Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1928—1929 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

1928-02-14 · 35 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:9, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1928—1929 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1928 kl. 3 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1928—1929 av utgifterna

för kapitalökning i avseende å post- och telegrafverken

samt statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

(4:e avd.)

Postverket.

l:o) Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen (nr 1) Inköp av

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1928—1929 har in™ntarler.

Kungl. Maj:t i avseende å postverket (punkt 1 av det vid propositionen under 1-1-] )

rubrik »Utgifter för kapitalökning: bil. 2» fogade statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att för inköp

av inventarier för postverkets behov för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 900,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 9—14 i åberopade

statsrådsprotokollet.

För inköp av inventarier hava för budgetåren 1925—1928 anvisats respektive

700,000, 750,000 och 700,000 kronor. För budgetåret 1928—1929 har generalpoststyrelsen

hemställt om beviljande för ändamålet av ett anslag av 950,000

kronor.

Av nämnda belopp 950,000 kronor äro 485,000 kronor avsedda att användas

för centralupphandling för postverkets behov av inventarier och materiel samt

för inventarietillverkningar å postverkets verkstad m. m. För anskaffning av

postdiligenser samt släpvagnar och snöplogar är beräknat ett belopp av

130,000 kronor samt för utökning av automobilparken ävensom anskaffning

av motorcyklar och elektriska plattformsvagnar 155,000 kronor.

Utöver nu berörda anslagsbehov har generalpoststyrelsen ifrågasatt ett belopp

av 180,000 kronor för vissa särskilda ändamål. Sålunda avses att i det

*) Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 saml. 9 häft. (Nr 9.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

Posthus i

Umeå.

[2.]

under ombyggnad varande centralposthuset i Stockholm införa vissa moderna

transportanordningar, vilka beräknas draga en kostnad av 75,000 kronor. För

de under utökning varande lokalerna i nämnda posthus erfordras anskaffning

av möbler, bord, skåp, sorteringsfack m. m., varjämte avses att förnya en del

av möbeluppsättningen vid centralpostkontoret. Medel härför har icke ansetts

helt kunna bestridas ur förnyelsefonden, utan för ändamålet beräknas ett särskilt

belopp av 50,000. Slutligen har styrelsen ansett ett belopp av 55,000

kronor böra reserveras för maskinell utrustning å postverkets blankettryckeri

och bokbinderi.

I fråga om de sålunda av styrelsen framställda anslagsäskandena har departementschefen

anfört följande:

»Styrelsens anslagsäskande avser dels såsom vanligt tillgodoseende av det inventariebehov,

som sammanhänger med poströrelsens normala utveckling, och

anskaffande av maskiner och andra tekniska hjälpmedel, som möjliggöra ett

ändamålsenligare bedrivande av poströrelsen och driftkostnadernas nedbringande,

dels ock vissa nyanskaffningar av maskinella anordningar för centralpostkontoret

i Stockholm ävensom postverkets blankettryckeri och bokbinderi,

vilka äro inrymda i centralposthuset härstädes och genom den år 1927 beslutade

ombyggnaden av sagda byggnad skulle erhålla ökade utrymmen. Då ifrågavarande

nyanskaffningar torde vara erforderliga, för att det med lokalutvidgningen

i centralposthuset avsedda syftet skall ernås, vill jag tillstyrka, att de

för sådant ändamål erforderliga beloppen, tillhopa 180,000 kronor, ställas till

generalpoststyrelsens förfogande under nästkommande budgetår.

Vad angår den av styrelsen anordnade postdiligenstrafiken, synes densamma

hava bedrivits på ett sätt och med ett ekonomiskt resultat, som torde kunna betraktas

såsom tillfredsställande, då postverkets kostnader för posttransporterna

därigenom kunnat nedbringas. Beträffande styrelsens ovanberörda framställning

om inrättande av postdiligenstrafik å ytterligare tre linjer har Kungl.

Maj :t den 22 december 1927 meddelat beslut, varigenom styrelsen bemyndigats

att anordna dylik diligenstrafik å ifrågavarande linjer Anttis—Vittangi, Åsele—Tågsjöberg

och Nordmaling—Norrfors i Norrland.

I likhet med vad fallet var nästföregående budgetår förefanns vid ingången

av budgetåret 1927—1928 icke någon odisponerad del kvar å inventarieanslaget.

På grund härav lärer någon större besparing å anslaget icke kunna

påräknas vid ingången av nästkommande budgetår. Då det emellertid ar

nödvändigt att framgå med försiktighet vid utökning av postverkets inventariestock,

anser jag mig böra föreslå en nedsättning i det av styrelsen begärda beloppet

till 900,000 kronor.»

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj ds förevarande förslag

och hemställer alltså,

att riksdagen må för inköp av inventarier för postverkets

behov för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 900,000 kronor.

2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 2) föreslagit riksdagen att för uppförande

av ett posthus i Umeå för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 60,000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

3

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 14—15 i åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 224, har 1927 års riksdag för

påbörjande av arbetet med uppförande för en beräknad kostnad av 260,000

kronor av ett posthus i Umeå för budgetåret 1927—-1928 anvisat ett reservationsanslag

av 200.000 kronor. Generalpoststyrelsen har nu i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställt om anvisande för budgetåret 1928—1929 av det återstående

för ändamålet erforderliga beloppet 60,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer ut- Utskottets

skottet, yttrande.

att riksdagen må för uppförande av ett posthus i TJmeå för

budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 60,000

kronor.

3.o) Kungl. Maj:t har (punkt 3) föreslagit riksdagen att för gäldande av Gäldande av

köpeskillingen för fastigheten nr 12 och 13 i kvarteret Blåmannen i Stockholm köpeskilför

budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 650,000 kronor. fastigheten

nr 12 och 13

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 247, medgav nästlidet års Blåmannen

riksdag, att fastigheten nr 12 och 13 i kvarteret Blåmannen i Stockholm finge 1 stock''

förvärvas för postverkets räkning på de villkor, som angåves i ett den 9 april hr°1?*

1927 upprättat köpekontrakt. L3.J

I berörda köpekontrakt stadgades, bland annat, dels att kontraktet vore bindande

endast ^under förutsättning att vederbörligt tillstånd erhölles till försäljning

av såväl den del av fastigheten, vilken vore av fideikommissnatur,

som till de delar av densamma, vilka ägdes av omyndigförklarade personer,

dels ock att köpeskillingen, 650,000 kronor, skulle erläggas kontant den 2

juli 1928.

Generalpoststyrelsen har nu meddelat, att, sedan vederbörligt tillstånd till

försäljning av ovanberörda delar av fastigheten numera utverkats, köpekontraktet

alltså vore för parterna bindande. Därjämte har styrelsen hemställt, att

för köpeskillingens gäldande måtte för budgetåret 1928—1929 anvisas 650,000

kronor.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag, Utskottets

hemställer, yttrande.

att riksdagen må för gäldande av köpeskillingen för fastigheten

nr 12 och 13 i kvarteret Blåmannen i Stockholm för

budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 650,000

kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Markinköp i

Borås m. m.

[4.]

Telefonstationsbygrgnad

å

Södermalm

i Stockholm.

[5.]

Utskottets

yttrande.

Telefonstationsbyggnad

i

Nedre Vasastaden

i

Stockholm.

[6.]

4:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om beräknande av anslag för inköp

av mark och uppförande därå för postverkets räkning av tillbyggnad till telegrafhuset

i Borås (punkt 4) kommer utskottet att framdeles under riksdagen

avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Telegrafverket.

5:o) Under punkt 5 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för fullbordande

av telefonstationsbyggnad å tomterna nr 13 och 25 i kvarteret Pelarbacken

större i Stockholm för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 591,000 kronor.

Beträffande utredningen hänvisas till sid. 17—18 i åberopade statsrådsprotokollet.

Kör inköp för telegrafverkets räkning av ett i nästlidet års statsverksproposition

omförmält område i kvarteret Pelarbacken större i Stockholm, numera

benämnt tomten nr 25, samt uppförande därstädes och å den telegrafverket

redan tillhöriga, bredvidliggande tomten nr 13 i samma kvarter av en telefonstationsbyggnad

anvisade 1927 års riksdag för budgetåret 1927—1928

300,000 kronor. Av detta belopp voro 121,000 kronor avsedda för tomtköpet

och återstoden, 179,000 kronor, för påbörjande av stationsbyggnaden, vilken

beräknades draga en kostnad av 770,000 kronor.

Jämlikt bemyndigande har telegrafstyrelsen för en köpeskilling av 121,000

kronor inköpt ovanberörda tomt nr 25 i kvarteret Pelarbacken större. Avsikten

är, att byggnaden skall färdigställas under budgetåret 1928—1929.

Under erinran att det nu äskade anslagsbeloppet utgör återstoden av det

belopp, som beräknats erforderligt för uppförande av ifrågavarande telefonstationsbyggnad,

hemställer utskottet,

att riksdagen må för fullbordande av en telefonstationsbyggnad

å tomterna nr 13 och, 25 i kvarteret Pelarbacken större

i Stockholm för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 591,000 kronor.

6 ro) Kungl. Maj:t har (punkt 6) föreslagit riksdagen att för uppförande å

tomten nr 18 i kvarteret Adlern mindre i Stockholm av en telefonstationsbyggnad

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 340,000 kronor.

I fråga om utredningen får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet,

sid 18—21.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

5

I skrivelse den 2 september 1919 framlade telegrafstyrelsen en plan rörande

utvecklingen av telefonnätet i Stockholm under de närmast följande tjugu åren.

Enligt denna plan, som byggde på en successiv övergång till automatiskt system,

skulle nämnda nät innefatta åtta större, sinsemellan förbundna stationer.

Genom att sålunda fördela telefonnätet på olika i de skilda stadsdelarna

lämpligt belägna stationer skulle en avsevärd besparing i kostnader vinnas,

då en stor mängd abonnentledningar skulle kunna indragas till en station, som

i många fall låge abonnenten betydligt närmare än den dåvarande stationen.

Anordnandet av de nya telefonstationerna krävde emellertid stora lokalutrymmen,

som icke kunde erhållas inom befintliga stationsfastigheter. Då med

rådande abnormt höga tomtpriser och byggnadskostnader det icke vore möjligt

att på en gång anskaffa fastigheter och uppföra stationsbyggnader, kunde

endast en successiv utbyggnad i enlighet med den uppgjorda planen äga rum,

därvid åtgärder ansåges böra i främsta rummet vidtagas på de ställen, där behovet

av utvidgningar och förbättringar vore mest trängande och samtidigt de

därigenom uppkomna anordningarna i huvudsakligen befintligt skick kunde

ingå som delar av det slutgiltiga stora nätsystemet. Bland dylika åtgärder i

första hand upptogs ordnandet av telefonstationsfrågan å Kungsholmen, Södermalm

och Östermalm.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i anledning av telegrafstyrelsens ovanberörda

förslag gjorda framställning beviljade 1920 års riksdag begynnelseanslag för

anordnande av telefonstationsbyggnader å Kungsholmen och Södermalm.

Sedermera förändrades planen för telefonnätets omdaning i Stockholm sålunda,

att abonnenterna skulle uppdelas på sex skilda stationer, nämligen en i

övre och en i nedre Vasastaden, benämnda Norra Vasa respektive Södra Vasa,

en i telefonhuset vid Jakobsbergsgatan, benämnd Centralen, samt en station i

var och en av stadsdelarna Kungsholmen, Södermalm och Östermalm.

Av dessa stationer blev Norra Vasa station färdigställd och togs i bruk år

1924.

Beträffande stationsbyggnad å Kungsholmen godkände riksdagen år 1925

ett i ärendet framlagt nytt förslag och beviljade åren 1925 och 1926 för ändamålet

erforderliga medel. Jämväl i fråga om stationsbyggnad å Södermalm

biföll 1927 års riksdag ett i ämnet framlagt nytt förslag och beviljade begynnelseanslag

för ändamålet. För denna stationsbyggnads fullbordande har utskottet

under nästföregående punkt tillstyrkt beviljande av ytterligare medel.

I skrivelse till Kungl. Maj:t har nu telegrafstyrelsen hemställt, att för

budgetåret 1928—1929 måtte anvisas 370,000 kronor för uppförande av telefonstationen

i nedre Vasastaden. För beredande av tomtutrymme för den nya

stationsbyggnaden har telegrafstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande inköpt

en intill den nuvarande stationen Vasa belägen fastighet med adress Vegagatan

12.

Beträffande kostnaderna för den nya stationsbyggnadens uppförande hava

dessa av byggnadsstyrelsen beräknats något lägre än det av telegrafstyrelsen

angivna beloppet eller till 340,000 kronor. Jämväl 1927 års besparingsnämnd

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets ''

yttrande, f?

har ansett, att byggnadskostnaderna böra kunna begränsas till sistnämnda

belopp.

Departementschefen bar i ärendet anfört följande:

»Sedan av de i planen för automatiseringen av Stockholms telefonnät ingående

sex telefonstationerna tre äro helt eller i det närmaste färdigställda samt

den fjärde, stationen å Södermalm, påbörjats, återstå endast stationerna i nedre

Vasastaden och å Östermalm. Av vad telegrafstyrelsen anfört synes framgå,

att telefonförhållandena i nedre Vasastaden äro sådana, att med ordnande av

telefonstationsfrågan i denna del av Stockholm ej längre kan anstå. Jag anser

mig därför böra tillstyrka, att den femte automatiska telefonstationen uppföres

i nedre Vasastaden å tomten nr 18 i kvarteret Adlern mindre med adressnummer

Vegagatan 12 samt att denna fråga underställes innevarande års

riksdag.

Mot det av telegrafstyrelsen framlagda förslaget till stationsbyggnad synes

intet vara att erinra; dock torde kostnaden för förslagets genomförande i enlighet

med vad byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden beräknat böra upptagas

till 340,000 kronor. Då det synes angeläget, att ifrågavarande telefonstationsbyggnad

snarast färdigställes, lärer hela an slagsbeloppet böra anvisas

för nästkommande budgetår.»

