Betänkande med förslag till de författningar i ämnet, vilka enligt de sakkunnigas förmenande borde erhålla karaktären av lagar, stiftade av konung och riksdag gemensamt jämlikt § 87 regeringsformen, ävensom till viss ändring i lagen om fattigvården
1929-05-03 · 41 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 3,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 38 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1929:35, Betänkande med förslag till de författningar i ämnet, vilka enligt de sakkunnigas förmenande borde erhålla karaktären av lagar, stiftade av konung och riksdag gemensamt jämlikt § 87 regeringsformen, ävensom till viss ändring i lagen om fattigvården
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
1
Nr 35.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1929 kl. 2 e. m.
Utldtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition
med förslag till sinnessjuklag m. m., dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 16 februari 1929 avlämnad proposition, nr 87, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
med åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda förslag till sinnessjuklag
och till lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 12 juni 1885 (nr 27) angående
lösdrivares behandling.
I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft
följande i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen
nr 244 i första kammaren av herr Petrén och nr 246 i samma kammare av
herr Schlyter samt nr 370 i andra kammaren av herr Hamrin.
Samtliga tre motioner åsyfta ändring i 2 § i förslaget till sinnessjuklag; i
de två senare hemställes därjämte om vissa av dylik ändring föranledda, delvis
icke närmare angivna ändringar i andra paragrafer i samma förslag. Närmare
redogörelse för motionerna kommer att lämnas vid nämnda paragraf.
Det i propositionen framlagda förslaget avser att ersätta de delar av den nu
gällande, den 14 juni 1901 utfärdade kungl. stadgan angående sinnessjuka,
vilka ansetts vara av allmän civillags karaktär. Förslaget är resultatet av ett
mer än femtonårigt utredningsarbete. Den första av de till grund för förslaget
liggande utredningarna igångsattes nämligen redan den 12 september 1913, i
det att dåvarande chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte, med stöd av
Kungl. Maj:ts bemyndigande, nämnda dag uppdrog åt fem sakkunniga att,
bland annat, verkställa en revision av ovannämnda stadga, De sakkunniga.
»1913 års sakkunniga», avgåvo betänkande i ämnet den 26 november 1923
(Statens offentliga utredningar 1923: 74).
Förslaget, över vilket yttranden i vederbörlig ordning infordrades, befanns
icke kunna utan ytterligare utredning läggas till grund för lagstiftningsåtgärder.
I följd därav blevo den 12 februari 1926 tre sakkunniga av dåvarande
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, enligt Kungl. Maj:ts
bemyndigande, tillkallade för att inom departementet biträda med fortsatt utredning
av frågan om revision av gällande bestämmelser angående sinnessjuka.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 saml. 2 avd. 20 käft. (Nr 35.) 790 29 1
Historik.
2
De viktigaste
nyheterna i
propositionen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
Dessa sakkunniga, »1926 års sinnessjuksakkunniga», avgåvo den 2 juni 1927
betänkande med förslag till de författningar i ämnet, vilka enligt de sakkunnigas
förmenande borde erhålla karaktären av lagar, stiftade av konung och
riksdag gemensamt jämlikt § 87 regeringsformen, ävensom till viss ändring i
lagen om fattigvården (Statens offentliga utredningar 1927: 10).
Den 18 juni 1927 tillkallade slutligen dåvarande chefen för socialdepartementet,
statsrådet Pettersson, jämlikt meddelat bemyndigande, ytterligare två
■sakkunniga att jämte de förut tillkallade biträda med den fortsatta utredningen
av frågan om revision av gällande bestämmelser angående sinnessjuka, varefter
1926 års sakkunniga den 23 juni 1928 avgåvo betänkande med förslag till
sådana författningar i ämnet, vilka enligt de sakkunnigas förmenande borde
utfärdas i administrativ ordning (Statens offentliga utredningar 1928: 18).
Över 1926 års sakkunnigas förslag, av vilka det år 1927 avgivna närmast
ligger till grund för propositionen, hava yttranden infordrats från vederbörande
myndigheter.
En framträdande nyhet i förslaget är, att väsentliga delar av föreskrifterna,
angående sinnessjuka meddelas genom lag, stiftad jämlikt § 87 regeringsformen
av konungen och riksdagen gemensamt. Att man icke längre, såsom skett i
samtliga tidigare författningar i ämnet, ansett ifrågavarande område böra regleras
i administrativ ordning, beror därpå, att vissa hithörande regler medföra
inskränkning i allmänna medborgerliga rättigheter eller innebära förpliktelser
för kommun.
I förslaget framträder som ett huvudsyfte att skapa förstärkta garantier till
skydd mot icke berättigade ingrepp i den personliga friheten.
Sålunda förordas införandet av en lagstadgad klagorätt mot obehörigt kvarhållande
å sinnessjukhus. Den, som är intagen å sinnessjukhus, liksom vissa
honom närstående — förmyndare, god man, make, anförvant, för vårdkostnaden
ansvarig — äro berättigade att i fall, då utskrivningsbefogenheten tillkommer
den för sjukvården ansvarige läkaren, »sjukvårdsläkaren», från denne hänskjuta
utskrivningsfrågan ej blott, såsom i gällande stadga medgives, till överinspektören
för sinnessjukvården i riket utan därjämte till medicinalstyrelsen.
Då utskrivningsbefogenheten, såsom fallet är med vissa sinnessjuka, vilka begått
brottsliga gärningar, tillkommer medicinalstyrelsen, berättigas den intagne och
honom närstående att hos styrelsen påkalla prövning av utskrivningsfrågan.
Det nya ligger här icke i att rätt till hänvändelse till medicinalstyrelsen
införts — en sådan rätt anses redan nu förefinnas på grund av allmänna
rättsregler — utan däri, att rätten uttryckligen fastslagits genom allmän lag
och att medicinalstyrelsen skall hava en särskild sammansättning, när den
avgör dylika frågor liksom av sjukhusmyndigheterna väckta frågor om utskrivning
av sinnessjuka, vilka begått brottsliga gärningar. Härvid skall
nämligen medicinalstyrelsen enligt förslaget bestå av chefen för styrelsens
hospitalsbyrå, generaldirektören eller en av honom utsedd byråchef, som
är läkare, en av generaldirektören tillkallad psykiater i medicinalstyrelsens
vetenskapliga råd samt två lekmän, förordnade av Konungen för en tid av fem
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 3
kalenderår i sänder. Mot medicinalstyrelsens beslut må talan i vanlig ordning
fullföljas hos Kungl. Maj:t.
Vidare stadgas, att, då någon intagits för vård, sjukvårdsläkaren skall
vara skyldig att inom viss kortare tid — fjorton eller tio dagar — pröva, huruvida
den intagne är i behov av vård å sinnessjukhus, samt att den intagne skall,
därest vid prövningen icke framgår, att behov av vård å sinnessjukhus förefinnes,
ofördröjligen utskrivas från sjukhuset.
Slutligen föreskrives, att för vinnande av utredning angående omständigheter
av betydelse för frågan, huruvida å sinnessjukhus intagen är i behov av
vård å sådant sjukhus, förhör vid domstol skall kunna äga rum. Sådant förhör
skall ej kunna pakallas av annan än myndighet, som äger att besluta om utskrivning.
Hemställer den intagne eller annan, som äger påkalla hans utskrivande,
att förhör skall begäras, skall sadan hemställan efterkommas, om förhöret
ej befinnes obehövligt. Vare sig fråga om förhör väckts genom sådan
hemställan eller utskrivningsmyndighet av eget initiativ överväger dylik
fråga, må emellertid förhör i intet fall begäras, om erforderlig utredning utan
olägenhet kan vinnas på annat sätt.
Å. andra sidan har samhällets intresse av skydd mot farliga sinnessjuka til 1- godosetts genom åtskilliga bestämmelser.
Bland dessa märkas de, som medgiva polis-, respektive militärmyndighet att
föranstalta om tvångsintagning för observation av person, som uppenbarligen
är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv och som enligt intyg av
läkare kan misstänkas vara sinnessjuk.
Vidare stadgas, att frågan om utskrivning av straf fri förklarade samt
av andra sinnessjuka brottslingar, vilka begått för annans personliga säkerhet
eller eget liv farliga handlingar, skall vara förbehållen medicinalstyrelsens
prövning.
Sinnessjukhusens ändamal att vara icke blott förvaringsplatser för farliga
sinnessjuka utan tillika — och framför allt — vårdanstalter för vårdbehövande
sinnessjuka överhuvud har beaktats bland annat genom bestämmelser om rätt
för sinnessjuka att frivilligt söka inträde — för vård eller för observation. I
samband härmed ma nämnas, att hospitalsnamnet fått försvinna.
Ett särskilt kapitel ägnas undersökning av sinnessjuka tilltalade, fångar
och lösdrivare. Som den viktigaste nyheten möter här bestämmelsen om obligatorisk
undersökning av vissa grövre förbrytare. I nära anslutning till vad som
torde kunna betraktas såsom härskande praxis föreskrives såsom allmän regel,
att för brott tilltalad, vilken kan misstänkas vid tiden för brottets begående varit
av sinnesbeskaffenhet, som utesluter eller minskar straffbarheten, ej må dömas
skyldig till brottet utan att utlåtande angående hans sinnesbeskaffenhet inhämtats.
Utan att dylikt utlåtande inhämtats må tilltalad icke interneras eller
dömas till straffarbete i ett år eller däröver för mord eller för mordbrand eller
annat eldsåsättande, som skett i sviklig avsikt, eller för försök till något av
dessa brott.
Ytterligare eu nyhet ligger däri, att uttryckliga regler meddelats angående inhämtande
av utlåtande rörande sinnesbeskaffenheten hos den, som misstänkes
TJtskottet.
Motioner.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
vara sinnessjuk och i fråga om vilken man inlett förfarande, som avser ådömande
av tvångsarbete.
Rörande sättet för utlåtandens inhämtande föreslås sådana ändringar i gällande
regler, att utlåtande angående häktad alltid skall infordras från psykiatriskt
fackutbildad läkare vid fångvården tillhörande sinnessjukavdelning samt
att domstolen skall äga pröva, huruvida medicinalstyrelsens utlåtande skall
inhämtas. Sistnämnda nyhet, som föranledes av att medicinalstyrelsens rättspsykiatriska
nämnd, å vilken rättspsykiatriska utlåtandens avgivande ankommer,
omöjligen skulle hinna att taga befattning med alla de utlåtanden, som i framtiden
komma att behövas, kompletteras emellertid med en bestämmelse, som
gör det möjligt för medicinalstyrelsen att fästa domstolens uppmärksamhet på
behovet av ytterligare psykiatrisk granskning av tilltalads sinnesbeskaffenhet
och sålunda övervaka, att de rättspsykiatriska fallen behandlas efter enhetliga
principer.
Förslaget till lag om ändring i lagen angående lösdrivares behandling avser
att möjliggöra, att den, som å tvångsarbetsanstalt befunnits sinnessjuk och i
behov av vård å sinnessjukhus, må kunna i avbidan å plats å sådant sjukhus
kvarhållas å anstalten, så att det ej, såsom nu är fallet, blir nödvändigt att,
oavsett om möjlighet förefinnes att vårda honom i hemorten, omedelbart dit
översända honom.
De framlagda förslagen skola enligt propositionen träda i kraft den 1 januari
1931.
Enligt utskottets uppfattning föreligger behov av ändring i gällande bestämmelser
i de fall, då propositionen enligt den lämnade redogörelsen innefattar
förslag härom. En sådan reform bör, såsom i propositionen föreslås, ske genom
av konung och riksdag gemensamt stiftad lag i ämnet. I stort sett synes vad
i propositionen föreslagits för att tillgodose berörda reformbehov väl motiverat.
På vissa punkter har emellertid utskottet icke kunnat ansluta sig till propositionen.
Detta gäller särskilt den viktiga frågan om sättet för den lagstadgade
klagorättens anordnande. För de av utskottet föreslagna ändringarna i propositionen
kommer redogörelse att lämnas vid de särskilda paragraferna. I den mån
dessa icke i det följande beröras, hava de av utskottet lämnats utan erinran.
Förslaget till sinnessjuklag.
2 §.
Beträffande denna paragraf har hemställts
l:o) i den av herr Petrén väckta motionen, att paragrafens första stycke
måtte få följande ändrade lydelse:
Då medicinalstyrelsen enligt denna lag handlägger fråga om utskrivning eller
skiljande från sinnessjukhus eller från sinnessjukavdelning, tillhörande fångvården,
av någon, som blivit intagen för vård eller observation, eller om förhör
inför domstol angående sålunda intagen, skola i avgörandet deltaga chefen för
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 5
den byrå, till vars handläggning ärendet hör, ytterligare en byråchef, vilken
utses av generaldirektören bland de byråchefer, vilka äro legitimerade läkare,
och överinspektören för sinnessjukvården i riket eller, vid förfall för denne, en
av generaldirektören tillkallad psykiater i medicinalstyrelsens vetenskapliga råd
ävensom två av Konungen särskilt förordnade ledamöter. Generaldirektören må
inträda såsom ledamot i stället för den av honom utsedda byråchefen.
2:o) i den av herr Schlyter väckta motionen, att riksdagen måtte giva paragrafen
ungefär följande lydelse:
För behandling av vissa sinnessjukvården rörande frågor skall finnas en särskild
sinnessjuknämnd.
Sinnessjuknämnden skall bestå av fem ledamöter, utsedda av Konungen för
en tid av fem kalenderår i sänder. Avgår någon av dem, skall ny ledamot utses
för den återstående tiden.
Av ledamöterna skola två vara i sinnessjukvård särskilt kunniga läkare. Av
de övriga ledamöterna, vilka icke må vara. läkare, skall en vara eller hava varit
ordinarie innehavare av domarämbete. För en var av ledamöterna förordnar
Konungen en eller flera suppleanter, vilka skola uppfylla de för ledamoten
stadgade behörighetsvillkoren. Bland de ledamöter, som icke äro läkare, utser
Konungen en till ordförande och en till vice ordförande.
Såsom sinnessjuknämndens beslut gäller den mening, varom de flesta förenat
sig. Beslut må ej fattas, med mindre samtliga ledamöter eller suppleanter för
dem deltaga i avgörandet.
Mot den, som i nämnden sitter, gälle samma jäv som i lag stadgas i fråga om
domare.
Mot nämndens beslut må talan ej föras.
Närmare föreskrifter angående nämndens verksamhet meddelas av Konungen.
3:o) i den av herr Hamrin väckta motionen, att paragrafen måtte erhålla
följande lydelse:
För behandling av vissa sinnessjukvården rörande frågor skall finnas en sinnessjuknämnd.
