Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

1929-04-16 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1929:32, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1929 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i

lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 158,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Norman hemställt,

att riksdagen måtte besluta, att 3 och 35 §§ i lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete skola fr. o. m. den 1 juli 1929 erhålla följande

ändrade lydelse.

3 §.

Konungen äger från tillämpningen av denna lag så vitt densamma avser

olycksfall i arbete undantaga etc. -—— —- lagen.

35 §.

Arbetsgivare vare etc. —---— arbetare.

Arbetare äge, därest han själv bekostar vederbörliga försäkringsavgifter, för

sig teckna frivillig försäkring för olycksfall utom arbete i den försäkringsinrättning,

i vilken han är försäkrad för olycksfall i arbete.

Har försäkring etc.---efterrättelse, dock att för frivillig försäkring

för olycksfall utom arbete enligt andra stycket av denna § tilläggsavgift enligt

16 § skall erläggas med 15 % av försäkringsavgiften.

Avtal om etc. •— -—- ■— övertagits.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sin hemställan, får

utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning, § 46 riksdagsordningen föreskriver,

begärt yttrande av försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten och försäkringsinspektionen.

De yttranden, som i anledning härav kommit utskottet

tillhanda från nämnda myndigheter, äro såsom bilagor fogade vid detta utlåtande;

och hänvisar utskottet till desamma.

Enligt 35 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete,

vilket lagrum senast ändrats genom lag den 24 maj 1928, är arbetsgivare

berättigad att i riksförsäkringsanstalten för olycksfall utom arbete försäkra arbetare,

som är försäkrad i anstalten för olycksfall i arbete. Sådan försäkring

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. .9 sand. 2 avd. 18 häft. (Nr 32.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

får även meddelas av de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen beträffande

delägares arbetare.

Motionärens förslag innebär, att arbetare skall erhålla rätt att själv teckna

frivillig försäkring utom arbete i den försök ringsinrättning, i vilken han genom

arbetsgivarens försorg är försäkrad för olycksfall i arbete.

Att på sätt föreslagits utvidga den nuvarande rätten till försäkring för

olycksfall utom arbete är enligt utskottets mening särskilt ur tekniska synpunkter

förenat med betänkligheter. Någon svårighet för de i enskild eller

kommunal tjänst anställda arbetarna att genom arbetsgivarens förmedling på

egen bekostnad erhålla dylik försäkring torde för övrigt i allmänhet icke föreligga.

I de fall, då sådan försäkring av särskild anledning icke anordnats trots

arbetarnas önskan, torde möjlighet att erhålla individuell eller kollektiv försäkring

i försakringsanstalt, som meddelar annan frivillig olycksfallsförsäkring,

i allmänhet stå öppen.

Beträffande statens arbetare har upplysts, att försäkring för olycksfall utom

arbete hittills icke anordnats för dem. Anledningen härtill är emellertid icke, att

försäkring i riksförsäkringsanstalten för olycksfall utom arbete lagligen icke

skulle kunna ske i fråga om sådana arbetare. Därest vederbörande verkstyrelse

erhåller bemyndigande att ställa sig såsom försäkringstagare för dylik frivillig

försäkring, lärer nämligen något hinder i olycksfallsförsäkringslagen häremot

icke föreligga. Enligt utskottets mening torde också i vissa fall skäl kunna

åberopas för anordnande av dylik försäkring beträffande grupper av statsarbetare.

Utskottet anser sig emellertid icke böra i detta sammanhang närmare

ingå på sistnämnda spörsmål.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 april 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Sigfrid Hansson, Frändén,

Thorberg, Österström, Granström och Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde*, Magnusson i Kalmar, Hage,

Jeppsson*, Johansson i Sollefteå, Andersson i Rasjön*, Gardell i Dans* och

Sandström.

) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

3

Försäkrings rådet.

Till

Riksdagens andra lagutskott.

Bilaga 1.

