Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t rörande en effektiv rättsordning för lapparnas jordbruksoch bostadsfråga m. m., tryggad genom lag, ledd av samhället och stödd av expropriationsrätt.

1929-03-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1929:21, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t rörande en effektiv rättsordning för lapparnas jordbruksoch bostadsfråga m. m., tryggad genom lag, ledd av samhället och stödd av expropriationsrätt.

Dokumentets text

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr SI.

Fråga vid

innevarande

riksdag om

provisorisk

ändring i

bestämmelserna

om

lapparnas

jordbruks- och

bostadsfråga.

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1929 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj.t rörande en effektiv rättsordning för lapparnas

jordbruks- och bostadsfråga m. m., tryggad genom lag,

ledd av samhället och stödd av expropriationsrätt.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 188,

vilken hänvisats till andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt, att

riksdagen beträffande lapparnas jordbruks- och bostadsfråga ville hos Kungl.

Maj:t begära förslag till lapparnas värnande och vinnande av likställighet i

möjligaste mån med den övriga befolkningen genom en effektiv rättsordning,

tryggad genom lag, ledd av samhället och stödd av expropriationsrätt.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sin hemställan, får

utskottet hänvisa till motionen.

Herr Lindhagen har vid innevarande riksdag i motion nr 200 hemställt, att

riksdagen, i avvaktan på tillkomsten av den i förevarande motion ifrågasatta

rättsordningen beträffande lapparnas jordbruks- och bostadsfråga, ville besluta,

a) att de 1928 antagna villkoren för jordbrukslägenheter punkt 1 erhålla

denna lydelse: »jordbrukslägenhet bör i möjligaste mån ha sådan storlek, att

en lappfamilj därav kan ha sitt uppehälle»;

b) att villkoren för jordbrukslägenheter, punkt 3, utvidgas med tydlig föreskrift

om företrädesrätt för kompetent innehavare till ny upplåtelse vid varje

upplåtelsetids slut;

c) att villkoren för bostadslägenheter, punkt 11, utvidgas med företrädesrätt

för kompetenta arvingar att övertaga lägenheten efter de första innehavarnas

frånfälle och rätt för varje kompetent innehavare att efter varje upplåtelsetids

slut erhålla företrädesrätt till ny upplåtelse;

d) att i villkoren för jordbruks- och bostadslägenheter uttryckligen stadgas

rätt för innehavaren att överlåta lägenheten på annan kompetent person;

e) att i villkoren för jordbruks- och bostadslägenheter föreskrives, att vid

kontraktsenligt avträdande av lägenheten till kronan innehavare bör, såvitt ej

särskilda omständigheter tala däremot, tillerkännas full ersättning efter dåtida

värden för odlingar, hus och andra nyttiga anläggningar.

över denna motion har jordbruksutskottet i utlåtande nr 12 anfört följande:

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

41

Utskottet får erinra, att motionären i anledning av den till 1928 års riksdag

framlagda propositionen, nr 206, angående upplåtelse av mark för bosättning

åt lappar m. m. väckte en motion (1:313), vari yrkanden återfinnas i samtliga

de i nu förevarande motion angivna avseenden. I sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 60 vid 1928 års riksdag anförde jordbruksutskottet rörande

samma frågor följande:

»Beträffande jordbrukslägenhets storlek (A 1) innebar den sakkunniges

förslag, att denna borde vara så tillmätt, att innehavaren jämte familj därav

kunde hava sin bärgning samt att därtill ej borde läggas odlingsmark till

större vidd, än att lägenheten i uppodlat skick kunde brukas utan nämnvärt

anlitande av lejd arbetskraft. I enlighet med av länsstyrelsen i Västerbottens

län uttalad uppfattning har departementschefen funnit olämpligt att i de allmänna

grunderna närmare bestämma storleken av de lägenheter, som skulle

upplåtas. Det syntes departementschefen lämpligare att föreskriva, att lägenhetens

storlek skulle bliva beroende av förhållandena i varje särskilt fall.

Därest så skedde, skulle även ett av lantbruksstyrelsen framhållet önskemål,

att lägenheten jämväl borde innefatta ett område lämpat till anläggning av

permanent betesvall, kunna tillgodoses. Propositionens förslag har avfattats i

enlighet med denna uppfattning.

Herr Lindhagen har i sin motion föreslagit, att bestämmelsen i fråga måtte

erhålla följande lydelse: ''Jordbrukslägenhet bör i möjligaste mån ha sådan

storlek, att en lappfamilj därav kan ha sitt uppehälle.’

Med hänsyn till de skiftande lokala förhållandena och de olika omständigheter,

som i övrigt kunna komma i betraktande vid upplåtelse av dessa jordbrukslägenheter,

finner utskottet den formulering, som upptagits i Kungl.

Maj:ts förslag, vara att föredraga.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag (A 3) skulle jordbrukslägenhet upplåtas på

arrende för en tid av femtio år. När arrendetiden löpte till ända, skulle arrendator,

så framt han förhållit sig väl, vara berättigad att erhålla ny upplåtelse

för en tid av femtio år på de villkor, som fastställdes, med iakttagande

att desamma väl finge med hänsyn till tidsförhållandena förändras men ei

göras väsentligen mera betungande för arrendatorn än de förutvarande. Vidare

skulle enligt förslaget (A 4) arrendators änka vara berättigad att övertaga

arrendet för återstående arrendetiden. Funnes ej änka eller ville hon ei

inträda såsom arrendator, finge arrendet övertagas av bröstarvinge, som prövades

lämplig därtill; funnes ej sådan, finge arrendet överlåtas å lapp. som

kunde antagas till arrendator.

Beträffande bostadslägenheter föreslås i förevarande avseenden (Bl) allenast,

att upplåtelse av sådan ej må ske för längre tid än innehavarens och

hans hustrus livstid.

Herr Lindhagen har i sin motion framställt vissa yrkanden, som hänföra

sig till nyssberörda villkor. Under 2) i motionen hemställes beträffande

jordbrukslägenheter, att föreskriften under A 3 måtte ''utvidgas med tydlig

föreskrift om företrädesrätt för kompetent innehavare till ny upplåtelse vid

varje upplåtelsetids slut’. Under 4) hemställes, att bestämmelserna beträffande

bostadslägenheter (Bl) måtte ''utvidgas med företrädesrätt för kompetenta

arvingar att övertaga lägenheten efter de första innehavarnes frånfälle

och rätt för varje kompetent innehavare att efter varje upplåtelsetids slut

erhålla företrädesrätt till ny upplåtelse’. Slutligen hemställes under 5), att

i villkoren för jordbruks- och bostadslägenheter uttryckligen stadgas rätt för

innehavaren att överlåta lägenheten på annan kompetent person.

Den optionsrätt, som enligt Kungl. Ma,j:ts förslag skulle tillkomma arrendator

av jordbrukslägenhet, överensstämmer med den i 1909 års kungörelse

angående upplåtande av odlingslägenheter stadgade. Utskottet finner i lik
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Utskottet.

het med departementschefen anledning icke föreligga att härutinnan lämna

någon föreskrift av annan innebörd. Med hänsyn till det huvudsakliga syftet

med upplåtelse av bostadslägenheter — att bilda tillflykt för gamla och fattiga

lappar — och denna anordnings ändamål i övrigt kan utskottet ej dela

motionärens uppfattning, att optionsrätt och företrädesrätt för anhöriga skulle

införas jämväl i fråga om dessa lägenheter. Vidkommande frågan om överlåtelse

av lägenhet anser utskottet icke lämpligt att, på sätt motionären ifrågasätter,

stadga någon allmän rätt i dylikt avseende. Det torde vara självklart,

att i förekommande fall en dylik fråga bör prövas efter omständigheterna.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag (A 12) skall avträdaren av jordbrukslägenhet

ej äga rätt till ersättning för därå nedlagda kostnader i vidare mån än

den myndighet, som meddelat upplåtelsen, prövar skäligt. I fråga om bostadslägenheter

skulle däremot ingen ersättning utgå.

I herr Lindhagens motion hemställes under 6), att i villkoren för jordbruksoch

bostadslägenheter måtte föreskrivas, att vid kontraktsenligt avträdande av

lägenheten till kronan innehavaren tillerkännes ’full ersättning efter dåtida

värden för odlingar, hus och andra nyttiga anläggningar’.

Av motiveringen till Kungl. Maj:ts förslag (se proposition sid. 56) framgår,

att anledningen till att stadgandet givits det föreslagna innehållet är

den, att en ovillkorlig rätt till ersättning skulle nödvändiggöra, att av- och

tillträdessyn måste hållas och att en dylik förrättning ofta skulle draga

kostnader, som icke stode i rimligt förhållande till lägenhetens värde. Jämväl

utskottet finner detta skäl avgörande; helst som med stadgandets avfattning

icke avsetts att avstänga den avträdande från skälig ersättning.

Vidkommande bostadslägenheterna anser emellertid utskottet, att motsvarande

föreskrift bör införas bland villkoren. En sådan föreskrift återfinnes

i den sakkunniges förslag men har uteslutits i propositionen av den anledning,

att det enligt departementschefens uppfattning sällan torde komma att inträffa,

att värdet av det utförda arbetet i någon väsentlig grad komme att

överstiga det erhållna bidraget. Även om denna departementschefens irppfattning

skulle vara riktig, håller utskottet dock före, att en dylik bestämmelse

bör finnas för de fall, som må förekomma.» ° .

Under åberopande av vad sålunda anfördes av 1928 års jordbruksutskott

får utskottet hemställa, att förevarande motion 1:200 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan om avslag å motionen har bifallits av riksdagen.

I motionen 1:188 hava enligt utskottets mening icke några skäl anförts,

som kunna föranleda riksdagen att frångå den ståndpunkt, som riksdagen i sak

intagit till det föreliggande spörsmålet. Under sådana förhållanden anser sig

utskottet sakna anledning att tillstyrka den av motionären ifrågasatta lagstiftningsåtgärden.

Utskottet får därför hemställa,

att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 mars 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

43

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Almkvist*, Frändén, T hörberg*.

Lindhagen, Granström, Tamm och Norman*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde*, Magnusson i Kalmar, Ödström*,

Johansson i Sollefteå, Andersson i Rasjön, Gardell i Gans, Pettersson i Hallbäcken

och Sandström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Lindhagen, som hemställt om bifall till motionens yrkande.

Till stöd härför har av motionären, utöver motionens motivering, ytterligare

anförts följande:

»Den rättsordning, som bör gälla för lappars bosättning likaväl som för

svenskarnas, synes mig böra innehålla bland annat sådana bestämmelser, som

föreslagits av motionären provisoriskt skola gälla under väntetiden. Båda frågorna

höra samman men på grund utav formella skäl ha de obehörigen splittrats

och provisoriskt sänts till jordbruksutskottet. Detta senare borde väl väntat med

sitt utlåtande, intill dess huvudfrågan eller frågan om den permanenta rättsordningen

blivit av riksdagen prövad. I stället har jordbruksutskottet kommit i förväg

och därigenom har även på detta sätt en rimlig ordning för ärendets avgörande

omkastats.

Som bekant hava vi i vårt land två ''nationella, minoriteter’,- den ena är lapparna.

Deras förhållande är något olika den övriga befolkningens därigenom, att de

leva på renskötsel, som är en egenartad och i viss mån privilegierad

näring. Men när lappar, såsom alltmer sker, förlorat möjlighet till att livnära

sig med renskötsel, bliva de i utkomstavseende likställda med rikets övriga innevånare.

Från det internationella rättslivet hava vi lärt oss att de nationella minoriteterna

böra i fråga om civila rättigheter vara fullkomligt likställda med

majoriteterna.

De lappar alltså, som hädanefter måste livnära sig på samma sätt som den

svenska befolkningen, måste vara likställda med den senare. Det är åtminstone

för mig en självklar sak.

Frågan att bereda sådana lappar jordbruk och bostadslägenheter avgjordes av

förra riksdagen på grundvalen av en proposition i ämnet. Motion av mig om

lapparnas bättre likställande med svenskarna föranledde då ej någon debatt,

därför att motionären var frånvarande vid avgörandet till följd av sjukdom. De

av mig förra riksdagen väckta ändringsförslagen, vilka nu av mig upprepats,

lönar det sig i ärendets läge icke att utveckla vidare än som skett i motionen.

Jag skall endast taga ett par stickprov.

Vid förra året förekom också en proposition om egnahemsrörelsen. Där fast
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande Nr SI.

slogs omsider, att småbruket borde ha så mycket ägor, att en familj kunde anständigtvis

livnära sig på detsamma. I propositionen om lapparnas jordbruk

förekom ingen sådan bestämmelse trots att lappkommittén föreslagit enahanda

omtanke om dem. På initiativ av länsstyrelsen i Västerbottens län beslöt däremot

statsmakterna, att jordbrukslägenheternas storlek, utan skattande åt principer,

skulle göras beroende av myndigheternas uppfattning om förhållandena i

varje särskilt fall.

I vårt av klippor sönderskurna land med små tegar mellan bergen finnes väl

anledning att lägga nya småbruk efter förhållandena i varje särskilt fall. Men

detta hindrade rättvisligen icke föreskrift, att det dock skulle lämnas tillräckligt

med jord för familjens uppehälle. Men när det gäller lapparna blevo förhållandena

i varje särskilt fall så märkvärdiga, att de icke behövde tilldelas så

mycket jord, att de kunde leva därpå.

Ett annat yrkande i motionen var, att i villkoren för jordbruks- och bostadslägenheter

måtte föreskrivas, att vid kontraktsenligt avträdande av lägenheten

till kronan innehavare bör, såvitt ej särskilda omständigheter tala däremot, tillerkännas

full ersättning efter dåtida värden för odlingar, hus- och andra nyttiga

anläggningar. Enligt statsmakternas beslut skall avträdaren av en jordbrukslägenhet

icke äga rätt till ersättning för kostnader, som nedlagts för densamma,

i vidare mån än den myndighet, vilken meddelat upplåtelsen, prövar skäligt.

Åven här lyser rättsordningen med sin frånvaro, och ett administrativt godtycke

sättes i stället.

Denna äventyrlighet för lappen har på alla händer motiverats därmed att en

ovillkorlig rätt till ersättning skulle nödvändiggöra att av- och tillträdessyn

måste hållas och att en dylik förrättning oftast skulle draga kostnader, som

icke stode i rimligt förhållande till lägenhetens värde’. Jordbruksutskottet har

båda åren ''funnit detta skäl avgörande’ men tillagt något ångerfullt och inkonsekvent:

''helst som med stadgandets avfattning icke avsetts att avstänga den avträdande

från skälig ersättning’.

Man måste fråga sig om det verkligen kan vara statsmakten värdigt att beröva

den fattige hans rätt på så oriktiga skäl och en så dålig förevändning. En sadan

åskådning ropar enligt mitt förmenande efter en rättsordning, till skydd för

den svagare.

Varför skall man behöva en tillträdessyn för att avgöra värdet vid avträdet?

Kronan har ju i regel icke tillhandahållit lappen vid tillträdet varken hus eller

åker utan det får han själv anlägga. På samma gång medgiver man, att en myndighet

kan efter gottfinnande bereda lappen ersättning. Men hur skall detta

tillgå, då myndigheten icke heller har någon tillträdessyn att gå efter? Eller

menar man att detta blir en behaglig tyst förevändning för myndigheten att i

regel frånkänna lappfamiljen någon ersättning?

För övrigt, om man utgår från det väl i regel obefintliga antagandet, att kronan

på egen bekostnad tillhandahåller hus och plöjd åker m. m. vid tillträdet,

så skulle, om detta sedan av lappen förbättrats, såsom man väl får antaga oftast

bli händelsen, kronan med sin breda rygg lägga sig till med ett större värde

än det, vartill kronan själv bidragit, på grund av frånvaron av en tillträdessyn.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

45

Är det icke riktigare då att den fattiga parten eller lappen får betalt efter värdet

av uppskattning vid tillträdet med eller utan avdrag för vad enligt överenskommelse

kronan anses hava förlorat därigenom.

Vid avträde exempelvis av tomt enligt ensittarlagen eller av byggnader och

anläggningar med tomträtt enligt huvudstadens nyaste tomträttsvillkor beräknas

uppskattningen efter värdet vid avträdet. Någon tillträdessyn erfordras icke,

helst det icke finnes något att uppskatta vid tillträdet.

I den förevarande motionens yrkande har medtagits även stöd av expropriationsrätt.

Då dessa anläggningar mest ske på kronans mark får en sådan bestämmelse

kanske mindre betydelse. Men den bör icke saknas för att kunna tilllitas

vid eventuellt förekommande behov. Att även lapparnas bosättning måste

till värn mot sådana grundsatser som de ovannämnda skyddas genom en rättsordning

bör vara ovedersägligt. Vi berömma oss av att inom folkbundet utöva

en del intresse för de nationella minoriteterna; men vi göra det tydligen icke

alltid, när det gäller vårt eget land»;

2) av herr Pettersson i Hällbacken.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.