Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln framlagda förslag angående det ordinarie förslagsanslaget till skolöverstyrelsen dels ock Kungl. Maj:ts under punkt 225 därsammastädes gjorda framställning angående yrkespedagogiska centralanstalten ävensom en i ämnet väckt motion.

1928-04-20 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:88, Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln framlagda förslag angående det ordinarie förslagsanslaget till skolöverstyrelsen dels ock Kungl. Maj:ts under punkt 225 därsammastädes gjorda framställning angående yrkespedagogiska centralanstalten ävensom en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

1

Nr 88.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1928 kl. 12.so e. m.

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under åttonde huvudtiteln framlagda förslag

angående det ordinarie förslagsanslaget till skolöverstyrelsen

dels ock Kungl. Maj:ts under punkt 225 därsammastädes

gjorda framställning angående yrkespedagogiska

centralanstalten ävensom en i ämnet väckt

motion.

(2:dra avdelningen.)

I den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj :t under åttonde huvudtiteln

föreslagit riksdagen att uppföra det ordinarie förslagsanslaget till skolöverstyrelsen

med oförändrat belopp, 538,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj.-t, under samma huvudtitel (punkt 225 av det vid

statsverkpropositionen fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för nämnda dag) föreslagit riksdagen att till en yrkespedagogisk centralanstalt

med de uppgifter och den anordning, som av Kungl. Maj:t närmare bestämmes

i huvudsaklig anslutning till nu tillämpade grunder, anvisa för budgetåret

1928—1929 ett extra reservationsanslag av 60,000 kronor.

^ Beträffande utredningen i ärendet hänvisar utskottet till sid. 582 i statsrådsprotokollet.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr A. Forssell väckt motion (II: 330), däri hemställts,

dels att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj :ts förslag under punkt 225 av

åttonde huvudtiteln om ett extra reservationsanslag för budgetåret 1928_1929

av kronor 60,000: — till en yrkespedagogisk centralanstalt, måtte för samma

tid bevilja ett extra reservationsanslag av kronor 28,250:— till skolöverstyrelsen

för anordnande genom dess yrkesskolavdelnings försorg av nödvändiga utbildningskurser

för lärare vid lärlings- och yrkesskolor eller andra med dessa

jämförliga undervisningsanstalter, samt för avveckling under budgetåret av

den affärsverksamhet med kompendier, papper och undervisningsmateriell, som

av nämnda anstalt hittills bedrivits,

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 42 haft. (Nr 88_89.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

dels att riksdagen måtte bevilja ett tillfälligt anslag av högst 2,000: —

kronor, att utbetalas till föreståndaren för yrkespedagogiska centralanstalten,

fil. d:r Y. Hallström såsom särskild ersättning för med flyttningen förenade

utgifter och kostnader, för den händelse han, efter ett bifall till motionärens

hemställan om anstaltens nedläggande, med höstterminen 1928 återgår i tjänst

som lektor vid tekniska gymnasiet i Örebro,

dels att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning rörande

möjligheten att indraga en eller flera befattningar såsom undervisningsråd inom

skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill denna utredning kan föranleda,

samt slutligen

att riksdagen måtte minska det av Kungl. Maj:t under rubriken G: 1 äskade

ordinarie förslagsanslaget av kronor 538,000:— med kronor 1,500:— till kronor

536,500: — under samtidigt uttalande, att vikarie icke bör förordnas för

undervisningsråd å skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning vid tjänstledighet eller

semester, så länge två ordinarie undervisningsråd å nämnda avdelning eller

ett ordinarie undervisningsråd och den extra föredragande kvarstår i tjänstgöring.

Beträffande de av motionären till stöd för förslaget anförda skälen får utskottet

hänvisa till motionen.

Utskottets Över ifrågavarande motion har utskottet låtit i vederbörlig ordning inhämta

yttrande, yttrande av skolöverstyrelsen, vilket yttrande såsom bilaga åtföljer detta utlåtande.

1

Då genom beslut av 1918 års riksdag de praktiska ungdomskolorna inrättades

och genom beslut under detta och de närmast följande åren grunden lades till

den nuvarande yrkesundervisningens organisation, utgick man från, att det

administrativa ledandet och övervakandet av de sålunda uppkomna nya skolformerna

tarvade särskilda anordningar, främst i form av en utvidgning av

skolöverstyrelsen, inom vilket ämbetsverk då inrättades en särskild yrkesskolavdelning

med tre ordinarie undervisningsråd. I anslutning till denna uppfattning

och såsom en med yrkesskolavdelningen i viss mån sidoordnad institution,

avsedd att stödja och supplera den verksamhet, nämnda avdelning hade

att fullfölja, inrättades sedermera år 1921 den yrkespedagogiska centralanstalten.

De år, som förflutit sedan dessa administrativa organisationsformer

kommit till stånd, hava emellertid givit vid handen, att man, såvitt utskottet

kunnat finna, från början räknat med en allt för omfattande organisation, vilken,

efter vad erfarenheten visat, icke motsvarats av utvecklingen på ifrågavarande

område.

Det pågående besparingsarbetet inom den statliga förvaltningen har utskottet

veterligt ännu icke kommit att beröra skolöverstyrelsen eller dess verksamhetsområden,

och det kunde måhända från denna synpunkt vara lämpligt att

låta med åtgärder för indragning eller begränsning av de administrativa organen

för yrkesundervisningens ledning anstå, till dess desamma nas av nämnda

1 De i skolöverstyrelsens yttrande åberopade bilagorna äro tillgängliga å statsutskottets kansli.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

o

besparingsutredningar. Emellertid bär utskottet funnit sådana omständighetet

föreligga, att ett uttalande från riksdagens sida redan nu icke kan anses

opåkallat.