Genom beslut den 1 februari 1929 har Kungl. Maj: t anbefallt försök ringsrådet

att till utskottet avgiva yttrande över en inom första kammaren väckt

motion, nr 158, angående vissa ändringar i lagen om försäkring för olycksfall

i arbete.

I anledning liärav får försäkringsrådet anföra följande.

Enligt motionärens ändringsförslag skulle arbetare erhålla rättighet att själv

teckna frivillig försäkring för olycksfall utom arbete i den försäkringsinrättning,

i vilken han — av arbetsgivaren — är försäkrad för olycksfall i arbete.

Förutsättningen är att arbetaren själv betalar erforderlig avgift, däri inbegripen

avgift för förvaltningskostnaden. Enligt nu gällande bestämmelser kan försäkring

för olycksfall utom arbete erhållas endast genom förmedling av arbetsgivaren.

Enligt 16 § i olycksfallsförsäkringslagen skall såsom bidrag till bestridande

av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet

för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten till statsverket erläggas tillläggsavgift

med belopp, motsvarande fem procent av försäkringsavgiften, beräknad

utan hänsyn till avdrag, som omförmälas i 11 § av lagen.

Motionären föreslår, att tilläggsavgiften skall för ifrågavarande frivilliga

försäkring höjas till 15 procent.

Motionen synes närmast hava föranletts av en framställning från riksförsäkringsanstalten,

att för hos anstalten anställda befattningshavare försäkring

finge tagas i anstalten för olycksfall utom arbete, vilken framställning Kungl.

Maj: t funnit icke föranleda någon åtgärd.

I regel torde arbetsgivarna icke vägra att teckna försäkring för olycksfall

utom arbete, då arbetarne därom göra framställning. Ett och annat undantag

torde hava förekommit, beroende på särskilda omständigheter.

Huvudsakliga syftet med motionen synes enklast kunna nås genom en bestämmelse,

att, därest arbetsgivaren efter begäran av arbetare vägrar teckna frivillig

försäkring, arbetaren skulle vara berättigad att själv söka och erhålla

sådan försäkring med den rätt nuvarande lagbestämmelser lämna.

Upphöjes motionärens förslag till lag, kommer detsamma sannolikt att medföra

avsevärt ökat arbete för försäkringsinrättningarna — under förutsättning

att försäkringsformen kommer att anlitas i någon större utsträckning, vilket

emellertid ingalunda är säkert.

Huruvida arbetaren skall kunna draga den fulla och avsedda nyttan genom

rätt till erhållande av en sådan försäkring som den föreslagna är en fråga för

sig. För den, som har ett mera stadigvarande arbete året om, kan försäkringen

sannolikt ordnas på ett tillfredsställande sätt och bliva i det närmaste till

avsett gagn. Något annorlunda ställer sig saken för en lösarbetare, som ena

dagen har en, andra dagen en annan arbetsgivare med försäkring var och en

i olika inrättningar. Motionärens förslag avser att försäkringen skall tecknas

i den försäkringsinrättning, där arbetaren är försäkrad av sin arbetsgivare.

Lösarbetaren med växlande arbetsgivare måste kanske under ett och samma

år söka försäkring i flera försäkringsinrättningar. Försummelse från hans sida

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr Sä.

härutinnan, som lätt kan äga rum, kommer att för honom medföra missräkningar.

Det torde böra erinras, att en arbetare, som enligt nu gällande bestämmelser

är försäkrad för olycksfall utom arbete, icke är skyddad för alla olycksfall,

som träffa honom då han icke är i arbete hos den arbetsgivare, som försäkrat

honom. Om t. ex. en arbetare efter slutad tillfällig anställning hos en arbetsgivare

därefter, då han är utan anställning, skadas genom olycksfall, giver

försäkringen honom icke någon rätt till ersättning. Detsamma gäller, om en

arbetare med mera stadigvarande anställning under ledighet driver verksamhet

såsom självständig företagare eller för annans räkning mot avlöning utför arbete

i sitt hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes. (Jfr. 2 § andra stycket

olycksfallsförsäkringslagen.)

