Sök i Ratio Lex

Betänkande med förslag till de författningar i ämnet, vilka enligt de sakkunnigas förmenande borde erhålla karaktären av lagar, stiftade av konung och riksdag gemensamt jämlikt § 87 regeringsformen, ävensom till viss ändring i lagen om fattigvården

1929-05-03 · 41 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 38 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1929:35, Betänkande med förslag till de författningar i ämnet, vilka enligt de sakkunnigas förmenande borde erhålla karaktären av lagar, stiftade av konung och riksdag gemensamt jämlikt § 87 regeringsformen, ävensom till viss ändring i lagen om fattigvården

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1929 kl. 2 e. m.

Utldtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition

med förslag till sinnessjuklag m. m., dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 16 februari 1929 avlämnad proposition, nr 87, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

med åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda förslag till sinnessjuklag

och till lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 12 juni 1885 (nr 27) angående

lösdrivares behandling.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft

följande i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen

nr 244 i första kammaren av herr Petrén och nr 246 i samma kammare av

herr Schlyter samt nr 370 i andra kammaren av herr Hamrin.

Samtliga tre motioner åsyfta ändring i 2 § i förslaget till sinnessjuklag; i

de två senare hemställes därjämte om vissa av dylik ändring föranledda, delvis

icke närmare angivna ändringar i andra paragrafer i samma förslag. Närmare

redogörelse för motionerna kommer att lämnas vid nämnda paragraf.

Det i propositionen framlagda förslaget avser att ersätta de delar av den nu

gällande, den 14 juni 1901 utfärdade kungl. stadgan angående sinnessjuka,

vilka ansetts vara av allmän civillags karaktär. Förslaget är resultatet av ett

mer än femtonårigt utredningsarbete. Den första av de till grund för förslaget

liggande utredningarna igångsattes nämligen redan den 12 september 1913, i

det att dåvarande chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte, med stöd av

Kungl. Maj:ts bemyndigande, nämnda dag uppdrog åt fem sakkunniga att,

bland annat, verkställa en revision av ovannämnda stadga, De sakkunniga.

»1913 års sakkunniga», avgåvo betänkande i ämnet den 26 november 1923

(Statens offentliga utredningar 1923: 74).

Förslaget, över vilket yttranden i vederbörlig ordning infordrades, befanns

icke kunna utan ytterligare utredning läggas till grund för lagstiftningsåtgärder.

I följd därav blevo den 12 februari 1926 tre sakkunniga av dåvarande

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, enligt Kungl. Maj:ts

bemyndigande, tillkallade för att inom departementet biträda med fortsatt utredning

av frågan om revision av gällande bestämmelser angående sinnessjuka.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 saml. 2 avd. 20 käft. (Nr 35.) 790 29 1

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

De viktigaste

nyheterna i

propositionen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Dessa sakkunniga, »1926 års sinnessjuksakkunniga», avgåvo den 2 juni 1927

betänkande med förslag till de författningar i ämnet, vilka enligt de sakkunnigas

förmenande borde erhålla karaktären av lagar, stiftade av konung och

riksdag gemensamt jämlikt § 87 regeringsformen, ävensom till viss ändring i

lagen om fattigvården (Statens offentliga utredningar 1927: 10).

Den 18 juni 1927 tillkallade slutligen dåvarande chefen för socialdepartementet,

statsrådet Pettersson, jämlikt meddelat bemyndigande, ytterligare två

■sakkunniga att jämte de förut tillkallade biträda med den fortsatta utredningen

av frågan om revision av gällande bestämmelser angående sinnessjuka, varefter

1926 års sakkunniga den 23 juni 1928 avgåvo betänkande med förslag till

sådana författningar i ämnet, vilka enligt de sakkunnigas förmenande borde

utfärdas i administrativ ordning (Statens offentliga utredningar 1928: 18).

Över 1926 års sakkunnigas förslag, av vilka det år 1927 avgivna närmast

ligger till grund för propositionen, hava yttranden infordrats från vederbörande

myndigheter.

En framträdande nyhet i förslaget är, att väsentliga delar av föreskrifterna,

angående sinnessjuka meddelas genom lag, stiftad jämlikt § 87 regeringsformen

av konungen och riksdagen gemensamt. Att man icke längre, såsom skett i

samtliga tidigare författningar i ämnet, ansett ifrågavarande område böra regleras

i administrativ ordning, beror därpå, att vissa hithörande regler medföra

inskränkning i allmänna medborgerliga rättigheter eller innebära förpliktelser

för kommun.

I förslaget framträder som ett huvudsyfte att skapa förstärkta garantier till

skydd mot icke berättigade ingrepp i den personliga friheten.

Sålunda förordas införandet av en lagstadgad klagorätt mot obehörigt kvarhållande

å sinnessjukhus. Den, som är intagen å sinnessjukhus, liksom vissa

honom närstående — förmyndare, god man, make, anförvant, för vårdkostnaden

ansvarig — äro berättigade att i fall, då utskrivningsbefogenheten tillkommer

den för sjukvården ansvarige läkaren, »sjukvårdsläkaren», från denne hänskjuta

utskrivningsfrågan ej blott, såsom i gällande stadga medgives, till överinspektören

för sinnessjukvården i riket utan därjämte till medicinalstyrelsen.

Då utskrivningsbefogenheten, såsom fallet är med vissa sinnessjuka, vilka begått

brottsliga gärningar, tillkommer medicinalstyrelsen, berättigas den intagne och

honom närstående att hos styrelsen påkalla prövning av utskrivningsfrågan.

Det nya ligger här icke i att rätt till hänvändelse till medicinalstyrelsen

införts — en sådan rätt anses redan nu förefinnas på grund av allmänna

rättsregler — utan däri, att rätten uttryckligen fastslagits genom allmän lag

och att medicinalstyrelsen skall hava en särskild sammansättning, när den

avgör dylika frågor liksom av sjukhusmyndigheterna väckta frågor om utskrivning

av sinnessjuka, vilka begått brottsliga gärningar. Härvid skall

nämligen medicinalstyrelsen enligt förslaget bestå av chefen för styrelsens

hospitalsbyrå, generaldirektören eller en av honom utsedd byråchef, som

är läkare, en av generaldirektören tillkallad psykiater i medicinalstyrelsens

vetenskapliga råd samt två lekmän, förordnade av Konungen för en tid av fem

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 3

kalenderår i sänder. Mot medicinalstyrelsens beslut må talan i vanlig ordning

fullföljas hos Kungl. Maj:t.

Vidare stadgas, att, då någon intagits för vård, sjukvårdsläkaren skall

vara skyldig att inom viss kortare tid — fjorton eller tio dagar — pröva, huruvida

den intagne är i behov av vård å sinnessjukhus, samt att den intagne skall,

därest vid prövningen icke framgår, att behov av vård å sinnessjukhus förefinnes,

ofördröjligen utskrivas från sjukhuset.

Slutligen föreskrives, att för vinnande av utredning angående omständigheter

av betydelse för frågan, huruvida å sinnessjukhus intagen är i behov av

vård å sådant sjukhus, förhör vid domstol skall kunna äga rum. Sådant förhör

skall ej kunna pakallas av annan än myndighet, som äger att besluta om utskrivning.

Hemställer den intagne eller annan, som äger påkalla hans utskrivande,

att förhör skall begäras, skall sadan hemställan efterkommas, om förhöret

ej befinnes obehövligt. Vare sig fråga om förhör väckts genom sådan

hemställan eller utskrivningsmyndighet av eget initiativ överväger dylik

fråga, må emellertid förhör i intet fall begäras, om erforderlig utredning utan

olägenhet kan vinnas på annat sätt.

Å. andra sidan har samhällets intresse av skydd mot farliga sinnessjuka til 1- godosetts genom åtskilliga bestämmelser.

Bland dessa märkas de, som medgiva polis-, respektive militärmyndighet att

föranstalta om tvångsintagning för observation av person, som uppenbarligen

är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv och som enligt intyg av

läkare kan misstänkas vara sinnessjuk.

Vidare stadgas, att frågan om utskrivning av straf fri förklarade samt

av andra sinnessjuka brottslingar, vilka begått för annans personliga säkerhet

eller eget liv farliga handlingar, skall vara förbehållen medicinalstyrelsens

prövning.

Sinnessjukhusens ändamal att vara icke blott förvaringsplatser för farliga

sinnessjuka utan tillika — och framför allt — vårdanstalter för vårdbehövande

sinnessjuka överhuvud har beaktats bland annat genom bestämmelser om rätt

för sinnessjuka att frivilligt söka inträde — för vård eller för observation. I

samband härmed ma nämnas, att hospitalsnamnet fått försvinna.

Ett särskilt kapitel ägnas undersökning av sinnessjuka tilltalade, fångar

och lösdrivare. Som den viktigaste nyheten möter här bestämmelsen om obligatorisk

undersökning av vissa grövre förbrytare. I nära anslutning till vad som

torde kunna betraktas såsom härskande praxis föreskrives såsom allmän regel,

att för brott tilltalad, vilken kan misstänkas vid tiden för brottets begående varit

av sinnesbeskaffenhet, som utesluter eller minskar straffbarheten, ej må dömas

skyldig till brottet utan att utlåtande angående hans sinnesbeskaffenhet inhämtats.

Utan att dylikt utlåtande inhämtats må tilltalad icke interneras eller

dömas till straffarbete i ett år eller däröver för mord eller för mordbrand eller

annat eldsåsättande, som skett i sviklig avsikt, eller för försök till något av

dessa brott.

Ytterligare eu nyhet ligger däri, att uttryckliga regler meddelats angående inhämtande

av utlåtande rörande sinnesbeskaffenheten hos den, som misstänkes

s. 4 Kontrollera mot PDF

TJtskottet.

Motioner.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

vara sinnessjuk och i fråga om vilken man inlett förfarande, som avser ådömande

av tvångsarbete.

Rörande sättet för utlåtandens inhämtande föreslås sådana ändringar i gällande

regler, att utlåtande angående häktad alltid skall infordras från psykiatriskt

fackutbildad läkare vid fångvården tillhörande sinnessjukavdelning samt

att domstolen skall äga pröva, huruvida medicinalstyrelsens utlåtande skall

inhämtas. Sistnämnda nyhet, som föranledes av att medicinalstyrelsens rättspsykiatriska

nämnd, å vilken rättspsykiatriska utlåtandens avgivande ankommer,

omöjligen skulle hinna att taga befattning med alla de utlåtanden, som i framtiden

komma att behövas, kompletteras emellertid med en bestämmelse, som

gör det möjligt för medicinalstyrelsen att fästa domstolens uppmärksamhet på

behovet av ytterligare psykiatrisk granskning av tilltalads sinnesbeskaffenhet

och sålunda övervaka, att de rättspsykiatriska fallen behandlas efter enhetliga

principer.

Förslaget till lag om ändring i lagen angående lösdrivares behandling avser

att möjliggöra, att den, som å tvångsarbetsanstalt befunnits sinnessjuk och i

behov av vård å sinnessjukhus, må kunna i avbidan å plats å sådant sjukhus

kvarhållas å anstalten, så att det ej, såsom nu är fallet, blir nödvändigt att,

oavsett om möjlighet förefinnes att vårda honom i hemorten, omedelbart dit

översända honom.

De framlagda förslagen skola enligt propositionen träda i kraft den 1 januari

1931.

Enligt utskottets uppfattning föreligger behov av ändring i gällande bestämmelser

i de fall, då propositionen enligt den lämnade redogörelsen innefattar

förslag härom. En sådan reform bör, såsom i propositionen föreslås, ske genom

av konung och riksdag gemensamt stiftad lag i ämnet. I stort sett synes vad

i propositionen föreslagits för att tillgodose berörda reformbehov väl motiverat.

På vissa punkter har emellertid utskottet icke kunnat ansluta sig till propositionen.

Detta gäller särskilt den viktiga frågan om sättet för den lagstadgade

klagorättens anordnande. För de av utskottet föreslagna ändringarna i propositionen

kommer redogörelse att lämnas vid de särskilda paragraferna. I den mån

dessa icke i det följande beröras, hava de av utskottet lämnats utan erinran.

Förslaget till sinnessjuklag.

2 §.

Beträffande denna paragraf har hemställts

l:o) i den av herr Petrén väckta motionen, att paragrafens första stycke

måtte få följande ändrade lydelse:

Då medicinalstyrelsen enligt denna lag handlägger fråga om utskrivning eller

skiljande från sinnessjukhus eller från sinnessjukavdelning, tillhörande fångvården,

av någon, som blivit intagen för vård eller observation, eller om förhör

inför domstol angående sålunda intagen, skola i avgörandet deltaga chefen för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 5

den byrå, till vars handläggning ärendet hör, ytterligare en byråchef, vilken

utses av generaldirektören bland de byråchefer, vilka äro legitimerade läkare,

och överinspektören för sinnessjukvården i riket eller, vid förfall för denne, en

av generaldirektören tillkallad psykiater i medicinalstyrelsens vetenskapliga råd

ävensom två av Konungen särskilt förordnade ledamöter. Generaldirektören må

inträda såsom ledamot i stället för den av honom utsedda byråchefen.

2:o) i den av herr Schlyter väckta motionen, att riksdagen måtte giva paragrafen

ungefär följande lydelse:

För behandling av vissa sinnessjukvården rörande frågor skall finnas en särskild

sinnessjuknämnd.

Sinnessjuknämnden skall bestå av fem ledamöter, utsedda av Konungen för

en tid av fem kalenderår i sänder. Avgår någon av dem, skall ny ledamot utses

för den återstående tiden.

Av ledamöterna skola två vara i sinnessjukvård särskilt kunniga läkare. Av

de övriga ledamöterna, vilka icke må vara. läkare, skall en vara eller hava varit

ordinarie innehavare av domarämbete. För en var av ledamöterna förordnar

Konungen en eller flera suppleanter, vilka skola uppfylla de för ledamoten

stadgade behörighetsvillkoren. Bland de ledamöter, som icke äro läkare, utser

Konungen en till ordförande och en till vice ordförande.

Såsom sinnessjuknämndens beslut gäller den mening, varom de flesta förenat

sig. Beslut må ej fattas, med mindre samtliga ledamöter eller suppleanter för

dem deltaga i avgörandet.

Mot den, som i nämnden sitter, gälle samma jäv som i lag stadgas i fråga om

domare.

Mot nämndens beslut må talan ej föras.

Närmare föreskrifter angående nämndens verksamhet meddelas av Konungen.

3:o) i den av herr Hamrin väckta motionen, att paragrafen måtte erhålla

följande lydelse:

För behandling av vissa sinnessjukvården rörande frågor skall finnas en sinnessjuknämnd.

