Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse tilll Kungl. Maj:t angående en effektiv rättsordning för anskaffanfande av tomtmark till bostäder och andra skäliga behov, tryggad genom lag, ledd av samhället och stödd av expropriationsrätt.

1929-03-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1929:19, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse tilll Kungl. Maj:t angående en effektiv rättsordning för anskaffanfande av tomtmark till bostäder och andra skäliga behov, tryggad genom lag, ledd av samhället och stödd av expropriationsrätt.

Dokumentets text

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

Gällande

rätt.

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1929 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse tilll Kungl.

Maj:t angående en effektiv rättsordning för anskaffanfande

av tomtmark till bostäder och andra skäliga

behov, tryggad genom lag, ledd av samhället och stödd

av expropriationsrätt.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 187,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt, att

riksdagen beträffande anskaffande av tomtmark för nya bostäder och andra

skäliga behov ville hos Kungl. Maj:t begära förslag till ändamålets vinnande

genom en effektiv rättsordning, tryggad genom lag, ledd av samhället och

stödd av expropriationsrätt.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande hemställan, får

utskottet hänvisa till motionen.

Lagen den 12 maj 1917 om expropriation medgiver i två fall rätt till expropriation

för vinnande av tomtmark. För att inom bebyggt område vid

järnvägsstation, hamnplats eller fiskläge eller å annan ort med större sammanträngd

befolkning åstadkomma tryggade bostadsförhållanden får nämligen

enligt 1 § 7 punkten och 99 § i nämnda lag expropriation äga rum av område,

som är bebyggt med boningshus, tillhöriga annan än markens ägare. Denna

expropriationsrätt tillkommer förutom kronan endast den kommun eller det

municipalsamhälle, inom vars område den mark, expropriationen avser, är belägen.

Det andra fallet, däri expropriation av tomtmark medgives enligt allmänna

expropriationslagen, innehålles i 1 § 8 punkten och avser att bereda

befolkningen eller en väsentlig del därav å en ort mark till uppförande av

byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande

religiös uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens främjande eller annat därmed

jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt.

I lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad stadgas även en rätt

till expropriation för bostadsändamål. Enligt 1 kapitlet 16 § i denna lag

äger Konungen nämligen, därest stadsplan varder fastställd över trångt eller

eljest olämpligt bebyggt område, förordna, att mark, som ingår i byggnads
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

29

kvarter, skall, där marken tillhör enskild man, menighet eller inrättning, till

staden avstås. Samma är förhållandet, därest i fastställd stadsplan upptaget

område, som finnes vara för stadens utveckling oundgängligen erforderligt,

icke annorledes kan på skäliga villkor förvärvas för bebyggande.

Enligt lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (den s. k. ensittarlagen) har

slutligen medgivits brukare av visst område, å vilket finnes brukaren tillhörigt

boningshus, rätt att under vissa villkor lösa till sig det upplåtna området.

Fragan om tillgodoseendet av lantbefolkningens behov av mark för bostadsändamål

är av gammalt datum. Redan norrlandskommittén ägnade sin uppmärksamhet

därat. Kommittén verkställde sålunda en undersökning om de

norrländska bolagens villighet att upplåta tomter till bostäder åt ortsbefolkningen.

Resultatet av denna undersökning, vilken som bekant ej utmynnade

i nagon hemställan, sammanfattade kommittén salunda: Regeln vore, att bolagen

hyste obenägenhet mot att upplåta tomtplatser. På de flesta håll betraktades

det såsom hart när omöjligt för en enskild att av bolag förvärva

dylik mark, även om den bjudna'' köpeskillingen mångdubbelt överstege markens

värde. Undantag från denna regel syntes huvudsakligen äga rum i fråga

om tomtupplåtelser till egna arbetare ävensom där större befolkningscentra

funnes i närheten, sa att tomtförsäljningen kunde bliva en affär. Även i

fråga om tomter för allmännyttiga ändamal, sasom skolor och dylikt, syntes

bolagen på åtskilliga orter vara tillmötesgående. Vidare tycktes det framgå,

att obenägenheten i förevarande avseende vore större hos de stora solida bolagen

än hos de mera tillfälliga.

Fragan hai därefter vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens prövning.

