Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens åren 1925, 1926 och 1928 fattade beslut, dels ock cn i ämnet väckt motion.

1929-05-11 · 28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1929:41, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens åren 1925, 1926 och 1928 fattade beslut, dels ock cn i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1929 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa

av den internationella arbetsorganisationens konferens

åren 1925, 1926 och 1928 fattade beslut, dels ock

cn i ämnet väckt motion.

Genom en den 19 mars 1929 avlämnad proposition, nr 185, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotollet över

socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående de i nämnda protokoll

omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens konferens

åren 1925, 1926 och 1928 fattade besluten.

De ifrågavarande besluten utgöras av ett förslag till konvention angående

ersättning för yrkessjukdomar, ett förslag till konvention angående förenkling

av inspektionen av emigranter ombord å fartyg, ett förslag till konvention

angående införande av metoder för fastställande av minimilöner och

en rekommendation angående tillämpningen av metoder för fastställande av

minimilöner.

I .sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

föreliaft en av herr Thorberg inom första kammaren väckt motion, nr 287,

vari hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande

av sådana åtgärder, som skulle snarast möjligt bereda vårt land tillfälle att

biträda internationella arbetsorganisationens konventioner angående fastställandet

av minimiålder för barns användande till industriellt arbete, angående

ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande och angående

tillämpning av veckovila i industriella företag.

De i propositionen och motionerna omförmälda konventionsförslagen och

rekommendationen hava i översättning till svenska språket följande lydelse:
-

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 samt. 2 avd. 24 höft. (Nr 41.) 991 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

I.

Förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder för barns

användande till industriellt arbete.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats till

Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av barn:

minimiålder för anställande», vilken fråga ingår i fjärde punkten på dagordningen

för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av förslag till

en internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av

traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10

september 1919.

§ !•

Såsom »industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen av denna

konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,

utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom vilka råämnen

omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för förstöring

av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande av drivkraft

i allmänhet eller av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller rivning.

av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor, vågbrytare,

kanaler, anordningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar, viadukter, kloaker,

vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar, elektriska anläggningar,

gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten, ävensom förberedelse-

och grundläggningsarbeten för härovan åsyftade arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg eller å inre

vattenväg, däri inbegripet liandhavande av gods å kajer och bryggor samt

i dockor, varv och magasin, med undantag likväl av transport för hand.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränser mellan

industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Barn under 14 år må icke användas eller arbeta i industriella företag,

offentliga eller privata, eller inom någon gren av sådant företag, med undantag

av företag, där endast medlemmar av samma familj sysselsättas.

§ 3.

Bestämmelserna i § 2 äga icke tillämpning å arbete, som utföres av barn

i yrkesskolor, därest arbetet är godkänt och övervakas av offentlig myndighet.

§ 4-

För underlättande av kontrollen över efterlevnaden av bestämmelserna i

denna konvention skall varje industriell arbetsgivare föra ett register, upptagande

varje hos honom sysselsatt person under 16 år med angivande av

dagen för dennes födelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande ]Vr 41.

3

§5.

Beträffande denna konventions tillämpning å Japan medgivas från bestämmelserna

i § 2 följande undantag:

a) barn över 12 år kunna få användas till arbete, om de genomgått folkskola;
b)

beträffande barn mellan 12 och 14 år, som redan äro anställda i arbete,

må övergångsbestämmelser utfärdas.

Bestämmelsen i nu gällande japanska lag, vilken tillåter barn under 12

ar att utföra vissa lättare arbeten, skall upphävas.

§ 6.

Bestämmelserna i § 2 skola icke tillämpas å Indien, men få där barn

under 12 år icke sysselsättas:

a) i företag som använda drivkraft och sysselsätta mera än tio personer;

b) i gruvor, stenbrott eller andra anläggningar för utvinnande av mineral;

c) med transport av passagerare, gods eller post å järnväg eller handhavande

av gods i dockor eller å kajer eller bryggor, med undantag likväl

av transport för hand.

§ 7''

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och

av traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas nationernas

förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§8.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina kolonier,

besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse, detta dock

under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser icke med hänsyn till de lokala förhållandena

äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela det beslut,

som den fattar med avseende på varje av sina kolonier, besittningar eller

protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 9-

Så_ snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella arbetsorganisationen.