Vid den granskning, som utskottet ägnat det av skolöverstyrelsen i ämnet

avgivna utlåtandet, har utskottet särskilt haft uppmärksamheten riktad på de

av överstyrelsen åberopade bilagorna och i främsta rummet den för yrkespedagogiska

centralanstaltens senaste verksamhetsår avgivna redogörelsen. Av denna

redogörelse, liksom av vad i övrigt i denna fråga framkommit, har utskottet

erhållit den uppfattningen, att ifrågavarande anstalt synes kunna indragas

och de funktioner, som nu utövas av densamma, kunna övertagas av skolöverstyrelsens

yrkesskolavdelning. Det är givetvis av vikt att tillse, att en dylik

omorganisation icke kommer att lända till men för själva den undervisningsgren,

det här gäller, vilken enligt utskottets mening är förtjänt att på allt sätt

stödjas och befrämjas av det allmänna, men utskottet har vid övervägande av

denna omständighet icke kunnat finna, att ett inbyggande av yrkespedagogiska

centralanstalten i överstyrelsens yrkesskolavdelning kan vara ägnat att giva

grund för några farhågor i nämnda hänseende; likaledes har utskottet ansett,

att ett övertagande från skolöverstyrelsens sida av yrkespedagogiska centralanstaltens

funktioner och uppgifter kan låta sig göra utan att någon utökning

av överstyrelsens yrkesskolavdelning därigenom behöver komma till stånd. Det

torde ävenledes böra i detta sammanhang framhållas, att om en omfattande och

större organisationsform var av nöden, när det gällde att utöva ledning och

övervakande på ett verksamhetsområde, dit det statliga ingripandet då endast

i ringa utsträckning nått, en dylik organisationsform numera utan olägenhet

torde kunna vidkännas minskningar, då det initiativtagande arbetét till stor

del redan är fullgjort och man har att med ledning av de utav erfarenheten

givna riktlinjerna i lugnare tempo fullfölja utvecklingsarbetet. Tillika vill

utskottet hava framhållit, att utskottet, i den uppfattning utskottet sålunda

gjort gällande, ingalunda velat inlägga någon som helst kritik eller något underkännande

av det arbete, som genom yrkespedagogiska centralanstalten hittills

utövats.

Vid övervägande av frågan, från vilken tidpunkt verksamheten vid yrkespedagogiska

centralanstalten lämpligen bör upphöra och anstaltens uppgifter

övertagas av yrkesskolavdelningen inom skolöverstyrelsen, har utskottet funnit,

att med hänsyn till redan planerade klasser och anordningar och i betraktande

av nödvändigheten av en viss övergångstid för träffande av en del av

den ändrade organisationen betingade åtgärder den nya organisationen bör kunna

träda i verksamhet senast med ingången av budgetåret 1929—1930. Från

och med detta budgetår, då alltså den nya anordningen bör kunna vara genomförd,

torde något anslag till yrkespedagogiska centralanstalten ej vidare ifrågakomma.

Vad vidare angår den ifrågasatta utredningen om möjligheten att indraga en

eller flera befattningar såsom undervisningsråd inom skolöverstyrelsens yrkesavdelning,

lärer väl denna fråga tagas under övervägande under fortgången av

det ovannämnda besparingsarbetet inom den statliga förvaltningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört, saknar utskottet anledning förorda

ändring i vad Kungl. Maj :t i ovan angivna hänseenden föreslagit, och får

utskottet, under hänvisning till vad sålunda uttalats, hemställa,

I) att riksdagen må

a) uppföra det ordinarie förslagsanslaget till skolöverstyrelsen

med oförändrat belopp, 538,000 kronor;

b) till en yrkespedagogisk centralanstalt med de uppgifter

och den anordning, som av Kungl. Maj:t närmare bestämmes

i huvudsaklig anslutning till nu tillämpade grunder anvisa för

budgetåret 1928—1929 ett extra reservationsanslag av 60,000

kronor;

II) att herr Forssells ovanberörda motion (11:330) må anses

besvarad med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 20 april 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, Olof Olsson,

J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, O. P. V. Nilsson i Gränebo, J. G.

Walles, C. A. Carlsson i Gävle, E. A. Hallin, C. I. Asplund och J. Clemedtson;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, C. R.

Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson f

Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson

i Göteborg, B. F:son Holmgren, S. Persson i Fritorp och C. Lindskog.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

5

Bilan a.

Till Riksdagens statsutskott.

I fråga om den yrkespedagogiska centralanstalten får Skolöverstyrelsen till Motion

en början erinra därom, att denna anstalt tillkommit såsom en enklare om ock nr 33°- i viss mån provisorisk ersättning för den av 1907 års tekniska kommitté år Yrkespedago1912

föreslagna normalskolan för yrkesundervisningen. Denna senare skullegiska centralenligt

kommitténs då framlagda beräkningar kostat staten årligen omkring arbetsområde

160.000 kronor och dessutom krävt ganska avsevärda engångskostnader. Den ^ ° S°mr<i 6

yrkespedagogiska centralanstalten däremot kunde upprättas utan några större

engångsutgifter, och årskostnaden beräknades till endast 80,000 kronor, varav

15.000 kronor avsåg understöd åt deltagare i de utbildningskurser, anstalten

skulle anordna. Förslaget om denna anstalt innebar alltså jämfört med förslaget

om normalskolan, förutom andra angivna fördelar, en avsevärd besparing

för statsverket. Ingenting i propositionen eller i riksdagens behandling

av ärendet tyder på att man vid anstaltens upprättande utgått ifrån att den i den