Begreppet »olycksfall utom arbete» torde icke få anses erhålla annan innebörd

än enligt nu gällande bestämmelser genom den av motionären föreslagna

lagändringen. Men denna kan möjligen giva arbetaren den föreställningen, att

han genom den av honom tecknade försäkringen är skyddad för alla eventualiteter.

Måhända borde även vid en eventuell lagändring i förevarande hänseende

bestämmelserna om avdrag enligt 11 § i olycksfallsförsäkringslagen tagas

under omprövning.

Därest avgiften för en försäkring utom arbete skulle sättas till de belopp,

som i motionen antydas, eller till och med några grader högre, synes tvivelaktigt,

om en tilläggsavgift å dessa avgifter av 15 procent är tillräcklig för att

täcka administrationskostnaden.

Förslaget medför, att, då en arbetare genom sin arbetsgivare försäkras i

riksförsäkringsanstalten för olycksfall utom arbete, tilläggsavgiften utgör 5

procent, under det att vid försäkring enligt förslaget denna avgift skulle utgöra

15 procent. Att en skillnad göres kan anses befogat, då en individuell försäkring

medför större administrationsbesvär, än om en hel grupp kollektivt försäkras

eller försäkringen sker i samband med försäkring för olycksfall i arbete.

I skrivelse till Konungen den 16 maj 1928 (nr 205) har riksdagen anhållit,

att Kungl. Maj: t måtte låta verkställa utredning rörande lämpligheten _ av

sådan utvidgning av den frivilliga försäkringen enligt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, att denna komme att omfatta mindre arbetsgivare och

självständiga yrkesutövare, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda.

Lämpligast synes vara att den fråga, som av motionären väckts, gjordes

till föremål för utredning i samband med det spörsmål, om vilket riksdagen

enligt nyssnämnda skrivelse begärt utredning. Båda frågorna sammanhänga rätt

nära med varandra.

I detta ärendes behandling hava försäkringsrådets samtliga ledamöter

deltagit.

Stockholm den 15 februari 1929.

På försäkringsrådets vägnar:

O. F. ENBOM.

Valdemar Aac.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

Riksförsäkringsanstalten.

Till

Bilaga 2.

Riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 1 februari 1929 liar Kungl. Maj: t anbefallt riksförsäkringsanstalten

att avgiva och till lagutskottet senast den 20 februari 1929 överlämna

av utskottet begärt yttrande över en inom riksdagens första kammare

väckt motion nr 158 angaende vissa ändringar i lagen om försäkring för oljrcksfall

i arbete.

I anledning härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.

Lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 gäller även

beträffande statens arbetare i den mån Konungen icke med stöd av 3 § undantagit

dem från lagens tillämpning. Lagen synes sålunda ej lägga hinder i vägen

för att statens arbetare jämlikt 35 § av arbetsgivaren försäkras för olycksfall

utom arbete.

I kungl. ° kungörelse den 30 november 1917 äro särskilda bestämmelser meddelade

i fråga om tillämpning av nämnda lag å statens arbetare. Dock finnes

ingen föreskrift meddelad rörande försäkring av dessa arbetare för olycksfall

utom arbete. Särskilda medel att bestrida ersättning för dylika olycksfall äro

ej heller anvisade.

. I fråga om riksförsäkringsanstaltens befattningshavare gjorde riksförsäkringsanstalten

i den i motionen omförmälda skrivelsen den 8 april 1927 framställning

om bemyndigande att vidtaga åtgärd i syfte att bereda dem tillfälle

att genom anstaltens försorg men på egen bekostnad erhålla försäkring mot

olycksfall utom arbete. Avskrift av sagda skrivelse bifogas härjämte, varvid

riksförsäkringsanstalten dock, beträffande den i skrivelsen gjorda beräkningen

av försäkringsavgifterna, tillåter sig anmärka, att avgifterna till följd av de

från och med år 1929 gällande ändringarna i olycksfallsförsäkringslagen i allmänhet

torde böra beräknas något högre. Enligt beslut den 8 juli 1927 fann

Kungl. Maj: t — av skäl som icke framgå av beslutet -— riksförsäkringsanstaltens

framställning icke föranleda någon åtgärd. För sin del anser riksförsäkringsanstalten

alltjämt den i riksförsäkringsanstaltens skrivelse angivna

utvägen framkomlig.