§ io.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation, som nyss

nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare, men skall

endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera sin ratifikation

hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft beträffande

varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 11.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att bringa

dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga

erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

§ 12.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ !3.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde år

förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning bör

upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ W.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

II.

Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid fall

av fartygs förolyckande.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »kontroll å anställningsvillkoren

för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å sjömän av den

konvention och de hemställanden rörande arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring,

som antagits i Washington nästföregående november», vilken

fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konferensens

sammanträde i Genna,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av ett förslag

till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet

av traktaten i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10

september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i

Le Grand Trianon den 4 juni 1920.

§ 1-

Med »sjöman» förstås vid tillämpning av denna konvention en var, som

ar anställd å fartyg, nyttjat i sjöfart.

Med »fartyg» förstås vid tillämpning av denna konvention varje i allmän

eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag som helst, vilket

nyttjas i sjöfart, med undantag likväl för krigsfartyg.

§ 2.

Då fartyg förolyckas, skall redaren eller den, med vilken sjömannen slutit

avtal om tjänst ombord å fartyget, till varje å fartyget anställd sjöman utgiva

ersättning för den arbetslöshet, som försakas av fartygets förolyckande.

Denna ersättning skall utgå för alla de dagar, varunder sjömannen är

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

5

verkligt arbetslös och enligt den beräkningsgrund, som gäller för den genom

avtalet bestämda hyran, men må den totala ersättningen begränsas till ett

belopp motsvarande två månaders hyra.

§ 3.

Ersättning, som här avses, skall åtnjuta samma rättsliga skydd som fordran

på intjänad hyra, och skall sjömannen för dess indrivande äga anlita samma

tillvägagångssätt som beträffande sådan fordran.

§ 4-

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina kolonier, besittningar

och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse, detta dock under

följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala förhållandena

äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det beslut,

som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar eller

protektorat, vilka icke ha full självstyrelse.

§ 5-

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni 1919, traktaten

i St. Germain den 10 september 1919; traktaten i Neuilly den 27

november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920, delgivas

nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 6.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella arbetsorganisationen.

§ 7-

Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation, som

nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare, men

skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera sin

ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft beträffande

varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 8.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 7 förbinder sig varje

medlem, som ratificerar denna konvention, att bringa dess bestämmelser i

verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erforderliga åtgärder för

att göra dem effektiva.

§ 9.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det

den inregistrerats hos sekretariatet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

§ 10.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst eu gång vart tionde år

tillställa generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning bör

upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 11-

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

III.

Förslag- till konvention angående tillämpningen av veckovila i industriella

företag.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt

beslutit antaga vissa förslag angående veckovila inom industrien,

vilken fråga innefattas i sjunde punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1.

Med hänsyn till tillämpningen av denna konvention skola såsom »industriella

företag» anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,

utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom vilka råämnen

omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggen och företag för förstöring av

föremål, ävensom framställning, transformering och överförande av drivkraft

i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller rivning

av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor, vågbrytare,

kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar, viadukter, kloaker,

vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar, elektriska anläggningar,

gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten, ävensom förberedelse-

och grundläggningsarbeten för härovan åsyftade arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg eller å inre

vattenväg, däri inbegripet handha vande av gods å kajer och bryggor samt i

dockor och magasin med undantag likväl av transport för hand.

Ovanstående uppräkning är gjord med förbehåll för de särskilda undantag

av nationell natur, vilka angivas i Washingtonkonventionen angående begränsning

av arbetstiden i industriella företag till åtta timmar om dagen

och fyrtioåtta timmar i veckan, i den mån dessa undantag äro tillämpliga i

avseende å före varande konvention.

Utöver vad ovanstående uppräkning giver vid handen, må, där så finnes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

t

nödvändigt, varje medlem fastställa gränslinjen mellan industri å ena samt

handel och jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Hela den personal, som sysselsättes i ett industriellt företag, allmänt

eller enskilt, eller i någon gren därav, skall, med förbehåll för de undantag,

som angivas i följande paragrafer, under loppet av varje tidrymd om sju

dagar åtnjuta en vilotid, innefattande minst tjugofyra på varandra följande

timmar.