föreslagna omfattningen skulle vara tillräcklig för att fylla sina i förslaget angivna

uppgifter, därest i en framtid yrkesundervisningen skulle få någon väsentligt

större omfattning än den dåvarande. Tvärtom utsäges tydligt i förslagets

motivering, att man tänkte sig, att anstalten skulle successivt utökas med ytterligare

krafter och nya organ i mån av verksamhetens utveckling enligt de angivna

eller de mera bestämda riktlinjer, erfarenheten kunde anvisa. (1920 års

Statsverksprop. VIII, sid. 742.) Motionärens förmodan, att den yrkespedagogiska

centralanstalten från början skulle vara tillmätt efter den omfattning, yrkesundervisningen

enligt den av honom åberopade tabellen i sakkunnigbetänkandet

den 3 oktober 1917 möjligen kunde tänkas få, synes således ej vara

riktig. Lika oriktiga äro hans jämförelser i fråga om det antal elever och

undervisningsavdelningar samt det antal lärare, som man i avseende å den yrkespedagogiska

centralanstalten för närvarande har att räkna med. Såsom

Överstyrelsen redan i det här föregående yttrandet beträffande motionen nr

329 påvisat, är antalet elever i de kommunala anstalterna för yrkesundervisning

ingalunda begränsat till det av motionären beräknade antalet, knappt 1,000

manliga under 18 år och sysselsatta i hantverk och industri. Enligt den bifogade

tabellan, bil. V, uppgick det sammanlagda antalet elever i de kommunala

anstalterna för yrkesundervisning under läsåret 1926—1927 till 10,876, alltså

mer än 10 gånger nyssnämnda antal, och antalet undervisningsavdelningar uppgick

till 1,026 i st. f. av motionären angivna 90—95. Även om hänsyn tages

till att många av dessa avdelningar i stor utsträckning undervisas gemensamt

med andra avdelningar, blir dock antalet undervisningsgrupper väsentligt större

än det av motionären tämligen godtyckligt beräknade. Om så till nyssnämnda

antal lärjungar i de kommunala anstalterna för yrkesundervisning lägges det

antal lärjungar, som enligt samma tabell redovisas för de enskilda anstalterna

för yrkesundervisning eller 4,271, så kommer man till att yrkesundervisningen

exempelvis under arbetsåret 1926—1927 omfattade inalles omkring 15,000 lärjungar,

deltagarna i de mera tillfälliga mästarkurserna oberäknade. Denna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

Yrkespedagogiska

centralanstaltens

arbetsuppgifter

och

verksamhet.

siffra är visserligen ganska ringa i förhållande till landets folkmängd och andra

förhållanden, men den är dock väsentligt större än den, som motionären genom

sina beräkningar velat göra gällande. Att de i den anförda tabellen ingående

särskilda och fria kurserna äro både berättigade och väl behövliga samt minst

lika nyttiga som den rena lärlingsskolan, har Överstyrelsen påvisat i det föregående

yttrandet om motionen nr 329. Och i fråga om yrkespedagogiska centralanstaltens

verksamhet torde dess uppgift vara lika angelägen med hänsyn

till den ena som till den andra gruppen av ifrågavarande lärjungar, detta icke

blott inom de kommunala utan även inom de enskilda statsunderstödda anstalterna

för yrkesundervisning. Tilläggas må, att anstaltens verksamhet enligt

riksdagens beslut år 1926 numera omfattar kurser för lärare även vid tekniska

läroverk och handelsgymnasier samt därmed jämförliga läroanstalter.

Såsom härav framgår, är fältet för den yrkespedagogiska centralanstaltens

verksamhet med hänsjm till antalet elever och undervisningsavdelningar ingalunda

så litet, som motionären sökt påvisa. Vid närmare beaktande av förhållandena

skall man finna, att anstaltens uppgifter ej heller äro så enkla och

lätta att fullgöra eller så övergående, som han tyckes tro.

När Kungl. Maj:t år 1907 tillsatte en kommitté för den lägre tekniska undervisningens

ordnande, hade denna åtgärd påkallats därav, att nämnda undervisning

redan vid den tiden icke motsvarade förhållandenas krav. Såsom Överstyrelsen

här förut i annat sammanhang påpekat, vidtogs emellertid ingen vidare

åtgärd till undervisningens omläggning och upphjälpande under den långa

tid, utredningen pågick. Ej förr än riksdagen år 1918, på grundval av nämnda

och andra utredningar, beslutat om upprättandet av praktiska ungdomsskolor,

anvisades mera avsevärda statsanslag till den ifrågavarande undervisningens

upphjälpande. I följd härav var hela det lägre tekniska undervisningsväsendet

då i stort sett synnerligen bristfälligt och efterblivet. Den undervisning,

som meddelades i de lägre tekniska yrkesskolorna, var i stor utsträckning av

rent allmän art, omfattande huvudsakligen vanlig räkning och skrivning, någon

gång bokföring samt dessutom teckning och ritning. Praktiska övningar förekommo

endast i ett fåtal fall och då huvudsakligen i sådant som målning och

dekorering, modellering, träskärning, ciselering, bokbindning, läderplastik o. d.,

allt med en viss konstnärlig inriktning men endast sällan med hänsyn till verklig

yrkesutbildning. Eleverna voro också till stor del sådana, som begagnade

sig av udervisningen utan någon egentlig avsikt att tillgodogöra sig densamma

i verkligt förvärvsarbete. Enligt 1918 års riksdagsbeslut skulle nu denna undervisning