Sinnessjuknämnden skall besta av fem ledamöter, utsedda av Konungen för

en tid av fem kalenderår i sänder. På Konungen ankomme ock att för samma

tid utse en eller flera särskilda suppleanter för en var av ledamöterna samt att

förordna om ordförandeskapet inom nämnden.

Av ledamöterna skall en vara eller hava varit ordinarie innehavare av domarämbete

och en vara en i sinnessjuk vård särskilt kunnig läkare. Enahanda behörighetsregler

skola gälla i avseende å suppleanterna för nämnda ledamöter.

Sinnessjuknämnden är icke beslutför, där icke utom ordföranden minst tre

deltaga i avgörandet. Såsom nämndens beslut gälle den mening, varom de flesta

förenat^ sig; äro rösterna lika fördelade, skilje ordföranden.

I fråga om jäv mot den, som i nämnden sitter, gälle vad i lag finnes om jäv

mot domare stadgat.

Närmare föreskrifter angående nämndens verksamhet meddelas av Konungen.

Medan numera i stort sett enighet torde råda därom, att bestämmelser om

en lagstadgad klagorätt över intagning och kvarhållande å sinnessjukhus måste

ingå i en reformerad författning rörande sinnessjuka, råder alltjämt i olika avseenden

meningsskiljaktighet i frågan, huru den myndighet, som skall handhava

klagoärendena och ärenden angående utskrivning av sinnessjuka, vilka

begått brottsliga gärningar, bör vara organiserad. Denna meningsskiljaktighet

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

framträder rörande tre punkter av principiell natur. Den gäller sålunda, om en

dylik klagoinstans bör utgöras av medicinalstyrelsen eller av en särskild sinnessjuknämnd,

om klagoinstansen bör hava läkarmajoritet eller lekmannamajoritet

samt om dess beslut böra få överklagas hos Kungl. Maj :t i statsrådet eller icke.

Propositionen ansluter sig i en var av tvistepunkterna till det först angivna

alternativet. Den motsatta ståndpunkten företrädes åter i de av herrar

Schlyter och Hamrin väckta motionerna, av vilka den senare helt överensstämmer

med det av 1926 års sakkunniga år 1927 framlagda förslaget, medan

den förra ansluter sig till sakkunnigförslaget med vissa modifikationer, de flesta

sådana som inom lagrådet förklarats äga företräde framför det ursprungliga

sakkunnigförslaget.

De skäl, som åberopas för att ifrågavarande ärendens prövning uppdrages åt

medicinalstyrelsen, äro huvudsakligen två. Dels skulle klagoinstansens förläggande

utanför styrelsen medföra en dualism inom ledningen av sinnessjukvården,

dels skulle större möjlighet uppstå för en motsättning mellan de myndigheter,

som hava att bedöma tilltalads tillräknelighet, och den myndighet, som har

att besluta om utskrivning av straffriförklarad, som intagits å sinnessjukanstalt

för vård. Intetdera av dessa skäl har synts utskottet avgörande. Någon verklig

dualism inom sinnessjukvårdens ledning torde inrättandet av en nämnd icke

medföra redan på den grund, att nämndens uppgift att besluta om utskrivning

av intagna personer på intet sätt torde komma i motsättning till medicinalstyrelsens

uppgift att administrativt omhänderhava sinnessjukvårdsväsendet samt

att övervaka sjukvården å sinnessjukanstalterna. Ifrågavarande invändning

riktar sig således allenast mot det förhållandet, att tvenne olika myndigheter

skulle komma att i skilda avseenden få befattning med sinnessjukvården. En

sådan fördelning av uppgifterna har utan olägenhet kunnat genomföras vid de

fångvårdsstyrelsen underställda förvarings- och interneringsanstalterna, där den

s. k. interneringsnämnden handhar bland annat utskrivningsfrågorna. Visserligen

äro förhållandena å sist berörda område och å det förevarande ej fullt

jämförliga, i det att chefen för fångvårdsstyrelsen skall vara ledamot av interneringsnämnden.

Emellertid torde en motsvarande fördelning ej heller på den

egentliga sinnessjukvårdens område medföra några svårigheter, i all synnerhet

som man måste förutsätta, att samarbete kommer att äga rum emellan en särskild

sinnessjuknämnd och medicinalstyrelsen, i den mån sådant visar sig

gagneligt. I själva verket innefattar även propositionen en fördelning av den

art, varom här talats, i det att den medför, att medicinalstyrelsen såsom klagoinstans

erhåller en helt annan sammansättning än medicinalstyrelsen såsom

högsta förvaltningsmyndighet för sinnessjukhusen, låt vara att olikheten döljes

genom det gemensamma namnet.

Vad angår den fördel, som skulle ligga däri, att, om medicinalstyrelsen bleve

klagoinstans, motsättningen mellan de myndigheter, som hava att bedöma

tilltalads sinnesbeskaffenhet, och utskrivningsmyndigheten för straffriförklarade

skulle bliva mindre, är att erinra, att enligt propositionen, jämförd

med gällande processordning, tillräknelighetsf rågan avgöres av vederbörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

i

domstol på grundvalen av utlåtande, som avgivits antingen av viss i sinnessjukvård

kunnig läkare eller ock av denne och medicinalstyrelsens rättspsykiatriska

nämnd. Utskrivning av straffriförklarade skall enligt propositionen tillkomma

medicinalstyrelsen, för vars sammansättning vid utskrivningsfrågors avgörande

tidigare redogjorts. Reglerna härom innefatta, att två av de ledamöter,

som tillhöra medicinalstyrelsen såsom utskrivningsmyndighet, i vissa fall skola

hava deltagit i rättspsykiatriska nämndens behandling av tillräknelighetsfrågan.

Då tillräknelighetsfrågan är en domstolsfråga, förefinnes givetvis under

alla förhållanden en möjlighet till motsättning mellan domstolen och propositionens

klagoinstans, i det att domstolens utlåtande kan hava avgivits utan

rättspsykiatriska nämndens hörande eller mot dess yttrande vara grundat på

den först tillkallade läkarens mening. I den mån den rättspsykiatriska nämndens

utlåtande lägges till grund för domstolens beslut — och detta torde komma

att bliva det normala i alla tvivelaktiga fall — innefattar väl propositionen något

större förutsättningar för att klagoinstansen skall hysa samma uppfattning

angående den straffriförklarades sinnestillstånd som den, vilken uttalats i utslaget.

Någon egentlig betydelse kan emellertid icke tillmätas detta förhållande.

Man torde nämligen kunna utgå ifrån att varje klagoinstans respekterar domstolens

utslag. Kommer klagoinstansen till den uppfattningen, att en straffriförklarad

vid tiden för brottets begående varit tillräknelig, får följden ej bliva den,

att en omedelbar utskrivning äger rum, utan klagoinstansen bör. såsom i propositionen

klarlägges, draga försorg om att målet återupptages. I annat fall skulle

man, vilket system man än väljer, kunna komma till ett så otillfredsställande

resultat, som att en farlig brottsling skulle varken undergå straff eller bli omhändertagen

för sjukhusbehandling.

De skäl, som åberopas till förmån för en särskild sinnessjuknämnd, sammanhänga

nära med dem, som föranlett förslaget att överhuvudtaget införa en lagstadgad

klagorätt. Skall verkligen en sådan rätt få åsyftad betydelse, är det

av vikt, att man skapar en klagoinstans, som för allmänheten i möjligaste mån

framstår såsom på en gång opartisk och auktoritativ, så att den blir i stånd att

skänka den på detta område i hög grad önskvärda trygghetskänslan. Denna synpunkt

tillgodoses bättre genom en särskild nämnd än genom medicinalstyrelsen,

i det att nämnden kommer att stå mera fri än styrelsen gentemot de i första

hand beslutande sinnessjukläkarna. Systemet med nämnd innefattar också den

fördelen, att Kungl. Maj:t blir helt obunden vid valet av medlemmar i klagoinstansen

och således kan beakta angelägenheten av att klagoinstansen får en

sådan sammansättning, att den kan förväntas komma i åtnjutande av allmänhetens

förtroende.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får utskottet för sin del förorda, att

klagoinstansen organiseras som en särskild nämnd.

Yad angår frågan, huruvida denna nämnd bör hava läkar- eller lekmannamajoritet,

är att erinra om att såsom skäl för läkarmajoritet i propositionen

anföres, att en lekmannamajoritet skulle innebära en viss risk för ett underkännande

av sakkunskapens berättigade synpunkter. Denna farhåga kan utskottet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

icke delä. Utskottet anser sig hava all anledning att räkna med att lekmännen

skola handla i riktig insikt om att sinnessjukhusens ändamål är ej blott att

vårda sinnessjuka utan även att skydda samhället mot farliga sådana. Det kan

alltså enligt utskottets mening förväntas, att lekmännen i nämnden skola, å ena

sidan, då det gäller en icke farlig patient, kräva övertygande skäl för att behov

av sjukhusvård föreligger, och å andra sidan, i fråga om farliga patienter, begära

tillfredsställande utredning om att utskrivning kan ske utan fara för

annans personliga säkerhet. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att,

om tvenne i sinnessjukvård särskilt kunniga läkare insättas i nämnden, sakkunskapens

krav på att representeras i klagoinstansen torde komma att bliva

till och med bättre tillgodosett än genom propositionen.

Ett viktigt skäl för lekmannamajoritet är vidare, att lekmannaelementet i

klagoinstansen knappast kan anses komma fullt till sin rätt, därest man ej

kräver, att den medicinska sakkunskapens representanter kunnat övertyga

minst en av lekmännen om riktigheten av sin åsikt, så att åtminstone en av

dessa kommer att stå bakom ett vart av klagoinstansens beslut. Det torde för

övrigt böra erinras om att även propositionen i visst fall — om generaldirektören

i medicinalstyrelsen är lekman och deltager i avgörandet av ärenden av

ifrågavarande slag — möjliggjort lekmannamajoritet i klagoinstansen.

Yad slutligen angår frågan, om nämndens beslut böra få överklagas hos

Kungl. Maj:t i statsrådet eller icke, vill utskottet framhålla, att den sammansättning,

utskottet föreslår för nämnden, synes erbjuda garanti .för att dess

beslut bliva väl grundade samt att arbetet i statsrådet skulle onödigt tyngas

genom att dit medgåves fullföljdsrätt i ärenden av det slag, varom här är fråga.

Därjämte vill utskottet erinra om att en likartad ståndpunkt av statsmakterna

godtagits i fråga om interneringsnämnden. Utskottet vill alltså förorda, att

sinnessjuknämndens utslag bliva slutgiltiga.

I fråga om den närmare utformningen av paragrafen har utskottet funnit

sig böra föreslå, att nämnden skall bestå av tre lekmän och två i sinnessjukvård

särskilt kunniga läkare. En sådan anordning har, såsom redan nämnts,

av lagrådet funnits äga företräde framför 1927 års oförändrade förslag. I

övrigt tillåter sig utskottet att härutinnan hänvisa till den av utskottet föreslagna

lagtexten.

3 §.

Yad utskottet föreslagit angående inrättandet av en sinnessjuknämnd har

föranlett en ändring jämväl i förevarande paragraf.

4 §.

I enlighet med riksdagens beslut vid 1928 års riksdag avslutades den 24

oktober 1928 emellan Kungl. Maj:t och kronan samt Malmöhus läns landsting

avtal om att vid landstingets sjukvårdsinrättningar i Lund skall inrättas en psykiatrisk

klinik. Denna klinik skall anordnas så, att den på en gång blir sinnessjukhus

och s. k. vårdhem, d. v. s. att vissa patienter skola kunna i enlighet

med bestämmelserna i förevarande förslag med tvång kvarhållas å kliniken,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 9

medan de övriga skola, så vitt ej annat föranledes av allmänna rättsregler, kava

samma frihet som patienterna å kroppssjukhus. I den plan till beredande av

nya anstaltsplatser för sinnessjuka, som i proposition den 20 mars 1928 (nr

165) framlades för 1928 års riksdag, räknade departementschefen med inrättandet

av psykiatriska universitetskliniker jämväl i Stockholm och Uppsala.

Därest man vill inrätta dessa kliniker, vilka förutsatts skola bliva statsanstalter,

på enahanda sätt som den redan beslutade kliniken i Lund, d. v. s. så, att

de bliva på en gång sinnessjukhus och vårdhem, skulle emellertid hinder därför

möta i förevarande paragraf, som innebär, att statsanstalt för sinnessjuka alltid

skall hava karaktär av sinnessjukhus. Med hänsyn till det sagda har en ändring

av 1 mom. första stycket av förevarande paragraf företagits. Ändringen

medför också den fördelen, att det icke blir möjligt att, i strid med vad som lärer

vara avsett, tolka den nya lagen så, att under begreppet sinnessjukhus generellt

inbegripes jämväl en uteslutande för vård av sinnesslöa avsedd anstalt. Å

andra sidan är att framhålla, att det med den avfattning, paragrafen erhållit i

utskottets förslag, är möjligt för Kungl. Maj:t att förordna, att viss sinnesslöanstalt

skall vara sinnessjukhus. En sådan möjlighet är önskvärd på den grund,

att det eljest efter den nya lagstiftningens ikraftträdande och intill dess särskild

lagstiftning angående sinnesslöanstalter kommit till stånd skulle bliva

omöjligt att till de av 1928 års riksdag beslutade statsanstalterna för asociala

imbecilla överflytta å de nuvarande sinnessjukhusen vårdade sjuka av dylik art.

I samband med behandlingen av förevarande paragraf anser sig utskottet

böra framhålla önskvärdheten av att några speciella kompetenskrav icke uppställas

å läkarna vid de små kommunala sinnessjukhusen.

Därest 1928 års sakkunnigbetänkande lägges till grund vid utarbetandet av

bestämmelser angående tillsättning av läkare vid de kommunala sinnessjukhusen,

synes det vidare önskvärt, att förnyad prövning ägnas dels frågan, om

ej gränsen emellan de större kommunala sjukhus, vid vilka läkare skola tillsättas

enligt de beträffande lasarett gällande reglerna, och de små kommunala

sinnessjukhusen bör sättas vid ett högre vårdplatsantal än det i betänkandet

förordade, dels frågan, å vem det bör ankomma att tillsätta läkare vid kommunalt

sinnessjukhus, som anordnats vid fattigvårdsanstalt.

9 och 27 §§.