Förevarande motion syftar emellertid längre. Den går ut på beredande av

individuell rätt för envar i olycksfallsförsäkringslagen avsedd arbetare att.

i anslutning till för honom gällande obligatorisk försäkring för olycksfall i

arbete, själv försäkra sig mot olycksfall utom arbete. Ett ställningstagande

till detta spörsmål förutsätter enligt riksförsäkringsanstaltens förmenande

en mer ingående utredning än som kan åvägabringas inom den tid, som står

riksförsäkringsanstalten tillbuds för besvarande av föreliggande remiss, och

de för ändamålet erforderliga lagändringarna torde icke inskränka sig till de

i motionen ^föreslagna. Berörda spörsmål står för övrigt i nära samband med

fragan angaende frivillig försäkring för mindre arbetsgivare och självständiga

yrkesutövare. Beträffande sistnämnda fråga begärde riksdagen i skrivelse den

16 maj 1928, nr 205, hos Kungl. Maj: t utredning. I anledning härav uppdrog

Kungl. Maj: t genom beslut den 22 juni 1928 åt riksförsäkringsanstalten att.

företaga utredning rörande frågan om utvidgning i vissa avseenden av den

sociala olycksfallsförsäkringen m. m. Det synes riksförsäkringsanstalten lämpligt,

att den utredning, vartill det i föreliggande motion behandlade spörsmålet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

må anses böra föranleda, verkställes i samband med utredningen av nyssnämnda

fråga. „

I detta ärendes handläggning hava deltagit, förutom undertecknade, byråcheferna

Östrand och von Schulzenheim, tillfälliga ledamöterna Sidvall, Källström

och Wolff samt tjf. byråchefen Åkesson.

Stockholm den 15 februari 1929.

KARL LEVINSON.

Albert Eisen.

Avslcrift.

Till Konungen.

Enligt 35 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916

(nr 235) är arbetsgivare berättigad att i riksförsäkringsanstalten eller sådant

ömsesidigt bolag, som avses i 4 § i lagen, försäkra arbetare även för olycksfall

utom arbete. Åtskilliga arbetsgivare hava begagnat sig av detta medgivande

för att försäkra i riksförsäkringsanstalten eljest försäkrade arbetare

för olycksfall utom arbete. I många fall torde dock kostnaden för sistnämnda

försäkring på grund av frivillig överenskommelse mellan arbetsgivaren och den

försäkrade påläggas den sistnämnde.

Beträffande statens arbetare, för vilka den obligatoriska försäkringen samt

försäkring för karenstiden genom kungörelse den 30 november 1917 (nr 832)

föreskrivits skola äga rum i riksförsäkringsanstalten, finnes intet bestämt rörande

frivillig försäkring för olycksfall utom arbete. Utan riksdagens °medverkan

torde i varje fall icke en försäkring för olycksfall utom arbete på statens

bekostnad kunna komma till stånd. Däremot torde det låta sig göra, att

statens arbetare på egen bekostnad erhalla försäkring för olycksfall utom

arbete, försåvitt Eders Kungl. Maj: t bemyndigar vederbörande verkstyrelse

att ställa sig såsom försäkringstagare för ifrågavarande frivilliga försäkring.

Hos riksförsäkringsanstalten har ett stort antal av anstaltens personal gjort

framställning om att anstalten ville vidtaga nödiga åtgärder för tecknande

av frivillig försäkring för olycksfall utom arbete enligt olycksfallsförsäkringslagen

för de av anstaltens befattningshavare, som så önska.

