Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 § i lagen den 18 juni 1926

1929-03-12 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1929:23, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 § i lagen den 18 juni 1926

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1929 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag om ändrad lydelse av 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20

kap. 6 § i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning

av jord å landet.

Genom en den 25 januari 1929 dagtecknad proposition, nr 35, vilken hänvisats

till lagutskott och för behandling överlämnats till andra lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap 6 § i lagen

den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 § i lagen

den 18 juni 1926 om delning av jord å landet skola, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 §

i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

7 KAP.

1 §•

För bestämmande av rågångarna kring skifteslagets ägor skall sammanträde

hållas med rågrannarna å ömse sidor. Angående kungörelse om sådant

sammanträde samt kallelse därtill äge vad i 3 kap. 1 och 2 §§ stadgas motsvarande

tillämpning. Är mark, som beröres av förrättningen, samfälld för

flera fastigheter med skilda ägare och finnes för samfälligheten känd styrelse

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 samt. 2 avd. 11 häft. (Nr 23.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andrailagutskottets utlåtande Nr &8.

eller annan, som är satt att den förvalta, erfordras ej kallelse till de särskilda

delägarna i samfälligheten, utan må kallelsen översändas till ledamot av styrelsen

eller till förvaltaren; och vare denne, där han ej äger att själv föra talan

för samfälligheten, delägarna ansvarig för att kallelsen tillställes någon, som

äger behörighet härtill, eller, om sådan ej finnes, kommer till delägarnas kännedom.

Finnes ej känd styrelse eller förvaltare, och är marken samfälld för

flera än tio fastigheter med skilda ägare, må kallelsen sändas till en av delägarna

att vara för dem alla tillgänglig; därjämte skall, där fastighet, som står

under allmän myndighets vård och inseende och som icke innehaves under

ständig besittningsrätt, har del i samfälligheten, underrättelse om förrättningen

tillställas Konungens befallningshavande. Delgives kallelse på sätt,

som sist nämnts, skall uppgift om vilken delägare kallelsen tillställts intagas

i kungörelsen om förrättningen, och skall kungörelsen anslås i sockeneller

rådstugan eller å annan lämplig plats inom kommunen. Kungörelse och

kallelse, som i denna paragraf avses, skola innehålla anmaning att vid sammanträdet

förete tillgängliga kartor och handlingar, som kunna lända till

upplysning i rågångsfrågan. Hava kungörelse och kallelse sålunda försiggått,

skall förrättning verkställas utan hinder av sakägares utevaro.

8 KAP.

1 §•

Går rågång------kan ske.

Hör till fastighet-----utbyte ske.

Prövas ägoutbyte------delägares förfång.

Ägoutbyte må äga rum — -— ---äga lägges.

Ägoutbyte må verkställas —----hela ägovälde.

Fråga om ägoutbyte skall behandlas å sammanträde med delägarna å ömse

sidor. Ängående kungörelse om sådant sammanträde samt kallelse därtill

äge vad i 7 kap. 1 § stadgas motsvarande tillämpning.

20 KÄP.

6 §.

I fråga om förrättningar, som i 1, 3, 4 och 5 §§ avses, skola de i 2, 3, 15,

16 och 18 kap. beträffande laga skifte givna föreskrifter i tillämpliga delar

lända till efterrättelse, dock att angående kungörande av sammanträde för bestämmande

och utmärkande av rågång eller annan fastighetsgräns eller för

ägoutbyte skall tillämpas vad om kungörelse och kallelse finnes stadgat i

7 kap. 1 § och 8 kap. 1 §. I övrigt skola förrättningar, om vilka i förstnämnda

tre paragrafer förmäles, verkställas på sätt beträffande motsvarande åtgärder

i samband med laga skifte är föreskrivet.

Där flera hava-----prövas skäligt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28-

3

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionens

innehåll.

