Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den ekonomiska försvarsberedskapens organisation.

1928-01-11 · 17 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:82, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den ekonomiska försvarsberedskapens organisation.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 82.

1

Nr 82.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1928 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

den ekonomiska försvarsberedskapens organisation.

(l:a avel.)

Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1928—1929 har Kungl

Maj:t under fjärde huvudtiteln (punkt 169 av det vid propositionen fogade

utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag) föreslagit

riksdagen att i avbidan på den särskilda proposition i ämnet, som kunde

komma att till riksdagen avlåtas, tillsvidare för bestridande av kostnader

°I,n ekonomiska försvarsberedskapens organisation för budgetåret 1928- 1929 berakna ett extra anslag av 83,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t uti en till riksdagen avlåten, den 11 januari

,.8, dagtecknad proposition (nr 6), under åberopande av vid propositionen

fogat utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma öa<* föreslagit

riksdagen att ö’

dels medgiva, att en rikskommission för ekonomisk försvarsberedskap må

organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen

angivna grunder,

dels godkanna vid sistnämnda statsrådsprotokoll fogade förslag till stat

ror namnda kommission att gälla under budgetåret 1928—1929,

idoa^iSn ^kommissionen för ekonomisk försvarsberedskap för budgetåret

va 1 ,929 Under riksstatens fjär(le huvudtitel anvisa ett extra anslag av

<o,00(J kronor, °

dels ock bemyndiga Kungl. Maj.t att tillsätta rikskommissionen redan

tore ingången av nyssnämnda budgetår.

stafsrådsparotokonetdningen 1 ^ utsk°ttet llänvisa tiU åberopade

Departementschefen har inledningsvis anfört följande.

år iSSv rT«8åtgärder fiÖr ek°n?misk försvarsberedskap behandlades redan

*lks.d%''ei? med anledning av ett utav Kungl. Maj:t i propositionen

nr 181 framlagt förslag om inrättandet av en permanent rikskommission för

den ekonomiska krigsberedskapen. Riksdagen fann syftet med pZosTtionen

• , 10g grad beaktimsvart men ansåg den i ärendet förebragta utredningen

icke vara av beskaffenhet, att riksdagen på grund av densamma kunde taga

Bthang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 41 haft. (Nr 82— 87.) su ss 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 82.

ståndpunkt till frågan om en permanent organisation. Eu omfattande förberedande

undersökning av frågan syntes riksdagen nödvändig, varvid saiskilt

borde beaktas, liuru de ursprungligen upprättade beredskapsplanerna

lämpligen skulle kunna förnyas och fullständigas, så att de vid varje tidpunkt

verkligen vore avpassade efter då rådande förhållanden.

En sådan utredning verkställdes också under åren 1915 191ö av den

s k krigsberedskapskommissionen. Sistnämnda år avlämnade denna ett omfattande

betänkande i fem delar, behandlande olika specialområden av den

ekonomiska beredskapen. I del I av betänkandet avhandlades de organisatoriska

frågorna och framhölls betydelsen av, att en permanent rikskommission

för den ekonomiska krigsberedskapen inrättades. Enligt betänkandet borde

rikskommissionen bestå av eu ordförande och fjorton ledamöter, varav lem

fast avlönade och nio andra, representerande jordbruk, industri, kreditväsende

m. fl. intresseområden. De fast avlönade ledamöterna skulle utgöras av en

chef för kommissionens kansli, en avdelningschef för livsmedelsfragor, en

avdelningschef för industriella frågor, eu avdelningschef for finans- och kreditfrågor

samt för nationalekonomiska och statistiska arbeten samt en militär

avdelningschef. Kommissionens personal skulle i övrigt utgöras av eu sekreterare,

eu kvinnlig registrator och fyra kvinnliga kanslibiträden. För särskilt

tillkallade sakkunniga avsågs ett belopp om 20,000 kronor. Sammanlagt

beräknades rikskommissionens kostnader till 91,000 kronor för ar ^

Krigsberedskapskommissionens betänkande ledde icke omedelbart till nagon

framställning till riksdagen. I betraktande av att en av de viktigaste sidorna

av den ekonomiska försvarsberedskapen gäller industriens anpassning ettei

krigets krav, hade emellertid den år 1922 upplösta s. k. kngsmatenelkommissionen

på sin tid föreslagit, att eu särskild mdustriberedskapskommission

skulle av Kungl. Maj:t tillsättas. Så skedde aven ar 1924. Industriberedskapskommissionen

består av cheferna för arméförvaltningens artilleri-,

fortifikations- och intendentsdepartement samt sjukvårdsstyrelse, mannlorvaltningen,

generalstaben, marinstaben och kommerskollegium ävensom verkställande

direktörerna i ingenjörsvetenskapsakademien och Sveriges industriförbund.

Enligt sin instruktion har kommissionen till uppgift att verka tor

säkerställandet av den inhemska industriens förmåga att tillgodose de krav,

som i krigstid komma att ställas på densamma ur såval militär som allmän

synpunkt. Till befrämjande av detta syfte skall kommissionen åvagabrmga

och understödja planmässigt samarbete mellan de militära förvaltningsmyndigheterna

och centralorganen för det industriella näringslivet, dess

tekniskt vetenskapliga institutioner och den privata industriens sammanslut
I

Kungl. Maj:ts proposition, nr 50, till 1925 års riksdag angående försvarsväsendets

ordnande behandlades ånyo frågan om statliga åtgärder oi

ekonomisk försvarsberedskap, dock utan att Kungl. Maj :t i samband darme

äskade anslag för omedelbara organisationsåtgärder. Föredragande departementschefen

framhll i propositionen, att beredskapsarbetet icke borde inskränkas

allenast till den industriella beredskapen, utan borde förberedelserna

avse hela det ekonomiska livet. Departementschefen kunde i sadant

hänseende i stort sett ansluta sig till krigsberedskapskommissionens förslag

om en rikskommission samt uttalade den uppfattningen, att för den händelse

en sådan ny organisation komme till stånd, industnberedskapskommissionen

borde på visst sätt inordnas under densamma. Med liansyn till

företagna löneregleringar efter den tidpunkt,_ då krigsberedskapskommissionens

förslag avgivits, beräknades i propositionen att årskostnaderna för

rikskommissionen vid genomförd organisation skulle uppgå till - ,

kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande Nr 82.

.första särskilda utskottet vid l!)2f) års riksdag anslöt sig till det i propositionen

angivna syftet med inrättandet av en rikskommission för den ekonomiska

krigsberedskapen, men ansåg, att Kungl. Maj: t vid avlåtande av framställning

om anslag för ifragavaranclo ändamål borde taga under omprövning,

huruvida kostnaderna icke kunde avsevärt nedbringas antingen genom eu

beskärning av den tänkta organisationen eller genom dennas ersättande med

andra åtgärder.

Den 25 november 1925 ingick industriberedskapskommissionen till Kungl.