helt läggas om. De gamla lägre tekniska yrkesskolorna skulle upphöra,

och i stället skulle upprättas lärlings- och yrkesskolor med en mera praktiskt

lagd undervisning avsedd för utbildning av arbetare i de mest skilda yrken,

allt efter förekommande behov. Men härtill fordrades icke blott möjlighet

till statsunderstöd utan ett väldigt nydaningsarbete. Och detta måste gälla icke

blott de olika skolornas upprättande och yttre organisation utan framför allt

undervisningen, innehållet och sättet för undervisningens bedrivande samt de

medel, som därvid skulle komma till användning. Och allt detta måste vara helt

olika i varje olika yrke och även avpassas efter de olika skolornas lokala förutsättningar

och växlande behov. Vid detta nydaningsarbete kunde endast i ringa

mån hämtas ledning av erfarenheten i fråga om yrkesundervisningen i utlandet.

Förhållandena där voro i många avseenden helt olika dem i Sverige. Det har

därför gällt att söka bygga upp på egen grund. Detta uppbyggnadsarbete är

långt ifrån avslutat. Skolornas antal och omfattning är ännu allt för ringa,

och undervisningen lider ännu i många fall av svåra brister såväl i avseende å

den rätta anpassningen till yrkenas behov som i avseende å lärarkrafternas utbildning

och de hjälpmedel, som vid undervisningen borde komma till användning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 88. 7

Den yrkespedagogiska centralanstalten kom till för att bringa hjälp silrskilt

i fråga om utbildningen av erforderliga lärarkrafter samt vid framskapandet

av lämpliga undervisningsmedel. 1 och för en ändamålsenlig planläggning av

anstaltens verksamhet anordnade Skolöverstyrelsen till en början ett flertal

sammanträden med lärare, yrkesidkare och andra personer, som förmodades

kunna bidraga med någon erfarenhet och giva uppslag till den blivande verksamhetens

gagn. Sedermera understiiddes anstaltens arbete någon tid framåt

genom särskilda sakkunniga, som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallats

av Skolöverstyrelsen. Det visade sig emellertid rådligt att gå fram med

stor försiktighet och att icke sätta i gång större apparat, än som med säkerhet

kunde behärskas. Till följd härav togos icke de anvisade medlen helt i anspråk

under de första åren, och sedermera har anslagsbeloppet minskats, så att det

för år 1924—1925 utgjorde endast 50,000 kronor och slutligen stannat vid

(10.000 kronor för år från och med budget året 1925—1926.

Det är ett synnerligen intensivt arbete, som bedrivits i och genom den yrkespedagogiska

centralanstalten under denna tid. En blick på anstaltens årsredogörelser

kan giva någon föreställning därom, men endast den, som varit i tillfälle

att närmare följa detsamma, torde kunna fullt förstå arbetets omfattning

och art. Det bör beaktas, att bland de många kurser, som hållits, knappt en

enda varit den andra lik. Man har måst treva sig fram i fråga om kursernas

anordnande, och man har sett sig föranlåten att söka tillgodose en mängd olika

utbildningsbehov. Man har sålunda måste lägga kurserna på olika sätt samt

välja olika ämnesområden, olika föreläsare och andra medhjälpare. Enbart

planläggningen av dessa kurser, uppsökandet av lämpliga medhjälpare och att

avtala med dessa om hur deras medverkan skulle vara inriktad o. s. v. har krävt

betydande eftertanke, korrespondens och personliga besök med ej sällan mycket

omfattande överläggningar. Allt detta har anstaltens föreståndare haft att ombesörja

dels i samråd med chefen för Skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning

och vederbörande undervisningsråd eller extra föredragande, dels och i de flesta

fall på egen hand. Därjämte har han själv medverkat i kurserna genom ett betydande

antal föreläsningar och såsom pedagogisk handledare vid kursdeltagarnas

auskultationer och övningslektioner. Förglömmas må ej heller, att kursernas

anordnande kräver en hel del administrativt arbete såsom uppsättandet av

cirkulär och program, kursernas kungörande, besvarandet av förfrågningar,

granskning av inkommande ansökningar, underrättelser till dem, som blivit antagna,

granskning av kursdeltagarnas resekostnads- och understödslistor o. s. v.,

vilket arbete visserligen till stor del kunnat utföras av föreståndarens skrivbiträde

men som dock måst organiseras samt ledas och övervakas av föreståndaren

själv.

Beträffande antalet av yrkespedagogiska centralanstalten anordnade kurser,

deras art och antalet deltagare får Överstyrelsen hänvisa till närlagda P. M.

Bil. VII. För närmare belysning av kursernas anordning bifogas såsom exempel

anstaltens berättelse för arbetsåret 1926—1927 (Bil. VIII).

Motionären förmenar, att genom dessa kurser så många lärare kunnat utbildas,

att behovet nu borde vara väl fyllt, under förutsättning att kurserna planlagts

på ett förnuftigt sätt.

Av nyssnämnda P. M. (Bil. VII) framgår, att sammanlagda antalet deltagare

i de pedagogiska kurserna, villra hållits i Stockholm, uppgått till 251. I

kortare pedagogiska kurser vid olika skolor på andra orter hava deltagit 260.