År 1907 beslöt salunda riksdagen på hemställan av lagutskottet i anledning

av två motioner att hos Kungl. Maj:t begära förslag till åtgärder,

särskilt med anlitande av expropriation, i ändamål att vid fisklägen, stationssamhällen

och andra områden på landet, där en sammanträngd befolkning

bodde eller kunde uppstå, på ett mera tillfredsställande sätt än hittills ordna

förhållandena med avseende å redan befintlig eller för samhällets utvidgning

erforderlig tomtmark.

Vid riksdagarna 1911 och 1912 påyrkades i motioner åtgärder i syfte att

bereda synnerligast den mindre bemedlade befolkningen tillgång till tomtmark

för bostadsändamål, ytterst genom expropriation, utan att vinna riksdagens

bifall.

I sammanhang med den nya allmänna expropriationslagstiftningen uppkom

spörsmålet motionsvis åter i riksdagen under åren 1913—1917. men föranledde

ej heller då motionerna någon riksdagens åtgärd.

Även jordundersökningen har i sitt den 30 december 1915 avgivna betänkande

angående jordförhållandena i Värmlands län ägnat sin uppmärksamhet

åt jämväl frågan om expropriation för bostadsändamål samt hemställt om dess

lösande.

Historik.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

J ordkommissionen.

Slutligen har jordkommissionen i sitt den 28 februari 1923 avgivna betänkande

del VI framlagt ett utkast till lag om tillhandahållande av tomtmark

för nya bostäder. Till grund härför ligger en av kommissionen verkställd enquéte.

I redogörelsen härför, som innehålles i del V av kommissionens betänkande,

har bland annat anförts:

Vid det i en synnerligen stor omfattning skedda upplåtandet av tomtmark

för bostäder syntes alla de olika grupperna av jordägare tagit del. Detta upplåtande

hade dock icke skett med lika stor beredvillighet från alla olika grupper

av jordägare. Den största svårigheten vid anskaffandet av tomtmark hade

mött i fråga om den ecklesiastika jorden. Från kronans domäner hade tomtförsäljning

å sina håll skett i stor utsträckning. Å andra håll syntes närvaron

av kronojord emellertid hava lagt hinder i vägen för° samhällenas utveckling,

antingen på den grund, att tomter icke alls upplåtits, eller också

därför, att upplåtelserna icke skett med äganderätt. Vad anginge fideikommissjord,

syntes vederbörande fideikommissarie i åtskilliga fall hava utverkat

tillstånd till försäljning av dylik jord i och för styckning till byggnadstomter.

Från några håll hade emellertid klagats över, att även befintligheten

av fideikommissjord inom eller i närheten av ett växande samhälle liksom förekomsten

av publik jord utgjort ett svårt avbräck för samhällets obehindrade

utveckling. Vad bolagen beträffade, hade utsagorna gått i mycket olika riktningar.

Åtskilliga bolag hade sålunda konsekvent vägrat all försäljning av

tomtmark. Anledningen härtill hade understundom synts vara ^ farhågor för

att tomterna genom försäljningar kunde komma i händerna på. för bolaget

mindre önskvärda personer. För att förebygga dylika eventualiteter syntes

vissa bolag ställa tomtmark till förfogande endast på arrende för att på så sätt

kunna kontrollera bosättningen. Många bolag hade emellertid sålt tomter i

mycket stor utsträckning. De huvudsakligaste förvärven av tomtmark hade

obestridligen skett från godsägarna, vilka i en mycket stor omfattning

upplåtit dylik mark från egendomar i närheten av växande samhällen. I

många fall syntes denna upplåtelse hava förmedlats genom tomtbolag, vilka

inköpt antingen egendomarna i sin helhet eller också delar av dem samt därefter

styckat och tillhandahållit tomterna. Denna de större enskilda jordägarnas

villighet att tillhandahålla tomtmark för bostäder, en villighet, som

stode i skarp kontrast till sagda jordägares obenägenhet såväl mot friköpning

av arrendejord som, i viss mån, även mot en försäljning av jord till nya jordbruk,

kunde förklaras därav, att vid försäljningen av tomtmark kunnat komma

i fråga helt andra priser än vid försäljning av jordbruk, resp. odlingsmark.

