Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa husdjurs hänförande till utmätnings fri egendom. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 106 i första kammaren av herr Johansson, Johan, och nr 84 i andra kammaren av herr Andersson i Dunker m. fl.

1929-02-21 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1929:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa husdjurs hänförande till utmätnings fri egendom. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 106 i första kammaren av herr Johansson, Johan, och nr 84 i andra kammaren av herr Andersson i Dunker m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 21 februari 1929 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa husdjurs

hänförande till utmätnings fri egendom.

Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 106 i första kammaren av herr Johansson,

Johan, och nr 84 i andra kammaren av herr Andersson i Dunker m. fl. I

motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av 65 § utsökningslagen, att till utmätningsfri egendom även

må hänföras produktivt använda husdjur, då värdet av gäldenärs utmätningsbara

tillgångar icke uppgår till i lagen fastställda minimibelopp. Motionärerna

hava tillika anhållit, att vederbörande utskott ville uppgöra förslag till

lagändring.

Till stöd för sin hemställan hava motionärerna huvudsakligen anfört: Enligt

65 § utsökningslagen undantoges från utmätning dels nödiga gång- och sängkläder

för gäldenären, hans make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels

ock nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören till ett värde av högst

femhundra kronor, eller, där gäldenären icke vore familjeförsörjare och ej

heller hade eget hushåll, högst tvåhundra kronor. Genom denna bestämmelse

om utmätningsfrihet för husgeråd, arbetsredskap m. m. skyddades i allmänhet

den mindre bemedlade gäldenärens lösa egendom vid utmätning, försåvitt

egendomen bestode av föremål av i lagen angivet slag, men ett annat förhållande

rådde, så snart gäldenärens tillgångar även utgjordes av annat slags egendom.

Jordbruksarbetare och likställda på landsbygden, för att nämna exempel,

ägde i regel icke lös egendom till ett värde, som tillnärmelsevis uppginge

till högsta utmätningsfria beloppet enligt lagens bestämmelser, men de vore

trots detta icke skyddade för utmätning. I tillgångarna inginge nämligen som

oftast ett eller annat husdjur, såsom ko eller gris. Sådan egendom undantoges

icke från exekutiva åtgärder, hur ringa det sammanlagda värdet av familjens

egendom än måtte vara.

Med hänsyn till den uppfattning, som motionärerna sålunda gjort gällande Innebörden av

i fråga om möjligheten att från utmätning undantaga husdjur, aktar utskottet °r^

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 samt. 1 avd. 5 häft. (Nr 7—8.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

nödigt att närmare undersöka innebörden av ordet »lösören» i 65 § utsökningslagen.

Utskottet får då erinra., att 62 § utsökningslagen, som handlar om den

ordning, i vilken en gäldenärs tillgångar skola ifrågakomma till utmätning,

föreskriver, att om ej borgenär och gäldenär annorlunda sämjas, skola i mät

tagas »först lösören, därnäst fordran eller annan rättighet, som kan överlåtas,

och sist fast egendom». Ordet lösören i detta lagrum har självfallet en så

vidsträckt innebörd, att därunder inbegripas även husdjur. När lagen därefter

i 65 § bland den egendom, som skall undantagas från utmätning, nämner

»nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören», torde det ligga närmast

till hands att anse ordet lösören där äga samma innebörd i nu förevarande

avseende som i 62 § och följaktligen beteckna jämte annat även husdjur.

Att uttrycket lösören äger den nu nämnda innebörden, synes för övrigt

vinna stöd av vad som förekommit vid tillkomsten av 65 § utsökningslagen.

I det förslag till utsökningslag, som framlades för 1877 års riksdag, stadgades

i detta lagrum, att om gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn saknade

utväg till nödtorftigt uppehälle skulle från utmätning undantagas bland

annat »nödiga arbetsredskap» till högst ett visst i lagrummet angivet värde.

Det särskilda utskott, till vars behandling förslaget hänsköts, hemställde,

att efter orden »nödiga arbetsredskap» skulle tilläggas orden »och husgeråd».

I en reservation yrkade emellertid flera ledamöter, att det av utskottet

föreslagna uttrycket »nödiga arbetsredskap och husgeråd» måtte utbytas mot

orden »de mest nödvändiga lösören». Under den debatt, som uppstod i andra

kammaren, erinrade en av reservanterna, att enligt lagstiftningen i vissa främmande

länder husdjur i närmare angiven omfattning finge undantagas från

utmätning, och en annan reservant framhöll till belysande av skillnaden mellan

utskottets förslag och reservanternas, att en fattig gäldenär möjligen icke ägde

annat än en ko och att en sådan icke kunde få namn av arbetsredskap eller

husgeråd utan vore att hänföra till lösören. Även eljest fälldes i kammaren

yttranden av denna innebörd. Andra kammaren biföll ock reservationen, varemot

första kammaren godkände utskottets förslag i förevarande del. Efter sammanjämkning

erhöll lagrummet en lydelse, enligt vilken från utmätning skulle

undantagas bland annat »nödiga arbetsredskap eller andra lösören». Genom

lag den 17 mars 1905 undergick lagrummet vissa ändringar, av vilka må nämnas,

att i nyssberörda uttryck ordet »nödiga» insköts framför »lösören».

Av intresse i förevarande avseende är jämväl lagen den 10 mars 1922 om

utsträckt rätt att från utmätning få undantagen viss egendom, vilken lag var

av provisorisk karaktär. Genom densamma förordnades, att under i lagen angivna

förutsättningar från utmätning skulle undantagas, »utöver vad i 65 §

utsökningslagen sägs, bohag, husgeråd och husdjur till ett sammanlagt värde

av högst femhundra kronor». Det torde ej hava varit meningen att genom

denna bestämmelse införa utmätningsfrihet för annat slag av egendom än sådan,

som redan dessförinnan kunnat undantagas från utmätning.

Den uppfattningen, att uttrycket lösören i 65 § utsökningslagen betecknar

jämväl kreatur, synes även hava gjort sig gällande i rättspraxis. Följande

rättsfall må här omnämnas. Sedan en ko tagits i mät hos en gäldenär, kla
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutslcottets utlåtande Nr 7. o

gade denne hos vederbörande överexekutor med yrkande om utmätningens upphävande.

Till stöd härför anförde gäldenären, att han genom den utmätta

egendomens försäljning komme att sakna utväg till nödtorftigt uppehälle för

sig och sina två minderåriga barn. I avgiven förklaring yttrade utmätningsmannen

bland annat, att då, såvitt det kunnat utrönas, gäldenären icke ägde

annan utmätningsbar egendom än kon samt denna icke kunde anses nödig för gäldenärens

utkomst, densamma ansetts böra tagas i mät. Överexekutor fann vad

gäldenären anfört ej föranleda ändring i eller upphävande av överklagade förrättningen.

Häremot anförde gäldenären besvär hos Svea hovrätt. Genom

utslag den 23 november 1926 upphävde hovrätten utmätningen, då gäldenären

på grund av vad i målet blivit upplyst rörande hans förhållanden måste

jämlikt bestämmelserna i 65 § utsökningslagen anses berättigad att från utmätning

undantaga ifrågavarande ko (jfr Svensk juristtidning 1927, rättsfall

s. 80).

Av den nu lämnade redogörelsen torde tydligt framgå, att uttrycket lösören

i 65 § utsökningslagen omfattar husdjur och att alltså även dessa skola

under i lagen angivna förutsättningar undantagas från utmätning. Någon

skillnad torde i detta avseende icke föreligga mellan produktivt använda husdjur

och andra sådana. Att märka är emellertid, att ett husdjur för att kunna

undantagas från utmätning skall vara att hänföra till »nödiga» lösören. Huruvida

detta är förhållandet, måste naturligen bero på en prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall. Då det med hänsyn till vad sålunda anförts

lärer saknas anledning att vidtaga den av motionärerna påyrkade ändringen

i utsökningslagen, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1929.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, greve Spens, Larson i Lerdala, Klefbeck,

Anderson i Hägelåkra, Schlyter och Svenson i Eskhult;

från andra kammaren: herrar Björkman, Nilsson i Antnäs, Lindqvist i Halmstad*,

Olsson i Ramsta*, Hedlund i Östersund, Cliristenson, Sjögren och Jonsson i

Risinge.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.