Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts under punkt 217 av statsverkspropositionen åttonde huvudtitel framlagda förslag angående understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning jämte en i ämnet väckt motion.

1928-04-20 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:89, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts under punkt 217 av statsverkspropositionen åttonde huvudtitel framlagda förslag angående understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

Nr 89.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1928 kl. 12.30 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts under punkt 217 av statsverkspropositionen

åttonde huvudtitel framlagda förslag

angående understöd åt kommunala anstalter för

yrkesundervisning jämte en i ämnet väckt motion.

(2:a avdelningen.)

I den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behov har Kungl. Maj :t, under åberopande av det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,

under punkt 217 av åttonde huvudtiteln föreslagit riksdagen att

dels i riksstaten för budgetåret 1928—1929 uppföra det ordinarie förslagsanslaget

till understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning med oförändrat

belopp 925,000 kronor,

dels ock medgiva sådant tillägg till gällande grunder för statsbidrags utgående

från ifrågavarande anslag, att dylikt bidrag må under i övrigt stadgade villkor

utgå jämväl till av landsting upprättad anstalt för yrkesundervisning, samt

att statsbidrag må utgå till ersättning åt föreläsare vid fristående föreläsningar

eller serier av dylika vid yrkesskola med högst 15 kronor för föreläsningstimme,

när rese- och traktamentsersättning icke utgår till föreläsaren, och med högst

30 kronor för föreläsningstimme, när rese- och traktamentsersättning utgår, dock

att understödsheloppet ej må överstiga hälften av sammanlagda beloppet av de

till föreläsarna för den tid, understödet avser, utgående arvoden och förekommande

rese- och traktamentsersättningar.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 564 569 i

statsrådsprotokollet. I

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra kammaren

av herr A. Forssell väckt motion (XI: 329), däri hemställts,

dels att riksdagen måtte nedsätta det av Kungl. Maj:t under punkt 217 av

åttonde huvudtiteln äskade ordinarie förslagsanslaget för budgetåret 1928

1929 till understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning med 95,000

+ 15,000 + 8,000 eller sammanlagt 118,000 kronor från 925,000 kronor till

807,000 kronor,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

15

dels alt riksdagen måtte bevilja ett extra reservationsanslag av 75,000 kronor

för samma budgetår till statsbidrag åt kommunala anstalter för yrkesundervisning

till inköp av undervisningsmateriel,

dels alt riksdagen måtte för beviljande av statsbidrag till lärlingsskolas särskilda

kurser för äldre arbetare och till yrkessskolornas yrkes- och ämneskurser

uppställa sådana villkor, att statsbidrag endast kan ifrågakomma till kurser,

som åsyfta verklig och rationell yrkesutbildning,

dels att riksdagen ville som villkor för statsbidrag till första klasser av de

2-åriga lärlingsskolorna föreskriva, att sådant får utgå till avdelning av klass

1, endast om antalet dit anmälda är så stort, att följande år elevantalet i klass

2 med ledning av statistik från närmast föregående tre läsår kan beräknas uppgå

till minst 10, dock att statsbidrag efter Kungl. Maj:ts beprövande ändock

måtte kunna beviljas, i fall föregående läsår statsbidrag icke utgått till sådan

klassavdelning,

dels att riksdagen ville som allmänt villkor för statsbidrag till 2-åriga lärlingsskolor

föreskriva, att skolans styrelse årligen till skolöverstyrelsen insänder

uppgift om antalet närvarande lärjungar i varje skolavdelning vid början,

mitten och slutet av varje lästermin samt om antalet frånvarotimmar pr klass

och termin,

dels att riksdagen ville som villkor för beviljande av statsbidrag till ersättning

åt föreläsare vid föreläsningar eller serier av dylika vid yrkesskolor föreskriva,

att i särskild liggare å skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning måtte angivas

föreläsningsämne, dag för varje föreläsning, föreläsarens namn, titel eller yrke,

hemort samt huruvida och i vad egenskap han eventuellt innehar anställning vid

anstalt för yrkesundervisning, samt slutligen, i huvudsaklig överensstämmelse

med motionärens yrkande i motion nr 406 i andra kammaren vid 1927 års riksdag,

att riksdagen ville hemställa, det Kungl. Maj:t måtte låta verkställa dels

undersökning av rådande förhållanden inom det år 1918 uppbyggda systemet

av anstalter för yrkesundervisning, fackgymnasier och fackskolor, varvid särskild

uppmärksamhet bör ägnas åt frågan, huruvida och i vad mån nu utgående

anslag till dessa skolor verkligen motsvaras av resultat, som komma landets

ungdom och näringsliv till godo, dels utredning om möjligheten av nya former

för utbildning i praktisk riktning, vilka kunna förväntas avleda den av alla erkända,

oproportionellt stora tillströmningen till de teoretiska studiebanorna.

Beträffande de av motionären till stöd för hans framställning andragna skälen

får utskottet hänvisa till motionen.

över ifrågavarande motion har utskottet låtit i vederbörlig ordning inhämta

yttrande av skolöverstyrelsen, vilket yttrande såsom bilaga åtföljer detta utlåtande.