Sinnessjuknämnden skall besta av fem ledamöter, utsedda av Konungen för
en tid av fem kalenderår i sänder. På Konungen ankomme ock att för samma
tid utse en eller flera särskilda suppleanter för en var av ledamöterna samt att
förordna om ordförandeskapet inom nämnden.
Av ledamöterna skall en vara eller hava varit ordinarie innehavare av domarämbete
och en vara en i sinnessjuk vård särskilt kunnig läkare. Enahanda behörighetsregler
skola gälla i avseende å suppleanterna för nämnda ledamöter.
Sinnessjuknämnden är icke beslutför, där icke utom ordföranden minst tre
deltaga i avgörandet. Såsom nämndens beslut gälle den mening, varom de flesta
förenat^ sig; äro rösterna lika fördelade, skilje ordföranden.
I fråga om jäv mot den, som i nämnden sitter, gälle vad i lag finnes om jäv
mot domare stadgat.
Närmare föreskrifter angående nämndens verksamhet meddelas av Konungen.
Medan numera i stort sett enighet torde råda därom, att bestämmelser om
en lagstadgad klagorätt över intagning och kvarhållande å sinnessjukhus måste
ingå i en reformerad författning rörande sinnessjuka, råder alltjämt i olika avseenden
meningsskiljaktighet i frågan, huru den myndighet, som skall handhava
klagoärendena och ärenden angående utskrivning av sinnessjuka, vilka
begått brottsliga gärningar, bör vara organiserad. Denna meningsskiljaktighet
Utskottet.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
framträder rörande tre punkter av principiell natur. Den gäller sålunda, om en
dylik klagoinstans bör utgöras av medicinalstyrelsen eller av en särskild sinnessjuknämnd,
om klagoinstansen bör hava läkarmajoritet eller lekmannamajoritet
samt om dess beslut böra få överklagas hos Kungl. Maj :t i statsrådet eller icke.
Propositionen ansluter sig i en var av tvistepunkterna till det först angivna
alternativet. Den motsatta ståndpunkten företrädes åter i de av herrar
Schlyter och Hamrin väckta motionerna, av vilka den senare helt överensstämmer
med det av 1926 års sakkunniga år 1927 framlagda förslaget, medan
den förra ansluter sig till sakkunnigförslaget med vissa modifikationer, de flesta
sådana som inom lagrådet förklarats äga företräde framför det ursprungliga
sakkunnigförslaget.
De skäl, som åberopas för att ifrågavarande ärendens prövning uppdrages åt
medicinalstyrelsen, äro huvudsakligen två. Dels skulle klagoinstansens förläggande
utanför styrelsen medföra en dualism inom ledningen av sinnessjukvården,
dels skulle större möjlighet uppstå för en motsättning mellan de myndigheter,
som hava att bedöma tilltalads tillräknelighet, och den myndighet, som har
att besluta om utskrivning av straffriförklarad, som intagits å sinnessjukanstalt
för vård. Intetdera av dessa skäl har synts utskottet avgörande. Någon verklig
dualism inom sinnessjukvårdens ledning torde inrättandet av en nämnd icke
medföra redan på den grund, att nämndens uppgift att besluta om utskrivning
av intagna personer på intet sätt torde komma i motsättning till medicinalstyrelsens
uppgift att administrativt omhänderhava sinnessjukvårdsväsendet samt
att övervaka sjukvården å sinnessjukanstalterna. Ifrågavarande invändning
riktar sig således allenast mot det förhållandet, att tvenne olika myndigheter
skulle komma att i skilda avseenden få befattning med sinnessjukvården. En
sådan fördelning av uppgifterna har utan olägenhet kunnat genomföras vid de
fångvårdsstyrelsen underställda förvarings- och interneringsanstalterna, där den
s. k. interneringsnämnden handhar bland annat utskrivningsfrågorna. Visserligen
äro förhållandena å sist berörda område och å det förevarande ej fullt
jämförliga, i det att chefen för fångvårdsstyrelsen skall vara ledamot av interneringsnämnden.
Emellertid torde en motsvarande fördelning ej heller på den
egentliga sinnessjukvårdens område medföra några svårigheter, i all synnerhet
som man måste förutsätta, att samarbete kommer att äga rum emellan en särskild
sinnessjuknämnd och medicinalstyrelsen, i den mån sådant visar sig
gagneligt. I själva verket innefattar även propositionen en fördelning av den
art, varom här talats, i det att den medför, att medicinalstyrelsen såsom klagoinstans
erhåller en helt annan sammansättning än medicinalstyrelsen såsom
högsta förvaltningsmyndighet för sinnessjukhusen, låt vara att olikheten döljes
genom det gemensamma namnet.
Vad angår den fördel, som skulle ligga däri, att, om medicinalstyrelsen bleve
klagoinstans, motsättningen mellan de myndigheter, som hava att bedöma
tilltalads sinnesbeskaffenhet, och utskrivningsmyndigheten för straffriförklarade
skulle bliva mindre, är att erinra, att enligt propositionen, jämförd
med gällande processordning, tillräknelighetsf rågan avgöres av vederbörande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
i
domstol på grundvalen av utlåtande, som avgivits antingen av viss i sinnessjukvård
kunnig läkare eller ock av denne och medicinalstyrelsens rättspsykiatriska
nämnd. Utskrivning av straffriförklarade skall enligt propositionen tillkomma
medicinalstyrelsen, för vars sammansättning vid utskrivningsfrågors avgörande
tidigare redogjorts. Reglerna härom innefatta, att två av de ledamöter,
som tillhöra medicinalstyrelsen såsom utskrivningsmyndighet, i vissa fall skola
hava deltagit i rättspsykiatriska nämndens behandling av tillräknelighetsfrågan.
Då tillräknelighetsfrågan är en domstolsfråga, förefinnes givetvis under
alla förhållanden en möjlighet till motsättning mellan domstolen och propositionens
klagoinstans, i det att domstolens utlåtande kan hava avgivits utan
rättspsykiatriska nämndens hörande eller mot dess yttrande vara grundat på
den först tillkallade läkarens mening. I den mån den rättspsykiatriska nämndens
utlåtande lägges till grund för domstolens beslut — och detta torde komma
att bliva det normala i alla tvivelaktiga fall — innefattar väl propositionen något
större förutsättningar för att klagoinstansen skall hysa samma uppfattning
angående den straffriförklarades sinnestillstånd som den, vilken uttalats i utslaget.
Någon egentlig betydelse kan emellertid icke tillmätas detta förhållande.
Man torde nämligen kunna utgå ifrån att varje klagoinstans respekterar domstolens
utslag. Kommer klagoinstansen till den uppfattningen, att en straffriförklarad
vid tiden för brottets begående varit tillräknelig, får följden ej bliva den,
att en omedelbar utskrivning äger rum, utan klagoinstansen bör. såsom i propositionen
klarlägges, draga försorg om att målet återupptages. I annat fall skulle
man, vilket system man än väljer, kunna komma till ett så otillfredsställande
resultat, som att en farlig brottsling skulle varken undergå straff eller bli omhändertagen
för sjukhusbehandling.
De skäl, som åberopas till förmån för en särskild sinnessjuknämnd, sammanhänga
nära med dem, som föranlett förslaget att överhuvudtaget införa en lagstadgad
klagorätt. Skall verkligen en sådan rätt få åsyftad betydelse, är det
av vikt, att man skapar en klagoinstans, som för allmänheten i möjligaste mån
framstår såsom på en gång opartisk och auktoritativ, så att den blir i stånd att
skänka den på detta område i hög grad önskvärda trygghetskänslan. Denna synpunkt
tillgodoses bättre genom en särskild nämnd än genom medicinalstyrelsen,
i det att nämnden kommer att stå mera fri än styrelsen gentemot de i första
hand beslutande sinnessjukläkarna. Systemet med nämnd innefattar också den
fördelen, att Kungl. Maj:t blir helt obunden vid valet av medlemmar i klagoinstansen
och således kan beakta angelägenheten av att klagoinstansen får en
sådan sammansättning, att den kan förväntas komma i åtnjutande av allmänhetens
förtroende.
Med hänsyn till vad sålunda anförts får utskottet för sin del förorda, att
klagoinstansen organiseras som en särskild nämnd.
Yad angår frågan, huruvida denna nämnd bör hava läkar- eller lekmannamajoritet,
är att erinra om att såsom skäl för läkarmajoritet i propositionen
anföres, att en lekmannamajoritet skulle innebära en viss risk för ett underkännande
av sakkunskapens berättigade synpunkter. Denna farhåga kan utskottet
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
icke delä. Utskottet anser sig hava all anledning att räkna med att lekmännen
skola handla i riktig insikt om att sinnessjukhusens ändamål är ej blott att
vårda sinnessjuka utan även att skydda samhället mot farliga sådana. Det kan
alltså enligt utskottets mening förväntas, att lekmännen i nämnden skola, å ena
sidan, då det gäller en icke farlig patient, kräva övertygande skäl för att behov
av sjukhusvård föreligger, och å andra sidan, i fråga om farliga patienter, begära
tillfredsställande utredning om att utskrivning kan ske utan fara för
annans personliga säkerhet. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att,
om tvenne i sinnessjukvård särskilt kunniga läkare insättas i nämnden, sakkunskapens
krav på att representeras i klagoinstansen torde komma att bliva
till och med bättre tillgodosett än genom propositionen.
Ett viktigt skäl för lekmannamajoritet är vidare, att lekmannaelementet i
klagoinstansen knappast kan anses komma fullt till sin rätt, därest man ej
kräver, att den medicinska sakkunskapens representanter kunnat övertyga
minst en av lekmännen om riktigheten av sin åsikt, så att åtminstone en av
dessa kommer att stå bakom ett vart av klagoinstansens beslut. Det torde för
övrigt böra erinras om att även propositionen i visst fall — om generaldirektören
i medicinalstyrelsen är lekman och deltager i avgörandet av ärenden av
ifrågavarande slag — möjliggjort lekmannamajoritet i klagoinstansen.
Yad slutligen angår frågan, om nämndens beslut böra få överklagas hos
Kungl. Maj:t i statsrådet eller icke, vill utskottet framhålla, att den sammansättning,
utskottet föreslår för nämnden, synes erbjuda garanti .för att dess
beslut bliva väl grundade samt att arbetet i statsrådet skulle onödigt tyngas
genom att dit medgåves fullföljdsrätt i ärenden av det slag, varom här är fråga.
Därjämte vill utskottet erinra om att en likartad ståndpunkt av statsmakterna
godtagits i fråga om interneringsnämnden. Utskottet vill alltså förorda, att
sinnessjuknämndens utslag bliva slutgiltiga.
I fråga om den närmare utformningen av paragrafen har utskottet funnit
sig böra föreslå, att nämnden skall bestå av tre lekmän och två i sinnessjukvård
särskilt kunniga läkare. En sådan anordning har, såsom redan nämnts,
av lagrådet funnits äga företräde framför 1927 års oförändrade förslag. I
övrigt tillåter sig utskottet att härutinnan hänvisa till den av utskottet föreslagna
lagtexten.
3 §.
Yad utskottet föreslagit angående inrättandet av en sinnessjuknämnd har
föranlett en ändring jämväl i förevarande paragraf.
4 §.
I enlighet med riksdagens beslut vid 1928 års riksdag avslutades den 24
oktober 1928 emellan Kungl. Maj:t och kronan samt Malmöhus läns landsting
avtal om att vid landstingets sjukvårdsinrättningar i Lund skall inrättas en psykiatrisk
klinik. Denna klinik skall anordnas så, att den på en gång blir sinnessjukhus
och s. k. vårdhem, d. v. s. att vissa patienter skola kunna i enlighet
med bestämmelserna i förevarande förslag med tvång kvarhållas å kliniken,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 9
medan de övriga skola, så vitt ej annat föranledes av allmänna rättsregler, kava
samma frihet som patienterna å kroppssjukhus. I den plan till beredande av
nya anstaltsplatser för sinnessjuka, som i proposition den 20 mars 1928 (nr
165) framlades för 1928 års riksdag, räknade departementschefen med inrättandet
av psykiatriska universitetskliniker jämväl i Stockholm och Uppsala.
Därest man vill inrätta dessa kliniker, vilka förutsatts skola bliva statsanstalter,
på enahanda sätt som den redan beslutade kliniken i Lund, d. v. s. så, att
de bliva på en gång sinnessjukhus och vårdhem, skulle emellertid hinder därför
möta i förevarande paragraf, som innebär, att statsanstalt för sinnessjuka alltid
skall hava karaktär av sinnessjukhus. Med hänsyn till det sagda har en ändring
av 1 mom. första stycket av förevarande paragraf företagits. Ändringen
medför också den fördelen, att det icke blir möjligt att, i strid med vad som lärer
vara avsett, tolka den nya lagen så, att under begreppet sinnessjukhus generellt
inbegripes jämväl en uteslutande för vård av sinnesslöa avsedd anstalt. Å
andra sidan är att framhålla, att det med den avfattning, paragrafen erhållit i
utskottets förslag, är möjligt för Kungl. Maj:t att förordna, att viss sinnesslöanstalt
skall vara sinnessjukhus. En sådan möjlighet är önskvärd på den grund,
att det eljest efter den nya lagstiftningens ikraftträdande och intill dess särskild
lagstiftning angående sinnesslöanstalter kommit till stånd skulle bliva
omöjligt att till de av 1928 års riksdag beslutade statsanstalterna för asociala
imbecilla överflytta å de nuvarande sinnessjukhusen vårdade sjuka av dylik art.
I samband med behandlingen av förevarande paragraf anser sig utskottet
böra framhålla önskvärdheten av att några speciella kompetenskrav icke uppställas
å läkarna vid de små kommunala sinnessjukhusen.
Därest 1928 års sakkunnigbetänkande lägges till grund vid utarbetandet av
bestämmelser angående tillsättning av läkare vid de kommunala sinnessjukhusen,
synes det vidare önskvärt, att förnyad prövning ägnas dels frågan, om
ej gränsen emellan de större kommunala sjukhus, vid vilka läkare skola tillsättas
enligt de beträffande lasarett gällande reglerna, och de små kommunala
sinnessjukhusen bör sättas vid ett högre vårdplatsantal än det i betänkandet
förordade, dels frågan, å vem det bör ankomma att tillsätta läkare vid kommunalt
sinnessjukhus, som anordnats vid fattigvårdsanstalt.
9 och 27 §§.