Exempel på att de större enskilda jordägarna liksom andra stora jordägare,

till stort men för ett samhälles utvecklingsmöjligheter, ställt sig alldeles

avvisande för de jordlösas efterfrågan på byggnadstomter hade emellertid

visst icke saknats. De mindre enskilda jordägarnas, böndernas, ställning

till frågan om de jordlösas förvärv av tomtmark hade att döma av uppgiftslämnarnas

uttalanden varit ganska växlande. I vissa fall syntes bönderna

hava varit obenägna att upplåta tomtmark, i andra fall syntes dylik obenägenhet

icke hava förekommit. För sagda jordägare hade det å ena sidan, liksom

för de större jordägarna, givetvis varit frestande att sälja tomter, när

hög köpeskilling kunnat erhållas, som i regel vore fallet, när det gäller tomtmark.

Å andra sidan hade emellertid för bönderna mer än för de större jordägarna

framträtt många olika skäl för att behålla jordegendomen obeskuren,

såsom pietetsskäl, hänsyn till hemmanets utvecklingsmöjligheter, fruktan för

mindre önskvärda grannar etc.

Under hänvisning till denna utredning har jordkommissionen i sina motiv

till utkastet anfört följande:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

31

Det syntes följdriktigt, att nödig tomtmark i brist på möjlighet till frivillig

uppgörelse borde kunna exproprieras från enahanda egendomar, från vilka

jord kunde tvångsavlösas för bildande av nya jordbruk. Således från fastigheter,

som ägdes av bolag, ekonomiska föreningar och enskilda spekulanter,

samt dessutom från större enskilda egendomar lämpligen bestämda på sätt

ifragasatts i förslaget I i betänkandet om bildande av nya jordbruk. Att även

från mindre egendomar pa landet medgiva expropriation av tomtmark, som

ägaren vägrade, att frivilligt upplata och önskade behålla, vore däremot en

ganska betänklig sak. För en mindre egendom kunde även dylika avstyckningar

begränsa egendomens omfattning, framtidsmöjligheter och trevnad på

ett i det stora hela obilligt sätt. Det hade därför synts kommissionen, att en

expropriationsrätt för sådana händelser icke lämpligen borde tillåtas. I rätten

till expropriation för tomtområde borde inbegripas icke blott platsen för själva

huset utan även, där så lämpligen kunde ske, en täppa eller ett mindre trädgårdsland.

Givetvis borde denna expropriationsrätt vara förbunden med enahanda

garantier för jordägaren, som rätten till expropriation av mark för nya

jordbruk. Den borde mot jordägarens bestridande ej kunna göras gällande,

när dennes jordbruk eller skogsbruk därigenom skulle tillskyndas synnerligt

men.

Enligt utkastet skulle den, som visade sannolika skäl för att tomtförvärvet

vore av verkligt behov påkallat och saknade tillräckliga medel för tomtens

förvärvande och bebyggande, kunna genom statens mellankomst tillhandahallas

tomtmark. Beträffande skyldighet att avstå mark för tomt samt ordningen

för tomts utbrytning och vad därmed äger sammanhang skulle i tilllämpliga

delar gälla lagen om statsatgärder för bildande av nya jordbruk.

Lösen för tomten skulle dock utgå efter dennas skäliga saluvärde. Tomten

skulle efter utbrytningen upplåtas å sökanden med tomträtt, där ej särskilda

omständigheter påkallade annat förfarande.

Om detta förslag hava herrar Lindhagen, Ingeström, Johansson i Uppmälby

och Pettersson i Hällbacken förenat sig. Övriga ledamöter av jordkommissionen

hava ej inlåtit sig på denna fråga.

Av de myndigheter, som yttrat sig över jordkommissionens betänkande del Yttranden

VI, hava länsstyrelserna i Kalmar och Skaraborgs län förklarat sig icke hava 2*

något att erinra mot nu ifragavarande förslag. Även länsstyrelsen i Väster- nens förslag,

norrlands län och hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Jönköpings län

hava givit sin anslutning till detsamma. Länsstyrelsen i Västerbottens län

har framhållit, att fragan om anskaffande av tomtmark till bostäder vore särskilt

aktuell, i vad anginge anskaffande av mark från ecklesiastika boställen.