Maj:t med en skrivelse, vari kommissionen dels framhöll, att en förnyad,

allsidig utredning borde verkställas angående behovet av fristående organ

för den allmänna ekonomiska krigsberedskapen, dels hemställde, att anslag

måtte begäras av riksdagen för, bland annat, inrättande av eu rikskommis”

sion för den ekonomiska krigsberedskapen.

Med anledning av vad sålunda förekommit bemyndigades chefen för försvarsdepartementet

genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 april 1926 att tillkalla

tre sakkunniga, för att inom departementet biträda med utarbetande

av plan för den allmänna ekonomiska krigsberedskapens organisation. Vid

ärendets behandling inför Kungl. Maj:t uttalades av föredragande departementschefen,

att vad det här gällde att undersöka vore dels frågan om vilka

uppgifter på hithörande områden, som borde tilldelas redan befintliga myndigheter

och institutioner, ävensom vilka organisationsändringar inom dessa,

som därav betingades, dels frågan om lämpligaste sammansättningen av det

eller de särskilda organ, som kunde befinnas erforderliga för vissa grenar

av ifrågavarande verksamhet samt för arbetets ledning och sammanhållning.

Organisationen borde icke erhålla större omfattning än som vore oundgängligen

nödvändigt.

De jämlikt nyssnämnda bemyndigande tillkallade sakkunniga hava den

iGococn er ^ avgivit betänkande i ämnet (statens offentliga utredningar

1926: 22). Betänkandet utmynnar i ett förslag om inrättande av en rikskommission

för ekonomisk försvarsberedskap. Vid betänkandet hava fogats förslag

dels till stat för nämnda kommission, dels till instruktion för kommissionen,

dels ock till kungörelse angående ämbetsverkens medverkan till den

ekonomiska försvarsberedskapen.

Över betänkandet hava yttranden avgivits av följande myndigheter och

institutioner, nämligen arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygstyrelsen,

cheferna för generalstaben och marinstaben, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret,

generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, bank- och fondinspektionen,

domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, fullmäktige i riksbanken

och i riksgäldskontoret, industriberedskapskommissionen, ingenjörsvetenskapsakademien,

Sveriges industriförbund och Sveriges allmänna lantbrukssällskap.

Med anledning därav, att i de avgivna yttrandena framställts vissa principiella

erinringar mot de sakkunnigas förslag, har Kungl. Maj:t den 1 april

1927 uppdragit åt de sakkunnigas ordförande, generalmajoren A. F. Hultcrantz

att i samråd med kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen

verkställa överarbetning av förslaget; och har Hultcrantz med skrivelse den

13 september 1927 avgivit betänkande i ämnet. I de yrkanden och förslag,

som innefattas i detta betänkande, hava kommerskollegium, lantbruksstyrelsen

och socialstyrelsen förklarat sig instämma.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 82.

De sakkunniga.

Departements''

chefen.

Betydelsen av ekonomisk försvarsberedskap.

Beträffande betydelsen i allmänhet av ekonomisk försvarsberedskap hava

de sakkunniga anfört följande.

Behovet av effektiva försvarsförberedelser på det ekonomiska området,

lika väl som på det militära, hade tydligt framträtt genom erfarenheterna från

världskriget. På ett slående sätt Inide adagalagts, hurusom det moderna

kriget utgjorde icke blott eu kamp mellan väpnade styrkor utan i lika grad

en kraftmätning mellan de stridande parterna i fråga om ekonomiska och

industriella resurser. Påfrestningarna för samhällsekonomien och näringslivet

bleve härigenom under ett nutida krig våldsammare än förr, och riskerna

för ödesdigra rubbningar hade vuxit, i samma mån som samhället genom

industrialisering och specialisering blivit känsligare för störande inflytelser.

Med hänsyn till dessa förhållanden hade i viss mån nya försvarsproblem

uppstått, vilka för sin lösning krävde omsorgsfulla förberedelser och val

genomtänkta planer redan i fredstid. Strävandena måste härvid framfor allt

gå ut på att vinna nöjaktig beredskap i fråga om det militära försvarets

materiella tillgodoseende samt att i krig trygga folkförsörjningen och det

nationella arbetets fortgång. 0

Även om det egna landet icke indroges i pågående krig, kunde det, såsom

erfarenheten visat, utsättas för stora risker med avseende å folkförsörjningen.

Särskilda förberedelser och anstalter krävdes sålunda även under dessa förhållanden

för att så vitt möjligt motverka uppstående rubbningar inom

näringslivet. Någon meningsskiljaktighet torde numera knappast rada därom,

att Sverige skulle under världskriget undgått nationalekonomiska förluster

av betydande mått och vår befolkning besparats många besvärligheter och

lidanden, därest på förhand utarbetade planer och förslag för statens ingripande

i det ekonomiska livet hade förelegat före utbrottet av den stora

krisen 1914.

Ekonomisk krigsberedskap eller — för att använda ett mera omfattande

och här kanske riktigare uttryck — ekonomisk försvarsberedskap hade också

efter världskriget varit föremål för mycken uppmärksamhet i skilda länder.

I England, Frankrike, Italien, Spanien och Amerikas Förenta Stater hade

omfattande beredskapsarbeten utförts särskilt på det industriella området;

och säväl i dessa som i andra länder vore kommissioner eller kommittéer

med mer eller mindre vidlyftiga program sysselsatta med hithörande uppgifter,

för vilket ändamål också på ilera håll högst betydande penningmedel,

ställts till förfogande. Då emellertid förhållandena inom de olika landerna

med avseende å nationalekonomiska betingelser, industriella resurser, vederbörande

statsorgans befogenhet och arbetsområden m. m. gestaltade sig i

högsta grad olika, så bleve följden, att organisationen av den ekonomiska

försvarsberedskapen i varje särskilt land maste fa sin säregna karaktär. I

betraktande härav och då ifrågavarande beredskapsarbeten för övrigt till

stor del låge inom den militära sekretessens områden, kunde man vid uppbyggandet

av en för vårt land lämpad ekonomisk försvarsberedskap icke

direkt begagna sig av utländska förebilder i fråga om organisationen.

I de sakkunnigas, av vederbörande myndigheter kraftigt understrukna uttalanden

rörande vikten av, att åtgärder vidtagas för stärkande a\ landets

försvarsberedskap på det ekonomiska området, har departementschefen till

fullo instämt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr <V2.

5

Översikt av de arbeten, soin krävas för landets ekonomiska försvarsberedskap.

Arbetenas uppdelning pa olika myndigheter

och institutioner.

I avseende å de arbeten, som krävas för landets ekonomiska försvars- ne Bakkunniga,

beredskap, anföra de sakkunniga bland annat.

För bedömande av huru den eller de institutioner lämpligen borde vara

organiserade, vilka skulle omhänderhava vårt lands ekonomiska försvarsberedskap,

hade de sakkunniga ansett sig i första hand böra undersöka

arten och beskaffenheten av alla de arbeten, som erfordrades för tryggandet

av beredskapen på ifrågavarande område.