Utskottet har ansett sig böra utan ändring tillstyrka den i 9 § upptagna bestämmelsen,
att av den sjuke själv gjord ansökan om intagning för vård skall
vara försedd med intyg av två personer, att sökanden frivilligt tecknat sitt
namn å ansökningen. Skälen till utskottets ståndpunkt äro två. Dels har det
synts viktigt att skapa garanti för att den frivilligt ingångne sjuke, vilken enligt
förslaget kan kvarhållas på samma sätt som en tvångsvis intagen, gjort
sin ansökan utan obehörig påverkan, dels har utskottet velat förebygga osäkerhet
beträffande frågan, huruvida en ansökan, som bör anses vara bindande för
den sjuke, verkligen föreligger.
Det här sagda har tillämpning jämväl å motsvarande bestämmelse i 27 §.
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
10 §.
Då fråga är om förflyttning till sinnessjukavdelning vid fattigvardsanstalt
av den, som vårdas å annan avdelning av anstalten, har i propositionen kravet
på att vårdattest skall utfärdas av läkare, som icke är anställd vid sinnessjukhuset,
ansetts böra uppgivas. Man har härvid utgått ifrån att det i detta fall
är praktiskt sett omöjligt att utan stor omgång erhalla intyg av utomstående
läkare. Enligt utskottets uppfattning är det emellertid icke motiverat att göra
undantag från de i allmänhet gällande reglerna i andra fall, än da det verkligen
är förenat med olägenhet eller omgång att erhalla vardattest av annan
läkare än sådan, som är anställd vid sinnessjukavdelningen. En ändring i lagtexten
har därför vidtagits.
De skäl, som föranlett den nyss berörda undantagsregeln, torde hava giltighet
jämväl i vissa analoga fall, till vilka hänsyn ej tagits i propositionen. Salunda
har inträffat, att flera kommuner med särskilda fattigvårdsanstalter sammanslutit
sig till kommunalförbund för att driva en gemensam sinnessjukanstalt,
vars läkare — provinsialläkaren i orten — tillika är läkare vid vissa av fattigvårdsanstalterna.
Vidare kan kommun driva sinnessjukhus utan att lata detsamma
bliva en avdelning av fattigvårdsanstalten, ehuru sinnessjukhuset tillgodoser
i huvudsak enahanda behov som en sinnessjukavdelning vid fattigvårdsanstalt.
Slutligen kan under i övrigt enahanda förhållanden som de i propositionen
angivna sinnessjukhuset drivas av vederbörande landsting. Då samtliga
dessa fall enligt utskottets förmenande böra regleras lika, har sådan ändring
vidtagits i paragrafen, att den här ifrågavarande undantagsregeln blir tilllämplig
ej blott i det i propositionen avsedda fallet utan närhelst förflyttning
sker från fattigvårdsanstalt till sinnessjukhus, som drives av landsting eller
kommun, samt den vid fattigvårdsanstalten anställde läkaren tillika är anställd
vid sinnessjukhuset. Beträffande uttrycket »sjukhus, som drives av landsting
eller kommun», erinrar utskottet om att enligt 2 § i lagen om vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus härmed avses sjukhus, för vars driftkostnad
landsting eller kommun eller sammanslutning, vari landsting eller kommun
deltager, helt eller till viss kvotdel i sista hand ansvarar.
14, 18, 20—23 och 26 §§.
Yad utskottet föreslagit vid 2 § har föranlett ändring jämväl i 14 § första
stycket, 20—23 §§ samt 26 §. Tillika hava redaktionella jämkningar företagits
i 14 § andra stycket och 22 § första stycket,
I samband med behandlingen av 14 § anser sig utskottet böra framhalla
önskvärdheten av att vid det pågående arbetet på en reform av tryckfrihetsförordningen
frågan om förbud mot offentliggörande av handlingar rörande
sjukvård vinner en tillfredsställande lösning.
Behandlingen av 18 § har givit utskottet anledning att betona önskvärdheten
av att i de administrativa stadganden, som bliva en följd av förevarande
lagstiftning, upptages föreskrift därom, att, då någon pa grund av platsbrist
måste utskrivas från sinnessjukhus, sjukvårdsläkaren bör, där så behöves genom
11
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
förhandlingar med vederbörande kommunala myndighet, söka ordna så, att
den utskrivne erhaller tillfredsställande vård efter utskrivningen.
28, 29, 31, 32, 34, 36 och 37 §§ samt rubriken till 5 kap.
I samtliga här ifrågavarande paragrafer liksom i rubriken till 5 kap. hava
smärre redaktionella jämkningar företagits. Därjämte har 34 § ändrats till
överensstämmelse med vad utskottet förordat beträffande 2 §.
38 och 39 §§.
Redan inom 1926 års sinnessjuksakkunniga framfördes i en skiljaktighet
betänkligheter mot att låta sjukvårdsläkaren besluta om förhör rörande patient,
som intagits å sinnessjukhus för vård. Dylika betänkligheter hava jämväl
kommit till uttryck i vissa av de över nämnda förslag avgivna yttrandena.
Den sålunda framkomna kritiken synes utskottet berättigad, särskilt på den
grund att man kan befara, att sjukvårdsläkaren skall få svårt att motsätta sig
från patienternas sida kanske gång på gång framförda önskemål om förhör.
Därjämte må framhållas, att reglerna angående den första prövningen av frågan
om vårdpatients behov av sjukhusvård i propositionen omlagts så, att sjukvårdsläkaren
måste fatta sitt beslut inom så kort tid, att förhör ytterst sällan
torde kunna medhinnas före beslutet, varav följer, att sjukvårdsläkarens behov
av att kunna påkalla förhör beträffande vårdpatient blir mycket begränsat.
På grund härav har utskottet funnit sig böra förorda, att rätten att påkalla
förhör beträffande vardpatient förbehålles överinspektören för sinnessjukvården
och sinnessjuknämnden. I fråga om den, som tvångsvis intagits för
observation, har utskottet kunnat ansluta sig till propositionens ståndpunkt,
att förhör må kunna begäras av såväl sjukvårdsläkaren som klagoinstansen.
Beträffande åter den, som på egen begäran intagits för observation, har rätt
att genom förhör åvägabringa utredning överhuvudtaget synts obehövlig.
Da förhöret uteslutande avser att skapa material för bedömandet av frågan,
huruvida behov av vård å sinnessjukhus föreligger, har det synts lämpligt
att, med förut angiven begränsning, låta förhör begäras endast av den. på
vars prövning nämnda fråga är beroende. Härigenom torde ytterligare garanti
erhållas för att icke förhör begäres utan tillräckliga skäl. I enlighet med det
sagda hava ändringar vidtagits i förevarande paragrafer. Rörande avfattningen
av 39 § erinras, att vad utskottet föreslagit innebär, att förhör blott kan begäras
av myndighet, nämligen av sinnessjuknämnden, överinspektören för sinnessjukvården
eller sjukvårdsläkare vid statligt eller kommunalt sinnessjukhus.
I 39 § 2 mom. har en redaktionell jämkning vidtagits.
47 §.
Därest fange under strafftiden begår brott men på grund av sin sinnesbeskaffenhet
icke kan för detsamma fällas till ansvar, bör han givetvis jämlikt 48 §
i förslaget förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården, till dess tiden för det
honom för det första brottet ådömda straffet gått till ända. Avfattningen av
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
47 § i förslaget torde emellertid möjliggöra den tolkningen, att sådan fånge skall
efter straffriförklaringen kunna överföras till sinnessjukhus, så att han, därest
han återvinner hälsan, måste från sinnessjukhuset utskrivas till fängelset. För
att förhindra en sådan, uppenbarligen icke åsyftad tolkning, har i 3 mom. intagits
en erinran om att 48 § är att tillämpa i förevarande fall.
I 2 och 5 mom. har utskottet vidtagit vissa redaktionella jämkningar.
48 och 50 §§.
Jämväl i dessa paragrafer hava rent redaktionella ändringar vidtagits.
56—57 §§.
I enlighet med vad utskottet yttrat vid 2 § bör 56 § i propositionen utgå.
I följd härav har en omparagrafering av de två följande paragraferna blivit
erforderlig.
58 §.
I överensstämmelse med vad som föreslagits i det av 1926 års sakkunniga
år 1927 avgivna betänkandet har i denna paragraf upptagits föreskrift, huru
förfaras skall med ärenden, som anhängiggjorts hos medicinalstyrelsen före
tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande men icke hunnit avgöras dessförinnan.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition
ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
13
(Kungl. Maj ds proposition.) (Utskottets förslag.)
l:o) Sinnessjuklag.
Härigenom förordnas som följer:
1 kap. Allmänna bestämmelser.
1 §•
Överinseendet över sinnessjukvården utövas av medicinalstyrelsen, som
därvid särskilt liar att vaka över att de sinnessjuka erhålla omsorgsfull vård
och behandlas med mildhet efter människokärlekens fordringar.
2§-
Då medicinalstyrelsen enligt denna
lag handlägger fråga om utskrivning
eller skiljande från sinnessjukhus eller
från sinnessjukavdelning, tillhörande
fångvården, av någon, som blivit intagen
för vård eller observation, eller om
förhör inför domstol angående sålunda
intagen, skola i avgörandet deltaga
chefen för den byrå, till vars handläggning
ärendet hör, ytterligare en byråchef
vilken utses av generaldirektören
bland de byråchefer, vilka äro legitimerade
läkare, och en av generaldirektören
tillkallad psykiater i medicinalstyrelsens
vetenskapliga råd ävensom två
av Konungen särskilt förordnade ledamöter.
Generaldirektören må inträda
såsom ledamot i stället för den av honom
utsedde byråchefen.
De ledamöter, som skola särskilt förordnas
av Konungen, skola utses för en
tid av fem kalenderår i sänder. Avgår
någon av dem, skall ny ledamot utses
för den återstående tiden. Av nämnda
ledamöter, vilka icke må vara läkare,
skall den ene vara eller hava varit ordinarie
innehavare av domarämbete.
För vardera ledamoten förordnar Konungen
en eller flera suppleanter, vilka
2§-
Vissa sinnessjukvården rörande frågor
skola, enligt vad i denna lag sägs,
behandlas av en särskild nämnd (sinnessjuknämnden).
Sinnessjuknämnden skall bestå av fem
ledamöter, utsedda av Konungen för e?i
tid av fem kalenderår i sänder. Avgår
någon av dem, skall ny ledamot utses
för den återstående tiden.
Av ledamöterna skola två vara i sinnessjukvård
särskilt kunniga läkare. Av
de övriga ledamöterna, vilka icke må
vara läkare, skall en vara eller hava
varit ordinarie innehavare av domarämbete.
För en var av ledamöterna
förordnar Konungen en eller flera suppleanter,
vilka skola uppfylla de för ledamoten
stadgade behörighetsvillkoren.
Bland de ledamöter, som icke äro läkare,
utser Konungen en till ordförande och
en till vice ordförande.
Såsom sinnessjuknämndens beslut gälle
den mening, varom de flesta förenat sig.
Beslut må ej fattas, med mindre samtliga
ledamöter eller suppleanter för dem
deltaga i avgörandet.
Mot den, som i nämnden sitter, gälle
samma jäv som i lag stadgas i fråga
om domare.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts proposition.)
skola uppfylla de för ledamoten stadgade
behörighetsvillkoren.
Förhandlingarna ledas av generaldirektören,
om han deltager i handläggningen,
men eljest av den i tjänsten
äldste av de däri deltagande byråcheferna.
Såsom medicinalstyrelsens beslut
gälle den mening, varom de flesta förenat
sig. Beslut må ej fattas, med
mindre samtliga ledamöter eller suppleanter
för dem deltaga i avgörandet.
Mot den, som deltager i avgöranden,
vilka avses i denna paragraf, gälle
samma jäv som i lag stadgas i fråga
om domare.
(Utskottets förslag.)
Mot nämndens beslut må talan ej
föras.
Närmare föreskrifter angående nämndens
verksamhet meddelas av Konungen.
3§-
Under medicinalstyrelsen utövas tillsynen över sinnessjukvården av eu
av Konungen förordnad överinspektör för sinnessjukvården i riket.
Överinspektören äge deltaga i me- Överinspektören äge deltaga i sindicinalstyrelsens
överläggningar i de nessjuknämndens överläggningar.
frågor, som avses i 2 §.
4§-
I. Med sinnessjukhus förstås för
vård av sinnessjuka avsedd statsanstalt,
som enligt Konungens förordnande
skall vara sinnessjukhus, så ock annan
för dylik vård inrättad anstalt, vilken
blivit såsom sinnessjukhus godkänd i
den ordning Konungen bestämmer.
Sinnessjukhus må inrättas såsom avdelning
av fattigvårdsanstalt eller av
sjukvårdsanstalt, som är avsedd jämväl
för andra sjuka.
Den, som är intagen å sinnessjukhus, må underkastas det tvång, vilket
finnes vara nödvändigt med hänsyn till ändamålet med intagningen eller till
skydd för honom själv eller omgivningen.
2. Vid sinnessjukhus, så ock vid sinnessjukavdelning vid fångvården
skall finnas en för sjukvården därstädes ansvarig läkare (sjukvårdsläkaren).
3. För avdelning av sinnessjukhus må särskild sjukvårdsläkare tillsättas,
och skall, där så sker, vad i denna lag stadgas om sinnessjukhus äga tilllämpning
å avdelningen.
4§-
1. Med sinnessjukhus förstås för
vård av sinnessjuka avsedd sjukvårdsanstalt,
som tillhör staten eller blivit
såsom sinnessjukhus godkänd i den
ordning Konungen bestämmer. Sinnessjukhus
må inrättas såsom avdelning
av fattigvårdsanstalt eller av sjukvårdsanstalt,
som är avsedd jämväl för
andra sjuka.
15
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)
5 §•
Med polismyndighet avses i denna lag i stad polismästaren, där sådan
finnes, men eljest stadsfiskalen eller, om stadsfiskalen är befriad från all
befattning med polisväsendet, den, som närmast under polischefen har inseende
över polisväsendet, samt å landet polischefen i orten.
6 §-
Vidtages icke av förmyndare, god man, make eller annan åtgärd för beredande
av erforderlig vård åt sinnessjuk, vare ordföranden i hälsovårdsnämnden
eller i fattigvårdsstyrelsen i den ort, där den sjuke vistas,
eller polismyndigheten därstädes eller, vad angår sinnessjuk, som är i militärtjänst,
vederbörande befälhavare pliktig att föranstalta därom.
Bestämmelserna i första stycket skola icke äga tillämpning i avseende å
sinnessjuk, som är intagen å fattigvårdsanstalt utan rätt att lämna anstalten
eller å skyddshem, allmän uppfostringsanstalt, alkoholistanstalt, tvångsarbetsanstalt,
anstalt, som står under fångvårdsstyrelsens inseende, militärhäkte
eller härads- eller stadsfängelse. Beträffande sådan sinnessjuk åligge
skyldighet att föranstalta om vård allenast den, som enligt de rörande anstalten
meddelade föreskrifterna har att sörja därför.