Enligt en av chefen för riksförsäkringsanstaltens försäkringsmatematiska

och statistiska byrå verkställd utredning, vilken här bifogas, skulle försäkringsavgiften

för den ifrågasatta försäkringen i allmänhet utgöra 1.25 °/oo av

vederbörande befattningshavares årsavlöning intill högst 3,000 kronor,, dock

att för extra befattningshavare avgiften skulle bliva 2 °/oo. av avlöningen.

Dessutom skulle befattningshavare hava att såsom bidrag till förvaltningskostnaden

för försäkringen erlägga tilläggsavgift enligt 16 § av olycksfallsförsäkringslagen,

utgörande 5 °/o av nettopremien. Eörsäkringsavgifterna skulle

ingå till olycksfallsförsäkringfonden, varifrån även ersättningarna skulle

utbetalas. Avgifterna skulle erläggas förskottsvis för varje år.

Därest försäkringen ordnas på dessa villkor, synes staten som arbetsgivare

icke hava någon kostnad för försäkringen. Då densamma måste anses inne
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 82. 7

bära betydande förmåner för riksförsäkringsanstaltens personal med hänsyn

särskilt till den läkar- och sjukhusvård, som försäkringen lämnar vid olycksfall,

vill riksförsäkringsanstalten för sin del tillstyrka, att för anstaltens personal

försäkring för olycksfall utom arbete må tagas på angivna villkor.

Riksförsäkringsanstalten hemställer sålunda, att Eders Kungl. Maj: t ville

medgiva att för hos anstalten anställda befattningshavare försäkring må tagas

i anstalten för olycksfall utom arbete under villkor,

dtt försäkringsavgifterna bestridas av de försäkrade själva och inbetalas till

olycksfallsförsäkringsfonden förskottsvis för varje år, samt

att för ifrågavarande försäkring erläggas tilläggsavgifter enligt 16 § i

olycksfallsförsäkringslagen.

I detta ärendes handläggning hava riksförsäkringsanstaltens samtliga ledamöter

deltagit.

Stockholm den 8 april 1927.

Underdånigst

J. MAY.

Albert Eisen.

Avskrift.

1\ M.

angående ifrågasatt försäkring för olycksfall utom arbete för

Riksförsäkringsanstaltens personal.

Ersättning dr.

•^a *’rund av försäkringen komma utgående ersättningar att i vissa avseenden

bliva beroende av den skadades tjänsteställning.

1. Ordinarie befdttningslidvare sdmt befdttningshdvdre på extru stat (de senare

fr. o. m. lönegrad B 21 och uppåt).

a) Läkarvardsersättningar (enl. 6 § 1 a) samt 2 b) i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete) komma att i förekommande fall utgå oavkortade.

b) Sjukpenning. Från sjukpenning måste på grund av stadgandena i 11 §

avdragas befattningshavarens under sjukdomstiden behållna avlöning. Denna

överstiger alltid sjukpenningen enligt olycksfallsförsäkringslagen, vare sig

det är fråga om karenstiden eller lagtiden. Sjukpenning kommer på grund härav

icke att utgå.

c) Livränta på grund av invaliditet. Om befattningshavaren efter invalidi
tetens

inträdande fortfarande tjänstgör med avlöning uppgående till minst livräntans

belopp kommer livränta icke att utgå, Skulle befattningshavaren

tjanstgora med lagre avlöning än nyss nämnts eller, om han är ordinarie, jäm1

„1 * * * * 6 § c) 1 IaSen om civila tjänstinnehavares rätt till pension bliva skyldig

avgå från tjänsten med viss pension, kan sådant fall inträffa, att livränta helt

eller delvis kommer att utgå. Skulle befattningshavare på extra stat bliva oförmögen

till tjänstgöring, måste livränta utgå på grund av försäkringen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 82.

d) Begravningshjälp ntgår på grund av .32 § avlöningsreglementet och kommer

fördenskull icke att utgå på grund av försäkringen.

e) Livräntor till efterlevande. Då änke- och pupillpensionerna till ordinarie

befattningshavares efterlevande helt bekostas av befattningshavarna själva,

kommer något avdrag från efterlevandelivräntorna icke i fråga.