1

Med den kritik, som i ovanberörda motion riktats mot de statsunderstödda

yrkesundervisningsanstalterna och deras verksamhet, synes motionären i främsta

rummet hava velat påvisa den bristande överensstämmelse, som enligt hans 1

Utskottets

yttrande.

1 De i skolöverstyrelsens yttrande åberopade bilagorna äro tillgängliga å statsutskottets kansli.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

mening råder emellan storleken av de för ändamålet anvisade statsanslagen och

de resultat, sagda anstalter hittills haft att uppvisa. Utskottet vill icke förneka

att vid den granskning, som i motionen ägnats hithörande förhållanden, motionären

i åtskilliga stycken framställt anmärkningar, som ingalunda sakna fog

och som beröra förhållanden, där givetvis rättelser äro önskvärda. Dessa anmärkningar

träffa, såvitt utskottet kunnat se, emellertid icke några av de mera

väsentliga punkterna i den ifrågavarande undervisningsverksamheten och hava

i allt fall icke den räckvidd, att på grund härav ett nytt och vidlyftigt utredningsarbete

bör igångsättas, helst en förnyad utredning kan vara ägnad att leda

till en stagnation på ett område, där det bör ligga i det allmännas intresse att

utan uppskov nå en stark och resultatrik utveckling. Att vissa berättigade anmärkningar

kunna framställas mot den verksamhet, varom nu är tal, är överhuvud

taget icke ägnat att förvåna, om man tager i betraktande, att det gäller

ett område, där man med frånvaro av varje tradition haft att igångsätta ett

nydaningsarbete och uppdraga vissa riktlinjer, efter vilka en hittills ny undervisningsgren

skulle ledas och fullföljas. Utskottet har emellertid erhållit den

uppfattningen att, om ock vissa brister vidlåda den ifrågavarande undervisningen,

densamma dock kan uppvisa en utveckling, som är ägnad att ingiva goda

förhoppningar för framtiden. I detta hänseende hänvisar utskottet till nedanstående,

vid skolöverstyrelsens ovanberörda yttrande fogade tablå:

Läsår

K

o m m

u n a

las

k o 1 c

r

Enskilda

skolor

utom

mästar-

knrser

Verkstads-

skolor

Lärlingsskolor

Yrkesskolor

S n m m a

Huvudkurser

Kurser för

äldre

Yrkes- och

ämneskurser

Antal

avd.

Elever

Antal

avd.

Elever

Antal

avd.

Elever

Antal

avd.

Elever

Antal

avd.

Elever

Elever

1920—1921

205

2,674

69

714

106

955

380

4,343

2,122

1921—1922

20

295

268

3,578

112

1,327

125

1,293

525

6,493

3,628

1922—1923

20

281

314

3,864

183

2,081

176

1,504

693

7,730

3,595

1923—1924

33

416

332

3,982

270

2,642

174

1,515

809

8,555

3,521

1924—1925

46

552

346

3,993

302

2,980

189

1.959

883

9,484

3,748

1925—1926

62

603

350

4,052

382

3,709

211

1,995

1,005

10,359

4,023

1926—1927

64

641

336

3,971

412

4,190

214

2,074

1,026

10,876

4,271

Obs.! Gävle kommunala lärlings- och yrkesskola saknas för de 3 sista åren.

Dessutom vill utskottet framhålla, att den tid, varunder verksamheten på

det statsunderstödda yrkesundervisningsväsendets område hittills bedrivits,

varit alltför kort, för att man skulle kunna skönja, att denna verksamhet letts

in på utvecklingslinjer, vilka icke äro lämpliga eller ändamålsenliga. Skulle

i framtiden så visa sig vara förhållandet och allvarliga anmärkningar riktas

mot denna verksamhets arbetsformer och resultat, synes anledning förefinnas att

till närmare granskning upptaga hithörande angelägenheter. För närvarande

har utskottet icke ansett tillräcklig anledning härför vara för handen.

De brister, som vidlåda denna undervisningsgren, äro ej av den beskaffenhet,

att de icke kunna, där de uppmärksammas, avhjälpas; det viktigaste är enligt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

17

utskottets förmenande att tillse, att undervisningen varder på det mest ändamålsenliga

sätt anordnad, och utskottet är övertygat, att skolöverstyrelsen med

uppmärksamhet följer utvecklingen på detta område, tillrättalägger, där bristfälligheter

visa sig, och över huvud så tillser, att de för ändamålet anvisade

statsanslagen varda på mest effektiva sätt använda. De garantier, vilka för

närvarande i form av utav Kungl. Maj :t och riksdagen bestämda villkor för anslagens

användning äro uppställda, böra ännu någon tid få visa, i vad mån de

äga förmåga att fylla sin reglerande och kontrollerande uppgift, innan supplerande

eller nya föreskrifter i dessa hänseenden utfärdas.

Utskottet har vid nu anförda förhållanden icke funnit skäl föreligga att förorda

de förslag, som innefattas i herr Forssells ovanberörda motion.

