Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13

1929-03-08 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1929:13, Andra lagutskottets utlåtande Nr 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1929 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om lagändring i syfte att

bolags bulvanhemman skola tillfalla staten m. m.

_ I en “om första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 180,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt, att

riksdagen ville överväga närmare riktlinjer för bulvanhemmans expropriation

enligt 1925 års bulvanlag, samt i sådant avseende exempelvis för sin del besluta

den ändring i nämnda lag, att fastighet, som efter avtal eller vederbörligt

beslut förklarats vara bulvanhemman, skall tillfalla staten mot ersättning

enligt grunder, som fastställas i lagen.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för motionärens hemställan, får

utskottet hänvisa till motionens innehåll.

Vid 1927 års riksdag hemställde herr Lindhagen i motion nr 166 i första Motion vid

kammaren, att riksdagen ville ställa till förfogande ett lämpligt belopp, helst1927 år*ri^

förslagsanslag, för eventuellt statsinköp av s. k. bulvanhemman. shg föl''sill

I utlåtande över motionen anförde jordbruksutskottet följande: inköp av bni

Let torde ej kunna bestridas, att ändamalet med bulvanlagen i hög grad

äventyras, därest den jordbrukande befolkningen vid realisation av bulvanhemman

visar sig sakna ekonomiska och organisatoriska förutsättningar för

att förvärva desamma.. Ehuru med hänsyn till att lagen ännu knappast trätt

i tillämpning någon direkt erfarenhet härav icke kan åberopas, torde dock

sannolikheten tillräckligt tala för att motionärens farhågor i detta hänseende

äro val grundade. Tydligt är i varje fall, att ifrågavarande lagstiftnings effektivitet

skulle avsevärt tryggas, därest den bereddes stöd genom vissa

kompletterande åtgärder. Den utväg motionären anvisar — att staten i dessa

fall skulle uppträda sasom eventuell köpare — synes även utskottet vara den

närmast till hands liggande. Statens ingripande skulle därvid, på sätt motionären

antytt, kunna tjäna det dubbla syftet, att dels lämpliga skogsmarker överfördes

i dess ägo och därigenom tillförsäkrades skydd mot skövling och dels

för skogsbruket obehövlig jord, där så kunde ske, avstyckades till bondejordbruk

eller egna hem. Utskottet vill emellertid framhålla, att detta icke torde

vara omöjligt att realisera inom ramen av statens nuvarande verksamhet med

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 samt. 2 avd. 8 häft. (Nr 13_10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

avseende å inköp och försäljning av mark. Vid sådant förhållande har det

icke synts utskottet nödvändigt eller lämpligt att, såsom motionären ifrågasätter,

för ändamålet anvisa särskilda medel. Givetvis äro emellertid vissa

administrativa åtgärder erforderliga för att berörda möjlighet skall bliva effektivt

utnyttjad. Härförutan torde nämligen myndigheterna sakna tillräcklig

anledning att ägna erforderlig uppmärksamhet åt förevarande, huvudsakligen

från social synpunkt framträdande önskemål. En hänvändelse till Kungl.

Maj:t i här angivet syfte synes utskottet fördenskull påkallad. I detta sammanhang

har utskottet slutligen ansett sig kunna beröra, att under frågans

behandling även en annan utväg synts utskottet jämsides med den nu omhandlade

tänkbar, nämligen att staten genom anordnande av någon särskild lånemöjlighet

kunde bereda den jordbrukande befolkningen hjälp vid förvärvande

av bulvanhemman.

Under åberopande härav hemställde utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för

att vid realisation av i lagen den 8 juni 1925 om bulvanförhållande i fråga om

fast egendom avsedda s. k. bulvanhemman kronan må kunna, där så för vinnande

av med lagen avsett syfte visar sig erforderligt, verkställa inköp av

dylika hemman.

Två olika reservationer avgåvos. I reservation av herrar Sederholm, Gabrielsson

och Valfrid Eriksson föreslogs, att utskottets utlåtande borde hava följande

lydelse:

»Då staten inom ramen för dess nuvarande verksamhet med avseende å inköp

och försäljning av mark äger möjlighet att i den mån inköp av hemman

av i motionen avsett slag överhuvud taget är ur statens synpunkt lämpligt bidraga

till vinnande av det syfte motionären avser, anser utskottet någon åtgärd

i ämnet från riksdagens sida icke påkallad.