2. E. o. befattningshavare (under lönegrad B 21).

a) Läkarvårdsersättningar se under 1.

b) Sjukpenning. I regel gäller detsamma som sagts under 1. Varar sjukdomen

på grund av olycksfallet längre tid än sex månader eller har den

olycksfallsskadade redan tidigare under samma kalenderår vant sjuk sex månader,

bestämmer emellertid verksstyrelsen, om tjänstemannen skall avstå någon

del av lönen utöver det vanliga tjänstledighetsavdraget. Fall kunna således

tänkas, då sjukpenning helt eller delvis skulle komma att utgå på grund

av försäkringen.

c) Livränta på grund av invaliditet. I detta fall gäller vad som sagts under

1 beträffande befattningshavare på extra stat.

d) Begravningshjälp utgår på grand av 24 § i kungörelsen nr 356/1925 och

kommer alltså att utgå på grund av försäkringen, endast i den mån aen icke

enligt nyssnämnda § uppgår till det i 7 § lagen om försäkring för olycksfall i

arbete föreskrivna beloppet.

e) Livräntor till efterlevande komma att i förekommande fall utga oavkortade

på grand av försäkringen.

3. Extra befattningshavare.

Försäkringens förmåner komma att utga oavkortade med undantag för be

gravningshjälpen, som i sin helhet utgår enligt 30 § i kungörelsen nr 356/1925.

Försäkringsavgifter.

Jämligt 15 § av olycksfallsförsäkringslagen skola försäkringsavgifterna beräknas

med hänsyn till den minskade försäkringsrisk, som är en följd av de i

vissa fall lägre ersättningarna. Vid denna beräkning kunna lämpligen ovan

angivna grupper 1 och 2 sammanslås, då skiljaktigheterna mellan de till dem

utgående ersättningarna äro av mindre betydelse. För dessa grupper bör iöisäkringsavgiften

beräknas täcka läkarvårdsersättningarna, dödsfallslivräntorna

samt en del av invalidlivräntorna ävensom någon obetydlig del av sjukpenningkostnaderna,

Den erforderliga avgiften kan lämpligen antagas till 1.25 % o för

ersättning fr. o. m. olycksfallsdagen.

För ovan angivna grupp 3 torde avgiften böra beräknas till 2.0 % o
I

båda fallen skulle tilläggsavgift tillkomma.

Försäkringsavgifterna synas böra ingå till olycksfallsförsäknngsfonden,

varifrån även ersättningarna då skulle utgivas.

Avgifterna torde kunna uträknas under januari månad för det löpande kalenderåret

och avdragas vid avlöningsutbetalningen vid januari månads slut

samt överföras till fonden, om så skulle anses erforderligt eller lämpligt genom

Intressekontorets medverkan.

Namnuppgift å de försäkrade kan lämpligen erhållas genom Intressekontoret.

Stockholm den 4 februari 1927.

DAVID ÖSTRAND.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

9

Kungl. Försäkringsinspektionen.

Bilaga 3.

Till

Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 1 februari 1929 liar Kungl. Maj: t anbefallt försäkringsinspektionen

att avgiva och senast den 20 i samma månad överlämna i utskottets

skrivelse den 25 januari 1929 begärt yttrande över en av herr Norman

i första kammaren väckt motion, nr 158, angående vissa ändringar i lagen

om försäkring för olycksfall i arbete; och får försäkringsinspektionen till

åtlydnad härav anföra följande.

Enligt 35 § i nämnda lag äger arbetsgivare försäkra sina arbetare för

olycksfall utom arbetet i samma anstalt, där de försäkrats för olycksfall i arbetet.

För sådan frivillig försäkring gäller i tillämpliga delar vad i lagen

stadgas om den obligatoriska försäkringen. Arbetaren får alltså genom densamma

rätt till samma ersättning för olycksfall utom arbetet som för olycksfall

i arbetet.

