Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning rörande expropriation av mark för förbättring av ofullständiga jordbruk m. m. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott hänvisade motionen nr 186 i första kammaren av herr Lindhagen samt motionerna i andra kammaren nr 276 av herrar Andersson i Tungelsta och Johansson i Uppmälby och nr 316 av herr Wiklund i Byske m. fl.

1929-03-08 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1929:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning rörande expropriation av mark för förbättring av ofullständiga jordbruk m. m. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott hänvisade motionen nr 186 i första kammaren av herr Lindhagen samt motionerna i andra kammaren nr 276 av herrar Andersson i Tungelsta och Johansson i Uppmälby och nr 316 av herr Wiklund i Byske m. fl.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Norrlandskommitténs

betänkande

och av detsamma

föranledd

lagstiftning

till

förebyggande

av ofullständiga

jordbruk.

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1929 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning rörande

expropriation av mark för förbättring av ofullständiga

jordbruk m. m.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott

hänvisade motionen nr 186 i första kammaren av herr Lindhagen samt

motionerna i andra kammaren nr 276 av herrar Andersson i Tungelsta och Johansson

i Uppmälby och nr 316 av herr Wiklund i Byske m. fl.

I motionerna I: 186 och II: 316 har yrkats, att riksdagen beträffande förbättring

av ofullständiga jordbruk samt förekommande av sådana jordbruk

ville hos Kungl. Maj:t begära

1) förslag till ändamålets vinnande genom en effektiv rättsordning, tryggad

genom lag, ledd av samhället och stödd av expropriationsrätt;

2) låta verkställa en, såvitt möjligt, oväldig undersökning, i vad mån nya

ofullständiga eller alldeles missbildade jordbruk utstyckas under sken av laga

förrättning.

I motionen II: 276 har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utredning och förslag till lag, som möjliggör att från större

egendomar expropriera odlingsbar mark för utökning av ofullständiga jordbruk.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda yrkanden, får utskottet

hänvisa till motionernas innehåll.

I. Frågan angående expropriationslagstiftning för förbättring av

ofullständiga jordbruk.

I norrlandskommitténs den 27 oktober 1904 avlämnade betänkande ''föreslogs

bland andra åtgärder till vidmakthållande och stärkande av den självägande

jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarne samt

främjande av jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar utfärdande av en

särskild ägostyckningslag för de fem nordligaste länen ävensom särskilda bestämmelser

angående jordavsöndring i dessa och Kopparbergs län. Genom

de sålunda föreslagna åtgärderna avsågs att förhindra den olämpliga styck
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

13

ning av jorden, som konstaterats äga rum, i synnerhet då trävarubolagen

skilde skogsmarken å sina fastigheter från den egentliga inägojorden. I anslutning

till dessa lagförslag förordade kommittén tillika utfärdande av provisoriskt

förbud mot ägostyckning i de fem norra länen. Till motivering härav

anförde kommittén bl. a.:

Under tiden, sedan de gällande bestämmelserna om ägostyckning trätt i

kraft, hade ett stort antal jordbrukslotter blivit avstyckade från sågverksindustriens

skogshemman, utan att ens den allra nödvändigaste husbehovsskog

därvid medföljt. Och det vore att vänta, att, så snart kommitténs förslag

i avseende å ägostyckningsinstitutets reformerande blivit offentligen

framlagda, en del sågverksbolag skulle skynda sig att avstycka inägorna från

sina hemman utan nödig skogs-, betes- och odlingsmark samt att det skulle

lyckas dem att medhinna detta, innan ens en provisorisk lag angående förbud

tillsvidare mot ägostyckning kunde bliva utfärdad. Det vore sålunda att förvänta,

att i Norrland komme att finnas ett avsevärt antal jordbruksfastigheter,

som med avseende å sin framtida bestämmelse måste anses vara på ett

ödesdigert sätt stympade. Det kunde därför till äventyrs bliva nödvändigt att

taga under övervägande, huruvida icke åtgärder borde vidtagas för att på

expropnationsväg komplettera dessa fastigheter genom deras utökande med

nödig skogs-, betes- och odlingsmark. Särskilt torde sådana åtgärder bliva

nödvändiga, därest icke ägostyckningsinstitutets tillämpning för den närmaste

tiden inskränktes såsom ovan antytts. Kommittén ansåge emellertid, att man

i berörda hänseende kunde avvakta, vad framtiden bure i sitt sköte, och att

man för det dåvarande kunde inskränka sig till antagande av en lag om förbud

tillsvidare mot ägostyckning i de fem nordligaste länen.

Till kommitténs utlåtande var emellertid fogad reservation av herr Lindhagen,

vilken med instämmande av herr Bromée i Billsta hemställde, att

staten matte i och för upplåtelse till jordbrukare berättigas att från trävaruindustriens

hemman mot ersättning expropriera vad som erfordrades bl. a. för

redan utbrutna inägolotters komplettering i erforderlig mån med inägor. hushehovsskog,

odlingsmark och bete. Vid reservationen var fogat ett utkast till

lag om skyldighet i vissa fall för jordägare i Norrland och Dalarne att avstå

mark för jordbruksändamal, vilket förslag innehöll bestämmelser i bl. a. nyss

angivna syfte.

På grundval av norrlandskommitténs betänkande genomfördes år 1905 provisorisk

lag med vissa inskränkande bestämmelser i fråga om ägostyckning i

de fem norrländska länen, ar 1907 lag med vissa bestämmelser i fråga om jordavsöndring

i dessa och Kopparbergs län (den s. k. norrländska jordavsöndringslagen)

samt 1909 en definitiv ägostyckningslag för de fem norrländska

länen.

Sedan Kungl. Maj:t den 30 december 1911 uppdragit åt landshövdingen ntre^ni an

Johan Widén att verkställa utredning rörande verkningarna av lagen den gående”verk4

maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva

fast egendom samt detta uppdrag sedermera vidgats till att avse jämväl verk- "ä^ostydT

ningarna av nyss omnämnda särskilda lagstiftning för Norrland i fråga om riirT''

ägostyckning och jordavsöndring, framlade Widén i betänkande den 16 juni ringZgama.

1913 resultatet av sin utredning. I detta betänkande anfördes bl. a.:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Bolagens hemman hade i mycket betydande omfattning undergått ägostyckning,

vilken i de allra flesta fall asyftat inägornas skiljande från den egentliga

skogsmarken. Det framginge ock, att dessa styckningar till långt övervägande

del blivit verkställda, innan den särskilda ägostycknmgslagstiftningen

för Norrland trätt i kraft. I särskilt stor omfattning torde tillstånd till

ägostyckning sökts under åren näst före den inskränkande författningens tillkomst.

Det vore alltså uppenbart, att bland bolagen rått en livlig önskan att i

tid bestyra om verkställandet av dylika förrättningar, innan de genom lagstiftning

blevo tvingade att vid inägornas frånskiljande även medtaga erforderliga

delar av utmarken. Det hade upplysts, att flera av de största jordägande

bolagen redan före ikraftträdandet av 1905 års lag låtit ägostycka sa

många av sina hemman, som överhuvud taget lämpade sig därför, och att i

övrigt jordavsöndringsinstitutet i stort antal fall använts under tiden näst

efter nyssnämnda lags antagande för att med kringgående därav frånskilja

inägojorden från hemmanen. I fråga om de ägostyckningar, som ägt rum enligt

de särskilt för Norrland i sådant avseende gällande lagarna, gave utredningen

vid handen, att arealen av den inägolotterna tillagda inrösningsjorden

genomsnittligen uppgått till för de tre sydligare länen omkring 10 hektar samt

i Västerbottens läns kusttrakter 6—8 hektar och i dess lappmarker. 30 40

hektar. För Norrbottens län kunde intet säkert genomsnittstal angivas, da

varit så få. Arealen avrösningsjord, som tilldelats magolot
-

I betänkandet föreslogos vissa ändringar i den norrländska ägostyckningslagstiftningen.

Däremot framlades intet förslag till åtgärder i syfte att göra

de redan utbrutna inägolotterna ur jordbrukssynpunkt mera ändamålsenliga.

Den varm. I det av särskilt tillkallade sakkunniga (den s. k. jordundersökningen) ar

ländska jord- 19^5 framlagda betänkandet angående jordförhållandena i Värmlands län löreni^ocLv

slogs bl. a. utsträckande av de norrländska ägostycknings- och jordavsöndringsdenna

föran- iagarnas tillämpningsområde till att omfatta jämväl nämnda län. Iill motivekdd^nghtt''

ring härför anfördes huvudsakligen:

Ehuru ägostyckningsförfarandet icke vunnit någon allmän tillämpning från

bolags eller skogsspekulanters sida, gåvo likväl de ägostyckningar, som ägt

rum, till större delen anledning till samma anmärkningar, som riktats mot

ägostyckningarna i de norrländska länen, innan en speciell lagstiftning för

dessa ännu kommit till stånd. Husbehovsskog, betesrätt och utmark tillädes

sålunda inägolotterna intill eller under det minimum, som oundgängligen vore

nödvändigt. Särskilt vore detta fallet vid de ägostyckningar, varigenom en
-

terna, växlade betydligt. 1 iravienorgs och vaswjruorrmuus »■. p-y-vv

gått till något över 15 hektar, i Jämtlands län till över 30 hektar och 1 Västerbottens

läns kusttrakter till ej fullt 15 hektar. I sistnämnda läns lappmarker

hade skogsanslagen varit ganska drygt tilltagna; likasa vid de fa styckningarna

i Norrbottens län. Samtliga skogsanslag understego emellertid 1 regel

betydligt de minimibelopp, som av norrlandskommitten 1 dess förslag till agostyckningslag

angivits. Därtill komme, att det ytterst sällan vore den basta

skogsmarken, som vid ägostyckning av bolagshemman tillädes inägolotterna.

I regel kunde den icke alls karakteriseras såsom god skogsmark. A den tilllagda

skogslotten befintliga naturliga ängsmarker och odlingsmark avskildes

ofta. Likaså fråntoges inägolott, som vore belägen intill sjo eller vattendrag,

esomoftast själva strandområdet, även då detta utgjordes av inagojord. Ba

så sätt minskades hemmanets bärkraft och utvecklingsmöjligheter väsentlig ,

och en i sådan riktning fortsatt utveckling skulle medföra en betydande social

sa satt mi

och en i si

olägenhet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

15

skilda skogsspekulanter, ofta kort efter sina fastighetsförvärv, avskilde inägorna

från skogsmarken. Men vanligen voro ägostyckningarna mindre tillfredsställande,

även när bolagen understundom utstyckade inägorna.

Genom år 1917 tillkomna lagar blevo de norrländska ägostycknings- och

jordavsöndringslagarna utsträckta att gälla jämväl för Värmlands län.

Då jordkommissionen den 29 november 1918 tillsattes, uppdrogs åt denna

bl. a. att verkställa utredning och avgiva förslag, huruvida och i vad mån

tvångsavlösning av jord för tillgodoseende av jordbruksändamål, utöver vad

för det dåvarande vore stadgat, borde på lagstiftningens väg genomföras. Till

fullgörande härav avlämnade kommissionen den 28 februari 1923 principutlåtande

rörande lagbestämmelser om avlösning av vissa arrendejordbruk samt

förbättring av ofullständiga jordbruk jämte ett av kommissionens ordförande,

herr Lindhagen, för dennes del uppgjort utkast till lag i förenämnda ämnen.

Innan utskottet övergår att redogöra för innehållet i berörda utlåtande och

iagutkast, såvitt angår nu förevarande fråga, må emellertid anmärkas, att kommissionen

den 11 november 1922 till Kungl. Maj:t överlämnat redogörelse för

en på kommissionens föranstaltande verkställd utredning angående verkningarna

av de norrländska ägostycknings- och jordavsöndringslagarna, såvitt anginge

tiden 1913—1918. Denna utredning, vilken utgör en komplettering av den förut

berörda Widénska utredningen, utvisar, att en ökning av genomsnittsarealen

av de avstyckade inägolotterna under angivna tid ägt rum i alla län med undantag

för Jämtlands län. I förhållande till de i Widénska utredningen förekommande

siffrorna uppgår ökningen för inrösningsjorden till i genomsnitt för

samtliga län 4.1 hektar. Beträffande avrösningsjorden är ökningen i medeltal

för samtliga län 12 hektar. Denna sistnämnda ökning angives emellertid väsentligen

bero på det stora antalet styckningar, som ägt rum i det nordligaste

länet.

Vidare må här från en på grundval av svaren å en av kommissionen företagen

enquéte utarbetad redogörelse återgivas följande till belysning av det i motionerna

väckta spörsmål:

Ägostyckningar och jordavsöndringar från bondhemman hava ej varit talrika.

Då understundom dylik jorddelning ägt rum, synes den så gott som

alltid hava skett på ett sätt, som ej äventyrat bondgårdarnas bestånd såsom

självständiga jordbruk, och har varken skogsmark eller inägojord frånsålts

i större omfattning än att den för hemmanen behållna jorden av olika ägoslag

varit tillräcklig. Något annat synes ej heller hava varit att förvänta, då

man av uppgiftslämnarnas meddelanden erfar, att böndernas nämnda obenägenhet

att frånsälja någon del av sina hemman oftast är orsakad just av

farhåga, att jordbruket skall skadas. När därför ägostyckning eller jordavsöndring

förekommit, har densamma oftast bestått däri, att något från gården

avlägset liggande skogsskifte eller någon obekvämt belägen nyodling eller inäga

försålts. I de fall, då köparen av det från ett bondhemman ägostyckade eller

avsöndrade jordområdet avsett att därå driva jordbruk, har det ofta visat sig,

att den nya brukningsdelen varit alltför liten för att brukaren skulle å densamma

kunna vinna sin bärgning.

Ägostyckning eller jordavsöndring synes hava varit mycket vanlig i fråga

om jord, som förvärvats av bolag och enskilda spekulanter utanför de verk
-

Jordkomm\9-

sionen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

liga jordb*rukarnas yrkesklass. Då avsikten med bolagens och de enskilda spekulanternas

jordförvärv i det övervägande antalet fall varit att komma i besittning

av skogstillgångarna å de köpta fastigheterna, är det givet, att dessa i

icke-jordbrukares ägo komna fastigheter ofta blivit föremål för ägostyekning

eller jordavsöndring på så sätt, att inägojorden försålts till jordbrukare, medan

de delar av fastigheterna, som varit skogbärande, stannat i säljarnas händer.

Köparen av inägojorden har ofta nog ej tilldelats någon skogsmark. I de fall,

då med inägojorden följt skog, har denna sällan varit tillräcklig för husbehovet.

Vad ovan anförts om inägojordens försäljning med ringa eller ingen tilldelningav

skogsmark, gäller huvudsakligast skogsbygderna i södra Sverige, framför

allt Kronobergs län och Jönköpings län samt norra delen av Kristianstads län.

Från dessa trakter förspörjes vidare, hurusom dylika jordbruk utan skogstillgång

ej kunna giva sina brukare full bärgning, utan äro dessa hänvisade till att

genom skogsarbeten och dylikt åt bolag och enskilda industriidkare söka vinna

sin huvudsakliga utkomst. Ej sällan komma ägarna till dessa svaga jordbruk

på obestånd, så att de måste lämna sina fastigheter. Inom Älvsborgs län synas

förhållandena hava varit något gynnsammare.

Jordstyckningsbolagens och de enskilda jordstyckningsspekulanternas verksamhet

har till övervägande del berört egendomar i de trakter, där för^ jordbruksnäringen

funnits mera gynnsamma förutsättningar och där det på den

grund varit av mindre betydelse för jordbrukets bestånd, om skogsmark tillagts

de genom styckningarna bildade nya jordbruken. Det är därför mera ^sällan

det i uppgiftslämnarnas meddelanden göras några erinringar av det innehåll, att

jordbrukens fortbestånd äventyrats därigenom, att de ej erhållit tillräcklig

skogsmark. Även där skogstillgångar funnits, synes jordstyckningsföretagens

jorddelning hava skett efter mera sunda principer än övriga bolags och enskilda

spekulanters avstyckningar av jord. För jordstyckningsbolagen och jordstyckningsspekulanterna

har ju huvuduppgiften varit egendomarnas styckning, och

dessa jordägare, till skillnad från andra bolag och enskilda spekulanter, hava

sålunda ej för egen del behållit skogsmarken, utan vanligen uppdelat densamma

på de nya jordbruken. Emellertid kan det ej förnekas, att även jordstyckningsbolagen

och de enskilda spekulanterna i jordstyckning understundom förfarit i

likhet med andra bolag och enskilda spekulanter i de fall, då styckningar verkställts

av egendomar med större skogstillgångar, i det att åkerjorden och ängsmarken

avsöndrats och styckats till småbruk, medan skogen behållits. Ofta nog

har även tillgått så, att, sedan skogstillgångarna tillgodogjorts, egendomarna i

sin helhet styckats och försålts i smärre lotter.

Då dylikt förekommit i trakter, varest skogstillgångar äro nödvändiga för

jordbrukets stöd, hava de genom styckningarna uppkomna nya jordbruken givetvis

gått till mötes en vansklig framtid. Jordstyckningar i större skala synas

dock hava varit ganska sällsynta inom de trakter, där skogstillgång är för jordbruket

ett oeftergivligt villkor. Såsom förut nämnts, hava nämligen jordstyckningsbolagens

och de enskilda jordstyckningsspekulanternas verksamhet huvudsakligen

varit förlagd till områden, där skogstillgången ej är av avgörande betydelse

för jordbruket. Från dessa områden återfinnas många uttalanden, som

giva vid handen, att de genom de senaste årtiondenas lagstiftning tillkomna lättnaderna

i jordstyckningsförfarandet varit av stor betydelse för bildandet av

mindre, självständiga jordbruk. Ett ökat antal självägande jordbrukare har

sålunda tillkommit under åTens lopp, vilket visat sina gynnsamma verkningar

främst ur allmän social synpunkt. Men även för jordbrukets skötsel har uppdelningen

av större jorddomäner i mindre jordbruk ej sällan visat sig mycket lördelaktig.

Särskilt gäller detta frånsäljning av avsides belägna utägor, vilka

under den tid, de ingått i större jordbruks drift, i regel åtnjutit en ganska svag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

hävd, men, sedan de avsöndrats till småbruk, blivit föremål för en omsorgsfull

och intresserad skötsel från de nya självägande småbrukarnas sida.

Uttalanden om att de genom ägostyckningar och jordavsöndringar nybildade

småbruken i vissa fall blivit för små, så att ägarna icke därå kunnat erhålla

sin utkomst, komma ofta till synes i uppgiftslämnarnas utsagor, vilket gör, att

den i det föregående berörda jorddelning, som verkställts av olika jordstyckningsföretag,

ej företer endast gynnsamma, utan även ofördelaktiga sidor. Bortsett

från Södermanlands län, där jordstyckningen i allmänhet förlupit på ett

tillfredsställande sätt, synes särskilt den inom Mälarlänen genom ägostyckningar

och jordavsöndringar i stor skala skedda jordparcelleringen haft till resultat,

att mångenstädes bildats jordbruk med alltför liten areal för att kunna giva

brukarna ens den nödtorftigaste bärgning. Även inom vissa trakter av södra

Sverige, särskilt i Kronobergs län och norra delen av Kristianstads län, har i ej

ringa utsträckning förekommit jordstyckning med liknande resultat. Från Skaraborgs

län samt, om ock i mindre omfattning, från Älvsborgs län omtalas likaledes,

att de genom ägostyckningar och avsöndringar tillkomna nya jordbruken

tilltagits så små, att de ej kunnat bereda sina ägare utkomst, något som måste

anses synnerligen olyckligt i bygder, där det ej gives tillfällen till extraförtjänster

genom dagsverken hos större jordbrukare eller genom arbete vid industriella

företag. Att jordstyckningsbolagen och andra jordstyckningsspekulanter

ofta nog styckat egendomarna i allt för små lotter, är väl i första hand beroende

därpå, att köparna till de avstyckade jordlotterna ej befunnit sig i sådana

ekonomiska omständigheter, att de kunnat förvärva för full besuttenhet tillräckliga

arealer. Det i många fall otillfredsställande resultatet av jorddelningen kan

därför ej uteslutande läggas jordstyckningsbolagen och jordstyckningsspekulanterna

till last. Vad man däremot kan förebrå dem är, att, efter vad som ofta

framhålles, till mindre jordbruk och s. k. egna hem ej sällan utskiftats den till

egendomarna hörande sämre jorden, medan de bästa ägorna behållits vid huvudgården.

En omständighet, som även i många fall bidragit till det mindre gynnsamma

resultatet av jordstyckningarna, är, att köparna till de avstyckade områdena understundom

icke varit jordbrukare utan personer från andra yrkesklasser. Givet

är, att det för dylika personer blivit säskilt vanskligt att å de små och ofta nog

av skuld betungade områdena vinna sin utkomst.

Tillika må anmärkas, att kommissionen i en den 10 januari 1923 till chefen

för justitiedepartementet ingiven skrivelse angående förlängning av vissa arrendeavtal

anfört bl. a:

Den tillämnade lagstiftningens om avlösning av arrendejordbruk uppgift

vore bl. a. att tillse, att de avlösta arrendejordbruken erhölle tillräckligt med

odlingsbar jord samt husbehovsskog och bete, de sistnämnda förmånerna i den

mån de kunde skäligen erhållas. Det låge i sakens natur, att ett sålunda nybildat

jordbruk måste om möjligt vara tillräckligt för att försörja en familj.

Erfarenheterna icke minst från egnahemsrörelsen hade ådagalagt, huru misslyckat

ett upprättande av nya jordbruk i allmänhet bleve utan en sådan förtänksamhet.

Det låge emellertid självfallet i de stora jordägarnas, särskilt

bolagens, intresse att förekomma en sådan förpliktelse genom att på något sätt

gå lagstiftningen i förväg. Från kommunalnämnderna hade också på kommissionens

förfrågan meddelats, att ägostyckningar, som enligt gällande lag

finge okontrollerat äga rum hur som helst, mångenstädes skett och fortfarande

påginge på sådant sätt, att arrendejordbruk utbrötes utan att erhålla behöriga

tilldelningar. Enligt vad som försports hade i stor utsträckning ägostyc.kningar

av arrendejordbruk även ägt rum på lager utan försäljning tillsvidare.

Bihang till riksdagens protokoll 1989. 9 samt. 2 avd. 9 häft. (Nr 17—21.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

varmed ej förnuftigtvis kunde avses annat än att på det sättet vara beredd att

kunna möta och mota en blivande lagstiftning.

I sitt ovan berörda principutlåtande anförde kommissionen, såvitt angår

frågan om förbättrande av ofullständiga jordbruk, bl. a. följande:

Såsom av norrlandskommitténs utredning framginge, hade, innan den norrländska

ägostyckningslagen tillkommit, i ganska stor utsträckning gamla

bondejordbruk blivit av bolag utbrutna på ett för jordbruket ofördelaktigt sätt.

Likaledes visade värmlandsundersökningens och jordkommissionens enquéter,

att i övriga delar av riket en sådan företeelse gjort sig gällande och fortfarande

ägde rum. Av bolag plägade ock utstyckas jordbruk på lager utan någon

omedelbar försäljning. Det vore uppenbart en stor skada för det allmänna

och framtida släkten, att möjligheterna till självständiga jordbruk och särskilt

de gamla bondgårdarnas återupprättande på detta sätt opåtalt skövlades.

Detta gåve, såvitt kommissionen förstode, fullt fog att genom lagstiftningens

mellankomst förbättra dessa felaktigt utbrutna jordbruk med felande tillbehör

från huvudfastigheten.

Norrlandskommittén hade länge varit sysselsatt med formulering av lagbestämmelser

i sådant syfte. Emellertid hade kommitténs majoritet på sistone

beslutat att ej framföra denna fråga. Tiden för upptagande av kommitténs

uppslag syntes jordkommissionen nu vara inne. Möjligheten till en dylik rekonstruktion

av jordbruk borde därvid utsträckas till hela landet.

Det funnes emellertid här och var i vårt land talrika mindre jordbruk, som

icke uppkommit på förenämnda sätt, men i alla fall vore förkrympta och

otjänliga för sitt ändamål. När i närheten funnes större egendomar, tillhöriga

bolag, och även andra, från vilka, utan synnerlig olägenhet för huvudfastigheterna,

tillfälle erbjödes att kunna komplettera de ofullständiga jordbruken,

borde en sådan utväg hållas öppen av lagstiftningen även för sådana fall, att

de båda fastigheterna icke uppkommit genom den enas utbrytning ur den

andra utan tillhörde olika kamerala enheter.

Med gällande lag kunde i detta senare fall någon juridisk sammanslagning

icke äga rum. Detta hindrade dock icke, att ett bärkraftigt jordbruk kunde

bildas genom att i samma ägares hand sammanföra två eller flera stycken

från olika fastigheter. Emellertid borde i den nya skifteslagstiftningen särskild

uppmärksamhet ägnas åt möjligheten att sammanföra dylika ägor till en

odelbar fastighet.

Det av herr Lindhagen uppgjorda, vid kommissionens utlåtande fogade utkastet

till lag om avlösning av osjälvständiga jordbruk samt förbättring av

ofullständiga jordbruk innehåller i sistnämnda hänseende huvudsakligen följande

bestämmelser:

Från bolag, ekonomisk förening, enskild spekulant eller annan större egendomsägare

tillhörig fastighet utbrutet och avyttrat förutvarande arrende- eller

därmed likställt jordbruk, vars odlade jord beträffande kameralt självständig,

under huvudgård lydande fastighet ej överstiger 25 hektar och, i fråga om

torp eller annan kameralt osjälvständig jordbrukslägenhet, ej överstiger 25

hektar och, inberäknat ängs- och hagmark, ej understiger 2 hektar och som

till uppenbart men för jordbruket vid utbrytandet och avyttringen ej försetts

med jord eller servitutsrätt uti i lagutkastet närmare angiven utsträckning,

skall kunna för vad sålunda felas erhålla fyllnad från den fastighet, varifrån

det utbrutits. För det fall att jordbruket irtbrutits genom ägostyckning utan

att sedermera överlåtas till annan ägare, skall sådan komplettering oek kunna

äga rum. Även i andra än sålunda angivna fall kan ofullständigt jordbruk

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

19

med minst 2, högst 10 hektar åkerjord på enahanda sätt förbättras med mark

eller servitutsrätt från annan fastighet, oavsett huruvida jordbruket ursprungligen

utbrutits från. denna eller icke. Förutsättningarna härför äro, att uppenbart

behov därav föreligger, att något synnerligt men i fråga om jordbrukets

drift och skogens vård ej tillskyndas den fastighet, som skall avstå mark

eller servitutsrätt, och att sistnämnda fastighet antingen tillhör bolag, ekonomisk

förening eller enskild spekulant eller innehåller mera än 75 hektar åker

eller 150 hektar skogsmark. Kan frivillig uppgörelse ej träffas omgående

väckt anspråk på visst områdes avskiljande, skall frågan, efter framställning

av jordkommissionen i länet, prövas av en avlösningsnämnd, bestående av en

lantmätare som ordförande samt två kommunala ledamöter, samtliga utsedda

på visst närmare angivet sätt. Till förrättningen, vilken skall vara att anse

som en laga lantmäteriförrättning, skola kallas jordägaren samt inteckningshavare

och övriga rättsägare beträffande det område, om vars frånskiljande

det är fråga. Lösen för området bestämmes efter det värde, som med hänsyn

till dess läge och beskaffenhet kan anses skäligt. Till ledning skall tjäna

taxeringsvärdet a den fastighet, vartill området hör. Lider annan än jordens

ägare intrång genom frånskiljandet, skall ersättning utgivas. Jorden skall

utbrytas genom ägostyckning eller avsöndring. Kostnaden för förrättningen

skall i första hand gäldas av staten. Nittio dagar efter det avlösningsnämndens

beslut om frånskiljandet vunnit laga kraft, skall jordkommissionen hos

länsstyrelsen nedsätta den bestämda löseskillingen. Sedan beslut om fastställelse

av ägostyckning eller avsöndring vunnit laga kraft, skall länsstyrelsen

fördela löseskillingen, därvid, för den händelse det frånskilda området på

grund av inteckning häftar för fordran, avkomsträtt eller annan förmån eller

enligt 11 kapitlet 2 § jordabalken kan i ägarens hand häfta för fordran eller

annan rätt, som nyss sagts, bestämmelserna om fördelning hos överexekutor av

köpeskillingen för utmätningsvis såld fast egendom skola lända till efterrättelse.

Området övergår till nye ägaren fritt från ansvar för intecknad gäld

eller annan rätt av nyss angiven beskaffenhet. Området skall därefter enligt

närmare angivna regler sammanläggas med den hemmanslott eller lägenhet,

för vars förbättrande det avskilts, till en fastighet. Är den ursprungliga hemmanslotten

eller lägenheten besvärad av inteckning, skall denna vara gällande

jämväl i det tillagda området.

Till jordkommissionens principutlåtande, såvitt här är i fråga, hava anslutit

sig fyra ledamöter av kommissionen, nämligen herrar Lindhagen. Tngeström.

Johansson i Uppmälby och Pettersson i Hällbacken.

Två ledamöter av kommissionen, herrar Ehrenborg och Jansson i Edsbäcken.

hava för sin del framlagt ett särskilt utkast till lag om rätt i vissa fall för

arrendator att inlösa pa arrende innehaft område. Detta förslag innefattar,

såsom av rubriken framgår, inga bestämmelser angående förbättring av ofullständiga

jordbruk.

Återstående tva ledamöter, herrar AVohlm och Olsson i Kullenbergstorp.

hava avgivit ett särskilt principuttalande, däri emellertid sistnämnda fråga ej

heller blivit berörd.

I de yttranden, som infordrats över jordkommissionens betänkande, del VI, Yttranden

varuti dess ovannämnda principutlåtande om avlösning av vissa mindre ärrendejordbruk

samt förbättring av ofullständiga jordbruk ingår, hava särskilda betänkande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Frågans behandling

vid

1925 års riksdag.

uttalanden angående kommissionens förslag i sistnämnda hänseende i allmänhet

icke gjorts. Undantagsvis förekomma dock sådana.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför sålunda: Vad principutlåtandet innehåller

om förbättring av ofullständiga jordbruk finner länsstyrelsen beaktansvärt.

Det finnes här i länet åtskilliga hemmanslotter, uppkomna genom ägostyckning

före norrländska ägostyckningslagens tillkomst, vilka utbrutits på

sådant sätt, att de måste sägas vara olämpliga för jordbruksändamål. En

komplettering av dessa vore därför synnerligen önskvärd. Därest med hänsyn

jämväl till andra orter missförhållandena på detta område finnas vara^av sådan

omfattning, att en särskild lagstiftning anses böra komma till stånd, är

länsstyrelsen dock icke beredd att giva sin anslutning till det förslag, att ett

ofullständigt jordbruk kompletteras med mark från annan fastighet än den,

från vilken jordbruket tidigare utbrutits. Härtill vill länsstyrelsen hava

framhållit, att en särskilt noggrann prövning av kompletteringens behövlighet

bör äga rum, innan sådan sker.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, bl. a., att, därest vid hittills å frivillighetens

väg skedd frigörelse av torpställen och mindre arrendejordbruk åsidosatts

något, som skäligen bort iakttagas för att i alla hänseenden åt det nya

jordbruket skänka de bästa möjliga förutsättningar för jordbruksdriftens

framgångsrika bedrivande, torde detta förhållande knappast pakalla en särskild

lagstiftning av mera genomgripande och omfattande natur. Skulle

några bestämmelser i förevarande avseende anses önskvärda utöver redan befintliga,

torde dessa eventuellt kunna införas i gällande lagar om fastighets

delning.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har förklarat sig icke hava nagot att ennra

mot principuttalandet.

Övriga myndigheter hava ställt sig avvisande mot utlåtandet i dess helhet,

därvid framhållits, att något behov av den ifrågasatta lagstiftningen ej förefunnes

samt att densamma skulle medföra ett alltför starkt ingrepp i äganderätten

och medföra betänkliga konsekvenser.

Vid 1925 års riksdag väcktes inom båda kamrarna motioner i ämnet, nämligen

i första kammaren av herr Lindhagen med instämmande beträffande motionens

yrkande av herr Luterkort m. fl. (motion nr 168) och i andra kammaren

av herr Pettersson i Hällbacken m. fl. (motion nr 173). I motionerna

yrkades, att riksdagen ville anhålla hos regeringen, att, på sätt norrlandskommittén

och jordkommissionen ansett nödigt, måtte övervägas och för riksdagen

framläggas förslag till lagstiftning om förbättring av ofullständiga

jordbruk.

över motionerna avgav andra lagutskottet utlåtande, nr 31, däri utskottet,

sedan redogörelse lämnats för frågans tidigare behandling, anförde följande:

Under de senaste årtiondena har man i avsevärd utsträckning sökt att genom

lämplig lagstiftning förhindra en ur jordbrukssynpunkt ofördelaktig

styckning av jorden, och torde det kunna förutsättas, att detta stravande skall

i ökad omfattning göra sig gällande vid genomförandet av den nya skit ris - lagstiftning, vartill förslag torde vara att förvänta till nästkommande ars

riksdag. . .

Emellertid torde det vara obestridligt, att i trots härav inom vart land lorefinnes

ett ej ringa antal jordbruk, vilka icke i den utsträckning, det ur synpunkten

av deras ändamålsenlighet såsom självständiga försörjningskällor

vore önskligt, äro försedda med odlad eller odlingsbar jord, husbehovsskog,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

21

bete och annat dylikt tillbehör. Anledningarna härtill äro givetvis mångahanda.

En av de måhända viktigaste torde vara att söka i det utnyttjande,

som trävarubolag och skogsspekulanter i Norrland gjort av den tidigare även

där förefintliga möjligheten att från skogsmarken avskilja inägojorden utan

hänsyn till de därigenom uppkomna inägolotternas lämplighet såsom självständiga

jordbruksfastigheter. Jämväl den av staten understödda egnahemsrörelsen

torde_ under tidigare år ofta hava givit upphov till alltför små och för

litet bärkraftiga jordbruk. Emellertid må ej förglömmas, att de ekonomiska

konjunkturerna och vissa förändringar i avseende å jordbruksdriften givetvis

också härvidlag spelat in. Lotter, som vid utbrytningen från annan fastighet

niahända med rätta beräknats i och för sig eller i förening med andra i trakten

till buds stående förvärvskällor kunna giva tillräckligt uppehälle för en

familj, hava sedermera på grund av ändrade konjunkturer och driftsmetoder

eller genom bortfallandet av möjligheter till biförtjänst kommit att framstå

såsom i jordbrukshänseende ofullständiga.

_ Åtgärder, som underlätta att på lämpligt sätt komplettera dylika ofullständiga

jordbruk, äro enligt utskottets mening väl förtjänta att understödjas. Av

ej ringa vikt härutinnan torde vara att få undanröjda de hinder, som för närvarande

uppställa sig emot sammanläggning av olika fastigheter eller fastighetsdelar

å landet. Såsom i det föregående antytts, torde detta önskemål

kunna förväntas komma att i en snar framtid bliva tillgodosett i samband med

den nya skifteslagstiftningen. Av betydelse härvidlag torde ock vara att få

underlättat möjligheterna, att göra frånskilda fastighetsdelar gravationsfria.

Detta är nämligen, såsom bekant, för närvarande i många fall förenat med ej

obetydliga svårigheter och kostnader.

Då motionärerna nu påyrka övervägande och framläggande av förslag till

lagstiftning angående förbättring av ofullständiga jordbruk, torde det få förutsättas,

att denna lagstiftning avses att byggas a rätt till expropriation, på

föranstaltande och bekostnad i första hand av staten, utav för ändamålet nödiga

områden från såväl den fastighet, varifrån det ofullständiga jordbruket

utbrutits, som ock annan angränsande fastighet, allt i huvudsaklig överensstämmelse

med det vid jordkommissionens ovan berörda principutlåtande fogade,

av herr Lindhagen uppgjorda lagutkastet. Mot en tvångslagstiftning av

den sålunda ifrågasatta innebörden resa sig avsevärda betänkligheter. Att

medgiva^ expropriationsrätt för ett behov av nu förevarande slag, vilket i praktiken

måste visa sig vara ytterst svårbedömbart och föremål för skiftande

subjektiva meningar, skulle utan tvivel komma att visa sig bliva förenat med

eJ ringa vanskligheter. Än mera torde detta bliva fallet, när expropriationsrätten

skulle kunna göras gällande gent emot personer, vilka för bedrivande

av sin likartade förvärvsverksamhet måhända äro i åtskilligt beroende av tillgången

till det område, som med expropriationen är avsett, och vilka ej haft

något som helst att göra med uppkomsten av det missförhållande, som genom

expropriationen skulle rättas till. Medgivas må emellertid, att beträffande

särskilt av trävarubolagen före norrländska ägostyckningslagens tillkomst

inom av denna berörda län vidtagna ägostyckningar, vid vilka för jordbruk

avsedda hemmanslotter utlagts utan tillräcklig skogstilldelning m. m.. statliga

åtgärder kunna tänkas behöva ifrågakomma för att bereda sålunda utbrutna

jordbruk för deras bärighet erforderliga ytterligare tilldelningar från

respektive huvudfastigheter. Huruvida åvägabringande av en särskild lagstiftning

skall visa sig vara för detta ändamål erforderligt, låter sig ej på

grundval av nu föreliggande uppgifter bedöma. Skulle hinder befinnas möta

för frivilliga förvärv från vederbörande bolag av nödiga tilläggsområden,

torde i samband med andra hithörande spörsmål denna fråga böra upptagas till

vidare övervägande. Att härom nu på grundval av förevarande motioner göra

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Frågans behandling

vid

1926 års

riksdag.

Frågans behandling

vid

1927 års

riksdag.

en särskild framställning till Kungl. Maj:t finner emellertid utskottet ej vara

av förhållandena påkallat.

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Reservationer anfördes inom utskottet dels av herrar Linder, Svensson i

Skönsberg och Olovson i Västerås, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande motioner måtte besluta skrivelse

till Kungl. Maj:t i motionernas syfte, och dels av herr Lindhagen, som ansett,

att utskottet bort hemställa, att riksdagen ville hos regeringen begära övervägande

av en lagstiftning och andra åtgärder för förbättring av ofullständiga

jordbruk.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar.

Vid 1926 års riksdag väcktes två motioner, nr 135 i första kammaren av herr

Lindhagen och nr 178 i andra kammaren av herr Herou m. fl., vari framställdes

enahanda yrkande, som i nyssnämnda motioner 1:168 och II: 173 vid 1925 års

riksdag.

Andra lagutskottet hemställde i utlåtande nr 15, att motionerna icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda. I sitt utlåtande erinrade utskottet om

tillkallandet av 1925 års kolonisationssakkunniga och samma års undersökningskommission

för upplåtelse av jord ävensom om innehållet av det för årets riksdag

framlagda förslaget om ny jorddelningslagstiftning. Härefter anförde utskottet

följande.

Den lämnade redogörelsen giver, enligt utskottets uppfattning, vid handen,

att det i motionerna väckta spörsmålet för närvarande är.föremål för övervägande

såväl vid den pågående undersökningen rörande möjligheten att uppbringa

jord för bildande av nya jordbruk och utvidgning av ofullständiga jordbruk

som vid den under riksdagens prövning liggande frågan om ny jorddelningslagstiftning.

Man synes under sådana förhållanden för närvarande icke kunna bilda

sig någon mera bestämd uppfattning om den utsträckning, i vilken den i motionerna

framförda jordfrågan under den närmaste tiden kan väntas bliva främjad

genom statens understödjande verksamhet eller genom annan lagstiftning än

expropriationslagstiftning. Det är tydligt, att man till följd härav även saknar

möjlighet att nu överblicka det område, inom vilket sistnämnda slag av lagstiftning

skulle kunna avses att komma till användning.

En ledamot hemställde i reservation till utskottets betänkande, att riksdagen

måtte bifalla motionerna.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Vid 1927 års riksdag hemställdes i en inom första kammaren av herr Lindhagen

väckt motion, nr 168, att riksdagen matte hos Kungl. Maj:t 1) begära

att vid övervägandet av jordfrågorna jämväl beaktas nödvändigheten av ett expropriationsförfarande

såsom ett yttersta medel i strävandet för bl. a. fulländning

av ofullkomliga jordbruk, samt, om detta icke bifölles, 2) åtminstone hemställa,

att det för 1925 års kolonisationssakkunniga i deras instruktion intagna

förbudet att befatta sig med expropriationsfrågan måtte varda upphävt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. 23

Första kammarens andra tillfälliga utskott avstyrkte enhälligt motionen i

sitt utlåtande nr 2.

Första kammaren biföll utskottets hemställan.

Vid fjolårets riksdag framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 97 förslag till

omorganisation av egnahemsverksamheten. I berörda förslag upptogos vissa

åtgärder för utveckling av ofullständiga jordbruk, främst införande av s. k.

tilläggslån.

I samband med propositionen behandlades vissa motioner, avseende frågan

om expropriationslagstiftning till stöd för bl. a. fulländning av ofullständiga

jordbruk.

Sålunda hemställde herr Lindhagen i motion nr 204 i första kammaren, att

riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära expropriationslagstiftning såsom ett

5rttersta medel i strävandena för bl. a. fulländning av ofullkomliga jordbruk.

Under hänvisning till nämnda motion hemställdes av herr Hage m. fl. i motion

nr 360 i andra kammaren, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära, att vid

övervägandet av jordfrågorna jämväl beaktades behovet av ett expropriationsförfarande

såsom ett yttersta medel i strävandet för bl. a. fulländning av ofullkomliga

jordbruk.

Vidare hemställdes i en inom första kammaren av herr Lindhagen väckt motion,

nr 269, att riksdagen med anledning av egnahemspropositionen, såvitt den

rörde förbättring av ofullständiga jordbruk, ville besluta sådana ändringar och

tillägg i förslaget, att på lämpligt sätt gåves skäliga expropriationsbestämmelser

för vinnande av erforderliga och rimliga uppgörelser vid den tid, på den

plats, i den omfattning, mot det pris och till förmån för den person som vederbör.

Slutligen hemställdes i de likalydande motionerna nr 163 i första kammaren

av herr Möller m. fl. och nr 295 i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm

m. fl., om skrivelse till Kungl. Maj :t angående förslag till expropriation av mark

för bl. a. utvidgning av ofullständiga jordbruk.

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet, som till förberedande behandling

förehade ärendet, godkände i huvudsak propositionen samt hemställde i

sitt utlåtande nr 2 om avslag å de ovannämnda motionerna, varvid utskottet

efter en kortfattad redogörelse för frågans tidigare behandling anförde följande.

Såsom framgår av i detta utlåtande redan lämnad redogörelse har riksdagen

tidigare och senast under åren 1924—1927 haft att taga ståndpunkt till motionsvis

framställda förslag rörande expropriationslagstiftning till stöd för strävandena

att anskaffa jord för bildande av nya jordbruk, att frilösa arrendejordbruk,

att utveckla ofullständiga jordbruk och att anskaffa tomtmark för nya

bostäder. Därvid har riksdagen funnit sålunda framställda förslag icke föranleda

någon riksdagens åtgärd.

I anslutning till den ståndpunkt, riksdagen sålunda hittills intagit, vill utskottet

avstyrka de motionsvis nu framställda djupt ingripande förslagen om

expropriationsinstitutets utsträckning att avse anskaffande av mark jämväl för

de i motionerna åsyftade nya ändamålen. Några framträdande svårigheter att

i den fria marknaden uppbringa erforderlig jord för hithörande ändamål torde

för närvarande icke gör sig gällande, och genom det av utskottet ovan tillstyrkta

förslaget om egnahemsverksamhetens utveckling, åsyftande jämte annat

Frågans behandling

vid

1928 års

riksdag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutsicottets utlåtande Nr 18''

Utskottet.

rationellare anordning för jordanskaffning, böra ökade möjligheter öppnas för

tillgodoseende av förefintliga jordbehov.

Reservationer anfördes. Tre ledamöter hemställde, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t begära övervägande och förslag till expropriationslagstiftning såsom

ett yttersta medel i strävandena för bildande av nya jordbruk, frilösning av

arrendejordbruk, fulländning av ofullständiga jordbruk samt anskaffande av

tomtmark för nya bostäder och andra erforderliga ändamål.

Fyra andra ledamöter yrkade, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om förslag till sådana ändringar i gällande lag om expropriation, som

erfordras för att bereda möjlighet till expropriation av mark för tillgodoseende

jämväl av i motionerna I: 163 och II: 295 angivna ändamål.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

II. Frågan om undersökning i vad män ofullständiga eller alldeles

missbildade jordbruk utstyckas nnder sken av laga förrättning.

I motionerna I: 186 och II: 316 hava framställts vissa anmärkningar mot tilllämpningen

av den nya jorddelningslagen. Sålunda har gjorts gällande, att på

grund av bristande kontroll över lantmäteriförrättningarna en mängd ofullständiga

jordbruk kunde komma till stånd. Vidare har i motionerna påståtts, att

vid avstyckningar enligt den nya lagen i vissa fall husbehovsskog utlagts alltför

långt ifrån inägorna.

Frågan om åtgärder för utveckling av ofullständiga jordbruk har under de

senaste åren varit föremål för särskild uppmärksamhet. Att stor vikt bör fästas

vid främjandet av detta ändamål är också allmänt erkänt. Verkställd utredning

har givit vid handen, att antalet jordbrukslägenheter, vilka kunna betecknas

såsom ofullständiga, är synnerligen stort. Spörsmålet hav ingående

dryftats av 1925 års kolonisationssakkunniga. I sitt förslag angående omorganisation

av den statsunderstödda egnahemsverksamheten föreslogo de sakkunniga

åtgärder i syfte, att tillskotts jord anskaffades till de för små jordbruken,

att kredit bereddes innehavarna för tillskottsjordens förvärv och för den

sålunda vidgade eller förutvarande arealens tillgodogörande genom odling eller

andra kulturåtgärder eller genom åbyggnadernas på grund härav eventuellt behövliga

till- eller ombyggnad ävensom att direkt ekonomisk hjälp lämnades

innehavarna till uppmuntran och underlättande av dylika nyttiga arbeten. Statens

medverkan härvid borde enligt de sakkunnigas mening ske i omedelbar anslutning

till egnahemsverksamheten i övrigt. Under erinran att enligt dåvarande

egnahemslånebestämmelser finge tilläggslån —■ avsedda för utvidgning

av jordområdet å jordbrukslägenhet eller bostadslägenhets omläggning till

jordbrukslägenhet — blott beviljas person, som redan innehade egnahemslån,

förordade de sakkunniga utvidgad kreditgivning till ofullständiga jordbruks

utveckling genom att särskilda lån ur egnahemslånet onden (»tilläggslån»)

finge utlämnas, även om den person, som avsåge att utvidga och förbättra in
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

25

nehavd lägenhet till ett mera bärkraftigt jordbruk, icke förut åtnjöte statens

egnahemslån. För utlämnande av dylika tilläggslån skulle, jämte de för egnahemslåneverksamheten

i allmänhet gällande föreskrifter, särskilda villkor och

bestämmelser lända till efterrättelse. Dessa riktlinjer upptogos i den proposition

i ämnet (nr 97), som förelädes fjolårets riksdag, och vunno riksdagens

godkännande.

Utskottet vill ävenledes erinra därom, att vid 1926 års riksdag genomförts ny

skifteslagstiftning, som möjliggör sammanläggning av fastigheter för bildande

av lämpliga jordbruk.

Av betydelse torde även vara frågan om beredande av möjlighet att på ett

lämpligt sätt göra styckningslotter fria från ansvar för inteckningar i deras

stamfastigheter eller i allt fall förbättra dylika lotters ställning med hänsyn

till detta ansvar. I detta ämne föreligger proposition, nr 4, vid innevarande

års riksdag. Jämväl den år 1925 genomförda författningsändringen i syfte att

göra relaxationsförfarandet billigare torde hava inverkan i det avseende, varom

nu är fråga.

De åtgärder, som vidtagits till främjande av det i motionerna angivna syftet,

hava givetvis ännu icke kunnat bära frukt. Att innan erfarenhet vunnits

om åtgärdernas ändamålsenlighet vidtaga tvångsåtgärder, anser utskottet icke

välbetänkt. Utskottet får därför avstyrka bifall till motionerna i denna del.

De upplysningar, som utskottet införskaffat rörande den nya jorddelningslagstiftningens

tillämpning av rikets lantmätare, hava icke bekräftat de farhågor,

som uttryckts i andra punkten av motionerna I: 186 och II: 316. Utskottet

saknar sålunda anledning att tillstyrka bifall till den ifrågasatta undersökningen.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

1) att yrkandet under punkt 1) i motionerna I: 186 och

II: 316 icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

2) att yrkandet under punkt 2) i motionerna I: 186 och

II: 316 icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

samt

3) att motionen II: 276 icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 8 mars 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Frändén, österström* och Lindhagen,

fröken Hesselgren samt herrar Berglund*, Norman* och Löfvander*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde*, ödström*, Johansson i

Sollefteå, Olovson i Västerås, Andersson i Easjön, Gardell i Gans, Pettersson i Hällbacken

och Sandström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Reservationer:

1) av herrar Lindhagen, Berglund, Norman, Johansson i Sollefteå och Pettersson

i Hällbacken, vilka tillstyrkt bifall till motionernas olika yrkanden.

Till stöd för dessa yrkanden har herr Lindhagen ytterligare anfört:

»Förbättring av ofullständiga jordbruk upptogs redan inom norrlandskommittén

till övervägande. Sedan har angelägenheten oavlåtligen blivit berörd

genom riksdagsmotioner samt även i Värmlandsundersökningens och jordkommissionens

betänkanden. Ehuru 1925 års riksdag ställde sig avvisande, har

dock nu plötsligt ett intresse givit sig tillkänna. Även i detta fall bygger utskottet

på »frivilligheten» såsom den angelägenhet, som bör gå före alla andra,

oberoende av resultatet. Även optimister på frivillighetsfronten hava dock uttalat

sig totalt pessimistiskt om dess möjligheter på denna punkt.

De av utskottet uppräknade utvägar, som i denna angelägenhet erbjudits

hushållningssällskapens statsunderstödda egnahemsverksamhet, äro uppenbarligen

företrädesvis pappersföreskrifter. Till och med utskottet har nödgats

erkänna, att dessa åtgärder »givetvis ännu icke kunnat bära frukt». Enligt

sakens natur föreligga ringa utsikter, att de kunna bära frukt även för framtiden

annat än möjligen i några undantagsfall. En jordreform i ett så vittgående

och viktigt syfte måste planläggas för en vittgående praktik.

Även här vältrar man initiativet över på den svagare parten, som skulle

skyddas och understödjas. Den lille jordinnehavaren förmår icke detta och

äventyrar att komma i onåd hos den jordägare, från vars mark tillskottet skulle

komma och av vilken innehavaren av det ofullständiga jordbruket ofta är beroende

för sin utkomst.

Beträffande tillkomsten av nya ofullständiga jordbruk under sken av laga

förrättning hänvisas till motionernas utveckling av detta ämne. En stor fara

hotar här enligt kända förhållanden och ortsbefolkningars vittnesbörd. Utskottet

har intet annat att förmäla härom, än att farhågorna icke bekräftas av

de upplysningar, som utskottet införskaffat rörande den nya jorddelningslagstiftningens

tillämpning av rikets lantmätare. Utskottet nämner icke, vari

dessa upplysningar bestått och utskottet bibragtes icke heller någon kännedom

därom under debatten. Däremot borde, synes mig, utskottet känt sig manat

till eftertanke av de upplysningar, som inom utskottet gavs från storindustriellt

håll, att tilldelningen av skogsmark alltid kommer att möta motstånd från jordägaren.

Det stora spektaklet, att såsom blivit upplyst småbruk tilldelas husbehovsskog

på tre till fyra mils avstånd från gården, har utskottet alldeles förbigått.

Endast den omständigheten är väl tillräcklig uppfordran till en riksdagsskrivelse.

Motionen II: 276 sammanfaller i väsentliga delar med yrkandet under punkt

1) i de övriga motionerna. Därom gäller vad som för enahanda fall yttrats i

reservationen till betänkandet nr 15 om bildandet av nya jordbruk. Nämnda

motion borde därför hava sammanförts med första delen i de andra motionerna

till en gemensam hemställan i utskottets utlåtande under punkt 1)»;

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. 27

2) av herr Olov son i Västerås, som ansett, att utskottets utlåtande bort hava

följande lydelse:

»De skäl, som i motionerna anförts för lagstiftning rörande expropriation av

jord för utökning av ofullständiga jordbruk, bar utskottet funnit vara bärande.

Det maste anses vara ett samhällsintresse av första ordningen, att befintlig

odlingsbar jord på rimliga villkor blir ställd till förfogande för angivna ändamål.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning och förslag till lag, som möjliggör att från större

egendomar expropriera odlingsbar mark för utökning av ofullständiga

jordbruk.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.