Länsstyi elserna i Kristianstads, Malmöhus, Gävleborgs och Norrbottens län

sam hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Gotlands, Västmanlands och

Gävleborgs län hava däremot förklarat, att för respektive läns vidkommande

ej förelåge något behov av sadan lagstiftning. Slutligen hava länsstyrelserna

i Östergötlands, Jönköpings och Jämtlands län av principiella skäl avstyrkt

förslaget.

Vid 1924 års riksdag yrkades i likalydande motionerna nr 97 i första kam- Riksdagen

maren av herr Lindhagen in. fl. och nr 178 i andra kammaren av herr Johans- 1924~

son i Uppmälby in. fl., att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj:t ville skyndsamt låta i överensstämmelse med vissa i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

Riksdagen

1925.

motionerna angivna allmänna synpunkter utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag till lag om expropriation för bostadsändamål.

över dessa motioner avgav andra lagutskottet utlåtande nr 39, däri utskottet

hemställde, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

I utlåtandet lämnades en redogörelse för dels gällande rätts ståndpunkt

till frågan om expropriation för bostadsändamål och dels framkomna förslag

till lagstiftning av beskaffenhet att beröra nämnda fråga, däribland särskilt

ett av jordkommissionen framlagt utkast till lag om tillhandahållande av tomtmark

för nya bostäder.

Till motivering av sin avstyrkande hemställan anförde utskottet följande:

Utav den redogörelse, som lämnats för förefintliga utredningar angående

ifrågavarande spörsmål, torde framgå, att hos jordägarna ej sällan visat sig

förefinnas en viss obenägenhet att till landsbygdens befolkning upplåta erforderlig

tomtmark till bostäder. Endast därest försäljningar av dylik mark

varit att anse såsom mera vinstgivande, hade på många håll visat sig någon

större benägenhet att inlåta sig därpå. Denna obenägenhet mot försäljningar

av tomter torde emellertid enligt utskottets förmenande i ej ringa mån vara beroende

på de ofta betydande svårigheter och utgifter, som vore förenade med

att lämna tomterna gravationsfria. I de fall, där fråga vore om upplåtelse av

enstaka tomtområde från större egendomskomplex, som besvärades av ett flertal

inteckningar, torde sålunda ej sällan kostnaderna för dessas relaxerande i

tomtområdet stiga till sådant belopp, att det motsvarade en väsentlig del och

understundom knappast täcktes av den köpeskilling, som kunde stå att erhålla.

Därest tomtområde kunde på ett enklare och billigare sätt än för närvarande

vore möjligt beredas befrielse från huvudfastigheten avilande inteckningar - därom, enligt vad justitieministern i årets remissdebatt meddelat, förslag från

Kungl. Maj :ts sida torde vara att i en nära framtid förvänta — torde sålunda

enligt utskottets förmenande ett av de väsentligaste hindren för befolkningen

å landsbygden att förvärva nödig mark till bostäder bliva undanröjt.

Emellertid torde det kunna förutsättas, att svårigheter uti ifrågavarande

hänseende somligstädes skulle även framgent kunna komma att yppa sig. Särskilt

torde detta kunna bliva händelsen å orter, där all mark ägdes av sågeller

industribolag. Av den redogörelse, som lämnats, framgmge, att gällande

rätt endast i begränsade fall medgiver expropriationsrätt för tillgodoseende av

lantbefolkningens behov av mark för bostadsändamål. Även om det således ej

finge anses uteslutet, att behov av vidgade bestämmelser i förevarande hänseende

kunde komma att göra sig gällande, hölle dock utskottet före, att ytterligare

undersökning och erfarenheter härutinnan borde avvaktas, innan framställning

gjordes om tvångslagstiftning i det av motionärerna, angivna syftet.

Anmärkas borde ock, att den av motionärerna förordade lösningen av fragan

anknöte sig till de föreslagna tvångsbestämmelser, vilka funnes inrymda i det

av utskottet avstyrkta förslaget till lagstiftning angående expropriation för

bildande av nya jordbruk.

Till utskottets utlåtande var fogad reservation av sju ledamöter, vilka på

angivna skäl hemställde om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om skyndsamt

förslag till lag om expropriation av jord för bostadsändamål.

Vid ärendets behandling i kamrarna bifölls utskottets hemställan.

Vid 1925 års riksdag hemställdes i två inom riksdagen väckta motioner,

nr 165 i första kammaren av herr Lindhagen m. fl. och nr 178 i andra kam
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

33

maren av herr Pettersson i Hällbacken m. fl., att riksdagen ville i anslutning

till jordundersökningens och jordkommissionens förslag hos regeringen begära

övervägande och förslag rörande:

l:o) en lagstiftning om tillhandahållande av tomtmark för nya bostäder; och

2:o) en expropriationslagstiftning såsom stöd för uppgörelser om anskaffande

av erforderlig tomtmark för nya bostäder, i den mån detta skäligen kan

äga rum, från bolags, enskilda spekulanters och större enskilda jordägares

fastigheter.

Andra lagutskottet hemställde i utlåtande nr 26 om avslag å motionerna och

anförde till stöd härför följande:

I utskottets fjolårsyttrande uttalades, att man tillsvidare borde ställa sig

avvaktande gentemot kravet å en expropriationslagstiftning för nu ifrågavarande

ändamål. De skäl, som i utlåtandet åberopades till stöd för denna uppfattning,

äga enligt utskottets mening fortfarande sin giltighet. Såvitt utskottet

kunnat inhämta hava erfarenheterna under det gångna året icke givit

ökad styrka åt den ånyo gjorda framställningen i förenämnda hänseende.

I anslutning till utskottets i fjol gjorda uttalande om betydelsen av att åtgärder

vidtoges i syfte att underlätta möjligheterna för frånsålt tomtområdes

befriande från huvudfastigheten åvilande inteckningar må anmärkas, att justitieombudsmannen

i en till Kungl. Maj:t den 2 juni 1924 avlåten framställning

hemställt om sådan ändring i gällande bestämmelser angående anteckning i

fastighetsbok om dödning av gemensam inteckning, att dj^lik anteckning skulle

göras allenast å upplägget för den fastighet, där dödningen sker. Den sålunda

föreslagna ändringen, vilken är ägnad att särskilt vad angår de stora trävarubolagen

tillhöriga fastigheter i mycket väsentlig grad minska kostnaderna för

partiell dödning eller relaxation av gemensamma inteckningar, har tillstyrkts

av samtliga hovrätter ävensom av styrelserna för föreningarna Sveriges häradshövdingar

och Sveriges stadsdomare, och är ärendet för närvarande beroende

på Kungl. Maj:ts prövning.

I den mån de i förevarande motioner gjorda yrkandena gå utöver den hemställan,

som gjordes i fjolårets motioner, avses därmed åvägabringande av en

lagstiftning till reglerande av en ny form av statsverksamhet, syftande till att

åt mindre bemedlade dels tillhandahålla tomtmark med tomträtt och dels bereda

ekonomiskt understöd till tomternas bebyggande. Några närmare riktlinjer

för denna verksamhets planläggning ha i motionerna icke angivits. Staten

har, såsom känt, hittills genom sin egnahemslåneverksamhet i stor utsträckning

möjliggjort för mindre bemedlade att å landsbygden förvärva bostadslägenheter

och därå uppföra bostäder. Att riksdagen på grundval av nu förevarande

motioner skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t påkalla lagstiftningsåtgärder

till anordnande av en ny form av statsverksamhet för enahanda ändamål

finner sig utskottet icke kunna tillstyrka.

Reservation anfördes av sju av utskottets ledamöter, vilka yrkade, att riksdagen

måtte anhålla, att Kungl. Maj :t, med beaktande av jordundersökningens

och jordkommissionens förslag, ville överväga förslag rörande en expropriationslagstiftning

såsom stöd för uppgörelser om anskaffande av erforderlig

tomtmark för nya bostäder, i den mån detta skäligen kan äga rum från bolags,

enskilda spekulanters och större enskilda jordägares fastigheter.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid fjolårets riksdag hemställdes i en inom första kammaren av herr Lindhagen

väckt motion, nr 204, att riksdagen ville hos Kungl. Maj.-t begära ex
Bihang

till riksdagens protokoll 1929. 9 sand. Sand. 9 häft. (Nr 17—21.)

Riksdagen

1928.

o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

Utskottet.

propriationslagstiftning såsom ett yttersta medel i strävandena för bl. a. anskaffande

av tomtmark för nya bostäder.

Under hänvisning till nämnda motion hemställdes i en inom andra kammaren

av herr Hage m. fl. väckt motion, nr 360, att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj:t begära, att vid övervägandet av jordfrågorna jämväl måtte beaktas behovet

av ett expropriationsförfarande såsom ett yttersta medel i strävandet för

bl. a. anskaffande av tomtmark för nya bostäder.

Med anledning av den vid 1928 års riksdag avlämnade egnahemspropositionen

väcktes vidare inom första kammaren av herr Lindhagen en motion, nr 270,

vari hemställdes, att riksdagen med anledning av propositionen ville besluta

sådant tillägg till densamma, att jordanskaffning för tillhandahållande av tomtmark

för nya bostäder måtte kompletteras med expropriationsbestämmelser,

som möjliggöra skäliga uppgörelser om erforderliga tomtförvärv för bolags,

spekulanters och större enskilda jordägares fastigheter.

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet hemställde i sitt utlåtande

nr 2 i anslutning till den ståndpunkt riksdagen tidigare intagit till frågan om

avslag å motionerna.

Reservation med yrkande om skrivelse till Kungl. Maj:t i motionernas syfte

avgavs.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Vid den tidigare behandlingen inom riksdagen av frågan om tillgodoseendet

av lantbefolkningens behov av mark för bostadsändamål har av utskottet framhållits,

att obenägenheten att försälja tomter i ej ringa mån vore beroende på

de ofta betydande svårigheter och utgifter, som vore förenade med att lämna

tomterna gravationsfria. Kostnaden för inteckningars relaxerande i tomtområdet

kunde nämligen understundom uppgå till belopp, som ej täcktes av den

köpeskilling, som stode att erhålla. I anslutning härtill vill utskottet erinra,

att vid innevarande års riksdag avlämnats en proposition, nr 4, angående begränsning

eller avlösning av avstyckat områdes ansvar för inteckning i stamfastigheten.

Därest detta förslag vinner riksdagens bifall, torde ett väsentligt

hinder för försäljning av tomter till bostadslägenheter undanröjas. I detta

sammanhang synes jämväl böra uppmärksammas, att år 1925 genomförts en

författningsändring, varigenom kostnaden för relaxationsförfarandet avsevärt

nedbringats.

Enligt utskottets mening föreligger icke anledning för riksdagen att frångå

sitt i fjol fattade beslut.

Utskottet tillåter sig fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 8 mars 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

35

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Almkvist*, Frändén, Thorberg*,

Lindhagen, Granström, Tamm och Norman*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde*, Magnusson i Kalmar, Ödström*,

Johansson i Sollefteå, Andersson i Rasjön, Gardell i Gane, Pettersson i Hallbäcken

och Sandström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Thorberg, Lindhagen, Norman, Magnusson i Kalmar, Johansson i

Sollefteå och Pettersson i Hällbacken, vilka hemställt om bifall till motionens

yrkande.

Till stöd för detta yrkande har herr Lindhagen ytterligare anfört:

»Även i denna sak intager utskottet följdriktigt sin ståndpunkt till »frivilligheten»

såsom det väsentliga. Möjligheter för anskaffande av tomtmark för

bostäder i de mest trängande fall skola uteslutande göras beroende av »jordägarens

benägenhet». Detta är motsatsen till en social lagstiftning. Om jordbruksutskottet,

som författningsenligt skall syssla med tekniska frågor, möjligen

lättare anlägger en sådan synpunkt, borde den väl vara främmande eller

åtminstone väcka betänkligheter hos det sociala lagutskottet. Det är rättsordningen,

som ensam kan skänka folket i gemen även denna grundval för ett hem.

Behovet belyses bland annat särdeles väl genom mångfalden av hem, som

måst uppbyggas på ofri grund. För att här rädda hemmen har statsmakten

till sist nödgats i och för utbrytning av tomten besluta en rättsordning, som

fått sitt uttryck i den s. k. ensittarelagen.

Utskottet talar ibland i föregående betänkanden om antagna lagars förmåga

att påskynda utbrytningar av jord på frivillighetens grund. Ensittarelagen

kan däremot, såsom ock anförts mot densamma, vara ägnad att minska benägenheten

att låta folket uppföra hus på annans grund och därigenom försvåra

egnahemsbildningen.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.