Utskottet hemställer därför, att förevarande motion I: 166 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

I den andra reservationen, avgiven av herrar Pettersson i Bjälbo, Olsson i

Broberg, Carlström och Andersson i Fältenborg, anfördes följande:

»Vid förvärv av skogsmark från kronans sida har hittills i allmänhet den

fordran uppställts, att förvärvet skall anses ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt.

Följden därav har blivit den, att inköpen antingen kommit att omfatta

större sammanhängande komplex eller ock skogsskiften liggande nära intill

andra kronomarker och lämpliga för desammas arrondering. Smärre, spritt

liggande skogar har det ansetts fördelaktigt att avyttra. Enligt utskottets

förslag skulle nu riksdagen hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t skall

vidtaga åtgärder för att kronan må kunna verkställa inköp av s. k. bulvanhemman,

där så för vinnande av med lagen av den 18 juni 1925 om bulvanförhållanden

i fråga om fast egendom avsett syfte visar sig erforderligt. Utskottets

förslag till riksdagsskrivelse lärer icke kunna tolkas annorlunda än att dylika

inköp skola ske oberoende av om inköpet ställer sig fördelaktigt för kronans

ekonomiska intressen eller ej. Även om det icke kan anses lyckligt, att de

s. k. bulvanhemmanen komma i händerna på s. k. skogsspekulanter, så synes

det knappast riktigt, att kronan skall med bortseende från sina ekonomiska

intressen ingripa på sådant sätt som utskottet föreslår, vilket för övrigt lätt

torde kunna leda till ett oskäligt gynnande av de nuvarande innehavarna av

bulvanhemman. Det kan starkt ifrågasättas, huruvida verkligen de olägenheter

motionären berört äro av den storleksordning, att sådana åtgärder böra vidtagas,

att innehavare av bulvanhemman skola komma i gynnsammare ställning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutslcotiets utlåtande Nr 13. 3

än andra fastighetsägare, som av ett eller annat skäl måste sälja sitt hemman.

. Det synes oss nödvändigt, att även dessa synpunkter vid frågans utredning

vinna tillbörligt beaktande.

hemställa därför, att riksdagen i anledning av förevarande motion I: 16G

må i skrivelse till Kungl. Maj :t anhalla, att Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder

för att utreda, huruvida och i vad mån åtgärder från statens sida böra vidtagas

för att vid realisation av i lagen den 18 juni 1925 om bulvanförhållanden

i fråga om. fast egendom avsedda s. k. bulvanhemman förhindra, att desamma

komma i händerna på s. k. enskilda skogsspekulanter.»

Andra kammaren biföll utskottets hemställan, medan första kammaren biföll

den av herr Pettersson i Bjälbo in. fl. avgivna reservationen. Då kamrarna

således stannat i skiljaktiga beslut, framlade jordbruksutskottet i memorial

nr 76 följande sammanjämkningsförslag.

»Det torde ej kunna bestridas, att ändamålet med bulvanlagen i viss man

äventyras, därest den jordbrukande befolkningen vid realisation av bulvanhemman

visar sig sakna ekonomiska och organisatoriska förutsättningar för att

■ i?yärva desamma. Ehuru med hänsyn till att lagen ännu knappast börjat

tillämpas någon direkt erfarenhet härav icke kan åberopas, torde dock viss

sannolikhet tala för att motionärens farhagor i detta hänseende icke äro ogruni

ii" tydligt är i varje fall, att ifrågavarande lagstiftnings effektivitet

skulle avsevärt tryggas, därest den bereddes stöd genom vissa kompletterande

åtgärder. Motionären anvisar härvid den utvägen, att staten skulle uppträda

som eventuell köpare, varigenom skulle nås det dubbla syftet, att dels lämpsf;o&smarker

överfördes i dess ägo och dels för skogsbruket obehövlig jord,

där så kunde ske, avstyckades till bondejordbruk eller egna hem. Utskottet

vill emellertid framhalla, att detta i viss utsträckning torde vara möjligt att

realisera i anslutning till statens nuvarande verksamhet med avseende å inköp

och försäljning av mark. .Vid sådant förhållande har det icke synts utskottet

lämpligt att, såsom motionären ifrågasätter, för ändamålet anvisa särskilda

medel, helst som det i varje fall icke torde böra ifrågasättas, att inköp

av detta slag skulle av staten företagas även i fall, där de vore för statsverket

förlustbringande. Vissa administrativa åtgärder torde emellertid vara erforderliga

för att förberörda möjlighet skall bliva effektivt utnyttjad. Härförutan

torde nämligen myndigheterna icke hava tillräcklig anledning att ägna

erforderlig uppmärksamhet åt förevarande, huvudsakligen från social synpunkt

framträdande önskemål. En hänvändelse till Kungl. Maj:t i här angivet syfte

synes utskottet fördenskull påkallad. I detta sammanhang har utskottet slutligen

ansett sig kunna beröra, att under frågans behandling även en annan utväg

synts utskottet jämsides med den nu omhandlade tänkbar, nämligen att

staten genom anordnande av någon särskild lånemöjlighet kunde bereda den

jordbrukande befolkningen hjälp vid förvärvande av bulvanhemman.

. Under åberopande av det förut anförda hemställer utskottet, att riksdagen

i anledning av förevarande motion I: 166 må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhalla,

att Kungl. Maj :t ville undersöka möjligheterna för att vid realisation av

1 ^ Juni 1325 om bulvanförhållande i fråga om fast egendom av
sedda

s. k. bulvanhemman kronan ma kunna, där så för vinnande av med lagen

avsett syfte visar sig erforderligt och detta kan ske utan åsidosättande av kronans

ekonomiska, intressen, verkställa inköp av dylika hemman samt vidtaga

de åtgärder, vartill undersökningen kan giva anledning.»

Riksdagen biföll sammanjämkningsförslaget och den ifrågavarande skrivelsen

avläts den 8 juni 1927.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Yttranden

över riksdagens

skrivelse

den S

juni 1927.

Över skrivelser! har Kungl. Maj:t infordrat yttrande av domänstyrelsen och

statens egnahemsstyrelse.

Domänstyrelsen har i skrivelse den 24 februari 1928 anfört föl,jande:

Därest enligt bulvanlagen den 18 juni 1925 bulvanskap anses föreligga

och i följd därav, på talan av allmän åklagare, domstolen, förordnat, att överexekutor

skall pröva, huruvida egendomen skall säljas å offentlig auktion,

har överexekutor att inom sex månader efter det domstolens beslut vunnit laga

kraft meddela förordnande om försäljningen, därest ej av lagfartsprotokollet

framgår, att egendomen avyttrats.

Om, såsom ifrågasatts, möjlighet borde beredas kronan att, dar det vore

förenligt med kronans ekonomiska intresse, verkställa inköp av dylika hemman,

torde härför vara erforderligt, att domänstyrelsen, å vilken det torde

ankomma att vidtaga åtminstone förberedande åtgärder i uppkommande dylika

frågor, bereddes kännedom om de fall, där försäljning av fastigheter enligt

bulvanlagen ifrågasattes. Innan styrelsen efter Eders Kungl. Maj:ts beinyndigande

i varje fall kunde uppträda som spekulant a till försäljning utbjuden

egendom, måste nämligen undersökning verkställas, dels om ett förvärvande

av egendomen på grund av dess läge för kronan vore särskilt önskvärt, dels

beträffande egendomens värde för bedömande, om förvärvet vore med kronans

ekonomiska intressen förenligt. Därest styrelsen erhölle kännedom om den

ifrågasatta försäljningen redan omedelbart efter det domstolens förordnande

om att saken skall bliva föremål för överexekutors provning vunnit laga kraft,

hade styrelsen god tid att företaga undersökning i frågan och, om ett förvärv

av egendomen befunnes önskvärt, efter utredning underställa ärendet Eders

Kungl. Maj :ts prövning.

För ändamålet synes sålunda erforderligt, att vederbörande länsstyrelse

ålades meddela domänstyrelsen underrättelse om de fall, där domstolens förordnande

i förenämnda avseende vunnit laga kraft, samt vidare underrätta sty

relsen, så snart förordnande meddelats att försäljning skall äga rum.

Emellertid torde endast i sällsynta undantagsfall förekomma att med hänsyn

till de intressen domänstyrelsen företräder förutsättning för ett förvärv

för kronans räkning föreligger. . _ _ . „ „ . ,

I samband med nu föreliggande nådig remiss har under hand från jordbruksdepartementet

överlämnats till styrelsen två promemorior angaende bolags

förvärv av fast egendom. Styrelsen har latit verkställa utredning i fråga

om lämpligheten eller önskvärdheten av att kronan med beaktande av vad i

riksdagens skrivelse anförts förvärvade någon eller några av de i förenämnda

två promemorior upptagna fastigheter, om vilkas inköp ansökning ingivits

till Eders Kungl. Maj:t av skilda bolag och vilka ansökningar Eders Kungl.

Maj :t år 1927 icke funnit skäl bifalla, och får styrelsen vidlägga en i styrelsen

upprättad promemoria över de från skogsstatstjänstemännen avgivna yttranden

rörande ifrågavarande fastigheters lämplighet för inköp för kronans räkning

därest bulvanlagen varit å desamma gällande. Härav framgar, att endast’ett

hemman, lämpligt till upplagsplats för virke vid Umeälvens mynning,

ansetts vara av större intresse.

Statens egnahemsstyrelse anförde i yttrande den 14 november 1928 följande.

Så vitt egnahemsstyrelsen har sig bekant utgöras berörda s. k bulvanhemman

ej sällan av fastigheter bestående av dels viss mägojord med för ett norrländskt

jordbruk erforderliga åbyggnader och dels stora arealer skogsmark

med välskött växande skog. I vissa fall torde inägojorden vara utarrenderad.

Enligt gällande lagstiftning få nu berörda bulvanhemman agas varken av

bulvaner eller — utan efter tillstånd i speciella fall — av vederbörande bolag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

o

eller av annat bolag. De måste alltså placeras i andra bänder. Enligt vad

erfarenheten under de gångna åren av bulvanlagens bestånd synes hava givit

vid handen, skulle verkliga jordbrukare i allmänhet icke reflektera på inköp

av dessa bulvanhemman samt sakna ekonomiska möjligheter att förvärva dem,

särskilt med hänsyn till att fastigheternas huvudsakliga värde låge i växande

skog. S. k. enskilda skogsspekulanter äga visserligen formell rätt att i fri

konkurrens med övriga vederbörande uppträda såsom köpare, men ett överförande

av berörda hemman i dylika händer vore den ur olika synpunkter sett

allra sämsta utvecklingen. Då fastigheterna emellertid enligt lagstiftningens

bestämmelser måste ut i marknaden, har det — enligt vad framgår av riksdagens

skrivelse — ansetts, att inga andra utvägar återstå, än att antingen

kronan förvärvade dessa bulvanhemman eller att staten försträckte enskilda

jordbrukare penningar för inköp av dem. Det torde särskilt vara det senare

uppslaget, som egnahemsstyrelsen har att yttra sig över.

Det torde givetvis komma att möta stora svårigheter att avgöra, till vilka

hugade köpare eventuell statlig kredit skulle lämnas samt vid vilken tidpunkt

—- före köpet, vid en exekutiv auktion eller efter — statslånen skulle beviljas.

Det kan ju hland annat tänkas, att, när försäljning av bulvanhemman är förestående,

en hel rad personer ur jordbrukarnas krets anmäler sig att erhålla

statslån, därvid samtliga önska att — utrustade med statlig kredit — giva

kanske olika anbud å hemmanet. Slutligen må framhållas, att det icke synes

egnahemsstyrelsen vara säkert, att det vare sig ur köparens egen eller ur

nationalekonomisk synpunkt vore det lyckligaste, att en jordsökande med hög

skuld förvärvade ett bulvanhemman, där största delen av värdet låge i skogsmarken

och skogen. Såväl med hänsyn till säkerhetsfrågan vid belåning av

växande skog som i betraktande av den blivande ägarens svårigheter att förränta

en hög skuldbörda för skogsinköp, torde betänkligheter höra möta att

på antytt sätt stimulera jordbrukare utan tillräckligt eget kapital att huvudsakligen

på skuld åtkomma dylika skogsfastigheter. Risken för, att dylika

skuldbelastade jord- och skogsägare snart nog bliva skogsskövlare, är icke så

ringa. Skogens skötsel och vård bleve sannolikt icke bättre genom dylikt

överförande, än om skogen sköttes av vederbörande skogsbolag.

Ur sakliga synpunkter förefaller det, som om en lösning av frågan beträffande

avveckling av före den 1 januari 1926 ingångna bidvanförhållanden vore

den, att det bolag, som nu genom bulvan innehar hemmanet, kunde — om skäl

i övrigt härför föreligga ■—• erhålla tillstånd att lagligt förvärva den del av

hemmanets skogsmark, som icke erfordras såsom husbehovsskog åt inägojorden.

Till gengäld för att bolaget finge sagda tillstånd, borde bolaget (genom

bulvanen) kunna ställa inägojorden jämte husbehovsskog till förfogande för

försäljning till vederbörande arrendator eller annan verklig jordbrukare på

för köparen synnerligen skäliga villkor. I dylikt fall torde köparen i regel

kunna erhålla egnahemslån för företagets ändamålsenliga genomförande. Vid

tillmätandet av husbehovsskog till dessa lägenheter bör givetvis iakttagas, att

skogsmarksarealen bliver av den omfattning, att den nya jorddelningslagens

krav i detta hänseende bliver tillgodosett. Tillstånd av nyss nämnd art bör

emellertid icke beviljas, förrän domänstyrelsen och statens egnahemsstyrelse

yttrat sig i ärendet, och domänstyrelsen därvid funnit, att anledning icke föreligger

för domänverket att inköpa hemmanets skogsmark, samt egnahemsstyrelsen

konstaterat, att hemmanets inägojord jämte erforderlig husbehovsskog

på nyss angivet sätt disponerats för bildande av jordbrukslägenhet. Vid avgivandet

av berörda yttranden torde domänstyrelsen och egnahemsstyrelsen böra

i män av behov samråda med varandra, därvid det i vissa fall torde visa sig

lämpligt, att domänstyrelsen uppträder såsom spekulant å bulvanhemmanets

skogsmark, medan egnahemsstyrelsen genom vederbörande egnahemsnämnd

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

vidtager av förhållandena påkallade åtgärder för överförande av inägojorden

jämte skogsskifte för husbehov till lämplig jordbrukare, därest sä ännu ej skett.

Av anförda skäl torde alltså böra övervägas, huruvida ej Kungl. Maj :t borde

av riksdagen inhämta förklaring, att hinder ej möter för Kungl. Maj :t att,

med stöd av 4 § sista stycket av lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa

fall för bolag och förening att förvärva fast egendom, lämna bolag tillstånd

att •—- där domänstyrelsen funnit anledning icke föreligga för kronan att söka

inköpa hemmanets återstående skogsmark och där det medelst yttrande av statens

egnahemsstyrelse styrkes, att ett bulvanhemmans inägojord jämte för husbehovet

erforderlig skogsmark på för köparen synnerligen skäliga villkor försålts

till vederbörande ar rendator eller annan lämplig jordbrukare — förvärva

hemmanets återstående skogsmark, allt dock endast för så vitt den säljande

bulvanen innehaft lagfart å hemmanet före den 1 januari 1926. Därest sådan

tillämpning av sagda § 4 icke anses kunna förenas med behållande i oförändrat

skick av paragrafens nuvarande lydelse, torde lagändring i enlighet med vad

nu ifrågasatts i stället böra övervägas.

Beträffande sådana fall, där tillstånd av nyss nämnd art icke beviljas, måste

alltså bulvanhemmanet i dess helhet försäljas av bulvanen till annan än bolaget.

I syfte att då förebygga försäljning till skogsspekulanter torde det

vara lämpligt, att föreskrift meddelas därom, att det skall åligga överexekutor

att, sedan domstol meddelat överexekutor uppgift om förordnande jämlikt 1 §

av bulvanlagen om fastighetens försäljning å exekutiv auktion, omedelbart

härom underrätta jämväl statens egnahemsstyrelse, samtidigt som domänstyrelsen

erhåller underrättelse i ärendet.

Av Kunt//. Sedan berörda yttranden inkommit, fann Kungl. Maj :t genom beslut den

tagna jk gärd ^ ^ecem^er 1^28 gott förordna, att det skulle åligga överexekutor, som jämefter

remiss- likt bestämmelserna i 13 § av lagen den 18 juni 1925 om bulvanförhållande i

svarens av- fråga om fast egendom erhållit del av domstols utslag, varigenom förordnande

om bulvanfastighets försäljning enligt 1 § i samma lag meddelats, att omedelbart

om samma förordnande underrätta domänstyrelsen och statens egnahemsstyrelse.

Ärendet har sedermera den 14 januari innevarande år remitterats till länsstyrelserna

i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län att efter hörande av vederbörande

hushållningssällskaps egnahemsnämnd och jordbrukskommissioner inkomma

med yttrande över vad statens egnahemsstyrelse anfört.

Utskottet. Såsom av den lämnade översikten framgår avläts vid 1927 års riksdag en

skrivelse till Kungl. Maj:t, däri riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t ville undersöka

möjligheterna för att vid realisation av bulvanhemman kronan må

kunna, där så för vinnande av med bulvanlagen avsett syfte visar sig erforderligt

och detta kan ske utan åsidosättande av kronans ekonomiska intressen,

verkställa inköp av dylika hemman samt vidtaga de åtgärder, vartill undersökningen

kan giva anledning. Denna skrivelse har föranlett en utredning,

som alltjämt pågår.

Det i föreliggande motion innefattade förslaget avser, att riksdagen skulle,

utan att avvakta resultatet av denna utredning, besluta en lagstiftning, som

medger möjlighet för staten att i förekommande fall inlösa bulvanhemman. I

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

7

motionen ifrågasattes, att inlösningen skall omfatta samtliga bulvanhemman,

att ersättningen vid dylik inlösen skall bestämmas av någon statlig myndighet

och att åtminstone inägojorden med åbyggnader skall utan ersättning tillfalla

staten.

Beträffande statens inköp av bulvanhemman har utskottet icke funnit anledning

föreligga att tillstyrka riksdagen att frångå det beslut, som fattades

vid 1927 års riksdag, vilket innebär bl. a. att inköp av sådan fastighet icke

bör ifrågasättas i fall, där det skulle bliva för statsverket förlustbringande.

Då den med anledning av riksdagens skrivelse verkställda utredningen ännu

icke slutförts, torde något uttalande i ärendet från riksdagens sida nu icke

vara påkallat.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 8 mars 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Almkvist, Frändén och

Lindhagen, fröken Hesselgren* samt herr Norman*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde*, Magnusson i Kalmar,

Bos, Ödström*, Johanson i Hallagården*, Jeppsson, Olovson i Västerås och Hansson

i Trollhättan*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Lindhagen, Norman, Magnusson i Kalmar och Hansson i Trollhättan,

vilka hemställt om bifall till motionens yrkande.

Till stöd för detta yrkande har herr Lindhagen utöver motionens motivering

ytterligare anfört:

»Av utredningen i motionen och utskottets framställning bestyrkes, att stor

oreda och oklarhet äro rådande i fråga om bulvanlagens tillämpning. Egnahemsstyrelsen

och domänstyrelsen ha ådagalagt sin vanmakt. Att regeringen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

nyligen ehuru saken givetvis brådskar, remitterat ärendet till myndigheter,

som enligt erfarenheten väsentligen kunna antagas vara bulvanlagens vederdelomän,

lärer ej förbättra eller klargöra läget. Liksom riksdagen år 1927

måste taga detta resolut i sin egen hand, är med min uppfattning ett enahanda

ingripande från riksdagens sida för närvarande den enda utvägen av svårigheterna»

;

2) av herr Olovson i Västerås.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.