Förberedelserna härutinnan torde i stort sett böra avse att, med utgångspunkt

från sannolika behov i krigstid av varor och förnödenheter för försvarsväsendets

förbrukning och för samhällslivets och folkförsörjningens

tryggau(le, o planlägga den mest effektiva användning av landets resurser i

avseende å råvaror, industriella anläggningar, arbetskraft m. m. i och för

tillgodoseende av nämnda behov. Till beredskapsarbetet hörde även upprättandet

av vissa planer för administrationens och lagstiftningens anpassning

efter de extraordinära förhållanden, som vid krigstillfälle eller andra

internationella förvecklingar kunde inträda.

Givet vore, att vid dessa planläggningsarbeten hänsyn måste tagas till att

landets normala handelsförbindelser med utlandet kunde vid olika tänkbara

krigslägen ^ gestalta sig väsentligt olika, varför beredskapsarbetet icke uteslutande

finge avse alternativet självförsörjning vid fullständig avspärrning.

Ävenledes vore att märka, att de uppgjorda planerna måste bliva till sin

beskaffenhet väsentligt skiljaktiga, alltefter de ämnesområden, de behandlade.

Vissa planer borde, enligt de sakkunnigas mening, givas form av mer eller

mindre utförliga organisationsanvisningar och arbetscheman för vederbörande

myndigheter och institutioner, andra åter huvudsakligen omfatta allmänna

utredningar och promemorior, avsedda att ligga till grund för myndigheternas

framtida överväganden och åtgärder. Av stor vikt vore, att de en

gång verkställda utredningarna och uppgjorda planerna ständigt hölles ä

jour med tidsförhållandena, genom att de antingen gjordes till föremål för

eu ständigt fortlöpande bearbetning eller ock underkastades succesivt skeende

revideringar.

De viktigaste av ifrågavarande planläggningsarbeten kunna inrubriceras

under följande fem huvudgrupper:

1) planer berörande den industriella försvarsberedskapen;

2) planer rörande jordbruksnäringens och livsmedelsproduktionens upprätthållande

och eventuella omläggning;

3) planer rörande eventuella regleringsåtgärder för konsumtionen av livsmedel,

bränsle, kläder o. d.;

4) planer rörande arbetsmarknadens organisation, understödsväsendets

ordnande m. fl. sociala anstalter i krigstid; samt

5) planer rörande finans- och kreditväsendets ordnande.

Vid sidan av dessa huvudgrupper av planer för den ekonomiska försvarsberedskapen

tillkomme vidare planer rörande vissa lagstiftningsåtgärder på

handelns och försäkringsväsendets m. fl. områden. Delvis inginge dessa

såsom integrerande delar i de förut berörda grupperna.

De sakkunniga ville i detta sammanhang påpeka, att ehuruväl för överskådlighetens

skull en uppdelning i olika grupper här gjorts av planläggningsarbetena

för den ekonomiska försvarsberedskapen, dessa arbeten dock

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 82.

i stor utsträckning vore av den art, att de ingrepe i varandra, så att planerna

på det ena området icke kunde helt särskiljas från planerna på det andra.

I vissa fall torde ifrågavarande beredskapsplaner komma att utgöra hela

komplex av utredningar och arbetscheman m. m., vilka, ehuru berörande

olika grupper, måste behandlas och bearbetas i ett sammanhang och under

gemensam ledning.

Efter att hava lämnat eu översikt av de enligt de sakkunnigas mening

viktigaste uppgifter, som sammanhänga med vårt lands ekonomiska försvarsberedskap,

övergå de sakkunniga till att undersöka, hur arbetet för lösandet

av dessa uppgifter i stort sett bör organiseras. Härom anföra de sakkunniga,

bl. a., följande.

I överensstämmelse med mottagna direktiv hade de sakkunniga ansett sig

böra i första hand undersöka, i vilken omfattning arbetsuppgifter rörande

den ekonomiska försvarsberedskapen lämpligen kunde och borde överlåtas

åt redan befintliga myndigheter och institutioner, för att därefter upptaga

till behandling frågan om den lämpligaste sammansättningen av den eller

de institutioner, som återstående arbetsuppgifter skulle påvila. Att ett centralorgan,

en rikskommission, under alla förhållanden erfordrades för arbetenas

ledning och sammanhållning, hade av krigsberedskapskommissionen

kraftigt betonats, något vartill de sakkunniga ville redan nu uttala sm fulla

anslutning. „ , , , , , , ...

När det gällde att pa lämpligt sätt fördela den mångfald uppgifter, som

innefattades i den ekonomiska försvarsberedskapen, torde den förut verkställda

analysen av uppgifternas art och beskaffenhet kunna tjäna till ledning. Såsom

därav framginge, tillhörde beredskapsarbetena med hänsyn till sin natur i

stort sett något av följande fem kategorier, nämligen:

1) författningsarbete (utarbetande och revidering av förslag till lagar, förordningar

o. d.); . .

2) organisatoriska arbeten (uppgörande och revidering av sammansattnmgsocli

mobiliseringsplaner jämte instruktioner för kristidsinstitutioner m. m.),

3) statistiskt-ekonomiska utredningar;

4) ingenjörtekniska och vetenskapliga utredningar; samt

5) uppgörande av avtal om krigsleveranser.

Nåd först beträffade det under 1) angivna författningsarbetet, holle de sakkunniga

före, att utarbetandet av nya förslag till lagar och förordningai rörande

den ekonomiska försvarsberedskapen borde såsom regel ske genom centralorganets,

den nyssnämnda rikskommissionens, försorg, som för ändamålet

anlitade särskilt tillkallade författningsexperter på respektive ämnesområden.

Övervakandet av att dylika författningsförslag ständigt vore fullt aktuella

torde åter, allt efter omständigheterna, kunna ombesörjas^ antingen av det

ämbetsverk, som närmast berördes av författningen i fråga, eller ock av

rikskommissionen. Skyldigheten att draga försorg om erforderliga revideringar

torde i varje fall böra påvila nämnda kommission.

Beträffande de under 2) nämnda organisatoriska arbetena hade de sakkunniga

kommit till den uppfattningen, att det första utarbetandet av planerna°i

allmänhet borde verkställas genom särskilt utsedda delegerade, exempelvis

en tjänsteman från rikskommissionen och eu från det ämbetsverk,

som närmast berördes av arbetet i fråga. I)en sedermera skeende arliga

revideringen av organisations- ocli mobiliseringsplanerna syntes däremot i

regeln kunna ombesörjas av vederbörande ämbetsverk. _ .

De under 3) upptagna statistiskt-ekonomiska utredningarna, vilka i stort

sett avsåge införskaffande och bearbetning av för rikskommissionens arbeten

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr b“2.

7

erforderliga uppgifter, syntes lämpligen böra utföras av vederbörande ämbetsverk.

Ifrågavarande utredningar borde givetvis verkställas i anslutning till

verkens allmänna statistik och efter samråd med rikskommissionen.

De under 4) angivna ingenjörtekniska och vetenskapliga utredningarna

vore däremot av sådan speciell art, att arbetet härmed i allmänhet lämpligast

ombesörjdes genom rikskommissionen med tillhjälp av inom eller utom statsförvaltningen

befintlig sakkunskap.