§-
Vad i denna lag stadgas om sinnessjukdom och sinnessjuk skall i tilllämpliga
delar gälla beträffande sinnesslöhet och sinnesslö.
2 kap. Om intagning å sinnessjukhus för vård.
8 §.
Sinnessjuk må efter därom gjord ansökan för vård intagas å sinnessjukhus
i enlighet med vad nedan stadgas.
Ansökningen ma göras av den sjuke, så ock av hans förmyndare, gode
man, make eller anförvant eller av myndighet, som i 6 § sägs, eller, där
skyldighet att föranstalta om erforderlig vård åt den sjuke åligger annan,
av denne; dock må ansökning beträffande sinnessjuk, som avses i 6 § andra
stycket, ej göras av annan än den, som enligt sagda stadgande bär att föranstalta
om vård åt den sjuke.
9 §•
Ansökan om intagande å sinnessjukhus för vård skall göras skriftligen
hos sjukvårdsläkaren och vara av sökanden egenhändigt undertecknad.
Göres ansökningen av den sjuke själv, skall ansökningen tillika vara försedd
med intyg av två ojäviga personer, att han frivilligt tecknat sitt namn
därå.
Göres ansökningen ej av den sjuke själv eller av hans make eller av anför
-
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)
vant, som har gemensam bostad med den sjuke, eller, om den sjuke är omyndig,
av den, som enligt lag har att sörja för hans person, skall anledningen
därtill uppgivas i ansökningen.
10 §.
1. Då ansökan om sinnessjuks intagande å sinnessjukhus för vård göres
av annan än den sjuke själv, skola vid ansökningen fogas
1) av läkare utfärdat utlåtande, grundat på personlig undersökning, som
verkställts högst en månad före den dag, då ansökningen göres, samt innefattande
förklaring, att den sjuke är i behov av vård å sinnessjukhus (vårdattest);
samt
2) av någon eller några trovärdiga personer meddelade uppgifter angående
sådana den sjukes förhållanden, som äro av betydelse för bedömande av
hans sinnestillstånd (levnadsberättelse).
Vårdattest må utfärdas allenast av
legitimerad läkare eller, efter medicinalstyrelsens
särskilda bemyndigande,
av annan, som av styrelsen förordnats
att uppehålla läkarbefattning. Vårdattest
må ej meddelas av läkare vid
det sinnessjukhus, varest intagning
begäres; dock må läkare vid fattigvårdsanstalt
utfärda vårdattest, då fråga
är om förflyttning till fattigvår dsanstalten
tillhörande sinnessjukavdelning
av den, som vårdas å annan avdelning
av anstalten. Vårdattest må ej godkännas,
därest den meddelats av någon,
som veterligen till den sjuke står i
den skyldskap eller i det svågerlag,
som enligt lag utgör vittnesjäv.
Vårdattest må utfärdas allenast av
legitimerad läkare eller, efter medicinalstyrelsens
särskilda bemyndigande,
av annan, som av styrelsen förordnats
att uppehålla läkarbefattning. Vårdattest
må ej meddelas av läkare vid
det sinnessjukhus, varest intagning
begäres; dock må läkare vid sinnessjukhus,
som drives av landsting eller
kommun, utfärda vårdattest, då fråga är
om förflyttning till sjukhuset av någon,
som vårdas å fattigvårdsanstalt, där
läkaren omhänderhar sjukvård, samt
annan läkare ej utan olägenhet eller
omgång kan anlitas. Vårdattest må ej
godkännas, därest den meddelats av
någon, som veterligen till den sjuke
står i den skyldskap eller i det svågerlag,
som enligt lag utgör vittnesjäv.
2. Göres ansökning om omyndigs intagande å sinnessjukhus, skall, där
ej ansökningen göres av någon, som jämlikt 6 § har att föranstalta om erforderlig
vård åt den omyndige, eller av den, som enligt lag har att sörja
för hans person, vid ansökningen vara fogat skriftligt medgivande till åtgärden
av den sistnämnde.
3. Vid ansökning om intagande å sinnessjukhus bör fogas prästbevis angående
den sjuke. Är prästbevis ej bifogat, vare sjukvårdsläkaren pliktig att,
då intagning skett, från sökanden eller vederbörande pastorsämbete skyndsamt
införskaffa sådant.
4. Vårdattest, levnadsberättelse och prästbevis skola vara avfattade enligt
formulär, som fastställas av medicinalstyrelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Andra lagutskottets tillåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts proposition) (Utskottets förslag.)
11 §•
1. Har i vårdattest intygats, att den sjuke är i trängande behov av vård
å sinnessjukhus, må intagning ske, ändå att levnadsberättelse ej bifogats
ansökningen.
2. Har polismyndighet gjort ansökan om intagande å sinnessjukhus av
någon, som enligt bifogat läkarintyg är på grund av sinnessjukdom farlig
för annans personliga säkerhet eller eget liv, må intagning ske utan hinder
av att vardattest och levnadsberättelse ej bifogats ansökningen. Sker intagning,
vare polismyndigheten pliktig att senast andra dagen därefter tillställa
sjukvårdsläkaren polisförhörsprotokoll, utvisande de omständigheter,
som föranlett ansökningen. Intyg, som nyss sagts, skall vara utfärdat efter
personlig undersökning, som verkställts högst fjorton dagar före den dag, då
ansökningen göres, samt angiva de iakttagelser, å vilka intygsgivarens åsikt
grundas. Angående behörighet att utfärda läkarintyg, varom här förmäles,
samt angående hinder för godkännande av sådant intyg gälle vad i 10 § 1
mom. finnes stadgat beträffande vårdattest.
3. Begär vederbörande befälhavare, att någon, som tjänstgör vid mobiliserad
del av krigsmakten, skall intagas å sinnessjukhus, och är ansökningen
åtföljd av ett av läkare utfärdat intyg om sinnessjukdom, vari läkaren tillika
angivit de iakttagelser, å vilka hans åsikt grundas, vare för intagning ej av
nöden, att vårdattest och levnadsberättelse bifogas ansökningen; dock åligge
det befälhavaren att, där intagning sker, senast andra dagen därefter tillställa
sjukvårdsläkaren upplysningar angående den sjukes uppträdande under tiden
närmast innan ansökningen gjordes. Angående behörighet att utfärda intyg,
som nu sagts, samt angående hinder för godkännande av sådant intyg
gälle vad i 10 § 1 mom. finnes stadgat beträffande vårdattest; dock att
intyg må utan särskilt bemyndigande utfärdas av militärläkare, ändå att han
icke är legitimerad läkare.
4. Har intagning skett i fall, som avses i 1 eller 2 mom., vare sjukvårdsläkaren
pliktig att skyndsamt från sökanden infordra levnadsberättelse.
5. Vid krig eller krigsfara må, i den mån Konungen så förordnar, i stället
för de i 10 § 1 och 2 mom. omförmälda handlingarna vid ansökning om intagande
fogas allenast intyg om sinnessjukdom, meddelat av läkare, som är
behörig att utfärda vårdattest och mot vilken jäv ej veterligen föreligger.
12 §.
Sist a fjortonde dagen efter den, då sinnessjuk för vård intagits å sinnessjukhus,
skall sjukvårdsläkaren på grund av verkställd läkarundersökning av
den intagne hava prövat, huruvida denne är i behov av vård å sinnessjukhus.
Har intagningen skett i fall, som avses i 11 § 2 eller 3 inom., skall prövning,
som ovan sagts, vara verkställd sist å tionde dagen efter den, då intagandet
skedde.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 2 avd. 20 haft. (Nr 35.) 790 j» 2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts proposition.)
(Utskottets förslag.)
13 §.
Den, som är för vård intagen å sinnessjukhus, må förflyttas till annat
sådant sjukhus. Närmare bestämmelser om förflyttning meddelas av Konungen.
14 §. 14 §.
Den, som är för vård intagen å Den, som är för vård intagen å
sinnessjukhus, vare oförhindrad att sinnessjukhus, vare oförhindrad att
insända framställningar till medicinal- insända framställningar till medicinalstyrelsen
och överinspektören för sin- styrelsen, sinnessjuknämnden och övernessjukvården.
inspektören för sinnessjukvården.
I övrigt må brev eller andra hand- I övrigt må brev eller andra handlingar
ej från den intagne fortskaffas lingar ej utan sjukvård släkarens tillstånd
eller honom tillställas, med mindre sjuk- från den intagne fortskaffas eller honom
vårdsläkaren haft tillfälle att taga kär- tillställas. Tillstånd må ej vägras, då
nedom om dem och tillåtit deras vidare- fråga är om framställning, som är
befordran; dock må läkaren ej vägra ställd till offentlig myndighet och anatt
vidarebefordra framställning, som går mål eller ärende, i vilket den inär
ställd till offentlig myndighet och tagne själv äger föra talan. Vägras
angår mål eller ärende, i vilket den tillstånd beträffande skrift, ställd till
intagne själv äger föra talan. Vägras annan offentlig myndighet än sådan,
vidarebefordran av skrift, ställd till som i första stycket sägs, varde skrifannan
offentlig myndighet än sådan, ten överlämnad till överinspektören,
som i första stycket sägs, varde skrit- som har att i ärendet besluta,
ten överlämnad till överinspektören
för sinnessjukvården, som har att i
ärendet besluta.
15 §.
Betalning, som skall utgå för vård å sinnessjukhus, skall gäldas av den
intagne. Har sådan betalning erlagts av annan, vare denne berättigad att,
i den mån han ej själv på grund av åtagande eller eljest skall svara därför,
utfå gottgörelse av den intagne.
Vad i första stycket stadgas skall icke tillämpas, där intagningen skett
på ansökan av annan än den intagne själv eller hans förmyndare eller gode
man samt den intagne jämlikt 17 § första punkten utskrives från sinnessjukhuset.
Ej må i sådant fall ersättning för kostnaden krävas av annan
än den, som särskilt åtagit sig att svara därför.
Angående kostnaden för vård av sinnessjuk, som är medellös eller
omhändertagits jämlikt lagen om samhällets barnavård, gälle vad därom
finnes särskilt stadgat; dock må i fall, varom stadgas i andra stycket, ersättning,
som på grund av särskilt åtagande utgivits, ej uttagas av den intagne
eller för honom försörjningspliktig.
19
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)
16 §•
Förmärkes lios någon tecken på sinnessjukdom, äge envar, som enligt
8 § må begära lians intagande å sinnessjukhus, föranstalta om att han för
utrönande av huruvida behov av vård å sinnessjukhus föreligger varder
undersökt av läkare, som må med laga verkan utfärda vårdattest eller i
11 § 3 mom. omförmält intyg.
!i kap. Om utskrivning från sinnessjukhus.
17 §.
Framgår icke vid prövning, som i 12 § sägs, att å sinnessjukhus intagen
är i behov av vård å sådant sjukhus, eller finnes senare, att sådant behov
varken vid intagandet eller under vistelsen å sinnessjukhuset förefunnits,
skall den intagne ofördröjligen utskrivas från sjukhuset, Samma lag vare,
där sinnessjuk, som för vård intagits, blivit till hälsan återställd eller, ehuru
icke återställd, sa förbättrad, att han ej längre är i behov av vård å sinnessjukhus;
dock må anstånd äga rum, där det finnes påkallat av omsorg
för den intagne samt denne ej uttryckligen påyrkar utskrivning.
18 §.
Kan sinnessjuk, som för vård intagits å sinnessjukhus, vistas utom sjukhuset
utan fara för annans personliga säkerhet eller eget liv, må, ändå att
den sjuke är i behov av vård å sådant sjukhus, utskrivning ske, därest det
erfor di as för beredande av plats för annan sinnessjuk, som uppenbarligen
är i större behov av vård, eller på tillfredsställande sätt finnes sörjt för
den sjukes vårdande utom sjukhuset.
Utskrivning enligt första stycket må ej äga rum av den, som på grund av
sin sinnesbeskaffenhet av domstol förklarats icke kunna fällas till ansvar för
begånget brott eller, enligt vad känt är, under inflytande av sinnessjukdom
begått mot annans personliga säkerhet riktat brott, vilket icke blivit beivrat.
Har sinnessjuk, vilken begått brott, som nu sagts, utskrivits jämlikt 17 §
och varder han ånyo intagen å sinnessjukhus, skall dock brottet icke utgöra
hinder för utskrivning enligt första stycket, där ej överinspektören för sinnessjukvården
annorledes förordnat.
19 §.
Sinnessjuk, som är för vård intagen å sinnessjukhus, må, där lians tillstånd
icke innefattar fara för annans personliga säkerhet eller eget liv, på
försök utskrivas för en tid av högst ett år i sänder. Sådan utskrivning
må förbindas med åläggande att iakttaga de föreskrifter, som utskrivningsmyndigheten
må hava meddelat, Åsidosättas sålunda givna föreskrifter eller
finnes eljest fortsatt vård å sinnessjukhus erforderlig, må förordnande meddelas
om den sjukes återintagande å sinnessjukhuset.
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)
Utskrivning enligt första stycket må ej medgivas den, som till sinnessjukhus
överflyttats från anstalt, som i 6 § andra stycket sägs, och ej blivit
från anstalten utskriven.
20 §.
Beträffande sådan för vård å sinnessjukhus
intagen person, för vilkens
utskrivning jämlikt 18 § hinder möter
på grand av vad i andra stycket av
20 §.
Beträffande sådan för vård å sinnessjukhus
intagen person, för vilkens
utskrivning jämlikt 18 § hinder möter
på grund av vad i andra stycket av
samma paragraf stadgas, tillkomme det samma paragraf stadgas, tillkomme det
medicinalstyrelsen att efter anmälan sinnessjuknämnden att efter anmälan
eller framställning, som nedan sägs, eller framställning, som nedan sägs,
besluta om utskrivning enligt 17 eller besluta om utskrivning enligt 17 eller
19 §. 19 §•
I andra fall ankomme det å sjukvardsläkaren att besluta om utskrivning
och äge jämväl överinspektören för sinnessjukvården förordna därom.
Sjukvardsläkaren tillkomme att jämlikt 19 § meddela förordnande om återintagning
å sinnessjukhus av den, som utskrivits på försök.
21 §.
Finner sjukvardsläkaren anledning
föreligga till utskrivning i fall, som
avses i 20 § första stycket, har han
att ofördröjligen göra anmälan därom
hos medicinalstyrelsen.
Överinspektören för sinnessjukvården
äge ock hos medicinalstyrelsen
göra sådan anmälan.
22 §.