Dessutom hava deltagit i fortbildningskurser för lärare i handelsskolor 93, för

skolkökslärarinnor 54, för vävlärarinnor 30, för sömnadslärarinnor 110 och för

lärare vid skolor för hantverk och industri 76. Detta gör inalles 874 deltagare,

bortsett från dem, som deltagit i de nytillkomna kurserna för lärare vid tekniska

läroverk m. fl. Antalet lärare vid de kommunala anstalterna för yrkes
-

Antalet

kursdeltagare

och behovet

av ytterligare

kurser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

undervisning utgör omkring 1,000. Antalet lärare vid de enskilda anstalterna

uppgår till ungefär hälften av nyssnämnda siffra, vartill kommer ett antal

föreläsare vid mästarkurser och liknande kurser.

Härvid är nu att märka, att flertalet av dessa lärare tjänstgör endast en kort

tid. Man kan få ett begrepp om frekvensen genom att jämföra med antalet av

skolöverstyrelsen meddelade behörigheter att undervisa vid kommunala anstalter

för yrkesundervisning. En sammanställning häröver lämnas i tabellen bil.

IX. De där anförda siffrorna inrymma visserligen åtskilliga utvidgningar eller

förnyelser av förut beviljad, mera begränsad behörighet men torde dock

vara ganska belysande. Så t. ex. finner man, att ännu under år 1927 här avsedd

behörighet blivit meddelad i ej mindre än 284 fall. I förbigående må påpekas,

att endast mycket sällan behörighet meddelas till annan sökande än sådan,

som av vederbörande skolstyrelse ifrågasättes till viss lärarbefattning.

Man torde alltså kunna antaga, att de, som erhållit behörighet, i allmänhet också

blivit anställda som lärare. Att döma av dessa siffror skulle alltså tjänstgöringstiden

för lärare vid kommunala anstalter för yrkesundervisning inskränka

sig till i medeltal 3.5 eller möjligen högst 5 år och således antalet årligen

nytillträdande enbart vid de kommunala anstalterna uppgå till minst 200. På

motsvarande sätt skulle man kunna beräkna antalet årligen nytillträdande lärare

vid de enskilda anstalterna till i runt tal 100. Sammanlagda årsbehovet

av nytillträdande lärare för yrkesundervisningen skulle sålunda kunna antagas

uppgå till omkring 300. Av det nu anförda torde tydligt framgå, att summan

av antalet kursdeltagare icke ännu motsvarar det förhandenvarande antalet lärare,

och att medeltalet kursdeltagare för år ej på långt när täcker antalet av

nytillträdande lärare. Det är därför alltjämt nödvändigt att i stor utsträckning

godtaga lärare, som äro i saknad av varje pedagogisk utbildning. I betraktande

härav torde man finna, att oavsett andra omständigheter, rent siffermässigt

betraktat, behovet av fortsatta utbildningskurser kvarstår och torde

komma att kvarstå alltjämt.

Att de ifrågavarande lärarnas tjänstgöringstid ofta blir mycket kort. torde

vara lätt att förstå, om man betänker, att lärarbefattningen för dem, det här

gäller, oftast blir en mycket ringa bisyssla. En hantverkare har åtagit sig

några timmar i veckan men finner snart, att lärarverksamheten är besvärlig,

att han förlorar mera på att vara borta från sin affär under lektionstiderna, än

han får i arvode. Och så avsäger han sig lärarbefattningen efter ett år eller

så. På liknande sätt förhåller det sig även för många andra. Unga ingenjörer

komma ofta i fråga som lärare, men snart bli de befordrade till mera krävande

befattningar, kanske på annan ort, och så äro de borta, och skolan måste

skaffa nya, var och hur de kunna fås. Att ändra detta för skolornas verksamhet

högst ogynnsamma förhållande torde icke vara möjligt, med mindre än att

lärarna kunde beredas mera omfattande tjänstgöring, helst med fast anställning,

men detta är ju otänkbart utom möjligen vid de största skolorna och i ett mycket

begränsat antal fall. Därför måste man nog räkna med förhållandena, sådana

de äro, och fortsätta med att upphjälpa de nytillträdande lärarnas utbildning,

så gott man kan. Att härvidlag ingenting underlåtits i fråga om kursernas

ändamålsenliga planläggning, torde hava framgått av här förut meddelade

upplysningar, om hur försiktigt man sökt sig fram och vinnlagt som om

att anlita all den erfarenhet och sakkunskap, som funnits tillgänglig. Man

kan möjligen tycka, att då, såsom härovan framhållits, många av dem, som genomgått

dessa kurser, icke komma att tjänstgöra såsom lärare under någon

längre tid, kostnaden för deras pedagogiska utbildning skulle vara bortkastad.

Detta behöver dock icke vara fallet, enär denna utbildning kan bliva till nytta

även i annan verksamhet t. ex. såsom arbetsledare. För övrigt torde liknande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 88. <1

förekomma även på andra utbildningsområden utan att man därför ansett sig

böra vidtaga några restriktioner i fråga om tillträdet till utbildningen.

I övrigt är att märka, att genomgången av en kurs, som omfattar endast

några veckor, i somliga fall endast några dagar, givetvis icke kan anses tillräcklig

för vinnande av en tillfredsställande utbildning som yrkeslärare. I

Tyskland finnas ett flertal särskilda yrkeslärarseminarier, som fordra för inträde

antingen ingenjörsexamen eller folkskollärarexamen kompletterad genom

viss praktik, och lärokurserna i dessa seminarier omfatta en tid av hela 2

år med heltidsundervisning. Detta är något helt annat än några få veckor eller

dagar hos oss. _ Men så kunna dessa lärare i allmänhet erhålla anställning

med full tjänstgöring och en avlöning, som är jämförlig med lärarnas vid de

högre allmänna läroverken. Närmare upplysningar angående yrkeslärarutbildningen

i Tyskland kunna inhämtas av närslutna berättelse bil. X. Något

dylikt är ju icke tänkbart under de små förhållandena här i Sverige. Man torde

ej kunna förvänta, att någon skulle vilja underkasta sig en 2-årig extra utbildning

utöver folkskollärare- eller ingenjörsutbildningen blott för att få undervisa

kanske 3—4 veckotimmar mot ett jämförelsevis ringa arvode i en lärlings-

eller yrkesskola eller motsvarande kurs. Därför måste vi nog för närvarande

och länge än nöja oss med dessa mera primitiva kurser och vara glada,

att vi kunna finna personer, som vilja åtaga sig att undervisa och begagna sig

av möjligheten till viss lärarutbildning genom dem.