Slutligen syntes huvuddelen av arbetet med de under 5) berörda krigsleveransavtalen

böra — sedan rikskommissionen bl. a. med ledning av nyssnämnda

ekonomiskt-statistiska utredningar verkställt eu fördelning av industriföretagen

på de olika myndigheterna — åligga vederbörande militära eller

civila ämbetsverk.

Ledningen av beredskapsarbetena samt övervakandet, att dessa bleve enhetligt

och följdriktigt utförda, borde, såsom redan antytts, åligga rikskommissionen.

På denna borde också ankomma att verkställa, eventuellt genom

tillkallade experter, alla övriga arbeten, som av olika skäl icke lämpligen

kunde utföras genom någon av de bestående myndigheterna eller institutionerna.

Sedan de sakkunniga sålunda angivit de allmänna riktlinjer, efter vilka

en uppdelning av arbetsuppgifterna i princip syntes böra ske, hava de sakkunniga

undersökt, huru denna arbetsfördelning gestaltade sig i fråga om

de därav särskilt berörda ämbetsverken.

Körande de i berörda avseenden, av myndigheterna avgivna yttrandena,

ävensom beträffande innehållet i generalmajoren Hultkrantz överarbetning

av sakkunnigförslaget i samma avseenden hänvisas till sid. 14—23 av åberopade

statsrådsprotokollet.

Beträffande berörda spörsmål har departementschefen anfört följande:

»Såsom de sakkunniga själva framhållit, är den av dem lämnade redogörelsen

för olika slag av erforderliga planläggningsarbeten för den ekonomiska

försvarsberedskapen icke att betrakta såsom uttömmande. En fullständig

och allsidig överblick av hela det verksamhetsfält, varom här är fråga, torde

för övrigt ej kunna ernås, förrän arbetet igångsatts och praktiska erfarenheter

därigenom vunnits. Pörst då lärer det bliva möjligt att på ändamålsenligaste

sätt avväga till förfogande stående medelstillgångar mellan de olika

arbetsområdena i förhållande till dessas betydelse och omfattning.

Den av de sakkunniga i ämnet verkställda undersökningen, kompletterad

av de synpunkter, som framkommit i de över sakkunnigbetänkandet avgivna

yttrandena, synes mig emellertid bilda eu tillräcklig grund för bedömande

av frågan, hur arbetet för lösandet av de med vår ekonomiska försvarsberedskap

sammanhängande uppgifterna bör i stort sett organiseras.

De sakkunniga hava anslutit sig till den redan tidigare framförda tanken

på inrättandet av en rikskommission, som skall hava till uppgift att leda

och övervaka försvarsberedelserna på det ekonomiska området. Enligt det

utarbetade förslaget till instruktion för rikskommissionen skall det åligga

denna att verka för att erforderliga planläggningsarbeten och andra förberedelser

bliva utförda, så att under krig, krigsfara eller andra utomordentliga

förhållanden det militära försvarets behov av varor och förnödenheter

må kunna tillgodoses, folkförsöjningen tryggas och näringslivets fortgång

så vitt möjligt säkerställas.

Myndigheter!!

m. m.

Departement

chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 82.

Departementschefen.

Att ett särskilt centralorgan erfordras för ledningen och sammanhållandet

av den mångsidiga verksamhet, det här gäller, torde få anses vara till fullo

ådagalagt. Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att en rikskommission för

ekonomisk försvarsberedskap inrättas. De sakkunniga synas mig vidare

hava förebragt avgörande skäl för att endast ett för beredskapsuppgifter av

hithörande slag speciellt avsett organ bör förefinnas. I samband med rikskommissionens

inrättande bör därför den nuvarande industriberedskapskommissionen

upplösas.

Yad angår utförandet av själva arbetet med beredskapsplanernas uppgörande

och revidering, hava de sakkunniga tänkt sig en uppdelning av arbetsuppgifterna

mellan rikskommissionen samt vissa redan bestående statliga

myndigheter och institutioner, såväl militära som civila. Bland de

sistnämnda ifrågakomma i främsta rummet kommerskollegium, lantbruksstyrelsen

och socialstyrelsen samt riksbanken och riksgäldskontoret.

Det synes mig icke böra råda någon tvekan därom, att en ändamålsenlig

organisation av den ekonomiska försvarsberedskapen under alla förhållanden

kräver medverkan i viss utsträckning från de olika myndigheternas sida.

Hur samarbetet mellan rikskommissionen och myndigheterna samt mellan

de sistnämnda inbördes i detalj bör ordnas, är däremot en fråga, som

tillsvidare lämpligen torde böra lämnas öppen och få bero av omständigheterna

i de särskilda fallen. Uppenbart är, att ämbetsverken icke kunna

belastas med utredningar och planläggningsarbeten av här ifrågavarande

slag i sådan omfattning, att dem eljest åliggande arbetsuppgifter därigenom

åsidosättas. Såsom i betänkandet rörande överarbetning av de sakkunnigas

förslag närmare utvecklats, är det rikskommissionen, som bör hava att svara

för fullgörandet — på det ena eller andra sättet — av sådana beredskapsarbeten,

som icke av ämbetsverken kunna utföras med anlitande av till

deras förfogande stående medel; den personal, som särskilt erfordras för

verkställande av berörda arbeten, bör vara anställd hos kommissionen, och

de medel, som anvisas för utredningar, vilka direkt avses att tjäna den

ekonomiska försvarsberedskapens syften, böra såsom regel ställas till kommissionens

disposition.

Yad särskilt beträffar samarbetet mellan rikskommissionen å ena sidan

samt riksbanks- och riksgäldsfullmäktige å andra sidan, bör detta givetvis

anordnas så, att någon inblandning från kommissionens sida i nämnda fullmäktiges

grundlagsenliga befogenheter icke må ifrågakomma.»

Rikskominissionen för ekonomisk försvarsberedskap.

Sedan departementschefen redogjort för de sakkunnigas uttalanden rörande

organisationen av den föreslagna rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap

och myndigheternas häröver avgivna yttranden ävensom för den

verkställda överarbetningen i vad avsåge förevarande spörsmål, har departementschefen

för egen del anfört följande:

»Då det gäller att bestämma rikskommissionens sammansättning, är det

å ena sidan givetvis av vikt att tillse, att de verksamhets- och intresseområden,

som äga närmare samband med det beredskapsarbete, varom här

är fråga, såvitt möjligt bliva på det ena eller andra sättet företrädda inom

kommissionen; å andra sidan bör man av lätt insedda skäl söka förekomma,

att antalet i kommissionens plenarsammanträden deltagande ledamöter bliver

alltför stort. För vinnande av dessa bägge syften synes det lämpligt att,

såsom av de sakkunniga föreslagits, uppdela ledamöterna i två kategorier,

ordinarie och extra ledamöter, samt att begränsa extra ledamots deltagande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr <S2.

11

i kommissionens förhandlingar till att avse allenast sådana ärenden, som

särskilt beröra det av honom representerade verksamhetsområdet.