Mot vad Kungl. Maj :t i nu förevarande avseende föreslagit, har utskottet intet

att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och

med avslag å herr Forssells ovanberörda motion (11:329), i

vad densamma skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag,

a) i riksstaten för budgetåret 1928—1929 uppföra det ordinarie

förslagsanslaget till understöd åt kommunala anstalter

för yrkesundervisning med oförändrat belopp 925,000 kronor,

b) medgiva sådant tillägg till gällande grunder för statsbidrags

utgående från ifrågavarande anslag, att dylikt bidrag

må under i övrigt stadgade villkor utgå jämväl till av landsting

upprättad anstalt för yrkesundervisning, samt att statsbidrag

må utgå till ersättning åt föreläsare vid fristående föreläsningar

eller serier av dylika vid yrkesskola med högst 15

kronor för föreläsningstimme, när rese- och traktamentsersättsättning

icke utgår till föreläsaren, och med högst 30 kronor

för föreläsningstimme, när rese- och traktamentsersättning utgår,

dock att understödsbeloppet ej må överstiga hälften av

sammanlagda beloppet av de till föreläsarna för den tid, understödet

avser, utgående arvoden och förekommande rese- och

traktamentsersättningar.

Stockholm den 20 april 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 88.

Bihang till riksdagens protokoll 19Z8. 6 samt. 4S haft. (Nr 88—89.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

Bilaga.

Till Riksdagens statsutskott.

Motion Beträffande understöd till undervisningsmateriell för kommunala anstalter

nr 329. för yrkesundervisning gäller enligt 1918 och 1921 års riksdagars beslut och

Understöd till därpå grundad författning (nr 705/1921 med ändringar nr 491/1922 och nr

ander vis- 309/1924), att sådant understöd må utgå med belopp motsvarande hälften eller

materiell, i vissa undantagsfall intill två tredjedelar av kostnaden för densamma.

Vid tillämpningen av denna bestämmelse har skolöverstyrelsen beviljat understöd

enligt den högre normen i endast 3 undantagsfall nämligen år 1923 åt lärlingsskolan

för husligt arbete i Trälleborg, år 1923 åt yrkesskolan i Eskilstuna

och år 1925 för viss undervisningsmateriell åt Stockholms stads lärlings- och

yrkesskolor för handel. I dessa tre fall förelågo alldeles särskilda omständigheter,

som syntes överstyrelsen väl motivera den högre beräkningsnormens användning.

I alla andra fall ha de av skolöverstyrelsen beviljade understöden

varit begränsade till endast hälften av kostnaden.

I fråga om vad som är att hänföra till kostnaden för undervisningsmateriell

lämnar författningen ingen anvisning, men av uttalanden i Kungl. Maj:ts nådiga

proposition nr 96/1918, sid. 381—382, framgår, att däri inbegripas utgifter

för såväl nyanskaffning som underhåll och förbrukning. I anslutning härtill

framhåller departementschefen, att i betraktande av de kostnader, som kommunen

skulle komma att vidkännas för hithörande skolor, de föreslagna statsbidragen

icke kunna anses för höga. Dessa uttalanden synas icke hava föranlett

någon statsutskottets eller riksdagens erinran.

Till förhindrande av att statsunderstöd tages i anspråk för onödig eller olämplig

anskaffning av undervisningsmateriell har skolöverstyrelsen föreskrivit, att

ansökan om statsbidrag skall vara åtföljd av specificerad förteckning å den

materiell ansökningen avser samt att för statsbidragets utbekommande _ skall

företes bevis, att det rekvirerade understödsbeloppet icke överstiger den vid beviljandet

angivna delen av kostnaderna för underhåll och förbrukning av sådan

undervisningsmateriell, som av skolöverstyrelsen godkänts, eller för anskaffning

av stadigvarande undervisningsmateriell enligt av skolöverstyrelsen för

varje särskilt fall godkänd förteckning. Dylikt bevis skall vara utfärdat av

en av skolöverstyrelsen förordnad inspektor på sätt som närmare framgår av

närlagda formulär (Bil. I). Särskilt med hänsyn till den kontroll, som inspektorn

sålunda har att utöva, har skolöverstyrelsen alltid vinnlagt sig om att

utse för ifrågavarande uppgift fullt kvalificerad och tillförlitlig person, helst

i statlig eller därmed jämförlig tjänst, och till ledning för dennes verksamhet

har skolöverstyrelsen meddelat vissa anvisningar, som framgå av närslutna

promemoria Bil. II, och såvitt överstyrelsen har sig bekant hava dessa, inspektörer,

även om förbiseenden från deras sida i något fall förekommit, icke svikit

det dem tilldelade förtroendet.

Beträffande själva storleken av de belopp, som sålunda tagits i anspråk för

anskaffning, underhåll och förbrukning av undervisningsmateriell vid de kommunala

anstalterna för yrkesundervisning, är att märka, att denna materiell i

allmänhet måste vara av helt annat slag än den, som förekommer i de allmänbildande

skolorna.

Så t. ex. måste en skola för undervisning i verkstadsarbete givetvis vara försedd

med sådana maskiner, verktyg och inrättningar, som äro nödvändiga för

att den vid undervisningen förekommande övningen i praktiskt yrkesarbete

skall kunna äga rum, alltså av i stort sett samma beskaffenhet som motsva
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr SO. 19

rande anordningar inom hantverket och industrien. Detsamma giiller ilven de

specialkurser rörande vissa arbetsmetoder, som stundom förekomma, ilven om

dessa kurser till ej obetydlig del avse arbetsmetodernas teoretiska grunder.

Svetsningskurser, kurser i värmebehandling av järn och stal samt andra med

dessa jämförliga kurser, i regel förlagda till yrkesskolstadiet, kräva betydande

teknisk utrustning, om det med kurserna avsedda ändamålet skall vinnas. På

liknande sätt förhåller det sig i flertalet skolor för andra fack och med undervisningarna

teriell av andra slag. Att under sådana förhållanden kostnaderna

ibland kunna stiga till relativt stora belopp, är så naturligt, att det icke borde

väcka förvåning. T stället borde man finna aktningsvärt, att kommunerna visa

så stor offervilja för yrkesundervisningen att de å sin sida påtaga sig hälften av

ifrågavarande kostnader förutom bidrag till lärarlöner och de ytterligare kostnader

de själva måste bära för tillhandahållandet av erforderliga lokaler m. in.

Vad särskilt angår de av motionären anmärkta understöden till anstalterna i

Västerås och Eskilstuna, förhåller det sig så, att en del av den därför anskaffade

materiellen kommer till användning även i statens därvarande fackskolor,

vilkas undervisningsmateriell eljest bekostas helt av statsmedel. Man torde

kunna vara tämligen förvissad om att läroanstalternas utgifter icke blott från

Skolöverstyrelsens och de av denna förordnade inspektörernas sida utan även

från kommunalt håll ägnas sådan uppmärksamhet, att någon onödig eller

olämplig anskaffning av undervisningsmateriell ej kan i nämnvärd utsträckning

komma i fråga. Bedömas understödsbeloppen ur ovan angivna synpunkter och

med hänsyn tagen till här berörda förhållande, torde de icke med skäl giva anledning

till något klander. Men Överstyrelsen vill framhålla, att om, såsom

motionären föreslår, hinder skirlle resas för erhållande av understöd till undervisningsmateriell

i den utsträckning kommunerna genom egna uppoffringar

enligt nu gällande bestämmelser kunna göra sig berättigade till, detta säkerligen

skulle komma att hindra tillkomsten av många mycket önskvärda anstalter

för yrkesundervisningen och kanske även försvåra eller rent av omöjliggöra

upprätthållandet och utvecklingen av de redan befintliga, vilket allt skulle

innebära ett betänkligt avbräck i strävandet att för landets ungdom bereda

ökade möjligheter till praktisk utbildning, en utbildning som ju eljest anses böra

komma till större rätt än hittills vid sidan om den teoretiska. I

I fråga om »lärlingsskolans särskilda kurser för äldre arbetare» hyser motionären

den uppfattningen, att dessa skulle vara att anse såsom en övergångsform.

Denna uppfattning kunde vara riktig, om det vore tänkbart, att lärlingsskolor

kunde upprättas i alla kommuner i alla förekommande yrken och

att bestämmelser kunde träffas, som garanterade, att alla, som finge behov av

yrkesutbildning, komme att såsom minderåriga genomgå någon av dessa skolor

på nöjaktigt sätt. Men intet av detta torde vara möjligt. De särskilda

kurserna för äldre arbetare (d. v. s. sådana över 18 år) synas därför alltjämt

bliva nödvändiga, och de äro alldeles särskilt påkallade nu. då det finnes massor

av ungdomar, som icke kommit i åtnjutande av undervisning i lärlingsskolan,

vare sig detta berott på att sådan skola icke funnits på den ort de haft

sitt arbete, eller de försummat att begagna sig av densamma eller, såsom ofta

är fallet, de till följd av arbetsbrist eller eljest måst byta vistelseort, så att de

för den skull icke kunnat ordentligt fullfölja skolgången. Detta förhållande

strider icke på något sätt mot de av motionären åberopade uttalandena. Tillläggas

må, att dessa fria kurser för äldre ofta visat sig mer effektiva och att

skolgången i dem vanligen är bättre än i den mera formbundna egentliga lärlingsskolan,

varom mera längre fram.

Rörande ändamålet med och innehållet i dessa kurser för äldre ansluter sig

Skolöverstyrelsen till den i samma uttalanden angivna uppfattningen, nämligen

att kurserna skola avse yrkesutbildning och att innehållet skall väljas med

Särskilda

kurser för

äldre.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

hänsyn härtill. Men denna grundsats utesluter givetvis icke, att ett ämne,

som förekommer i en allmänbildande skola, även kan under samma namn förekomma

inom yrkesundervisningens ram. Riksdagen har själv angivit; att

så skulle kunna ske exempelvis genom upptagande av främmande språk såsom

frivilliga ämnen i lärlingsskolan. En kurs i franska för exempelvis kontorspersonal

torde sålunda vara fullt berättigad, så snart behov därav föreligger i

tillräcklig omfattning. Till sådan kontorspersonal finner Skolöverstyrelsen

även banktjänstemän höra, och Överstyrelsen kan icke inse, varför icke även

kontorspersonal i statens tjänst exempelvis i tullverket skulle kunna tillåtas

deltaga i en sådan kurs.

Även eljest, då personer, som icke tillhört det arbetsområde en för viss yrkesgrupp

anordnad kurs avsett, önskat deltaga i kursen, har Skolöverstyrelsen

någon gång lämnat medgivande därtill, dock endast ifall kursen varit fullt

motiverad med hänsyn till antalet lärjungar, vilka enligt gällande författning

ägt rättighet att deltaga, och medgivandet ej ansetts föranleda någon rubbning

i kursens beskaffenhet eller eljest vålla någon skada. Överstyrelsen har

emellertid plägat vägra sådant medgivande, då det gällt rent praktiska kurser

och den sökande tydligen ej avsett att utbilda sig för yrkesverksamhet. Under

inga förhållanden ha förenämnda medgivanden medfört någon ökning i statsverkets

understöd till skolan.

Motionären tyckes särskilt hava fäst sig vid att ifrågavarande kurser skulle

vara avsedda för »äldre arbetare». I anledning härav må påpekas, att uttrycket

»äldre» i detta sammanhang står i motsats till minderårig, för vilken lärlingsskolplikt

skulle kunna göras gällande, och således endast betyder över

18 år. Vad beträffar begreppet »arbetare», så har detta uppenbarligen här

fått en vidare betydelse än den eljest vanliga, i det att samma uttryck redan

i den till grund för riksdagsbeslutet liggande utredningen kommit till användning

även i fråga om personer anställda i handel såsom kontors- och butikspersonal

samt i fråga om personer sysselsatta i husligt arbete. Och då det

gäller husligt arbete, har riksdagen själv utvidgat begreppets innebörd än mera

genom att giva kommun rätt föreskriva skolplikt till lärlingsskola för husligt

arbete för samtliga kvinnliga minderåriga, vilka icke äro anställda i hantverk,

industri eller handel och vilka icke styrka sig åtnjuta annan mot lärlingsskolans

undervisning svarande undervisning. (Riksdagens skrivelse n:r 248/1918

sid. 47.) Det skulle då föga överensstämma med riksdagens sålunda visade

intresse för den ifrågavarande undervisningens utbredning, om man skulle utestänga

dem, som utan att hava genomgått lärlingsskolan överskridit minderårighetsgränsen

men vilja begagna sig av undervisningen i den friare form, kurserna

för äldre arbetare erbjuda.

De kurser, som sålunda förekomma under detta namn, omfatta inga andra

ämnen än dem, som tillhöra lärlingsskolan, såsom enklare matlagning m. m.

Genom dessa kurser har det blivit möjligt att nå ett stort antal kvinnor, vilka

eljest aldrig kommit i tillfälle att erhålla en på rationellt sätt anordnad undervisning

på området utöver den korta mera elementära skolkökskursen i folkskolan

eller fortsättningsskolan. De mera specialiserade ämneskurserna exempelvis

i finare matlagning o. d. tillhöra yrkesskolans stadium och förekomma endast

i mindre omfattning men torde ha en betydelsefull uppgift att fylla även

de. Så vitt Överstyrelsen har sig bekant, förefinnes ingen möjlighet till statsunderstöd

åt sådana smärre kurser, som de här avsedda lärlings- och yrkeskurserna

utom just från anslaget för yrkesundervisningen.

Av det nu anförda torde hava tydligt framgått, att de särskilda kurserna för

äldre äro och alltjämt torde bliva mycket behövliga, att deras anordnande är i

full överensstämmelse med riksdagens beslut och den därpå grundade yrkesskolstadgan

samt att det skulle vara mycket olyckligt, om sådana kurser ej

vidare skulle kunna upprättas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ntat.sulxLottele utlåtande Nr st).

■21

Beträffande larlingsskolans uppdelning i yrkesavdelningar må framhållas, Lärlingsatt

det givetvis icke gar för sig att meddela facklig undervisning gemensamt i skolans UPPavdelningar,

som omfatta lärjungar i helt olika yrken, exempelvis snickare d,elningJ *

smeder bagare, urmakare, bokbindare, skräddare, murare o. s. v. Med hänsyn ^nfogar*"

hartin foresknves i yrkesskolcstadgan, § 2, att för tillgodoseende av utbiidningen

inom olika yrken och arbetsområden lärlingsskolan bör uppdelas i särskilda

yrkesavdelningar och att varje avdelning bör avse ett bestämt yrke där

sadant pa grund av lärjungarnas antal och Övriga förhållanden är möjligt

Vidare foresknves l^ samma paragraf, att, där antalet till samma yrke hörande

larjungar icke uppgår till fem eller diir andra omständigheter därtill föranleda,

larjungarna bora allt efter förhandenvarande förutsättningar och behov sammanioras

antingen till avdelningar, omfattande lärjungar från besläktade yrken,

eller ock till blandade avdelningar. Helt naturligt hava kommunerna av sparsamhetsskal

velat begränsa antalet avdelningar så mycket som möjligt och

oljden harav bär blivit, att i en hel del fall avdelningar förekommit, som omiattat

larjungar från skilda yrken, även då antalet i vart och ett eller något av

dem varit tillräckligt stort för att motivera en särskild avdelning. Emellertid

bär det mer och mer blivit klart i kommunerna, att dylika yrkesgrupper böra

åtminstone delvis erhalla särskild undervisning och det är detta, som åsyftats,

da .Skolöverstyrelsen i små anslagsäskanden framhållit, att en ökad uppdelning

i undervisningsavdelningar vore att förvänta. Att å andra sidan, där uppdelning

skett, larjungarnas antal under läsårets gång i något fall kommit att

sjunka under den föreskrivna minimigränsen, fem, skall ingalunda förnekas,

men det ar naturligtvis ej alltid utan vidare möjligt och vore väl ej heller mot

de kvarvarande lärjungarna rättvist att avbryta eu kurs, därför att en eller

annan av larjungarna upphört att deltaga i densamma. Bland annat måste ju,

om avtal traffats med viss lärare och denne inrättat sig för kursens slutförande,

arvodet till honom kanske anda betalas, och man har därför i sådana fall ansett

riktigast att lata de kvarvarande lärjungarna fortsätta till kursens slut

barn tidigt har man dock vinnlagt sig om att sammanföra dylika mindre avdelningar

inbördes eller med andra avdelningar, i den mån undervisningen kunnat

ordnas gemensamt för dem. Då motionären anmärker, att han i skolornas årsredogorelser

funnit ofta återkommande uppgifter om skolavdelningar med långt

under 10 elever tyckes han ha förbisett den gemensamma undervisning som

safunda i stor utsträckning äger rum. Någon samlad statistik häröver finnes

icke för närvarande, men förhållandet framgår dels av skolornas årsberättelser,

som aro uppställda enligt bifogade cirkulär nr 15, bil. III. dels av skolornas

arbetsordnmgar I arsberattelserna angives antalet lärjungar inom varje särskild

kurs (ej att förväxla med läraravdelning) under G: 1. men samundervisningen

mellan de olika kurserna ar angiven under E: 5. Såsom ett exempel

“ arbetsordning för lärlings- och yrkes
Motionären

påpekar möjligheten att låta kurser med ringa elevantal börja

endast vartannat ar, varigenom kostnader skulle sparas och samtidigt uppdelr1?®

1 yr ^grupper underlättas. Denna möjlighet är också utnyttjad såväl i

raga om larlingsskolans yrkesavdelningar som i synnerhet beträffande de särskilda

och fria kurserna, vilka mycket ofta anordnas periodvis, just när ett passande

antal larjungar är förhanden.

Tyvärr förhåller det sig likväl så, att anslutningen till och skolgången i lär- Skolgången i

lingsskolan lamnar mycket övrigt att önska. Detta beror på en hel de! omstän- lWin£- digheter. Eorst och främst ar_att märka, att lärlingsskolan alltjämt saknar skolornaodet

av en lärlingslag Den på förslag av Skolöverstyrelsen senast företagna

oitl++nmfw ^ S?m ^kan1t’ likhet med de tidigare, icke lett till åsyftat resultat,

Det star for den skull den yrkesarbetande ungdomen alldeles fritt att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

Elevantalet.

besöka lärlingsskolan eller ej. Kommunernas rätt att besluta skolplikt har ej

kunnat utnyttjas, enär medel saknas att göra skolplikten effektiv. Och yrkesmannen

ha ingen skyldighet att tillhalla små mmderanga arbetare att besöka

lärlingsskolan. Den i lag föreskrivna skyldigheten att giva minderåriga erforderlig

ledighet att besöka skolan blir oftast verkningslös, då den unge märker

eller misstänker, att han skulle bliva avskedad, ifall han ville göra anspråk

på ledigheten, när det skulle vara arbetsgivaren till olägenhet. Sålunda finner

man ofta, att den unge, som är anställd i yrkesarbete, vid olika tillfällen genom

dettas utsträckning å övertid eller på annat sätt hindras att infinna sig i skolan,

och då han gått miste om en del lektioner och kanske ej längre kan följa med

vid undervisningen, föredrager han kanske att utebliva även i fortsättningen.

Om av dylik eller annan anledning en eller flera av eleverna bli borta från undervisningen,

verkar detta demoraliserande på de övriga, så att även dessa börja

skolka. Skolans ledning kan visserligen genom samverkan med arbetsgivarna

och målsmän söka åstadkomma bättre förhållanden, och i en hel mängd fält

lyckas detta förvånansvärt väl, men i stort sett saknas medel att göra kravet på

skolgång och regelbundet arbete i lärlingsskolan effektivt.

En särskild omständighet, som vållar svårigheter, är bestämmelsen, att undervisningen

i lärlingsskolan skall omfatta vissa obligatoriska ämnen och eti

för dessa bestämt antal veckotimmar, som eleverna alltså måste taga odelat, om

de överhuvudtaget vilja begagna sig av undervisningen. Med hänsyn till arbetsförhållandena

och de många olika intressen, som lägga beslag på ungdomens

fritid, sporten, föreningslivet, dansen och andra nöjen icke att förglömma, bortsett

från oförstånd, lättja och likgiltighet samt den efter genomgången av folkskolan

och den obligatoriska fortsättningsskolan helt naturliga lusten att slippa

vidare skolgång, faller det sig ofta ganska besvärligt för den unge, som är anställd

i yrkesarbete, att anslå exempelvis 8 eller 10 timmar i veckan till besök

i lärlingsskolan. Däremot skulle han ha större möjlighet att regelbundet besöka

skolan och kanske med större lust ägna sig jit skolarbetet, om han kunde fa

antalet veckotimmar, liksom också ämnesområdet, begränsat till vad han anser

sig kunna orka med. Med hänsyn härtill har man pa manga hall börjat anordna

fria till omfattningen mera begränsade kurser även på lärlingsskolans stadium,

och då dylika kurser i likhet med lärlingsskolan avse yrkesundervisning, så att

de sammanlagda kunna ge samma utbildning som denna, har Skolöverstyrelsen

med stöd av 1921 års riksdagsbeslut angående understöd åt »närstående ej förut

nämnd anstalt för yrkesundervisning», ansett sig kunna fastställa reglementen

och undervisningsplaner samt bevilja statsunderstöd även för sådana, vilka därvid

av Överstyrelsen i regel betecknats med benämningen »lärlingskurser».

Allt detta tillsammantaget har medfört, att den egentliga lärlingsskolan fått

en jämförelsevis liten omfattning och att elevantalet i denna betraktat i och för

sig kan synas allt för ringa. Ått därjämte allt för många avbryta skolgången

före kursens slut är givetvis beklagligt men ganska förklarligt i betraktande

av här ovan berörda förhållanden. Men såsom redan av det föregående^ torde

hava framgått, är den rena lärlingsskolans elevantal ingalunda nagot matt pa

yrkesundervisningens omfattning. De särskilda och fria kurserna räkna ett betydligt

större elevantal och därtill komma yrkesskolor med små olika ^kurser,

verkstadsskolor samt enskilda skolor och mästarkurser. Hur härmed förhaller

sig framgår närmare av bifogade tabell, bilaga V. I det föregående har klaiu

påvisats, hurusom de förstnämnda kurserna äro både berättigade och till minst

samma gagn som motsvarande kurser i lärlingsskolan själv. Och att även de

senare ha sin stora betydelse lär ingen vilja förneka. Det synes därför vara en

egendomlig formalism att vilja bortse från alla dessa anstalter för yrkesundervisningen

och endast fästa sig vid den rena lärlingsskolan samt dessutom

räkna endast med manliga elever under 18 ar. Det kan förefalla bestickande att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stat eutslcottets utlåtande, Nr KO. 23

jämföra med den av 191G års sakkunniga anförda tabellen över antalet i hantverks-

och industriella yrken anställda minderåriga under 18 år samt det antal

skolavdelningar, som av dem skulle kunna bildas, men en dylik jämförelse visar

endast, att det ännu är mycket, långt, innan yrkesundervisningen fått den omfattning,

som man möjligen skulle önska, nämligen så att alla, som arbeta i dessa

yrken, finge en fullt ordnad yrkesutbildning. Emellertid finnes ingenting, som

tyder på att ens nämnda sakkunniga tänkt sig möjligheten att ett dylikt mål

någonsin skulle kunna nås. Och riksdagen kan val näppeligen ha räknat därmed,

då anslaget till understöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen till

en början blev endast 2o0,000 kronor och först sedan anslagsbehovet blivit mera

känt undan för undan höjts till nuvarande belopp. Eör att lärhngsskolor skulle

kunna upprättas i 204 kommuner och för 30,250 manliga minderåriga, som den

åberopade tabellen upptager, förutom kvinnliga och ungdomar i handel och husligt

arbete, samt därutöver understöd kunna beviljas till yrkesskolor och verkstadsskolor

m. fl., som även komma i fråga, skulle uppenbarligen behövas mångdubbelt

större belopp än de, riksdagen hittills ställt till förfogande.

Till sist anmärker motionären, att de statistiska uppgifter, skolorna avlämna,

icke äro tillräckligt upplysande. I anledning härav må framhållas, att det

efta och kanske med visst fog klagas över att det offras för mycket på statistik.

Från. skolornas sida har Skolöverstyrelsen ofta erfarit, att arbetet med de

uPPgifter, som skola lämnas, redan nu är betungande. Till sakens belysning

tillåter sig^ överstyrelsen dels hänvisa till förutberörda cirkulär nr 15 angående

skolornas årsberättelser punkt G: 1, dels bifoga en typisk årsredogörelse från

Halmstads lärlings- och yrkesskolor (Bil. VI). Såsom framgår av tabellerna

å sid. 8—9, redovisas här för varje avdelning och årsklass icke blott antalet

inskrivna lärjungar över och under 18 år utan även antalet kvarvarande vid

terminens slut. Detta^ synes Överstyrelsen fullt tillräckligt. Uppgifter angående

lärjungarnas franvaro med och utan lov redovisas i de dagböcker enligt

av Skolöverstyrelsen fastställt formulär, som skola föras för varje avdelning.

Dessa dagböcker har överstyrelsen icke ansett sig böra infordra, men de beaktas

alltid vid inspektionsbesöken i skolorna. Att Skolöverstyrelsen icke kan

tillhandahålla alla önskvärda sammanställningar av de statistiska uppgifterna

beror helt enkelt på att Överstyrelsens starkt begränsade arbetskrafter haft

andra och mera trängande göromål att uträtta. Uträkning av antalet elevtimmar

har endast undantagsvis förekommit och då företagits i syfte att få ett

verkligt mått på yrkesundervisningens omfattning, något som icke kan erhållas

enbart genom beräkning av antalet elever och klasser eller undervrsningsavdelningar.

enär såväl undervisningens tidsomfattning som antalet elever i de olika

avdelningarna variera med kursernas beskaffenhet i mycket betydande grad. 1

detta sammanhang kan förtjäna nämnas, att exempelvis i Danmark kostnaden

för undervisningen beräknas för elevtimme.

Beträffande den statistik motionären önskar angående föreläsningar, som

eventuellt skulle komma att hållas vid yrkesskolorna med understöd av statsmedel,

kan meddelas, att dessa föreläsningar givetvis äro underkastade bestämmelserna

i Kungl. Maj:ts kungörelse nr 309/1924 § 2: 1 b angående lärare och

att följaktligen, för att understöd skall kunna utgå till föreläsningarnas hålföreläsarna

och deras föreläsmngsämnen skola vara av Överstyrelsen

godkända och att överstyrelsens beslut i förevarande avseende naturligtvis

skola förvaras i överstyrelsens registratur. Ävenså skulle uppgifter om dessa

föreläsningar givetvis lämnas i skolornas årsredogörelser, så som nu redan sker

i fråga om liknande föreläsningar vid enskilda anstalter, till vilka understöd

beviljats av Kungl. Maj:t. Någon annan statistik i avseende härå torde icke

för närvarande vara behövlig.

Statistiken.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

Frågan om en Vad slutligen angår motionärens begäran, att Kungl. Maj :t måtte låta verkallmän

under- ställa en allmän undersökning av rådande förhållanden inom det år 1918 uppsökning.

byggda systemet av praktiska ungdomsskolor och möjligheten av nya former

för den praktiska utbildningen och undervisningen får Skolöverstyrelsen framhålla,

att det ännu torde vara för tidigt att göra en sådan undersökning. Det

är knappt mer än ett år, sedan fortsättningsskolan blev för samtliga skoldistrikt

obligatorisk, och det lär ej kunna förväntas, att erfarenheterna om denna ännu

skola kunna vara tillräckliga för ett verkligt bedömande. Detsamma gäller i

stort sett även beträffande anstalterna för den egentliga yrkesundervisningen.

Erfarenheterna beträffande dessa anstalter ha i hög grad påverkats av de under

tiden efter år 1918 ganska abnorma förhållandena på arbetsmarknaden, som

icke ännu torde hava stabiliserats. Frågan om en lärlingslag, vilken är av

synnerlig betydelse för den praktiska yrkesutbildningen, har nyligen varit

under förnyad utredning, och vad som därefter framkommit i avseende härå

synes icke ingiva någon förhoppning, att en ytterligare utredning^ för närvarande

skulle kunna föra till tillfredsställande resultat. Att den på förutsättningen

av en lärlingslag grundade lärlingsskolan under förhandenvarande förhållanden

till någon del måst ersättas av friare kurser, torde i och för sig icke

vara tillräckligt skäl för någon mera omfattande undersökning. Även i avseende

härå torde man böra avvakta någon längre tids erfarenhet under mera

normala förhållanden. Allt sedan Skolöverstyrelsens tillkomst pågår en livlig

samverkan mellan Skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning och de dithörande skolornas

lärare och lokala styrelser, i vilka även det praktiska yrkeslivet är starkt

representerat, ävensom med de olika yrkesområdenas lokala och centrala organisationer.

Man torde kunna antaga, att denna samverkan, som redan på många

punkter visat goda verkningar, skall så småningom leda till allt bättre resultat.

Siffrorna i tabellen bil. V visa ju en på det hela taget jämn och kraftig uppgång.

Det kunde lätt bliva till skada, om nämnda samverkan skulle hämmas

genom igångsättandet av en allmän utredning, vilken kunde ingiva den föreställningen,

att utvecklingsarbetet nu borde inställas i avvaktan på utredningens

resultat. Så skedde medan den stora utredningen angående den lägre tekniska

undervisningen verkställdes genom 1907 års tekniska kommitté och även

sedan kommittén år 1912 avgivit sitt betänkande, ända tills riksdagen beslutat

i saken år 1918. Under hela denna tid stod utvecklingen i fråga om den lägre

tekniska och yrkesundervisningen så gott som stilla. Och nu, sedan beslutets

genomförande knappt hunnit mer än påbörjas, skulle man vara färdig att tillgripa,

en större, otvivelaktigt utvecklingen hindrande utredning igen. Det är

möjligt, att en sådan utredning kunde bliva till gagn i så måtto, att de, som

ställa sig oförstående till yrkesundervisningens krav, särskilt om de deltoge i

utredningen, kunde vinna bättre insikt i fråga om yrkesundervisningens verkliga

förhållanden, förutsättningar och behov, men i övrigt anser Skolöverstyrelsen,

att en dylik utredning är helt överflödig för närvarande och att den skulle innebära

en fara för den pågående utvecklingen, som, om den får fortgå utan störande

ingripanden och åtnjuta statsmakternas stöd, lugnare och förvisso även

säkrare än en allmän utredning leder till det bästa resultat, som under förhandenvarande

förhållanden kan åstadkommas.

På grund av vad sålunda anförts får Skolöverstyrelsen hemställa, att statsutskottet

måtte tillstyrka riksdagen att avslå de i den ifrågavarande motionen

gjorda yrkanden.

Stockholm den 29 februari 1928.

Mils Fredriksson.

B. J:SON BERGQVIST.

Olof Wibelius.

Stockholm 192S. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

2S1506

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts under punkt 217 av statsverkspropositionen åttonde huvudtitel framlagda förslag angående understöd åt kommu s. 11 i texten