Denna vilotid skall såvitt möjligt beredas varje företags hela personal

samtidigt.

Yilotiden skall såvitt möjligt infalla å de dagar, som enligt landets eller

traktens tradition eller sedvänja ägnas åt vila.

. § 3.

Yarje medlem må från tillämpningen av bestämmelserna i § 2 undantaga

personer, som sysselsättas i sådana industriella företag, vari endast användas

medlemmar av samma familj.

§4.

Varje medlem äger att, med beaktande särskilt av alla tillbörliga ekonomiska

och humanitära synpunkter och efter samråd med kompetenta arbetsgivar-

och arbetarorganisationer, där sådana finnas, medgiva undantag (däri

inbegripet suspension och avkortning av vilotid) helt eller delvis från bestämmelserna

i § 2.

Dylikt samråd skall icke vara erforderligt i de undantagsfall, vilka redan

beviljats med tillämpning av gällande lagstiftning.

§5.

Varje medlem bör, såvitt möjligt, meddela bestämmelser om vilotider till

ersättning för suspension eller avkortning, medgiven enligt § 4, förutom i

sådana fall, där genom överenskommelse eller sedvänja redan är sörjt för

dylik vilotid.

§ 6.

Yarje medlem skall upprätta en förteckning å de undantag, som med
fivits

enligt § 3 eller 4, samt delgiva densamma åt internationella arbetsyrån.

Sedermera skall varje medlem vart annat år meddela alla förändringar,

som vidtagits i avseende å denna förteckning.

Internationella arbetsbyrån skall förelägga internationella arbetsorganisationens

generalkonferens en rapport i ämnet.

§

För att underlätta tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention

skall det åligga varje arbetsgivare, direktör eller disponent:

a) att, där veckovila gives samfällt åt hela personalen, tillkännagiva dagar

och timmar för gemensam vilotid antingen medelst anslag, uppsatta på i

ögonen fallande sätt å arbetsstället eller å annan lämplig plats eller ock på

annat av regeringen godkänt sätt;

b) att, där veckovilan icke gives samfällt åt hela personalen, medelst ett

register, upprättat på sätt, som godkänts genom landets lagstiftning eller av

vederbörande myndighet utfärdat reglemente, angiva de arbetare eller anställda,

för vilka särskilda föreskrifter beträffande veckovila gälla samt meddela

dessa föreskrifter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

§ 8.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 9.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ io.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 11-

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att tilllämpa

bestämmelserna i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 senast den 1 januari 1924

samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 12.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421

av fördraget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 14.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

9

IV.

Förslag till konvention angående ersättning för yrkessjukdomar.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 19 maj 1925 till sitt sjunde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående ersättning för yrkessjukdomar,

vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för

sammanträdet,

ävensom beslutit att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tionde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex,

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ I
Varje

medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillförsäkra personer, som falla offer för

yrkessjukdomar, eller deras rättsinnehavare eu ersättning grundad på de

allmänna principerna i den nationella lagstiftningen angående ersättning för

olycksfall i arbete.

Denna ersättning skall icke vara lägre än den, som i den nationella lagstiftningen

stadgas för skada till följd av olycksfall i arbete. Med detta

förbehåll skall det stå varje medlem fritt att, vid fastställandet i den nationella

lagstiftningen av de villkor, enligt vilka ersättning för ifrågavarande

sjukdomar skall betalas, och vid tillämpningen på dessa sjukdomar av sin

lagstiftning om ersättning för olycksfall i arbete vidtaga sådana förändringar

och anpassningar, som kunna anses tjänliga.

§ 2.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att anse som yrkessjukdomar de sjukdomar

och förgiftningar, som framkallas av de i efterföljande förteckning upptagna

ämnena, då dessa sjukdomar eller förgiftningar drabba arbetare tillhörande

industrier eller yrken, som finnas upptagna på motstående plats i förteckningen,

och då desamma härröra från arbete i ett företag, som är underkastat

förut nämnda nationella lagstiftning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Förteckning.