Utskrivning av den, som för vård
intagits å sinnessjukhus, må påkallas
av den intagne själv, så ock av hans
förmyndare, gode man, make eller anförvant
eller av någon, som är ansvarig
för kostnaden för hans vårdande
å sinnessjukhuset. Hos medicinalstyrelsen
skall framställning om utskrivning
göras skriftligen.
Har medicinalstyrelsen avslagit framställning,
som i första stycket sägs,
må styrelsen ej till prövning upptaga
ny framställning, som inkommit förrän
21 §.
Finner sjukvårdsläkaren anledning
föreligga till utskrivning i fall, som
avses i 20 § första stycket, har han
att ofördröjligen göra anmälan därom
hos sinnessjuknämnden.
Överinspektören för sinnessjukvården
äge ock göra sådan anmälan.
22 §.
Utskrivning av den, som för vård
intagits å sinnessjukhus, må påkallas
av den intagne själv, så ock av hans
förmyndare, gode man, make eller anförvant
eller av någon, som är ansvarig
för kostnaden för hans vårdande å
sinnessjukhuset. Påkallas utskrivning
hos sinnessjuknämnden, skall framställningen
därom göras skriftligen.
Har sinnessjuknämnden avslagit framställning,
som i första stycket sägs,
må nämnden ej till prövning upptaga
ny framställning, som inkommit förrän
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
21
(Kungl. Maj ds proposition.)
fyra månader förflutit från den dag, då
beslutet om avslag å den föregående
framställningen meddelades.
(Utskottets förslag.)
fyra månader förflutit från den dag,
då beslutet om avslag å den föregående
framställningen meddelades.
23 §.
Har sjukvård släkaren liimnat framställning
om utskrivning utan bifall,
må envar, som enligt 22 § äger påkalla
utskrivning, genom skriftlig framställning
hänskjuta utskrivningsfrågan
till medicinalstyrelsens prövning. Angående
sådan framställning gälle vad
i 22 § andra stycket angående där omförmäld
framställning finnes stadgat.
23 §.
Har sjukvårdsläkaren lämnat framställning
om utskrivning utan bifall,
må envar, som enligt 22 § äger påkalla
utskrivning, genom skriftlig framställning
hänskjuta utskrivningsfrågan
till sinnessjuknämndens prövning. An
gående sådan framställning gälle vad
i 22 § andra stycket angående där omförmäld
framställning finnes stadgat.
24 §.
Innan sinnessjuk, som är omyndig, utskrives jämlikt 18 §, skall, där framställning
om utskrivning ej gjorts av den, som enligt lag har att sörja för
den omyndiges person, tillfälle lämnas denne att yttra sig i frågan. År
den omyndige underårig och tillkommer vårdnaden om honom ej hans förmyndare
eller gode man, skall vad sålunda stadgats äga motsvarande tilllämpning
å denne.
25 §.
Utskrives från sinnessjukhus någon, som dit överförts från anstalt, varom
i 6 § andra stycket förmäles, och har han ej utskrivits från anstalten, varde
han till anstalten återförd.
26 §.
Har någon, som är för vård intagen
å sinnessjukhus, givit tillkänna, att
lian anser sig icke böra där kvarliållas,
skall han genom sjukvårdsläkarens
försorg erhålla meddelande
om den rätt att hos medicinalstyrelsen
göra framställning om utskrivning, som
enligt 22 eller 23 § tillkommer honom.
Yill för vård intagen person hos
medicinalstyrelsen göra framställning
om utskrivning, skall möjlighet till
erforderliga skrifters uppsättande beredas
honom.
26 §.
Har någon, som är för vård intagen
å sinnessjukhus, givit tillkänna, att
han anser sig icke böra där kvarliållas,
skall han genom sjukvårdsläkarens
försorg erhålla meddelande
om den rätt att göra framställning
om utskrivning, som enligt 22 eller
23 § tillkommer honom.
Yill för vård intagen person hos
sinnessjuknämnden göra framställning
om utskrivning, skall möjlighet till
erforderliga skrifters uppsättande beredas
honom.
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Majds proposition.) (Utskottets förslag.)
4 kap. Om observation å sinnessjukhus.
27 §.
Önskar någon låta sin sinnesbeskaffenhet undersökas, må han efter därom
gjord ansökan för observation intagas å sinnessjukhus.
Ansökningen skall göras skriftligen hos sjukvårdsläkaren samt vara egenhändigt
undertecknad av sökanden och försedd med intyg av två ojäviga personer,
att sökanden frivilligt tecknat sitt namn därå. Ansökningen bör innehålla
redogörelse för de omständigheter, som föranlett densamma.
Är sökanden omyndig, skall vid ansökningen fogas skriftligt medgivande
till intagningen av den, som enligt lag har att sörja för hans person. Vid
ansökningen bör fogas prästbevis, som i 10 § sägs. Är prästbevis ej bifogat,
vare sjukvårdsläkaren pliktig att, då intagning skett, skyndsamt från vederbörande
pastorsämbete införskaffa sådant.
28 §.
1. Finner polismyndighet av någons
uppträdande uppenbarligen framgå,
att han är farlig för annans personliga
säkerhet eller eget liv, och är anled
-
28 §.
1. Finnes av någons uppträdande
uppenbarligen framgå, att han är farligför
annans personliga säkerhet eller
eget liv, och är anledning till anta
-
ning att förmoda, att han är sinnes- gande, att han iir sinnessjuk, må polissjuk,
må polismyndigheten föranstalta myndighet föranstalta om hans intaom
hans intagande för observation å gande för observation å sinnessjukhus,
tillhörande staten eller stad, som övertagit
hela sin sinnessjukvård.
sinnessjukhus, tillhörande staten eller
stad, som övertagit hela sin sinnessjukvård.
Är någon för vård intagen å sinnessjukhus, som i första stycket sägs, må
utan hinder därav hans intagande för observation påkallas för det fall, att
han varder utskriven jämlikt 17 § första punkten.
Vad ovan i detta moment stadgas skall icke tillämpas i avseende å in
tagning av den, som är intagen å anstalt, varom i 6 § andra stycket förmäles,
och, vad angår å fattigvårdsanstalt intagen, ej är berättigad att lämna
anstalten, utan skall därom gälla vad i 33 och 48 §§ finnes föreskrivet.
Angående rätt för militärmyndighet att i visst fall förordna om intagande
för observation stadgas i 32 §.
2. Finner polismyndighet beträffande någon, som på egen begäran är
för observation intagen å sinnessjukhus, varom i 1 mom. förmäles, att anledning
till intagande enligt samma moment föreligger, äge polismyndigheten
göra anmälan därom hos sjukvårdsläkaren; och vare så ansett som
om intagningen ägt rum jämlikt 1 mom.
29 §.
1. Ansökan om intagande å sinnessjukhus enligt 28 § 1 mom. skall göras
skriftligen hos sjukvårdsläkaren. Vid sådan ansökning skola fogas
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
23
(Kungl. Maj:ts proposition.)
1) av läkare utfärdat utlåtande,
grundat på personlig undersökning,
som verkställts liögst en månad före
den dag, då ansökningen göres, samt
innefattande försäkran, att anledning
finnes att förmoda, att den undersökte
är sinnessjuk (observationsattest); samt
utvisande
(Utskottets förslag.)
1) av läkare utfärdat utlåtande,
grundat på personlig undersökning,
som verkställts högst eu månad före
den dag, då ansökningen göres, samt
innefattande försäkran, att anledning
finnes till antagande, att den undersökte
är sinnessjuk (observationsattest)]
samt
de omständigheter, som föranlett an
-
2) polisförhörsprotokoll
sökningen.
Vad i 10 § 1 inom. finnes stadgat om behörighet att utfärda vårdattest
och om hinder för godkännande av sådan attest gälle jämväl i avseende å
observationsattest.
Samtidigt med ansökningen eller så snart ske kan skola angående den
intagne till sjukvårdsläkaren av polismyndigheten avlämnas prästbevis, som
i 10 § sägs, ävensom av någon eller några trovärdiga personer meddelade
uppgifter angående sådana den intagnes förhållanden, som äro av betydelse
för bedömande av hans sinnestillstånd (uppgifter för observation).
I stället för observationsattest må vårdattest eller intyg, som i 11 § 2
mom. sägs, bifogas ansökning om intagande för observation, och må i stället
för uppgifter för observation levnadsberättelse avlämnas.
2. Vid anmälan, som avses i 28 § 2 mom., skall fogas polisförhörsprotokoll,
utvisande de omständigheter, som föranlett anmälningen, varjämte polismyndigheten
samtidigt med anmälningen eller så snart ske kan skall avlämna
uppgifter för observation.
3. Observationsattest och uppgifter för observation skola vara avfattade
enligt formulär, som fastställas av medicinalstyrelsen.
30 §.
Observation skall verkställas av sjukvårdsläkaren, som är pliktig att skyndsamt
och sist inom fyrtioåtta timmar efter intagningen hava företagit en
första undersökning av den intagne.
Observationen må ej pågå längre tid än som oundgängligen erfordras för
bedömande av den intagnes sinnesbeskaffenhet och skall vara avslutad inom
två månader efter intagningen; har inom nämnda tid förhör inför domstol,
enligt vad nedan sägs, blivit påkallat, må dock, om tiden för observationen
ej därigenom förlänges till mer än tre månader, med observationens avslutande
anstå till dess fjorton dagar förflutit från det protokollet över förhöret
kommit sjukvårdsläkaren tillhanda.
Har intagning ägt rum jämlikt 28 §, skall den intagne i avbidan på observationens
avslutande kvarhållas å sinnessjukhuset. I annat fall må den
intagne när som helst under observationen påkalla dess avbrytande och
lämna sjukhuset.
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Utskottets förslag.)
31 §.
Varder genom observationen ådagalagt,
att den intagne är i behov av
vård å sinnessjukhus, beslute sjukvårdsläkaren,
att den intagne skall för
vård kvarbliva å sjukhuset; och åligge
det sjukvårdsläkaren att omedelbart
lämna den intagne meddelande om
beslutet. Har intagningen skett jämlikt
28 §, skall polismyndighet, som
gjort där avsedd ansökan eller anmälan,
därjämte underrättas om beslutet.
Där observationen icke ådagalagt
sådant förhållande, som i första stycket
sägs, skall sjukvårdsläkaren, om intagningen
skett jämlikt 28 §, omedelbart
genom telegram eller på annat
lika skyndsamt sätt om observationens
utgång underrätta polismyndighet, som
gjort där avsedd ansökan eller anmälan.
Har polismyndigheten ej inom
fyrtioåtta timmar efter underrättelsens
avsändande omhändertagit den intagne,
skall sjukvårdsläkaren föranstalta om
hans omedelbara skiljande från sjukhuset.
Har intagningen skett på den
intagnes begäran utan att anmälan,
som i 28 § 2 mom. sägs, blivit gjord,
varde den intagne omedelbart skild
från sjukhuset.
Ej må i fall, då intagning skett jämlikt 28 §, beslut, som avses i andra
stycket, meddelas, förrän prästbevis och uppgifter för observation kommit
sjukvårdsläkaren tillhanda, där ej denne funnit uppenbart, att den intagne
icke är sinnessjuk; dock må i följd av vad sålunda stadgats den i 30 §
andra stycket föreskrivna längsta tiden för observation icke överskridas.
(Kungl. Majds proposition.)
31 §.
Varder genom observationen ådagalagt,
att den intagne är i behov av
vård å sinnessjukhus, beslute sjukvårdsläkaren,
att den intagne skall för
vård kvarbliva å sjukhuset; och åligge
det sjukvårdsläkaren att omedelbart
lämna den intagne meddelande om
beslutet. Har intagningen skett jämlikt
28 §, skall polismyndighet, som
gjort där omförmäld ansökan eller anmälan,
därjämte underrättas om beslutet.
Där observationen icke ådagalagt
sådant förhållande, som i första stycket
sägs, skall sjukvårdsläkaren, om intagningen
skett jämlikt 28 §, omedelbart
genom telegram eller på annat
lika skyndsamt sätt om observationens
utgång underrätta polismyndighet, som
gjort där omförmäld ansökan eller anmälan.
Har polismyndigheten ej inom
fyrtioåtta timmar efter underrättelsens
avsändande omhändertagit den intagne,
skall sjukvårdsläkaren föranstalta om
hans omedelbara skiljande från sjukhuset.
Har intagningen skett på den
intagnes begäran utan att anmälan,
som i 28 § 2 mom. sägs, blivit gjord,
varde den intagne omedelbart skild
från sjukhuset.
32 §.
I fråga om den, som är i militärtjänst, äge jämväl vederbörande befälhavare
föranstalta om sådant intagande för observation, som i 28 § 1 mom.
sägs.
Därvid skall dock gälla,
1) att vid ansökningen om intagande skall i stället för polisförhörsprotokoll
fogas av vederbörande militärmyndighet upprättad rapport, utvisande
de omständigheter, som föranlett ansökningen;
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
25
(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)
2) att behörighet att utfärda obser- 2) att behörighet att utfärda observationsattest
skall utan särskilt be- vationsattest skall utan särskilt bemynmyndigande
tillkomma militärläkare, digande tillkomma militärläkare, ändå
ändå att han icke är legitimerad; att han icke är legitimerad läkare;
3) att i fråga om den, som tjänstgör vid mobiliserad del av krigsmakten,
intyg, varom i 11 § 3 mom. förmäles, må i stället för observationsattest
bifogas ansökningen;
4) att vad i 31 § stadgas om polis- 4) att vad i 31 § stadgas om polismyndighet,
som gjort i 28 § omför- myndighet, som gjort i 28 § avsedd
mald ansökan eller anmälan, skall till- ansökan eller anmälan, skall tillämpas
lämpas å polismyndigheten i den ort, å polismyndigheten i den ort, där den
där den intagne är mantalsskriven; intagne är mantalsskriven; samt
samt
5) att de underrättelser, varom i 31 § förmäles, skola meddelas jämväl
sökanden.
33 §.
Föreligga sådana omständigheter, som i 28 § 1 mom. angivas, beträffande
någon, vilken är intagen å fattigvårdsanstalt utan rätt att lämna anstalten
eller å skyddshem, allmän uppfostringsanstalt, alkoholistanstalt eller tvångsarbetsanstalt,
må den, som enligt de rörande anstalten meddelade föreskrifterna
har att sörja för vård åt honom, föranstalta om hans intagande för
observation å sinnessjukhus, som i 28 § 1 mom. sägs.
Beträffande ansökan om sådant intagande lände vad i 29 § 1 och 3 mom.
föreskrives till efterrättelse; dock att i stället för vad där finnes stadgat om
företeende av polisförhörsprotokoll, prästbevis och uppgifter för observation
skall gälla, att vid ansökningen skola, i huvudskrifter eller bestyrkta avskrifter,
fogas å anstalten förvarade handlingar, som röra den i ansökningen
avsedde och äro av betydelse för bedömande av hans sinnestillstånd.