Utskottet har ansett sig böra utan ändring tillstyrka den i 9 § upptagna bestämmelsen,

att av den sjuke själv gjord ansökan om intagning för vård skall

vara försedd med intyg av två personer, att sökanden frivilligt tecknat sitt

namn å ansökningen. Skälen till utskottets ståndpunkt äro två. Dels har det

synts viktigt att skapa garanti för att den frivilligt ingångne sjuke, vilken enligt

förslaget kan kvarhållas på samma sätt som en tvångsvis intagen, gjort

sin ansökan utan obehörig påverkan, dels har utskottet velat förebygga osäkerhet

beträffande frågan, huruvida en ansökan, som bör anses vara bindande för

den sjuke, verkligen föreligger.

Det här sagda har tillämpning jämväl å motsvarande bestämmelse i 27 §.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

10 §.

Då fråga är om förflyttning till sinnessjukavdelning vid fattigvardsanstalt

av den, som vårdas å annan avdelning av anstalten, har i propositionen kravet

på att vårdattest skall utfärdas av läkare, som icke är anställd vid sinnessjukhuset,

ansetts böra uppgivas. Man har härvid utgått ifrån att det i detta fall

är praktiskt sett omöjligt att utan stor omgång erhalla intyg av utomstående

läkare. Enligt utskottets uppfattning är det emellertid icke motiverat att göra

undantag från de i allmänhet gällande reglerna i andra fall, än da det verkligen

är förenat med olägenhet eller omgång att erhalla vardattest av annan

läkare än sådan, som är anställd vid sinnessjukavdelningen. En ändring i lagtexten

har därför vidtagits.

De skäl, som föranlett den nyss berörda undantagsregeln, torde hava giltighet

jämväl i vissa analoga fall, till vilka hänsyn ej tagits i propositionen. Salunda

har inträffat, att flera kommuner med särskilda fattigvårdsanstalter sammanslutit

sig till kommunalförbund för att driva en gemensam sinnessjukanstalt,

vars läkare — provinsialläkaren i orten — tillika är läkare vid vissa av fattigvårdsanstalterna.

Vidare kan kommun driva sinnessjukhus utan att lata detsamma

bliva en avdelning av fattigvårdsanstalten, ehuru sinnessjukhuset tillgodoser

i huvudsak enahanda behov som en sinnessjukavdelning vid fattigvårdsanstalt.

Slutligen kan under i övrigt enahanda förhållanden som de i propositionen

angivna sinnessjukhuset drivas av vederbörande landsting. Då samtliga

dessa fall enligt utskottets förmenande böra regleras lika, har sådan ändring

vidtagits i paragrafen, att den här ifrågavarande undantagsregeln blir tilllämplig

ej blott i det i propositionen avsedda fallet utan närhelst förflyttning

sker från fattigvårdsanstalt till sinnessjukhus, som drives av landsting eller

kommun, samt den vid fattigvårdsanstalten anställde läkaren tillika är anställd

vid sinnessjukhuset. Beträffande uttrycket »sjukhus, som drives av landsting

eller kommun», erinrar utskottet om att enligt 2 § i lagen om vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus härmed avses sjukhus, för vars driftkostnad

landsting eller kommun eller sammanslutning, vari landsting eller kommun

deltager, helt eller till viss kvotdel i sista hand ansvarar.

14, 18, 20—23 och 26 §§.

Yad utskottet föreslagit vid 2 § har föranlett ändring jämväl i 14 § första

stycket, 20—23 §§ samt 26 §. Tillika hava redaktionella jämkningar företagits

i 14 § andra stycket och 22 § första stycket,

I samband med behandlingen av 14 § anser sig utskottet böra framhalla

önskvärdheten av att vid det pågående arbetet på en reform av tryckfrihetsförordningen

frågan om förbud mot offentliggörande av handlingar rörande

sjukvård vinner en tillfredsställande lösning.

Behandlingen av 18 § har givit utskottet anledning att betona önskvärdheten

av att i de administrativa stadganden, som bliva en följd av förevarande

lagstiftning, upptages föreskrift därom, att, då någon pa grund av platsbrist

måste utskrivas från sinnessjukhus, sjukvårdsläkaren bör, där så behöves genom

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

förhandlingar med vederbörande kommunala myndighet, söka ordna så, att

den utskrivne erhaller tillfredsställande vård efter utskrivningen.

28, 29, 31, 32, 34, 36 och 37 §§ samt rubriken till 5 kap.

I samtliga här ifrågavarande paragrafer liksom i rubriken till 5 kap. hava

smärre redaktionella jämkningar företagits. Därjämte har 34 § ändrats till

överensstämmelse med vad utskottet förordat beträffande 2 §.

38 och 39 §§.

Redan inom 1926 års sinnessjuksakkunniga framfördes i en skiljaktighet

betänkligheter mot att låta sjukvårdsläkaren besluta om förhör rörande patient,

som intagits å sinnessjukhus för vård. Dylika betänkligheter hava jämväl

kommit till uttryck i vissa av de över nämnda förslag avgivna yttrandena.

Den sålunda framkomna kritiken synes utskottet berättigad, särskilt på den

grund att man kan befara, att sjukvårdsläkaren skall få svårt att motsätta sig

från patienternas sida kanske gång på gång framförda önskemål om förhör.

Därjämte må framhållas, att reglerna angående den första prövningen av frågan

om vårdpatients behov av sjukhusvård i propositionen omlagts så, att sjukvårdsläkaren

måste fatta sitt beslut inom så kort tid, att förhör ytterst sällan

torde kunna medhinnas före beslutet, varav följer, att sjukvårdsläkarens behov

av att kunna påkalla förhör beträffande vårdpatient blir mycket begränsat.

På grund härav har utskottet funnit sig böra förorda, att rätten att påkalla

förhör beträffande vardpatient förbehålles överinspektören för sinnessjukvården

och sinnessjuknämnden. I fråga om den, som tvångsvis intagits för

observation, har utskottet kunnat ansluta sig till propositionens ståndpunkt,

att förhör må kunna begäras av såväl sjukvårdsläkaren som klagoinstansen.

Beträffande åter den, som på egen begäran intagits för observation, har rätt

att genom förhör åvägabringa utredning överhuvudtaget synts obehövlig.

Da förhöret uteslutande avser att skapa material för bedömandet av frågan,

huruvida behov av vård å sinnessjukhus föreligger, har det synts lämpligt

att, med förut angiven begränsning, låta förhör begäras endast av den. på

vars prövning nämnda fråga är beroende. Härigenom torde ytterligare garanti

erhållas för att icke förhör begäres utan tillräckliga skäl. I enlighet med det

sagda hava ändringar vidtagits i förevarande paragrafer. Rörande avfattningen

av 39 § erinras, att vad utskottet föreslagit innebär, att förhör blott kan begäras

av myndighet, nämligen av sinnessjuknämnden, överinspektören för sinnessjukvården

eller sjukvårdsläkare vid statligt eller kommunalt sinnessjukhus.

I 39 § 2 mom. har en redaktionell jämkning vidtagits.

47 §.

Därest fange under strafftiden begår brott men på grund av sin sinnesbeskaffenhet

icke kan för detsamma fällas till ansvar, bör han givetvis jämlikt 48 §

i förslaget förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården, till dess tiden för det

honom för det första brottet ådömda straffet gått till ända. Avfattningen av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

47 § i förslaget torde emellertid möjliggöra den tolkningen, att sådan fånge skall

efter straffriförklaringen kunna överföras till sinnessjukhus, så att han, därest

han återvinner hälsan, måste från sinnessjukhuset utskrivas till fängelset. För

att förhindra en sådan, uppenbarligen icke åsyftad tolkning, har i 3 mom. intagits

en erinran om att 48 § är att tillämpa i förevarande fall.

I 2 och 5 mom. har utskottet vidtagit vissa redaktionella jämkningar.

48 och 50 §§.

Jämväl i dessa paragrafer hava rent redaktionella ändringar vidtagits.

56—57 §§.

I enlighet med vad utskottet yttrat vid 2 § bör 56 § i propositionen utgå.

I följd härav har en omparagrafering av de två följande paragraferna blivit

erforderlig.

58 §.

I överensstämmelse med vad som föreslagits i det av 1926 års sakkunniga

år 1927 avgivna betänkandet har i denna paragraf upptagits föreskrift, huru

förfaras skall med ärenden, som anhängiggjorts hos medicinalstyrelsen före

tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande men icke hunnit avgöras dessförinnan.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition

ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga

följande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

13

(Kungl. Maj ds proposition.) (Utskottets förslag.)

l:o) Sinnessjuklag.

Härigenom förordnas som följer:

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §•

Överinseendet över sinnessjukvården utövas av medicinalstyrelsen, som

därvid särskilt liar att vaka över att de sinnessjuka erhålla omsorgsfull vård

och behandlas med mildhet efter människokärlekens fordringar.

2§-

Då medicinalstyrelsen enligt denna

lag handlägger fråga om utskrivning

eller skiljande från sinnessjukhus eller

från sinnessjukavdelning, tillhörande

fångvården, av någon, som blivit intagen

för vård eller observation, eller om

förhör inför domstol angående sålunda

intagen, skola i avgörandet deltaga

chefen för den byrå, till vars handläggning

ärendet hör, ytterligare en byråchef

vilken utses av generaldirektören

bland de byråchefer, vilka äro legitimerade

läkare, och en av generaldirektören

tillkallad psykiater i medicinalstyrelsens

vetenskapliga råd ävensom två

av Konungen särskilt förordnade ledamöter.

Generaldirektören må inträda

såsom ledamot i stället för den av honom

utsedde byråchefen.

De ledamöter, som skola särskilt förordnas

av Konungen, skola utses för en

tid av fem kalenderår i sänder. Avgår

någon av dem, skall ny ledamot utses

för den återstående tiden. Av nämnda

ledamöter, vilka icke må vara läkare,

skall den ene vara eller hava varit ordinarie

innehavare av domarämbete.

För vardera ledamoten förordnar Konungen

en eller flera suppleanter, vilka

2§-

Vissa sinnessjukvården rörande frågor

skola, enligt vad i denna lag sägs,

behandlas av en särskild nämnd (sinnessjuknämnden).

Sinnessjuknämnden skall bestå av fem

ledamöter, utsedda av Konungen för e?i

tid av fem kalenderår i sänder. Avgår

någon av dem, skall ny ledamot utses

för den återstående tiden.

Av ledamöterna skola två vara i sinnessjukvård

särskilt kunniga läkare. Av

de övriga ledamöterna, vilka icke må

vara läkare, skall en vara eller hava

varit ordinarie innehavare av domarämbete.

För en var av ledamöterna

förordnar Konungen en eller flera suppleanter,

vilka skola uppfylla de för ledamoten

stadgade behörighetsvillkoren.

Bland de ledamöter, som icke äro läkare,

utser Konungen en till ordförande och

en till vice ordförande.

Såsom sinnessjuknämndens beslut gälle

den mening, varom de flesta förenat sig.

Beslut må ej fattas, med mindre samtliga

ledamöter eller suppleanter för dem

deltaga i avgörandet.

Mot den, som i nämnden sitter, gälle

samma jäv som i lag stadgas i fråga

om domare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts proposition.)

skola uppfylla de för ledamoten stadgade

behörighetsvillkoren.

Förhandlingarna ledas av generaldirektören,

om han deltager i handläggningen,

men eljest av den i tjänsten

äldste av de däri deltagande byråcheferna.

Såsom medicinalstyrelsens beslut

gälle den mening, varom de flesta förenat

sig. Beslut må ej fattas, med

mindre samtliga ledamöter eller suppleanter

för dem deltaga i avgörandet.

Mot den, som deltager i avgöranden,

vilka avses i denna paragraf, gälle

samma jäv som i lag stadgas i fråga

om domare.

(Utskottets förslag.)

Mot nämndens beslut må talan ej

föras.

Närmare föreskrifter angående nämndens

verksamhet meddelas av Konungen.

3§-

Under medicinalstyrelsen utövas tillsynen över sinnessjukvården av eu

av Konungen förordnad överinspektör för sinnessjukvården i riket.

Överinspektören äge deltaga i me- Överinspektören äge deltaga i sindicinalstyrelsens

överläggningar i de nessjuknämndens överläggningar.

frågor, som avses i 2 §.

4§-

I. Med sinnessjukhus förstås för

vård av sinnessjuka avsedd statsanstalt,

som enligt Konungens förordnande

skall vara sinnessjukhus, så ock annan

för dylik vård inrättad anstalt, vilken

blivit såsom sinnessjukhus godkänd i

den ordning Konungen bestämmer.

Sinnessjukhus må inrättas såsom avdelning

av fattigvårdsanstalt eller av

sjukvårdsanstalt, som är avsedd jämväl

för andra sjuka.

Den, som är intagen å sinnessjukhus, må underkastas det tvång, vilket

finnes vara nödvändigt med hänsyn till ändamålet med intagningen eller till

skydd för honom själv eller omgivningen.

2. Vid sinnessjukhus, så ock vid sinnessjukavdelning vid fångvården

skall finnas en för sjukvården därstädes ansvarig läkare (sjukvårdsläkaren).

3. För avdelning av sinnessjukhus må särskild sjukvårdsläkare tillsättas,

och skall, där så sker, vad i denna lag stadgas om sinnessjukhus äga tilllämpning

å avdelningen.

4§-

1. Med sinnessjukhus förstås för

vård av sinnessjuka avsedd sjukvårdsanstalt,

som tillhör staten eller blivit

såsom sinnessjukhus godkänd i den

ordning Konungen bestämmer. Sinnessjukhus

må inrättas såsom avdelning

av fattigvårdsanstalt eller av sjukvårdsanstalt,

som är avsedd jämväl för

andra sjuka.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)

5 §•

Med polismyndighet avses i denna lag i stad polismästaren, där sådan

finnes, men eljest stadsfiskalen eller, om stadsfiskalen är befriad från all

befattning med polisväsendet, den, som närmast under polischefen har inseende

över polisväsendet, samt å landet polischefen i orten.

6 §-

Vidtages icke av förmyndare, god man, make eller annan åtgärd för beredande

av erforderlig vård åt sinnessjuk, vare ordföranden i hälsovårdsnämnden

eller i fattigvårdsstyrelsen i den ort, där den sjuke vistas,

eller polismyndigheten därstädes eller, vad angår sinnessjuk, som är i militärtjänst,

vederbörande befälhavare pliktig att föranstalta därom.

Bestämmelserna i första stycket skola icke äga tillämpning i avseende å

sinnessjuk, som är intagen å fattigvårdsanstalt utan rätt att lämna anstalten

eller å skyddshem, allmän uppfostringsanstalt, alkoholistanstalt, tvångsarbetsanstalt,

anstalt, som står under fångvårdsstyrelsens inseende, militärhäkte

eller härads- eller stadsfängelse. Beträffande sådan sinnessjuk åligge

skyldighet att föranstalta om vård allenast den, som enligt de rörande anstalten

meddelade föreskrifterna har att sörja därför.