Vid sin prövning av förevarande ärende liksom vissa andra i statsverkspropositionen

omförmälda frågor, avseende nybyggnader vid post- och telegrafverken,

har utskottets uppmärksamhet fästs vid att utlåtanden infordrats från

den nya besparingsnämnd, som enligt Kungl. Maj:t,s den 23 september 1927

fattade beslut numera är i verksamhet. Även i ett flertal andra fall har, såsom

inhämtas av den i statsverkspropositionen lämnade redogörelsen för nämndens

arbete (Utgifterna. För flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 8), till

nämndens besvarande överlämnats remisser i liknande byggnadsärenden.

De utredningar, som föranletts av dessa till nämnden avlämnade byggnadsfiågor,

hava, enligt vad i statsverkspropositionen upplyses, visat sig mycket

tidskrävande, vadan nämndens övriga arbete härigenom tillsvidare i huvudsak

måst undanskjutas.

Med uppskattning även av denna del av den nya besparingsnämndens granskningsverksamhet

anser sig dock utskottet böra framhålla såsom angeläget, att

av nämnden icke må vid sidan av övriga vederbörande myndigheter bildas en

ny mera bestående statsinstitution, med vilkens yttranden över hithörande frågor

man kommer att räkna som ett normalt led i dessa ärendens behandling.

Det torde nämligen kunna befaras, att härigenom komme att hos övriga myndigheter

i viss mån försvagas känslan av ansvar för att kraven på sparsamhet

och praktisk ändamålsenlighet i tillbörlig grad tillgodoses vid deras behandling

av hithörande ärenden.

Under uttalande härav får utskottet, som i likhet med departementschefen

anser skäl föreligga, att åtgärder vidtagas för uppförande av den tilltänkta nya

telefonstationsbyggnaden i nedre Vasastaden, och som icke funnit anledning

till erinran mot det för ändamålet äskade anslagsbeloppets storlek, hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

7

att riksdagen må för uppförande å tomten nr 18 i kvarteret

Adlcrn mindre i Stockholm av en telefonstationshy(jgnad för

budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 340,000

kronor.

7 ro) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 7) angående anslag för

uppförande av stationsbyggnad i Malmö, kommer utskottet att framdeles under

riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet härigenom velat för riksdagen

anmäla.

8:o) Kungl. Maj:t har (punkt 8) föreslagit riksdagen att för fortsatt utveckling

av statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1928—1929 anvisa

ett reservationsanslag av 7,000,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 34—36 i åberopade statsrådsprotokollet.

»

För fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende har riksdagen

för budgetåret 1927—1928 anvisat 8,000,000 kronor. Telegrafstyrelsen har i

fråga om anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål under budgetåret 1928—

1929 hemställt om anvisande av ett belopp av 10,600,000 kronor.

I fråga om sistnämnda anslagsäskande yttrar departementschefen följande:

»Enligt vad jag inhämtat äro av det äskade beloppet, 10,600,000 kronor, avsedda

att disponeras 6,000,000 kronor för lokalnäten, 1,500,000 kronor för

blanka ledningar inom riksnätet, 1,600,000 kronor för rikskablar, varav 600,000

kronor för utökning av pupiniseringen av rikskabeln mellan Stockholm och

Göteborg, 500,000 kronor för radioanläggningar samt 1,000,000 kronor för

oförutsedda utgifter.

Sedan telegrafstyrelsen avlämnade sin ovannämnda skrivelse den 24 augusti

1927. hava, efter vad jag inhämtat, förhandlingar om anordnande av en telefonkabelförbindelse

med Finland upptagits och erforderliga medel beviljats för

den finska delen av anläggningen. För bestridande av på Sverige belöpande

andel av kostnaden för kabeln, nämligen för halva sträckan mellan svenska

kusten och Åland, erford-ras omkring 500,000 kronor. Därest riksdagen icke har

något att häremot erinra, lärer kabeln böra komma till utförande och Sveriges

andel i kostnaden bestridas från förevarande anslag.

Med anledning av det av telegrafstyrelsen begärda beloppets avsevärda storlek

får jag erinra, att jag vid behandlingen i nästlidet års statsverksproposition av

styrelsens då föreliggande anslagsäskande för ifrågavarande ändamål om icke

mindre än 12,900,000 kronor anförde, att enligt en med anledning härav från

styrelsen infordrad plan rörande behovet av kapitalökningsanslag för utvidgning

av telegrafverkets anläggningar under femårsperioden 1927—1931 i medeltal

för vart och ett av dessa år erfordrades omkring 12,000,000 kronor. Även

om av dessa utgifter kostnaderna för anläggande av rikskablar på grund av

dessa arbetens natur torde kunna helt eller delvis bestridas med medel från telegrafverkets

förnyelsefond, syntes emellertid en sådan ökning av det i telegrafverket

redan nedlagda avsevärda lånekapitalet, som denna plan förutsatte, under

rådande förhållanden betänkligt stor. En i anledning härav från styrelsen

infordrad utredning angående möjligheten att under ovannämnda femårsperiod

Funna förränta ett dylikt starkt tillväxande kapital gåve vid handen, att under

Stationsbyggnad

i

Malm!).

[7.]

Fortsatt utveckling

av

statens telefon-

och

telegrafväsende.

[8J

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

förutsättning av under femårsperioden i huvudsak oförändrade grunder för

taxor och avlöningar den årliga avkastningen å det i medeltal disponerade kapitalet

skulle utgöra något mer än sex procent. Vid bedömande av denna utrednings

resultat måste emellertid, oavsett den osäkerhet, som alltid vore förenad

med en dylik räntabilitetsberäkning, hänsyn tagas därtill, att med den snabba

utvecklingen å teknikens område den möjligheten icke vore utesluten, att telegrafverkets

nuvarande anläggningar, i vilka betydande kapital — icke minst

under kristiden —- nedlagts, hastigt kunde bliva föråldrade. De stora krav

på kapitaltillskott, som en i sådant fall erforderlig omläggning och modernisering

av telefon- och telegrafväsendet kunde komma att medföra, skulle förnyelsefonden,

till vilken avsättning skedde med utgångspunkt från normal användningstid

för vederbörande anläggningar, icke vara rustad att tillgodose.

Det av telegrafverket disponerade kapitalet beräknades av telegrafstyrelsen

uppgå vid 1926 års slut till omkring 295 miljoner kronor och år 1931 till 348

miljoner kronor. Förnyelsefonden uppginge för det dåvarande till omkring 10

miljoner kronor. Under sådana förhållanden måste uppenbarligen en alldeles

särskild försiktighet iakttagas, då det gällde att medelst nya anslag öka telegrafverkets

redan då stora kapital. Med hänsyn till vad sålunda anförts fann

jag mig nödsakad föreslå en avsevärd nedsättning i styrelsen! anslagsäskande,

och med bifall härtill äskade Kungl. Maj:t och beviljade jämväl riksdagen,

såsom förut nämnts, ett belopp av 8,000,000 kronor.

Vad jag sålunda nästlidet år anförde torde alltjämt äga oförminskad giltighet.

Jag nödgas därför jämväl denna gång förorda en avsevärd nedsättning

i det av styrelsen begärda anslaget och vill i sådant hänseende föreslå att för

fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1928

—1929 anvisas ett belopp av 7,000,000 kronor.»

Utskottets

yttrande.

Såsom framgår av departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet i

förevarande ärende, hava underhandlingar förts rörande åstadkommande av en

telefonkabelförbindelse mellan Sverige och Finland på basis av skyldighet för

vartdera landet att bekosta kabelanläggningen över halva sträckan mellan Sverige

och Åland från svenska respektive åländska kusten. Då det synes utskottet

önskvärt, att denna nya kabelförbindelse med utlandet kommer till

stånd och medel för ändamålet redan beviljats från finsk sida, vill utskottet tillstyrka,

att av ifrågavarande anslag ett belopp av 500,000 kronor må tagas i

anspråk för täckande av de på Sverige ankommande kostnaderna för kabelanläggningen.

Vad angår själva anslagsbeloppet, får utskottet — med framhållande av vad

departementschefen anfört rörande nödvändigheten av att försiktighet iakttagen

i fråga om ytterligare ökningar av telegrafverkets redan förut stora kapital

— tillstyrka, att ifrågavarande anslag för 1928—1929 bestämmes till

det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet, 7,000,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för fortsatt utveckling av statens telefonoch

telegrafväsende för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 7,000,000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

9

Statens järnvägar.

9:o) Kungl. Maj:t har (punkt 9) föreslagit riksdagen att för omläggning

av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar

vid Stockholms centralstation in. m. för budgetåret 1928—1929 anvisa

ett reservationsanslag av 1,400,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 39—41 i åberopade statsrådsprotokollet.

Med anledning av Kungl. Maj:ts i proposition, nr 171, gjorda framställning

i ämnet har 1923 års riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att under viss angiven

förutsättning å svenska statens vägnar godkänna det mellan delegerade

för staten och Stockholms stad den 15 februari 1923 träffade preliminära avtalet

rörande Stockholms bangårdsfråga. Kostnaderna för de i berörda avtal avsedda

arbetena för omläggning av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden

samt förbättrade anordningar vid Stockholms centralstation m. m.

ävensom för en av 1925 års riksdag medgiven utvidgning av planen för nämnda

anordningar vid centralstationen hava beräknats till 16,550,000 kronor, varav

5,000,000 kronor förutsatts skola utgå av förnyelsefondsmedel och 11,550,000

kronor av riksdagen beviljas såsom särskilt anslag. Hela det avsedda beloppet

av förnyelsefondsmedel har ställts till järnvägsstyrelsens förfogande, varjämte

riksdagen för budgetåren 1923—1928 såsom kapitalökningsanslag anvisat tillhopa

10,850,000 kronor. Av ovan angivna beräknade kostnadsbelopp 11,550,000

kronor återstå sålunda 700,000 kronor oanvisade.

I sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 september 1927 rörande behovet av

anslag att äskas av 1928 års riksdag har järnvägsstyrelsen erinrat om vad styrelsen

anfört i sin framställning rörande anslagsäskandena till 1927 års riksdag,

nämligen att den tidigare arbetsplanen, enligt vilken förevarande arbeten

beräknades kunna färdigställas under år 1927, icke kunde följas, enär på grund

av arbetskonflikter och försvårade arbetsförhållanden arbetena med djupgrundläggningen

för den i arbetsprogrammet som största post ingående bron över

Hammarbyleden — vilka arbeten utfördes på entreprenad — blivit så försenade,

att broarbetet i sin helhet då beräknades icke kunna färdigställas förrän

tidigast under år 1929.

Järnvägsstyrelsen har nu anfört bland annat följande:

Omläggning

av västra

stambanans

ingångslinje

över

Hammarbyleden

samt

förbättrade

anordningar

vid

Stockholms

centralstation

in. in.

[9.]

Även efter den tidpunkt, då styrelsen avlät sin sistnämnda skrivelse, fortforo

svårigheterna i fråga om djupgrundläggningen och det syntes ovisst, om

och när entreprenören skulle kunna fullborda de kontrakterade arbetena. Då

styrelsen, särskilt med hänsyn till statens skyldigheter i detta avseende gentemot

Stockholms stad, icke kunde taga på sitt ansvar, att arbetenas färdigställande

sålunda framsköts till en oviss tidpunkt, hade styrelsen sett sig nödsakad

att genom skrivelse till entreprenören den 29 oktober 1926 i enlighet med

kontraktets bestämmelser skilja entreprenören från kontraktet. Endast omkring

en tredjedel av de kontrakterade arbetena voro då färdigställda, oaktat entreprenören

åtagit sig att hava arbetet i sin helhet färdigt den 1 oktober 1926.

Återstående arbeten fullföljdes nu dels av styrelsen i egen regi, sedan erfor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

derlig materiel för pneumatisk grundläggning i fråga om de djupaste grunderna

blivit av styrelsen förhyrd, dels hade de överlämnats på entreprenad till

de båda entreprenörfirmor, som redan förut åtagit sig entreprenadarbete på

andra delar av bron.

Genom denna tidsutdräkt och svårigheterna att få arbetena utförda vore en

väsentlig kostnadsökning att förutse. Härtill komme också, att arbetslöner och

jämväl rnaterialier stegrats avsevärt, sedan kostnadsberäkningarna verkställdes

i februari 1923. Styrelsen har emellertid förklarat sig ännu icke vara i tillfälle

att uppgiva den slutliga kostnaden för omläggningen av västra stambanans

ingångslinje med däri ingående brobyggnad över Årsta holmar.

På grund av arbetenas försening torde desamma icke kunna fullbordas under

budgetåret 1928—1929. Emellertid finner styrelsen det vara för arbetenas

fortsatta jämna bedrivande under budgetåret 1928—1929 nödvändigt, att styrelsen

redan under nämnda budgetår kan disponera en del av det belopp, varmed

kostnaderna komma att överskridas. Utöver de 700,000 kronor, ’ som,

enligt vad ovan sagts, återstå att anvisa av det tidigare beräknade anslagsbeloppet,

11,550,000 kronor, har därför styrelsen sett sig nödsakad att för

budgetåret i fråga begära ytterligare 700,000 kronor eller sammanlagt 1,400,000

kronor. Av de kalkyler, som redan nu kunna göras, har framgått, att det belopp,

varmed de tidigare beräknade kostnaderna komma att överskridas, i alla

händelser kommer att bliva större än det tilläggsbelopp av 700,000 kronor,

som styrelsen nu ansett sig behöva begära för budgetåret 1928—1929.

Även i fråga om de nu fullbordade arbetena vid Stockholms norra station

äro vissa överskridelser av de ursprungligen beräknade kostnaderna att emotse.

Beträffande dessa arbeten kan beloppet av överskridelsen redan nu uppgivas,

nämligen 175,000 kronor. Anledningen till överskridelsen är till övervägande

del att finna däruti, att det under arbetets gång befunnits fördelaktigt

eller nödvändigt att utföra en del arbeten, som icke förutsågos vid de ursprungliga

kostnadsberäkningarnas verkställande. Sålunda har rörpostanläggning

ansetts böra anordnas i och mellan godsmagasinen. Förutom den fördel

för såväl allmänheten som för expeditionspersonalen, som ligger i godshandlingarnas

snabba expediering, ernås en sådan personalbesparing, att det därför

nedlagda kapitalet, 65,000 kronor, mer än väl förräntar sig. Vidare har

måst inrättas utrymme för en köttbesiktningsbyrå, för vilken emellertid hyresbelopp

erhållas, som lämna mycket god ränta på det därför nedlagda kapitalet.

Dessutom hava grundläggningsförhållandena inbjudit till att ordna

källare i grunden till magasinet för ankommande gods, vilket utrymme apterats

till garage, som uthyrt lämnar mycket god avkastning på det för källarelokalen

använda kapitalet 53,000 kronor. Till skydd för arbetet med lossning

av vagnarna vid magasinet för ankommande gods har det blivit nödvändigt an •

ordna plattformstak för en kostnad av 10.000 kronor. Återstående överskridelse

förklaras av de högre arbetsprisen. Av den för norra stationen ursprungligen

beräknade anläggningskostnaden, 2,000,000 kronor, hava 1,700,000 kronor

utgått av anslagsmedel och 300,000 kronor av förnyelsefondsmedel. Järnvägsstyrelsen

har ansett, att även de 175,000 kronor, varmed de beräknade

kostnaderna sålunda överskridits, böra kunna bestridas med medel ur förnyelsefonden.

Beträffande det sålunda av järnvägsstyrelsen anmälda anslagsbehovet har

departementschefen yttrat följande:

»Det av järnvägsstyrelsen anmälda överskridandet av de för ifrågavarande

arbeten uppgjorda kostnadsberäkningarna finner jag anmärkningsvärt. Emellertid

synes av vad styrelsen anfört framgå, att på grund av vissa vid de ursprungliga

kostnadsberäkningarna oförutsedda omständigheter en fördyring

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

11

av arbetena med omläggning av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden

näppeligen kunnat undvikas. Med hänsyn härtill och då i betraktande

av redan inträffad försening ifrågavarande arbeten torde böra bedrivas i jämförelsevis

hastig takt, anser jag mig böra tillstyrka att för budgetåret 1928—

1929 anvisas, utöver enligt planen återstående 700,000 kronor, ytterligare det

belopp, 700,000 kronor, som av järnvägsstyrelsen anses erforderligt för ändamålet

för nämnda budgetår, eller sålunda tillhopa 1,400,000 kronor.

Vad beträffar överskridandet av de för arbetena vid Stockholms norra station

beräknade kostnaderna, synas orsakerna härtill till större delen icke varit

av tvingande natur. Med hänsyn till de fördelar i trafikhänseende eller

den tillfredsställande förräntning av däri nedlagt kapital, som genom de senare

tillkomna anordningarna ernås, torde järnvägsstyrelsens förslag till täckande

av den uppkomna bristen likväl böra vinna bifall. Därest riksdagen icke däremot

uttalar någon erinran, lärer alltså Kungl. Maj:t framdeles medgiva, att

för nu angivna ändamål må av statens järnvägars förnyelsefond tagas i anspråk

ett belopp av 175,000 kronor.»

Beträffande det av järnvägsstyrelsen anmälda överskridandet av kostnaderna Utskottets

för ifrågavarande arbetsföretag och orsakerna härtill, får utskottet hänvisa yttranåetill

den i statsverkspropositionen framlagda utredningen och vad departementschefen

i anslutning härtill anfört.

Ofrånkomligt torde vara, att för arbetenas fortsättande medel ställas till

förfogande i den utsträckning, som av järnvägsstyrelsen begärts. Utskottet

hemställer därför,

att riksdagen må för omläggning av västra stambanans ingångslinje

över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar

vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1928—1929

anvisa ett reservationsanslag av 1,400,000 kronor.

10 ro) Kungl. Maj:t har (punkt 10) föreslagit riksdagen att för ordnande av

bangårdsförhållandena i Göteborg för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 1,100,000 kronor.

Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet,

sid. 41—43.

Ordnande

av ban
fårdsförllandena

i

Göteborg.

[10.]

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 163, har 1927 års riksdag fattat

beslut angående ordnande av bangårdsförhållandena i Göteborg. Därvid medgav

riksdagen, att för utförande av härav föranledda arbeten finge av statens

järnvägars förnyelsefond tagas i anspråk ett belopp av högst 3,100,000 kronor.

Samtidigt anvisade riksdagen för samma ändamål för budgetåret 1927—1928

ett anslag av 600,000 kronor.

Av de för samtliga arbetens genomförande beräknade kostnaderna, 7,495,000

kronor, skola av statens järnvägar bestridas ett belopp av 5,374,800 kronor,

varav 2,275,000 kronor äro avsedda att av riksdagen anvisas såsom särskilt

anslag och återstoden, avrundad till 3,100,000 kronor, skall utgå av förnyelsefondsmedel.

Enligt en inom järnvägsstyrelsen upprättad plan skulle för arbetenas be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

drivande, såvitt statens järnvägar angår, krävas av anslagsmedel nnder budgetåret

1927—1928 600,000 kronor, under budgetåret 1928—1929 1,100,000

kronor och under budgetåret 1929—1930 575,000 kronor samt av förnyelsefondsmedel

under år 1927 200,000 kronor, under år 1928 1,400,000 kronor och

under år 1929 1,500,000 kronor.

I enlighet härmed hemställer järnvägsstyrelsen, att för budgetåret 1928—

1929 måtte anvisas ett belopp av 1,100,000 kronor. Beträffande erforderligt

belopp av förnyelsefondsmedel anmäler styrelsen sin avsikt att därom göra

framställning i samband med avgivande av förslag till disposition under år 1928

av medel ur nämnda fond.

Utskottets Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,

yttrande.

att riksdagen må för ordnande av bangårdsförhållandena i

Göteborg för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 1,100,000 kronor.

Gångbroar 11 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 11) hemställer utskottet,

och gång
tunnlar.

att riksdagen må för gångbroar och gångtunnlar för budget
[11.

] året 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kro
nor.

Ny malm- 12:o) Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen att för fullbordanverkstad

vid av ny malmvagnsverkstad vid Notviken för budgetåret 1928—1929 anvisa

Notviken, ett reservationsanslag av 425,000 kronor.

[12-1

För påbörjande av ny malmvagnsverkstad vid Notviken, för vilket företag

kostnaderna beräknats till 825,000 kronor, har riksdagen för budgetåret 1927

—1928 anvisat 400,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har anfört, att enligt uppgjord arbetsplan anläggningen

vore avsedd att fullbordas år 1928, vilket ock med hänsyn till den motsedda ökningen

av malmtrafiken vore synnerligen behövligt. Styrelsen har därför hemställt,

att hela det återstående beloppet, 425,000 kronor, måtte anvisas för nästkommande

budgetår.

Utskottets Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot att det för fullbordande av

yttrande. ^en nya malmverkstaden i Notviken erforderliga återstående beloppet nu

beviljas, får hemställa,

att riksdagen må för fullbordande av ny malmvagnsverkstad

vid Notviken för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 425,000 kronor.

Inköp av

fastighet i

Stockholm.

13 :o) Under punkt 13 har Kungl. Ma,j:t föreslagit riksdagen att för inköp

för statens järnvägars räkning av fastigheten nr 1 i kvarteret Pensionären i

[13.]

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

13

Stockholm för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av

1,550,000 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet hänvisas till sid. 44—47 i förberörda statsrådsprotokoll.

På därom av järnvägsstyrelsen i skrivelse den 28 juli 1916 gjord framställning

bemyndigade Kungl. Maj:t genom brev den 25 augusti 1916 järnvägsstyrelsen

att med direktionen för statens järnvägars änke- och pupillkassa träffa

överenskommelse om förhyrande för en tid av högst 25 år, räknat från och med

den 1 oktober 1916, av fasta egendomarna nr 10, 21 och 22 i kvarteret Svanen

— numera nr 1 i kvarteret Pensionären -— i Stockholm med adressnummer 1

och 3 Vasagatan, 66 och 68 Klarabergsgatan samt 75 och 77 Mästersamuelsgatan

att användas till tjänstelokaler för statens järnvägars behov och till bostäder

för sådana vid nämnda järnvägar anställda tjänstemän, som kunde erhålla

bostad in natura, med rätt för järnvägsstyrelsen att mot ersättning uthyra

för nyss angivna ändamål icke behövliga utrymmen. Med stöd av detta

bemyndigande förhyrde järnvägsstyrelsen ifrågavarande fastighet för en tid av

25 år, eller från och med den 1 oktober 1916 till och med den 30 september 1941.

I sin ovannämnda skrivelse meddelade styrelsen jämväl, att änke- och pupillkassans

direktion förklarat sig villig att till fullmäktige för kassans delägare

framlägga förslag, att fullmäktige ville medgiva, att direktionen finge

träffa avtal om försäljning av fastigheten till styrelsen under förutsättning,

att Kungl. Maj:t inom 15 år från den 1 oktober 1916 bemyndigade styrelsen

att inköpa densamma och under villkor, att köpeskillingen bestämdes till fastighetens

bokförda värde, ökat med så stort belopp, att kassans ränteinkomst

under vart och ett av de år, kassan varit ägare till fastigheten, uppginge till

5.5 procent av bokförda värdet därå. Fullmäktige lämnade också vid sammanträde

den 7 juni 1917 bifall till försäljning under angivna förutsättning

och villkor.

Järnvägsstyrelsen har nu framlagt förslag om förvärvande ^ör statens järnvägars

del av ifrågavarande fastigheter, vilka alltmera kommit att tagas i anspråk

för statens järnvägars tjänstelokaler — endast en mindre del disponeras

för närvarande för bostäder åt tjänstemän vid statens järnvägar eller uthyras

till enskilda.

Den ekonomiska innebörden av ifrågavarande fastighetsförvärv belyses av

följande:

Köpeskillingen utgör 1,550,000 kronor.

Den sammanlagda tomtarealen uppgår till 1,799 kvadratmeter. Då tomtvärdet

här icke gärna understiger 600 kronor per kvadratmeter, kan enbart

tomtens värde uppskattas till något över 1,000,000 kronor eller omkring 2U av

köpesumman. Brandförsäkringsvärdet å byggnaderna är 960,000 kronor. Fastighetens

taxeringsvärde, som utgör 2,080,000 kronor, överstiger ovannämnda

köpeskilling med 530,000 kronor.

De årliga utgifterna för de i fastigheten inrymda kontorslokalerna torde efter

förvärvet och sedan vissa redan nu planerade omdispositioner blivit vidtagna

härvidlag kunna beräknas sålunda:

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

14 Statsutskottets utlåtande Nr 9.

ränta, 5 / å 1,550,000 kronor.......... 77,500 kr.

amortering, 2 % å 960,000 » .......... 19,200 »

underhåll, uppvärmning m. m........... 25,000 »

Summa 121,700 kr.

Avgår inkomster för uthyrda lokaler:

butiks-, lager- och dylika lokaler........ 60,000 kr.

personalbostäder..............._._14,000 »

Summa 74,000 kr.

Återstår kostnad, avseende statens järnvägars kontorslokaler,

omfattande 107 normalrum....... 47,700 kr.

eller cirka 440 kronor per rum och år.

Vid ett förhyrande i allmänna marknaden av ett motsvarande antal likvärdiga

rum torde vid nuvarande prisnivå årshyran icke kunna beräknas lägre än

900 kronor per rum eller för 107 rum sammanlagt 96,300 kronor att sålunda

jämföras med ovannämnda 47,700 kronor.

Beträffande likvideringen av köpeskillingen har järnvägsstyrelsen hos

Kungl. Maj:t hemställt, att styrelsen måtte erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd

att placera 1,550,000 kronor pensionsfondsmedel i den nu ifrågavarande fastigheten

samt att gottgöra fonden ränta enligt samma procent —- för närvarande

4 — som jämlikt Kungl. Maj :ts kungörelse den 10 oktober 1924 lämnas

för fondmedel, liggande som rörelsekapital.

Riksräkenskapsverket, som yttrat sig i ärendet, har påyrkat, att, för den

händelse statens järnvägar ansåges höra förvärva ifrågavarande fastighet, anslag

därför i vanlig ordning måtte anvisas under utgifter för kapitalökning.

Departementschefen anför:

»Då statens järnvägar redan disponerar större delen av omförmälda fastighet

nr 1 i kvarteret Pensionären och då stadigvarande behov därav synes förefinnas,

torde man icke böra underlåta att begagna det tillfälle, som erbjuder

sig att förvärva fastigheten för statens järnvägars räkning. Med hänsyn härtill

och då den betingade köpeskillingen, 1,550,000 kronor, torde få anses förmånlig,

anser jag mig böra tillstyrka berörda fastighetsförvärv.

Vidkommande sättet för täckande av köpeskillingen kan jag däremot icke

biträda järnvägsstyrelsens förslag. Av skäl riksräkenskapsverket anfört lärer

ifrågavarande utgift, som avser ökande av statsverkets fasta egendom, böra

komma till synes i budgeten och alltså täckas genom anvisande av anslag å

riksstaten. Jag anser mig därför böra föreslå, att ifrågavarande belopp*

1,550,000 kronor, för nästkommande budgetår anvisas såsom kapitalökningsanslag.

På sätt riksräkenskapsverket antytt lärer med anledning härav ny

upplåning icke erfordras, då mot anslaget svarande medel torde komma att i

riksgäldskontoret deponeras av statens järnvägars pensionsfond.»

Under åberopande av vad departementschefen i ärendet anfört hemställer

utskottet,

att riksdagen må för inköp för statens järnvägars räkning

av fastigheten nr 1 i kvarteret Pensionären i Stockholm för

budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av

1,550,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

15

14 :o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts under punkt 14 gjorda framställning

hemställer utskottet,

att riksdagen må för anläggande av telegraf- och sektionstelefonledningar

samt för utförande av kabelarbeten för budgetåret

1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 100,000

Telegraforh

soktionstclefonlednintuir

samt kabelarbeten.

[14.]

kronor.

15 :o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för växel- och signalsäker- Växel- och

hetsanläggningar för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av

400,000 kronor. anlägg-''

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till sid. 49—50 i förut omför- nin^ar.

mälda statsrådsprotokoll. [15-]

För växel- och signalsäkerhetsanläggningar har riksdagen senast för budgetåret

1927—1928 anvisat ett belopp av 150,000 kronor. För budgetåret 1928

—1929 har järnvägsstyrelsen hemställt om beviljande för nämnda ändamål av

ett belopp av 600,000 kronor.

I fråga om detta anslagsäskande yttrar departementschefen:

»Med anledning av järnvägsstyrelsens betydande anslagskrav och med hänsyn

till de avsevärda belopp, som under de senaste tio åren använts för växeloch

signalsäkerhetsanläggningar, har jag från styrelsen infordrat vissa uppgifter

rörande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål. Av dessa uppgifter

inhämtas, att för utveckling av trafiksäkerhetsanordningarna i anslutning till

1912 års trafiksäkerhetskommissions direktiv skulle erfordras ytterligare arbeten

för sammanlagt 4,300,000 kronor, varav 2,000,000 kronor för kalenderåren

1928—1933. För övriga hithörande arbeten, som, såvitt nu kan förutses,

äro avsedda att komma till utförande under närmaste femårsperiod i syfte att

åstadkomma ökad säkerhet för trafikrörelsen eller att ernå lättnader och besparingar

vid trafikarbetets utförande, beräknar järnvägsstyrelsen ett sammanlagt

belopp av 2,700,000 kronor. Sagda belopp, 2,0t)0,000 kronor och 2,700,000

kronor, anser styrelsen böra med 1,400,000 respektive 600,000 kronor utgå

av kapitalökningsmedel samt med 600,000 respektive 2,100,000 kronor av förnyelsefondsmedel.

Av de sålunda erforderliga beloppen av kapitalökningsmedel,

sammanlagt 2,000,000 kronor, skulle 600,000 kronor, såsom styrelsen

jämväl hemställt, anvisas för budgetåret 1928—1929, 400,000 kronor för vart

och ett av budgetåren 1929—1931 samt 300,000 kronor för vart och ett av

budgetåren 1931—1933. De behövliga beloppen av förnyelsefondsmedel, tillhopa

2,700,000 kronor, vore avsedda att fördelas med 600,000 kronor för vart

och ett av kalenderåren 1928 och 1929 samt med 500,000 kronor för vart och ett

av kalenderåren 1930—1932.

Såväl ur trafiksäkerhets- som driftsbesparingssynpunkt synes det önskvärt,

att nya eller förbättrade växel- och signalsäkerhetsanläggningar i lämplig omfattning

komma till utförande vid statens järnvägar. Emellertid är det nödvändigt

att iakttaga en viss återhållsamhet vid investerande av nytt kapital

i anläggningar av nu ifrågavarande slag. Under den närmaste tiden torde sålunda

allenast sadana arbeten böra utföras, som äro av alldeles särskilt angelägen

natur. Jag anser mig därför icke kunna tillstyrka anvisande av större

anslag för ifrågavarande ändamål för nästkommande budgetår än 400,000

kronor.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

Dispositionsanslag:

för

oförutsedda

och mindre

arbeten.

[16.]

Av departementschefens yttrande i ärendet framgår, att betydande belopp

under de närmaste åren ifrågasättas för förbättring eller vidare utbyggande

av signal- och säkerhetsanordningssystemet vid statens järnvägar.

Såväl ur trafiksäkerhets- som driftsbesparingssynpunkt vore det önskvärt,

framhåller departementschefen, att nya eller förbättrade växel- och signalsäkerhetsanläggningar

i lämplig omfattning komma till utförande vid statens

järnvägar. Emellertid vore det nödvändigt att iakttaga en viss återhållsamhet

vid investerande av nytt kapital i anläggningar av nu ifrågavarande slag. Under

den närmaste tiden torde sålunda allenast, enligt departementschefens mening,

sådana arbeten böra utföras, som äro av alldeles särskilt angelägen natur.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för växel- och signalsäkerhetsanläggningar

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av

400,000 kronor.

16 ro) Kungl. Maj:t har (punkt 16) föreslagit riksdagen att såsom dispositionsanslag

för oförutsedda och mindre arbeten för budgetåret 1928—1929

anvisa ett reservationsanslag av 900,000 kronor.

Under en följd av år hava anslag under förevarande rubrik anvisats till

bestridande av utgifter för dels sådana arbeten, vilkas utförande påkallas av

angelägna oförutsedda krav, dels ock sådana mindre arbeten, vilka beräknas

draga en kostnad understigande 25,000 kronor. Senast har för ifrågavarande

ändamål för budgetåret 1927—1928 beviljats ett belopp av 800,000 kronor.

För budgetåret 1928—1929 har järnvägsstyrelsen hemställt om anvisande av

ett belopp av 1,000,000 kronor och såsom motiv härför anfört följande:

»I sin år 1926 ingivna anslagsframställning framhöll styrelsen, att det anslag

— 800,000 kronor — som anvisats för budgetåret 1926—1927, visat sig

vara alltför knappt tilltaget, i det att medlen till största delen måst disponeras

redan vid tiden för anslagsframställningens ingivande, d. v. s. endast cirka tre

månader in på det löpande budgetåret. Styrelsen hemställde därför, att för

budgetåret 1927—1928 måtte såsom dispositionsanslag anvisas ett något högre

belopp eller 1,000,000 kronor. Emellertid fann sig föredragande departementschefen

icke kunna tillstyrka mer än 800,000 kronor, vilket ock blev Kungl.

Maj:ts och riksdagens beslut.

Av det för nu löpande budgetår sålunda beviljade anslaget hava redan disponerats

närmare 600,000 kronor och återstå alltså att disponera för tiden intill

den 1 juli 1928, d. v. s. omkring nio månader, blott cirka 200,000 kronor.

Då det är av stor vikt, att erforderliga medel finnas tillgängliga för utförande

av den mängd av mindre arbeten och anordningar av skilda slag, som

för trafikens rationella avveckling alltid påfordras eller som med teknikens

utveckling ur driftsekonomisk synpunkt eljest äro motiverade och önskvärda,

finner styrelsen sig nödsakad att nu återupprepa sin begäran om höjning av

dispositionsanslaget till 1,000,000 kronor.»

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av järnvägsstyrelsens ifrågavarande anslagsäskande

har departementschefen funnit sig icke kunna tillstyrka högre

belopp än 900,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

‘Statsutskottets utlåtande Nr 9.

17

Utskottet har ej funnit skäl till erinran mot vad Kungl. Maj:t under förevarande

punkt föreslagit oeh hemställer alltså,

Utskottets

yttrande.

att riksdagen må såsom dispositionsanslag för oförutsedda

och mindre arheten för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 900,000 kronor.

17.o) Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen dels besluta, att Inlmidsinlandsbanan

mellan Volgsjön och Gällivare skall å bandelen mellan Sorsele banan mel*

och J okkmokk framdragas över Ava viken, Arvidsjaur, Muskussel och Kåbdalis la-" A °1?''

i enlighet med vad av departementschefen i statsrådsprotokollet angivits;

dels ock för fortsättning av arbetena å inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 1,200,000

kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 52—69 av åberopade statsrådsprotokollet.

sjön och

Gällivare.

[17.]

Med anledning av Kungl. Maj :ts proposition och i riksdagen väckt motion

har 1916 års riksdag, under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av

mark m. m., beslutat fortsättande av inlandsbanan från Volgsjön förbi Vilhelmina

kyrkoby, Stensele, Sorsele, Jokkmokk och Porjus fram till Gällivare

ävensom anläggande av sidospår från lämplig punkt å bansträckan Volgsjön

Stensele till Malgomajsjön och anordnande därstädes av en mindre hamnplats.

För arbeten å ifrågavarande banbyggnad, som med dess av 1917 års riksdag

beslutade sträckning över Kasker och med tillämpande av före kristidens inträdande

gällande priser beräknats i sin helhet draga en kostnad av 30,150,000

kronor, hava för tiden från och med år 1917 till och med budgetåret 1927—

1928 beviljats sammanlagt 34,850,000 kronor, varjämte Kungl. Maj:t till bedrivande

av nödhjälpsarbeten å inlandsbanan anvisat 300,000 kronor. Sammanlagt

hava alltså för ifrågavarande banbyggnad varit tillgängliga 35,150,000

kronor.

I skrivelse den 22 september 1926 med anslagsäskanden till 1927 års riksdag

anförde järnvägsstyrelsen beträffande inlandsbanans norra del eller sträckan

Porjus- Jokkmokk, att ytterligare anslag för nämnda bandels färdigställande

icke erfordrades. I enlighet med vad styrelsen ifrågasatte föreslog

Kungl. Maj :t i nästlidet ars statsverksproposition, att arbetena å inlandsbanans

norra del skulle tillsvidare nedläggas, när järnvägen färdigställts till

Jokkmokk. I fråga om södra delen eller sträckan från Storuman norrut föreslog

Kungl. Maj .t utan att taga standpunkt till den av styrelsen berörda

frågan om nedläggande av arbetena å denna del vid Sorsele — att arbetena

skulle fortsättas från Blattnic.ksele till Sorsele. Piksdagen förklarade sig

icke hava anledning till erinran mot den sålunda framlagda planen samt anvisade

av Kungl. Maj:t äskat belopp, 1,600,000 kronor, för fortsättande av arbetena

å inlandsbanans södra del.

För fortsättande av arbetena å sträckan Blattnicksele—Sorsele av inlandsllihang

till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 9 häft. (Nr 9.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

banan begär järnvägsstyrelsen i skrivelse den 9 september 1927 för budgetåret

1928—1929 1,200,000 kronor. Med nämnda skrivelse har styrelsen överlämnat

en enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 april 1927 verkställd utredning rörande

lämplig sammanbindning av inlandsbanans södra del och tvärbanan från Jörn.

Beträffande lämpligheten av att fortsätta inlandsbanan har styrelsen anfört

bland annat följande:

»Vad som vid den anbefallda och nu av styrelsen verkställda utredningen

framkommit och uttalats ger emellertid icke järnvägsstyrelsen — med de synpunkter

styrelsen har att anlägga och de intressen den har att bevaka — någon

anledning att ändra sin förut kungjorda mening uti spörsmålet om inlandsbanans

fortsatta framdragande. Som ovan anförts står icke värdet av den

diskuterade förbindelsen —• närmast mellan Sorsele och Arvidsjaur — mätt i

beräknebar trafikrörelse och taxeenliga inkomster därav, i någon rimlig proportion

till ränte- och driftkostnader för jämvägsledens anordnande och upprätthållande.

Det framskymtar också i länsstyrelsens yttrande, att annan

järnvägsbyggnad i Norrbottens län skulle vara angelägnare och av större nytta

för befolkningen. Därtill kommer, att om staten under nuvarande förhållanden

likväl vill anse sig förpliktad att ingripa på särskilt sätt för kommunikationernas

ordnande uti här ifrågavarande trakter, detta vid motortrafikens nuvarande

utveckling kan ske på ett vida billigare sätt för staten än genom anläggande

och drift av en järnvägslinje. Järnvägsstyrelsen måste därför bestämt

vidhålla, vad som styrelsen i sin ovan citerade skrivelse av den 22 september

1926 uttalat, nämligen att inlandsbanebygget bör tillsvidare avbrytas,

sedan banan färdigställts söderifrån till Sorsele och norrifrån till Jokkmokk.»

Som sammanfattning av vad som i skrivelsen anförts uttalar järnvägsstyrelsen,

dels att styrelsen icke funnit anledning frångå sin år 1926 uttalade åsikt,

att inlandsbanebygget tills vidare bör avbrytas, sedan banan färdigställts söderifrån

till Sorsele och norrifrån till Jokkmokk, och dels att, om och när inlandsbanans

södra del anses böra sammanknytas med den norra delen, detta bör ske

längs en sträckning Sorsele—Avaviken—Arvidsjaur—Muskussel—Kåbdalis—

Jokkmokk. Ifrågavarande 261 km. långa linje, som skulle ansluta tvärbanan

Jörn—Arvidsjaur vid Arvidsjaurs kyrkplats har beräknats draga en kostnad

av cirka 28 miljoner kronor, varav å den 89 km långa linjen Sorsele—Arvidsjaur

skulle belöpa omkring 9 miljoner kronor. Å sistnämnda sträcka Sorsele—

Arvidsjaur beräknas trafikinkomsterna till 42,000 kronor och driftutgifterna

till 230,000 kronor för år.

Mot detta järnvägsstyrelsens uttalande har avvikande mening anförts av

chefen å styrelsens militärbyrå, vilken med hänsyn till nödvändigheten ur militär

transportsynpunkt att sammanknyta inlandsbanans södra och norra delar

ansett, att något avbrott i inlandsbanebygget icke borde ske utan att banbyggnaden

borde fullföljas i ett sammanhang längs den av järnvägsstyrelsen

för sådant fall förordade sträckningen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har uttalat sig för att inlandsbanan måtte

fortsättas från Sorsele norrut utefter Muskussellinjen samt därvid anfört:

Inlandsbanans fortsättande i en följd om ock i ett mindre hastigt tempo syntes

länsstyrelsen vara en för icke blott de trakter, som banan genomlöpte,

utan ock för hela landet så viktig angelägenhet, att det icke borde uppskju
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

1!)

tas till en oviss framtid. Detta företags hela natur vore av den art, att strängt

ekonomiska synpunkter icke rättvisligen borde läggas på detsamma. Förbises

finge ej heller, att i den tid av arbetslöshet, som rådde och med vilken man

påtagligen ännu länge måste räkna, inlandsbanebygget hade en uppgift att

fylla genom de arbetstillfällen, som det skapade. Skulle en landsväg anläggas

för statlig automobiltrafik mellan Sorsele och Arvidsjaur, ville länsstyrelsen

bestämt hävda, att kostnaderna härför, vilka för den å Västerbottens län fallande

delen mellan Sorsele och Slagnäs belöpte sig till icke mindre än 1,230,000

kronor, borde helt drabba statsverket och i ingen mån påläggas Sorsele väghållningsdistrikt,

som icke hade behov av en så dyrbar väg. Även underhållet

av en väg av långt högre klass än som svarade mot väghållningsdistriktets

behov borde ej åläggas detta utan stanna å statsverket.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört huvudsakligen följande:

Det för Norrbottens läns utveckling i materiellt och kulturellt avseende

viktigaste vore tillskapandet av järnvägslinjer i de trakter, där bebyggelsen

vore tätast, vilket i allmänhet betydde detsamma som byggande av tvärbanor

i älvdalarnas riktning och i deras tätast befolkade bygder. Ur synpunkten

av att tillgodose befolkningens kommunikationsbehov borde därför i södra delen

av länet främst tvärbanan Jörn—Arvidsjaur utsträckas till Avaviken

samt utefter Storavans södra strand fram mot Kasker och så småningom upp

till Arjepluogs kyrkby. Därnäst skulle komma en tvärbana utefter Pite älv

från Älsvbyn till lämplig ändpunkt. Därmed skulle järnvägslinjerna också

komma att ansluta sig till de gamla handelsvägarna, vilket vore en betydelsefull

synpunkt. Då emellertid inlandsbanan vore ofrånkomlig ur försvarssynpunkt,

gällde det att förlägga densamma så, att den gjorde största möjliga

gagn för den materiella och kulturella utvecklingen. Länsstyrelsen ville

därför förorda inlandsbanans framdragande efter den av järnvägsstyrelsen

ifrågasatta Muskussellinjen, dock om möjligt med sträckan Sorsele—Avaviken

förlagd norr om Naustasjön, varjämte i järnvägsbyggnadsplanen borde upptagas

en framtida bibana från lämplig punkt å nyssnämnda sträcka till Arjepluogs

kyrkby.

Järnvägsstyrelsens förslag att anordna statlig automobiltrafik mellan Sorsele

och Arvidsjaur samt för ändamålet för en avsevärd kostnad anlägga en

väg av hög klass ansåge sig länsstyrelsen böra avstyrka. Om icke järnväg

byggdes, syntes näppeligen trafiken från Arjepluogs kyrkby komma att till

någon del föras i riktning mot Sorsele utan fortfarande gå direkt på Arvidsjaur

på nuvarande väg. Den återstående trafiken torde då sannolikt bliva av

så små mått, att den kunde framföras på vanliga vägar och med de fordon,

som den enskilda företagsamheten ställde till förfogande.

Slutligen ville länsstyrelsen i detta sammanhang även understryka sin i

skrivelse den 30 augusti 1926 gjorda framställning om den utomordentligt

stora betydelsen av att påbörja en bana i Tomedalen från övertorneå till Pajala,

i vilka trakter förefunnes ett stort trafikbehov för en talrik och i stark

tillväxt varande befolkning.

Norrbottens läns landsting har i skrivelse den 10 oktober 1927 uttalat bland

annat, att inlandsbanans fortsättning söderut från Jokkmokk vore för Norrbottens

invånare, särskilt i de ännu icke tillgodosedda trakterna, ett önskemål,

buret av de största förhoppningar, och ett livsvillkor.

Chefen för generalstaben har i skrivelse den 25 oktober 1927 framhållit, att

inlandsbanans snara fullbordande vore ur försvarets synpunkt av utomordentlig

betydelse. Inlandsbanan vore ojämförligt viktigare än tvärbanorna, vilka

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

ur sådan synpunkt endast hade sekundär om ock stor betydelse. Därest en

sammanbindning av inlandsbanans norra och södra delar icke åstadkommes,

bleve kostnaderna för banföretaget ur försvarets synpunkt oproportionerligt

stora i förhållande till den ofullbordade banans värde. Beträffande inlandsbanans

sträckning bär chefen för generalstaben framhållit, att ehuru den s. k.

Kaskerlinjen på grund av sitt stora avstånd från Östersjökusten icke minst

med hänsyn till flygvapnets senaste utveckling måste anses äga avgjorda företräden,

han ansåge sig kunna biträda järnvägsstyrelsens förslag om banans

framdragande enligt Muskussellinjen.

Av departementschefen har anförts, hurusom den nu återstående delen av

inlandsbanan mellan Sorsele och Jokkmokk med dess av riksdagen beslutade

sträckning över Kasker skulle särskilt norr om Skellefteälvens sjösystem komma

att gå genom glest befolkade samt för jordbruk och skogshushållning

ogynnsamma ödebygder. Enahanda bleve till väsentlig del förhållandet med

den av denna sträckning av inlandsbanan betingade bandelen Arvidsjaur—

Gubblijaure av tvärbanan till Jörn. I tidigare avgivna yttranden vitsordades

enhälligt överlägsenheten ur nationalekonomisk synpunkt av den östligaste

sträckningen, Kåbdalislinjen, varemot denna ur försvarssynpunkt icke kunde

godtagas av chefen för generalstaben såsom liggande alltför långt åt öster.

Den nya Muskussellinjen skulle, framhåller departementschefen vidare, frånsett

den 3 kilometer kortare Kåbdalislinjen, erhålla mindre banlängd än de

övriga alternativen samt med nu rådande prisläge kunna utföras för en kostnad,

som icke överstege kostnaden för något av de övriga alternativen. Från

nationalekonomisk synpunkt torde Muskussellinjen få anses vara lika god som

Kåbdalislinjen och sålunda avsevärt bättre än övriga västligare sträckningar,

och därtill komme, att denna linje jämväl ur försvarssynpunkt kunnat godtagas

av chefen för generalstaben. Inlandsbanan i denna sträckning skulle

erhålla en lämplig och naturlig anslutning till tvärbanan till Jörn vid den

för dess hittillsvarande utbyggnadsskede bestämda ändpunkten, den stora

kyrkobyn Arvidsjaur, i följd varav någon förlängning av denna tvärbana icke

skulle erfordras.

Beträffande fortsättningen av inlandsbaneföretaget har departementschefen

i övrigt anfört bland annat följande:

»Enligt min mening äro grundförutsättningarna för banans byggande alltjämt

för handen, men fullföljandet av byggnadsplanen är givetvis i hög grad

beroende av de ekonomiska möjligheterna för planens förverkligande. Det

torde vara uppenbart, att försvaret av övre Norrland skulle hava föga gagn av

banan, om densamma norrut skulle avbrytas vid Sorsele. Ej heller skulle

nyttan i detta hänseende av banan i någon högre grad ökas, om en järnväg å

denna sträcka ersattes med en väg, låt vara denna byggdes för tyngre motorfordonstrafik.

Inlandsbanans ändamål ur försvarssynpunkt, nämligen att densamma

skall komma att utgöra en andra uppmarschlinje med tryggat läge till

de norrbottniska gruvfälten och Bodens fästning, kräver en fortsättning av

banan norrut från Sorsele. Nödvändigheten ur denna synpunkt av banans

fullbordande torde icke heller hava förringats genom de erfarenheter, som

vunnits, sedan beslut om banans byggande fattades. Det lärer vidare vara

klart, att inlandsbanan skulle bliva av ej ringa betydelse för den ekonomiska

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

21

och kulturella utvecklingen inom do delar av övre Norrland, varom här är fråga.

Särskilt torde så bliva förhållandet, därest hanan framdrages genom sådana

trakter, där grundförutsättningarna för en dylik utveckling verkligen äro för

handen, nämligen förefintligheten i större utsträckning av redan odlad och

odlingsbar jord samt goda skogsmarker. Med hänsyn till vad sålunda anförts

och då den av järnvägsstyrelsen nu undersökta sträckningen av bandelen Sorsele—Jokkmokk,

vilken tidigare icke kommit under omprövning, såvitt nu kan

bedömas, torde vara den ur olika synpunkter lämpligaste, anser jag mig icke

kunna tillstyrka ett upphävande av beslutet om inlandsbanans byggande i

dess helhet, utan vill föreslå, att den återstående bandelen Sorsele—Jokkmokk

fullbordas samt framdrages i den av järnvägsstyrelsen för sådant fall förordade

sträckningen från Sorsele förbi A va viken, Arvidsjaur, Muskussel och Kåbdalis

till Jokkmokk.

Beträffande därefter frågan om den takt, i vilken arbetena å inlandsbanan

skola fortsättas, så har vid 1927 års riksdag fattats beslut om nedläggande av

arbetena å inlandsbanans norra del, när järnvägen färdigställts till Jokkmokk.

Någon anledning att nu påyrka ändring härutinnan föreligger ej. I fråga om

arbetena å södra delen av banan yttrades i nästlidet års statsverksproposition

— jämte det förslag framställdes om arbetenas fortsättande till Sorsele — att

frågan, huruvida ett avbrott i banbyggnaden borde ske vid Sorsele, syntes icke

böra avgöras, förrän arbetenas framskridande gjorde ett ställningstagande nödvändigt.

Med hänsyn till arbetenas planläggning är det nu nödvändigt att avgöra,

huruvida arbetet skall upptagas å bandelen Sorsele—Arvidsjaur. Visserligen

utvisa de av järnvägsstyrelsen verkställda utredningarna, att anläggandet

och trafikerandet av en järväg å denna sträcka, för närvarande skulle bliva

förlustbringande. Man lärer emellertid över huvud taget svårligen kunna räkna

med ett gynnsamt ekonomiskt resultat av inlandsbanan, vilken ju får anses hava

tillkommit huvudsakligen av andra skäl än de rent ekonomiska. För ett omedelbart

byggande av järnväg mellan Sorsele och Arvidsjaur tala förutom de allmänna

kulturella skälen framför allt försvarssynpunkten. På min förfrågan

har chefen för generalstaben i skrivelse den 25 oktober 1927 förklarat, att

sträckningen från Sorsele över Avaviken till Arvidsjaur, samtidigt som den

sammanbunde inlandsbanans södra del med tvärbanan Jörn—Arvidsjaur, tilllika

kunde anses utgöra en del av inlandsbanan enligt den förordade Muskussellinjen

samt att med anledning härav det ur försvarets synpunkt vore icke

endast önskvärt utan även av den största betydelse, att ifrågavarande handel

komme till utförande utan uppskov. Ur trafiksynpunkt lärer det vara av en

viss betydelse att med järnvägen nå sjösystemet vid Avaviken, varjämte ett

sammanknytande av inlandsbanan med tvärbanan Jörn—Arvidsjaur även torde

bliva av värde för förflyttingen av statens järnvägars rullande materiel. Hur

än utvecklingen gestaltar sig, lärer det, såvitt nu kan förutses, icke komma

ifråga att för all framtid lämna ifrågavarande bandelar ofullbordade med

slutpunkter vid Sorsele och Arvidsjaur. Även om det kan synas lockande att

uppskjuta arbetena med dessa bandelars sammanknjdande till bättre tider, är

det dock måhända mera framsynt att utföra arbetena under en lågkonjunktur

med få arbetstillfällen än under bättre tider med stor efterfrågan på arbetskraft.

Förbises må ej heller slutligen, att arbetenas fortsättande å inlandsbanan

omedelbart efter banans färdigställande till Sorsele skulle bereda möjlighet

såväl till fortsatt sysselsättning för den stam av förmän och arbetare,

som vid statens sedan många år tillbaka bedrivna järnvägsbyggnader i övre

Norrland vunnit god erfarenhet i yrket, som ock till ytterligare användning

av vid nuvarande arbetsplatser befintlig arbetsredskap, vilken eljest måste

avyttras för jämförelsevis obetydliga belopp. I sistnämnda hänseende bör

nämligen uppmärksammas, att nu pågående banbyggnadsarbeten i övre Norr
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 9:

Utskottets

yttrande.

land inom de närmaste åren komma att fullbordas. Så beräknas tvärbanan

från Jörn, som vid bifall till vad jag nu föreslår skulle sluta vid Arvidsjaur,

bliva färdigställd under budgetåret 1928—1929, delen Storuman—Sorsele av

inlandsbanan under budgetåret 1929—1930 och statsbanan Hällnäs—Stensele,

i enlighet med vad jag senare denna dag kommer att föreslå, senast under budgetåret

1931—1932. På grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra

föreslå, att i samband med inlandsbanans framdragande till Sorsele bansträckan

Sorsele—A vaviken—Arvidsjaur kommer till utförande. Vid bifall härtill torde

under nästa budgetår endast vissa förberedande arbeten behöva äga rum å sträckan

Sorsele—Arvidsjaur, och lära kostnaderna härför kunna bestridas från

det av järnvägsstyrelsen begärda anslaget till inlandsbanan utan förhöjning av

detta anslag.

Beträffande frågan om beviljande av anslag för statens järnvägsbyggnader

i Norrland synes det önskvärt, att ett anslagsbelopp, i huvudsak motsvarande

vad som under de senaste åren i genomsnitt plägat anvisas för ändamålet,

jämväl under de närmaste åren framåt kan beviljas. Härigenom skulle möjlighet

vinnas att med bibehållande i lämplig utsträckning av den erfarna arbetspersonalen

och i en för ett ekonomiskt järnvägsbyggande lämpad takt fortsätta

redan beslutade banbyggnader ävensom att, i den mån dessa avslutas,

kunna, där så befinnes lämpligt, påbörja byggandet av någon enstaka ny

statsbana, exempelvis den bana i Tornedalen, som livligt förordats av länsstyrelsen

i Norrbottens län och vars anläggande synes kunna leda till gagn för

denna utvecklingskraftiga gränsbygd.»

Av 1923 års riksdag har redan tidigare i anledning av ett av dåvarande

departementschefen väckt förslag om inställande tillsvidare av arbetena på inlandsbanan

framhållits angelägenheten av att ett dylikt nedläggande av företaget

un dvekes; i överensstämmelse härmed anvisades ytterligare anslag till

banbyggets fortsättning söderifrån liksom ock — i enlighet med länsstyrelsens

i Norrbottens län livliga tillstyrkan — norrifrån ned till Jokkmokk.

Då nu ånyo anledning föreligger att taga ställning till frågan om ett avbrott

av inlandsbanebygget, får utskottet erinra om nämnda av 1923 års riksdag

uttalade uppfattning. Visserligen skall det icke förnekas, att genom motortrafikens

snabba tillväxt och det neddragande inflytande denna liksom konjunkturförhållandena

i övrigt visat sig utöva på statens järnvägars finanser

de allmänna förutsättningarna för inlandsbanebyggets fullföljande försämrats

på ett sådant sätt, att viss tvekan ur rent ekonomisk och statsfinansiell synpunkt

kan hysas mot arbetenas fortsättande. Att, sedan nu så stor del av

denna enhetligt tänkta inre samfärdselled mellan de lappländska malmfälten

och Mellan-Sverige färdigställts, uppgiva eller åtminstone till en synnerligen

oviss framtid uppskjuta planen på dess fullbordan torde dock enligt utskottets

mening icke böra förekomma. Ur strategisk synpunkt anses ett genomförande

av det tidigare i detta avseende fattade beslutet alltjämt vara av synnerlig vikt.

Även i övrigt kvarstå de allmänna skälen för att banföretaget genomföres.

Bland befolkningen i de trakter som beröras av banan torde företagets genomförande

alltjämt anses utgöra en huvudförutsättning för Norrlands fortsatta

kulturella och ekonomiska utveckling.

Att för statens järnvägars del det ekonomiska resultatet av ifrågavarande

banbygge genom Västerbottens och Norrbottens lappmarker kan komma att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

23

ställa sig mindre tillfredsställande, togs i betraktande redan då beslutet om

banans anläggning fattades. Ytterligare bär emellertid nu av järnvägsstyrelsen

åberopats, hurusom genom inverkan, bland annat, av en tilltagande motortrafik

statens järnvägars finanser på sista tiden avsevärt försämrats. Vad

inlandsbanan beträffar må dock framhållas, att viss hänsyn tagits till det sålunda

inträdda förändrade förhållandet genom att kapitalökningsanslagen till

banbygget numera anvisas att utgå av andra statsinkomster än lånemedel med

därav följande eftergift av kraven på direkt förräntning av nedlagt kapital.

Det samband, som frågan om finansieringen av inlandsbaneföretaget äger med

spörsmålet om användningen av de årligen inflytande statsintäkterna från de

norrbottniska malmfälten, bör ej heller förbises; i detta avseende må erinras

om ett av 1927 års riksdag gjort uttalande om lämpligheten av att låta någon

del av dessa inkomster i någon form komma statens järnvägar till godo.

Utskottet har ansett det vara av intresse meddela följande:

Avståndsuppgifter rörande Inlandsbanan:

Kristinehamn—Brunfio.................528 km.

Brunflo—Östersund................... 15 * 543 km.

Östersund—Storuman..................312 »

Storuman—Sorsele................... 72 »

Gällivare—Porjus—Jokkmokk........•..... 100 * 484 »

Sorsele—Arvidsjaur (89 km.) —Muskussel—Jokkmokk ._._261 >

Kristinehamn—Gällivare (Muskussellinjen) ....... 1,288 km.

Sorsele—Kasker—Gubblijaure—Jokkmokk.....■ . . 216 km.

Tillkommer tvärbana

Arvidsjaur—Gubblijaure.......•...... 71 > 287 >

Vad angår den 9 mil långa sträckan Sorsele—Arvidsjaur, om vars byggnad

nu närmast är fråga, är denna bandels färdigställande redan trafiktekniskt

sett motiverat med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla en sammanknytning

mellan södra inlandsbanans nuvarande slutpunkt vid Sorsele och tvärbanan

Jörn—Arvidsjaur. Även ur allmän samfärdselsynpunkt synes emellertid

goda skäl kunna anföras för dess fullbordan. Banan passerar i sin sålunda

föreslagna sträckning betydande flottbarlagda vattendrag och löper nära utmed

ett vidsträckt trafikerat vattensystem. Banan skulle också komma att gå

fram i omedelbar närhet till stora skogs- samt myrmarksområden och mäktiga

outnyttjade vattenfall. Inom trafikområdet finnas — enligt vad som vidare

inhämtas av utförda trafikekonomiska utredningar — stora arealer odlingsbar

jord, som, sedan den nuvarande isoleringen hävts, borde hava goda utvecklingsmöjligheter

med skogs- och flottningsarbete som binäring. Att trafikinkomsterna

från ifrågavarande bansträcka uppskattats så lågt beror bland annat

på, att man vid beräkningarna utgått ifrån konkurrens med motortrafiken, särskilt

från den redan befintliga postdiligenslinjen Arjeploug—Arvidsjaur. Det

framhålles dock, att de gjorda kalkylerna avse förhållandena de närmaste åren

efter banans öppnande för trafik och att det föreligger anledning hysa för
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Statsbauau

Hällnäs—

Stensele.

[18-]

hoppning om en ej oväsentlig stegring i trafikinkomsterna under förutsättning

att befolkningstillväxten fortsätter i samma tempo som under senaste decennium

samt att den rikliga tillgången på odlingsjord tillvaratages.

Utskottet haller alltsa föro, att det en gang fattade beslutet om inlandsbanans

byggnad bör fullföljas, om ock på grund av tidsförhållandena planens genomförande

måste utsträckas över en betydligt längre tidsrymd än som ursprungligen

avsågs. Med hänsyn särskilt till önskvärdheten av att kunna inom en

så nära framtid som möjligt erhålla en sammanknytning mellan inlandsbanan

och tvärbanan Jörn Arvidsjaur, varvid också denna tvärbanas ytterligare

förlängning västerut skulle kunna undvikas, anser utskottet den av departementschefen

tillstyrkta sträckningen i mera ostlig riktning mot Arvidsjaur

vara av beskaffenhet att böra godtagas. I detta avseende må erinras, hurusom

genom motortrafikens och vägväsendets utveckling förbindelserna mellan

en järnväg med denna östliga sträckning och de västliga delarna av lappmarken,

enkannerligen Arjeploug, betydligt underlättats, varigenom — såsom

departementschefen ävenledes framhållit — i viss mån försvagats de skäl, som

ur allmän samfärdselsynpunkt tidigare talade för den dessa västliga trakter

genomlöpande Kaskerlinjen.

Mot det äskade anslagsbeloppet, 1,200,000 kronor, finner utskottet icke anledning

till erinran.

Under åberopande härav och med framhållande därjämte av det mindre välbetänkta

i att under nuvarande tid med en svårartad arbetslöshet, som alltjämt

kräver omfattande anstalter från statens sida med särskilt anordnade nödhjälpsarbeten

m. in., nedlägga ett sådant företag som inlandsbanebygget, får

utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

I likhet med departementschefen utgår utskottet från att täckning för ifrågavarande

anslag —• liksom det under nästföljande punkt tillstyrkta anslaget

till statsbanan Hällnäs—Stensele — helt beredes av andra inkomster än lånemedel.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) för fortsättning av arbetena å inlandsbanan mellan Volgsjön

och Gällivare för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 1,200,000 kronor;

b) besluta, att inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare

skall å bandelen mellan Sorsele och Jokkmokk framdragas

över Avaviken, Arvidsjaur, Muskussel och Kåbdalis i enlighet

med vad i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 4 januari 1928 angivits.

18 :o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 18) att till fortsättning

av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 69—72 av åberopade statsrådsprotokollet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr !).

25

Under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark in. in. liar 11)17 års

riksdag beslutat anläggande av en 97 km. lång tvärbana från Hällnäs å norra

stambanan till Stensele vid inlandsbanan för en med tillämpning av de före

kristidens början år 1914 rådande arbets- och materialpriserna beräknad anläggningskostnad

av 11,150,000 kronor. För bananläggningen hava sedermera

för tiden från och med år 1919 till och med budgetåret 1927—1928 anvisats

tillhopa 13,375,000 kronor, varjämte Kungl. Maj:t genom beslut den 26 augusti

1921 för nödhjälpsarbeten å banan anvisat 1,000,000 kronor. För bananläggningen

hava sålunda disponerats tillhopa 14,375,000 kronor. Enligt uppgjord

plan skall banan vara färdigställd under budgetåret 1930—1931.

Järnvägsstyrelsen har för 1928—1929 begärt ett fortsatt anslag av 2,500,000

kronor. Enligt vad styrelsen meddelat, kostar bandelen Hällnäs—Lycksele

9,375,000 kronor och bandelen Lycksele—Storuman beräknas till 10,500,000

kronor. Sammanlagt skulle således banan från Hällnäs till Storuman komma

att kosta 19,875,000 kronor. För statsbanan Hällnäs—Stensele äro för budgetåren

till och med 1927-—-1928 anvisade 14,375,000 kronor. Således skulle

återstå att ytterligare anvisa 5,500,000 kronor att fördelas på budgetåren 1928—

1929 till och med 1930—1931.

Departementschefen har anfört följande:

»Medan bandelen Hällnäs—Lycksele av ifrågavarande statsbana utförts för

den beräknade kostnaden, synas kostnaderna för fullbordande av den återstående

sträckan Lycksele Storuman komma att överskrida det beräknade beloppet

med omkring 1,000,000 kronor. Anledningen härtill är huvudsakligen, att

vid den definitiva och detaljerade kostnadsberäkning för sistnämnda handel, som

först nyligen kunnat verkställas, man nödgats räkna med ej oväsentligt högre

arbetslöner än som vid tidigare gjord approximativ uppskattning kunnat förutses.

Återstående anslag för banan måste därför tillmätas så, att därmed

jämväl berörda kostnadsökning täckes. För budgetåret 1928—1929 torde

emellertid icke kunna avses högre belopp än 2,000,000 kronor. Även med en

sålunda reducerad medelsanvisning lärer det icke vara omöjligt att fullborda

järnvägen till avsedd tidpunkt. På sätt chefen för finansdepartementet kommer

att senare denna dag angiva torde det för budgetåret 1928—1929 erforderliga

beloppet,^ 2,000,000 kronor, i likhet med vad som skett budgetåren 1926—1928

böra utgå av andra statsinkomster än lånemedel.»

Med tillstyrkande av förevarande förslag, hemställer utskottet, Utskottett

yttrande.

att riksdagen må till fortsättning av statsbanan Hällnäs—

Stensele för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor.

19 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 19) föreslagit riksdagen att till fullbordande Statsbanan

av statsbanan Jörn—Arvidsjaur för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reser- Jörn—

vationsanslag av 1,650,000 kronor. Arvidsjaur.

För fortsättande av arbetena å den 75 km. långa bandelen Jörn—Arvidsjaur

av statsbanan Jörn—Gubblijaure begär järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

9 september 1927 för budgetåret 1928—1929 1,650,000 kronor samt anför till

stöd för sistnämnda anslagsäskande följande:

»Enligt i styrelsens skrivelse den 4 september 1925 framlagd arbetsplan skulle

de fortsatta arbetena å bandelen Jörn—Arvidsjaur bedrivas i sådan omfattning,

att rälsläggningen år 1928 skulle framkomma till Arvidsjaur. I samband

med denna plan verkställda beräkningar utvisade, att kostnaderna för

sträckan Jörn—Arvidsjaur skulle, så vitt då kunde förutses, uppgå till 6,700,000

kronor. Denna kostnadsberäkning var verkställd med ledning endast av då utförd

uppstakning av linjen, innan man hunnit bilda sig närmare omdöme om

jordmånens beskaffenhet och andra arbetsförhållanden, som inverka på anläggningskostnaderna.

Den kunde därför endast bliva approximativ. Sedan bandelen

i fråga numera hunnit i sin helhet bliva definitivt uppstakad, detaljerade

markundersökningar utförts och bangårdsplaner med mera upprättats, hava nya

mera specificerade kostnadsberäkningar verkställts, varvid givetvis hänsyn även

tagits till de såsom bekant stegrade arbetskostnaderna. Det har därvid visat

sig, att kostnaderna komma att något överstiga de tidigare uppgivna och beräknas

nu uppgå till 7,150.000 kronor.

Anledningen till kostnadsökningen ligger huvudsakligen däruti, att jordmånen

befunnits vara sådan, att dyrbarare åtgärder nu måst förutsättas för banvallens

dränering och isolering till förebyggande av tjälskjutning, varjämte

en stor del av de myrmarker, banan går över, visat sig kräva större fyllnadsmassor

än tidigare ansetts behövliga.

Då enligt arbetsplanen bandelen i fråga beräknats vara färdigställd under

år 1929, bör för budgetåret 1928—1929 anvisas det för bandelens fullbordande

behövliga beloppet av 1,650,000 kronor.»

Vad beträffar tvärbanan Jörn—Arvidsjaur skulle, vid bifall till förslaget

rörande inlandsbanans sträckning över Arvidsjaur, utöver det av järnvägsstystyrelsen

begärda beloppet, 1,650,000 kronor, ytterligare medel icke erfordras

för denna tvärbana.

Utskottets Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

yttrande.

att riksdagen må till fullbordade av statsbanan Jörn—Arvidsjaur

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 1,650,000 kronor.

Statens vattenfallsverk.

Kostnader

i samband

med domstolsbehandling

av frågan

om Vänerns

reglering.

[20.]

20 :o) I anledning av Kungl. Maj:ts under punkt 20 gjorda framställning

hemställer utskottet,

att riksdagen må för bestridande av kostnader i samband

med domstolsbehandling av frågan om Vänerns reglering för

budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 300,000

kronor.

Kostnader 21 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 21) föreslagit riksdagen,

Reglering!8 deis mcdS’va> att Kungl. Maj :t må bemyndiga vattenfallsstyrelsen att för

P91 i kronan träffa avtal med vattenfallsägare i Dalälven och Dalälvens reglerings
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

27

förening att för utförande av Öjesjöns reglering bilda ett Öjesjöns vattenregleringsföretag

i huvudsaklig överensstämmelse med ett i statsrådsprotokollet över

kommuni ka tionsärenden den 4 januari 1928 omförmält förslag till avtal;

dels medgiva, att till bestridande av på staten belöpande andel av kostnaden

för nämnda reglering samt för de regleringsföretag inom Dalälvens flodområde,

beträffande vilka riksdagen framdeles kan komma att besluta, att

kronan skall deltaga, må användas besparingar, som uppkommit å av riksdagen

tidigare för dylikt ändamål anvisade anslag att utgå av fasta lånemedel;

dels ock för fullgörande av de på staten belöpande förskottsinbetalningar för

Öjesjöns reglering, som betingas av att ägarna av obebyggda vattenfall icke

äro skyldiga att omedelbart betala på dessa fall belöpande andelar i regleringskostnaden,

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag, att utgå

av tillfälliga lånemedel, av 20,850 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet,

sid 74—80.

I samband med beviljande av anslag till anläggande av ett statens kraftverk

vid Älvkarleby medgav 1911 års riksdag för möjliggörande av berörda

anläggning (skrivelse nr 220), att mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena,

samt Söderfors bruks aktiebolag och Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag,

å andra sidan, finge avslutas avtal i huvudsaklig överensstämmelse med

ett av bolagen den 15 december 1910 undertecknat avtal. Jämlikt § 12 i det

med stöd härav sedermera avslutade avtalet, beträffande vilket de Söderfors

bruks aktiebolag åliggande förpliktelserna numera övertagits av Stora Kopparbergs

bergslags aktiebolag, skall Söderfors bruks aktiebolag till kronan erlägga

15 procent av den på Älvkarleby vattenfall belöpande andelen i kostnanaderna

för sjöregleringar inom Dalälvens flodsystem, vilka öka den vid lågvatten

disponibla vattenkraften vid Älvkarleby, såvitt kostnaderna avse en

fallhöjd av 18.1 meter. Anledningen till stadgandet är, att Söderfors bruks

aktiebolag, som ansågs äga 15 procent av fallen vid Älvkarleby, överlät denna

sin andel på statens vattenfallsverk, mot det att detta förband sig att för all

framtid tillhandahålla bolaget på denna del av fallen, beräknad till 15 procent

av hela vattenkraften, belöpande andel av den elektriska energi, som komme

att vinnas.

Under år 1916 bildades den s. k. Dalälvens regleringsförening u. p. a., vilken

har till uppgift att till gemensam nytta för föreningens medlemmar reglera

vattenframrinningen i Dalälven och dess tillflöden. Kungl. Maj:t har bemyndigat

vattenfallsstyrelsen dels den 30 juni 1916 att för Älvkarleby vattenfall

jämte Stall- och Nygårdsforsarna, dels ock den 25 januari 1918 att jämväl

för Tyttboforsen ingå som medlem av ifrågavarande förening.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom’ gjorda framställningar har riksdagen

beviljat anslag dels för gäldande av statens kostnader i anledning av vattenfallsstyrelsens

inträde i Dalälvens regleringsförening, dels ock såväl för bestridande

av på staten belöpande andel av kostnaderna för provisoriska regleringsåtgärder

inom Dalälvens flodområde, för partiell reglering av Siljan samt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

för reglering av sjöarna Amungen, Ljugaren, Balungen, Skattungen, Oresjön,

Flaten, Snesen och Vänjansjön som ock för fullgörande av de på staten

belöpande förskottsinbetalningar till Dalälvens regleringsförening, som betingas

av, att ägarna av obebyggda fall i Dalälven icke äro skyldiga att omedelbart

inbetala på dessa fall belöpande andelar av berörda regleringskostnader.

Beträffande regleringen av Siljan och Vänjansjön har Kungl. Maj:t sedermera

på framställningar av vattenfallsstyrelsen genom beslut den 26 juli 1923

respektive den 20 augusti 1926 bemyndigat styrelsen att med vattenfallsägare

i Dalälven och Dalälvens regleringsförening träffa avtal att för nämnda regleringsarbeten

bilda sammanslutningar enligt vattenlagen, benämnda Siljans

respektive Vänjansjöns regleringsföretag.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 november 1927 har vattenfallsstyrelsen

gjort framställning om kronans deltagande i kostnaden för ytterligare ett regleringsf

öretag, nämligen regleringen av Öjesjön.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Då den ifrågasatta regleringen av Öjesjön möjliggör ett jämnare utnyttjande

av vattenkraften i Dalälven samt synes bliva för staten ekonomiskt förmånlig

och då statens deltagande i regleringsföretaget torde utgöra en huvudförutsättning,

för att densamma skall komma till stånd, anser jag mig böra

tillstyrka, att staten må deltaga i företaget på de i det framlagda kontraktsförslaget

angivna villkor samt att för ändamålet erforderliga belopp ställas till

vattenfallsstyrelsens förfogande.

Beträffande medelsanskaffningen för gäldande av kronans andel i kostnaden

för regleringsåtgärder inom Dalälvens flodsystem är att märka, att för

sådant ändamål kunna tänkas ifrågakomma -— förutom anslag å riksstaten

— jämväl de medel, som erhållas genom Stora Kopparbergs bergslags aktiebolags

kontraktsenliga inbetalningar till statens vattenfallsverk. Därest inga

särskilda bestämmelser meddelas beträffande dispositionen av de medel, som

av nämnda bolag inbetalas till statens vattenfallsverk, lära de böra inlevereras

till riksgäldskontoret såsom tillgång å vederbörande reservationsanslag, som

riksdagen tidigare av lånemedel anvisat till olika regleringsåtgärder inom Dalälvens

flodområde. Därest något av anslagen för de olika regleringsföretagen,

inberäknat vad sålunda tillgodoförts anslaget, icke försloge till gäldande av

belopp, som vattenfallsstyrelsen kunde bliva pliktig att betala för vederbörande

regleringsföretag, utöver av riksdagen för samma företag beviljat anslag,

skulle möjlighet icke stå öppen att i vidare mån för ändamålet anlita

de av nämnda bolag gjorda inbetalningarna, utan måste särskilt anslag begäras

av riksdagen. På sätt framgår av propositionen nr 120 till 1921 års

riksdag angående anslag för vissa inbetalningar till Dalälvens regleringsförening

har emellertid, efter anmälan till riksdagen, av Stora Kopparbergs bergslags

aktiebolag till vattenfallsstyrelsen inbetald andel av på Älvkarlebyfallet

belöpande kostnader för sjöregleringar inom Dalälvens flodsystem använts till

bestridande av ökade kostnader även för andra dylika regleringsarbeten. Enär

med hänsyn till det nära sammanhanget mellan samtliga ifrågavarande regleringsåtgärder

hinder icke synes möta mot att ett dylikt förfaringssätt till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV V.

lämpas jämväl i fråga om andra liknande fall, lärer, därest riksdagen icke

däremot uttalar någon erinran, Kungl. Maj:t bemyndiga vattenfallsstyrelsen

att för täckande av uttaxeringar och andra merutgifter, som kronan på grund

av regleringsföreningens stadgar eller med Kungl. Maj:ts tillstånd ingångna

avtal kan bliva skyldig vidkännas, använda sådana medel, som bolaget antingen

redan inbetalt eller kommer att inbetala. I den mån dylika från bolaget

framdeles inflytande inbetalningar icke erfordras för andra utgifter för

samma ändamål torde dessa medel, såsom riksräkenskapsverket ifrågasatt,

böra tillföras riksstaten och motsvarande nedskrivning av anläggningskostnaden

äga rum.

Vad beträffar av riksdagen beviljade medel för regleringsåtgärder inom

Dalälvens flodsystem, så även om särskilda anslag anvisats till täckande av

kronans andel i regleringen av vissa angivna sjöar, har med samtliga dessa

anslag i verkligheten avsetts att vinna ett och samma huvudsyfte, nämligen

att öka lagvattenmängden vid Älvkarleby. Såsom riksräkenskapsverket anfört

beträffande Vänjansjöns regleringsföretag, torde varje reglering av Dalälvens

källsjöar i syfte att ordna vattenframrinningen i nämnda älv få anses

ingå såsom ett led i den stora regleringen av Dalälvens flodsystem och

därmed tillgodose nyss angivna ändamål. Med hänsyn härtill torde därför

besparingar, som uppkomma å av riksdagen anvisade anslag till täckande av

kronans andel i kostnaden för regleringsföretag inom nämnda flodsystem,

lämpligen kunna användas för bestridande av på kronan belöpande kostnader

i nya regleringsföretag, beträffande vilka statsmakterna besluta, att kronan

skall deltaga i kostnaden för deras utförande. Däremot synas i fråga om de

anslag, som av tillfälliga lånemedel anvisats till fullgörande av på kronan

belöpande förskottsinbetalningar för obebyggda fall, återbetalda förskott böra

inlevereras till riksgäldskontoret för att i en följande riksstat upptagas under

rubriken »Tillfälliga lånemedel, Återbetalningar».

Då i enlighet härmed för gäldande av den på Älvkarlebyfallet belöpande

andelen, 40,190 kronor, av kostnaden för Öjesjöns reglering icke synes erfordras

något nytt anslag, skulle alltså anvisas endast ett belopp av 20,350 kronor

för bestridande av de på kronan belöpande förskottsinbetalningarna för

sagda regleringsföretag, och torde detta anslag liksom tidigare motsvarande anslag

böra utgå av tillfälliga lånemedel.»

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Vad angar sättet för täckande av de kostnader, som kronan beräknas få vidkännas

för deltagande i här ifrågavarande nya vattenregleringsföretag, finner

utskottet anledning till erinran icke föreligga mot att för ändamålet må tagas

i anspråk den del av de utav Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag gjorda

inbetalningar för sjöregleringar inom Dalälvens flodområde, som för närvarande

kvarstår odisponerad, liksom ock det belopp, med vilket bolaget, efter beslut

om genomförande av Öjesjöns reglering, blir pliktigt att bidraga till bestridande

av utgifterna för sistnämnda reglering. Utskottet hemställer alltså.

Utskottets

yttrande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottet.1 utlåtande Nr 9.

Kraftgtntionen

vid Norrforsen.

[22.]

att riksdagen må

a) medgiva, att Kungl. Maj:t må bemyndiga vattenfallsstyrelsen

att för kronan träffa avtal med vattenfallsägare i Dalälven

och Dalälvens regleringsförening att för utförande av

Öjesjöns reglering bilda ett Öjesjöns vattenregleringsföretag i

huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 4 januari 1928 omförmält förslag

till avtal;

b) medgiva, att till bestridande av på staten belöpande andel

av kostnaden för nämnda reglering samt för de regleringsföretag

inom Dalälvens flodområde, beträffande vilka riksdagen

framdeles kan komma att besluta, att kronan skall deltaga, må

användas besparingar, som uppkommit å av riksdagen tidigare

för dylikt ändamål anvisade anslag att utgå av fasta lånemedel;

samt

c) för fullgörande av de på staten belöpande förskottsinbetalningar

för Öjesjöns reglering, som betingas av att ägarna

av obebyggda vattenfall icke äro skyldiga att omedelbart betala

på dessa fall belöpande andelar i regleringskostnaden, för

budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 20,350

kronor.

22:o) Kungl. Maj:t har (punkt 22) föreslagit riksdagen att för första utbyggnaden

av kraftstationen vid Norrforsen för budgetåret 1928—1929 anvisa

ett reservationsanslag av 1,050,000 kronor.

T fråga om utredningen i ämnet hänvisas till sid. 81—83 i åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 210, beslöt 1924 års riksdag,

att ett statens kraftverk skulle anläggas vid Norrforsen i Ume älv, samt anvisade

för påbörjande av nämnda kraftverk för budgetåret 1924—1925

1.500.000 kronor.

I enlighet med vad riksdagen uttalat bemyndigade Kungl. Maj:t den 4 juli

1924 vattenfallsstyrelsen att anlägga ett statens kraftverk vid Norrforsen på

högra (södra) stranden av Ume älv med maskininstallation för en effekt av

omkring 12,000 kilowatt och för en beräknad kostnad av 6,050,000 kronor.

1925 års riksdag beslöt därefter, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i

ämnet, att kraftstationen vid Norrforsen skulle anläggas med maskininstallation

för en effekt av normalt 15,000 kilowatt och för en beräknad kostnad av

6.690.000 kronor, varjämte riksdagen för fortsättande av arbetena med kraftstationen

för budgetåret 1925—1926 anvisade 4,000,000 kronor. Slutligen har

1926 års riksdag för första utbyggnaden av kraftstationen vid Norrforsen för

budgetåret 1926—1927 anvisat 1,190,000 kronor. För anläggningen har alltså

anvisats det för den beräknade totalkostnadens täckande erforderliga beloppet

6,690,000 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

31

Vattenfallsstyrelsen har nu anmält, att arbetenas fortsättande och fullbordande

givit vid handen, att särskilt avloppstunneln medfört högst väsentligt

ökade kostnader på grund av förefintligheten av ett svårt jordslag på omkring

35 meter under markytan samt flera sporadiskt uppträdande grafitskikt.

På grund härav har tunneln på långa sträckor måst helt omläggas,

varjämte densamma på vissa ställen måst förses med murverk. Den totala

merkostnaden för själva avloppstunneln och dess utlopp i älven belöper sig till

750,000 kronor.

Vad kostnaderna för övriga arbeten beträffar, hava dessa i vissa avseenden

ökats och andra något minskats, men förete en total ökning av 300,000 kronor,

huvudsakligen beroende på oberäkneliga svårigheter på grund av tidig

vårflod, iskravning m. m., som försvårat fångdammsbyggnaderna.

Styrelsen har föreslagit, att för täckande av denna merkostnad måtte få

tagas i anspråk dels ett uppkommet överskott vid anläggningen av Lilla Edets

kraftstation, utgörande 200,000 kronor, dels en besparing av 115,000 kronor

å de till Harsprångets kraftstation anvisade medel, dels ock ett belopp

av 750,000 kronor, utgörande odisponerat rörelsekapital, som ställts till vattenfallsstyrelsens

förfogande av 1921 års riksdag.

Departementschefen yttrar:

»Den uppkomna ytterligare merkostnaden för ifrågavarande anläggning är

i huvudsak beroende på dels förekomsten i avloppstunneln av ett svårt jordslag

ävensom av grafitskikt i tunnelns tak, på grund varav arbetena på långa sträckor

måst helt omläggas, dels ock starkt vattenflöde och släppor i berget. Den

betydande kostnadsökningen synes alltså i stor utsträckning vara att tillskriva

omständigheter, som icke på förhand kunnat förutses. Medel torde nu

böra beredas för täckande av den uppkomna bristen. På sätt förut denna dag

omförmälts i statsrådsprotokollet över finansärenden har chefen för finansdepartementet

föreslagit Kungl. Maj:t att på budgetens inkomstsida uppföra,

bland andra, ovan omförmälda, av vattenfallsstyrelsen anmälda besparingar.

Eör ändamålet erforderliga medel torde därför anvisas såsom nytt anslag.»

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava de omförmälda mer- utskottets

kostnaderna för kraftstationens i Norrforsen utbyggande uppkommit till följd yttrande.

av naturförhållanden, vilka icke kunnat förutses vid de tidigare verkställda

kostnadsberäkningarna. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställer

utskottet,

att riksdagen må för första utbyggnaden av kraftstationen

vid Norrforsen för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 1,050,000 kronor.

23 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 23) föreslagit riksdagen att för utförande

av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens

kraftverk för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000

kronor.

Utredningen återfinnes å sid. 83—85 i åberopade statsrådsprotokollet.

Distrlbutionsanläggn

in gar in. in.

rid statens

kraftverk.

[23.]

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

För utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande

arbeten vid statens kraftverk har 1927 års riksdag för budgetåret 1927—1928

anvisat 1,500,000 kronor. För budgetåret 1928—1929 har styrelsen hemställt

om ett anslag för nämnda ändamål av 1,000,000 kronor. Sistnämnda belopp

är avsett att tagas i anspråk för utvidgningar och förstärkningar inom statens

kraftverks samtliga distributionsområden ävensom för nya anläggningar, varav

behov tid efter annan uppkommer i samband med underhandlingar om

kraftavsättning.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av förevarande anslagsäskande har departementschefen

erinrat, hurusom 1927 års riksdag i anledning av två inom riksdagen

väckta motioner (I: 90 och II: 143) anhållit, att Kungl. Maj:t måtte

med beaktande av vissa av riksdagen angivna synpunkter föranstalta om utredning

samt framlägga därav föranlett förslag rörande framdragande av eu

kraftledning från Porjus till Luleå för tillgodoseende av energibehovet i Norrbottens

kustland. Beträffande resultatet av den i anledning härav sedermera

verkställda utredningen yttrar departementschefen bl. a. följande:

»I skrivelse den 12 december 1927 har vattenfallsstyrelsen avgivit den av

riksdagen begärda utredningen. Styrelsen har därvid hemställt, att styrelsen

oberoende av frågan om subvention måtte få omedelbart påbörja en kraftledning

från Porjus till Boden, avsedd för en effekt av till en början 4,000 kilowatt.

Kostnaderna, omkring 1,050,000 kronor, för ledningen, vars anläggning

skulle draga en tid av omkring tre år, har styrelsen ansett böra utgå

från förevarande anslag. Minskningen i anläggningskapitalet beror på följande

omständigheter. Vid den angivna, mindre överföringsförmågan kan linjen

Porjus—Boden drivas med och tillsvidare isoleras för endast 40,000 volt.

d. v. s. samma spännnig, för vilken vattenfallsstyrelsens ledningsnät i kustlandet

utförts, varvid ovanberörda transformeringsanläggning i Luleå bortfaller.

Linjen från Porjus till kustlandet kan avslutas i Boden, och för överföringen

från Boden till Luleå kan den befintliga 40,000 volts ledningen användas.

Anordningarna i Porjus bliva enklare och kunna utföras med för

andra utbyggnaden i Porjus tillgängliga medel. I den angivna summan av

1,050,000 kronor ingår slutligen icke något belopp för komplettering av kustlandsnätet.

Någon subvention skulle enligt vattenfallsstyrelsens mening sålunda

icke erfordras för åstadkommande av successivt ökad krafttillförsel till

kustlandet, om man där tillämpar normala kraftpris, utan endast om man vill

påskjmda en större kraftleverans till kustlandet eller vill sänka kraftprisen

under de med hänsyn till framställning och överföring erforderliga prisen ned

emot dem, som vattenfallsstyrelsen kunnat tillämpa inom Västerbotten.

Genom beslut den 30 december 1927 har Kungl. Maj:t bemyndigat vattenfallsstyrelsen

att påbörja ifrågavarande kraftledning samt föreskrivit, att kostnaden

för detta arbete skall utgå från anslagen till utförande av distributionsanläggningar

m. m.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för utförande av distributionsanläggningar

och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av

1.000.000 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

33

Beträffande sättet för beredande av täckning för de härovan tillstyrkta anslagen

kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.

Stockholm den 14 februari 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Olof Olsson,

J. L. Widell, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, C. A. Carlsson i Gävle, E. A.

Hallin, C. I. Asplund, J. B. Johansson i Fredrikslund och C. Johansson i Hälsingborg;
från

andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, G. R.

Jansson i Falun, P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosierud,

P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp, E. Kristensson i Göteborg,

B. F:son Holmgren, O. Nilsson i Örebro och S. Persson i Fritorp;

med undantag därav att

i behandlingen av punkterna 17—23 deltagit

herr Oscar Olsson i st. f. herr Olof Olsson och

herr C. O. V. Hammarskjöld i st. f. herr Hallin.

Härjämte hava såsom suppleanter för herr J. G. Walles deltagit, i behandlingen

av punkterna 1—16 herr Oscar Olsson och i behandlingen av punkterna 17_23

herr 7. Hj. E. Pauli.

Reservationer:

vid punkt 6 (telefonstationsbyggnad i nedre Vasastaden i Stockholm)

av herrar Kvarnzelius, Nilsson i Gränebo, Carlsson i Gävle, Johansson i

Hälsingborg, Nilsson i Bonarp, Bengtsson i Norup, Olsson i Kullenbergstorp

och Persson i Fritorp, vilka ansett, att utskottets motivering bort hava följande

lydelse:

»Utskottet, som i likhet med departementschefen anser skäl föreligga, att

åtgärder vidtagas för uppförande av den tilltänkta nya telefonstationsbyggnaden

i nedre Vasastaden, och som icke funnit anledning till erinran mot det

för ändamålet äskade anslagsbeloppets storlek, hemställei;»;

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 saml. 9 häft. (Nr 9.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

vid punkt 13 (inköp av fastighet i Stockholm)

av herr Anderson i Råstock, vilken ansett att utskottet bort hemställa om

avslag å Kungl. Maj:ts framställning;

av herr Kristensson i Göteborg;

vid punkt 17 (inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare)

av herrar Oscar Olsson, Kristensson i Göteborg och Persson i Fritorp, vilka

ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Vid det betydelsefulla avgörande det här gäller, nämligen huruvida ytterligare

28 miljoner kronor skola nedläggas på ett järnvägsföretag, som till största

delen går fram genom Norrlands, såvitt känt är, minst produktiva ödemarker

eller att i avvaktan på närmare erfarenheter om bland annat bilväsendets

fortsatta utveckling låta Sorsele och Jokkmokk tillsvidare bilda slutpunkterna

för inlandsbanebygget, torde stort avseende böra fästas vid den ståndpunkt

järnvägsstyrelsen intagit i frågan. Av nämnda styrelse har i en utförlig motivering

påvisats, huru de inre delarna av Lappmarken numera kunna på ett helt

annat sätt än tidigare betjänas av motorfordon även från en mera avlägsen

järnvägslinje som utgångspunkt. Kännetecknande för den omkastning i samfärdselväsendet,

som bilismen sålunda medfört, är att ledningen för statens järnvägsväsen

vid valet mellan en järnvägslinje Sorsele—Arvidsjaur eller en automobillinje

på samma sträcka ansett sistnämnda alternativ vara att föredraga.

Yad angår den bansträcka, om vars byggnad nu närmast är fråga, eller den

nära 9 mil långa i ostlig huvudriktning löpande järnvägslinjen Sorsele—Arvidsjaur

har på grund av den ytterst ringa trafik, som är att förvänta, man inom

järnvägsstyrelsen vid de trafikekonomiska kalkylernas uppgörande endast

ansett sig kunna räkna med ett tåg varannan dag i vardera riktningen. Det

uppgives också under sådana förhållanden vara att befara att en del av det fåtal

trafikanter, med vilka järnvägen överhuvud skulle hava att räkna, i stället

skola föredraga automobil som transportmedel. Den redan befintliga postdeligenslinjen

Arvidsjaur—Arjeploug, vilken närmast Arvidsjaur kommer att nästan

sammanlöpa med järnvägen, utgör ock en allvarlig och efter allt att döma

bestående konkurrent till en blivande bana. Mot en årlig trafikinkomst av

42,000 kronor skulle svara utgifter för själva driften till belopp av 230,000

kronor. Rena driftunderskottet uppgår alltså till 190,000 kronor, vilket belopp,

om ränta på anläggningskapitalet 9 miljoner kronor inräknas efter 5

procent, skulle stiga till icke mindre än 640,000 kronor.

Även om banan Sorsele—Arvidsjaur bygges, återstår dock innan inlandsbanan

är fullbordad den cirka 17 mil långa sträckan Arvidsjaur—Muskussel—

Jokkmokk. Denna är hittills endast »okulärt» undersökt. Det är dock känt,

att järnvägslinjen här skulle komma att gå fram genom ännu ödsligare trakter,

varför det ekonomiska resultatet av denna del av inlandsbaneföretaget torde

komma att ställa sig än mer avskräckande. I detta avseende kan också åberopas

ett uttalande från länsstyrelsen i Norrbottens län, som ansett att inlandsbanan

i Norrbotten i själva verket vore ur synpunkten att tillgodose befolk
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

35

ningens kommunikationsbehov av underordnad betydelse, ''åtminstone på sträckan

Sorsele—Jokkmokk och alldeles särskilt på den del därav, som ligger norr

om tvärbanan från Jörn’. Länsstyrelsen, som säkerligen icke utan noggrant

övervägande gjort ett sådant uttalande i en fråga av denna för gestaltningen av

länets framtida kommunikationsväsen utomordentliga vikt, har i stället erinrat

om önskvärdheten av att tvärbanor i älvdalarnas riktning och i dessas tätast

befolkade bygder åstadkommas. Det torde alltså vara att befara, att oavsett

ett beslut om nedläggande av ytterligare cirka 30 miljoner kronor i inlandsbanebygget

starka krav från ortsintresset skola framkomma på ytterligare

betydande kapitalutlägg till andra järnvägsföretag i Norrland, för att icke

nämna de vittomfattande vägprojekt, som delvis redan föreligga.

Om alltså överhuvud de största betänkligheter måste göra sig gällande inför

en fortsättning av inlandsbanebygget, gäller detta i all synnerhet just nu under

det oklara läge, vari dessa trakters kommunikationsfrågor befinna sig. Det

torde alltså få anses synnerligen välbetänkt att riksdagen vid sitt avgörande av

frågan följer den ansvariga myndigheten järnvägsstyrelsens förslag, vilket innebär

att inlandsbanebygget tillsvidare skall avbrytas, sedan banan färdigställts

söderifrån till Sorsele och norrifrån till Jokkmokk. Tidpunkten för

avgörande av frågan huruvida bandelen Sorsele—Jokkmokk bör färdiggöras

eller ej bör sålunda enligt utskottets mening framflyttas, tills man får större

erfarenhet om motorfordonens förmåga att tillfredsställande uppehålla trafiken

i dessa trakter. Härför talar ytterligare den omständigheten, att den av

riksdagen tidigare beslutade Kaskerlinjens utbytande mot Muskussellinjen torde

behöva föregås av närmare utredning än som för närvarande föreligger.

Vad ater angar det nu av Kungl. Maj :t i enlighet med järnvägsstyrelsens

förslag äskade fortsättningsanslaget 1,200,000 kronor, torde detta böra beviljas

såsom erforderligt även vid ett avbrott i inlandsbanebygget.

I likhet----än lånemedel.

Under åberopande härav hemställes,

att riksdagen må

a) för fortsättning---- 1,200,000 kronor;

b) besluta, att arbetena a inlandsbanan skola tillsvidare avbrytas,

sedan banan färdigställts söderifrån till Sorsele och

norrifrån till Jokkmokk.»

av herr Rydén, som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen må

a) för fortsättning----av 1,200,000 kronor;

b) med vidhållande av 1917 års riksdag beslut om inlandsbanans

framdragande över Kasker avslå Kungl. Maj:ts förslag

om ändrad sträckning av banan.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:42 Skrivelse till Konungen angående regleringen för budgetåret 1928—1929 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar s. 1 i texten