_ Motionären håller före, att arbetaren icke bör hänvisas till att genom arbetsgivarens

förmedling komma i åtnjutande av sådan frivillig försäkring, utan

att han bör av lagen tillerkännas rätt att, där han själv bekostar densamma,

själv teckna sådan försäkring i den anstalt, där hans obligatoriska försäkring

är tagen av arbetsgivaren.

Försäkringsinspektionen anser ej, som nedan skall visas, att motionären anfört

tillräckliga skäl för den av honom föreslagna lagändringen. De fall torde

va,ra mycket sällsynta, då en enskild arbetsgivare vägrar att förmedla sådan

frivillig försäkring åt sina arbetare, om de åtaga sig att förskottsvis inbetala

premien härför till honom. Skulle arbetsgivaren emellertid vägra detta, kunna

arbetarna utan svårighet få sådan försäkring i iorsäkringsanstalt, som meddelar

annan frivillig olycksfallsförsäkring.-Det finnes ingen anledning antaga,

att premierna skulle bliva högre i sådan anstalt än i den, vari den obligatoriska

försäkringen tecknats. Ty den senare skulle icke kunna beräkna lägre omkostnadstillägg

än den förra, eftersom den minskning av omkostnaderna, som

kan beräknas, när arbetsgivaren tecknat försäkringen och svarar för premierna,

bortfaller, när han ej velat förmedla försäkringen. Det synes därför icke finnas

skäl att ändra lagen för dessa sällsynta falls skull.

Vad beträffar statens arbetare, som enligt kungörelsen av den 30 november

1917 betraktas som försäkrade i riksförsäkringsanstalten, ehuru avgifter ej

erläggas för dem — riksförsäkringsanstalten äger emellertid att uppbära ersättning

av statsverket för vad den utgivit för dem —, så har staten visserligen,

såsom motionären papekar, hittills icke tagit någon försäkring för dem för

olycksfall utom arbetet. Men om statsmakterna vilja bereda dessa arbetare möjlighet

att i likhet med de i enskild tjänst varande arbetarna genom arbetsgivarens

(statens) försorg fa frivillig, av dem själva bekostad försäkring mot

olycksfall utom arbetet, sa kan detta ske utan lagändring, därigenom att vederbörande

statsmyndighet får tillstånd att teckna sådan försäkring för dem,

som önska det. Vad slutligen angar kommunala arbetare, så äger visserligen

Konungen enligt 3 § i nämnda lag undantaga dem från lagens tillämpning,

men sådant undantag har hittills ej gjorts i något fall. Om dem gäller därför

vad ovan sagts om hos enskilda arbetsgivare anställda arbetare.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 saml. 2 avd. 18 häft. (AV 32.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande År 82.

På nu anförda grunder anser försäkringsinspektionen, att den föreslagna

lagändringen icke är påkallad med hänsyn till arbetarnas intressen. Pen lär

ej heller vara till fördel för de sociala olycksfallsförsäkringsanstalterna. För

dem torde det vara bäst, att alla deras försäkringar, obligatoriska såväl som

frivilliga, tecknas av arbetsgivarna, då härigenom dessa bliva ansvariga för

premierna. Den frivilliga försäkring för olycksfall utom arbete, som dessa anstalter

nu meddela, är, utom i sällsynta undantagsfall, liksom den obligatoriska

ordnad såsom kollektiv försäkring. Därigenom ansluter den sig som ett

naturligt komplement till den obligatoriska. Den enskilde arbetarens försäkring

för olycksfall utom arbetet är då, liksom hans försäkring för olycksfall i arbetet,

beroende av hans anställning och icke av något av honom själv träffat avtal.

Föräkringsanstalten behöver icke utöva någon särskild kontroll över den

frivilliga försäkringens upphörande, när den försäkrade lämnar sin anställning.

På nu anförda skäl vill försäkringsinspektionen för sin del avstyrka bifall

till motionen.

Stockholm den 13 februari 1929.

P. G. LAURIN.

Per Hasselrot. F. v. Krusenstjernu. Hakon Sjöbeck.

Stockholm 1»*». Kungl. Hov boktryckeriet Iduna Tryckeri-A.*B

296658

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.