§-

Vad i denna lag stadgas om sinnessjukdom och sinnessjuk skall i tilllämpliga

delar gälla beträffande sinnesslöhet och sinnesslö.

2 kap. Om intagning å sinnessjukhus för vård.

8 §.

Sinnessjuk må efter därom gjord ansökan för vård intagas å sinnessjukhus

i enlighet med vad nedan stadgas.

Ansökningen ma göras av den sjuke, så ock av hans förmyndare, gode

man, make eller anförvant eller av myndighet, som i 6 § sägs, eller, där

skyldighet att föranstalta om erforderlig vård åt den sjuke åligger annan,

av denne; dock må ansökning beträffande sinnessjuk, som avses i 6 § andra

stycket, ej göras av annan än den, som enligt sagda stadgande bär att föranstalta

om vård åt den sjuke.

9 §•

Ansökan om intagande å sinnessjukhus för vård skall göras skriftligen

hos sjukvårdsläkaren och vara av sökanden egenhändigt undertecknad.

Göres ansökningen av den sjuke själv, skall ansökningen tillika vara försedd

med intyg av två ojäviga personer, att han frivilligt tecknat sitt namn

därå.

Göres ansökningen ej av den sjuke själv eller av hans make eller av anför
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)

vant, som har gemensam bostad med den sjuke, eller, om den sjuke är omyndig,

av den, som enligt lag har att sörja för hans person, skall anledningen

därtill uppgivas i ansökningen.

10 §.

1. Då ansökan om sinnessjuks intagande å sinnessjukhus för vård göres

av annan än den sjuke själv, skola vid ansökningen fogas

1) av läkare utfärdat utlåtande, grundat på personlig undersökning, som

verkställts högst en månad före den dag, då ansökningen göres, samt innefattande

förklaring, att den sjuke är i behov av vård å sinnessjukhus (vårdattest);

samt

2) av någon eller några trovärdiga personer meddelade uppgifter angående

sådana den sjukes förhållanden, som äro av betydelse för bedömande av

hans sinnestillstånd (levnadsberättelse).

Vårdattest må utfärdas allenast av

legitimerad läkare eller, efter medicinalstyrelsens

särskilda bemyndigande,

av annan, som av styrelsen förordnats

att uppehålla läkarbefattning. Vårdattest

må ej meddelas av läkare vid

det sinnessjukhus, varest intagning

begäres; dock må läkare vid fattigvårdsanstalt

utfärda vårdattest, då fråga

är om förflyttning till fattigvår dsanstalten

tillhörande sinnessjukavdelning

av den, som vårdas å annan avdelning

av anstalten. Vårdattest må ej godkännas,

därest den meddelats av någon,

som veterligen till den sjuke står i

den skyldskap eller i det svågerlag,

som enligt lag utgör vittnesjäv.

Vårdattest må utfärdas allenast av

legitimerad läkare eller, efter medicinalstyrelsens

särskilda bemyndigande,

av annan, som av styrelsen förordnats

att uppehålla läkarbefattning. Vårdattest

må ej meddelas av läkare vid

det sinnessjukhus, varest intagning

begäres; dock må läkare vid sinnessjukhus,

som drives av landsting eller

kommun, utfärda vårdattest, då fråga är

om förflyttning till sjukhuset av någon,

som vårdas å fattigvårdsanstalt, där

läkaren omhänderhar sjukvård, samt

annan läkare ej utan olägenhet eller

omgång kan anlitas. Vårdattest må ej

godkännas, därest den meddelats av

någon, som veterligen till den sjuke

står i den skyldskap eller i det svågerlag,

som enligt lag utgör vittnesjäv.

2. Göres ansökning om omyndigs intagande å sinnessjukhus, skall, där

ej ansökningen göres av någon, som jämlikt 6 § har att föranstalta om erforderlig

vård åt den omyndige, eller av den, som enligt lag har att sörja

för hans person, vid ansökningen vara fogat skriftligt medgivande till åtgärden

av den sistnämnde.

3. Vid ansökning om intagande å sinnessjukhus bör fogas prästbevis angående

den sjuke. Är prästbevis ej bifogat, vare sjukvårdsläkaren pliktig att,

då intagning skett, från sökanden eller vederbörande pastorsämbete skyndsamt

införskaffa sådant.

4. Vårdattest, levnadsberättelse och prästbevis skola vara avfattade enligt

formulär, som fastställas av medicinalstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Andra lagutskottets tillåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts proposition) (Utskottets förslag.)

11 §•

1. Har i vårdattest intygats, att den sjuke är i trängande behov av vård

å sinnessjukhus, må intagning ske, ändå att levnadsberättelse ej bifogats

ansökningen.

2. Har polismyndighet gjort ansökan om intagande å sinnessjukhus av

någon, som enligt bifogat läkarintyg är på grund av sinnessjukdom farlig

för annans personliga säkerhet eller eget liv, må intagning ske utan hinder

av att vardattest och levnadsberättelse ej bifogats ansökningen. Sker intagning,

vare polismyndigheten pliktig att senast andra dagen därefter tillställa

sjukvårdsläkaren polisförhörsprotokoll, utvisande de omständigheter,

som föranlett ansökningen. Intyg, som nyss sagts, skall vara utfärdat efter

personlig undersökning, som verkställts högst fjorton dagar före den dag, då

ansökningen göres, samt angiva de iakttagelser, å vilka intygsgivarens åsikt

grundas. Angående behörighet att utfärda läkarintyg, varom här förmäles,

samt angående hinder för godkännande av sådant intyg gälle vad i 10 § 1

mom. finnes stadgat beträffande vårdattest.

3. Begär vederbörande befälhavare, att någon, som tjänstgör vid mobiliserad

del av krigsmakten, skall intagas å sinnessjukhus, och är ansökningen

åtföljd av ett av läkare utfärdat intyg om sinnessjukdom, vari läkaren tillika

angivit de iakttagelser, å vilka hans åsikt grundas, vare för intagning ej av

nöden, att vårdattest och levnadsberättelse bifogas ansökningen; dock åligge

det befälhavaren att, där intagning sker, senast andra dagen därefter tillställa

sjukvårdsläkaren upplysningar angående den sjukes uppträdande under tiden

närmast innan ansökningen gjordes. Angående behörighet att utfärda intyg,

som nu sagts, samt angående hinder för godkännande av sådant intyg

gälle vad i 10 § 1 mom. finnes stadgat beträffande vårdattest; dock att

intyg må utan särskilt bemyndigande utfärdas av militärläkare, ändå att han

icke är legitimerad läkare.

4. Har intagning skett i fall, som avses i 1 eller 2 mom., vare sjukvårdsläkaren

pliktig att skyndsamt från sökanden infordra levnadsberättelse.

5. Vid krig eller krigsfara må, i den mån Konungen så förordnar, i stället

för de i 10 § 1 och 2 mom. omförmälda handlingarna vid ansökning om intagande

fogas allenast intyg om sinnessjukdom, meddelat av läkare, som är

behörig att utfärda vårdattest och mot vilken jäv ej veterligen föreligger.

12 §.

Sist a fjortonde dagen efter den, då sinnessjuk för vård intagits å sinnessjukhus,

skall sjukvårdsläkaren på grund av verkställd läkarundersökning av

den intagne hava prövat, huruvida denne är i behov av vård å sinnessjukhus.

Har intagningen skett i fall, som avses i 11 § 2 eller 3 inom., skall prövning,

som ovan sagts, vara verkställd sist å tionde dagen efter den, då intagandet

skedde.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 2 avd. 20 haft. (Nr 35.) 790 j» 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts proposition.)

(Utskottets förslag.)

13 §.

Den, som är för vård intagen å sinnessjukhus, må förflyttas till annat

sådant sjukhus. Närmare bestämmelser om förflyttning meddelas av Konungen.

14 §. 14 §.

Den, som är för vård intagen å Den, som är för vård intagen å

sinnessjukhus, vare oförhindrad att sinnessjukhus, vare oförhindrad att

insända framställningar till medicinal- insända framställningar till medicinalstyrelsen

och överinspektören för sin- styrelsen, sinnessjuknämnden och övernessjukvården.

inspektören för sinnessjukvården.

I övrigt må brev eller andra hand- I övrigt må brev eller andra handlingar

ej från den intagne fortskaffas lingar ej utan sjukvård släkarens tillstånd

eller honom tillställas, med mindre sjuk- från den intagne fortskaffas eller honom

vårdsläkaren haft tillfälle att taga kär- tillställas. Tillstånd må ej vägras, då

nedom om dem och tillåtit deras vidare- fråga är om framställning, som är

befordran; dock må läkaren ej vägra ställd till offentlig myndighet och anatt

vidarebefordra framställning, som går mål eller ärende, i vilket den inär

ställd till offentlig myndighet och tagne själv äger föra talan. Vägras

angår mål eller ärende, i vilket den tillstånd beträffande skrift, ställd till

intagne själv äger föra talan. Vägras annan offentlig myndighet än sådan,

vidarebefordran av skrift, ställd till som i första stycket sägs, varde skrifannan

offentlig myndighet än sådan, ten överlämnad till överinspektören,

som i första stycket sägs, varde skrit- som har att i ärendet besluta,

ten överlämnad till överinspektören

för sinnessjukvården, som har att i

ärendet besluta.

15 §.

Betalning, som skall utgå för vård å sinnessjukhus, skall gäldas av den

intagne. Har sådan betalning erlagts av annan, vare denne berättigad att,

i den mån han ej själv på grund av åtagande eller eljest skall svara därför,

utfå gottgörelse av den intagne.

Vad i första stycket stadgas skall icke tillämpas, där intagningen skett

på ansökan av annan än den intagne själv eller hans förmyndare eller gode

man samt den intagne jämlikt 17 § första punkten utskrives från sinnessjukhuset.

Ej må i sådant fall ersättning för kostnaden krävas av annan

än den, som särskilt åtagit sig att svara därför.

Angående kostnaden för vård av sinnessjuk, som är medellös eller

omhändertagits jämlikt lagen om samhällets barnavård, gälle vad därom

finnes särskilt stadgat; dock må i fall, varom stadgas i andra stycket, ersättning,

som på grund av särskilt åtagande utgivits, ej uttagas av den intagne

eller för honom försörjningspliktig.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)

16 §•

Förmärkes lios någon tecken på sinnessjukdom, äge envar, som enligt

8 § må begära lians intagande å sinnessjukhus, föranstalta om att han för

utrönande av huruvida behov av vård å sinnessjukhus föreligger varder

undersökt av läkare, som må med laga verkan utfärda vårdattest eller i

11 § 3 mom. omförmält intyg.

!i kap. Om utskrivning från sinnessjukhus.

17 §.

Framgår icke vid prövning, som i 12 § sägs, att å sinnessjukhus intagen

är i behov av vård å sådant sjukhus, eller finnes senare, att sådant behov

varken vid intagandet eller under vistelsen å sinnessjukhuset förefunnits,

skall den intagne ofördröjligen utskrivas från sjukhuset, Samma lag vare,

där sinnessjuk, som för vård intagits, blivit till hälsan återställd eller, ehuru

icke återställd, sa förbättrad, att han ej längre är i behov av vård å sinnessjukhus;

dock må anstånd äga rum, där det finnes påkallat av omsorg

för den intagne samt denne ej uttryckligen påyrkar utskrivning.

18 §.

Kan sinnessjuk, som för vård intagits å sinnessjukhus, vistas utom sjukhuset

utan fara för annans personliga säkerhet eller eget liv, må, ändå att

den sjuke är i behov av vård å sådant sjukhus, utskrivning ske, därest det

erfor di as för beredande av plats för annan sinnessjuk, som uppenbarligen

är i större behov av vård, eller på tillfredsställande sätt finnes sörjt för

den sjukes vårdande utom sjukhuset.

Utskrivning enligt första stycket må ej äga rum av den, som på grund av

sin sinnesbeskaffenhet av domstol förklarats icke kunna fällas till ansvar för

begånget brott eller, enligt vad känt är, under inflytande av sinnessjukdom

begått mot annans personliga säkerhet riktat brott, vilket icke blivit beivrat.

Har sinnessjuk, vilken begått brott, som nu sagts, utskrivits jämlikt 17 §

och varder han ånyo intagen å sinnessjukhus, skall dock brottet icke utgöra

hinder för utskrivning enligt första stycket, där ej överinspektören för sinnessjukvården

annorledes förordnat.

19 §.

Sinnessjuk, som är för vård intagen å sinnessjukhus, må, där lians tillstånd

icke innefattar fara för annans personliga säkerhet eller eget liv, på

försök utskrivas för en tid av högst ett år i sänder. Sådan utskrivning

må förbindas med åläggande att iakttaga de föreskrifter, som utskrivningsmyndigheten

må hava meddelat, Åsidosättas sålunda givna föreskrifter eller

finnes eljest fortsatt vård å sinnessjukhus erforderlig, må förordnande meddelas

om den sjukes återintagande å sinnessjukhuset.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)

Utskrivning enligt första stycket må ej medgivas den, som till sinnessjukhus

överflyttats från anstalt, som i 6 § andra stycket sägs, och ej blivit

från anstalten utskriven.

20 §.

Beträffande sådan för vård å sinnessjukhus

intagen person, för vilkens

utskrivning jämlikt 18 § hinder möter

på grand av vad i andra stycket av

20 §.

Beträffande sådan för vård å sinnessjukhus

intagen person, för vilkens

utskrivning jämlikt 18 § hinder möter

på grund av vad i andra stycket av

samma paragraf stadgas, tillkomme det samma paragraf stadgas, tillkomme det

medicinalstyrelsen att efter anmälan sinnessjuknämnden att efter anmälan

eller framställning, som nedan sägs, eller framställning, som nedan sägs,

besluta om utskrivning enligt 17 eller besluta om utskrivning enligt 17 eller

19 §. 19 §•

I andra fall ankomme det å sjukvardsläkaren att besluta om utskrivning

och äge jämväl överinspektören för sinnessjukvården förordna därom.

Sjukvardsläkaren tillkomme att jämlikt 19 § meddela förordnande om återintagning

å sinnessjukhus av den, som utskrivits på försök.

21 §.

Finner sjukvardsläkaren anledning

föreligga till utskrivning i fall, som

avses i 20 § första stycket, har han

att ofördröjligen göra anmälan därom

hos medicinalstyrelsen.

Överinspektören för sinnessjukvården

äge ock hos medicinalstyrelsen

göra sådan anmälan.

22 §.