Sjukdomar och giftiga ämnen

Motsvarande industrier eller yrken

Förgiftning genom bly, blylegerin- gar och blyföreningar samt di- rekta följder av sådan förgiftning.

Handhavande av mineral innehållande bly, inbegri- pet blyhaltig aska från zinkhyttor.

Smältning av gammal zink och bly i tackor.

Tillverkning av föremål av gjutet bly eller blyhal- tiga legeringar.

Grafiska industrier.

Tillverkning av blyföreningar.

Tillverkning och reparation av elektriska ackumula- torer.

Beredning och användning av emaljer innehållande

bly.

Polering med hjälp av blyfilspån eller blyhaltig tenn- aska.

Måleriarbete, innefattande beredning eller behand- ling av täckande ämnen, kitt eller färgämnen,

innehållande blypigment.

Förgiftning genom kvicksilver, kvick- silveramalgamer och kvicksilver- föreningar samt direkta följder

av sådan förgiftning.

Handhavande av kvicksilvermineral.

Tillverkning av kvicksilverföreningar.

Tillverkning av mätnings- eller laboratorieapparater.

Beredning av råämnen för tillverkning av hattar.

Brännförgyllning.

Användning av kvicksilverpumpar vid tillverkning

av glödlampor.

Knallhattstillverkning av knallkvicksilver.

Mjältbrandssmitta.

Arbete, som medför beröring med mjältbrandssmit- tade djur.

Handhavande av kvarlevor av djur, inbegripet hudar,

klövar, hovar och horn.

Lastning och lossning eller transport av varor.

§ 3.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 4.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 5-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

11

§6-

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 4 förbinder sig varje

medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i

§§ 1 och 2 senast den 1 januari 1927 samt att vidtaga erforderliga åtgärder

för att göra dem effektiva.

§

Yarje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 8‘

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 9‘

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst eu gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ io.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

V.

Förslag till konvention angående förenkling av inspektionen av emigranter

ombord å fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 26 maj 1926 till sitt åttonde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående förenkling av inspektionen

av emigranter ombord å fartyg, vilken fråga upptagits på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den femte dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex,

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ !•

För tillämpningen av denna konvention skola i varje land av behörig

myndighet meddelas definitioner av begreppen »emigrantfartyg» och »emigrant».

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

§ 2.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att godtaga

den principen, att med nedan angivna undantag den ombord på emigrantfartyg

utövade officiella inspektionen till skyddande av emigranter skall

tillkomma allenast en regering.

Denna bestämmelse utgör dock icke hinder för ett annat lands regering

att tillfälligtvis och på egen bekostnad låta en representant såsom observatör

ombord åtfölja landets såsom emigranter resande undersåtar, under

förutsättning att han icke gör intrång på den officielle inspektörens uppgifter.

§ 3.

Om officiell emigrantinspektör anställes ombord på emigrantfartyg, skall

han i regel tillsättas av regeringen i det land, vars flagga fartyget för. Sådan

inspektör kan likväl utses av annan regering, om överenskommelse

därom träffats mellan regeringen i det land, vars flagga fartyget för, och en

eller flera av de regeringar, vilkas undersåtar såsom emigranter befordras å

fartyget.

§ 4.

Bestämmandet av de krav på praktiska kunskaper samt fackliga och moraliska

kvalifikationer, som skola ställas på inspektör, tillkommer den regering,

som är ansvarig för inspektörens tillsättande.

Officiell inspektör må icke på något sätt vare sig direkt eller indirekt

vara förbunden med eller beroende av fartygsägaren eller rederibolaget.

Nu angivna bestämmelse skall dock icke utgöra hinder för regering att

undantagsvis och i händelse av verkligt nödtvång utse skeppsläkaren till

officiell inspektör.

§ 5-

Den officielle inspektören skall vaka över iakttagandet av de rättigheter,

som tillkomma emigranterna enligt det lands lagar, vars flagga fartyget för,

annan tillämplig lag, internationella överenskommelser eller kontrakten om

emigranternas befordran.

Regeringen i det land, vars flagga fartyget för, skall, oavsett inspektörens

nationalitet, delgiva denne texten till gällande lagar och förordningar rörande

emigranters förhållanden samt till de internationella överenskommelser

och kontrakt angående samma ämne, vilka meddelats regeringen.

§6.

Fartygsbefälhavarens befogenheter inskränkas icke genom denna konven - tion. Den officielle inspektören må på intet sätt göra intrång på befälhavarens

befogenheter ombord och skall uteslutande befatta sig med att övervaka

tillämpningen av lagar, förordningar, överenskommelser och kontrakt,

vilka direkt angå emigranternas skydd och välfärd ombord.

§ 7.

Inom åtta dagar efter fartygets ankomst till destinationsliamnen skall den

officielle inspektören avgiva rapport till regeringen i det land, vars flagga

fartyget för, och skall denna regering översända ett exemplar av rapporten

till de övriga intresserade regeringar, som förut anhållit därom.

Avskrift av rapporten skall av den officielle inspektören överlämnas till

fartygets befälhavare.

§ 8-

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

13

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 9.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 10.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella

arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av

ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 11-

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 9 förbinder sig varje

medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i

t§ 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 senast den 1 januari 1928 samt att vidtaga erforerliga

åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 12.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för

inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den

inregistrerats hos sekretariatet.

§ 14.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Yl.

Förslag till konvention angående införande av metoder för fastställande

av minimilöner.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 30 maj 1928 till sitt elfte sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående metoder för fastställande

av minimilöner, vilken fråga utgjorde första punkten på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den sextonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjuguåtta,

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

it

§ I
Varje

medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att införa eller vidmakthålla metoder, som

möjliggöra fastställande av minimilönesatser för arbetare, anställda i sådana

yrken eller delar av yrken (och särskilt i hemindustriella yrken), vari icke

finnas anordningar för lönernas effektiva reglering genom kollektivavtal eller

annorledes och där lönerna äro exceptionellt låga.

Vid tillämpningen av denna konvention skola såsom »yrken» anses förädlingsindustri

och handel.

§ 2-

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, äger frihet att, efter

samråd med arbetar- och arbetsgivarorganisationerna, där sådana finnas,

inom ifrågavarande yrke eller del av yrke, bestämma å vilka yrken eller

delar av yrken och särskilt å vilka hemindustriella yrken eller delar av sådana

yrken de i § 1 avsedda metoderna för fastställande av minimilöner

skola tillämpas.

§ 3.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, äger frihet att bestämma

metoderna för fastställande av minimilöner ävensom sätten för deras tilllämpning.

Iakttagas bör dock:

1) att innan metoderna tillämpas å visst yrke eller viss del av yrke, samråd

skall äga rum med representanter för vederbörande arbetsgivare och arbetare,

däri inbegripna representanter för deras respektive organisationer, där

sådana finnas, ävensom med andra personer, som genom sitt yrke eller sina

uppgifter äro särskilt skickade härför och till vilka behörig myndighet finner

lämpligt hän vända sig;

2) att vederbörande arbetsgivare och arbetare skola deltaga i metodernas

tillämpning under den form och i den utsträckning den nationella lagstiftningen

kan bestämma men i varje fall till lika antal och på lika villkor;

3) att de minimilönesatser, som fastställts, skola vara bindande för vederbörande

arbetsgivare och arbetare, så att de icke skola kunna nedsättas av

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

dem vare sig genom individuella avtal eller, med mindre vederbörande myndighet

i allmänhet eller för visst tillfälle lämnat tillstånd därtill, genom

kollektivavtal.

§4-

Yarje medlem, som ratificerar denna konvention, skall genom anordnande

av ett system med tillsyn och påföljder vidtaga nödiga åtgärder till tryggande

dels att vederbörande arbetsgivare och arbetare erhålla kännedom om gällande

minimilönesatser och dels att de löner, som utbetalas, icke understiga tilllämpliga

minimilönesatser.

Varje arbetare, för vilken minimilönesatserna gälla och som uppburit lön,

understigande dessa satser, skall vara berättigad att, inom den tid, som kan

vara fastställd i den nationella lagstiftningen, genom rättegång eller på annan

laglig väg utkräva det honom tillkommande beloppet.

§ 5-

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall årligen delgiva

internationella arbetsbyrån en allmän redogörelse, innehållande förteckning

å de yrken eller delar av yrken, inom vilka metoder för fastställande av

minimilöner bragts i tillämpning, jämte upplysningar om sätten för metodernas

tillämpning och resultaten därav. Denna redogörelse skall även innehålla

kortfattade uppgifter å det ungefärliga antalet arbetare, som äro underkastade

ifrågavarande reglering, de fastställda minimilönesatserna samt de

viktigaste övriga åtgärder, som må hava vidtagits, beträffande minimilöner.

§ 6‘

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 7.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer

inregistrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader från den dag, då ratifikationerna för två

medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 8‘

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§9.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för

inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det den

inregistrerats hos sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och som icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke angivna tiden av tio år begagnar den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

i denna paragraf omförmälda rätten till uppsägning, är bunden för en nj

period av fem år och kan därefter uppsäga konventionen vid utgången av

varje femårsperiod på de i denna paragraf angivna villkoren.

§ 10. _

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 11.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

VII.

Rekommendation, angående tillämpningen av metoder för fastställande

av minimilöner.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 30 maj 1928 till sitt elfte sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående metoder för fastställande

av minimilöner, vilken fråga utgjorde första punkten på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den sextonde dagen i juni år ettusen nioliundra och tjuguåtta,

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande

delar av de övriga fredsfördragen:

A.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen,

som antagit ett förslag till konvention angående införande av metoder

för fastställande av minimilöner

och som önskar komplettera konventionsförslaget genom att till ledning

för medlemmarna uppställa vissa allmänna grundsatser, vilka av erfarenhet

och rådande praxis att döma lämna de mest tillfredsställande resultaten,

hemställer till varje medlem av organisationen att beakta följande grundsatser

och regler.

I.

1) För att varje medlem, som ratificerar konventionen, skall vara i besittning

av de upplysningar, som erfordras för fattande av beslut om tilllämpning

av metoder för fastställande av minimilöner, bör i varje yrke eller

del av yrke, inom vilket arbetsgivare eller arbetare anhålla om sådana metoders

tillämpning och lämna upplysningar, som synas utvisa, att inga anordningar

finnas för lönernas effektiva reglering och att lönerna äro excep
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 17

tionellt laga, undersökning verkställas rörande de i verkligheten utbetalade

lönerna och de anordningar, som kunna hava träffats för lönernas reglering.

2) Utan att därigenom intrång sker på den rätt, som konventionsförslaget

tillerkänner medlemmarna att inom sina respektive länder fritt bestämma

de yrken eller delar av yrken, å vilka de anse lämpligt att tillämpa metoder

föl fastställande av minimilöner, bör särskild uppmärksamhet ägnas de yrken

eller delar av yrken, i vilka kvinnor vanligen äro sysselsatta.

II.

1) Metodeina för fastställande av minimilöner böra, oberoende av sin form

(t. ex. yrkesnämnder för varje särskilt yrke, gemensamma nämnder för grupper

av yrken, domstolar för obligatorisk skiljedom) inbegripa en undersökning

av förhållandena i det yrke eller den del av yrke, varom fråga är, ävensom

samrad med de väsentligen och i första rummet intresserade parterna,

d. v. s. arbetsgivare och arbetare inom yrket eller delen av yrke; i varje

bör deras mening inhämtas i alla frågor rörande minimilöners fastställande

samt all skälig hänsyn tagas därtill.

2) a) För att förläna större auktoritet åt de lönesatser, som må fastställas,

vore det önskvärt, att vederbörande arbetsgivare och arbetare genom representanter

till lika antal eller med lika röstetal finge gemensamt taga direkt

±"ii1 övf‘i''b*gguingariia och besluten inom organen för minimilöners faststallande.

I varje fall bör, om dylik representation medgives den ena

Parten, den andra parten vara företrädd på lika villkor. De organ, som

hava att fastställa lönerna, böra därjämte innefatta en eller flera opartiska

personer, vilkas röster möjliggöra ett positivt beslut i de fall, då arbetsgivaroch

arbetarrepresentanternas röster fördela sig lika. Dessa opartiska personer

böra såvitt möjligt utses i samförstånd eller efter samråd med arbetsgivarnas

och arbetarnas representanter i de organ, som hava att fastställa

minimilöner.

b) För att arbetsgivarnas och arbetarnas representanter skola åtnjuta deras

loitroende, vilkas intressen de företräda, böra vederbörande arbetsgivare och

arbetare, i den mån förhållandena det medgiva, äga rätt att deltaga i utseendet

av små representanter, och i varje fall böra förefintliga arbetsgivaroch

arbetarorganisationer anmodas att avgiva förslag å medlemmar av organen

för minimilöners fastställande.

c) Den eller de opartiska personer, som avses i punkt a), böra utses

bland man eller kvinnor, vilka äro kända för att besitta erforderliga förutsättningar

för fullgörandet av sin uppgift och som icke uti ifrågavarande

yrke eller del av yrke äga något som helst intresse, till följd varav deras

opartiskhet skulle kunna sättas i fråga.

d) Därest ett stort antal kvinnor äro anställda i ett yrke eller en del av

ett yrke, böra så långt möjligt kvinnor erhålla plats bland arbetarnas representanter

i organen för fastställande av minimilöner, varjämte bland de i

punkt a) avsedda opartiska personerna eu eller flera böra vara kvinnor.

III.

..yid bestämmande av minimilönesatser böra organen för lönernas fastställande

i varje fall beakta nödvändigheten av att tillförsäkra vederbörande

arbetare eu tillbörlig levnadsstandard. För detta ändamål bör liänsvn i

toista rummet tagas till de löner, som betalas för liknande arbete i yrken,

där arbetarna äro tillfredsställande organiserade och hava slutit effektiva

kollektivavtal, eller, om sådant jämförelsematerial ej finnes tillgängligt, till

den allmänna lönenivån i landet eller å orten i fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 sand. 2 avd. 24 haft. (Nr 41.)

991 29 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Föreskrifter böra finnas om revision av de av vederbörande organ fastställda

minimilönesatserna, då de arbetare eller arbetsgivare, som aro medlemmar

av dessa organ, uttrycka önskan därom.

IY.

För att verksamt skydda vederbörande arbetares löner och säkerställa

arbetsgivarna mot risken av illojal konkurrens böra de anordningar, som

hava till ändamål att bereda trygghet mot att löner betalas, som understiga

de fastställda minimilönesatserna, innefatta:

a) anordningar för att hålla arbetsgivare och arbetare underrättade om

gällande lönesatser;

b) officiell kontroll å de löner, som i verkligheten betalas;

c) straff för åsidosättande av gällande lönesatser samt åtgärder till förebyggande

av sådant åsidosättande.

1) För att arbetarna, som sannolikt hava mindre möjlighet än arbetsgivarna

att själva skaffa sig kännedom om de beslut, som fattas av organen

för lönernas fastställande, må hållas underrättade om de minimilönesatser,

som tillkomma dem, skola arbetsgivarna kunna förpliktas att på lätt tillgängliga

platser i de lokaler, där arbetarna äro sysselsatta, eller beträffande

heminaustriella arbetare i de lokaler, där arbetet utlämnas eller såsom färdigt

avlämnas eller där lönerna utbetalas, anslå fullständiga upplysningar

om gällande lönesatser.

2) Ett tillräckligt antal inspektörer skola anställas med befogenheter liknande

dem, som föreslås för yrkesinspektörer i den av generalkonferensen

år 1923 antagna rekommendationen angående de allmänna grunderna för

anordnandet av inspektionssystem; dessa inspektörer böra företaga undersökningar

bland vederbörande arbetsgivare och arbetare för att utröna, huruvida

de utbetalade lönerna överensstämma med gällande lönesatser, och för

att eventuellt vidtaga de åtgärder, som kunna vara befogade i fall av åsidosättande

av de fastställda lönesatserna.

För att sätta inspektörerna i stånd att på bästa sätt fullgöra sina åligganden,

skola arbetsgivarna kunna förpliktas att föra fullständiga och noggranna

anteckningar över de av dem betalade lönerna eller, beträffande hemindustriella

arbetare, eu förteckning å dessa med angivande av deras bostad

och att förse dem med löneböcker eller liknande handlingar, innehållande

upplysningar, som möjliggöra kontroll, huruvida de utbetalade lönerna överensstämma

med gällande lönesatser.

