Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående en ny egnahemsorganisation.

1929-03-08 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1929:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående en ny egnahemsorganisation.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr It.

5

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1929 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående en ny egnahemsorganisation.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 178,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt, att

riksdagen, beträffande egnahemsrörelsens organisation, ville hos Kungl. Maj:t

anhålla om förslag till en ny organisation, tryggad av lag och ledd av samhället

utan sammanblandning med den tekniska jordbruksvärden samt byggd på

rätt till effektivare individuell hjälp åt alla behövande.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för motionärens hemställan, får

utskottet hänvisa till motionens innehåll.

Genom en till 1928 års riksdag avlåten proposition, nr 97, föreslog Kungl.

Maj :t riksdagen att godkänna en allmän omorganisation av den statsunderstödda

egnahemsverksamheten efter vissa i propositionen angivna riktlinjer. Till

grund för propositionen låg ett av 1925 års kolonisationssakkunniga avgivet

enhälligt förslag i ämnet. Förslaget byggde i väsentliga delar på dåvarande

egnahemsanordningar, därvid emellertid ifrågasattes reformering beträffande

rörelsens lokala och centrala organisation i syfte att ernå efter nuvarande

förhållanden bättre anpassade ekonomiskt organisatoriska anordningar för anskaffande

och tillgodogörande av till jordbruks nybildning tjänlig jord, för underlättande

av arrendefrilösning och för utveckling till större bärkraft av ofullständiga

jordbruk.

Med anledning av propositionen väcktes inom riksdagens kamrar ett flertal

motioner, bl. a. av herr Lindhagen.

Sålunda yrkade herr Lindhagen i motion nr 274 i första kammaren, att riksdagen

ville besluta sådana ändringar och tillägg till Kungl. Maj ds förslag.

att egnahemsorganisationen finge en enhetlig socialt betonad läggning, att organisationen

av de nya sociala uppgifterna skildes från organisationen av den

tekniska jordbruksvärden i riket, att organisationen i erforderlig mån kunde

framträda sasom malsman för den svagare, oerfarnare och hjälplösare parten

samt att organisationen omlades i huvudsaklig anslutning till de av jordkommissionen

ifrågasatta linjerna.

1928 års

rikdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande

nr 2 i huvudsak det av Kungl. Maj :t avgivna förslaget.

Reservationer med olika avfattning anfördes av flera ledamöter. I en av

reservationerna hemställdes, att riksdagen oavsett det provisorium, som kunde

varda antaget, ville hos Kungl. Maj:t anhålla om nytt förslag skyndsammast

möjligt, byggt på statens ledning av egnahemsrörelsen, organisationens frigörelse

från hushållningssällskapen och deras tekniska jordbruksvård, effektivare

skydd och hjälp för de svagare än då ifrågasattes samt en lagstiftning,

som tillgodosåge möjligheter till en sådan framryckning.

Utskottets förslag godkändes av riksdagen, men den förestående reservationen

vann däremot icke riksdagens bifall.

Den nya egnahemsorganisationen har börjat sin verksamhet den 1 juli 1928

i vad avser den centrala organisationen samt den 1 januari 1929 beträffande

lokalorganisationerna.

Motioner vid Utskottet vill vidare erinra om att vid innevarande års riksdag väckts två

innevarande motioner 0m ändringar i den vid fjolårets riksdag beslutade egnahemsorgani
uts

Ttksdug *

om ändringar sationen.

i egnahems- jjerr Qsberg har nämligen föreslagit i motion nr 282 i andra kammaren, att

°7kZn.'' riksdagen ville besluta sådan ändring i författningen angående statsunderstödd

egnahemsbildning, att ett stadgande införes, att en av de tre ledamöter, som

hushållningssällskapet utser i egnahemsnämnden, skall vara egnahemslånetagare.

Vidare hava herrar Sköld och Paulsen i en inom andra kammaren väckt

motion, nr 287, hemställt bl. a., att den rätt att utse ledamöter i egnahemsnämnderna,

som för närvarande tillkommer Kungl. Maj:t, måtte överflyttas

på egnahemsstyrelsen.

Motionerna hava på hemställan av jordbruksutskottet avslagits av riksdagen.