Utskrivning av den, som för vård

intagits å sinnessjukhus, må påkallas

av den intagne själv, så ock av hans

förmyndare, gode man, make eller anförvant

eller av någon, som är ansvarig

för kostnaden för hans vårdande

å sinnessjukhuset. Hos medicinalstyrelsen

skall framställning om utskrivning

göras skriftligen.

Har medicinalstyrelsen avslagit framställning,

som i första stycket sägs,

må styrelsen ej till prövning upptaga

ny framställning, som inkommit förrän

21 §.

Finner sjukvårdsläkaren anledning

föreligga till utskrivning i fall, som

avses i 20 § första stycket, har han

att ofördröjligen göra anmälan därom

hos sinnessjuknämnden.

Överinspektören för sinnessjukvården

äge ock göra sådan anmälan.

22 §.

Utskrivning av den, som för vård

intagits å sinnessjukhus, må påkallas

av den intagne själv, så ock av hans

förmyndare, gode man, make eller anförvant

eller av någon, som är ansvarig

för kostnaden för hans vårdande å

sinnessjukhuset. Påkallas utskrivning

hos sinnessjuknämnden, skall framställningen

därom göras skriftligen.

Har sinnessjuknämnden avslagit framställning,

som i första stycket sägs,

må nämnden ej till prövning upptaga

ny framställning, som inkommit förrän

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

21

(Kungl. Maj ds proposition.)

fyra månader förflutit från den dag, då

beslutet om avslag å den föregående

framställningen meddelades.

(Utskottets förslag.)

fyra månader förflutit från den dag,

då beslutet om avslag å den föregående

framställningen meddelades.

23 §.

Har sjukvård släkaren liimnat framställning

om utskrivning utan bifall,

må envar, som enligt 22 § äger påkalla

utskrivning, genom skriftlig framställning

hänskjuta utskrivningsfrågan

till medicinalstyrelsens prövning. Angående

sådan framställning gälle vad

i 22 § andra stycket angående där omförmäld

framställning finnes stadgat.

23 §.

Har sjukvårdsläkaren lämnat framställning

om utskrivning utan bifall,

må envar, som enligt 22 § äger påkalla

utskrivning, genom skriftlig framställning

hänskjuta utskrivningsfrågan

till sinnessjuknämndens prövning. An

gående sådan framställning gälle vad

i 22 § andra stycket angående där omförmäld

framställning finnes stadgat.

24 §.

Innan sinnessjuk, som är omyndig, utskrives jämlikt 18 §, skall, där framställning

om utskrivning ej gjorts av den, som enligt lag har att sörja för

den omyndiges person, tillfälle lämnas denne att yttra sig i frågan. År

den omyndige underårig och tillkommer vårdnaden om honom ej hans förmyndare

eller gode man, skall vad sålunda stadgats äga motsvarande tilllämpning

å denne.

25 §.

Utskrives från sinnessjukhus någon, som dit överförts från anstalt, varom

i 6 § andra stycket förmäles, och har han ej utskrivits från anstalten, varde

han till anstalten återförd.

26 §.

Har någon, som är för vård intagen

å sinnessjukhus, givit tillkänna, att

lian anser sig icke böra där kvarliållas,

skall han genom sjukvårdsläkarens

försorg erhålla meddelande

om den rätt att hos medicinalstyrelsen

göra framställning om utskrivning, som

enligt 22 eller 23 § tillkommer honom.

Yill för vård intagen person hos

medicinalstyrelsen göra framställning

om utskrivning, skall möjlighet till

erforderliga skrifters uppsättande beredas

honom.

26 §.

Har någon, som är för vård intagen

å sinnessjukhus, givit tillkänna, att

han anser sig icke böra där kvarliållas,

skall han genom sjukvårdsläkarens

försorg erhålla meddelande

om den rätt att göra framställning

om utskrivning, som enligt 22 eller

23 § tillkommer honom.

Yill för vård intagen person hos

sinnessjuknämnden göra framställning

om utskrivning, skall möjlighet till

erforderliga skrifters uppsättande beredas

honom.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Majds proposition.) (Utskottets förslag.)

4 kap. Om observation å sinnessjukhus.

27 §.

Önskar någon låta sin sinnesbeskaffenhet undersökas, må han efter därom

gjord ansökan för observation intagas å sinnessjukhus.

Ansökningen skall göras skriftligen hos sjukvårdsläkaren samt vara egenhändigt

undertecknad av sökanden och försedd med intyg av två ojäviga personer,

att sökanden frivilligt tecknat sitt namn därå. Ansökningen bör innehålla

redogörelse för de omständigheter, som föranlett densamma.

Är sökanden omyndig, skall vid ansökningen fogas skriftligt medgivande

till intagningen av den, som enligt lag har att sörja för hans person. Vid

ansökningen bör fogas prästbevis, som i 10 § sägs. Är prästbevis ej bifogat,

vare sjukvårdsläkaren pliktig att, då intagning skett, skyndsamt från vederbörande

pastorsämbete införskaffa sådant.

28 §.

1. Finner polismyndighet av någons

uppträdande uppenbarligen framgå,

att han är farlig för annans personliga

säkerhet eller eget liv, och är anled
-

28 §.

1. Finnes av någons uppträdande

uppenbarligen framgå, att han är farligför

annans personliga säkerhet eller

eget liv, och är anledning till anta
-

ning att förmoda, att han är sinnes- gande, att han iir sinnessjuk, må polissjuk,

må polismyndigheten föranstalta myndighet föranstalta om hans intaom

hans intagande för observation å gande för observation å sinnessjukhus,

tillhörande staten eller stad, som övertagit

hela sin sinnessjukvård.

sinnessjukhus, tillhörande staten eller

stad, som övertagit hela sin sinnessjukvård.

Är någon för vård intagen å sinnessjukhus, som i första stycket sägs, må

utan hinder därav hans intagande för observation påkallas för det fall, att

han varder utskriven jämlikt 17 § första punkten.

Vad ovan i detta moment stadgas skall icke tillämpas i avseende å in

tagning av den, som är intagen å anstalt, varom i 6 § andra stycket förmäles,

och, vad angår å fattigvårdsanstalt intagen, ej är berättigad att lämna

anstalten, utan skall därom gälla vad i 33 och 48 §§ finnes föreskrivet.

Angående rätt för militärmyndighet att i visst fall förordna om intagande

för observation stadgas i 32 §.

2. Finner polismyndighet beträffande någon, som på egen begäran är

för observation intagen å sinnessjukhus, varom i 1 mom. förmäles, att anledning

till intagande enligt samma moment föreligger, äge polismyndigheten

göra anmälan därom hos sjukvårdsläkaren; och vare så ansett som

om intagningen ägt rum jämlikt 1 mom.

29 §.

1. Ansökan om intagande å sinnessjukhus enligt 28 § 1 mom. skall göras

skriftligen hos sjukvårdsläkaren. Vid sådan ansökning skola fogas

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

23

(Kungl. Maj:ts proposition.)

1) av läkare utfärdat utlåtande,

grundat på personlig undersökning,

som verkställts liögst en månad före

den dag, då ansökningen göres, samt

innefattande försäkran, att anledning

finnes att förmoda, att den undersökte

är sinnessjuk (observationsattest); samt

utvisande

(Utskottets förslag.)

1) av läkare utfärdat utlåtande,

grundat på personlig undersökning,

som verkställts högst eu månad före

den dag, då ansökningen göres, samt

innefattande försäkran, att anledning

finnes till antagande, att den undersökte

är sinnessjuk (observationsattest)]

samt

de omständigheter, som föranlett an
-

2) polisförhörsprotokoll

sökningen.

Vad i 10 § 1 inom. finnes stadgat om behörighet att utfärda vårdattest

och om hinder för godkännande av sådan attest gälle jämväl i avseende å

observationsattest.

Samtidigt med ansökningen eller så snart ske kan skola angående den

intagne till sjukvårdsläkaren av polismyndigheten avlämnas prästbevis, som

i 10 § sägs, ävensom av någon eller några trovärdiga personer meddelade

uppgifter angående sådana den intagnes förhållanden, som äro av betydelse

för bedömande av hans sinnestillstånd (uppgifter för observation).

I stället för observationsattest må vårdattest eller intyg, som i 11 § 2

mom. sägs, bifogas ansökning om intagande för observation, och må i stället

för uppgifter för observation levnadsberättelse avlämnas.

2. Vid anmälan, som avses i 28 § 2 mom., skall fogas polisförhörsprotokoll,

utvisande de omständigheter, som föranlett anmälningen, varjämte polismyndigheten

samtidigt med anmälningen eller så snart ske kan skall avlämna

uppgifter för observation.

3. Observationsattest och uppgifter för observation skola vara avfattade

enligt formulär, som fastställas av medicinalstyrelsen.

30 §.

Observation skall verkställas av sjukvårdsläkaren, som är pliktig att skyndsamt

och sist inom fyrtioåtta timmar efter intagningen hava företagit en

första undersökning av den intagne.

Observationen må ej pågå längre tid än som oundgängligen erfordras för

bedömande av den intagnes sinnesbeskaffenhet och skall vara avslutad inom

två månader efter intagningen; har inom nämnda tid förhör inför domstol,

enligt vad nedan sägs, blivit påkallat, må dock, om tiden för observationen

ej därigenom förlänges till mer än tre månader, med observationens avslutande

anstå till dess fjorton dagar förflutit från det protokollet över förhöret

kommit sjukvårdsläkaren tillhanda.

Har intagning ägt rum jämlikt 28 §, skall den intagne i avbidan på observationens

avslutande kvarhållas å sinnessjukhuset. I annat fall må den

intagne när som helst under observationen påkalla dess avbrytande och

lämna sjukhuset.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Utskottets förslag.)

31 §.

Varder genom observationen ådagalagt,

att den intagne är i behov av

vård å sinnessjukhus, beslute sjukvårdsläkaren,

att den intagne skall för

vård kvarbliva å sjukhuset; och åligge

det sjukvårdsläkaren att omedelbart

lämna den intagne meddelande om

beslutet. Har intagningen skett jämlikt

28 §, skall polismyndighet, som

gjort där avsedd ansökan eller anmälan,

därjämte underrättas om beslutet.

Där observationen icke ådagalagt

sådant förhållande, som i första stycket

sägs, skall sjukvårdsläkaren, om intagningen

skett jämlikt 28 §, omedelbart

genom telegram eller på annat

lika skyndsamt sätt om observationens

utgång underrätta polismyndighet, som

gjort där avsedd ansökan eller anmälan.

Har polismyndigheten ej inom

fyrtioåtta timmar efter underrättelsens

avsändande omhändertagit den intagne,

skall sjukvårdsläkaren föranstalta om

hans omedelbara skiljande från sjukhuset.

Har intagningen skett på den

intagnes begäran utan att anmälan,

som i 28 § 2 mom. sägs, blivit gjord,

varde den intagne omedelbart skild

från sjukhuset.

Ej må i fall, då intagning skett jämlikt 28 §, beslut, som avses i andra

stycket, meddelas, förrän prästbevis och uppgifter för observation kommit

sjukvårdsläkaren tillhanda, där ej denne funnit uppenbart, att den intagne

icke är sinnessjuk; dock må i följd av vad sålunda stadgats den i 30 §

andra stycket föreskrivna längsta tiden för observation icke överskridas.

(Kungl. Majds proposition.)

31 §.

Varder genom observationen ådagalagt,

att den intagne är i behov av

vård å sinnessjukhus, beslute sjukvårdsläkaren,

att den intagne skall för

vård kvarbliva å sjukhuset; och åligge

det sjukvårdsläkaren att omedelbart

lämna den intagne meddelande om

beslutet. Har intagningen skett jämlikt

28 §, skall polismyndighet, som

gjort där omförmäld ansökan eller anmälan,

därjämte underrättas om beslutet.

Där observationen icke ådagalagt

sådant förhållande, som i första stycket

sägs, skall sjukvårdsläkaren, om intagningen

skett jämlikt 28 §, omedelbart

genom telegram eller på annat

lika skyndsamt sätt om observationens

utgång underrätta polismyndighet, som

gjort där omförmäld ansökan eller anmälan.

Har polismyndigheten ej inom

fyrtioåtta timmar efter underrättelsens

avsändande omhändertagit den intagne,

skall sjukvårdsläkaren föranstalta om

hans omedelbara skiljande från sjukhuset.

Har intagningen skett på den

intagnes begäran utan att anmälan,

som i 28 § 2 mom. sägs, blivit gjord,

varde den intagne omedelbart skild

från sjukhuset.

32 §.

I fråga om den, som är i militärtjänst, äge jämväl vederbörande befälhavare

föranstalta om sådant intagande för observation, som i 28 § 1 mom.

sägs.

Därvid skall dock gälla,

1) att vid ansökningen om intagande skall i stället för polisförhörsprotokoll

fogas av vederbörande militärmyndighet upprättad rapport, utvisande

de omständigheter, som föranlett ansökningen;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

25

(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)

2) att behörighet att utfärda obser- 2) att behörighet att utfärda observationsattest

skall utan särskilt be- vationsattest skall utan särskilt bemynmyndigande

tillkomma militärläkare, digande tillkomma militärläkare, ändå

ändå att han icke är legitimerad; att han icke är legitimerad läkare;

3) att i fråga om den, som tjänstgör vid mobiliserad del av krigsmakten,

intyg, varom i 11 § 3 mom. förmäles, må i stället för observationsattest

bifogas ansökningen;

4) att vad i 31 § stadgas om polis- 4) att vad i 31 § stadgas om polismyndighet,

som gjort i 28 § omför- myndighet, som gjort i 28 § avsedd

mald ansökan eller anmälan, skall till- ansökan eller anmälan, skall tillämpas

lämpas å polismyndigheten i den ort, å polismyndigheten i den ort, där den

där den intagne är mantalsskriven; intagne är mantalsskriven; samt

samt

5) att de underrättelser, varom i 31 § förmäles, skola meddelas jämväl

sökanden.

33 §.

Föreligga sådana omständigheter, som i 28 § 1 mom. angivas, beträffande

någon, vilken är intagen å fattigvårdsanstalt utan rätt att lämna anstalten

eller å skyddshem, allmän uppfostringsanstalt, alkoholistanstalt eller tvångsarbetsanstalt,

må den, som enligt de rörande anstalten meddelade föreskrifterna

har att sörja för vård åt honom, föranstalta om hans intagande för

observation å sinnessjukhus, som i 28 § 1 mom. sägs.

Beträffande ansökan om sådant intagande lände vad i 29 § 1 och 3 mom.

föreskrives till efterrättelse; dock att i stället för vad där finnes stadgat om

företeende av polisförhörsprotokoll, prästbevis och uppgifter för observation

skall gälla, att vid ansökningen skola, i huvudskrifter eller bestyrkta avskrifter,

fogas å anstalten förvarade handlingar, som röra den i ansökningen

avsedde och äro av betydelse för bedömande av hans sinnestillstånd.

I fråga om observationen skall tillämpas vad i 30 § och 31 § första

stycket är föreskrivet angående observation av den, som intagits jämlikt

28 §, med iakttagande av att vad i 31 § första stycket stadgas om polismyndighet

skall tillämpas å sökanden.

Har observationen avslutats utan att behov av vård å sinnessjukhus ådagalagts,

skall sökanden underrättas därom och den intagne genom hans försorg

återföras till vederbörande anstalt.

34 §. 34 §.

Förmenar någon, som jämlikt 28 § Förmenar någon, som jämlikt 28,

är för observation intagen å sinnes- 32 eller 33 § är för observation insjuklius,

att tillräckliga skäl för hans tagen å sinnessjukhus, att tillräckliga

intagande ej förelegat eller att han skäl för hans intagande ej förelegat

eljest obehörigen kvarhålles, må han eller att han eljest obehörigen kvargenom

skriftlig framställning hos me- hålles, må han genom skriftlig fraindicinalstyrelsen

påkalla prövning av ställning hos sinnessjuknämnden på
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj-.ts proposition.)

frågan därom; och äge i sådant fall

bestämmelserna i 26 § motsvarande

tillämpning.

Beslutar medicinalstyrelsen, att den

intagne skall skiljas från sjukhuset,

skall styrelsen genom telegram eller

på annat lika skyndsamt sätt underrätta

sjukvårdsläkaren därom; och vare

denne pliktig att vidtaga de åtgärder,

som enligt vad förut i detta kapitel

stadgats åligga sjukvårdsläkare i fall,

då han förordnat om skiljande från

sinnessjukhus av där intagen person.

(Utskottets förslag.)

kalla prövning av frågan därom; och

äge i sådant fall bestämmelserna i

26 § motsvarande tillämpning.

Beslutar sinnessjuknämnden, att den

intagne skall skiljas från sjukhuset,

skall nämnden genom telegram eller

på annat lika skyndsamt sätt underrätta

sjukvårdsläkaren därom; och vare

denne pliktig att vidtaga de åtgärder,

som enligt vad förut i detta kapitel

stadgats åligga sjukvårdsläkare i fall,

då han förordnat om skiljande från

sinnessjukhus av där intagen person.

35 §.

Vad i 13 § finnes stadgat om förflyttning av den, som är för vård intagen

å sinnessjukhus, skall gälla jämväl angående den, som intagits för

observation.

36 §.

För observation intagen vare oförhindrad

att insända framställning till

offentlig myndighet. I övrigt må brev

eller andra handlingar ej från sådan

intagen fortskaffas eller honom tillställas,

med mindre sjukvårdsläkaren

haft tillfälle att taga kännedom om dem;

och vare sjukvårdsläkaren berättigad att

vägra vidarebefordran av handling, som

innehåller något, varav ordningen eller

säkerheten inom sinnessjukhuset kan

äventyras, så ock av handling, som är

oredigt avfattad eller vars innehåll är

anstötligt.

37 §.

Har någon, som jämlikt 28, 32 eller

33 § intagits å sinnessjukhus för observation,

vid observationen icke befunnits

vara i behov av vård å sådant

sjukhus, skall kostnaden för vistelsen

å sjukhuset under observationstiden

enligt av Konungen meddelade bestämmelser

gäldas av statsverket. I övrigt

skola bestämmelserna i 15 § första

stycket i tillämpliga delar lända till

36 §.

För observation intagen vare oförhindrad

att insända framställning till

offentlig myndighet. I övrigt må brev

eller andra handlingar ej utan sjukvårdsläkarens

tillstånd från den intagne

fortskaffas eller honom tillställas. Tillstånd

må ej vägras, med mindre fråga

är om handling, som innehåller något,

varav ordningen eller säkerheten inom

sinnessjukhuset kan äventyras, eller är

oredigt avfattad eller av anstötligt innehåll.

37 §.

Har någon, som jämlikt 28, 32 eller

33 § intagits å sinnessjukhus för observation,

vid observationen icke befunnits

vara i behov av vård å sådant

sjukhus, skall kostnaden för vistelsen

å sjukhuset under observationstiden

enligt föreskrifter, som meddelas av

Konungen, gäldas av statsverket. I

övrigt skola bestämmelserna i 15 §

första stycket i tillämpliga delar lända

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets

(Kungl. Maj ds proposition.)

efterrättelse beträffande kostnaden för

vistelse å sinnessjukhus under observationstid,

och skall i fråga om sådan

kostnad vad i lagen om fattigvården

och lagen om samhällets barnavård

är föreskrivet om kostnad för vård å

sinnessjukhus äga motsvarande t-illlämpning,

så vitt fråga är om den,

som är medellös eller omhändertagits

jämlikt sistnämnda lag.

utlåtande Nr So. 27

(Utskottets förslag.)

till efterrättelse beträffande kostnaden

för vistelse å sinnessjTikhus under observationstid,

och skall i fråga om

sådan kostnad vad i lagen om fattigvården

och lagen om samhällets barnavård

är föreskrivet om kostnad för

vård å sinnessjukhus äga motsvarande

tillämpning, så vitt fråga är om den,

som är medellös eller omhändertagits

jämlikt sistnämnda lag.

5 kap. Om förhör vid domstol angående

å .sinnessjukhus intagen

person.

38 §.

För vinnande av utredning angående

omständigheter av betydelse för

frågan, huruvida någon, som enligt

vad förut i denna lag stadgats är för

vård eller observation intagen å sinnessjukhus,

är i behov av vård å sådant

sjukhus, må i enlighet med vad

nedan sägs personer, vilka kunna antagas

äga kännedom om dylika omständigheter,

vid domstol höras såsom

vittnen eller upplysningsvis.

5 kap. Om förhör vid domstol angående

person, som är intagen ä

si nnessj ukh us.

38 §.

För vinnande av utredning angående

omständigheter av betydelse för

frågan, huruvida den, som är för vård

eller jämlikt 28, 32 eller 33 § för observation

intagen å sinnessjukhus, är i

behov av vård å sådant sjukhus, må

i enlighet med vad nedan sägs personer,

vilka kunna antagas äga kännedom

om dylika omständigheter, vid

domstol höras såsom vittnen eller

upplysningsvis.

Förhör, som nyss sagts, skall äga rum inför rätten i den ort, där den,

som skall höras, uppehåller sig, eller med hans samtycke vid annan allmän

underrätt; dock må, om den, som skall höras, uppehåller sig å ort, vilken

lyder under landsrätt, förhöret hållas inför närmaste rådstuvurätt.

39 §.

1. Förhör, som i 38 § sägs, må

begäras av sjukvårdsläkaren. År frågan

om den intagnes kvarhållande beroende

på medicinalstyrelsens prövning,

må förhör angående honom begäras

jämväl av styrelsen. Angående den, som

är intagen för vård, må förhör begäras

även av överinspektören för sinnessjukvården.

Har den intagne eller annan, som

äger att påkalla hans utskrivning, hos

sjukvårdsläkaren hemställt om förhörs

begärande eller, där frågan om den in
-

39 §.

1. Förhör, som i 38 § sägs, må

begäras av myndighet, på vars prövning

frågan om den intagnes kvarhållande

å sinnessjukhuset är beroende:

dock tillkomme sådan rätt sjukvårdsläkare

allenast beträffande den, som är

intagen för observation.

Har den intagne eller annan, som

äger att påkalla hans utskrivning, hos

någon, vilken enligt första stycket äger

att begära förhör, hemställt om för
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts proposition.)

tagnes Jcvarhållande är beroende på medicinalstyrelsens

prövning, hos styrelsen

gjort sådan hemställan och finnes ej

förhöret obehövligt, vare sjukvårdsläkaren

eller styrelsen pliktig att begära

sådant.

Förhör må i intet fall begäras enligt detta moment, där erforderlig utredning

utan olägenhet kan vinnas utan förhör.

2. Förhör skall begäras skriftligen

hos rätten i stad eller domaren på

landet. I framställningen om förhör

(Utskottets förslag.)

hörs begärande och finner ej denne förhöret

obehövligt, vare han pliktig att

begära sådant; doclc åligge dylik skyldighet

ej överinspektören för sinnessjukvården.

2. Förhör skall begäras skriftligen

hos rätten i stad eller domaren på

landet. I framställningen om förhör

böra de omständigheter angivas, vilka

förhöret skall avse. Däri skall ock,

om det kan ske, beträffande envar, som

enligt vad nedan sägs skall underrättas

om förhöret, lämnas uppgift om

namn och postadress. Åberopas samtycke,

som i 38 § andra stycket sägs,

skall skriftligt bevis därom bifogas

ansökningen.

Förhör skall

ting ej utsättas.

böra de omständigheter angivas, vilka

förhöret skall avse. Däri skall ock,

om det kan ske, beträffande envar, som

enligt vad nedan sägs skall underrättas

om förhöret, lämnas uppgift om

namn och postadress. Åberopas samtycke,

som i 38 § andra stycket sägs,

skall skriftligt bevis därom bifogas

framställningen.

äga rum så snart ske kan; dock må för ändamålet urtima

Rätten eller domaren låte till förhöret kalla den eller dem,

vilkas hörande begärts; avsände ock underrättelse om tiden för förhöret till

den, som gjort framställningen därom. Sådan underrättelse varde jämväl,

där det kan ske, avsänd till den, som gjort hemställan, varom i 1 mom. andra

stycket förmäles, så ock i fall, då den intagne ej på egen ansökning intagits å

sinnessjukhuset, till den, som gjort ansökningen. Till den, som intagits för

observation, skall, ändå att han ej gjort hemstiillan, som nyss sagts, underrättelse

om förhöret avsändas.

Yill den intagne inställa sig vid rätten, ankomme på den, som hos domstolen

begärt förhöret, att därom besluta. Ändå att den intagne är i stånd

att övervara förhöret, må sådan inställelse ej tillstädjas, om menlig inverkan

på den intagnes hälsotillstånd därav är att befara. Beslutes inställelse,

åligge det sjukvårdsläkaren att draga försorg därom.

3. Där rätten finner det lämpligt, må rätten förordna, att förhöret skall

hållas inom stängda dörrar.

4. Sedan förhör hållits, låte rätten eller domaren, ändå att förhöret ej begärts

av sjukvårdsläkaren, tillställa honom protokoll över förhöret, och vare läkaren

pliktig att i de fall, där den intagne underrättats om förhöret, låta honom

taga del av protokollet.

40 §.

Angående ersättning till den, som enligt detta kapitel inkallats till förhör,

gälle vad angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål

finnes stadgat; dock skall ersättningen alltid stanna å statsverket.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj-.ts proposition.) (Utskottets förslag.)

(> kap. Särskilda bestämmelser angående undersökning av tilltalade samt

angående intagning och utskrivning av straffriförklarade in. in.

41 §.

Dar i brottmål domstolen på grund av att den tilltalade tidigare lidit

av sinnessjukdom eller eljest finner anledning till antagande, att den tilltalade

vid tiden för brottets begående varit av sinnesbeskaffenhet, som utesluter

eller minskar straffbarheten, må den tilltalade ej dömas skyldig till

brottet utan att läkares utlåtande blivit inhämtat angående lians sinnesbeskaffenhet

vid nämnda tid och beträffande frågan, huruvida han är i behov

av vård å sinnessjukhus.

Andå att domstolen ej finner anledning till antagande, som i första stycket

sägs, må domstolen ej, utan att läkares utlåtande inhämtats, förordna om

den tilltalades internering eller döma honom till straffarbete i ett år eller

däröver för mord eller för mordbrand eller annat eldsåsättande, som icke förövats

i uppsåt att bedraga försäkringsgivare eller i annan sådan sviklig avsikt,

eller för försök till brott, som nu är sagt.

42 §.

Har domstol jämlikt 41 § beslutat att inhämta utlåtande angående tilltalad,

som förvaras i häkte, skall sådant utlåtande efter verkställd undersökning

avgivas av sjukvårdsläkaren vid den fångvården tillhörande sinnessjukavdelning,

som skall mottaga för sinnessjukdom misstänkta från det häkte,

där den tilltalade förvaras. För undersökningen skall den tilltalade överföras

till sinnessjukavdelningen, och varde samtliga handlingar i målet överlämnade

till sjukvårdsläkaren.

Där sjukvårdsläkaren finner det erforderligt för bedömande av den tilltalades

sinnesbeskaffenhet, må han hos domstolen eller, där målet är anliängigt

vid häradsrätt, hos domaren göra framställning om att förhör i

målet hålles med personer, som kunna antagas äga kännedom om omständigheter

av betydelse för bedömande av den tilltalades sinnesbeskaffenhet.

I framställningen bör angivas vad förhöret skall avse. Skall förhör äga

rum, ankomme på domstolen eller domaren att föranstalta om att förhöret

varder hållet samt om underrättelse till sjukvårdsläkaren och inkallelse av den

eller dem, med vilka förhör begärts. Angående ersättning åt den, som jämlikt

detta stycke inkallats för att höras såsom vittne eller upplysningsvis,

gälle, ändå att inkallelsen beslutats av domaren eller att allmän åklagare ej

för talan i målet, vad angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål

finnes stadgat.

Utlåtande, varom i denna paragraf förmäles, skall avgivas utan dröjsmål

och sist inom två månader från det den tilltalade intogs å sinnessjukavdelningen,

i den mån ej domstolen eller domaren i särskilt fall på framställning

av sjukvårdsläkaren medgiver anstånd. Beslut om anstånd må meddelas

utan parternas hörande. Har domstolen eller domaren förordnat om förhör,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)

som i andra stycket sägs, må, om tiden ej därigenom förlänges till mer än

tre månader, med utlåtandet utan särskilt medgivande anstå till dess fjorton

dagar förflutit från det protokoll över förhöret kommit sjukvårdsläkaren tillhanda.

Vid utlåtandet skola fogas de av domstolen till sjukvårdsläkaren

överlämnade handlingarna.

Då utlåtande avgives, skall sjukvårdsläkaren samtidigt insända eu avskrift

därav till medicinalstyrelsen; finner styrelsen anledning föreligga, att frågan

om den tilltalades sinnesbeskaffenhet underkastas ytterligare psykiatrisk

granskning, har styrelsen att ofördröjligen underrätta domstolen därom.

43 §.

Där tilltalad, angående vilken domstol jämlikt 41 § beslutat inhämta utlåtande,

befinner sig på fri fot, åligge det medicinalstyrelsen att på anmälan

av domstolen eller domaren förordna lämplig läkare att efter verkställd

undersökning till domstolen avgiva sådant utlåtande. Sedan förordnande av

medicinalstyrelsen meddelats, varde samtliga handlingar i målet överlämnade

till den förordnade.

Den tilltalade är pliktig att för undersökningen inställa sig å tid och ort,

som av läkaren bestämmas.

Finner läkaren, att undersökningen ej kan verkställas utan att den tilltalade

intages å sinnessjukhus, göre anmälan därom hos domstolen, som

äge förordna, att den tilltalade skall intagas å ett statens sinnessjukhus.

Ej må domstolen utan medgivande av den tilltalade meddela dylikt förordnande,

med mindre å brottet kan följa straffarbete, fängelse, avsättning eller

mistning av ämbete på viss tid. Har förordnande, som nu sagts, meddelats,

varde den tilltalade, om läkaren är anställd å något statens sinnessjukhus,

där intagen. T annat fall skall intagning ske å det statens sinnessjukhus, som

medicinalstyrelsen, på anmälan av domstolen eller domaren, bestämmer,

samt undersökningen efter styrelsens förordnande övertagas av där anställd

läkare.

I fall, som avses i denna paragraf, skola föreskrifterna i 42 § andra, tredje

och fjärde styckena i tillämpliga delar lända till efterrättelse med iakttagande

av att tiden för utlåtandes avgivande skall räknas, om den tilltalade intagits

å sinnessjukhus, från den dag, intagningen ägde rum, men eljest från det

läkaren mottog handlingarna i målet.

Vad i tredje stycket stadgats skall icke tillämpas, där undersökningen

överlämnats åt sjukvårdsläkaren vid sinnessjukhus och den tilltalade jämlikt

bestämmelse i 4 kap. blivit för observation där intagen. Där sådan intagning

skett, må domstolen eller domaren, på framställning av sjukvårdsläkaren,

besluta förlängning av den tid, inom vilken observationen skall vara

slutförd; har intagningen skett jämlikt 27 §, må den tilltalade ej före observationens

avslutande lämna sjukhuset. Ej må i fall, som nu sagts, förhör

enligt 5 kap. anställas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)

44 §.

Prövar domstol, efter det sådant utlåtande, som ovan i detta kapitel omförmäles,

blivit avgivet, medicinalstyrelsens utlåtande böra infordras, åligge

domstolen att till medicinalstyrelsen överlämna samtliga handlingar i målet.

Medicinalstyrelsen iige att föranstalta om förnyat, på undersökning av

den tilltalade grundat läkarutlåtande, och skall, om så sker, vad i 42 och

43 §§ för där avsedda fall stadgats i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Därvid skall dock följande iakttagas:

1) Det åligger medicinalstyrelsen att tillställa vederbörande läkare handlingarna

i målet.

2) Undersökning av häktad må verkställas av läkare vid det statens

sinnessjukhus, som av medicinalstyrelsen bestämmes, i vilket fall den häktade

skall dit överföras.

3) Jämväl medicinalstyrelsen äger att hos domstolen göra framställning,

som i 42 § andra stycket sägs, och påkalla intagning å sinnessjukhus av

tilltalad, som vistas å fri fot. Varder i anledning av framställning, som nyss

sagts, förhör utsatt, åligge domstolen eller domaren att underrätta medicinalstyrelsen

därom.

4) Vederbörande läkares utlåtande skall inom tid, som av medicinalstyrelsen

bestämmes, avgivas till medicinalstyrelsen, som ock äger att besluta

om anstånd med avgivandet.

45 §.

Har domaren på landet jämlikt 42 eller 43 § medgivit anstånd med läkarutlåtandes

avgivande, skall i avseende å klagan över beslutet så förfaras,

som om det meddelats av rätten.

Angående särskild talan mot beslut, varigenom domstol förordnat om intagande

å sinnessjukhus av tilltalad, som befinner sig å fri fot, skall vad i lag finnes

stadgat om sådan talan mot beslut angående häktande äga motsvarande

tillämpning. Har domstol eljest under rättegången meddelat beslut, som i

detta kapitel sägs, gånge beslutet i verkställighet ändå att det icke vunnit

laga kraft.

4G §.

Finner myndighet, vilken äger ålägga tvångsarbete, vid förhör med någon,

som är föremål för förfarande, avseende ådömande av sådant arbete, anledning

till antagande, att han är sinnessjuk, må han ej dömas till tvångsarbete

utan att läkares utlåtande inhämtats angående hans sinnesbeskaffenhet

och beträffande frågan, om han är i behov av vård å sinnessjukhus.

A sådant utlåtandes avgivande skola bestämmelserna i 42 och 43 §§ i

tillämpliga delar lända till efterrättelse med iakttagande av att vad där

stadgas om domstolen eller domaren i stället skall gälla om myndigheten;

dock att, om läkare hos myndigheten gjort framställning om förhör, det

skall ankomma på myndigheten att förordna om sådant förhör vid lämplig

underrätt och på rätten eller domaren att lämna myndigheten meddelande

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)

om förhöret och vidtaga de åtgärder, som i 42 § andra stycket omförmälas.

Ersättningen till den, som inkallats till förhöret, skall alltid stanna å statsverket.

Prövar myndigheten erforderligt, att jämväl medicinalstyrelsens

utlåtande inhämtas, skola stadgandena i 44 § därvid lända till efterrättelse

med enahanda avvikelser, som nyss angående läkares utlåtande sagts.

47 §.

1. Tilltalad, som enligt förut i detta kapitel meddelat stadgande intagits

å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning vid fångvården, skall tillsvidare

där kvarbliva, i den mån ej annat följer av vad nedan föreskrives.

Förklaras den intagne i infordrat utlåtande icke vara i behov av vård å

sinnessjukhus, må han ej vidare på grund av stadgande, som nyss sagts,

kvarliållas å sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen; är han häktad,

varde till häktet återförd. Samma lag vare, där domstol angående honom

meddelar slutligt utslag, som ej innefattar målets hänvisning till annan domstol,

samt han icke däri förklaras på grund av sin sinnesbeskaffenhet från

ansvar fri.

2. Har domstol meddelat utslag,

vari häktad, som icke jämlikt 1 mom.

kvarhålles å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning

vid fångvården, förklarats

på grund av sin sinnesbeskaffenhet

från ansvar fri, och är den

häktade enligt infordrat utlåtande i

behov av vård å sinnessjukhus eller i

fall, då utlåtande infordrats från såväl

läkare som medicinalstyrelsen och styrelsens

utlåtande lagts till grund för

straffriförklarandet, enligt sistnämnda

utlåtande i behov av sådan vård, skall

han därefter förvaras å sinnessjukavdelning

vid fångvården; och vare om

lionom lag som i 1 mom. sägs.

2. Har domstol meddelat utslag,

vari häktad, som icke jämlikt 1 mom.

kvarhålles å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning

vid fångvården, förklarats

på grund av sin sinnesbeskaffenhet

från ansvar fri, och är den

häktade enligt infordrat utlåtande i

behov av vård å sinnessjukhus eller

i fall, då utlåtande infordrats från såväl

läkare som medicinalstyrelsen och styrelsens

utlåtande lagts till grund för

straffriförklarandet, enligt sistnämnda

utlåtande i behov av sådan vård, skall

han därefter förvaras å sinnessjukavdelning

vid fångvården. Beträffande

den, som enligt vad nu stadgats slcall

förvaras å sinnessjukavdelning, vare lag

som i 1 mom. sägs.

3. Har någon, som enligt vad ovan sagts förvaras å sinnessjukhus eller

å sinnessjukavdelning vid fångvården, genom laga kraftägande utslag förklarats

på grund av sin sinnesbeskaffenhet från ansvar fri, skall han, om

han är intagen å sinnessjukhus, anses vara för vård där intagen samt, om

han förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården, för vård där förbliva, intill

dess plats å något statens sinnessjukhus kan beredas honom. I senare

fallet ankomme det på vederbörande fångvårdsmyndigliet att hos medicinalstyrelsen,

som har att i ämnet förordna, göra framställning om den straffriförklarades

intagande för vård å något statens sinnessjukhus. Yid sådan

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj ds proposition.) (Utskottets förslag.)

framställning skola, i liuvudskrifter eller bestyrkta avskrifter, fogas å fångvårdsanstalten

förvarade handlingar, som angå den straffriförklarade och äro

av betydelse för bedömande av hans sinnestillstånd.

Utan hinder av bestämmelserna i

första stycket gälle om fånge, som undefr

verkställighet av straff begått brott men

på grund av sm sinnesbeskaffenhet förklarats

från ansvar fri, vad i 48 §

finnes föreskrivet.

Föreligger beträffande någon, som icke är häktad, sådant fall, som avses

i. 2 mom., åligge det vederbörande länsstyrelse att, om domstolens utslag

vinner laga kraft, genast förordna om den straffriförklarades intagande å

sinnessjukhus för vård; och ankomme det på medicinalstyrelsen att, efter

anmälan av länsstyrelsen, bestämma, å vilket sinnessjukhus intagningen skall

ske. Kan plats å sådant ej omedelbart erhållas, varde den straffriförklarade

i. avbidan på dylik plats genom länsstyrelsens försorg för vård intagen å

sinnessjukavdelning vid fångvården.

4. Har någon, angående vilken utlåtande infordrats jämlikt 46 §, blivit

för undersökning intagen å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning vid

fångvården, må han ej på grund av nämnda lagrum där kvarhållas längre

än till dess utlåtandet avgivits.

5. Vad i 36 § finnes stadgat beträffande

den, som för observation intagits

å sinnessjukhus, skall lända till

efterrättelse jämväl i avseende å den,

som på grund av bestämmelse i detta

kapitel för undersökning intagits å

sådant sjukhus; dock skall i fråga om

handling, varav sjukvårdsläkaren enligt

nämnda paragraf skall taga kännedom,

gälla, att den ej må fortskaffas till

eller från för brott tilltalad, om den

innehåller något, som kan hindra brottets

upptäckt eller rannsakningens

gång.

5. Vad i 36 § finnes stadgat beträffande

den, som för observation intagits

å sinnessjukhus, skall lända till

efterrättelse jämväl i avseende å den,

som på grund av bestämmelse i detta

kapitel för undersökning intagits å

sådant sjukhus; dock skall i fråga om

handling, för vars vidarebefordran sjukvårdsläkarens

tillstånd enligt nämnda

paragraf erfordras, gälla, att den ej

må fortskaffas till eller från den, som

är tilltalad för brott, om den innehåller

något, som kan hindra brottets upptäckt

eller rannsakningens gång.

48 §.

1. Fånge, som befinnes lida av

sinnessjukdom eller kan misstänkas

lida av sådan sjukdom, skall så snart

ske kan för vård eller observation

intagas å sinnessjukavdelning vid fångvården.

Bihang till riksdagens protokoll 1929.

48 §.

1. Fånge, som befinnes lida av sinnessjukdom

eller beträfande vilken anledning

finnes till antagande, att han

lider av sådan sjukdom, skall så snart

ske kan för vård eller observation intagas

å sinnessjukavdelning vid fångvården.

9 sand. 2 avd. 20 haft. (Nr 35.) 79029 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)

Föreligger beträffande häktad sådant fall, som i första stycket sägs, och

skall han ej på grund av vad förut i detta kapitel stadgats förvaras å sinnessjukavdelning

vid fångvården eller å sinnessjukhus, skall han intagas å

sinnessjukavdelning, som nyss nämnts.

Befinnes någon, som är intagen å förvaringsanstalt för förminskat tillräkneliga

förbrytare eller å interneringsanstalt för aterfallsförbrytare, lida av

sinnessjukdom eller finnes anledning att hos sådan intagen förmoda dylik

sjukdom, må vederbörande anstaltsmyndigliet draga försorg om hans intagande

för vård eller observation å sinnessjukavdelning vid fångvården.

2. Kan sinnessjuk fånge antagas vara vid strafftidens slut i behov av

vård å sinnessjukhus, åligge det vederbörande fångvårdsmyndighet att i god

tid förut i den ordning, som i 2 kap. sägs, göra ansökan om att den sjuke

då varder intagen å sinnessjukhus. I sådant fall må vardattest utfärdas av

läkare, som är anställd vid fångvården, ändå att han samtidigt är läkare å

det sinnessjukhus, där intagning begärts; och varde i stället för levnadsberättelse

vid ansökningen, i huvudskrifter eller bestyrkta avskrifter, fogade

å vederbörande fångvårdsanstalt förvarade handlingar, som röra den sjuke

och äro av betydelse för bedömande av hans sinnestillstånd.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i avseende å

sinnessjuk, som skall utskrivas från förvaringsanstalt för förminskat tillräkneliga

förbrytare eller interneringsanstalt för återfallsförbrytare.

49 §.

Har tilltalad, som är intagen å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning

vid fångvården, blivit i målet hörd, må domstolen ej förordna om hans vidare

inställande, så framt ej särskilda skäl därtill äro. Innan sådant förordnande

meddelas, skall sjukvårdsläkarens yttrande inhämtas. Meddelas

utslag i den tilltalades frånvaro, åligge det rätten att föranstalta om att utslaget

delgives honom genom sjukvårdsläkarens försorg.

Vad i första stycket stadgas om tilltalad skall äga motsvarande tillämpning

å den, som är föremål för förfarande, avseende ådömande av tvångsarbete.

50 §.

Angående utskrivning från sinnessjukavdelning

vid fångvården av den,

som jämlikt 47 § där för vård förvaras,

samt angående förhör vid domstol

rörande sådan intagen skola bestämmelserna

i 3 och 5 kap. i tillämpliga

delar lända till efterrättelse; dock

skall vad i sagda kapitel föreskrivits

om rätt för överinspektören för sinnessjukvården

att föreslå utskrivning

eller påkalla förhör icke tillämpas.

50 §.

Angående utskrivning från sinnessjukavdelning

vid fångvården av den,

som jämlikt 47 § där för vård förvaras,

samt angående förhör vid domstol

rörande sådan intagen skola bestämmelserna

i 3 och 5 kap. i tillämpliga

delar lända till efterrättelse; dock

skall vad i sagda kapitel föreskrivits

om rätt för överinspektören för sinnessjukvården

att föreslå utskrivning

eller begära förhör icke tillämpas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

35

(Kungl. Maj ds proposition.) . (Utskottets förslag.)

7 kap. Om handräckning.

Öl §.

Motsätter sig sinnessjuk, för vilken plats beretts å sinnessjukhus, att låta

sig där intaga, är vederbörande polis- eller militärmyndighet pliktig att på

begäran av den, som gjort ansökningen om intagning, lämna den handräckning,

som finnes vara av nöden.

Undandrager sig någon, som är tilltalad för brott eller föremål för förfarande,

avseende ådömande av tvångsarbete, samt vistas å fri fot, att iakttaga

vad enligt 43, 44 eller 46 § åligger honom eller behöver läkare för verkställande

av undersökning, varom där förmäles, skydd för sin personliga

säkerhet, skall ock på begäran av vederbörande läkare erforderlig handräckning

lämnas. Samma lag vare, där sådant fall prövas föreligga, att undersökning

må äga rum enligt 16 §, och den, om vilkens undersökning är fråga,

vägrar att underkasta sig densamma eller läkare för verkställande av undersökningen

behöver skydd för sin personliga säkerhet.

52 §.

Avviker å sinnessjukhus intagen därifrån, eller

avviker den, som jämlikt 47 § för vård förvaras å sinnessjukavdelning vid

fångvården, eller

underlåter den, som på försök utskrivits från sinnessjukhus eller från

sinnessjukavdelning vid fångvården, att, sedan förordnande om återintagning

meddelats eller försökstiden gått till ända, på anmaning åter där inställa sig,

skall, där sjukvårdsläkaren eller, vad angår den, som varit förvarad å sinnessjukavdelning

vid fångvården, fångvårdsmyndigheten det påkallar, för den

sjukes återförande till sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen handräckning

lämnas av vederbörande polismyndighet.

8 kap. Straffbestämmelser.

53 §.

Den, som utan sjukvårdsläkarens medgivande till någon, som är intagen

å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning vid fångvården, överlämnar eller

försöker överlämna vapen eller annat föremål, varmed den intagne lätteligen

kan tillfoga sig själv eller annan skada, straffes, där ej gärningen enligt

allmänna strafflagen är med högre straff belagd, med böter från och med

femtio till och med ettusen kronor eller med fängelse.

54 §.

Den, som förhjälper eller söker förhjälpa någon, som är intagen å sinnessjukhus

eller jämlikt 47 § för vård förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården,

att avvika från sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen, straffes

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts proposition.) . (Utskottets förslag.)

med böter från och med femtio till och med ettusen kronor eller med fängelse.

Yar den intagne farlig för annans personliga säkerhet och hade gärningsmannen

vetskap därom, må till straffarbete i högst ett år dömas.

55 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfälle kronan. Saknas tillgång till

deras fulla gäldande, varde de förvandlade enligt allmän strafflag.

9 köp. Om klagan över medicinalstyrelsens

beslut.

56 §.

Över beslut, som av medicinalstyrelsen

meddelats i ärende, varom i 2 ,§

förmäles, må talan fullföljas hos Konungen

i vederbörande statsdepartement

före klockan tolv å trettionde dagen efter

den, då klaganden erhöll del av beslutet;

dock må allenast i samband med klagan

över beslut rörande utskrivning eller

skiljande från sinnessjukhus eller från

sinnessjukavdelning vid fångvården ändring

sökas i beslut, som under ärendets

handläggning meddelats i fråga om förhör

vid domstol angående den intagne.

Vill den intagne föra klagan enligt

vad i första stycket sägs, skall bestämmelsen

i 26 § andra stycket äga motsvarande

tillämpning.

Övergångsbestämmelser.

57 §. 56 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931.

58 §. 57 §.

Genom denna lag upphävas

förnyade stadgan den 14 juni 1901 (nr 48) angående sinnessjuke tillika

med alla de särskilda föreskrifter, vilka innefatta ändring eller förklaringav

bestämmelserna i sagda stadga eller tillägg därtill, allt i den mån stadgan

eller föreskrifterna behandla ämnen, varom bestämmelser äro meddelade i

denna lag;

skrivelsen den 9 mars 1826 angående föreskrift huru förfaras bör, då en

för brott tilltalad person uppgives vara eller vid gärningens begående hava

varit vansinnig, och fråga om hans befriande, på sådan grund, från ansvar

uppstår;

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

37

(Kungl. Maj:ts proposition.) (Utskottets förslag.)

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot

denna lags bestämmelser.

58 §.

Har ärende, som enligt denna lag

tillhör sinnessjuknämndens handläggning,

inkommit till medicinalstyrelsen

före den 1 januari 1931, varde ärendet

ändock överlämnat till nämnden, där det

ej redan blivit för slutligt avgörande

inför styrelsen föredraget.

59 §.

bå länge särskild sinnessjukavdelning vid fångvården ej finnes i Gotlands

län, må sådan undersökning av häktad, varom i 42, 44 eller 46 § förmäles,

inom länet verkställas av läkare vid statens sinnessjukhus därstädes och

den häktade för sådant ändamål dit överflyttas.

60 §.

Har domstol före den 1 januari 1931 i då anhängigt brottmål infordrat

utlåtande beträffande tilltalads sinnesbeskaffenhet, skall i stället för vad i

denna lag finnes stadgat om utredning i sådant avseende vad hittills därom

gällt lända till efterrättelse.

61 §.

Bestämmelserna i 47 § 3 mom. första stycket andra och tredje punkterna

och i 50 § skola tillämpas jämväl å den, som efter att hava på grund av

sin sinnesbeskaffenhet friats från ansvar för begånget brott blivit enligt hittills

gällande ordning i avbidan på plats å sinnessjukhus intagen å sinnessjukavdelning

vid fångvården.

2:o) Lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 12 juni 1885 (nr 27)

angående lösdrivares behandling.

Härigenom förordnas, att 7 § i lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares

behandling skall erhålla följande ändrade lydelse:

7 §•

Den som i följd av ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförliet

eller lyte är oförmögen att genom arbete förvärva vad till livets uppehållande

oundgängligen erfordras, må ej dömas till tvångsarbete, eller, om han

börjat sådant undergå, därmed fortfara; och varde han, därest han tillhör

annat län än det, där han vistas, av Konungens befallningshavande översänd

eller förpassad till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket han

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

i fråga om fattigvård har hemortsrätt. Utan hinder av vad sålunda stadgats

må dock den, som är i behov av vård å sinnessjukhus, kvarhållas å tvångsarbetsanstalt,

intill dess dylik vård kan beredas honom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931.

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att de önskemål, som av utskottet uttalats vid behandlingen av

4, 14 och 18 §§ i förslaget till sinnessjuklag, måtte bliva vederbörligen

beaktade; samt

C) att de i anledning av förevarande proposition väckta motionerna,

i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

ovan hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Almkvist, Sigfrid Hansson,

Frändén, Petrén, Granström och Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Bos, Hage, Johanson i

Hallagården, Wallerius, Johansson i Sollefteå, Andersson i Rasjön och Osberg.

Reservationer:

1) av herrar von Sydow, Sigfrid Hansson, Frändén, Ros, Wallerius och Andersson

i Rasjön, vilka anfört följande:

»Vi anse, att utskottet i fråga om 2 § i sinnessjuklagen bort förorda Kungl.

Maj:ts förslag, enligt vilket befogenheten att pröva berättigandet av patients

kvarliållande å sinnessjukhus tillagts medicinalstyrelsen, utökad med vissa lekmannaelement,

och icke den av två motionärer förordade sinnessjuknämnden.

Då högsta tillsynen å sinnessjukvården i riket tillkommer medicinalstyrelsen,

är det naturligt, att ärenden av nu ifrågavarande beskaffenhet böra tillhöra

styrelsens behörighetsområde. Kravet å deras överflyttning från styrelsen

till en särskild niimnd synes bottna i ett visst misstroende till styrelsen

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

och våra svenska sinnessjukläkare, ett misstroende, som enligt vår mening

i stort sett saknar grund. Att nämnden erhållit lekmannamajoritet innebär,

att man givit lekmannaomdömet företräde framför sakkunskapen, en anordning,

som särskilt i dessa frågor, där den vetenskajdiga insiktens omdöme

måste vara det avgörande, är förenad med en betydande risk. — I flera

efterföljande paragrafer i sinnessjuklagen fordrar konsekvensen av denna vår

uppfattning motsvarande ändring.

Vi hemställa alltså, att 2 § i sinnessjuklagen måtte antagas i följande, i

propositionen innefattade lydelse:

2 §•

Då medicinalstyrelsen enligt denna lag handlägger fråga om utskrivning

eller skiljande från sinnessjukhus eller från sinnessjukavdelning, tillhörande

fångvården, av någon, som blivit intagen för vård eller observation, eller om

förhör inför domstol angående sålunda intagen, skola i avgörandet deltaga

chefen för den byrå, till vars handläggning ärendet hör, ytterligare en byråchef,

vilken utses av generaldirektören bland de byråchefer, vilka äro legitimerade

läkare, och en av generaldirektören tillkallad psykiater i medicinalstyrelsens

vetenskapliga råd ävensom två av Konungen särskilt förordnade

ledamöter. Generaldirektören må inträda såsom ledamot i stället för den

av honom utsedde byråchefen.

De ledamöter, som skola särskilt förordnas av Konungen, skola utses fölen

tid av fem kalenderår i sänder. Avgår någon av dem, skall ny ledamot

utses för den återstående tiden. Av nämnda ledamöter, vilka icke må vara

läkare, skall den ene vara eller hava varit ordinarie innehavare av domarämbete.

För vardera ledamoten förordnar Konungen eu eller flera suppleanter,

vilka skola uppfylla de för ledamoten stadgade behörighetsvillkoren.

Förhandlingarna ledas av generaldirektören, om han deltager i handläggningen,

men eljest av den i tjänsten äldste av de däri deltagande byråcheferna.

Såsom medicinalstyrelsens beslut gälle den mening, varom de

flesta förenat sig. Beslut ma ej fattas, med mindre samtliga ledamöter eller

suppleanter för dem deltaga i avgörandet.

Mot den, som deltager i avgöranden, vilka avses i denna paragraf, gälle

samma jäv som i lag stadgas i fråga om domare.

Därjämte hemställa vi, att, såsom följd härav och med beaktande av viss

formell ändring i 34 §, nedanstående paragrafer i sinnessjuklagen måtte antagas

i följande lydelse:

= propositionen.

14 § första stycket.

= propositionen.

20 §.

= propositionen.

21 § första stycket.

= propositionen.

22 §.

— propositionen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

23 §.

= propositionen.

26 § andra stycket.

= propositionen.

34 §.

Förmenar någon, som jämlikt 28, 32 eller 33 § är för observation intagen

å sinnessjukhus, att tillräckliga skäl för hans intagande ej förelegat

eller att han eljest obehörigen kvarhålles, må han genom skriftlig framställning

hos medicinalstyrelsen påkalla prövning av frågan därom; och äge i

sådant fall bestämmelserna i 26 § motsvarande tillämpning.

Beslutar medicinalstyrelsen, att den intagne skall skiljas från sjukhuset,

skall styrelsen genom telegram eller på annat lika skyndsamt sätt underrätta

sjukvårdsläkaren därom; och vare denne pliktig att vidtaga de åtgärder,

som enligt vad förut i detta kapitel stadgats åligga sjukvårdsläkare i fall,

då han förordnat om skiljande från sinnessjukhus av där intagen person.

56 §.

57 §.

58 §.

2) av herrar Almkvist, Sigfrid Hansson, Petrén, Granström, Norman, Johansson

i Sollefteå och Andersson i Easjön, som anfört följande:

»I det år 1923 avgivna förslaget till lag om vård om sinnessjuka fordrades

för frivilligt ingående å sinnessjukhus endast eu skriftlig ansökan av vederbörande.

Enligt 1927 års förslag till lag om sinnessjuka m. in. skulle för

frivilligt ingående fordras, att sökandens namnteckning vore bestyrkt av två

ojäviga vittnen, och i den kungl. propositionen har bestämmelsen i fråga

skärpts därhän, att ansökningen skall vara försedd med intyg av två ojäviga

vittnen, att sökanden frivilligt tecknat sitt namn därå. Skulle detta bliva

villkoret för frivilligt ingående å sinnessjukhus, bleve icke mycket vunnet

med införandet av detta nya institut. Ty helt naturligt är, att den, som

känner sig vara i behov av vård å sinnessjukhus eller att intagas för observation

därå, i allmänhet icke gärna vill anförtro detta åt utomstående, varför

kravet på intyg av sådana personer om att ansökan om intagning å sinnessjukhus

är frivilligt undertecknad säkerligen ofta skulle få till följd, att intagningen

å sinnessjukhus bleve uppskjuten, tills sjukdomen ytterligare utvecklat

sig därhän, att de anhöriga blivit övertygade om nödvändigheten av

vård å sinnessjukhus och ingiva ansökning härom. Därmed förlorades emellertid

det som framförallt skulle vinnas med tillåtelsen att frivilligt ingå å

sinnessjukhus, nämligen den tidigare intagningen med därav följande mildare

sjukdomsförlopp. Då vi icke kunna finna några rimliga skäl att omgärda

den ifrågasatta rätten att ingå frivilligt å sinnessjukhus med besvärande

skrankor, som skulle göra densamma tämligen illusorisk, få vi påyrka,

= propositionen.

= propositionen.

= propositionen.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 4]

att andra punkten i första stycket av 9 § i förslaget till sinnessjuklag utgår

samt att motsvarande ändring göres i 27 § andra stycket.

Vi anse således, att nedanstående paragrafer i sinnessjuklagen böra erhålla

följande avfattning:

9 §''

Ansökan om intagande å sinnessjukhus för vård skall göras skriftligen

hos sjukvardsläkaren och vara av sökanden egenhändigt undertecknad.

Göres ansökningen ej av den sjuke själv eller av hans make eller av anförvant,

som har gemensam bostad med den sjuke, eller, om den sjuke äromyndig,

av den, som enligt lag har att sörja för hans person, skall anledningen

därtill uppgivas i ansökningen.

27 §.

_ Önskar någon låta sin sinnesbeskaffenhet undersökas, må han efter därom

gjord ansökan för observation intagas å sinnessjukhus.

Ansökningen skall göras skriftligen hos sjukvårdsläkaren samt vara av

sökanden egenhändigt undertecknad. Ansökningen bör innehålla redogörelse

för de omständigheter, som föranlett densamma.

Är sökanden omyndig, skall vid ansökningen fogas skriftligt medgivande

till intagningen av den, som enligt lag har att sörja för hans person. Vid

ansökningen bör fogas prästbevis, som i 10 § sägs. Är prästbevis ej bifogat,

vare sjukvårdsläkaren pliktig att, då intagning skett, skyndsamt från vederbörande

pastorsämbete införskaffa sådant.»

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 samt. 2 avd. 20 käft. (Nr 35.)

790 29

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:247 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till sinnesssjuklag m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten