kommissionens sammansättning har därför vid överarbetningen
av de sakkunnigas betänkande tagits under förnyad omprövning,
och det förslag, som härvid framkommit, synes mig innebära eu ur
olika synpunkter lycklig lösning av förevarande spörsmål, såväl beträffande
i vilken utsträckning ledamotskap i kommissionen bör bindas vid vissa
statsbefattningar, som ock med avseende å gränsen mellan kategorierna ordinarie
och extra ledamöter. Jag ansluter mig alltså till sistnämnda förslag
och förordar sålunda, att rikskommissionen skall bestå av:
ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t,
tio ordinarie ledamöter, nämligen cheferna för generalstaben, marinstaben,
socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium ävensom fem andra
av Kungl. Maj:t därtill förordnade personer, samt
extra ledamöter, vilka utgöras av dels följande chefer för statsinstitutioner
— för såvitt de icke förordnats såsom ordinarie ledamöter — nämligen
generalfälttygmästaren, chefen för fortifikationen, generalintendenten, generalfältläkaren,
cheferna för marinförvaltningen, flygvapnet, pensionsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
väg-, och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, general tullstyrelsen,
statistiska centralbyrån och domänstyrelsen samt bankinspektören, dels ock
en representant för var och en av följande institutioner, nämligen riksbanksfullmäktige,
riksgäldsfullmäktige, ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund
och Sveriges allmänna lantbrukssällskap.
Vad de sakkunniga föreslagit beträffande kommissionens arbetssätt föranleder
från min sida icke någon erinran.»
Ilikskommissioneiis kansli.
De sakkunnigas förslag till kansliets organisation innehåller följande.
I det föregående hade påvisats, hurusom arbetena för vårt lands ekonomiska
försvarsberedskap måste bliva vida mera omfattande under de första
årens nydaningsverksamhet, än vad sedermera kunde bliva fallet. Tydligt
vore, att detta förhållande måste tagas i betraktande vid bestämmandet av
storleken av rikskommissionens kansli. De sakkunniga hade funnit riktigast,
att man redan från början toge sikte på personalbehovet i framtiden och
alltså först sökte konstatera vad som oundgängligen erfordrades under det
mera permanenta fortvarighetstillstånd, som torde uppnås, sedan de viktigaste
stora huvudplanerna blivit första gången upplagda. När minimibehovet
av kanslipersonal sålunda blivit fastslaget, borde undersökas, huru den extra
arbetskraft skulle kunna tillgodoses, som begynnelseårens förberedelser utan
tvivel påfordrade. Detta vore nämligen enligt de sakkunnigas mening eu
rent tillfällig företeelse, som icke borde inverka bestämmande för kansliets
fasta organisation.
Enligt krigsberedskapskommissionens betänkande skulle i rikskommissionen
fast anställas eu kanslichef ävensom fyra honom underställda avdelningschefer,
nämligen en för militärärenden, en för industriella frågor, en
för livsmedelsfrågor och en för finans- och kreditfrågor samt för nationalekonomiska
och statistiska arbeten. Ehuru benämningen »avdelningschefer»
De sakkunniga.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 82.
användas i betänkandet, syntes någon indelning av kansliet i avdelningar
icke hava åsyftats; i varje fall nämnde betänkandet ingenting härom. Avsikten
torde fastmer hava varit att framhålla behovet av på skilda områden
kvalificerade krafter för de olika arbetena inom kommissionen. Sålunda påvisades
i betänkandet, att den militära avdelningschefen mindre erfordrades
för bearbetning av någon viss del av arbetsfältet än för att tillföra kommissionen
erfarenhet angående på krigsberedskapen inriktat arbete över
huvud taget. . . . f ,
Även de sakkunniga vore av den uppfattningen, att eu kanslichet ertordrades
för arbetenas ledning, och att arbetskrafter med speciell sakkunskap
på vissa viktigare verksamhetsområden måste anställas i kansliet. Att arbetena
under alla omständigheter krävde dels eu militär fackman, dels en
ingenjörteknisk fackman, båda med icke obetydlig erfarenhet och insikter pa
respektive områden, synes ofrånkomligt. Militärorganisatorisk sakkunskap
fordrades nämligen vid handläggningen av det stora flertalet beredskapsplaner
och teknisk erfarenhet icke blott vid behandlingen av frågor rörande den
industriella försvarsberedskapen utan även vid handläggningen. av många
andra beredskapsärenden. Mera tvivelaktigt vore däremot, huruvida, såsom
krigsberedskapskommissionen föreslagit, en särskild befattning som »livsmedelschef»
skulle erfordras. Med hänsyn till den förut lämnade redoo-örelsen
för de olika plaiiläggningsarbetenas natur maste man nämligen fiaga
sig, huruvida en för befattningen sakkunnig person skulle sökas bland mtendenturens,
jordbrukets, socialkunskapens eller nationelekonomiens män Av
samma skal kunde tveksamhet råda angående lämpligheten att anställa en
»avdelningschef för finans- och kreditfrågor samt för nationalekonomiska ocn
statistiska arbeten». Enligt de sakkunnigas mening syntes det med hansyn
till den vitt skilda sakkunskap, som i dessa båda fall erfordrades tor handläggning
av olika delar av beredskapsplanerna, vara mera rationellt, om
kommissionen för varje särskilt arbetsområde anlitade den arbetkraft, som
därför bäst behövdes; och i den mån det icke gällde sådana organisatoriska
och statistiska arbeten, som kommissionens egen personal förmådde utföra,
borde utomstående experter anlitas. I detta sammanhang syntes bora papekas,
att de planer, som sistberörda båda »avdelningschefer» enligt kngsberedskapskommissionens
förslag skulle handlägga, vore till sin huvudsakliga
del just av det slag, att de fortbestående arbetena efter planernas forsta
uppläggning torde bliva av relativt ringa omfattning. Med anledning ai
det nu anförda ansåge de sakkunniga icke erforderligt att i kansliet upptaga
fasta befattningar för de göromål, som sistnämnda båda tjänstmän avsetts
att bestrida. , , ,
Däremot syntes ofrånkomligt, att kansliet finge ep fast sekreterare, nagot
som också krigsberedskapskommissionen på sin tid föreslagit. Denne tjänsteman
borde hava till uppgift att, förutom onibesörjandet av kommissionens
skriftväxling och protokollsföring, biträda vid de olika beredskapsplanernas
formella uppsättande, vid statistiska arbeten m. in. _
I anslutning till det nu anförda hölle de sakkunniga salunda lore, att
organisationen av rikskommissionens kansli icke borde inriktas pa en uppdelniim
i avdelningar, utan fastmer syfta på eu samverkan av arbetskrafterna
under kanslichefens ledning till lösande av de vid varje särskild tidpunkt
mest aktuella problemen, genom vilken anordning en begränsning av
behovet av kanslipersonal möjliggjordes. De sakkunniga ansåge också, att
— både på grund härav och i betraktande av att vissa delar av beredskapsplanerna,
enligt vad förut angivits, skulle handläggas av olika ämbetsverk
de ordinarie kanslitjänstemännen vid rikskommissionen borde kunna inskränkas
till:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande, Nr S2.
en kanslichef,
eu tjänsteman för handläggning av militära och organisatoriska frågor,
eu tjänsteman för handläggning av ingenjörtekniska frågor samt
en sekreterare, tillika statistiker.
Härtill komrne erforderlig lägre kanslipersonal; enligt de sakkunnigas
mening torde minimibehovet härav kunna siittas till två skrivbiträden.
En given förutsättning för den nu föreslagna organisationen vore emellertid
— och detta borde kraftigt understrykas — att tillräckliga medelsanslag
bleve ställda till rikskommissionens förfogande för att sätta den i stånd
att tillkalla särskilda experter eller annan tillfällig arbetskraft i behövlig utsträckning.
För detta ändamål hade de sakkunniga beräknat ett årligt belopp
av 15,000 kronor. Yidare borde här än en gång erinras om, att den
föreslagna kansliorganisationen vore beräknad med hänsyn till det framtida
behovet, sedan de första årens mera forcerade planläggningsarbeten vore
över. Till frågan om bekostandet av tillfälliga extra arbetskrafter under
den första perioden återkomme de sakkunniga i samband med beräkning av
kostnaderna för rikskommissionen.
Beträffande rikskommissionens ovan angivna tjänstemannabefattningar
borde följande här tillfogas. Kanslichefen borde vara en person, som i
eminent grad vore mäktig att förverkliga kommissionens idé, sammanhålla
det mångskiftande arbetsmaterialet och ansvara för föredragningen inom
kommissionen. Att tillförsäkra kommissionen en verkligt dugande kraft på
denna post torde få betecknas som en av de viktigaste förutsättningarna
för att rikskommissionens inrättande skulle hava åsyftad verkan. Ben militäre
tjänstemannen borde vara en erfaren officer med framstående organisatorisk
skicklighet samt helst även teknisk erfarenhet. Ben ingenjörtekniske
tjänstemannen borde vara en person med högre teknisk utbildning, goda
allmänna ingenjörskunskaper samt mångsidig kännedom om svensk industri.
Hans insikter borde företrädesvis ligga inom sådana tekniska områden, som
vore av betydelse ur krigsberedskapssynpunkt.
Efter eu redogörelse för myndigheternas yttranden och vad som anförts
i betänkandet rörande överarbetning av de sakkunnigas förslag i förevarande
avseende, anför departementschefen för egen del följande.
s Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava de sakkunniga kommit
till den uppfattningen, att minimibehovet av fast anställd personal inom
rikskommissionens kansli skulle utgöras av eu kanslichef, en tjänsteman för
handläggning av militära och organisatoriska frågor, en tjänsteman för handläggning
av ingenjörtekniska frågor, en sekreterare, tillika statistiker, samt
tyå biträden, ävensom att för anlitande av särskilda sakkunniga och annan
tillfällig arbetskraft skulle erfordras ett årligt anslag av 15,000 kronor.
Med anledning av de erinringar, som av vissa myndigheter, bland andra
lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen, framställts gentemot de sakkunnigas
förslag beträffande organisationen av rikskommissionens kansli, har i betänkandet
rörande överarbetning av berörda förslag ifrågasatts, dels att det
icke pa förhand borde fastslås, vilket slag av sakkunskap, som skulle krävas
av de i kansliet anställda tjänstemännen, utan att vid valet av kanslitjänstemän
borde råda största möjliga frihet att tillgodose de behov av speciella
insikter hos personalen, som under olika skeden av kommissionens verksamhet
kunde komma att i främsta rummet göra sig gällande, dels ock att
kommissionen skulle beredas tillfälle att i större utsträckning, än som av
de sakkunniga förutsatts, för vissa beredskapsarbeten anlita utomstående
fackmän därigenom, att det nyssnämnda anslaget till utredningar genom
Departements
chefen.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 82.
Departements
chefen.
tillkallade sakkunniga in. m. ökades till 20,000 kronor. Vad sålunda föreslagits
hava såväl lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen som ock kommerskollegium
funnit innebära eu godtagbar lösning av förevarande fråga.
För egen del finner jag den ifrågasatta jämkningen i de sakkunnigas förslag
vad angår större frihet i valet av kanslitjänstemän vara att förorda,
icke minst med hänsyn till den härigenom ökade möjligheten att smidigt
anpassa kansliets organisation och arbetssätt efter de mera ingående erfarenheter,
som, enligt vad jag redan förut framhållit, först så småningom
under arbetets gång torde kunna vinnas rörande de olika verksamhetsområdenas
omfattning och inbördes betydelse.
Till frågan om medelsbehovet för verkställande av utredningar genom
tillkallade sakkunniga in. m. återkommer jag i det följande.»
Kostnadsberäkningar in. in.
Beträffande kostnaderna för kommissionen har departementschefen anfört
följande:
»De sakkunniga hava uppgjort förslag till stat för rikskommissionen,
upptagande arvoden åt ordföranden och ledamöterna, avlöning åt de i kommissionens
kansli anställda tjänstemännen, anslag till särskilda utredningar
samt till expenser m. in. Staten slutar å en summa av 80,000 kronor.
Arvodet åt ordföranden har, med hänsyn till uppdragets maktpåliggande
och tidskrävande natur, av de sakkunniga föreslagits till 5,000 kronor. Häremot
synes icke något vara att erinra.
För kanslichefen föreslå de sakkunniga ett arvode till samma belopp,
som utgår till expeditionschef i statsdepartement, eller 15,000 kronor. Gentemot
detta belopp har från de i ärendet hörda myndigheternas och institu
tionernas sida icke gjorts någon erinran i annan män, än att Sveriges
industriförbund ansett det böra tagas i övervägande, huruvida icke — i syfte
att för kanslichefsposten skulle kunna förvärvas en verkligt välkvalificerad
person — tjänsten i fråga borde göras ur ekonomisk synpunkt mera eftersträvansvärd
än enligt de sakkunnigas förslag. Förbundet har därför ifrågasatt
en avlöning till kanslichefen av 18,000 kronor per år. För egen del
finner jag det av de sakkunniga föreslagna beloppet, 15,000 kronor, vara
lämpligt avvägt.
För de bägge föredragande tjänstemännen hava i de sakkunnigas statförslag
upptagits arvoden å 11,460 kronor, motsvarande lön i högsta löneklassen
av lönegraden B 29 i avlöningsreglementet för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.
Uti sitt i ärendet avgivna yttrande har emellertid statskontoret
förklarat sig anse detta belopp vara väl högt beräknat, särskilt med hänsyn
till att ifrågavarande tjänstemän endast skulle vara föredragande inför
kommissionen och ej äga att deltaga i kommissionens beslut. Arvodesbeloppen
hava därför synts statskontoret icke böra sättas högre än högsta
lön i lönegraden B 28 eller 10,980 kronor. Härutinnan biträder jag statskontorets
mening.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr H2. J3
De sakkunniga hava för sekreteraren beräknat ett arvode till belopp, motsvarande
lön i högsta löneklassen av lönegraden B 24, eller således 9,060
kronor. Även detta avlöningsbelopp liar synts statskontoret vara för högt
tilltaget. Ämbetsverket har för övrigt ansett denne tjänsteman utan olägenhet
kunna placeras i lönegrad enligt 33 § av kungörelsen den 26 juni 1925, nr
356, och i sådant hänseende föreslagit, att han såsom tjänsteman å extra
stat hänföres till lönegraden B 24, samt att begynnelselönen till honom
sålunda utgår med 7,212 kronor. Jämväl på denna punkt ansluter jag mig
till statskontorets förslag
De tva a kansliet erforderliga biträdena torde, likaledes i överensstämmelse
med statskontorets hemställan, böra hänföras till lönegraderna B 7 och B 2,
med begynnelseavlöning enligt 6 § i nyssnämnda kungörelse av respektive
2,520 och 1,836 kronor.
Föi bestridande av medel till löneförhöjningar åt sekreteraren och de två
bitiädena torde böra få tagas i anspråk det under sjunde huvudtiteln uppförda
anslaget till avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen. Kostnaderna för dyrtidstillägg
åt personal, upptagen å rikskommissionens stat, synas liimpligen böra bestridas
av anslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret.
Kommissionens ledamöter torde i enlighet med de sakkunnigas av statskontoret
tillstyrkta förslag böra åtnjuta ersättning i form av sammanträdesarvoden
ä 20 kronor per dag. För gäldande av härav föranledda kostnader
torde å staten för rikskommissionen böra upptagas ett belopp av 3,000
kronor. Uttrycklig föreskrift synes böra meddelas därom, att dyrtidstillägg
ej må utgå å ledamöternas sammanträdesarvoden.
Blivande omkostnader för rese- och traktamentsersättning åt kommissionens
ordförande, ledamöter och tjänstemän torde få bestridas från lantförsvarets
anslag till rese- och traktamentspenningar.
För gäldande av utredning skostnader hava, såsom förut nämnts, de sakkunniga
föreslagit en årlig summa av 15,000 kronor, under det att i betankandet
rörande överarbetning av de sakkunnigas förslag ett till 20,000
kionor förhöjt belopp beräknats bliva härför erforderligt. Jag håller visserligen
för sannolikt, att, sedan arbetet inom kommissionen kommit fullt i gång,
ett årligt anslag av 20,000 kronor bliver behövligt för berörda ändamål. Vad
det närmaste budgetåret beträffar, är emellertid att märka, att en del av
detsamma redan torde hava förflutit, innan kommissionens verksamhet hunnit
organiseras och ett anlitande i större utsträckning av tillkallade sakkunniga
kan ifrågakomma. Vid sådant förhållande synes under nämnda budgetår ett
belopp av 15,000 kronor vara för ändamålet tillräckligt.
För vikariatsersättning hava icke några medel beräknats i de sakkunnigas
statförslag. Emellertid har av såväl arméförvaltningen som statskontoret
fiamhållits, att det kunde komma att visa sig nödvändigt att vid sjukledighet
o. d. förordna vikarie för befattningshavare hos kommissionen. På sätt statskontoret
föreslagit, torde därför en anslagspost för vikariatsersättning å
2,000 kronor böra uppföras i staten för kommissionen.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 82.
Departements
chefen.
Slutligen synes för expenser, bränsle, lyse in. in. böra i staten upptagas en
anslagspost till belopp av omkring 4,500 kronor eller, för avrundande av
statens slutsumma 4,472 kronor.
Därest brist uppstår å någon av de i staten upptagna anslagsposterna till
sammanträdesarvoden, särskilda utredningar, vikariatsersättning och expenser
in. in., torde till täckande därav böra få disponeras uppkommande överskott
å andra av dessa poster, under villkor att summan av nämnda anslagsposter
icke överskrides.
Med hänsyn därtill att under de första åren av kommissionens verksamhet
behov av extra arbetskrafter säkerligen komme att göra sig gällande,
hava de sakkunniga hemställt, att bestämmelse måtte meddelas av innehåll,
att officer å övergångsstat, som anställdes såsom tjänsteman hos kommisionen,
finge från kommissionen endast åtnjuta skillnaden mellan avlöningsbeloppet
enligt kommissionens stat och honom tillkommande lön å övergångsstat,
samt att kommissionen vore berättigad att använda härigenom inbesparade
medel för anställande av erforderliga extra arbetskrafter. Yad sålunda
föreslagits finner jag mig böra tillstyrka.
De sakkunniga hava förutsatt, att lokal för kommissionen skulle beredas
i kronan tillhörig fastighet. Huruvida och vid vilken tidpunkt så kan komma
att bliva fallet, därom är jag icke nu i tillfälle att uttala mig. Skulle förhyrande
av lokaler för någon kortare tid bliva nödvändigt, torde härför erforderligt
belopp kunna av Kungl. Maj:t anvisas av tillgängliga medel
I enlighet med vad nu anförts har jag låtit uppgöra förslag till stat för
rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap (se Bil.), slutande å eu
summa av 78,000 kronor. Nämnda belopp torde böra av riksdagen askas
såsom extra anslag för budgetåret 1928—1929.»
Tidpunkten för organisationens ikraftträdande.
Departementschefen har härom anfört följande:
»I betänkandet rörande överarbetning av de sakkunnigas förslag har erinrats,
att från flera av de i ärendet hörda myndigheternas och institutionernas
sida betonats vikten av att rikskommissionen snarast möjligt komme
till stånd. Med anledning härav syntes fog föreligga att understryka önskvärdheten
av att — i samband med framläggandet av proposition om uppförande
å riksstaten för budgetåret 1928-1929 av anslag för rikskommissionen
— framställning gjordes till riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte bemyndigas
med anlitande av omhänderhavande medel tillsätta rikskommissionen
redan från och med april eller maj 1928. Härigenom skulle det nämligen
bliva möjligt att efter de första principbesluten inom kommissionen sätta
dess kansli i arbete redan före sommaren. Skulle rikskommissionen tillsättas
först med ingången av det nya budgetåret, komme principdiskussionen
i kommissionen icke att kunna ske förrän vid höstens början, och kansliets
arbeten bleve därmed i praktiken inemot ett halvt år fördröjda.
Statsutskottets utlåtande Nr 82.
15
I3å även jag är av den uppfattningen, att det är angeläget att med det
snaraste påbörja de arbeten, varom bär är fråga, finner jag mig böra tillstyrka,
att till riksdagen avlåtes framställning i nu berörda syfte.»
Aven om riksdagen i viss mån kan anses liava uttalat sig för inrättandet av
eu rikskommission för ekonomisk försvarsberedskap, bär riksdagen dock samtidigt
framhållit, attKungl. Maj:t borde, innan framställning om anslag för ändamålet
gjordes, taga under omprövning, huruvida icke de tidigare till 120,000
kronor beräknade årliga kostnaderna kunde avsevärt nedbringas antingen
genom eu beskärning av den tänkta organisationen eller dennas ersättande
med andra åtgärder för ordnandet av nämnda försvarsberedskap. Enligt utskottets
mening föreligger icke tillräcklig utredning för bedömandet av, huruvida
icke inom ramen av den nuvarande förvaltningsorganisationen skulle
kunna fullgöras de uppgifter, vilka avsetts att utföras av den nu ifrågasatta
rikskommissionen.
Utskottet utgår från att de arbeten, som skola av vederbörande myndigheter
utföras för att sedermera av rikskommissionens kansli sammanställas
och bearbetas, måste bliva grundläggande för kommissionens verksamhet.
Det framlagda förslaget innefattar emellertid icke någon utredning i fråga
om sättet för nämnda arbetes fullgörande och huruvida detsamma kan utföras
med anlitande av redan hos myndigheterna till förfogande stående
arbetskrafter. Därest så icke blir fallet, måste särskilda kostnader beräknas
härför. Såvitt utskottet kan bedöma saken, måste ifrågavarande kostnader
bliva ganska avsevärda, för den händelse rikskommissionens verksamhet skall
lämna det resultat, som är avsett. Tages därjämte hänsyn till kostnaderna
för resor, som måste företagas av kommissionens ledamöter och personal,
ävensom till åtskilliga andra utgifter, för vilka icke medel beräknats å kommissionens
stat (exempelvis dyrtidstillägg, tryckningskostnader), torde samtliga
i samband med kommissionens verksamhet uppkommande kostnader
komma att åtminstone närma sig det belopp av 120,000 kronor, som upptagits
i propositionen nr 50 till 1925 års riksdag, men som av riksdagen
ansågs vara alltför högt för nu ifrågavarande ändamål.
Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet för sin del icke
kan finna den verkställda utredningen tillfyllest för att nu fatta ståndpunkt
till frågan om inrättandet av eu rikskommission för ekonomisk försvarsberedskap.
En förnyad utredning av härmed sammanhängande frågor bör
alltså enligt utskottets mening ske, varvid särskilt bör beaktas spörsmålet
om de uppgifter, som skola tillkomma vederbörande myndigheter för ordnandet
av ifrågavarande försvarsberedskap, ävensom de kostnader, myndigheterna
ifraga kunna komma att få vidkännas för i samband därmed erforderliga
utredningar. Jämväl torde böra tagas under förnyad omprövning,
huruvida en särskild kommission erfordras för tillgodoseende av ifrågavarande
ändamål.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
Utskottets
yttrande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 Statsutskottets utlåtande Nr 82.
att Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den IT april 1928.
På statsutskottets vägnar:
A. ANDERSON.
Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar A. C. Lindblad, Olof Olsson, J. L. Widell, J.
Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. G. Walles, O. A.
Carlsson i Gävle, K. A. Hallin, G. I. Asplund, J. B. Johansson i Frednkslund och
J Poisson *
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. T. Rydén, C. R.
Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i
Kullenbergstorp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, B.
F:son Holmgren, S. Persson i Fritorp, 0. E. F. Järte och A. Danielsson.
Reservation
av lierrar Widell, Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Carlsson i Gävle, Hallin,
Johansson i Fredrikslund, Olsson i Blädinge, Olsson i Kullenbergstorp, Holmgren,
Persson i Fritorp, Järte och Danielsson, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Utskottet vill till eu början erinra om att första särskilda utskottet vid
1925 års riksdag anslöt sig till ett i Kungl. Maj:ts proposition nr 50 till
samma års riksdag angående försvarsväsendets ordnande upptaget förslag
om inrättande av eu rikskommission för den ekonomiska krigsberedskapen,
men samtidigt uttalade, att Kungl. Maj:t vid avlåtande av framställning om
anslag för ifrågavarande ändamål borde taga under omprövning, huruvida
icke de då till 120,000 kronor uppskattade årliga kostnaderna för kommissionen
kunde avsevärt nedbringas antingen genom en beskärning av den tänkta
organisationen eller genom dennas ersättande med andra åtgärder.
Sedan en ingående utredning beträffande de med den ekonomiska försvarsberedskapens
ordnande sammanhängande spörsmålen blivit verkställd, bär
Kungl. Maj:t i förevarande proposition föreslagit, att en rikskommission föi
ifrågavarande ändamål skall organiseras efter i vissa avseenden mera föienklade
grunder, än som tidigare ifrågasatts, ävensom beräknat kostnaderna
för ändamålet till 78,000 kronor om året.
Med hänsyn till vikten av att frågan om den ekonomiska försvarsberedskapen
redan i fredstid ordnas, har utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att åtgärder nu vidtagas för lösning av detta spörsmål. Vad beträffar
organisationen av rikskommissionen, har utskottet allenast ansett sig böra
i ett avseende framställa någon erinran. Då enligt utskottets mening
opaginerad Kontrollera mot PDF
tStatsutskottets utlåtande Nr 82.
IT
livsmedelsförsörjningen i händelse av krigstillfälle torde hliva en av de viktigaste
frågorna för vårt lands vidkommande, har det synts utskottet nödvändigt,
att en av de permanenta ledamöterna inom rikskommissionen utses
bland personer, som äga speciell sakkunskap på jordbruksområdet. Lämpligen
synes detta böra ske på sådant sätt, att eu av de fem ordinarie ledamöter
av kommissionen, som det enligt förslaget skulle tillkomma Kungl.
Maj:t att förordna, utses med hänsyn till ovan angivna synpunkt och efter
förslag av Sveriges allmänna lantbrukssällskap. Jämväl inom kommissionens
kansli liirer frågan om folkförsörjningen böra beredas särskilt framträdande
plats på sådant sätt, att den ena av de föredragande tjänstemännen
förordnas bland personer, vilka äga insikt i de spörsmål, som sammanhänga
med landets livsmedelsförsörjning.
Vad utskottet sålunda föreslagit, synes icke behöva föranleda någon ändring
i det uppgjorda förslaget till stat för rikskommissionen eller i de för kommissionen
beräknade kostnaderna.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) medgiva, att en rikskommission för ekonomisk försvarsberedskap
må organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med
ovan angivna grunder;
b) godkänna vid statsrådsprotokollet över försvarsärenden
den 11 januari 1928 fogade förslag till stat för nämnda kommission
att gälla under budgetåret 1928—1929;
c) för rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap för
budgetåret 1928—1929 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa
ett extra anslag av 78,000 kronor;
d) bemyndiga Kungl. Maj:t att tillsätta rikskommissionen
redan före ingången av nyssnämnda budgetår.»
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 saml. 41 häft. (Nr 82—87.)
814 88
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1928:142 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående den ekonomiska försvarsberedskapens organisation. s. 5 i texten