I fråga om observationen skall tillämpas vad i 30 § och 31 § första
stycket är föreskrivet angående observation av den, som intagits jämlikt
28 §, med iakttagande av att vad i 31 § första stycket stadgas om polismyndighet
skall tillämpas å sökanden.
Har observationen avslutats utan att behov av vård å sinnessjukhus ådagalagts,
skall sökanden underrättas därom och den intagne genom hans försorg
återföras till vederbörande anstalt.
34 §. 34 §.
Förmenar någon, som jämlikt 28 § Förmenar någon, som jämlikt 28,
är för observation intagen å sinnes- 32 eller 33 § är för observation insjuklius,
att tillräckliga skäl för hans tagen å sinnessjukhus, att tillräckliga
intagande ej förelegat eller att han skäl för hans intagande ej förelegat
eljest obehörigen kvarhålles, må han eller att han eljest obehörigen kvargenom
skriftlig framställning hos me- hålles, må han genom skriftlig fraindicinalstyrelsen
påkalla prövning av ställning hos sinnessjuknämnden på
-
26
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj-.ts proposition.)
frågan därom; och äge i sådant fall
bestämmelserna i 26 § motsvarande
tillämpning.
Beslutar medicinalstyrelsen, att den
intagne skall skiljas från sjukhuset,
skall styrelsen genom telegram eller
på annat lika skyndsamt sätt underrätta
sjukvårdsläkaren därom; och vare
denne pliktig att vidtaga de åtgärder,
som enligt vad förut i detta kapitel
stadgats åligga sjukvårdsläkare i fall,
då han förordnat om skiljande från
sinnessjukhus av där intagen person.
(Utskottets förslag.)
kalla prövning av frågan därom; och
äge i sådant fall bestämmelserna i
26 § motsvarande tillämpning.
Beslutar sinnessjuknämnden, att den
intagne skall skiljas från sjukhuset,
skall nämnden genom telegram eller
på annat lika skyndsamt sätt underrätta
sjukvårdsläkaren därom; och vare
denne pliktig att vidtaga de åtgärder,
som enligt vad förut i detta kapitel
stadgats åligga sjukvårdsläkare i fall,
då han förordnat om skiljande från
sinnessjukhus av där intagen person.
35 §.
Vad i 13 § finnes stadgat om förflyttning av den, som är för vård intagen
å sinnessjukhus, skall gälla jämväl angående den, som intagits för
observation.
36 §.
För observation intagen vare oförhindrad
att insända framställning till
offentlig myndighet. I övrigt må brev
eller andra handlingar ej från sådan
intagen fortskaffas eller honom tillställas,
med mindre sjukvårdsläkaren
haft tillfälle att taga kännedom om dem;
och vare sjukvårdsläkaren berättigad att
vägra vidarebefordran av handling, som
innehåller något, varav ordningen eller
säkerheten inom sinnessjukhuset kan
äventyras, så ock av handling, som är
oredigt avfattad eller vars innehåll är
anstötligt.
37 §.
Har någon, som jämlikt 28, 32 eller
33 § intagits å sinnessjukhus för observation,
vid observationen icke befunnits
vara i behov av vård å sådant
sjukhus, skall kostnaden för vistelsen
å sjukhuset under observationstiden
enligt av Konungen meddelade bestämmelser
gäldas av statsverket. I övrigt
skola bestämmelserna i 15 § första
stycket i tillämpliga delar lända till
36 §.
För observation intagen vare oförhindrad
att insända framställning till
offentlig myndighet. I övrigt må brev
eller andra handlingar ej utan sjukvårdsläkarens
tillstånd från den intagne
fortskaffas eller honom tillställas. Tillstånd
må ej vägras, med mindre fråga
är om handling, som innehåller något,
varav ordningen eller säkerheten inom
sinnessjukhuset kan äventyras, eller är
oredigt avfattad eller av anstötligt innehåll.
37 §.
Har någon, som jämlikt 28, 32 eller
33 § intagits å sinnessjukhus för observation,
vid observationen icke befunnits
vara i behov av vård å sådant
sjukhus, skall kostnaden för vistelsen
å sjukhuset under observationstiden
enligt föreskrifter, som meddelas av
Konungen, gäldas av statsverket. I
övrigt skola bestämmelserna i 15 §
första stycket i tillämpliga delar lända
Andra lagutskottets
(Kungl. Maj ds proposition.)
efterrättelse beträffande kostnaden för
vistelse å sinnessjukhus under observationstid,
och skall i fråga om sådan
kostnad vad i lagen om fattigvården
och lagen om samhällets barnavård
är föreskrivet om kostnad för vård å
sinnessjukhus äga motsvarande t-illlämpning,
så vitt fråga är om den,
som är medellös eller omhändertagits
jämlikt sistnämnda lag.
utlåtande Nr So. 27
(Utskottets förslag.)
till efterrättelse beträffande kostnaden
för vistelse å sinnessjTikhus under observationstid,
och skall i fråga om
sådan kostnad vad i lagen om fattigvården
och lagen om samhällets barnavård
är föreskrivet om kostnad för
vård å sinnessjukhus äga motsvarande
tillämpning, så vitt fråga är om den,
som är medellös eller omhändertagits
jämlikt sistnämnda lag.
5 kap. Om förhör vid domstol angående
å .sinnessjukhus intagen
person.
38 §.
För vinnande av utredning angående
omständigheter av betydelse för
frågan, huruvida någon, som enligt
vad förut i denna lag stadgats är för
vård eller observation intagen å sinnessjukhus,
är i behov av vård å sådant
sjukhus, må i enlighet med vad
nedan sägs personer, vilka kunna antagas
äga kännedom om dylika omständigheter,
vid domstol höras såsom
vittnen eller upplysningsvis.
5 kap. Om förhör vid domstol angående
person, som är intagen ä
si nnessj ukh us.
38 §.
För vinnande av utredning angående
omständigheter av betydelse för
frågan, huruvida den, som är för vård
eller jämlikt 28, 32 eller 33 § för observation
intagen å sinnessjukhus, är i
behov av vård å sådant sjukhus, må
i enlighet med vad nedan sägs personer,
vilka kunna antagas äga kännedom
om dylika omständigheter, vid
domstol höras såsom vittnen eller
upplysningsvis.
Förhör, som nyss sagts, skall äga rum inför rätten i den ort, där den,
som skall höras, uppehåller sig, eller med hans samtycke vid annan allmän
underrätt; dock må, om den, som skall höras, uppehåller sig å ort, vilken
lyder under landsrätt, förhöret hållas inför närmaste rådstuvurätt.
39 §.
1. Förhör, som i 38 § sägs, må
begäras av sjukvårdsläkaren. År frågan
om den intagnes kvarhållande beroende
på medicinalstyrelsens prövning,
må förhör angående honom begäras
jämväl av styrelsen. Angående den, som
är intagen för vård, må förhör begäras
även av överinspektören för sinnessjukvården.
Har den intagne eller annan, som
äger att påkalla hans utskrivning, hos
sjukvårdsläkaren hemställt om förhörs
begärande eller, där frågan om den in
-
39 §.
1. Förhör, som i 38 § sägs, må
begäras av myndighet, på vars prövning
frågan om den intagnes kvarhållande
å sinnessjukhuset är beroende:
dock tillkomme sådan rätt sjukvårdsläkare
allenast beträffande den, som är
intagen för observation.
Har den intagne eller annan, som
äger att påkalla hans utskrivning, hos
någon, vilken enligt första stycket äger
att begära förhör, hemställt om för
-
28
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts proposition.)
tagnes Jcvarhållande är beroende på medicinalstyrelsens
prövning, hos styrelsen
gjort sådan hemställan och finnes ej
förhöret obehövligt, vare sjukvårdsläkaren
eller styrelsen pliktig att begära
sådant.
Förhör må i intet fall begäras enligt detta moment, där erforderlig utredning
utan olägenhet kan vinnas utan förhör.
2. Förhör skall begäras skriftligen
hos rätten i stad eller domaren på
landet. I framställningen om förhör
(Utskottets förslag.)
hörs begärande och finner ej denne förhöret
obehövligt, vare han pliktig att
begära sådant; doclc åligge dylik skyldighet
ej överinspektören för sinnessjukvården.
2. Förhör skall begäras skriftligen
hos rätten i stad eller domaren på
landet. I framställningen om förhör
böra de omständigheter angivas, vilka
förhöret skall avse. Däri skall ock,
om det kan ske, beträffande envar, som
enligt vad nedan sägs skall underrättas
om förhöret, lämnas uppgift om
namn och postadress. Åberopas samtycke,
som i 38 § andra stycket sägs,
skall skriftligt bevis därom bifogas
ansökningen.
Förhör skall
ting ej utsättas.
böra de omständigheter angivas, vilka
förhöret skall avse. Däri skall ock,
om det kan ske, beträffande envar, som
enligt vad nedan sägs skall underrättas
om förhöret, lämnas uppgift om
namn och postadress. Åberopas samtycke,
som i 38 § andra stycket sägs,
skall skriftligt bevis därom bifogas
framställningen.
äga rum så snart ske kan; dock må för ändamålet urtima
Rätten eller domaren låte till förhöret kalla den eller dem,
vilkas hörande begärts; avsände ock underrättelse om tiden för förhöret till
den, som gjort framställningen därom. Sådan underrättelse varde jämväl,
där det kan ske, avsänd till den, som gjort hemställan, varom i 1 mom. andra
stycket förmäles, så ock i fall, då den intagne ej på egen ansökning intagits å
sinnessjukhuset, till den, som gjort ansökningen. Till den, som intagits för
observation, skall, ändå att han ej gjort hemstiillan, som nyss sagts, underrättelse
om förhöret avsändas.
Yill den intagne inställa sig vid rätten, ankomme på den, som hos domstolen
begärt förhöret, att därom besluta. Ändå att den intagne är i stånd
att övervara förhöret, må sådan inställelse ej tillstädjas, om menlig inverkan
på den intagnes hälsotillstånd därav är att befara. Beslutes inställelse,
åligge det sjukvårdsläkaren att draga försorg därom.
3. Där rätten finner det lämpligt, må rätten förordna, att förhöret skall
hållas inom stängda dörrar.
4. Sedan förhör hållits, låte rätten eller domaren, ändå att förhöret ej begärts
av sjukvårdsläkaren, tillställa honom protokoll över förhöret, och vare läkaren
pliktig att i de fall, där den intagne underrättats om förhöret, låta honom
taga del av protokollet.
40 §.
Angående ersättning till den, som enligt detta kapitel inkallats till förhör,
gälle vad angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål
finnes stadgat; dock skall ersättningen alltid stanna å statsverket.
29
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj-.ts proposition.) (Utskottets förslag.)
(> kap. Särskilda bestämmelser angående undersökning av tilltalade samt
angående intagning och utskrivning av straffriförklarade in. in.
41 §.
Dar i brottmål domstolen på grund av att den tilltalade tidigare lidit
av sinnessjukdom eller eljest finner anledning till antagande, att den tilltalade
vid tiden för brottets begående varit av sinnesbeskaffenhet, som utesluter
eller minskar straffbarheten, må den tilltalade ej dömas skyldig till
brottet utan att läkares utlåtande blivit inhämtat angående lians sinnesbeskaffenhet
vid nämnda tid och beträffande frågan, huruvida han är i behov
av vård å sinnessjukhus.
Andå att domstolen ej finner anledning till antagande, som i första stycket
sägs, må domstolen ej, utan att läkares utlåtande inhämtats, förordna om
den tilltalades internering eller döma honom till straffarbete i ett år eller
däröver för mord eller för mordbrand eller annat eldsåsättande, som icke förövats
i uppsåt att bedraga försäkringsgivare eller i annan sådan sviklig avsikt,
eller för försök till brott, som nu är sagt.
42 §.
Har domstol jämlikt 41 § beslutat att inhämta utlåtande angående tilltalad,
som förvaras i häkte, skall sådant utlåtande efter verkställd undersökning
avgivas av sjukvårdsläkaren vid den fångvården tillhörande sinnessjukavdelning,
som skall mottaga för sinnessjukdom misstänkta från det häkte,
där den tilltalade förvaras. För undersökningen skall den tilltalade överföras
till sinnessjukavdelningen, och varde samtliga handlingar i målet överlämnade
till sjukvårdsläkaren.
Där sjukvårdsläkaren finner det erforderligt för bedömande av den tilltalades
sinnesbeskaffenhet, må han hos domstolen eller, där målet är anliängigt
vid häradsrätt, hos domaren göra framställning om att förhör i
målet hålles med personer, som kunna antagas äga kännedom om omständigheter
av betydelse för bedömande av den tilltalades sinnesbeskaffenhet.
I framställningen bör angivas vad förhöret skall avse. Skall förhör äga
rum, ankomme på domstolen eller domaren att föranstalta om att förhöret
varder hållet samt om underrättelse till sjukvårdsläkaren och inkallelse av den
eller dem, med vilka förhör begärts. Angående ersättning åt den, som jämlikt
detta stycke inkallats för att höras såsom vittne eller upplysningsvis,
gälle, ändå att inkallelsen beslutats av domaren eller att allmän åklagare ej
för talan i målet, vad angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål
finnes stadgat.
Utlåtande, varom i denna paragraf förmäles, skall avgivas utan dröjsmål
och sist inom två månader från det den tilltalade intogs å sinnessjukavdelningen,
i den mån ej domstolen eller domaren i särskilt fall på framställning
av sjukvårdsläkaren medgiver anstånd. Beslut om anstånd må meddelas
utan parternas hörande. Har domstolen eller domaren förordnat om förhör,
30
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)
som i andra stycket sägs, må, om tiden ej därigenom förlänges till mer än
tre månader, med utlåtandet utan särskilt medgivande anstå till dess fjorton
dagar förflutit från det protokoll över förhöret kommit sjukvårdsläkaren tillhanda.
Vid utlåtandet skola fogas de av domstolen till sjukvårdsläkaren
överlämnade handlingarna.
Då utlåtande avgives, skall sjukvårdsläkaren samtidigt insända eu avskrift
därav till medicinalstyrelsen; finner styrelsen anledning föreligga, att frågan
om den tilltalades sinnesbeskaffenhet underkastas ytterligare psykiatrisk
granskning, har styrelsen att ofördröjligen underrätta domstolen därom.
43 §.