Men även med eu sådan anordning skulle kommissionen otvivelaktigt

bliva synnerligen tungrodd, därest man till grund för dess organisation

lade de sakkunnigas förslag samt diirutöver sökte tillgodose de önskemål,

som från olika håll framställts beträffande ordinarie ledamotskap inom kommissionen.

Frågan om kommissionens sammansättning har därför vid överarbetningen

av de sakkunnigas betänkande tagits under förnyad omprövning,

och det förslag, som härvid framkommit, synes mig innebära eu ur

olika synpunkter lycklig lösning av förevarande spörsmål, såväl beträffande

i vilken utsträckning ledamotskap i kommissionen bör bindas vid vissa

statsbefattningar, som ock med avseende å gränsen mellan kategorierna ordinarie

och extra ledamöter. Jag ansluter mig alltså till sistnämnda förslag

och förordar sålunda, att rikskommissionen skall bestå av:

ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t,

tio ordinarie ledamöter, nämligen cheferna för generalstaben, marinstaben,

socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium ävensom fem andra

av Kungl. Maj:t därtill förordnade personer, samt

extra ledamöter, vilka utgöras av dels följande chefer för statsinstitutioner

— för såvitt de icke förordnats såsom ordinarie ledamöter — nämligen

generalfälttygmästaren, chefen för fortifikationen, generalintendenten, generalfältläkaren,

cheferna för marinförvaltningen, flygvapnet, pensionsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

väg-, och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, general tullstyrelsen,

statistiska centralbyrån och domänstyrelsen samt bankinspektören, dels ock

en representant för var och en av följande institutioner, nämligen riksbanksfullmäktige,

riksgäldsfullmäktige, ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund

och Sveriges allmänna lantbrukssällskap.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande kommissionens arbetssätt föranleder

från min sida icke någon erinran.»

Ilikskommissioneiis kansli.

De sakkunnigas förslag till kansliets organisation innehåller följande.

I det föregående hade påvisats, hurusom arbetena för vårt lands ekonomiska

försvarsberedskap måste bliva vida mera omfattande under de första

årens nydaningsverksamhet, än vad sedermera kunde bliva fallet. Tydligt

vore, att detta förhållande måste tagas i betraktande vid bestämmandet av

storleken av rikskommissionens kansli. De sakkunniga hade funnit riktigast,

att man redan från början toge sikte på personalbehovet i framtiden och

alltså först sökte konstatera vad som oundgängligen erfordrades under det

mera permanenta fortvarighetstillstånd, som torde uppnås, sedan de viktigaste

stora huvudplanerna blivit första gången upplagda. När minimibehovet

av kanslipersonal sålunda blivit fastslaget, borde undersökas, huru den extra

arbetskraft skulle kunna tillgodoses, som begynnelseårens förberedelser utan

tvivel påfordrade. Detta vore nämligen enligt de sakkunnigas mening eu

rent tillfällig företeelse, som icke borde inverka bestämmande för kansliets

fasta organisation.

Enligt krigsberedskapskommissionens betänkande skulle i rikskommissionen

fast anställas eu kanslichef ävensom fyra honom underställda avdelningschefer,

nämligen en för militärärenden, en för industriella frågor, en

för livsmedelsfrågor och en för finans- och kreditfrågor samt för nationalekonomiska

och statistiska arbeten. Ehuru benämningen »avdelningschefer»

De sakkunniga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 82.

användas i betänkandet, syntes någon indelning av kansliet i avdelningar

icke hava åsyftats; i varje fall nämnde betänkandet ingenting härom. Avsikten

torde fastmer hava varit att framhålla behovet av på skilda områden

kvalificerade krafter för de olika arbetena inom kommissionen. Sålunda påvisades

i betänkandet, att den militära avdelningschefen mindre erfordrades

för bearbetning av någon viss del av arbetsfältet än för att tillföra kommissionen

erfarenhet angående på krigsberedskapen inriktat arbete över

huvud taget. . . . f ,

Även de sakkunniga vore av den uppfattningen, att eu kanslichet ertordrades

för arbetenas ledning, och att arbetskrafter med speciell sakkunskap

på vissa viktigare verksamhetsområden måste anställas i kansliet. Att arbetena

under alla omständigheter krävde dels eu militär fackman, dels en

ingenjörteknisk fackman, båda med icke obetydlig erfarenhet och insikter pa

respektive områden, synes ofrånkomligt. Militärorganisatorisk sakkunskap

fordrades nämligen vid handläggningen av det stora flertalet beredskapsplaner

och teknisk erfarenhet icke blott vid behandlingen av frågor rörande den

industriella försvarsberedskapen utan även vid handläggningen. av många

andra beredskapsärenden. Mera tvivelaktigt vore däremot, huruvida, såsom

krigsberedskapskommissionen föreslagit, en särskild befattning som »livsmedelschef»

skulle erfordras. Med hänsyn till den förut lämnade redoo-örelsen

för de olika plaiiläggningsarbetenas natur maste man nämligen fiaga

sig, huruvida en för befattningen sakkunnig person skulle sökas bland mtendenturens,

jordbrukets, socialkunskapens eller nationelekonomiens män Av

samma skal kunde tveksamhet råda angående lämpligheten att anställa en

»avdelningschef för finans- och kreditfrågor samt för nationalekonomiska ocn

statistiska arbeten». Enligt de sakkunnigas mening syntes det med hansyn

till den vitt skilda sakkunskap, som i dessa båda fall erfordrades tor handläggning

av olika delar av beredskapsplanerna, vara mera rationellt, om

kommissionen för varje särskilt arbetsområde anlitade den arbetkraft, som

därför bäst behövdes; och i den mån det icke gällde sådana organisatoriska

och statistiska arbeten, som kommissionens egen personal förmådde utföra,

borde utomstående experter anlitas. I detta sammanhang syntes bora papekas,

att de planer, som sistberörda båda »avdelningschefer» enligt kngsberedskapskommissionens

förslag skulle handlägga, vore till sin huvudsakliga

del just av det slag, att de fortbestående arbetena efter planernas forsta

uppläggning torde bliva av relativt ringa omfattning. Med anledning ai

det nu anförda ansåge de sakkunniga icke erforderligt att i kansliet upptaga

fasta befattningar för de göromål, som sistnämnda båda tjänstmän avsetts

att bestrida. , , ,

Däremot syntes ofrånkomligt, att kansliet finge ep fast sekreterare, nagot

som också krigsberedskapskommissionen på sin tid föreslagit. Denne tjänsteman

borde hava till uppgift att, förutom onibesörjandet av kommissionens

skriftväxling och protokollsföring, biträda vid de olika beredskapsplanernas

formella uppsättande, vid statistiska arbeten m. in. _

I anslutning till det nu anförda hölle de sakkunniga salunda lore, att

organisationen av rikskommissionens kansli icke borde inriktas pa en uppdelniim

i avdelningar, utan fastmer syfta på eu samverkan av arbetskrafterna

under kanslichefens ledning till lösande av de vid varje särskild tidpunkt

mest aktuella problemen, genom vilken anordning en begränsning av

behovet av kanslipersonal möjliggjordes. De sakkunniga ansåge också, att

— både på grund härav och i betraktande av att vissa delar av beredskapsplanerna,

enligt vad förut angivits, skulle handläggas av olika ämbetsverk

de ordinarie kanslitjänstemännen vid rikskommissionen borde kunna inskränkas

till:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande, Nr S2.

en kanslichef,

eu tjänsteman för handläggning av militära och organisatoriska frågor,

eu tjänsteman för handläggning av ingenjörtekniska frågor samt

en sekreterare, tillika statistiker.

Härtill komrne erforderlig lägre kanslipersonal; enligt de sakkunnigas

mening torde minimibehovet härav kunna siittas till två skrivbiträden.

En given förutsättning för den nu föreslagna organisationen vore emellertid

— och detta borde kraftigt understrykas — att tillräckliga medelsanslag

bleve ställda till rikskommissionens förfogande för att sätta den i stånd

att tillkalla särskilda experter eller annan tillfällig arbetskraft i behövlig utsträckning.

För detta ändamål hade de sakkunniga beräknat ett årligt belopp

av 15,000 kronor. Yidare borde här än en gång erinras om, att den

föreslagna kansliorganisationen vore beräknad med hänsyn till det framtida

behovet, sedan de första årens mera forcerade planläggningsarbeten vore

över. Till frågan om bekostandet av tillfälliga extra arbetskrafter under

den första perioden återkomme de sakkunniga i samband med beräkning av

kostnaderna för rikskommissionen.

Beträffande rikskommissionens ovan angivna tjänstemannabefattningar

borde följande här tillfogas. Kanslichefen borde vara en person, som i

eminent grad vore mäktig att förverkliga kommissionens idé, sammanhålla

det mångskiftande arbetsmaterialet och ansvara för föredragningen inom

kommissionen. Att tillförsäkra kommissionen en verkligt dugande kraft på

denna post torde få betecknas som en av de viktigaste förutsättningarna

för att rikskommissionens inrättande skulle hava åsyftad verkan. Ben militäre

tjänstemannen borde vara en erfaren officer med framstående organisatorisk

skicklighet samt helst även teknisk erfarenhet. Ben ingenjörtekniske

tjänstemannen borde vara en person med högre teknisk utbildning, goda

allmänna ingenjörskunskaper samt mångsidig kännedom om svensk industri.

Hans insikter borde företrädesvis ligga inom sådana tekniska områden, som

vore av betydelse ur krigsberedskapssynpunkt.

Efter eu redogörelse för myndigheternas yttranden och vad som anförts

i betänkandet rörande överarbetning av de sakkunnigas förslag i förevarande

avseende, anför departementschefen för egen del följande.

s Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava de sakkunniga kommit

till den uppfattningen, att minimibehovet av fast anställd personal inom

rikskommissionens kansli skulle utgöras av eu kanslichef, en tjänsteman för

handläggning av militära och organisatoriska frågor, en tjänsteman för handläggning

av ingenjörtekniska frågor, en sekreterare, tillika statistiker, samt

tyå biträden, ävensom att för anlitande av särskilda sakkunniga och annan

tillfällig arbetskraft skulle erfordras ett årligt anslag av 15,000 kronor.

Med anledning av de erinringar, som av vissa myndigheter, bland andra

lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen, framställts gentemot de sakkunnigas

förslag beträffande organisationen av rikskommissionens kansli, har i betänkandet

rörande överarbetning av berörda förslag ifrågasatts, dels att det

icke pa förhand borde fastslås, vilket slag av sakkunskap, som skulle krävas

av de i kansliet anställda tjänstemännen, utan att vid valet av kanslitjänstemän

borde råda största möjliga frihet att tillgodose de behov av speciella

insikter hos personalen, som under olika skeden av kommissionens verksamhet

kunde komma att i främsta rummet göra sig gällande, dels ock att

kommissionen skulle beredas tillfälle att i större utsträckning, än som av

de sakkunniga förutsatts, för vissa beredskapsarbeten anlita utomstående

fackmän därigenom, att det nyssnämnda anslaget till utredningar genom

Departements

chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 82.

Departements
chefen.

tillkallade sakkunniga in. m. ökades till 20,000 kronor. Vad sålunda föreslagits

hava såväl lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen som ock kommerskollegium

funnit innebära eu godtagbar lösning av förevarande fråga.

För egen del finner jag den ifrågasatta jämkningen i de sakkunnigas förslag

vad angår större frihet i valet av kanslitjänstemän vara att förorda,

icke minst med hänsyn till den härigenom ökade möjligheten att smidigt

anpassa kansliets organisation och arbetssätt efter de mera ingående erfarenheter,

som, enligt vad jag redan förut framhållit, först så småningom

under arbetets gång torde kunna vinnas rörande de olika verksamhetsområdenas

omfattning och inbördes betydelse.

Till frågan om medelsbehovet för verkställande av utredningar genom

tillkallade sakkunniga in. m. återkommer jag i det följande.»

Kostnadsberäkningar in. in.

Beträffande kostnaderna för kommissionen har departementschefen anfört

följande:

»De sakkunniga hava uppgjort förslag till stat för rikskommissionen,

upptagande arvoden åt ordföranden och ledamöterna, avlöning åt de i kommissionens

kansli anställda tjänstemännen, anslag till särskilda utredningar

samt till expenser m. in. Staten slutar å en summa av 80,000 kronor.

Arvodet åt ordföranden har, med hänsyn till uppdragets maktpåliggande

och tidskrävande natur, av de sakkunniga föreslagits till 5,000 kronor. Häremot

synes icke något vara att erinra.

För kanslichefen föreslå de sakkunniga ett arvode till samma belopp,

som utgår till expeditionschef i statsdepartement, eller 15,000 kronor. Gentemot

detta belopp har från de i ärendet hörda myndigheternas och institu

tionernas sida icke gjorts någon erinran i annan män, än att Sveriges

industriförbund ansett det böra tagas i övervägande, huruvida icke — i syfte

att för kanslichefsposten skulle kunna förvärvas en verkligt välkvalificerad

person — tjänsten i fråga borde göras ur ekonomisk synpunkt mera eftersträvansvärd

än enligt de sakkunnigas förslag. Förbundet har därför ifrågasatt

en avlöning till kanslichefen av 18,000 kronor per år. För egen del

finner jag det av de sakkunniga föreslagna beloppet, 15,000 kronor, vara

lämpligt avvägt.

För de bägge föredragande tjänstemännen hava i de sakkunnigas statförslag

upptagits arvoden å 11,460 kronor, motsvarande lön i högsta löneklassen

av lönegraden B 29 i avlöningsreglementet för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Uti sitt i ärendet avgivna yttrande har emellertid statskontoret

förklarat sig anse detta belopp vara väl högt beräknat, särskilt med hänsyn

till att ifrågavarande tjänstemän endast skulle vara föredragande inför

kommissionen och ej äga att deltaga i kommissionens beslut. Arvodesbeloppen

hava därför synts statskontoret icke böra sättas högre än högsta

lön i lönegraden B 28 eller 10,980 kronor. Härutinnan biträder jag statskontorets

mening.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr H2. J3

De sakkunniga hava för sekreteraren beräknat ett arvode till belopp, motsvarande

lön i högsta löneklassen av lönegraden B 24, eller således 9,060

kronor. Även detta avlöningsbelopp liar synts statskontoret vara för högt

tilltaget. Ämbetsverket har för övrigt ansett denne tjänsteman utan olägenhet

kunna placeras i lönegrad enligt 33 § av kungörelsen den 26 juni 1925, nr

356, och i sådant hänseende föreslagit, att han såsom tjänsteman å extra

stat hänföres till lönegraden B 24, samt att begynnelselönen till honom

sålunda utgår med 7,212 kronor. Jämväl på denna punkt ansluter jag mig

till statskontorets förslag

De tva a kansliet erforderliga biträdena torde, likaledes i överensstämmelse

med statskontorets hemställan, böra hänföras till lönegraderna B 7 och B 2,

med begynnelseavlöning enligt 6 § i nyssnämnda kungörelse av respektive

2,520 och 1,836 kronor.

Föi bestridande av medel till löneförhöjningar åt sekreteraren och de två

bitiädena torde böra få tagas i anspråk det under sjunde huvudtiteln uppförda

anslaget till avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare

inom den civila statsförvaltningen. Kostnaderna för dyrtidstillägg

åt personal, upptagen å rikskommissionens stat, synas liimpligen böra bestridas

av anslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret.

Kommissionens ledamöter torde i enlighet med de sakkunnigas av statskontoret

tillstyrkta förslag böra åtnjuta ersättning i form av sammanträdesarvoden

ä 20 kronor per dag. För gäldande av härav föranledda kostnader

torde å staten för rikskommissionen böra upptagas ett belopp av 3,000

kronor. Uttrycklig föreskrift synes böra meddelas därom, att dyrtidstillägg

ej må utgå å ledamöternas sammanträdesarvoden.

Blivande omkostnader för rese- och traktamentsersättning åt kommissionens

ordförande, ledamöter och tjänstemän torde få bestridas från lantförsvarets

anslag till rese- och traktamentspenningar.

För gäldande av utredning skostnader hava, såsom förut nämnts, de sakkunniga

föreslagit en årlig summa av 15,000 kronor, under det att i betankandet

rörande överarbetning av de sakkunnigas förslag ett till 20,000

kionor förhöjt belopp beräknats bliva härför erforderligt. Jag håller visserligen

för sannolikt, att, sedan arbetet inom kommissionen kommit fullt i gång,

ett årligt anslag av 20,000 kronor bliver behövligt för berörda ändamål. Vad

det närmaste budgetåret beträffar, är emellertid att märka, att en del av

detsamma redan torde hava förflutit, innan kommissionens verksamhet hunnit

organiseras och ett anlitande i större utsträckning av tillkallade sakkunniga

kan ifrågakomma. Vid sådant förhållande synes under nämnda budgetår ett

belopp av 15,000 kronor vara för ändamålet tillräckligt.

För vikariatsersättning hava icke några medel beräknats i de sakkunnigas

statförslag. Emellertid har av såväl arméförvaltningen som statskontoret

fiamhållits, att det kunde komma att visa sig nödvändigt att vid sjukledighet

o. d. förordna vikarie för befattningshavare hos kommissionen. På sätt statskontoret

föreslagit, torde därför en anslagspost för vikariatsersättning å

2,000 kronor böra uppföras i staten för kommissionen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 82.

Departements

chefen.

Slutligen synes för expenser, bränsle, lyse in. in. böra i staten upptagas en

anslagspost till belopp av omkring 4,500 kronor eller, för avrundande av

statens slutsumma 4,472 kronor.

Därest brist uppstår å någon av de i staten upptagna anslagsposterna till

sammanträdesarvoden, särskilda utredningar, vikariatsersättning och expenser

in. in., torde till täckande därav böra få disponeras uppkommande överskott

å andra av dessa poster, under villkor att summan av nämnda anslagsposter

icke överskrides.

Med hänsyn därtill att under de första åren av kommissionens verksamhet

behov av extra arbetskrafter säkerligen komme att göra sig gällande,

hava de sakkunniga hemställt, att bestämmelse måtte meddelas av innehåll,

att officer å övergångsstat, som anställdes såsom tjänsteman hos kommisionen,

finge från kommissionen endast åtnjuta skillnaden mellan avlöningsbeloppet

enligt kommissionens stat och honom tillkommande lön å övergångsstat,

samt att kommissionen vore berättigad att använda härigenom inbesparade

medel för anställande av erforderliga extra arbetskrafter. Yad sålunda

föreslagits finner jag mig böra tillstyrka.

De sakkunniga hava förutsatt, att lokal för kommissionen skulle beredas

i kronan tillhörig fastighet. Huruvida och vid vilken tidpunkt så kan komma

att bliva fallet, därom är jag icke nu i tillfälle att uttala mig. Skulle förhyrande

av lokaler för någon kortare tid bliva nödvändigt, torde härför erforderligt

belopp kunna av Kungl. Maj:t anvisas av tillgängliga medel

I enlighet med vad nu anförts har jag låtit uppgöra förslag till stat för

rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap (se Bil.), slutande å eu

summa av 78,000 kronor. Nämnda belopp torde böra av riksdagen askas

såsom extra anslag för budgetåret 1928—1929.»

Tidpunkten för organisationens ikraftträdande.

Departementschefen har härom anfört följande:

»I betänkandet rörande överarbetning av de sakkunnigas förslag har erinrats,

att från flera av de i ärendet hörda myndigheternas och institutionernas

sida betonats vikten av att rikskommissionen snarast möjligt komme

till stånd. Med anledning härav syntes fog föreligga att understryka önskvärdheten

av att — i samband med framläggandet av proposition om uppförande

å riksstaten för budgetåret 1928-1929 av anslag för rikskommissionen

— framställning gjordes till riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte bemyndigas

med anlitande av omhänderhavande medel tillsätta rikskommissionen

redan från och med april eller maj 1928. Härigenom skulle det nämligen

bliva möjligt att efter de första principbesluten inom kommissionen sätta

dess kansli i arbete redan före sommaren. Skulle rikskommissionen tillsättas

först med ingången av det nya budgetåret, komme principdiskussionen

i kommissionen icke att kunna ske förrän vid höstens början, och kansliets

arbeten bleve därmed i praktiken inemot ett halvt år fördröjda.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 82.

15

I3å även jag är av den uppfattningen, att det är angeläget att med det

snaraste påbörja de arbeten, varom bär är fråga, finner jag mig böra tillstyrka,

att till riksdagen avlåtes framställning i nu berörda syfte.»

Aven om riksdagen i viss mån kan anses liava uttalat sig för inrättandet av

eu rikskommission för ekonomisk försvarsberedskap, bär riksdagen dock samtidigt

framhållit, attKungl. Maj:t borde, innan framställning om anslag för ändamålet

gjordes, taga under omprövning, huruvida icke de tidigare till 120,000

kronor beräknade årliga kostnaderna kunde avsevärt nedbringas antingen

genom eu beskärning av den tänkta organisationen eller dennas ersättande

med andra åtgärder för ordnandet av nämnda försvarsberedskap. Enligt utskottets

mening föreligger icke tillräcklig utredning för bedömandet av, huruvida

icke inom ramen av den nuvarande förvaltningsorganisationen skulle

kunna fullgöras de uppgifter, vilka avsetts att utföras av den nu ifrågasatta

rikskommissionen.

Utskottet utgår från att de arbeten, som skola av vederbörande myndigheter

utföras för att sedermera av rikskommissionens kansli sammanställas

och bearbetas, måste bliva grundläggande för kommissionens verksamhet.

Det framlagda förslaget innefattar emellertid icke någon utredning i fråga

om sättet för nämnda arbetes fullgörande och huruvida detsamma kan utföras

med anlitande av redan hos myndigheterna till förfogande stående

arbetskrafter. Därest så icke blir fallet, måste särskilda kostnader beräknas

härför. Såvitt utskottet kan bedöma saken, måste ifrågavarande kostnader

bliva ganska avsevärda, för den händelse rikskommissionens verksamhet skall

lämna det resultat, som är avsett. Tages därjämte hänsyn till kostnaderna

för resor, som måste företagas av kommissionens ledamöter och personal,

ävensom till åtskilliga andra utgifter, för vilka icke medel beräknats å kommissionens

stat (exempelvis dyrtidstillägg, tryckningskostnader), torde samtliga

i samband med kommissionens verksamhet uppkommande kostnader

komma att åtminstone närma sig det belopp av 120,000 kronor, som upptagits

i propositionen nr 50 till 1925 års riksdag, men som av riksdagen

ansågs vara alltför högt för nu ifrågavarande ändamål.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet för sin del icke

kan finna den verkställda utredningen tillfyllest för att nu fatta ståndpunkt

till frågan om inrättandet av eu rikskommission för ekonomisk försvarsberedskap.

En förnyad utredning av härmed sammanhängande frågor bör

alltså enligt utskottets mening ske, varvid särskilt bör beaktas spörsmålet

om de uppgifter, som skola tillkomma vederbörande myndigheter för ordnandet

av ifrågavarande försvarsberedskap, ävensom de kostnader, myndigheterna

ifraga kunna komma att få vidkännas för i samband därmed erforderliga

utredningar. Jämväl torde böra tagas under förnyad omprövning,

huruvida en särskild kommission erfordras för tillgodoseende av ifrågavarande

ändamål.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

Utskottets

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande Nr 82.

att Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den IT april 1928.

På statsutskottets vägnar:

A. ANDERSON.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar A. C. Lindblad, Olof Olsson, J. L. Widell, J.

Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. G. Walles, O. A.

Carlsson i Gävle, K. A. Hallin, G. I. Asplund, J. B. Johansson i Frednkslund och

J Poisson *

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. T. Rydén, C. R.

Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i

Kullenbergstorp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, B.

F:son Holmgren, S. Persson i Fritorp, 0. E. F. Järte och A. Danielsson.

Reservation

av lierrar Widell, Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Carlsson i Gävle, Hallin,

Johansson i Fredrikslund, Olsson i Blädinge, Olsson i Kullenbergstorp, Holmgren,

Persson i Fritorp, Järte och Danielsson, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet vill till eu början erinra om att första särskilda utskottet vid

1925 års riksdag anslöt sig till ett i Kungl. Maj:ts proposition nr 50 till

samma års riksdag angående försvarsväsendets ordnande upptaget förslag

om inrättande av eu rikskommission för den ekonomiska krigsberedskapen,

men samtidigt uttalade, att Kungl. Maj:t vid avlåtande av framställning om

anslag för ifrågavarande ändamål borde taga under omprövning, huruvida

icke de då till 120,000 kronor uppskattade årliga kostnaderna för kommissionen

kunde avsevärt nedbringas antingen genom en beskärning av den tänkta

organisationen eller genom dennas ersättande med andra åtgärder.

Sedan en ingående utredning beträffande de med den ekonomiska försvarsberedskapens

ordnande sammanhängande spörsmålen blivit verkställd, bär

Kungl. Maj:t i förevarande proposition föreslagit, att en rikskommission föi

ifrågavarande ändamål skall organiseras efter i vissa avseenden mera föienklade

grunder, än som tidigare ifrågasatts, ävensom beräknat kostnaderna

för ändamålet till 78,000 kronor om året.

Med hänsyn till vikten av att frågan om den ekonomiska försvarsberedskapen

redan i fredstid ordnas, har utskottet ansett sig böra tillstyrka,

att åtgärder nu vidtagas för lösning av detta spörsmål. Vad beträffar

organisationen av rikskommissionen, har utskottet allenast ansett sig böra

i ett avseende framställa någon erinran. Då enligt utskottets mening

opaginerad Kontrollera mot PDF

tStatsutskottets utlåtande Nr 82.

IT

livsmedelsförsörjningen i händelse av krigstillfälle torde hliva en av de viktigaste

frågorna för vårt lands vidkommande, har det synts utskottet nödvändigt,

att en av de permanenta ledamöterna inom rikskommissionen utses

bland personer, som äga speciell sakkunskap på jordbruksområdet. Lämpligen

synes detta böra ske på sådant sätt, att eu av de fem ordinarie ledamöter

av kommissionen, som det enligt förslaget skulle tillkomma Kungl.

Maj:t att förordna, utses med hänsyn till ovan angivna synpunkt och efter

förslag av Sveriges allmänna lantbrukssällskap. Jämväl inom kommissionens

kansli liirer frågan om folkförsörjningen böra beredas särskilt framträdande

plats på sådant sätt, att den ena av de föredragande tjänstemännen

förordnas bland personer, vilka äga insikt i de spörsmål, som sammanhänga

med landets livsmedelsförsörjning.

Vad utskottet sålunda föreslagit, synes icke behöva föranleda någon ändring

i det uppgjorda förslaget till stat för rikskommissionen eller i de för kommissionen

beräknade kostnaderna.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) medgiva, att en rikskommission för ekonomisk försvarsberedskap

må organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med

ovan angivna grunder;

b) godkänna vid statsrådsprotokollet över försvarsärenden

den 11 januari 1928 fogade förslag till stat för nämnda kommission

att gälla under budgetåret 1928—1929;

c) för rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap för

budgetåret 1928—1929 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa

ett extra anslag av 78,000 kronor;

d) bemyndiga Kungl. Maj:t att tillsätta rikskommissionen

redan före ingången av nyssnämnda budgetår.»

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 saml. 41 häft. (Nr 82—87.)

814 88

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:142 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående den ekonomiska försvarsberedskapens organisation. s. 5 i texten