Utskottet. Såsom den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen beslöts vid fjolårets

riksdag en allmän omorganisation av den statsunderstödda egnahemsverksamheten.

Vid övervägande av detta spörsmål tog riksdagen ställning till de

önskemål, som äro uttryckta i den nu väckta motionen. Då utskottet icke har

sig bekant några skäl, som böra föranleda riksdagen att i år frångå sin vid

ärendets behandling under fjolåret intagna ståndpunkt i den nu föreliggande

frågan, får utskottet hemställa,

att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 mars 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11,

t

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder*, Almkvist, Frändén,

Thorberg* och Lindhagen samt fröken Hesselgren*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde*, Magnusson i Kalmar,

Bos, Ödström*, Johanson i Hallagården*, Jeppsson, Olovson i Västerås och Hedvall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Linder, Thorberg, Lindhagen, Magnusson i Kalmar och Hedvall,

vilka hemställt om bifall till motionens yrkande.

Till stöd för detta yrkande har herr Lindhagen utöver motionens motivering

ytterligare anfört:

»På sätt i motionen 177 utvecklats avslutades med år 1928 en av epokerna i

den svenska jordfrågans historia. Efter årtiondens motstånd förmåddes den

svenska statsmakten slutligen till den principförklaringen, att vissa återstående

oavlåtligt bordlagda jordfrågor såsom bildande nya jordbruk, frilösning av arrendejordbruk

och förbättring av ofullständiga jordbruk omsider skulle bliva

föremål för praktisk verksamhet.

Emellertid tillsattes för ändamålet i sistone en kommitté, som på grund av sina

instruktioner och sin sammansättning tog avstånd från de gamla liberala och

socialdemokratiska linjerna och de tidigare jordkommissionernas uppfattning

att den sociala jordfrågans framfärd borde byggas på en rättsordning. De

olika synpunkter, som i sådant syfte framställt sig på de skilda spörsmålen,

hade kort förut av jordkommissionen efter förmåga samvetsgrant diskuterats.

Den senaste kommittén ägnade som sagt icke någon uppmärksamhet åt denna

angelägenhet, åtminstone såvitt betänkandet utvisar. Kommittén inskränkte

sig till att erinra om, att frågan om expropriationslagstiftning hade av regeringen

blivit undantagen från kommitténs uppdrag. Däremot var för kommittén

lämnat öppet att diskutera och söka förverkliga det gamla kravet, att de

sociala jordfrågornas omvårdnad borde övertagas av samhället utan sammanblandning

med den tekniska jordbruksvärden.

Kommittén begagnade sig emellertid icke ens av denna möjlighet utan förordade

ett förslag, byggt väsentligen på de gamla egnahemsanordningarna. Efter

denna vägledning utformade även regeringen sin proposition och i brist på

annan utredning från regeringsmakten gick förslaget igenom i riksdagen. Årtiondens

bemödanden att få någon större effektivitet och rationalisering av egnahemsrörelsen

kunde dock ej undgå att avkasta åtminstone något. Egnahemsrörelsen

förbättrades på det sättet, att den dels principiellt utvidgades med

ovannämnda tre ändamål, och dels erhöll en mera fristående ur jordbruksdepartementet

utbruten styrelse. Staten fick vidare insätta två ledamöter i »hus
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

hållningssällskapens egnahemsnämnder». Anslaget till egnahemsrörelsen ökades

ock med en obetydlighet nämligen från 18 miljoner till 20 miljoner kronor,

vilket bevisade att någon hänförelse för de nya uppgifterna knappast förelåg.

Dessutom uttalades omsider den uppfattningen, att jordbruk borde tilltagas så

stora, att en jordbrukarfamilj kunde livnära sig på detsamma.

Jordkommissionen har gjort en omfattande enquéte i jordfrågan. Den uppmärksammades

föga av den nya beredningen och blev därför tillika med utgifterna

för densamma till föga nytta. Kommissionen hade bland annat sökt vinna

upplysning om verkningarna utav den av staten understödda egnahemsrörelsen.

Därom fanns nämligen ingen sammanfattande undersökning. Uti den av herr

F. Sandberg utarbetade sammanfattningen av svaren förnämligast från kommunalnämnder

heter det såsom ett totalomdöme från orterna »att den av staten

understödda småbruksrörelsen i det stora hela är misslyckad.»

Till detta resultat togs sedan som sagt ingen hänsyn. I stället tillsattes förenärnnda

kommitté, vilken utan vidare synes ha utgått ifrån, att den statsunderstödda

egnahemsrörelsen är i det väsentliga lyckad. På detta stridiga antagande

bygger man sedan några mindre betydande förbättringar men låter i

det stora hela allt fungera som förut. Man har således i huvudsak vid 1928

års avgöranden otillräckligt inlåtit sig på rörelsens tidigare misslyckanden.

Jordkommissionens förslag exempelvis till en lagstiftning om rikets kolonisation

har icke ens diskuterats med dess många omistliga detaljer och ligger

således ännu, kan man säga, oprövad på regeringens bord.

Statsmakten betraktar således som obefintliga följande orsaker bland andra

till det ovannämnda misslyckandet:

1) Det viktigaste synes nu vara »frivilligheten», sedan må det gå hur som

helst. Denna har varit tillräcklig för egnahemsrörelsens hittillsvarande jordbruksverksamhet

att medverka till salubjudna större jordbruksegendomars uppdelning

till egnahem eller låneunderstöd vid frivilligt inköp av någon enskild

mindre egendom. Därvid har man i följd av frivilligheten nödgats att stanna.

Men nu gäller det ju att gå vidare.

Hur skall något rationellt kunna uträttas av en maktlös jordsökare och en

maktlös stat, som nalkas den stora jordägaren som en tiggare för att utbedja

sig hans gunst och nåd? Det är ju icke meningen att vara obillig, ersättning

skall givas och annan skälig hänsyn tagas. Men trots detta är en jordägare

väl icke mera än en människa och i vår materialistiska tid är han lika litet

som vi andra någon övermänniska. Befinner han sig i aktieägarens skepnad

är han oftast tämligen ohjälpligt en naken produkt av konjunkturerna.

Hur skall man inför en sådan ödesbestämd maktutövare kunna i alla erforderliga

fall komma över den erforderliga odlade eller odlingsbara jorden och

den tillbörliga skogstilldelningen och göra det i hemorten, vilket är det viktigaste?

Hur skall det kunna ske på den behövliga tidpunkten, i den vederbörliga

trakten, till den erforderliga beskaffenheten, i den behövliga omfattningen

och för det skäliga priset genom bönhörelse från makten, som har motstridiga

intressen? Hur skall man överhuvud taget kunna hjälpa eu arbetslös jordsökare

eller en frihetsälskande arrendator, om allenast slumpen, här och var

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

0

utskiftad av makten över jorden, skänker allenast några av dem möjligketer och

ofta, kanske oftast blott ett minimum av möjligheter?

2) De jordsökande äro också av 1928 års sammanstörtande fortfarande

för sina personer överlämnade till frivilligheten i högsta grad. De få själva

reda sig med författningar och realiteterna bäst de kunna på egen hand och på

egen bekostnad. Först, då det gäller att erhålla ett lån, äger egnahemsorganisationen

intressera sig i förehavandet, i den mån anvisade medel räcka till. På

denna ordning stupa väl otaliga behövande och i all synnerhet de mindre bemedlade.

3) Staten måste därför uppträda såsom målsman för den svagare. Endast

en rättsordning tryggad genom lag kan rymma all den omtanke, som erfordras.

Det kräves vakthållning om omistliga rättigheter och förpliktelser. Den jordsökandes

ställning blir en helt annan, om honom tillägges rätt till jorden i stället

för den nuvarande välgörenhetens ordnande.

4) Ett gammalt önskemål är, att rörelsen skall drivas direkt på statens risk.

Den blir icke stor. Men lägges den såsom nu på hushållningssällskapen, måste

dessa bliva försiktiga och utestänga mindre bemedlade.

5) Lånerörelsen blir således av flera skäl inriktad på att hjälpa företrädesvis

dem, som själva kunna bidraga med kontanta tillgångar. Det lär anses att

i medeltal detta bidrag bör uppgå till inemot 5,000 kr. Motionsvis föreslogs

förra året att söka avhjälpa detta missförhållande från ett håll genom arrendeupplåtelse

och från ett annat genom tillräcklig subvention. Det sammansatta

utskottet betonade särskilt den förra utvägen förmodligen såsom den billigaste,

ehuru den väl uppenbarligen är utsiktslös. Andra utvägar skulle dock också

få undersökas. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Sedan kom den nya egnahemsstyrelsen till regeringen med ett enhälligt förslag

om arrendeupplåtelser till lantarbetare. Det har betonats såsom en förtjänst

i förslaget, att det givetvis var grundat endast på »frivillighet» från jordägarens

sida, I trontalet bebådades framläggande av egnahemsstyrelsens förslag.

Förslaget har sedan skarpt kritiserats av Svenska lantarbetarförbundets styrelse.

Även den nuvarande regeringen lärer funnit denna produkt av den nya

reformen vara oantaglig. Trontalets löfte blir således inhiberat. Den nya

egnahemsstyrelsens enhälliga förslag till regeringen att genom lagförklaring

eller lagändring i visst fall rubba något på förbudslagen till bolagens förmån

lär icke heller bli föremål för regeringsproposition, utan det synes få stanna vid

att förslaget väckt en viss förvåning. Den gamla hushållningssällskapens

regim över egnahemsrörelsen synes ha ett visst grepp över den nya egnahemsstyrelsen.

»Frivilligheten» måste vara även dess grundsyn och sedan får det

väl som sagt gå hur som helst.

6) Vart man vänder sig äventyras följaktligen framfärden också av brist på

ett maktmedel emot frivillighetens obstruktioner. Detta maktmedel är expropriationsrätt,

som möjliggör rimliga överenskommelser. En dylik utväg får

emellertid, menar man, icke under några förhållanden ifrågakomma. Frivilligheten

ensam får triumfera. Skogsägarna säga öppet ifrån, att husbehovsskog

vilja de ej släppa till och i varje fall icke god skog utan således det minsta och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

sämsta möjliga. Men även denna svårighet hoppas man få löst genom »frivillighet».

7) Fortfarande är egnahemsrörelsen även formellt förankrad hos hushållningssällskapen.

Dessa hava alltid varit frivillighetens förespråkare och motståndare

till en rättsordning. Den oundgängliga organisatoriska särskillnaden

mellan den sociala jordfrågan och den tekniska jordbruksvärden är fortfarande

ställd på framtiden. Sällskapens egnahemsnämnder och i varje fall deras majoriteter

äro sammansatta huvudsakligen såsom förut, och någon som helst representation

för de jordsökande förekommer icke.

Utskottet »har icke sig bekant några skäl», som böra föranleda riksdagen

att frångå sin förra året intagna ståndpunkt. Med de ovannämnda skälen och

flera till har utskottet dock även i år fått rikligen göra bekantskap. Det korta

skälet för avslag betyder således, att de ovannämnda synpunkterna ej förtjäna

något avseende och icke ens behöva diskuteras. Detta ådagalägger återigen

med en frigörande klarhet att här gälla icke några skäl. Besittningen av jorden

med dess makt över människor och naturens rikedomar är det ömtåligaste

ämnet av alla. Vi stå helt enkelt inför ett ganska ohöljt utslag av klasskampen.

»

2) av herr Olov son i Västerås, som ansett, att utskottets utlåtande bort hava

följande lydelse:

»Utskottet finner det önskvärt, att egnahemsverksamheten helt frigöres från

hushållningssällskapen. Enligt utskottets mening bör den framtida egnahemsorganisationen

icke vara sammankopplad med någon sidoordnad organisation,

utan vara så anordnad, att något organ för det allmänna i allt har det avgörande

inflytandet över verksamheten. Givet är, att egnahemsorganisationen

skall stå under statens ledning och kontroll, men det torde måhända vara ändamålsenligt

att knyta den lokala organisationen även vid landstingen, varigenom

de lokala intressena kunde bliva bevakade. Möjligt är ju dock, att den

lokala organisationen kan på annat och för det allmänna fullt betryggande sätt

anordnas.

Under hänvisning härtill får utskottet hemställa,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

om förslag till ny, från hushållningssällskapen frigjord lokal

organisation för egnahemsverksamheten.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.