Där tilltalad, angående vilken domstol jämlikt 41 § beslutat inhämta utlåtande,
befinner sig på fri fot, åligge det medicinalstyrelsen att på anmälan
av domstolen eller domaren förordna lämplig läkare att efter verkställd
undersökning till domstolen avgiva sådant utlåtande. Sedan förordnande av
medicinalstyrelsen meddelats, varde samtliga handlingar i målet överlämnade
till den förordnade.
Den tilltalade är pliktig att för undersökningen inställa sig å tid och ort,
som av läkaren bestämmas.
Finner läkaren, att undersökningen ej kan verkställas utan att den tilltalade
intages å sinnessjukhus, göre anmälan därom hos domstolen, som
äge förordna, att den tilltalade skall intagas å ett statens sinnessjukhus.
Ej må domstolen utan medgivande av den tilltalade meddela dylikt förordnande,
med mindre å brottet kan följa straffarbete, fängelse, avsättning eller
mistning av ämbete på viss tid. Har förordnande, som nu sagts, meddelats,
varde den tilltalade, om läkaren är anställd å något statens sinnessjukhus,
där intagen. T annat fall skall intagning ske å det statens sinnessjukhus, som
medicinalstyrelsen, på anmälan av domstolen eller domaren, bestämmer,
samt undersökningen efter styrelsens förordnande övertagas av där anställd
läkare.
I fall, som avses i denna paragraf, skola föreskrifterna i 42 § andra, tredje
och fjärde styckena i tillämpliga delar lända till efterrättelse med iakttagande
av att tiden för utlåtandes avgivande skall räknas, om den tilltalade intagits
å sinnessjukhus, från den dag, intagningen ägde rum, men eljest från det
läkaren mottog handlingarna i målet.
Vad i tredje stycket stadgats skall icke tillämpas, där undersökningen
överlämnats åt sjukvårdsläkaren vid sinnessjukhus och den tilltalade jämlikt
bestämmelse i 4 kap. blivit för observation där intagen. Där sådan intagning
skett, må domstolen eller domaren, på framställning av sjukvårdsläkaren,
besluta förlängning av den tid, inom vilken observationen skall vara
slutförd; har intagningen skett jämlikt 27 §, må den tilltalade ej före observationens
avslutande lämna sjukhuset. Ej må i fall, som nu sagts, förhör
enligt 5 kap. anställas.
31
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)
44 §.
Prövar domstol, efter det sådant utlåtande, som ovan i detta kapitel omförmäles,
blivit avgivet, medicinalstyrelsens utlåtande böra infordras, åligge
domstolen att till medicinalstyrelsen överlämna samtliga handlingar i målet.
Medicinalstyrelsen iige att föranstalta om förnyat, på undersökning av
den tilltalade grundat läkarutlåtande, och skall, om så sker, vad i 42 och
43 §§ för där avsedda fall stadgats i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Därvid skall dock följande iakttagas:
1) Det åligger medicinalstyrelsen att tillställa vederbörande läkare handlingarna
i målet.
2) Undersökning av häktad må verkställas av läkare vid det statens
sinnessjukhus, som av medicinalstyrelsen bestämmes, i vilket fall den häktade
skall dit överföras.
3) Jämväl medicinalstyrelsen äger att hos domstolen göra framställning,
som i 42 § andra stycket sägs, och påkalla intagning å sinnessjukhus av
tilltalad, som vistas å fri fot. Varder i anledning av framställning, som nyss
sagts, förhör utsatt, åligge domstolen eller domaren att underrätta medicinalstyrelsen
därom.
4) Vederbörande läkares utlåtande skall inom tid, som av medicinalstyrelsen
bestämmes, avgivas till medicinalstyrelsen, som ock äger att besluta
om anstånd med avgivandet.
45 §.
Har domaren på landet jämlikt 42 eller 43 § medgivit anstånd med läkarutlåtandes
avgivande, skall i avseende å klagan över beslutet så förfaras,
som om det meddelats av rätten.
Angående särskild talan mot beslut, varigenom domstol förordnat om intagande
å sinnessjukhus av tilltalad, som befinner sig å fri fot, skall vad i lag finnes
stadgat om sådan talan mot beslut angående häktande äga motsvarande
tillämpning. Har domstol eljest under rättegången meddelat beslut, som i
detta kapitel sägs, gånge beslutet i verkställighet ändå att det icke vunnit
laga kraft.
4G §.
Finner myndighet, vilken äger ålägga tvångsarbete, vid förhör med någon,
som är föremål för förfarande, avseende ådömande av sådant arbete, anledning
till antagande, att han är sinnessjuk, må han ej dömas till tvångsarbete
utan att läkares utlåtande inhämtats angående hans sinnesbeskaffenhet
och beträffande frågan, om han är i behov av vård å sinnessjukhus.
A sådant utlåtandes avgivande skola bestämmelserna i 42 och 43 §§ i
tillämpliga delar lända till efterrättelse med iakttagande av att vad där
stadgas om domstolen eller domaren i stället skall gälla om myndigheten;
dock att, om läkare hos myndigheten gjort framställning om förhör, det
skall ankomma på myndigheten att förordna om sådant förhör vid lämplig
underrätt och på rätten eller domaren att lämna myndigheten meddelande
32
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)
om förhöret och vidtaga de åtgärder, som i 42 § andra stycket omförmälas.
Ersättningen till den, som inkallats till förhöret, skall alltid stanna å statsverket.
Prövar myndigheten erforderligt, att jämväl medicinalstyrelsens
utlåtande inhämtas, skola stadgandena i 44 § därvid lända till efterrättelse
med enahanda avvikelser, som nyss angående läkares utlåtande sagts.
47 §.
1. Tilltalad, som enligt förut i detta kapitel meddelat stadgande intagits
å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning vid fångvården, skall tillsvidare
där kvarbliva, i den mån ej annat följer av vad nedan föreskrives.
Förklaras den intagne i infordrat utlåtande icke vara i behov av vård å
sinnessjukhus, må han ej vidare på grund av stadgande, som nyss sagts,
kvarliållas å sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen; är han häktad,
varde till häktet återförd. Samma lag vare, där domstol angående honom
meddelar slutligt utslag, som ej innefattar målets hänvisning till annan domstol,
samt han icke däri förklaras på grund av sin sinnesbeskaffenhet från
ansvar fri.
2. Har domstol meddelat utslag,
vari häktad, som icke jämlikt 1 mom.
kvarhålles å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning
vid fångvården, förklarats
på grund av sin sinnesbeskaffenhet
från ansvar fri, och är den
häktade enligt infordrat utlåtande i
behov av vård å sinnessjukhus eller i
fall, då utlåtande infordrats från såväl
läkare som medicinalstyrelsen och styrelsens
utlåtande lagts till grund för
straffriförklarandet, enligt sistnämnda
utlåtande i behov av sådan vård, skall
han därefter förvaras å sinnessjukavdelning
vid fångvården; och vare om
lionom lag som i 1 mom. sägs.
2. Har domstol meddelat utslag,
vari häktad, som icke jämlikt 1 mom.
kvarhålles å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning
vid fångvården, förklarats
på grund av sin sinnesbeskaffenhet
från ansvar fri, och är den
häktade enligt infordrat utlåtande i
behov av vård å sinnessjukhus eller
i fall, då utlåtande infordrats från såväl
läkare som medicinalstyrelsen och styrelsens
utlåtande lagts till grund för
straffriförklarandet, enligt sistnämnda
utlåtande i behov av sådan vård, skall
han därefter förvaras å sinnessjukavdelning
vid fångvården. Beträffande
den, som enligt vad nu stadgats slcall
förvaras å sinnessjukavdelning, vare lag
som i 1 mom. sägs.
3. Har någon, som enligt vad ovan sagts förvaras å sinnessjukhus eller
å sinnessjukavdelning vid fångvården, genom laga kraftägande utslag förklarats
på grund av sin sinnesbeskaffenhet från ansvar fri, skall han, om
han är intagen å sinnessjukhus, anses vara för vård där intagen samt, om
han förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården, för vård där förbliva, intill
dess plats å något statens sinnessjukhus kan beredas honom. I senare
fallet ankomme det på vederbörande fångvårdsmyndigliet att hos medicinalstyrelsen,
som har att i ämnet förordna, göra framställning om den straffriförklarades
intagande för vård å något statens sinnessjukhus. Yid sådan
33
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj ds proposition.) (Utskottets förslag.)
framställning skola, i liuvudskrifter eller bestyrkta avskrifter, fogas å fångvårdsanstalten
förvarade handlingar, som angå den straffriförklarade och äro
av betydelse för bedömande av hans sinnestillstånd.
Utan hinder av bestämmelserna i
första stycket gälle om fånge, som undefr
verkställighet av straff begått brott men
på grund av sm sinnesbeskaffenhet förklarats
från ansvar fri, vad i 48 §
finnes föreskrivet.
Föreligger beträffande någon, som icke är häktad, sådant fall, som avses
i. 2 mom., åligge det vederbörande länsstyrelse att, om domstolens utslag
vinner laga kraft, genast förordna om den straffriförklarades intagande å
sinnessjukhus för vård; och ankomme det på medicinalstyrelsen att, efter
anmälan av länsstyrelsen, bestämma, å vilket sinnessjukhus intagningen skall
ske. Kan plats å sådant ej omedelbart erhållas, varde den straffriförklarade
i. avbidan på dylik plats genom länsstyrelsens försorg för vård intagen å
sinnessjukavdelning vid fångvården.
4. Har någon, angående vilken utlåtande infordrats jämlikt 46 §, blivit
för undersökning intagen å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning vid
fångvården, må han ej på grund av nämnda lagrum där kvarhållas längre
än till dess utlåtandet avgivits.
5. Vad i 36 § finnes stadgat beträffande
den, som för observation intagits
å sinnessjukhus, skall lända till
efterrättelse jämväl i avseende å den,
som på grund av bestämmelse i detta
kapitel för undersökning intagits å
sådant sjukhus; dock skall i fråga om
handling, varav sjukvårdsläkaren enligt
nämnda paragraf skall taga kännedom,
gälla, att den ej må fortskaffas till
eller från för brott tilltalad, om den
innehåller något, som kan hindra brottets
upptäckt eller rannsakningens
gång.
5. Vad i 36 § finnes stadgat beträffande
den, som för observation intagits
å sinnessjukhus, skall lända till
efterrättelse jämväl i avseende å den,
som på grund av bestämmelse i detta
kapitel för undersökning intagits å
sådant sjukhus; dock skall i fråga om
handling, för vars vidarebefordran sjukvårdsläkarens
tillstånd enligt nämnda
paragraf erfordras, gälla, att den ej
må fortskaffas till eller från den, som
är tilltalad för brott, om den innehåller
något, som kan hindra brottets upptäckt
eller rannsakningens gång.
48 §.
1. Fånge, som befinnes lida av
sinnessjukdom eller kan misstänkas
lida av sådan sjukdom, skall så snart
ske kan för vård eller observation
intagas å sinnessjukavdelning vid fångvården.
Bihang till riksdagens protokoll 1929.
48 §.
1. Fånge, som befinnes lida av sinnessjukdom
eller beträfande vilken anledning
finnes till antagande, att han
lider av sådan sjukdom, skall så snart
ske kan för vård eller observation intagas
å sinnessjukavdelning vid fångvården.
9 sand. 2 avd. 20 haft. (Nr 35.) 79029 3
34
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)
Föreligger beträffande häktad sådant fall, som i första stycket sägs, och
skall han ej på grund av vad förut i detta kapitel stadgats förvaras å sinnessjukavdelning
vid fångvården eller å sinnessjukhus, skall han intagas å
sinnessjukavdelning, som nyss nämnts.
Befinnes någon, som är intagen å förvaringsanstalt för förminskat tillräkneliga
förbrytare eller å interneringsanstalt för aterfallsförbrytare, lida av
sinnessjukdom eller finnes anledning att hos sådan intagen förmoda dylik
sjukdom, må vederbörande anstaltsmyndigliet draga försorg om hans intagande
för vård eller observation å sinnessjukavdelning vid fångvården.
2. Kan sinnessjuk fånge antagas vara vid strafftidens slut i behov av
vård å sinnessjukhus, åligge det vederbörande fångvårdsmyndighet att i god
tid förut i den ordning, som i 2 kap. sägs, göra ansökan om att den sjuke
då varder intagen å sinnessjukhus. I sådant fall må vardattest utfärdas av
läkare, som är anställd vid fångvården, ändå att han samtidigt är läkare å
det sinnessjukhus, där intagning begärts; och varde i stället för levnadsberättelse
vid ansökningen, i huvudskrifter eller bestyrkta avskrifter, fogade
å vederbörande fångvårdsanstalt förvarade handlingar, som röra den sjuke
och äro av betydelse för bedömande av hans sinnestillstånd.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i avseende å
sinnessjuk, som skall utskrivas från förvaringsanstalt för förminskat tillräkneliga
förbrytare eller interneringsanstalt för återfallsförbrytare.
49 §.
Har tilltalad, som är intagen å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning
vid fångvården, blivit i målet hörd, må domstolen ej förordna om hans vidare
inställande, så framt ej särskilda skäl därtill äro. Innan sådant förordnande
meddelas, skall sjukvårdsläkarens yttrande inhämtas. Meddelas
utslag i den tilltalades frånvaro, åligge det rätten att föranstalta om att utslaget
delgives honom genom sjukvårdsläkarens försorg.
Vad i första stycket stadgas om tilltalad skall äga motsvarande tillämpning
å den, som är föremål för förfarande, avseende ådömande av tvångsarbete.
50 §.
Angående utskrivning från sinnessjukavdelning
vid fångvården av den,
som jämlikt 47 § där för vård förvaras,
samt angående förhör vid domstol
rörande sådan intagen skola bestämmelserna
i 3 och 5 kap. i tillämpliga
delar lända till efterrättelse; dock
skall vad i sagda kapitel föreskrivits
om rätt för överinspektören för sinnessjukvården
att föreslå utskrivning
eller påkalla förhör icke tillämpas.
50 §.
Angående utskrivning från sinnessjukavdelning
vid fångvården av den,
som jämlikt 47 § där för vård förvaras,
samt angående förhör vid domstol
rörande sådan intagen skola bestämmelserna
i 3 och 5 kap. i tillämpliga
delar lända till efterrättelse; dock
skall vad i sagda kapitel föreskrivits
om rätt för överinspektören för sinnessjukvården
att föreslå utskrivning
eller begära förhör icke tillämpas.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
35
(Kungl. Maj ds proposition.) . (Utskottets förslag.)
7 kap. Om handräckning.
Öl §.
Motsätter sig sinnessjuk, för vilken plats beretts å sinnessjukhus, att låta
sig där intaga, är vederbörande polis- eller militärmyndighet pliktig att på
begäran av den, som gjort ansökningen om intagning, lämna den handräckning,
som finnes vara av nöden.