Beträffande kungörande av laga skifte äro uti 3 kap. 1 och 2 §§ i lagen den

18 juni 1926 om delning av jord å landet meddelade följande bestämmelser: Om

tid och ställe för första sammanträdet skall lantmätaren utfärda kungörelse,

som skall minst fjorton dagar förut uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar,

där skifteslaget är beläget, samt, där särskilda förhållanden därtill föranleda,

minst fjorton dagar före sammanträdet införas i en eller flera av ortens

tidningar. Vidare åligger det lantmätaren att minst fjorton dagar före sammanträdet

för befordran med posten avlämna tjänsteskrivelser med kallelse

till sammanträdet till envar, som enligt senaste mantalslängd eller eljest tillgängliga

uppgifter är delägare i skifteslaget, ävensom till de i ansökningen om

skiftet uppgivna eller för lantmätaren eljest kända innehavare av servitut, vilkas

rätt må vara beroende av förrättningen. Om någon delägare är å okänd ort

eller så fjärran, att han ej kan bevaka sin rätt vid skiftet, och någon icke är

förordnad eller eljest veterligen behörig att för honom tala och svara, åligger

det lantmätaren att för förordnande av god man för den delägare göra sådan anmälan,

som avses i ll kap. 4 § av lagen om förmynderskap. Slutligen skall

lantmätaren, därest laga skifte angår fastighet, som står under allmän myndighets

vård och inseende, för förordnande av allmänt ombud i god tid insända

underrättelse om skiftet till Konungens befallningshavande ävensom i fall laga

skifte skall äga rum inom samhälle, där den för städerna gällande ordning för

bebyggande skall iakttagas, minst fjorton dagar före sammanträdet underrätta

byggnadsnämnden om tid och ställe därför. Sakägares utevaro från lagligen

kungjord förrättning utgör ej hinder för förrättningens företagande.

Samma kallelseförfarande skall enligt 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 §

tillämpas vid förrättningar för bestämmande av gränserna kring skifteslagets

ägor och för ägoutbyte.

Det förslag till jorddelningslag, som förelädes riksdagen år 1926, innehöll bestämmelser

om ett förenklat kallelseförfarande i vissa fall. Vore delägarna i

skifteslaget flera än tio, behövde särskilda kallelsebrev icke tillställas alla delägarna

utan vore det tillfyllest, att kallelse genom rekommenderad tjänsteskrivelse

tillställdes en av dem att vara för dem alla tillgänglig. Delgåves kallelse

på sådant sätt, skulle underrättelse därom, med uppgift tillika om vilken delägare

kallelsen tillställts, intagas i kungörelsen om förrättningen. Vore delägare

bosatt utom kommun, där skifteslaget eller del därav låge, skulle han

dock alltid kallas genom särskild tjänsteskrivelse. Första särskilda utskottet,

som behandlade propositionen, ansåg emellertid, att varje sakägare oavsett antalet

borde kallas genom jrersonlig tjänsteskrivelse, och föreslog i överensstämmelse

härmed ändring av bestämmelsen. Detta förslag biträddes av riksdagen.

Nu föreslås i fråga om rågångsförrättning och ägoutbyte ett enklare kallelseförfarande

under vissa förutsättningar. Initiativet till denna lagändring har

tagits av lantmäteristyrelsen i en den 14 maj 1928 dagtecknad skrivelse till

Gällande bestäm

melser.

Riksdagen

1926.

Lanlmäteristyrelsens

framställning

den 11 maj

1928.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

Yttrande av

byråchefen

J. Hamrin.

Kungl. Maj:t. Efter att hava erinrat om den skiljaktighet, som i fråga om

kallelseförfarandet föreligger mellan Kungl. Maj :ts proposition och lagen i dess

slutgiltiga form, har styrelsen anfört:

Den av riksdagen vidtagna ändringen har i vissa hänseenden medfört konsekvenser,

som ej torde varit avsedda. Redan vid det sammanträde, som lantmäteristyrelsen

höll den 5—8 sistlidne mars med rikets överlantmätare, var saken

på tal. En överlantmätare från ett norrländskt län erinrade därvid, att laga

skiftena i Norrland för framtiden merendels komme att omfatta skifteslag, som

omförmäldes i 1 kap. 2 § 2. i nya lagen, d. v. s. skiften, som tidigare gått under

benämningen hemmansklyvningar. Antalet delägare vid dessa skiften vore

vanligen litet, men då förrättningen i regel berörde för det primära skifteslaget

gemensamma vägar och andra undantag, måste samtliga delägare i det primära

skifteslaget kallas, och deras antal vore ofta stort.

Vid det sammanträde, som överlantmätaren i Kopparbergs län för någon tid

sedan haft med inom länet arbetande lantmätare för överläggning om den nya

jorddelningslagstiftningen, har frågan även dryftats, och har överlantmätaren

genom en promemoria delgivit lantmäteristyrelsen vad därvid förekommit. Vid

sistberörda sammanträde framhölls, att åliggandet för lantmätare att kalla genom

personliga tjänsteskrivelser komme att bliva oerhört betungande i fråga om

rågrannarna. Vid vart enda skifte (hem in an sk 1 y vn in g) funnos både 50, 100

och än flera rågrannar. Man synes till och med hava ställt sig tveksam, huruvida

bestämmelsen lämpligen borde gälla även i fråga om bya- och sockenundantag.

En fråga av liknande innehåll har lantmäteristyrelsen väckt hos Kungl. Maj :t

genom sin framställning den 21 september 1927 om ändring av 6 § i 1925 års

lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område i syfte, att ett enklare kallelseförfarande måtte tillåtas, då

det område nyttjanderättshavaren innehade bestod av bya- eller soekensamfällighet.

I denna framställning framhöll styrelsen, att hinder ej borde möta mot

införande för dylika fall av det förfarande, som enligt 11 kap. 12 § rättegångsbalken

gällde för stämning å helt byalag, alldenstund delägarna i dessa samfälligheter

icke hade mot varandra stridiga intressen. Så synes också vara

fallet med delägarna inbördes i samfällighet i fråga om gräns mot närliggande

fastighet. Häremot synas några vägande invändningar knappast vara att göra.

Lantmäteristyrelsens framställning överlämnades till byråchefen i lantmäteristyrelsen

Johan Hamrin i egenskap av sakkunnig inom justitiedepartementet

vid lagstiftning rörande ägogränser m. in. med anmodan till honom att till

departementet inkomma med det förslag, vartill framställningen kunde föranleda.

Byråchefen Hamrin har den 26 november 1928 avgivit yttrande med förslag

i ämnet, och har han härvid, efter omnämnande av förut omförmälda av

riksdagen vidtagna ändring i fråga om kallelseförfarandet, anfört bland annat

följande:

Handlingarna lämna ingen upplysning om de skäl, som föranledde sist omförmälda

ändring. I sakens natur torde emellertid få anses ligga, att de böra

sökas i strävan efter rättssäkerhet och syfte att förebygga att någon skulle

gå förlustig sin rätt eller bliva lidande till följd därav, att han ej fått kännedom

om den förestående förrättningen. Om han ej fått sådan kännedom,

vore en rättsförlust tänkbar, helst läget i det särskilda fallet kunde vara sådant,

att ingen, som tillstädeskommit vid förrättningen, hade gemensamt intresse

med den uteblivne och därför komme att bevaka hans rätt jämsides med

sin egen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

Anledning till antagande att sakägarnas''intressen gå i skilda och måhända

ofta även i motsatta riktningar finnes vid förrättningar, som angå laga skifte

och därmed likartade förrättningar. Lantmäteristyrelsens framställning om

ett förenklat kallelseförfarande avser emellertid icke sådana förrättningar,

utan styrelsens framställning går ut på att vinna ändring endast beträffande

delägare inbördes i samfällighet i fråga om gräns mot närliggande fastighet.

I dylika fall har styrelsen, som det vill synas, med fog utgått ifrån att delägarna

icke hava mot varandra stridiga intressen. Lantmäteristyrelsens framställning

avser alltså icke skifte å dylik samfällighet.

Man torde emellertid kunna utgå ifrån att utskottet och med utskottet riksdagen

vid sitt ställningstagande i frågan företrädesvis tänkt på delägarnas

förhållanden inbördes vid ett skifte, och icke kommit, åtminstone icke i tillräcklig

grad, att fästa sin uppmärksamhet vid att saken på grund av särskilda

bestämmelser i förslaget hade en långt vidsträcktare innebörd.

Av sålunda och i övrigt anförda skäl har den sakkunnige funnit, att ett

förenklat kallelsesätt borde kunna tillämpas vid rågångs- och ägoutbytesåtgärder,

vare sig dessa förekomme i samband med skiftesförrättningar eller

bringades till utförande såsom fristående förrättningar; dock borde förenklingen

komma i tillämpning endast beträffande sakägare, som kunde antagas icke

hava mot varandra stridande intressen.

Sedan lantmäteristyrelsen i avgivet utlåtande tillstyrkt den sakkunniges förslag

och lagrådet hörts däröver, har Kungl. Maj:t efter vissa mindre jämkningar

förelagt riksdagen detsamma genom förevarande proposition.

Vid förslagets remitterande till lagrådet har departementschefen erinrat, att

den förändring, som nu ifrågasättes, endast sträckte sig till sådana kategorier

av sakägare vid rågångs- och ägoutbytesåtgärder, vilka kunde antagas icke

hava stridiga intressen att bevaka. Förslagets genomförande torde följaktligen

icke innebära nagon principiell rubbning av den ordning, från vilken jorddelningslagen

i förevarande hänseende utginge. Vid dessa förhållanden borde

avgörande vikt icke tillmätas de betänkligheter, vilka i allmänhet kunde anföras

emot att ändring vidtoges i en omfattande lagstiftning, som ägt giltighet

endast under kort tid. Den erfarenhet, som vunnits vid lagens tillämpning,

syntes i detta fall vara tillfyllest för att redan nu låta en lagändring framstå

såsom önskvärd.

Beträffande innebörden av förslaget må erinras: Möter vid rågångs- eller

ägoutbytesförrättning mark, som är samfälld för flera fastigheter med skilda

ägare och finnes för samfäJliglieten känd styrelse eller annan, som är satt att

den förvalta, erfordras ej kallelse till de särskilda delägarna i samfälligheten.

utan får kallelsen översändas till ledamot av styrelsen eller till förvaltaren.

Äger denne ej själv föra talan för samfälligheten, är han delägarna ansvarig för

att kallelsen tillställes någon, som äger behörighet härtill, eller, om sådan ej

finnes, kommer till delägarnas kännedom. Finnes ej känd styrelse eller förvaltare,

och är marken samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare,

lår kallelsen sändas till en av delägarna att vara för dem alla tillgänglig.

Därjämte skall, där fastighet, som står under allmän myndighets vård och inseende

och som icke innehaves under ständig besittningsrätt, har del i samfälligheten,

underrättelse om förrättningen tillställas Konungens befallningsha
-

Proposi
lionen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

Utskottet.

6

vande. Delgives kallelse på sätt, sem sist nämnts, skall uppgift om vilken delägare

kallelsen tillställts intagas i kungörelsen om förrättningen, och skall

kungörelsen anslås i socken- eller rådstugan eller å annan lämplig plats inom

kommunen. Hava kungörelse och kallelse sålunda försiggått, skall förrättning

verkställas utan hinder av sakägares utevaro.

Förslaget är avsett att träda i kraft fyra veckor från den dag, då lagen

från trycket utkommit i svensk författningssamling.

Vid ett laga skifte äga de olika delägarna, såsom den sakkunnige erinrat, i

regeln mot varandra stridande intressen. Det måste därför väcka betänkligheter

att i fråga om kallelse till dylik förrättning införa ett mera summariskt

förfarande än det, som i 3 kap. 1 och 2 §§ jorddelningslagen föreskrives. Det

är ur denna synpunkt förklarligt, att riksdagen hyst betänkligheter gent emot

det av Kungl. Maj:t år 1926 föreslagna sättet för kallelse till jorddelningsförrättning.

Härvid torde ock hava bidragit, att det summariska kallelseförfarandet

enligt berörda förslag skulle hava erhållit en så vidsträckt tillämpning,

att det nära nog kommit att bliva regel.

Att riksdagen sålunda ej velat godtaga omförmälda förslå,g, synes utskottet

emellertid ej behöva tilläggas någon avgörande betydelse beträffande det förslag,

som nu föreligger. Enligt detta är det förenklade kallelsesättet, såsom

departementschefen erinrat, avsett att vinna tillämpning allenast i vissa begränsade

fall, däri delägarnas intressen sammanfalla. Någon risk, att detta

förfarande uti de fall, som i förslaget avses, skulle kunna medföra rättsförlust

för någon delägare, torde knappast förefinnas. Uppenbart är, att de föreslagna

bestämmelserna uppbäras av ett förefintligt behov, liksom ock att de äro

ägnade att fylla befogade anspråk å praktiskhet och enkelhet, samtidigt som

förrättningskostnaderna därigenom nedbringas.

Bestämmelserna överensstämma i stort sett med de ändringar i 6 § ensittarlagen,

vilka Kungl. Maj :t föreslagit i proposition nr 36 och utskottet tillstyrkt.

I ett avseende föreligger emellertid en olikhet. Då det förenklade kallelsesättet

användes, skall enligt ensittarlagen kungörelse om förrättningen

med uppgift å vilken delägare kallelse tillställts alltid intagas i ortstidning.

Jämlikt förevarande förslag skall dylik annonsering ske allenast,

när särskilda förhållanden därtill föranleda. Utskottet har övervägt,

huruvida icke annonseringen borde vara obligatorisk i här ifrågavarande fall.

Därigenom skulle vinnas ytterligare säkerhet, att förrättningen bragtes till de

särskilda delägarnas kännedom. Emellertid kan det ej förbises, att det ofta

är fråga om mycket obetydliga företag. Den sakkunnige har sålunda framhållit,

att vid förrättningar, motsvarande enligt äldre lag hemmansklyvningar,

förrättningsföremålet i regel gränsade till för det primära skifteslaget gemensamma

vägar eller andra undantag. Ofta rör frågan rätta sträckningen av eu

gräns av obetydlig längd, varom kanske tvist ej råder. Att i dylika fall betunga

sökanden med kostnad för annons i en eller flera tidningar, har utskottet

ansett vara mindre lämpligt. Bestämmelsen, att kungörelsen om förrättningen,

då det förenklade kallelsesättet användes, skall anslas i socken- eller

rådstugan eller å annan lämplig plats inom kommunen, synes utskottet jämväl

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

7

merendels innebära en tillräcklig garanti, att delägarna erhålla kunskap om

förrättningen. När emellertid genom dylik åtgärd ej kan vinnas säkerhet, att

förrättningen i tillräcklig mån blir bekantgjord, liksom ock då företaget är av

större betydelse, förutsätter utskottet, att lantmätaren icke skall underlåta att

införa annons i en eller flera av ortens tidningar.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla ifrågavarande proposition.

Stockholm den 12 mars 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Linder*, Almkvist, Frändén*,

Berglund*, Granström och Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Ödström*, Johanson

i Hallagården, Jeppsson*, Johansson i Sollefteå, Petersson i Lerbäcksbyn och Pettersson

i Hällbacken.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:81 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 § i lagen den 18 a1 i texten