Motionären berör också frågan om behovet att i lärlingsskolan meddela undervisning

i enkla folkskolämnen och menar, att, då så är fallet, lärare i de allmänbildande

. skolorna härvid kunde komma till användning. Så sker också.

Tabellen i bil.^ IX visar,^ att ett mycket stort antal personer med pedagogisk

utbildning erhållit behörighet att undervisa i kommunala anstalter för yrkesundervisning.

Men att nämnda lärare helt generellt och utan vidare skulle anses

kompetenta att undervisa i lärlings- och yrkesskolornas ämnen, där de vanliga

folkskoleämnena komma till användning, måste skolöverstyrelsen bestrida.

Undervisningen i lärlingsskolan och kurserna på motsvarande stadium har

icke till ändamål att meddela folkskolekunskaper, men om det visar sig, att

eleverna brista i fråga om dessa, måste kunskaperna upphjälpas, och detta tager

givetvis bort en del tid. Det torde dock vara tydligt, att, om undervisningen

skall kunna upprätthållas såsom yrkesundervisning, så måste läraren

känna till vad denna undervisning bör avse och hur den skall bedrivas. Det

är därför ingalunda överflödigt, att kompetensen prövas just ur dessa synpunkter,

innan den föreskrivna behörigheten meddelas, och det kan därför vara fullt

motiverat och i verkligheten också mycket behövligt, att vederbörande lärare

genom deltagandet i någon av de yrkespedagogiska kurserna komplettera sin

utbildning i berörda avseende. Detta gäller i mycket hög grad även om teckningslärarna,

för så vitt de skola undervisa i andra yrken och ämnesdelar än

dem, som tillhöra deras normala utbildning.

I fråga om undervisningsmedel har yrkespedagogiska centralanstaltens föreståndare

dels själv, dels genom anlitande av speciellt sakkunniga åstadkommit

åtskilliga kompendier, exempelsamlingar och tabeller samt modeller och materialserier,

som genom anstaltens försorg tillhandahållas skolorna enligt här bifogade

förteckningar bil. XI. Denna förmedlingsverksamhet har livligt uppskattats

av skolorna och kräver givetvis en icke obetydlig omsorg samt expeditionsarbete

även den. Dessutom har föreståndaren i samråd med chefen för

yrkesskolavdelningen och under samverkan med skolöverstyrelsens bibliotekskonsulenter

sökt samla uppgifter om sådan i bokhandeln tillgänglig litteratur,

som synts kunna vara av värde för yrkesundervisningen eller lämplig för anskaffning

till olika skolornas bibliotek. De sålunda erhållna uppgifterna hava

Åstadkommandet

av

undervisningsmedel.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

Skolöverstyrelsens

yrkesskolavdeining.

sammanförts i tvenne förteckningar, den ena upptagande svensk, den andra utländsk

dylik litteratur (bil. XII och XIII). Värdet av dessa förteckningar

skulle givetvis varit större, om upplysningar blivit införda angående böckernas

innehåll, såsom skett i de av bibliotekskonsulenterna utgivna katalogerna över

böcker för folk- och skolbibliotek, då samtidigt en bättre utgallring kunnat

ske, men härför hava tid och arbetskrafter icke varit tillräckliga.

Vad som sålunda åstadkommits är emellertid långt ifrån tillräckligt. Det

saknas alltjämt läroböcker för en mångfald viktiga undervisningsområden, och

det tyckes vara fåfängt att hoppas, att tillfredsställande sådana skola framkomma

genom enskildas företagsamhet. Så till exempel har det icke ännu

varit möjligt att få fram någon för utbildningen av elektriska montörer och installatörer

lämplig lärobok i elektroteknik, fastän betydande medel ställts till

förfogande av härför intresserade. Och en dylik lärobok skulle dock kunna

påräkna en relativt stor åtgång, eftersom elektrisk installationsverksamhet är

ett av våra mest omfattande yrkesområden. Att författare och förläggare skulle

på eget initiativ och på egen risk vilja utgiva läroböcker i de mera speciella

yrkena med endast ett mindre antal utövare är, såsom erfarenheten visat, knappast

att förvänta. I de få fall något utgivits, har detta för vinnande av mera

allmän avsättning oftast varit alltför allmänt hållet för att med fördel kunna

användas vid den egentliga yrkesundervisningen och har för övrigt snart nog

blivit föråldrat. Det är därför man måste söka sin tillflykt till utarbetandet av

smärre kompendier, som kunna tryckas eller dupliceras i maskinskrift och sammansättas

och ändras efter behov. Men även åstadkommandet av dylika kompendier

går ingalunda av sig självt. Här föreligger ett alldeles oerhört fält

för yrkespedagogiska centralanstaltens verksamhet, ett fält som till följd av de

stora svårigheter arbetet erbjuder och bristande resurser endast i alltför ringa

mån kunnat uppodlas.