Undandrager sig någon, som är tilltalad för brott eller föremål för förfarande,
avseende ådömande av tvångsarbete, samt vistas å fri fot, att iakttaga
vad enligt 43, 44 eller 46 § åligger honom eller behöver läkare för verkställande
av undersökning, varom där förmäles, skydd för sin personliga
säkerhet, skall ock på begäran av vederbörande läkare erforderlig handräckning
lämnas. Samma lag vare, där sådant fall prövas föreligga, att undersökning
må äga rum enligt 16 §, och den, om vilkens undersökning är fråga,
vägrar att underkasta sig densamma eller läkare för verkställande av undersökningen
behöver skydd för sin personliga säkerhet.
52 §.
Avviker å sinnessjukhus intagen därifrån, eller
avviker den, som jämlikt 47 § för vård förvaras å sinnessjukavdelning vid
fångvården, eller
underlåter den, som på försök utskrivits från sinnessjukhus eller från
sinnessjukavdelning vid fångvården, att, sedan förordnande om återintagning
meddelats eller försökstiden gått till ända, på anmaning åter där inställa sig,
skall, där sjukvårdsläkaren eller, vad angår den, som varit förvarad å sinnessjukavdelning
vid fångvården, fångvårdsmyndigheten det påkallar, för den
sjukes återförande till sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen handräckning
lämnas av vederbörande polismyndighet.
8 kap. Straffbestämmelser.
53 §.
Den, som utan sjukvårdsläkarens medgivande till någon, som är intagen
å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning vid fångvården, överlämnar eller
försöker överlämna vapen eller annat föremål, varmed den intagne lätteligen
kan tillfoga sig själv eller annan skada, straffes, där ej gärningen enligt
allmänna strafflagen är med högre straff belagd, med böter från och med
femtio till och med ettusen kronor eller med fängelse.
54 §.
Den, som förhjälper eller söker förhjälpa någon, som är intagen å sinnessjukhus
eller jämlikt 47 § för vård förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården,
att avvika från sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen, straffes
36
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts proposition.) . (Utskottets förslag.)
med böter från och med femtio till och med ettusen kronor eller med fängelse.
Yar den intagne farlig för annans personliga säkerhet och hade gärningsmannen
vetskap därom, må till straffarbete i högst ett år dömas.
55 §.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfälle kronan. Saknas tillgång till
deras fulla gäldande, varde de förvandlade enligt allmän strafflag.
9 köp. Om klagan över medicinalstyrelsens
beslut.
56 §.
Över beslut, som av medicinalstyrelsen
meddelats i ärende, varom i 2 ,§
förmäles, må talan fullföljas hos Konungen
i vederbörande statsdepartement
före klockan tolv å trettionde dagen efter
den, då klaganden erhöll del av beslutet;
dock må allenast i samband med klagan
över beslut rörande utskrivning eller
skiljande från sinnessjukhus eller från
sinnessjukavdelning vid fångvården ändring
sökas i beslut, som under ärendets
handläggning meddelats i fråga om förhör
vid domstol angående den intagne.
Vill den intagne föra klagan enligt
vad i första stycket sägs, skall bestämmelsen
i 26 § andra stycket äga motsvarande
tillämpning.
Övergångsbestämmelser.
57 §. 56 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931.
58 §. 57 §.
Genom denna lag upphävas
förnyade stadgan den 14 juni 1901 (nr 48) angående sinnessjuke tillika
med alla de särskilda föreskrifter, vilka innefatta ändring eller förklaringav
bestämmelserna i sagda stadga eller tillägg därtill, allt i den mån stadgan
eller föreskrifterna behandla ämnen, varom bestämmelser äro meddelade i
denna lag;
skrivelsen den 9 mars 1826 angående föreskrift huru förfaras bör, då en
för brott tilltalad person uppgives vara eller vid gärningens begående hava
varit vansinnig, och fråga om hans befriande, på sådan grund, från ansvar
uppstår;
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
37
(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)
så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot
denna lags bestämmelser.
58 §.
Har ärende, som enligt denna lag
tillhör sinnessjuknämndens handläggning,
inkommit till medicinalstyrelsen
före den 1 januari 1931, varde ärendet
ändock överlämnat till nämnden, där det
ej redan blivit för slutligt avgörande
inför styrelsen föredraget.
59 §.
bå länge särskild sinnessjukavdelning vid fångvården ej finnes i Gotlands
län, må sådan undersökning av häktad, varom i 42, 44 eller 46 § förmäles,
inom länet verkställas av läkare vid statens sinnessjukhus därstädes och
den häktade för sådant ändamål dit överflyttas.
60 §.
Har domstol före den 1 januari 1931 i då anhängigt brottmål infordrat
utlåtande beträffande tilltalads sinnesbeskaffenhet, skall i stället för vad i
denna lag finnes stadgat om utredning i sådant avseende vad hittills därom
gällt lända till efterrättelse.
61 §.
Bestämmelserna i 47 § 3 mom. första stycket andra och tredje punkterna
och i 50 § skola tillämpas jämväl å den, som efter att hava på grund av
sin sinnesbeskaffenhet friats från ansvar för begånget brott blivit enligt hittills
gällande ordning i avbidan på plats å sinnessjukhus intagen å sinnessjukavdelning
vid fångvården.
2:o) Lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 12 juni 1885 (nr 27)
angående lösdrivares behandling.
Härigenom förordnas, att 7 § i lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares
behandling skall erhålla följande ändrade lydelse:
7 §•
Den som i följd av ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförliet
eller lyte är oförmögen att genom arbete förvärva vad till livets uppehållande
oundgängligen erfordras, må ej dömas till tvångsarbete, eller, om han
börjat sådant undergå, därmed fortfara; och varde han, därest han tillhör
annat län än det, där han vistas, av Konungens befallningshavande översänd
eller förpassad till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket han
38
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
i fråga om fattigvård har hemortsrätt. Utan hinder av vad sålunda stadgats
må dock den, som är i behov av vård å sinnessjukhus, kvarhållas å tvångsarbetsanstalt,
intill dess dylik vård kan beredas honom.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931.
B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att de önskemål, som av utskottet uttalats vid behandlingen av
4, 14 och 18 §§ i förslaget till sinnessjuklag, måtte bliva vederbörligen
beaktade; samt
C) att de i anledning av förevarande proposition väckta motionerna,
i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
ovan hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 3 maj 1929.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Almkvist, Sigfrid Hansson,
Frändén, Petrén, Granström och Norman;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Bos, Hage, Johanson i
Hallagården, Wallerius, Johansson i Sollefteå, Andersson i Rasjön och Osberg.
Reservationer:
1) av herrar von Sydow, Sigfrid Hansson, Frändén, Ros, Wallerius och Andersson
i Rasjön, vilka anfört följande:
»Vi anse, att utskottet i fråga om 2 § i sinnessjuklagen bort förorda Kungl.
Maj:ts förslag, enligt vilket befogenheten att pröva berättigandet av patients
kvarliållande å sinnessjukhus tillagts medicinalstyrelsen, utökad med vissa lekmannaelement,
och icke den av två motionärer förordade sinnessjuknämnden.
Då högsta tillsynen å sinnessjukvården i riket tillkommer medicinalstyrelsen,
är det naturligt, att ärenden av nu ifrågavarande beskaffenhet böra tillhöra
styrelsens behörighetsområde. Kravet å deras överflyttning från styrelsen
till en särskild niimnd synes bottna i ett visst misstroende till styrelsen
39
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
och våra svenska sinnessjukläkare, ett misstroende, som enligt vår mening
i stort sett saknar grund. Att nämnden erhållit lekmannamajoritet innebär,
att man givit lekmannaomdömet företräde framför sakkunskapen, en anordning,
som särskilt i dessa frågor, där den vetenskajdiga insiktens omdöme
måste vara det avgörande, är förenad med en betydande risk. — I flera
efterföljande paragrafer i sinnessjuklagen fordrar konsekvensen av denna vår
uppfattning motsvarande ändring.
Vi hemställa alltså, att 2 § i sinnessjuklagen måtte antagas i följande, i
propositionen innefattade lydelse:
2 §•
Då medicinalstyrelsen enligt denna lag handlägger fråga om utskrivning
eller skiljande från sinnessjukhus eller från sinnessjukavdelning, tillhörande
fångvården, av någon, som blivit intagen för vård eller observation, eller om
förhör inför domstol angående sålunda intagen, skola i avgörandet deltaga
chefen för den byrå, till vars handläggning ärendet hör, ytterligare en byråchef,
vilken utses av generaldirektören bland de byråchefer, vilka äro legitimerade
läkare, och en av generaldirektören tillkallad psykiater i medicinalstyrelsens
vetenskapliga råd ävensom två av Konungen särskilt förordnade
ledamöter. Generaldirektören må inträda såsom ledamot i stället för den
av honom utsedde byråchefen.
De ledamöter, som skola särskilt förordnas av Konungen, skola utses fölen
tid av fem kalenderår i sänder. Avgår någon av dem, skall ny ledamot
utses för den återstående tiden. Av nämnda ledamöter, vilka icke må vara
läkare, skall den ene vara eller hava varit ordinarie innehavare av domarämbete.
För vardera ledamoten förordnar Konungen eu eller flera suppleanter,
vilka skola uppfylla de för ledamoten stadgade behörighetsvillkoren.
Förhandlingarna ledas av generaldirektören, om han deltager i handläggningen,
men eljest av den i tjänsten äldste av de däri deltagande byråcheferna.
Såsom medicinalstyrelsens beslut gälle den mening, varom de
flesta förenat sig. Beslut ma ej fattas, med mindre samtliga ledamöter eller
suppleanter för dem deltaga i avgörandet.
Mot den, som deltager i avgöranden, vilka avses i denna paragraf, gälle
samma jäv som i lag stadgas i fråga om domare.
Därjämte hemställa vi, att, såsom följd härav och med beaktande av viss
formell ändring i 34 §, nedanstående paragrafer i sinnessjuklagen måtte antagas
i följande lydelse:
= propositionen.
14 § första stycket.
= propositionen.
20 §.
= propositionen.
21 § första stycket.
= propositionen.
22 §.
— propositionen.
40 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
23 §.
= propositionen.
26 § andra stycket.
= propositionen.
34 §.
Förmenar någon, som jämlikt 28, 32 eller 33 § är för observation intagen
å sinnessjukhus, att tillräckliga skäl för hans intagande ej förelegat
eller att han eljest obehörigen kvarhålles, må han genom skriftlig framställning
hos medicinalstyrelsen påkalla prövning av frågan därom; och äge i
sådant fall bestämmelserna i 26 § motsvarande tillämpning.
Beslutar medicinalstyrelsen, att den intagne skall skiljas från sjukhuset,
skall styrelsen genom telegram eller på annat lika skyndsamt sätt underrätta
sjukvårdsläkaren därom; och vare denne pliktig att vidtaga de åtgärder,
som enligt vad förut i detta kapitel stadgats åligga sjukvårdsläkare i fall,
då han förordnat om skiljande från sinnessjukhus av där intagen person.
56 §.
57 §.
58 §.
2) av herrar Almkvist, Sigfrid Hansson, Petrén, Granström, Norman, Johansson
i Sollefteå och Andersson i Easjön, som anfört följande:
»I det år 1923 avgivna förslaget till lag om vård om sinnessjuka fordrades
för frivilligt ingående å sinnessjukhus endast eu skriftlig ansökan av vederbörande.
Enligt 1927 års förslag till lag om sinnessjuka m. in. skulle för
frivilligt ingående fordras, att sökandens namnteckning vore bestyrkt av två
ojäviga vittnen, och i den kungl. propositionen har bestämmelsen i fråga
skärpts därhän, att ansökningen skall vara försedd med intyg av två ojäviga
vittnen, att sökanden frivilligt tecknat sitt namn därå. Skulle detta bliva
villkoret för frivilligt ingående å sinnessjukhus, bleve icke mycket vunnet
med införandet av detta nya institut. Ty helt naturligt är, att den, som
känner sig vara i behov av vård å sinnessjukhus eller att intagas för observation
därå, i allmänhet icke gärna vill anförtro detta åt utomstående, varför
kravet på intyg av sådana personer om att ansökan om intagning å sinnessjukhus
är frivilligt undertecknad säkerligen ofta skulle få till följd, att intagningen
å sinnessjukhus bleve uppskjuten, tills sjukdomen ytterligare utvecklat
sig därhän, att de anhöriga blivit övertygade om nödvändigheten av
vård å sinnessjukhus och ingiva ansökning härom. Därmed förlorades emellertid
det som framförallt skulle vinnas med tillåtelsen att frivilligt ingå å
sinnessjukhus, nämligen den tidigare intagningen med därav följande mildare
sjukdomsförlopp. Då vi icke kunna finna några rimliga skäl att omgärda
den ifrågasatta rätten att ingå frivilligt å sinnessjukhus med besvärande
skrankor, som skulle göra densamma tämligen illusorisk, få vi påyrka,
= propositionen.
= propositionen.
= propositionen.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 4]
att andra punkten i första stycket av 9 § i förslaget till sinnessjuklag utgår
samt att motsvarande ändring göres i 27 § andra stycket.
Vi anse således, att nedanstående paragrafer i sinnessjuklagen böra erhålla
följande avfattning:
9 §''
Ansökan om intagande å sinnessjukhus för vård skall göras skriftligen
hos sjukvardsläkaren och vara av sökanden egenhändigt undertecknad.
Göres ansökningen ej av den sjuke själv eller av hans make eller av anförvant,
som har gemensam bostad med den sjuke, eller, om den sjuke äromyndig,
av den, som enligt lag har att sörja för hans person, skall anledningen
därtill uppgivas i ansökningen.
27 §.
_ Önskar någon låta sin sinnesbeskaffenhet undersökas, må han efter därom
gjord ansökan för observation intagas å sinnessjukhus.
Ansökningen skall göras skriftligen hos sjukvårdsläkaren samt vara av
sökanden egenhändigt undertecknad. Ansökningen bör innehålla redogörelse
för de omständigheter, som föranlett densamma.
Är sökanden omyndig, skall vid ansökningen fogas skriftligt medgivande
till intagningen av den, som enligt lag har att sörja för hans person. Vid
ansökningen bör fogas prästbevis, som i 10 § sägs. Är prästbevis ej bifogat,
vare sjukvårdsläkaren pliktig att, då intagning skett, skyndsamt från vederbörande
pastorsämbete införskaffa sådant.»
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 samt. 2 avd. 20 käft. (Nr 35.)
790 29
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:247 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till sinnesssjuklag m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten