Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av gällande vattenlag till skydd för jordbruket, den stora allmänheten och kommande släkten.

1929-04-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1929:27, Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av gällande vattenlag till skydd för jordbruket, den stora allmänheten och kommande släkten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1929 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av gällande

vattenlag till skydd för jordbruket, den stora allmänheten och

kommande släkten.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

192, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt,

att riksdagen — till skydd för jordbruket, den stora allmänheten och kommande

släkten — ville hos Kungl. Maj:t begära revision av gällande vattenlag

väsentligen i de i motionen omnämnda vid riksdagarna 1915 och 1918

framförda syften.

I motiveringen till denna hemställan har framhållits, att de ändringar,

som avses med den föreliggande motionen, äro sammanfattade i motionen

11:369 vid 1918 års riksdag, och äro av följande lydelse:

»Beträffande industriens expropriationsrätt:

1) att den döda, för det levande livet äventyrliga regeln, att ett matematiskt

förhållande mellan nytta och skada skall bli avgörande för ett

byggnadsföretags tillkomst, övergives;

2) att i allt fall i skada genom uppdämning enligt 2 kap. 3 § första

stycket indirekt skada medräknas samt även ideell uppoffring ingår i bedömandet;
3)

att tredje stycket, såsom utgörande ett återtagande av förbehållen i

första och andra styckena, alldeles utgår;

4) att skada å ej odlad odlingsbar jord, torr eller icke torrlagd, tages i

beräkning efter dess värde såsom odlad, tre gånger, och skada å annan

icke torrlagd jord två gånger (2 kap. 3 och 4 §§);

beträffande kungsådra (1 kap. 5 och 6 §§):

5) att genom lag också bestämmes, var gammal kungsådra skall anses gå

fram samt att denna kungsådra fortfarande skall ''framgå i djupaste vatten

och beräknas till en tredjedel av vattendragets bredd vid vanligast förekommande

lågvatten'';

beträffande initiativrätt för utbyggande av vattenfall:

6) att staten samt, efter regeringens medgivande, även kommun må under

vissa förutsättningar berättigas utbygga omonterat vattenfall, även

då befogenhet därtill ej kan grundas på strandäganderätt;

beträffande koncessionstidens begränsning (koncession på viss tid, nyprövning,

lösnings- och hemfallsrätt):

7) att i förslaget inflyter åtminstone för större företag bestämmelser om

koncession för viss tid, ävensom lösningsrätt med tidsperioder av högst 40

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 sand. 2 and. 15 häfl. (Nr 27—29.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

år första gången och högst 10 år därefter samt hemfallsrätt till staten

efter högst 50 år;

beträffande koncessionsav gifter :

8) att bestämmelser tillkomma därom, att avgifter till det allmänna erläggas

för vattenanläggningar, så att dessa avgifter utgå håde för vattenkraftsanläggningar

och vattenregleringar, samt att de erläggas både till

staten och vederbörande kommun ävensom att avgifterna bestämmas till

skäligt belopp, som regleras efter korta terminer, exempelvis tioåriga, eller

ock årligen efter markegång med hänsyn till penningvärdets fall och vattenkraftens

stigande värde (rörliga avgifter);

beträffande fisket:

9) att riksdagen gör framställning till regeringen om närmare undersökning,

i vad mån och på vad sätt fisket skadas genom vattenanläggningar,,

och om förslag till åtgärder, som därav föranledas;

10) att i fråga om avgiften för fiskets befrämjande densamma bestämmes

så att den regleras efter korta terminer eller ock årligen efter markegång

med hänsyn till penningvärdets sjunkande och vattenkraftens stigande

värde (rörliga avgifter);

beträffande några andra koncessionsvillkor:

11) att redan i koncessionen inrymmes förbehåll för regeringen att fastställa

taxor för energileverans;

12) att, förutom bygdekraft, även staten förbehålles för sina ändamål en

del av kraften; ävensom att stadgandena om bygdekraft i övrigt revideras

i anslutning till norska lagens bestämmelser;

13) att vattenkraftsägarna tillförbindas tillgodose i vissa avseenden den

anställda personalens behov av bostäder m. m.; samt

14) att vattenkraftsägaren åtager sig vissa förpliktelser beträffande vägar

m. m.;

beträffande koncessionsförfarandet:

15) att bestämmandet av de sociala och tekniska villkoren överlämnas åt

den lagstiftande makten och civilrättsliga saker åt domstol;

16) att vattenrättsdomstolen, om dess inrättande godkännes, förvandlas,

till en beredande myndighet för avgivande av förslag samt erhåller en

sammansättning, representerande de sociala kraven, den tekniska insikten,

den juridiska erfarenheten samt allmänhetens opinion på orten.»

Beträffande de skäl, som ligga till grund för berörda hemställan, får utskottet

hänvisa till motionens innehåll.

Den revision av våra vattenrättsliga författningar, som ägt rum under de

senare åren, har som bekant avsett en fullständig reglering av vattenrättens

hela område. Sålunda framlades år 1918 ett förslag, omfattande rätten till

vatten i allmänhet samt byggande i vatten och vattenreglering i ändamål

av vattenkraftens tillgodogörande. Detta förslag ledde till vattenlagen den

28 juni 1918. Vidare antogs år 1919 ett förslag till flottningslagstiftning.

Härom handlar lagen den 29 juni 1919 om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Slutligen framlades år 1920 ett förslag till lagstiftning rörande all
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

män farled, torrläggning av mark samt kloakledning. Lagen den 11 juni

1920 om ändring i vissa delar av vattenlagen innehåller de stadganden, som

antagits i dessa ämnen. Med sistberörda bestämmelsers upptagande i vattenlagen

har det omfattande lagstiftningsarbete, som tog sin början år 1906

med tillsättandet av de s. k. vattenrätts- och dikningslagskommittéerna,

bragts till sin fullbordan.

I den föreliggande motionen yrkas en revision av vattenlagen i överensstämmelse

med de önskemål, som framfördes i vissa motioner vid riksdagarna

åren 1915 och 1918. Till stöd för igångsättande av denna revision

har anförts det skäl, att dessa önskemål endast oväsentligt blivit beaktade

vid den nuvarande lagstiftningens utformning.

Utskottet anser sig emellertid icke äga anledning att förorda en allmän

revision av detta omfattande lagkomplex på sätt motionären ifrågasatt och får

därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 april 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Almlwist, Frändén, Lindhagen, Berglund*, Granström,

Tamm och Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Llage, Ödström,* 1 Johansson i Sollefteå*,

Andersson i Rasjön, Gardell i Gans, Pettersson i Hällbacken och Sandström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

1 Avliden efter heslutets fattande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Reservationer:

1) av herrar Lindhagen, Hage och Johansson i Sollefteå, som anfört

följande:

»En av den sociala jordfrågans konstanta uppgifter i alla länder är tillvaratagandet

av de s. k. speciella naturrikedomarna till gagn för alla

människors intressen. Till denna grupp av jordfrågor hör vattenkraftens

utnyttjande.

Under inflytande av romersk rätt har i de länder, som omgiva Alperna,

ännu i våra dagar bibehållits samhällets regalrätt till vattenkraften. Dennas

tillgodogörande för olika ändamål blir där, i den mån den upplåtes åt enskilda,

reglerad genom koncessioner, vilka innehålla utförliga bestämmelser

för skyddande av de allmänna intressena. Några svårigheter för vattenkraftens

utnyttjande med sådana nyttiga restriktioner har icke uppkommit.

I de skandinaviska länderna åter gjorde sig mera gällande strandägarens

individuella rätt till vattnet vid hans strand. Denna rättsgrundsats utbildades

under tider, då vattenkraften icke i någon mån hade samma värde

som nu. När nutidens bruk av denna naturmakt kom över samhället, kvarstod

strandägarens äganderätt även till denna av uppfinningarna framkallade

värdestegring i vattenkraften. Ansatser till regalrätt i vattendragen

saknades dock icke i Sverige alldeles, och det förnämligaste uttrycket därför

är den gamla bestämmelsen om kungsådra, som blivit gällande i åtskilliga

större vattendrag.

År 1896 beslöt riksdagen begära förslag till lagstiftning för underlättande

av vattenfallens tillgodogörande. Detta skulle avse dels rätt att överbygga

kungsådra dels rätt till expropriation för framdragande av elektriska kraftledningar.

Således en lagstiftning till ensidig förmån för den industriella

exploateringen.

Den förra frågan framlades för 1899 års riksdag. Förslaget innehöll ett

medgivande av kungsådrans överbyggande, till och med för all framtid och

utan vederlag. Ingen uppmärksammade då, att ett sådant avhändande av

de allmänna intressenas besittningsrätt till kungsådran kunde ha sina betänkligheter,

och förslaget gick därför oanmärkt igenom.

Påföljande år 1900 framlades för riksdagen det andra begärda förslaget

om expropriationsrätt för kraftledningar. Även denna koncession föreslogs

skola meddelas för evärdlig tid. Då blev emellertid det betänkliga även

i ett sådant förslag uppmärksammat, och motion väcktes om bland annat,

att lagstiftningen borde byggas på koncession endast för viss tid i sänder

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 5

samt betalning av en årlig koncessionsavgift. Andra kammaren biföll i

huvudsak denna framställning, men första kammaren avslog den, och frågan

förföll för den gången. Regeringen återkom 1902 med ett förslag, som

innehöll några förbättringar till jordägarnas förmån men bibehöll bestämmelserna

om evärdlig koncession utan ersättning. Ny framställning gjordes

i andra kammaren av enahanda innehåll som förra gången, och då det blev

uppenbart, att andra kammaren var sinnad att vidhålla sin förra ståndpunkt,

åtminstone i frågan om tidsbegränsning, böjde sig slutligen första

kammaren, och genom sammanjämkning framkom nu gällande lagstiftning

om högst 40-årig koncessionstid för kraftledningar. Både 1900 och 1902

hade med synnerlig skärpa från såväl regeringen som första kammarens

sida framhållits, att en evärdlig koncession vore den oundgängliga förutsättningen

för att någon skulle kunna inlåta sig på vattenfallens utbyggande.

När sedan lagen i alla fall kom med sin tidsbegränsning, har det visat sig,

att dessa farhågor icke alls besannats.

Efter dessa erfarenheter och då regeringen trots sin befogenhet och trots

utgången av striden om expropriationsrätten ej bland villkoren för koncession

till överbyggnad av kungsådran jämväl upptog åtminstone tidsbegränsning,

var det klart, att försummelsen år 1899 måste bli uppmärksammad

och försök till rättelser göras. Denna nya kamp mellan de allmänna och

de industriella intressena började i riksdagen 1904. År 1909 stannade kamrarna

i olika beslut. Något resultat uppnåddes ej. Det var under denna strid

bankdirektör Knut Wallenberg i första kammaren utslungade sitt bekanta

hot om, att »vi skulle allesammans göras till trashankar» om sådana förslag

bifölles. Denna strid om kungsådran fortplantade sig till kommittéerna,

ämbetsverken och pressen samt pågick under en lång följd av år ända till

år 1918.

År 1904 vidgades emellertid vattenkraftsproblemet genom att riksdagen

begärde revision av lagstiftningen om vattenrätt. Därmed kom frågan om

ett koncessionsförfarande i hela dess vidd upp på dagordningen. Det gjordes

gällande, att till förebild måtte läggas vattenrättssystemen i de länder,

som erhöllo sin vattenkraft från Alperna. Dessutom erinrades, att de nyaste

norska vattenrättslagarna gått samma väg. Där hade en stor strid utkämpats

i denna sak samt regeringar bildats och fallit på densamma.

Under åren 1904—1918 pågick detta »utredningsarbete». De Lindmanska,

Hammarskjöldska och Schwartzska regeringarna sågo till, att kraften i utredningen

blev förbehållen storindustriens män och den industrialiserade

ämbetsmannakåren, på sätt i 1915 och 1918 års motioner närmare skildrats.

Det myckna tillkallandet av »sakkunniga» bestod sålunda i ett bemödande

att låta dem, som omedelbart eller på omvägar voro av sin egen eller sin

miljös fördelar bundna vid de storindustriella synpunkterna få ett rikligt

och dominerande inflytande på sakens beredning. Förslagen till vattenlag

blevo under sådana förhållanden särdeles ensidigt förberedda.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Emellertid kunde man icke hindra, att samhällsintressenas talan fick göra

sig hörd i riksdagens andra kammare. Där motionerades och interpellerades

oavlåtligt. Slutligen begärde andra kammaren, att »de samhälleliga intressena

och den jordbrukande befolkningens berättigade önskemål» beaktades i utredningen.

Detta motliugg ledde till att två jordbrukare insattes i vederbörande

beredning, men de samhälleliga intressena i övrigt lämnades fortfarande

utanför.

År 1918 omsider framlades ett förslag för riksdagen av den då sittande

liberal-socialistiska regeringen. Någon förstärkning i utredningsdelegationen

tillkallades icke, men den liberala justitieministern Löfgren företog med

biträde av den siste beredningens sekreterare ensam en bearbetning. Förslaget

lämnade en hel del viktiga frågor till och med utan diskussion och

dess resultat innefattade en ganska mager kompromiss, där högerintressena

fortfarande stodo med palmerna i händerna. De mänskliga behoven förunnades

dock några gästroller i lagtexten och i ett annat stycke avvek förslaget

fördelaktigt från det ursprungliga utkastet.

Den i 1915 års motion framförda ingående belysningen av de försummade

sociala synpunkterna utvecklades därför ytterligare i motsvarande motion

vid slutavgörandet. Erinringarna mot förslaget sammanfattades i de särskilda

yrkanden, som åberopats i nu förevarande motion och även återfinnas

ovan i andra lagutskottets betänkande. De blevo emellertid oväsentligt

beaktade i 1918 års kompromisslösning.

Därmed avsomnade under någon tid den nittonåriga striden om vattenkraften.

Den slutliga lösningen av den sociala jordfrågans andra huvudavdelning

eller folkets försörjning genom självständiga jordbruk och tillgodoseende

med bostäder tog nämligen därefter uppmärksamheten helt i

anspråk.

När nu denna senare lösning med år 1928 slutgiltigt sammanstörtat, begvnner

en ny epok i den svenska jordens historia. Den sociala jordfragan

får i hela sin vidd börja en ny lidandets väg. Vakthållningen kring de

speciella naturrikedomarna har varit gömd men är icke glömd. Någon

framsyn över vattenkraftens utnyttjande till allas gagn måste stå upp

igen. Givetvis är detta icke en snäv partiangelägenhet och det kan icke

någonsin bliva det. Emellertid innefattar kontrollen över de speciella

naturrikedomarna en särdeles praktisk och tidsenlig insats, såvitt vi förstå,

uti de socialdemokratiska »socialiseringssträvandena». Denna kontroll

stöddes också vid sekelskiftet utom i viss mån av liberalerna, än mer övertygat

av socialdemokraterna, såsom exempelvis den vid motionen 189 i första

kammaren för i år bilagda socialdemokratiska riksdagsmotionen av ar 1911,

undertecknad av hela den socialdemokratiska gruppen, nogsamt utvisar.

Den nu framförda påminnelsen avser allenast att vara en framstöt vid

början av den nya epoken. Förmodligen blir saken ånyo framförd varje

följande riksdag eller åtminstone ofta under de kommande tiderna, intill dess

åter något blivit uträttat för den stora saken.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 7

Med utskottets avstyrkande utlåtande behöver man icke sysselsätta sig.

Utskottet har icke sina rötter i de ovan skildrade striderna, det intresserar

sig ej för saken och därför »äger det icke anledning» att förorda motionen.

Det hemställes alltså,

att riksdagen — till skydd för jordbruket, den stora

allmänheten och kommande släkten — ville hos Kungl.

Maj:t begära revision av gällande vattenlag, väsentligen

i de i motionen framförda syften»;

2) av herr Pettersson i Hällbacken.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.