Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring av sjömanslagen till svenska sjömäns skydd under uppehåll i främmande hamnar. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 55 i första kammaren av herr Bergman m. fl. med instämmande beträffande motionens syfte av herr Israel Holmgren m. fl. samt nr 86 i andra kammaren av herr Björn Holmgren m. fl.

1929-02-12 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1929:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring av sjömanslagen till svenska sjömäns skydd under uppehåll i främmande hamnar. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 55 i första kammaren av herr Bergman m. fl. med instämmande beträffande motionens syfte av herr Israel Holmgren m. fl. samt nr 86 i andra kammaren av herr Björn Holmgren m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

I

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1929 kl. Vä 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring av sjömanslagen

till svenska sjömäns skydd under uppehåll

i främmande hamnar.

Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 55 i första kammaren av herr Bergman

m. fl. med instämmande beträffande motionens syfte av herr Israel Holmgren

m. fl. samt nr 86 i andra kammaren av herr Björn Holmgren m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte för

sin del besluta, att 20 och 73 §§ i sjömanslagen den 15 juni 1922 ändras i huvudsaklig

överensstämmelse med följande förslag:

Föreslagen lydelse.

v... 20

Sjöman äger fordra, att viss del av

betalas till bestämd person här i riket

i svensk bank.

Vid påmönstring å fartyg i utrikes

fart skall sjöman anordna dragsedel

för minst halva hyran att av redaren

månatligen utbetalas till bestämd

person eller förening här i riket

eller för sjömannens räkning insättas

i svensk bank. Sådan dragsedel må

icke under anställningstiden av sjömannen

nedsättas under halva hyresbeloppet,

ej heller återkallas; dock vare

det sjömannen obetaget att insätta

annan förmånstagare. Skulle han vid

påmönstringen underlåta att uppgiva

viss förmånstagare, skall halva hyran

Bihang till riksdagens protokoll 1U2''K

Nuvarande text.

§■

hyran efter dragsedel månatligen uteller

för sjömannens räkning insattes

Utan sjömannens samtycke må

dragsedelsbeloppet nedsättas allenast

i den mån den övriga hyran icke förslår

till täckande av sjömannen ålagt

disciplinstraff eller redarens ersättningsanspråk

mot honom.

samt. 1 avd. -4 häft. (Nr 6.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

Föreslagen lydelse. Nuvarande text.

för sjömannens räkning av redaren insättas

i postsparbanken i Stockholm.

Drag sedelsbeloppet må av redaren

nedsättas allenast i den mån den övriga

hyran icke förslår till täckande

av sjömannen ålagt disciplinstraff eller

redarens ersättningsanspråk mot

honom.

73 §.

Befälhavare eller den, som är satt i befälhavares ställe, straffes med böter:

1. Om han använder--—--omförmäld rapport.

9. Om han uraktlåter tillse, att

dragsedel anordnas, där så jämlikt

20 §, andra stycket, skall ske, eller

om han till sjömannen utbetalar penningmedel,

varöver enligt samma §

skolat förfogas genom dragsedel.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, far utskottet

hänvisa till motionerna.

Bestämmelser Enligt 61 § sjölagen den 23 februari 1864 ägde sjöman vid tjänstgöringens

™ hs^29 början rätt att erhålla förskott å hyran, nämligen en månads hyra, om han var

hyra. förhyrd månadsvis, och en fjärdedel av hyran, om han var förhyrd för resa.

På den ort, där lasten till större delen eller helt och hållet lossades, ägde sjömannen

erhålla »lika belopp av sin hyra, såvida det är förtjänt».

I 99 § av sjölagen den 12 juni 1891 stadgades, att sjöman under resan ägde

utbekomma intill två tredjedelar av hyran, i den mån den var förtjänt. En

tredjedel av hyran ägde befälhavaren innehålla till dess sjömannen entledigades.

Till motivering av stadgandet anfördes:

Föreskriften i 61 § Sjöl. om sjömannens rätt till förskott har icke upptagits

i förslaget, då sjöman, som önskar sådant, får göra dess erhållande till villkor

för förhyrningen, och det ingalunda kan anses lämpligt att i lagen uppställa

såsom regel, att ett kontant förskott skall ställas till sjömannens disposition. —

Enligt nämnda lagrum kan sjöman bliva berättigad att i hamn, där lossning sker,

utbekomma hela sin förtjänta hyra. Då en synnerligen kraftig garanti mot

rymning ligger däri, att sjömannen vet sig alltid komma att förlora nagot genom

att rymma, har förslaget berättigat befälhavaren att till avmönstringen innehålla

en tredjedel av hyran. Detta stadgande, som jämväl är nödigt, om ej befälhavarens

rätt att straffa genom mistning av hyra enligt 102 § skall bliva illusorisk,

måste för övrigt anses jämväl lända till sjömannens verkliga nytta.

I förberedande förslaget till sjömanslag — avgivet efter skandinaviskt samarbete

den 4 juni 1920 av sjölagskommittén, däri redare, fartygsbefäl, maskin
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6. 3

befäl och sjöfolk av manskapsklassen voro representerade — stadgades, att

befälhavaren ägde att vid varje tillfälle, då betalning skedde, till dess sjömannen

entledigades, innehålla en tredjedel av hyra, som sjömannen icke förbehållit

sig att få utbetald till viss person här i riket eller för sin räkning insatt

i svensk bank. Dock finge sammanlagt icke innehållas mer än en halv

månads hyra. I sistnämnda avseende anfördes i motiven, att sjömannen skulle

utan en dylik begränsning med hänsyn till storleken av de dåmera utgående

hyrorna kunna komma att undandragas förfoganderätten över mera än skäligt

stora belopp och även lida märkbar ränteförlust. I avgivet yttrande föreslog

kommerskollegium, att sista punkten helt utginge och stadgandet därigenom

bringades i större överensstämmelse med gällande lag, som syntes vara

mera än förslaget ägnad att tillgodose sjömannens eget verkliga bästa, särskilt

i utländska hamnar. Socialstyrelsen yttrade:

Med hänsyn till det synnerligen behjärtansvärda och jämväl från nationalekonomisk

synpunkt viktiga önskemålet att från förslösande rädda sjömännens intjänta

avlöning anser styrelsen sig icke kunna underlåta att ifrågasätta, om ej

den nya begränsningen till en halv månad borde utgå eller ock avsevärt utvidgas.

Om sådan ändring vidtages, synes sjömannens fordran å det innestående beloppet

böra löpa med skälig ränta, till exempel 6 %.

I det slutliga förslaget till sjömanslag företogs icke någon saklig ändring på

denna punkt, da det syntes riktigt, att rätten att innehålla hyra inskränktes till

vad som finge anses oundgängligen nödigt. Förslaget godkändes ock av Kungl.

Maj:t och riksdagen. Ifrågavarande stadgande, 21 § i lagen, lyder så: »Av hyra,

som skall kontant utbetalas till sjömannen, äger befälhavaren att varje gång

betalning sker innehålla en tredjedel, till dess sjömannen avgår från tjänsten.

Innehållet belopp må dock icke vid någon tid överstiga hyra för en halv månad.»

Att märka är, att rätten att innehalla hyra gäller allenast hyra, som kontant utbetalas,

samt att endast en tredjedel av den hyra, som kontant utbetalas vid varje

tillfälle, må innehållas.

I fråga om utbetalning av sjömans hyra upptog sjölagskommittén i det förberedande

förslaget till sjömanslag en bestämmelse, vartill motsvarighet tidigare

saknades. Redaren ålades nämligen skyldighet att, om sjöman det påfordrade,

under tjänstetiden utbetala viss del av hyran till person här i riket eller insätta

den för hans räkning i bank. Till stöd för detta stadgande, som inflöt i lagens

20 §, anförde kommittén:

Sjöfolkets säregna levnadsförhållanden göra, att frestelserna för sjömannen

att förslösa lönen efter hand som den kommer i hans hand säkerligen äro större

än i flertalet andra yrken. Lagstiftningen i olika länder har haft sin uppmärksamhet

riktad härpå. Salunda ma erinras om den engelska Merchant

Shipping Acts regler om s. k. dragsedel och om den nordamerikanska Seamans

Acts kategoriska förbud mot lämnande av förskott å hyra. De nordiska sjölagarna

innehålla icke några bestämmelser uti ifrågavarande syfte; stadgandet

i sjölagens 99 §, att befälhavaren äger intill entledigandet innehålla en

tredjedel av hyran har tillkommit med ändamål att skaffa en garanti mot

rymning och att säkerställa verkställandet av disciplinär bestraffning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

Den stora betydelsen av att sjöfolkets sinne för sparsamhet uppmuntras och

att sparandet stödjes synes väl motivera, att lagstiftningen därvid medverkar,

i den mån så kan lämpligen ske. Det har emellertid icke funnits tillrådligt, att

härutinnan vidtagas åtgärder, som för sjömännens del hava karaktär av tvång.

Motionerna. Såsom framgår av ovan intagna förslag till lagtext, avse motionärerna, att

sjöman skall vara pliktig anordna dragsedel för minst halva hyran. Straffansvar

föreslås, därest befälhavare uraktlåter tillse, att dragsedel anordnas,

eller ock utbetalar penningar, varöver skolat förfogas genom dragsedel. Då

med sjöman enligt svensk sjörättslig terminologi förstås envar av den egentliga

besättningen — vartill befälhavaren dock icke räknas — skall enligt förslaget

skyldighet att anordna dragsedel åvila såväl styrmän och andra befälspersoner

av besättningen som manskapet.

Framställning

i ämnet

av generalkonsul

H. Petri.

Utredning

genom

kommers
kollegium.

I en den 11 september 1924 dagtecknad skrivelse bär svenske konsuln i

Antwerpen generalkonsul H. Petri gjort en framställning i ämnet hos ministern

för utrikes ärendena. I skrivelsen har Petri efter en längre motivering framlagt

ett förslag till ändring av vissa paragrafer i sjömanslagen samt hemställt

om vidtagande av de åtgärder för frågans vidare utredning, som kunde prövas

lämpliga. Den 28 september 1925 överlämnades skrivelsen till handelsdepartementet,

och den 1 oktober samma år anmodade chefen för nämnda departement

kömmerskollegium att i ärendet avgiva yttrande. Kollegium beredde därefter

Sveriges Allmänna Sjöfartsförening, Sveriges Redareförening, Sveriges

Fartygsbefäls Förening, Svenska Maskinbefälsförbundet samt Svenska Sjömansunionen

och Svenska Eldareunionen tillfälle att avgiva yttrande i ärendet.

Av nämnda sammanslutningar hava alla utom eldareunionen avgivit yttrande.

Dessa yttranden hava inkommit i november 1925, utom sjöfartsföreningens och

fartygsbefälsföreningens, vilka avgivits i januari respektive juni 1927.

Enligt Petris förslag skulle i utrikes fart endast hälften av den intjänade

hyran under tjänstetiden få utlämnas. Den andra hälften skulle vid avmönstring

i Sverige överlämnas till sjömannen men vid avmönstring å utrikes ort

av fartygsbefälhavaren redovisas till därvarande konsul, varefter beloppet

skulle översändas till Sverige för att för sjömannens räkning insättas i sparbank.

I sitt yttrande över förslaget meddelar redareföreningen, att den visserligen

anser sig icke utan vidare kunna tillstyrka bifall till förslaget oförändrat men

dock finner syftet i förslaget vara värt så stort beaktande, att en utredning

av frågan av sakkunniga måste anses vara tillrådlig. Maskinbefälsförbundet anser,

att Petris skrivelse icke bör föranleda till någon lagstiftningsåtgärd och

att, därest någon sådan anses erforderlig för manskapet, undantag dock göres

för befälet. Sjömansunionen hemställer, att förslaget till lagstiftning icke

måtte till någon åtgärd i föreslagen riktning föranleda. Styrelsen för s.jöfartsföreningen

— vilken förening bland annat har till syfte att verka för befrämjandet

av svenska sjöfartens utveckling och intressen samt ändamålsenligt representerande

av den svenska sjöfarten jämte alla därmed förknippade intressen

och vars styrelse representerar redare, fartygsteknici, sjöassuradörer,

skeppsklarerare, befälhavare och styrmän, maskinister samt sjöfolk av manskapsklassen

—- har i sitt yttrande, som är enhälligt, anfört:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

5

De skäl, som föranlett framläggande av förevarande förslag, kar styrelsen

funnit synnerligen behjärtansvärda. Även styrelsen är av den uppfattningen,

att intet må försummas för att råda bot på de uppenbara missförhållanden,

som i förslagets motivering beröras. Styrelsen är emellertid icke, i varje fall

icke för närvarande, övertygad om att det är vare sig ändamålsenligt eller

nödvändigt att för detta syfte anlita så ingripande och för den enskilde individen

säkerligen mindre tilltalande åtgärder, som förslaget åsyftar.

Det torde till en början ingalunda få anses sannolikt, att med dessa åtgärder

skola träffas just de sjömän, för vilka åtgärderna äro avsedda och till vilkas

hjälp de skulle anlitas. De sjömän, varom motiveringen närmare ordar,

lära nog trots de föreslagna restriktionerna tillse, att de snarast möjligt komma

över sina besparingar, något som med nutidens kommunikationsmöjligheter

icke möter någon större svårighet. Väl skulle det åter å ena sidan kunna

förväntas, att förslagets realiserande skulle i någon mån förhindra sjömän

med svagare karaktär att under utnyttjande av hamnarna-s nöjesmöjligheter

råka ut för sådant förfall, som förslaget avser att förekomma. Men styrelsen

anser det å andra sidan icke utan visst fog kunna förmodas, att de möjligheter

till sparverksamhet, som den nyligen antagna lagstiftningen i förevarande

avseenden medfört, skola så småningom visa sig hava så trängt igenom, att

ytterligare särskilda åtgärder i lagstiftningsväg skola kunna i stort sett undvikas.

Styrelsen syftar härvid främst på genomförandet med den nyligen

ikraftträdda sjömanslagen av lagstadgad rätt för sjöman att få viss del av

hyran efter dragsedel månatligen utbetald till bestämd person i Sverige eller

för sjömannens räkning insatt i svensk bank. Genom åtgärder till uppmuntrande

av ett ökat användande av bland annat detta betalningssätt kan uppenbarligen

mycket vinnas i det syfte, varom här är fråga.

Såsom exempel på åtgärder i sistnämnda avseende vill styrelsen särskilt

nämna: energisk agitation av och inom de sjöfartsorganisationer, som av frågan

beröras, undersökning av möjligheterna att för ett praktiskt ordnande av

sparsamheten bland sjöfolket anlita postsparbanken, utfärdande av anmaning

till sjömanshus och mönstringsförrättare å utrikes orter att i största möjliga

grad verka för spridande av kännedom bland sjöfolket om de sparmöjligheter,

som sjömanslagen anvisar, samt för sjöfolkets användande av dessa möjligheter

ävensom anbringande tvärs över motbokens framsida med starkt tydlig

skrift av förslagsvis orden: »Använd dragsegel». I detta sammanhang

vill styrelsen ock framhålla den gagnande verksamhet, som utövas av Föreningen

för skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar, samt angelägenheten

av att särskilt den svenska avdelningen av denna förening, vars verksamhet

måste anses tjäna de syften, varom här är fråga, på allt sätt understödjes.

Med det nu anförda vill styrelsen emellertid icke anses hava gjort gällande,

att det skulle vara uteslutet, att ytterligare åtgärder eventuellt i den riktning

förslaget åsyftar, i en framtid kunna befinnas erforderliga. I anslutning till

vad ovan uttalats vill styrelsen endast hävda att, med hänsyn till den korta

tid, under vilken nu gällande bestämmelser i ämnet varit i kraft, det föreligger

starka skäl att tills vidare ställa sig avvaktande och först sedan en jämförelsevis

avsevärd tid förflutit efter en närmare undersökning av de nya bestämmelsernas

verkningar taga under övervägande huruvida och eventuellt

vilka ytterligare åtgärder, som då kunna visa sig vara av förhållandena påkallade.

På grund av vad sålunda anförts hemställer styrelsen, att förevarande förslag

icke måtte för närvarande föranleda särskilda åtgärder i vidare mån än

styrelsen i det föregående antytt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

I nu återgivna yttrande har fartygsbefälsföreningen förklarat sig kunna

helt instämma.

Anledningen till att kommerskollegium ännu icke avgivit sitt utlåtande lärer,

enligt vad utskottet erfarit, särskilt vara att söka i en önskan att erhålla ytterligare

erfarenhet om verkningarna av de år 1922 genomförda ändringarna i lagstiftningen

rörande betalningen av sjömans hyra. Emellertid pågår för närvarande

i kommerskollegium en undersökning, i vad mån den i sjömanslagen införda

rätten för sjöman att anordna dragsedel lett till ökad användning av detta

hyresbetalningssätt. Ännu föreligga allenast vissa preliminära siffror i detta

avseende, nämligen för »en sommarmånad 1928» från medlemmar av Sveriges

redareförening beträffande fartyg i utrikes fart. Oaktat någon jämförelse med

förhållandena före sjömanslagen icke kunnat ske och trots att siffrorna äro av

preliminär karaktär, torde de likväl erbjuda ett visst intresse. Under den avsedda

sommarmånaden 1928 förfogade 3,326 man genom dragsedel över hyra

till ett belopp av 491,600 kronor. Av nämnda antal man voro 1,137 styrmän

och maskinister och det av dem inbetalade beloppet utgjorde 291,300 kronor. De

personer, som sålunda anlitat dragsedel, utgjorde 34.9 procent av hela den

undersökta personalen, och dragsedelsbeloppet uppgick därvid till 35.1 procent

av de totala avlöningsbeloppen.

Utredning I anslutning till sin förberörda framställning har generalkonsul Petri uttryckt

atrikesde- en önskan att genom utrikesdepartementets försorg upplysningar måtte införpartementet.

skaffas rörande de erfarenheter, som gjorts av andra svenska konsuler angående

behovet av lagstiftningsåtgärder i syfte att inskränka utbetalningen av sjömännens

hyror i utländska hamnar. Petri har tillika anhållit, att konsulerna

i samband därmed måtte anmodas att besvara vissa frågor. Med anledning

härav har från utrikesdepartementet den 9 januari 1929 utsänts ett frågeformulär

till generalkonsulerna i London och Hamburg samt konsulerna i Reval,

Bordeaux, Marseille, Nantes, Rouen, Genua, Leningrad, Barcelona, Bilbao, Lubeck

och Stettin med anmodan att i vad anginge förhållandena å deras verksamhetsorter

inkomma med utredning i ärendet. Yttranden hava inkommit

från dessa konsuler samt vice konsulerna i Hull, Liverpool och Dunkerque,

varjämte svenske sjömanspastorn i London yttrat sig i ärendet. Av yttrandena

anser utskottet sig böra återgiva dem, som avgivits av generalkonsulerna i

London och Hamburg samt konsuln i Marseille.

Generalkonsuln Generalkonsuln i London E. G. Sahlin anför till svar å de frågor, som fram
i

London.

ställts:

1) Förslösa svenska sjömän ofta sina hyror?

Ehuruväl förhållandena i London och överhuvudtaget i England i detta

hänseende äro bättre än i ett flertal kontinentala hamnar, kan det å andra sidan

icke bestridas, att det understundom inträffar, att sjömän förslösa sina

hyror härstädes.

''2) Bliva sjömännen ofta nödställda och falla de därvid konsulatet till last?

Med hänsyn till det stora antal svenska sjömän, som årligen besöker London

(exempelvis 28,000 år 1927), torde det med skäl kunna påstås, att förhållandevis

mycket få fall av nödställd belägenhet förekomma. Sålunda hava under

1928 endast cirka 14 personer erhållit understöd från generalkonsulatet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

3) I vilken ungefärlig proportion härröra sig de nödställda svenska sjömännen

från svenska, respektive utländska fartyg?

Enligt här tillgänglig statistik torde omkring 30 % av de nödställda sjömännen

hava tillhört svenska samt omkring 70 % utländska fartyg.

Huru stor procent av de senare hava tillhört

a) brittiska, tyska, franska och amerikanska fartyg?

Omkring 40 %.

b) norska, danska, finska och belgiska fartyg?

Omkring 60 %.

4) Uppträda sjömännen ofta berusade i land?

Under de senaste åren har en märkbar nedgång gjort sig gällande vad angår

dryckenskapen bland sjömännen. Under de senaste fem åren har det sålunda,

så långt generalkonsulatets erfarenhet sträcker sig, förhållandevis sällan förekommit,

att sjömän uppträtt berusade i land. I skrivelsen (se här nedan) utvecklas

närmare de förhållanden och åtgärder, vilka samverka till upprätthållandet

av en jämförelsevis god ordning även i hamnkvarteren.

5) År det vanligt, att de häktas för lösdriveri eller brott?

Nej. Under de senaste tre åren har intet dylikt fall kommit till generalkonsulatets

kännedom.

6) Förekomma »beach-combers» (»bommare») i större utsträckning bland

sjömännen?

På grund av de stränga invandringsbestämmelserna, de dyra levnadsomkostnaderna

samt även dockområdenas avgränsning förekomma internationella

beach-combers ytterst sällan i London.

7) Händer det ofta, att sjömännen bliva s. k. »efterseglade», och vilka ära

de vanligaste orsakerna därtill?

Enligt vad generalkonsulatet har sig bekant förekommo 1927 fem och 1928

två fall, då sjömän blivit »efterseglade». Orsaken har i dessa fall oftast stått

i samband med spritförtäring.

8) Förekommer det, att sjömännen bliva bestulna under sina besök i hamnstäderna?
Under

de senaste åren har det mycket sällan förekommit i London.

9) Bliva sjömännen ofta utsatta för olyckor, med eller utan dödlig utgång,

under sina landsbesök, och vilka äro de vanligaste orsakerna därtill?

Under 1928 inträffade tvenne drunkningsolyckor, båda under december månad.

Vederbörande polisundersökning har i intetdera fallet lett till fastställande

av de närmare orsakerna, i annan mån än att det konstaterats, att olyckorna

hänt under den mörka delen av dygnet och i disigt väder, samt att de båda förolyckade

tyckas hava omkommit under försök att gå ombord på sina fartyg,

vilka legat ett stycke ut från kajen. Den ene av de båda omkomna obducerades,

varvid bl. a. anmärktes, att spår av alkohol icke kunde påvisas i maginnehållet.

10) Förekomma ofta veneriska sjukdomar bland sjömännen?

Ja, erfarenhetsmässigt i stor utsträckning. Några belysande siffror kan emellertid

generalkonsulatet icke angiva.

11) Hemsända sjömännen penningar genom konsulatets försorg, och huru

mycket år 1928?

I mycket ringa omfattning. År 1928 hemsändes endast £ 8 medelst sjömansinvisningar.

Emellertid må det anmärkas, att samtidigt cirka 9,000 kronor hemsänts

genom sjömansprästen.

Generalkonsul Sahlin har därjämte i ett särskilt yttrande anfört:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

Varje försök att i möjligaste mån förebygga, att svenska sjömän förslösa sina

penningmedel i främmande hamnar, synes mig vara värt att beaktas. Visserligen

torde så upprörande fall, som man får höra talas om från vissa kontinentala

hamnar, mera sällan förekomma i London, men å andra sidan kan det ej

bestridas, att även härstädes sjömän understundom förbruka sina hyror på ett

sätt, som det synes vara ett samhällets intresse att söka förhindra. Jag har

därför redan länge haft min uppmärksamhet fäst på denna fråga, och det förefaller

mig, som om det nu ifrågavarande förslaget innebure ett beaktansvärt

uppslag till lösningen av ett problem, inför vilket statsmakterna svårligen kunna

ställa sig likgiltiga.

Det är ju dock så på många livets områden, att sociala krav i allmänhet och

särskilt strävan att skydda svagare individer från undergång nödvändiggöra

föreskrifter, varigenom även den oförvitlige medborgaren finner sin handlingsfrihet

beskuren i ett eller annat avseende. Detta är emellertid en sak, som den

lojale samhällsmedlemmen måste underkasta sig till det helas bästa, och det kan

ur denna synpunkt förefalla svårt att förstå, varför vår sjömanskår skall resa

ett så kraftigt motstånd mot att den antydda principen får sin tillämpning även

för dess del. Det är dessutom att märka, att vår lagstiftning redan är inne på

den vägen, att en del av hyresbeloppet må innehållas, intill dess sjömannen avgår

från tjänsten, och jag vill i förbigående nämna, att, enligt min erfarenhet, befälhavarna

för närvarande i stor utsträckning begagna sig av denna i § 21 i sjömanslagen

berörda möjlighet. Man kunde därför tycka, att avståndet från nuvarande

förhållanden och till det av generalkonsuln Petri framställda förslaget

icke borde förefalla så stort.

_ Å andra sidan kan det naturligtvis icke förnekas, att allt vad tvångslagstift - ning heter i princip är föga tilltalande, samt att det skulle vara lyckligare, om

de anmärkta missförhållandena kunde undanröjas utan tillgripande av dylika

åtgärder, och att man finge se en förbättring på detta område såsom ett naturligt

led i den alltjämt fortgående stegring av det svenska folkets ansvarskänsla,

hyfsning och allmänna kultur, som sedan länge kunnat tydligt förmärkas, och

vilken, enligt min erfarenhet, ingalunda lämnat vår sjömanskår oberörd.

Denna sistnämnda synpunkt står särskilt för mig. när jag genomgår erfarenheterna

från mitt verksamhetsområde, ty det kan icke påstås, att förhållandena

i London och andra brittiska hamnar skulle i och för sig böra anses påkalla en

lagstiftning av föreslagen art. Å andra sidan är det av vikt att icke bortse

från det faktum, att för Londons vidkommande vissa yttre omständigheter i

väsentlig grad samverka till att åstadkomma en jämförelsevis god ordning även

i hamnkvarteren, och att detta i stort sett kan sägas vara fallet jämväl annorstädes

i England. En sådan faktor ligger redan i den härstädes rådande höga

prisnivån, vilken avsevärt försvårar anskaffandet av spritdrycker och som tillika

avskräcker sjömännen från att i större utsträckning besöka krogar och därmed

jämförliga lokaler. Härtill komma emellertid en mångfald restriktioner i avseende

å stängningstider m. m., som sedan kriget tillämpas med avseende å utskänkning

av spritdrycker, och vilkas efterlevnad strängt övervakas. Överhuvud

taget torde polisbevakningen kunna sägas numera stå på ett högt plan även inom

hamnkvarteren. Alldeles särskilt hava myndigheterna ett gott öga till »undesirable

elements» av utländsk nationalitet, varigenom de s. k. beach-combers

effektivt undertryckts —- i själva verket torde sådana numera knappast existera

i London. Hela denna organiserade utplundring av utländska sjömän, vilken

utgör ett så sinistert drag i många hamnar, är följaktligen något, som man här

ej har att räkna med.

Om jag så utförligt uppehållit mig vid den roll, som myndigheternas åtgärder

spela i fråga om den här rådande relativt goda ordningen, så är det för att före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

9

bygga, att förhastade slutsatser dragas av de glädjande rapporter beträffande

våra sjömän, som inga från detta land. Då det naturligtvis icke är möjligt att

astadkomma en sa att säga differentierad lagstiftning med olika bestämmelseT

för olika hamnar, så torde det, såvitt jag kan se, icke återstå annat än att anpassa

lagstiftningen efter förhallandena å de orter, där övervakningen från ortsmyndigheternas

sida är minst effektiv. Om därför, som det av diskussionen i

den fråga^vill förefalla, erfarenheterna från vissa andra orter peka på, att lagstiftningsåtgärder

i en eller annan form äro önskvärda, så lär man måhända icke

böra fästa avgörande vikt vid, att förhållandena inom ett visst område ej giva

anledning till bekymmer.

Konsuln i Marseille — generalkonsul F. Westrup -— tillkännagiver till en

början, att han på det varmaste förordar Petris förslag, samt anför till svar

å de frågor, som framställts:

1) Förslösa svenska sjömän ofta sina hyror?

Ja, ofta onekligen.

2) Bli sjömännen ofta nödställda och falla de därvid konsulatet till last?

Sedan sjömännen slarvat bort sina hyror vända de sig mestadels till konsulatet

med begäran om hjälp till kost och logi, i avvaktan på tillfälle att åter

påmönstra. Det är naturligtvis ofta svårt för konsulatet att alldeles vägra

dem understöd och blir det samtidigt svårt att undvika missbruk från sjömännens

sida. Konsulatet anser sig böra, så vitt möjligt är, hindra att sjömännen

driva omkring i hamnkvarteren och utsättas för misär och elände, oundvikliga

följder av lösdriveri i Marseille.

3) I vilken ungefärlig proportion härröra sig de nödställda svenska sjömännen

från svenska, respektive utländska fartyg?

Huru stor procent av de senare ha tillhört

a) brittiska, tyska, franska och amerikanska fartyg?

b) ^ norska, danska, finska och belgiska fartyg?

Då inga statistiska uppgifter föreligga är det svårt besvara denna fråga.

Det större antalet torde komma från norska, danska och brittiska fartyg. En

avsevärd del avmönstra i andra Medelhavshamnar och begiva sig hit i förhoppning

att här lättare. finna hyra. Ungefärlig beräkning: fr. andra franska

hamnar 40 %, fr. Spanien 14, Italien 12, andra medelhavshamnar 12, avmönstr.

här svenska f. 14, norska 4, engelska, tyska och italienska 1.3 %.

4) Uppträda sjömännen ofta berusade i land?

Sjömännen ha stor lätthet att här få spritvaror och den ofelbara följden är

att de ses ofta berusade i land och infinna sig ej sällan i berusat tillstånd å konsulatet.

5) Är det vanligt, att de häktas för lösdriveri eller brott?

Polisen företager allt emellanåt s. k. rassias, varvid även svenska sjömän bli

arresterade; då.de ofta sakna behöriga legitimationspapper samt existensmedel

bli de för lösdriveri dömda till fängelse under kortare tid. — Det händer även

att de bege sig till fots från italienska eller spanska hamnar och bli arresterade

på vägen, men oftast frigivna på konsulatets begäran.

6) Förekomma »beach-combers» (bommare) i större utsträckning bland sjömännen?
Sådana

finnas, men ej i större utsträckning och torde deras verksamhet betydligt

begränsas sedan Marseille fått ett nytt tidsenligt skandinaviskt sjömanshem.

7) Händer det ofta, att sjömännen bli s. k. »efterseglade», och vilka äro de

vanligaste orsakerna därtill?

Ja ganska ofta; sjömännen bli ej sällan under landlov berusade och försum
-

Konsuln

Marseille

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

Generalkonsuln

i Hamburg.

ma att infinna sig ombord vid avgångstiden. Även är det numera en förevändning

för rymning; mannen rymmer ej mera, han är frånseglad och hoppas därigenom

ej bli behandlad såsom rymling.

8) Förekommer det, att sjömännen bli bestulna under sina besök i hamnstäderna?
Ja,

det förekommer sorgligt nog mycket ofta. Det första en svensk sjöman

tycks göra, sedan han blivit avbetald, är att få sig en »drink» och bjuda kamraterna

på en sådan. Ofta kommer han ut från en av dessa otaliga kafeer utan

ett öre i fickan. Han vet ej huru det har gått till, ty han somnade oemotståndligt.

9) Bli sjömännen ofta utsatta för olyckor, med eller utan dödlig utgång, under

sina landbesök, och vilka äro de vanligaste orsakerna därtill?

Blott få dylika fall ha inträffat under senare tider bland de svenska sjömännen.

10) Förekommer ofta veneriska sjukdomar bland sjömännen?

Ja, ofta, en stor del av de sjömän som vända sig till konsulatet för sjukvård

äro veneriskt sjuka.

11) Hemsända sjömännen penningar genom konsulatets försorg, och huru mycket

1928?

Sjömännen hemsända penningar någon gång genom konsulatet, under ar 1928

fyra remissor å tillsammans Fes 3,913: 50.

Generalkonsul Westrup har därjämte hänvisat till en av honom avlåten skrivelse

till svenska beskickningen i Paris, däri han yttrat sig över Petris förslag.

Generalkonsuln i Hamburg — numera envoyén J. E. Hultman — lämnar följande

svar å de framställda frågorna:

1) Förslösa svenska sjömän ofta sina hyror?

Ja.

2) Bli sjömännen ofta nödställda och falla de därvid konsultatet till last?

Sjömännen bliva ofta nödställda, och i den omfattning gällande bestämmelser

medgiva lämnas dem därvid av generalkonsulatet understöd. ^ Förutom

understöd av större omfattning i särskilda fall (hemsändning, läkarvård m. m.)

har under år 1928 understöd (kost och logis under längre och kortare tider)

lämnats mellan 80 och 90 sjömän.

3) I vilken ungefärlig proportion härröra sig de nödställda svenska sjömännen

från svenska, respektive utländska fartyg? Hur stor procent av de senare

ha tillhört a) brittiska, tyska, franska och amerikanska fartyg, b) norska,

danska, finska och belgiska fartyg?

Flertalet nödställda sjömän hava hitrest antingen efter avmönstring i andra

hamnar eller direkt hemifrån, i avsikt att här söka hyra. Av de 16 hjälpsökande

sjömän, vilka här avmönstrats under tiden februari—december 1928,

hava enligt vederbörandes egna uppgifter 9 avmönstrats från svenska fartyg,

3 från norska, 2 från danska, 1 från tyskt och 1 från finskt fartyg.

4) Uppträda sjömän ofta berusade i land?

Ja. (Se nedan under 5.)

5) Är det vanligt, att de häktas för lösdriveri eller brott?

Statistik saknas. Endast i 5 fall erfor generalkonsulatet under år 1928 om

häktning av svenska sjömän. Det kan i detta sammanhang nämnas, att vid

rannsakningen av en för fylleri och våld å person häktad sjöman klagomål

inför rätten framfördes däröver, att svenska sjömän ofta i herusat tillstand

dreve kring i hamnkvarteren och ofredade befolkningen därstädes. Under

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

11

år 1927 blevo vid ett tillfälle på en gång 5 svenska sjömän häktade på grund

av hemfridsbrott i samband med fylleri.

6) Förekomma »beach-combers» (»bommare») i större utsträckning bland

sjömännen?

J a.

7) Händer det ofta, att sjömännen bli s. k. »efterseglade», och vilka äro de

vanligaste orsakerna därtill?

Ja. De vanligaste orsakerna äro slarv och fylleri.

8) Förekommer det, att sjömännen bli bestulna under sina besök i hamnstäderna?
Sjömännen

uppgiva sig ofta hava blivit bestulna, men kunna i regel icke

redogöra för de omständigheter, under vilka det skett.

9) Bli sjömännen ofta utsatta för olyckor, med eller utan dödlig utgång,

under sina landbesök, och vilka äro de vanligaste orsakerna därtill?

Ja. Anledning: fylleri.

10) Förekomma ofta veneriska sjukdomar bland sjömännen?

J a.

11) Hemsända sjömännen penningar genom konsulatets försorg, och huru

mycket 1928?

Nej. För hemsändning av penningar anlita sjömännen härvarande sjömanspastor;

enligt av denne lämnad uppgift hemsändes under år 1928 per postanvisning

3,800 mark i poster i regel varierande mellan 150 och 400 mark. Härtill

komma per rekommenderade brev hemsända belopp.

Envoyén Hultman har därjämte anfört följande:

Det finnes helt visst ett stort antal svenska sjömän, som sköta sin ekonomi

och sina personliga förhållanden på ett sätt, som förtjänar obetingat erkännande,

men antalet av dem, som äro ohjälpliga slarvar, är förfärande stort. Efter

nära 25 års konsulattjänst står det för mig som ett oryggligt faktum, att

svenska sjömän utomlands i ohygglig grad förstöra ej blott penningar utan även

hälsa och framtidsmöjligheter. Man kan möjligen slå sig till ro med att tänka,

att situationen är hopplös, men jag har svårt att föreställa mig, att någon, som

under längre tid varit i kontakt med sjömännen och har sympati för dem, skulle

kunna göra gällande, att »det är bra som det är».

Angående de botemedel, som kunna komma i fråga, kan man naturligtvis vara

av olika mening. Det medel generalkonsul Petri föreslår är drastiskt, och jag

förstår, att det måste kännas sårande för de ordentliga sjömännen och ytterst

osympatiskt för slarvarna. För min del tror jag dock med generalkonsul

Petri, att förhållandena rättfärdiga utomordentliga åtgärder. Jag har aldrig

rätt kunnat inse, att så pass stora belopp av statens medel skola utgivas till

hjälpverksamheten bland sjömännen, vilken efter min bestämda övertygelse till

övervägande del kommer medborgare till del, vilka genom det allra grövsta vållande

råkat i nödställd belägenhet. Och jag har å andra sidan aldrig kunnat

finna bärande skäl för att sjömännen skola hålla sitt yrke och sina personer

mindre högt än exempelvis industriarbetaren och genom att i så exceptionell

utsträckning lita till statens välgörenhet ställa sig i en annan klass än andra

medborgare. Det förefaller mig, som om ett genomförande av generalkonsul

Petris förslag skulle medföra en icke ringa besparing av statsmedel och samtidigt

en kraftig uppryckning icke blott av sjömännens ekonomi utan även av

deras personliga förhållanden. I allt fall skulle jag icke vilja taga på mitt ansvar

att avstyrka förslaget.

Av innehållet i de övriga av konsulerna avgivna yttrandena får utskottet

allenast omnämna följande. Med få undantag hava frågorna 1) och 2) — om

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Forsta lagutskottets utlåtande Nr 6.

Sparverlcsamhst

bland

sjömän.

svenska sjömän ofta förslösa sina hyror samt om de ofta bliva nödställda och

falla konsulaten till last — besvarats jakande. Enligt flertalet svar har det övervägande

antalet nödställda svenska sjömän härrört från svenska fartyg. De

veneriska sjukdomarna hava i många fall uppgivits vara ofta eller rätt ofta

förekommande, och de penningbelopp, som hemsänts genom konsulaten, hava

merendels varit obetydliga. De konsuler, som närmare yttrat sig över Petris

förslag, hava i allmänhet uttalat sig till förmån för detsamma.

Enligt vad utskottet inhämtat hava jämväl konsuln i Le Havre samt vice

konsulerna i Gent och Ostende tillstyrkt Petris förslag, varjämte svenska ministrarna

i Bryssel och Paris hos ministern för utrikes ärendena hemställt, att

nämnda förslag måtte tagas under övervägande.

Till främjande av den frivilliga sparverksamheten bland sjömän hava vissa

åtgärder vidtagits. Sålunda har kommerskollegium i cirkulärskrivelse den 5

maj 1928 till direktionerna för samtliga sjömanshus i riket framhållit önskvärdheten

av att från sjömanshusens sida åtgärder vidtoges i syfte att bland sjöfolket

väcka och vidmakthålla intresset för hyresbetalning genom dragsedel.

I sådant avseende syntes det kollegium lämpligt och för saken gagneligt, att

innan motbok för sjöman från sjömanshus utlämnades, å densamma genom påstämpling

snett över hela yttersidan av dess främre pärm i röd färg och med

tydliga bokstäver anbragtes orden »Använd dragsedel».

Nämnas må ock, att i sjömännens egen facktidning en vädjan riktats till

sjömännen att med begagnande av dragsedelssystemet hemsända sina intjänta

penningar.

Enligt generalpoststyrelsens cirkulär den 1 februari 1929 kommer postsparbanken

att igångsätta en sparpropaganda bland de svenska sjömännen. Härom

meddelas i nämnda cirkulär följande:

Efter förhandlingar och i samförstånd med vederbörande statliga myndigheter

samt arbetsgivar- och personalorganisationer kommer postsparbanken att

i dagarna igångsätta en sparpropaganda bland de svenska sjömännen i enlighet

med nedanstående av samtliga parter godkända förslag.

Allmänna förutsättningar.

Postsparbanken åtager sig att omhändertaga, förvalta och redovisa hela

den del av hyran, som sjöman icke önskar själv vid avlöningstillfälle uppbära.

Häri inbegripes således icke blott egentliga sparmedel utan även sådana medel,

som sjöman önskar få utbetalta till annan person eller myndighet.

I överensstämmelse härmed åtager sig postsparbanken att för till sparanordningen

ansluten sjöman av hans i banken innestående behållning utbetala

krono- och kommunalutskylder samt varje annan likvid till stat, kommun eller

enskild, vilken han önskar fullgöra. Postsparbanken skall alltså i stort sett

fungera såsom intressekontor för de svenska sjömännen.

Anslutning till spar anordning en.

Sjöman, som önskar ansluta sig till sparanordningen, ifyller ett Anmälningskort

för erhållande av postsparbanksbok. Dylik blankett tillhandahålles

av postanstalterna, fartygsbefälhavare, rederier, sjömanshus, konsuler, sociala

tjänstemän inom sjömansvärlden samt framför allt av personalorganisationerna.

Ifylld blankett till anmälningskort insändes till postsparbanken.

Med ledning av å blanketten meddelade uppgifter utfärdar postsparbanken

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

13

dels postsparbanksbok och dels delägarbevis. Boken förvaras tillsvidare i postsparbanken,

under det att delägarbeviset översändes till rederiet för vidare

befordran till sjömannen. Innan beviset vidaresändes till sjömannen, antecknas

hos rederiet i liggare^ eller på annat lämpligt sätt sparbanksbokens nummer,

seriebokstav, därest sådan ingår i nummerbeteckningen samt motboksägarens

namn och födelsedag. Sedan delägarbeviset mottagits av sjömannen, bör detta

av honom förvaras.

Insättning.

Sjöman, som önskar att viss del av hyran skall under tiden för det mellan

honom och rederiet överenskomna tjänstavtalet innehållas och för hans räkning

insättas i postsparbanken, bör redan vid påmönstringen göra anmälan

därom till fartygsbefälhavaren. Härtill användes särskild blankett.

Sjöman skall äga att under pågående resa för något visst avlöningstillfälle

hos befälhavaren anhålla att ett större belopp än som förut bestämts skall för

hans räkning insättas i postsparbanken. För dylikt fall användes blankett,

som tillhandahålles av fartygsbefälhavaren.

Utan företeende av postsparbanksbok skall insättning kunna göras å sjömans

postsparbankskonto vid svensk postanstalt av honom själv, sjömanshus eller

annan. Sadan insättning skall med användande av vanligt inbetalningskort

verkställas genom inbetalning å postsparbankens postgirokonto nr 4910, därvid

a inbetalningskortets kupong om möjligt angives numret å vederbörande postsparbanksbok

eller delägarbevis.

Insättning kan också göras i utlandet genom förmedling av konsulat. Insättningsbeloppet

översändes av konsulatet till postsparbanken i bankcheck

eller postanvisning jämte uppgift om den postsparbanksbok, varå insättning

skall verkställas.

. Belopp, som av rederiet innehållits för insättning i postsparbanken, redovisas

till banken å insättningslista i tre exemplar. Listorna insändas i portofritt

kuvert, som efter rekvisition tillhandahålles rederiet av postsparbanken.

Slutsumman a insättningslista inbetalas av rederiet å postsparbankens postgirokonto

nr 4910 med användande av särskilda inbetalningskort, som ej behöva

frankeras. Sedan postsparbanken granskat insättningslistan, återsändes

det ena exemplaret kvitterat till rederiet.

Uttagning m. m.

Uttag, från sjömans postsparbankskonto skall kunna ske med eller utan

företeende av postsparbanksboken.

När sjöman vill disponera över sin postsparbanksbok, har han att till postsparbanken

insända delägarbeviset jämte uppgift å den adress, under vilken

boken skall översändas. Postsparbanken expedierar därefter boken i slutet.

rekommenderat brev. Därefter kan motboken användas för insättning och

uttagning som postsparbanksbok i allmänhet.

önskar sjöman sedermera åter deponera boken i postsparbanken, har han

att i kuvert, som tillhandahålles på samma sätt som anmälningskort, insända

densamma till banken, som tillställer honom nytt delägarbevis.

För utbekommande av medel å postsparbanksbok, som förvaras av postsparbanken,

har sjöman att verkställa skriftlig uppsägning å blankett, som

tillhandahålles av postanstalt, fartygsbefälhavare, rederi, sjömanshus och

konsulat. Uppsägningen insändes till postsparbanken i kuvert, som erhålles

i samma ordning som uppsägningsblankett. Motboksägare kan begära att

medel, som uppsägas, skola utbetalas till honom själv eller till annan, allt

enligt uppgiven adress.

Kontoutdrag expedieras till mothoksägaren omedelbart efter utgången av

kalenderår och dessutom på särskild begäran.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

Internationella

strävanden

efter förbättring

av

sjömännens

iörhallanden i

hamnstäder.

Statsverkets

utgifter för

sjömän.

I propagandasyfte har postsparbanken utsänt en broschyr, som bland annat

innehåller en av ombudsmännen hos Sjömansunionens och Eldareunionens Stockholmsavdelningar

författad uppsats »Några ord om sparandets betydelse».

Styrelsen för internationella arbetsbyrån beslöt i mars 1920 upprätta en kommission

av 12 medlemmar, vilken skulle fungera såsom en rådgivande institution

vid sidan av den sjöfartsavdelning, som upprättats inom arbetsbyrån; dess

förhandlingar skulle ledas av ordföranden i arbetsbyråns styrelse. Denna kommission

har fått namnet den paritetiska sjöfartskommissionen, emedan medlemmarna

alltid till lika antal utses av arbetsgivar- respektive arbetargruppen. 1

ett meddelande från socialrådet i Geneve den 29 februari 1928 anföres under

rubriken »Välfärdsanordningar för sjömän i hamnar» följande:

De sociala förhållanden, som råda i hamnarna, bilda ett av de allvarligaste

problemen inom sjöfartsnäringen. Bland de faror som hota sjömännen i hamn

är i främsta rummet att nämna risken för venerisk smitta, en fråga som också

sysselsatte Genuakonferensen (1920). En resolution antogs, i vilken uttrycktes

angelägenheten av att på internationell väg vidtaga åtgärder i och för förebyggande

och behandling av veneriska sjukdomar, innefattande bl. a. fri läkarvård

och medicin, lämplig upplysningsverksamhet samt anordningar för rekreation.

Arbetsbyrån har sedermera också ägnat uppmärksamhet åt denna fråga

och bl. a. utgivit en publikation rörande »Skydd för sjömäns hälsa mot veneriska

sjukdomar». Inom paritetiska sjöfartskommissionen har en subkommitté

företagit en utredning av hela frågan om skydd för sjömän i hamn samt konstaterat

att de förhållanden som råda äro synnerligen dåliga. »Det är ett betecknande

faktum», yttrar subkommittén, »att alla rapporter enhälligt konstatera,

att myndigheterna, centrala likaväl som lokala, praktiskt taget intet

gjort till skydd för utländska sjömäns intressen i de stora hamnarna. — Med

undantag för konsulerna är det praktiskt taget endast privata institutioner som

uträttat något av betydelse för att tillvarataga sjömännens intresse i främmande

hamnar.»

Bland de åtgärder, som förordas av subkommittén, må nämnas följande: upprättandet

av lokala kommittéer av representanter för redare och sjömän; viss

stängningstid för utskänkningslokaler; licenssystem för försäljning av narcotica;

successiv minskning av antalet utskänkningsställen; profylaktiska åtgärder

mot veneriska sjukdomar; kontroll över kringvandrande försäljare o. dyl.; tillfredsställande

polisbevakning inom hamnområdet; lämpliga belysningsanordningar

i dockor; inrättandet av förfrisknings- och rekreationslokaler.

Subkommitténs utlåtande framlades för sjömanskonferensen 1926 (i Geneve),

som uppdrog åt arbetsbyrån att fortsätta sina undersökningar. Sedermera har

beslutats att uppföra frågan om välfärdsanordningar för sjömän i hamnarna

på dagordningen för 1929 års sjömanskonferens.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer nämnda konferens att äga rum i nästkommande

oktober månad.

Beskickningars och konsulats utgifter för nödställda svenska sjömän framgå

av nedanstående tablå:

Sjukvård åt sjömän behäftade med venerisk

sjukdom...............

Kr.

1925

33,201: 09

1926

56,183:58

1927

41,437:15

1928

60.896:10

Hemsändning av nödställda sjömän ....

»

14,713: 76

12,696: 60

16,991:88

10,355:56

Sjukvård och understöd åt nödställda sjömän

»

33,230:34

50,315: 59

38,443: 40

62,479: 17

Återbetalt...............

Kr.

81,145:19

119,195: 77

96.872: 43

133,730: 83

>

4,631:98

4,002: 82

3,474: 85

5,406: 79

Återstår nettontgift för statsverket ....

Kr.

76,513: 21

115,192:95

93,397:58

128,324: 04

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

15

Utredningen i ärendet torde giva vid handen, att i vissa utländska hamnstäder

svenska sjömän utsättas för faror av olika slag, som ofta lett till skada

för dem och även vållat statsverket förluster. De skäl, som sålunda föranlett

motionerna, finner utskottet värda allt beaktande och delar motionärernas önskan

om åvägabringande av en förbättring i anmärkta hänseenden. Den utväg

motionärerna anvisat till vinnande av nämnda mål — en lagstiftning,

som skulle betaga såväl manskapet som samtliga befälspersoner utom befälhavaren

rätt att i utlandet uppbära hälften av sin arbetsförtjänst —- synes

dock utskottet ägnad att ingiva betänkligheter. Utskottet, som redan i

princip ställer sig tveksamt till lämpligheten av att på ett sådant område som

det förevarande ingripa med tvingande lagbud, anser jämväl, att det icke

utan fog kan befaras, att dylika lagbud kunde leda till trots och sålunda i

själva verket motverka sitt ändamål. Det synes ock kunna ifrågasättas, huruvida

ett genomförande av förslaget verkligen skulle leda till så stora förbättringar

som avses, då ju en sjöman jämförelsevis lätt skulle kunna från

hemlandet återförskaffa sig de penningar, som hemsänts.

Förutom de betänkligheter, som en bestämmelse sådan som den föreslagna

i och för sig synes ägnad att framkalla, torde även andra skäl föranleda en

viss tvekan att nu skrida till lagstiftning i ämnet. Härutinnan får utskottet

främst erinra, att gällande stadganden om betalning av sjömans hyra trätt i

tillämpning först den 1 januari 1923 och således gällt blott i sex år. Lämpligheten

av en ändring i dessa bestämmelser redan nu synes med desto större fog

kunna ifrågasättas, som bestämmelserna vid sin tillkomst helt naturligt voro

föremål för ett noggrant övervägande jämväl ur de synpunkter, varom nu är

fråga, och det ej är ådagalagt, att hithörande förhållanden försämrats sedan

bestämmelserna trätt i kraft. Att märka är vidare, att åtgärder vidtagits i syfte

att på frivillighetens väg främja sparsamheten bland sjömännen, särskilt genom

den av postsparbanken i dagarna igångsatta sparpropagandan. Det synes

ock kunna antagas, att sjömännen själva inför det nu framförda kravet å

tvångslagstiftning skola i ökad omfattning genom sina organisationer och medelst

inbördes personlig påverkan komma att arbeta såväl för sparsamhetens

höjande som för åstadkommande jämväl eljest av förbättrade förhållanden i nu

förevarande avseende. Ytterligare må framhållas de strävanden, som för närvarande

från internationella arbetsbyråns sida göra sig gällande att söka avlägsna

själva roten till det onda, missförhållandena i vissa större hamnstäder.

Till de skäl, som sålunda torde kunna anföras mot att nu vidtaga en lagstiftningsåtgärd

i den av motionärerna önskade riktningen, kommer en omständighet,

som utskottet tillmätt avgörande betydelse vid sitt ställningstagande

till motionerna. På sätt den föregående redogörelsen giver vid handen,

är nämligen för närvarande under utredning ett till ministern för utrikes

ärendena ingivet förslag till lagändring, i huvudsak av den innebörd

motionärerna föreslagit. Det synes icke lämpligt, att innan denna utredning

bragts till slut och ärendet, sasom torde få antagas, blivit föremål för Kungl.

Maj :ts prövning, riksdagen beslutar en lagändring eller ens gör något mera

bestämt uttalande i frågan.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande Nr C.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 februari 1929.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, greve Spens, Larson i Lerdala, Svenson

i Eskhult*, Fehr, Norling, öhman och Julin, Teodor;

från andra kammaren: herrar Björkman*, Nilsson i Antnäs*, Lindqvist i Halmstad,

Lindley, Hedlund i Östersund*, Christenson, Olsson i Rimforsa och Jonsson

i Risinge*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Norling;

2) av herrar Larson i Lerdala, Fehr, Christenson och Olsson i Rimforsa, som

ansett, att motiveringen till utskottets hemställan bort erhålla följande lydelse:

Vad i ärendet förekommit giver stöd för den uppfattningen, att på förevarande

område vissa missförhållanden råda av beskaffenhet att påkalla statsmakternas

synnerliga uppmärksamhet. Det synes visserligen varken riktigt

eller rättvist att antaga och har heller icke i motionerna uttalats, att svenska

sjömän på grund av svagare karaktär än sjömän från andra länder skulle vara i

särskilt behov av något genom lagstiftning anordnat skydd. Däremot synes

den olikhet, som föreligger mellan Sverige och vissa andra sjöfartsnationer i

fråga om hithörande lagstiftning, och de svenska sjömännens därav följande

relativt rikligare penningtillgång vid landbesök i främmande hamnar hava

gjort de svenska sjömännen till föremål för en uppmärksamhet av farligaste

art, som ofta lett till skada för dem och även vållat statsverket förluster.

Att för avhjälpande av ifrågavarande missförhållanden omedelbart besluta

lagändring på sätt motionärerna föreslagit, kan dock utskottet icke tillstyrka.

Enligt utskottets mening bör denna fråga först underkastas ytterligare utredning

under beaktande jämväl av frågan om möjligheten att på andra vägar nå

det av motionärerna avsedda syftet. Emellertid är, på sätt framgår av den

föregående redogörelsen, för närvarande under utredning ett till ministern för

utrikes ärendena ingivet förslag till lagändring, i huvudsak av den innebörd,

motionärerna föreslagit. Vid sådant förhållande och då det med säkerhet torde

kunna förväntas, att den sålunda igångsatta utredningen snarast möjligt skall

bringas till slut och att Kungl. Maj:t därefter kommer att för riksdagen framlägga

det förslag, som av utredningen må kunna föranledas, synes det icke erforderligt,

att riksdagen nu vidtager någon åtgärd i ifrågavarande ämne.

Stockholm 1929. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

290577

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.