Förutom läroböcker och kompendier behöver yrkesundervisningen försöksoch

åskådningsmateriell. Där verkliga föremål ej kunna komma till användning,

behövas avbildningar i form av planscher, ljusbilder, filmer och dylikt.

Av sådan materiell finnes knappast något, som är lämpligt för yrkesundervisning.

Åtskilligt skulle möjligen kunna anskaffas från utlandet men måste i

så fall utväljas med sakkunnig omsorg och särskild hänsyn till förhållandena

hos oss. Även härvidlag har yrkespedagogiska centralanstalten en naturlig

uppgift, som tyvärr icke ännu kunnat nämnvärt upptagas.

Det anförda torde vara tillräckligt för att visa, att den yrkespedagogiska

centralanstalten visserligen har utövat en ganska omfattande och mycket betydelsefull

verksamhet, men att dess uppgifter icke i något avseende kunna anses

på långt när fullbordade och att det finnes större skäl att vidtaga åtgärder

till anstaltens förstärkning i och för verksamhetens utveckling än att tänka

på anstaltens indragning.

Under sådant förhållande kan det väl icke på allvar bliva tal om att den

yrkespedagogiska centralanstaltens verksamhet skulle överflyttas på skolöverstyrelsen

yrkesskolavdelning, men då mationärens uppfattning även beträffande

verksamheten inom denna avdelning är i grunden alldeles oriktig, får överstyrelsen

i avseende därå tillägga följande.

Först och främst må ånyo erinras därom, att, såsom redan i det föregående

påvisats och närmare framgår av tabellen bil. V, det antal elever och undervisningsavdelningar,

som förekomma i kommunala och enskilda statsunderstödda

anstalter för yrkesundervisning, över vilka skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning

har att öva inseende, är väsentligt större än det av motionären beräknade.

Enligt närlagda. förteckning, bil. XIV, äro de kommunala anstalterna

för yrkesundervisning fördelade å 61 städer och andra kommuner. De stats
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

i

11

understödda enskilda anstalterna för yrkesundervisning äro till antalet 61 och

förlagda inom olika delar av landet, delvis å landsbygden. Även dessa anstalter

krava, skolöverstyrelsens omsorger och närmare inseende. Därtill kommer

ett stort men växlande antal olika organisationer anordnade statsunderstödda

mästarkurser, som givetvis även kräva en del åtgärder och tillsyn från

skolöverstyrelsens sida. Och så äro slutligen att märka de 6 handelsgymnasierna,

7 tekniska läroverk, somliga med ett flertal linjer och fackskolor, den

tekniska skolan i Stockholm med dess maskinyrkesskola, byggnadsyrkesskola

och övriga avdelningar, vävskolan i Borås samt bergsskolorna i Filipstad och

Falun.

I fråga om de kommunala och enskilda anstalterna torde bemärkas, att många

av dem, särskilt de kommunala, omfatta ett stort antal olika yrken. Så till

exempel finnas i Stockholm ej mindre än 14 olika yrken med särskilda avdelningar

i lärlingsskolan, 16 i kurser för äldre, 12 i yrkesskolan och 20 i verkstadsskolorna.

Och i många av yrkesavdelningarna förekomma specialkurser

av olika slag. Det torde utan vidare vara klart, att, med hänsyn till de stora

olikheterna i skolornas yttre form och än mer i deras inre art och den mångfald

av yrken och kurser i olika variationer, som yrkesundervisningen måste

omfatta, redan detta i och för sig måste göra det administrativa arbetet, ledningen

och tillsynen över anstalterna för yrkesundervisningen särskilt arbetskrävande.

Att märka är även, att anstalterna för yrkesundervisningen icke såsom

flertalet allmänbildande läroanstalter ha en lång tradition att bygga på

utan måste i stor utsträckning söka sig fram på nya. obanade vägar och därtill

ofta nöja sig med tillfälliga, för sin undervisning otillräckligt utbildade lärare

och föreståndare, vilka dessutom vanligen hava sina befattningar vid ifrågavarande

skolor endast som en bisyssla. Det ena med det andra gör, att varken

antalet skolor eller antalet elever, än mindre antalet undervisningstimmar, kan

läggas till grund för någon jämförelse i fråga om den centrala ledningens arbetsbelastning

utan att en sådan jämförelse blir missvisande. Den omständigheten,

att de till yrkesskolavdelningen hörande skolorna hava lokala styrelser,

har sin stora betydelse i fråga om skolornas önskvärda förbindelse med näringslivet

och de kommunala myndighetrna men minskar ingalunda den centrala

ledningens bestyr med skolornas ärenden i övrigt. De för vissa skolor

förordnade inspektörerna taga i allmänhet ej annan befattning med skolorna,

än som erfordras för den i det föregående yttrandet rörande motion nr 329 omnämnda

kontrollen med avseende å rekvisition av de till skolorna utgående statsbidragen.

Något mera kan man ej heller begära, då de alltid äro oavlönade,

och de kunna för övrigt icke gärna ingripa i skolornas verksamhet utan genom

anmälan till skolöverstyrelsen.

Att, såsom motionären påpekar, utbildningskurserna för lärare vid fortsättningsskolor

kunnat ombesörjas av skolöverstyrelsens folkskolavdelning och

där handhavas av ett undervisningsråd, som därjämte har åtskilliga andra göromål,

förklaras därav, att dessa kurser äro tämligen enhetliga, med enhetliga

mål och i de flesta fall enhetligt utbildade deltagare, nämligen folkskollärare

och i vissa kurser slöjdlärare och skolköks- eller slöjdlärarinnor. Därtill kommer,

att dessa kurser anordnas av lokala bestyrelser, som vidtaga erforderliga

förberedelser och uppgöra förslag till kursplan, vilken sändes till överstyrelsen

för prövning och godkännande. Den direkta ledningen av kursen och

■därmed sammanhängande expeditionsgöromål handhaves av en särskilt för

varje kurs utsedd föreståndare eller kursledare. På detta sätt har överstyrelsens

befattning med dessa kurser kunnat inskränkas till att i huvudsak avse

endast vissa allmänna anvisningar samt granskning och godkännande av kursplaner

jämte fördelningen av det för kursernas bekostande anvisade anslaget.

Att detta tillvägagångssätt icke kan tillämpas å kurser för utbildande av lära
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

re vid anstalterna för yrkesutbildning utom möjligen i något enstaka fall, torde

vid beaktande av den här förut lämnade redogörelsen angående dessa kurser

icke behöva närmare utvecklas.

Att även i överstyrelsens yrkesskolavdelning de löpande göromålen icke äro

alldeles obetydliga, torde i någon mån framgå av närslutna tabell över antalet

ärenden, som handlagts inom denna avdelning under åren 1924—1927, bil. XV.

Antalet dagar, som tagits i anspråk för inspektioner och andra med resor förenade

tjänstförrättningar, redovisas i tabellen bil. XVI. Det torde böra beaktas,

att en mycket stor del av de handlagda ärendena avser reglementen och undervisningsplaner,

vilka ärenden vanligen äro ganska omfattande och ofta

kräva överläggningar eller skriftväxling med vederbörande under hand. Bland

mera arbetskrävande ärenden märkas även de många ansökningarna om lärarbehörighet

samt de olika läroanstalternas ansökningar om statsunderstöd, vilka

ofta kräva omfattande utredningar.

Vid bedömande av arbetsbördan å överstyrelsens yrkesskolavdelning torde

även böra beaktas, att denna avdelning jämlikt överstyrelsens instruktion fått

sig särskilt ålagt »att genom personlig förbindelse med skolstyrelser och ortsmyndigheter

samt med befolkningen över huvud på de olika orterna söka förvärva

förtrogenhet med önskningar och behov i fråga om yrkesundervisningen».

Och vidare har avdelningen enligt samma instruktion »att verka för upprättandet

av nya och, då så befinnes vara av nöden, för omorganisation av redan befintliga

skolor samt att därvid träda i förhandling med vederbörliga myndigheter

och med representanter för skilda yrken och ortsintressen». För att dessa

föreskrifter skola kunna efterkommas är det tydligtvis nödvändigt, att göromålen

i övrigt så begränsas, att de icke taga avdelningschefens och ledamöternas

tid helt i anspråk. Dessa personer böra sålunda äga möjlighet att inom såväl

som utom tjänstetid sammanträffa med yrkeslivets representanter samt då och

vid andra tillfällen deltaga i förhandlingar och diskussioner rörande undervisningen.

Och för att detta skall vara möjligt, måste de även kunna följa med företeelserna

inom yrkeslivet liksom även med huvuddragen av de sociala och ekonomiska

företelserna i övrigt. Trots allvarliga bemödanden har detta icke alltid

kunnat ske i önskvärd grad. Skulle så arbetsbelastningen ytterligare ökas

genom överflyttande av yrkespedagogiska centralanstaltens uppgifter på yrkesskolavdelningen

och, såsom motionären ävenledes önskar, en eller flera av rådsbefattningarna

indragas, då måste följden ovillkorligen bliva den, att arbetet på

yrkesundervisningens utveckling och förbättring avstannar. Detta torde, såvitt

möjligt, böra undvikas. I stället borde utvecklingsarbetet kunna bedrivas hellre

med ökad än med minskad kraft.

Med avseende på frågan om vilka anslag av statsmedel som skulle erfordras

för lärareutbildningen för yrkesundervisningen, därest verksamheten vid yrkespedagogiska

anstalten skulle komma att upphöra, får skolöverstyrelsen framhålla,

att överstyrelsen icke kunnat finna någon mera kostnadsbesparande anordning

för dessa kursers bedrivande än just yrkespedagogiska centralanstalten.

Då, såsom av det föregående torde hava framgått, skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning

icke skulle kunna anordna ifrågavarande kurser utan att därigenom

tvingas att eftersätta andra viktiga uppgifter, synes det ofrånkomligt att, därest

yrkespedagogiska centralanstalten skulle upphöra, någon annan anordning träffas

för kursernas upprätthållande, och då överstyrelsen ej har kunnat finna,

hur denna anordning skulle vara beskaffad, har överstyrelsen ej heller kunnat

göra någon kostnadsberäkning i avseende därå. Beträffande kostnaderna för de

ifrågavarande kurserna under år 1926—1927 får överstyrelsen hänvisa till uppgifterna

härom i den yrkespedagogiska centralanstaltens ovannämnda berättelse

(bil. VITI).

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr SS.

13

På grund av vad bär ovan anförts får skolöverstyrelsen hemställa, att statsutskottet

måtte tillstyrka riksdagen att avslå även herr Forssells motion nr 330.

I handläggningen av förevarande ärende hava deltagit generaldirektören

Bergqvist, avdelningscheferna överdirektören Falk samt undervisningsråden

Fredriksson, föredragande, och Bruce, undervisningsråden Rydberg, Berglund

och Schenke, t. f. undervisningsråden Hänninger och Engvall samt konsulenten

Ingeborg Walin.

Stockholm den 29 februari 1928.

B. J :SON BERGQVIST.

Nils Fredriksson.

Olof Wibelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:167 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln framlagda förslag angående det ordinarie förslagsa s. 9 i texten