Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 april 1926 om inskränkning i rätten till inmutning inom vissa län.
1929-04-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1929:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 april 1926 om inskränkning i rätten till inmutning inom vissa län.
Dokumentets text
Första lagutslcottets utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1929 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag
till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 april
1926 om inskränkning i rätten till inmutning inom vissa
län.
Genom en den 15 februari 1929 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 114, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagda i statsrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen
att antaga följande förslag till
Lag
om fortsatt tillämpning av lagen den 28 april 1926 (nr 88) om inskränkning
i rätten till inmutning inom vissa län.
Härigenom förordnas, att lagen den 28 april 1926 om inskränkning i rätten
till inmutning inom vissa län, vilken lag gäller till den 1 januari 1930, skall
äga fortsatt giltighet till den 1 januari 1933.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet hänvisa
till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.
Genom lagen den 28 april 1926 är förordnat, att inom Norrbottens, Väster- Propositionen.
bottens och Jämtlands län inmutning för annans än kronans räkning ej utan
Konungens för särskilt fall givna tillstand ma ske å kronojord, som ej innehaves
under ständig besittningsrätt eller är anslagen till boställe. I förevarande
proposition föreslås nu, att denna lag, som gäller till den 1 januari 1930,
skall erhålla förlängd giltighet under en tid av tre år.
I ett i ärendet avgivet yttrande har bergmästaren i norra bergmästardistriktet
C. I. A.splund anyo framfört ett av honom tidigare, i samband med
prövningen åren 1927 och 1928 av frågan om fortsatt giltighet av 1926 års lag
väckt förslag, att i den provisoriska lagen måtte införas bestämmelser i ändamål
att reglera den Kungl. Maj:t tillkommande dispensrätten. Rörande detta för
Bihang
till riksdagens protokoll 1929. 9 samt. 1 avd. llf käft. (Nr 21—25.) 1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
Utskottet.
slag, som vunnit understöd av kommerskollegium och länsstyrelsen i Norrbottens
län, har departementschefen anfört följande:
Då frågan om utsträckning av giltighetstiden för 1926 års lag var föremål
för behandling av 1927 och 1928 års riksdagar, förelåg jämväl nu berörda
spörsmål till avgörande. Vid båda dessa tillfällen funno emellertid Kung].
Maj :t och riksdagen anledning ej förekomma att i gruvlagstiftningsfrågans dåvarande
läge genomföra en mer detaljerad lagstiftning av provisorisk karaktär,
---Anledning att nu frångå den ståndpunkt, som i förevarande avseende
under föregående år intagits av statsmakterna, synes icke föreligga. De
ytterst fåtaliga ärenden, som inkommit under den tid lagen varit gällande,
synas ej heller, såsom möjligen skulle kunna ifrågasättas, motivera villkorens
intagande i en administrativ författning. I anledning av vad i vissa utlåtanden
framhållits, att av hänsyn till vederbörande inmutare de föreslagna stadgandena
borde intagas i lagen, må erinras, att i den mån en fast praxis utvecklar sig i
fråga om de villkor, som föreskrivas vid beviljande av tillstånd till inmutning,
inmutaren lätteligen kan skaffa sig kännedom därom.
Förslaget innefattar så till vida en nyhet som att medan 1926 års lag vid
föregående tillfällen, 1927 och 1928, beretts fortsatt tillämpning under en tid
av allenast ett år, lagen nu skall erhålla förlängd giltighet under tre år eller
till den 1 januari 1933. Anledningen härtill torde vara att söka i det läge,
vari frågan om en ny gruvlagstiftning för närvarande befinner sig. Beträffande
denna lagstiftningsfråga har departementschefen, under hänvisning till
de därom årligen lämnade uppgifterna i propositionerna angående den provisoriska
lagstiftningens prolongation, erinrat, att sedan socialiseringsnämnden i
augusti 1927 avgivit utlåtande över det av särskilda sakkunniga år 1923 avlämnade
betänkandet ävensom över de i anledning av betänkandet av vissa
myndigheter och sammanslutningar avgivna yttranden, kommerskollegium jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut efter samtliga bergmästares hörande den 24 februari
1928 avgivit yttrande i fråga om socialiseringsnämndens utlåtande. Därjämte
hava ingenjörsvetenskapsakademien, järnkontoret, svenska teknologföreningen
och Sveriges industriförbund, vilka därtill beretts tillfälle, avgivit yttranden
över samma utlåtande. Departementschefen har anfört, att det med hänsyn
till detta lagstiftningsärendes vidlyftiga beskaffenhet och de skiftande uppfattningar
angående den blivande lagstiftningens innehåll, som kommit till uttryck
i avgivna utlåtanden, icke för närvarande lärer vara möjligt att närmare
angiva den tidpunkt, då frågan kan komma att föreläggas riksdagen.
Utskottet har icke något att erinra mot att fortsatt tillämpning gives det i
1926 års lag meddelade förbudet mot inmutning i förening med rätt för Kungl.
Maj:t att därifrån bevilja dispens. Vad angår det under ärendets beredning
framförda förslaget att i den provisoriska lagen införa bestämmelser i ändamål
att reglera den Kungl. Maj :t tillkommande dispensrätten, finner utskottet i likhet
med departementschefen anledning icke föreligga att nu frångå den ståndpunkt,
som i förevarande avseende under föregående år intagits av statsmakterna.
Vidkommande den föreslagna tiden för förlängningen, tre år eller till den
1 januari 1933, biträder utskottet jämväl i denna del förslaget. Utskottet
anser sig emellertid böra framhålla önskvärdheten av att arbetet för åväga
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 21. 3
bringande av en ny gruvlag måtte bedrivas så skyndsamt som omständigheterna
det medgiva.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 18 april 1929.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, greve Spens, Klefbeck, Schlyter,
Svenson i Eskhult*, Fehr*, öhman och Jonsson i Lycksele;
från andra kammaren: herrar Björkman, Lindqvist i Halmstad, Lindley*,
Johansson i Brånalt, Sjögren*, Budén, Grapenson* och Bergström i Bäckland.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:125 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.is proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 april 1926 om inskränkning i rätt a1 i texten