3) I de fall, då arbetarna icke allmänt äga möjlighet att personligen

genom rättegång eller på annan laglig väg göra gällande sin rätt att utfå

det lönebelopp, som tillkommer dem enligt gällande minimilönesatser, böra

andra åtgärder vidtagas, som kunna anses ägnade att förebygga åsidosättande

av lönesatserna.

B.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen anser sig böra

fästa regeringarnas uppmärksamhet på den i art. 427 av fredsfördraget fastslagna

principen om lika lön för arbete av samma värde ritan hänsyn till

arbetarens kön.

Såsom i propositionen omförmäles, åligger det medlemmarna av internationella

arbetsorganisationen att inom ett år eller vid förhinder på grund

av exceptionella förhållanden senast inom 18 månader efter avslutandet av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 19

ett sammanträde av internationella arbetskonferensen underställa vid sammanträdet

antagna rekommendationer och konventionsförslag den eller de

myndigheter, till vilkas kompetensområden respektive frågor höra, för deras

omgestaltande till lag eller vidtagande av andra åtgärder. För det fall att

en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande

för dess genomförande eller om ett konventionsförslag icke vinner

vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall respektive medlem

av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn

därtill.

Såsom bilaga till detta utlåtande har utskottet ansett sig böra foga i

översättning en av internationella arbetsbyrån utgiven översikt över ratifikationer,

upprättad i april 1929.

!• Konventionen angående fastställandet av minimiålder för barns användande

till industriellt arbete.

Förslaget till denna konvention, som antogs vid konferensens första sammanträde

i Washington år 1919, förelädes 1921 års riksdag genom proposition,

nr 361. Chefen för socialdepartementet statsrådet Elmquist uttalade därvid,

att konventionen icke borde föranleda någon åtgärd från statsmakternas sida

förrän viss utredning blivit avslutad. På förslag av andra lagutskottet förklarade

riksdagen sig icke hava något att erinra mot berörda uttalande.

Sedan nämnda utredning slutförts, uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut

den 30 november 1922 åt socialstyrelsen att bland annat utarbeta förslag till

de ändringar i lagen om arbetarskydd, som kunde finnas erforderliga för

Sveriges anslutning till ifrågavarande konvention. Förslag till fullständig

revision av nämnda lag avgavs av styrelsen den 2 november 1925 (Statens

offentliga utredningar 1925: 34).

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har berört

denna fråga i ett den 26 november 1928 avgivet yttrande i anledning av

vad som anförts i en av ett memorandum åtföljd skrivelse från internationella

arbetsbyrån rörande i huvudsak Sveriges ställning till vissa av internationella

arbetskonferensen antagna men av vårt land icke biträdda förslag

till konventioner. Delegationen har härvid uttalat, att enligt dess mening

vår lagstiftning bör kunna ändras på sådant sätt, som möjliggör ratificering.

Två av delegationens medlemmar hava i reservation avstyrkt Sveriges biträdande

av konventionen.

Förutsättning för Sveriges anslutning till eu internationell konvention av

den beskaffenhet som den ifrågavarande är givetvis, att densamma icke

kommer att föranleda sådana ändringar i den nationella lagstiftningen, som

icke äro lämpade efter de hos oss rådande förhållandena. Frågan om ratifikation

torde därför böra anstå till dess förslag till revision av arbetarskyddslagen

förelägges riksdagen. Vid utarbetande av sådant förslag torde

Kungl. Maj:t icke kunna undgå att taga ståndpunkt till frågan, huruvida

ratificering av denna konvention bör ske för Sveriges vidkommande.

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Utskottet.

II. Konventionen angående ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs

förolyckande.

Jämväl förslaget till denna konvention, som antogs vid konferensens

andra sammanträde i Genua år 1920, förelädes 1921 års riksdag genom proposition,

nr 361. Konventionen föranledde emellertid icke något beslut vid

nämnda riksdag, utan skulle frågan om ratificering anstå till påföljande år,

då förslag till sjömanslag skulle föreläggas riksdagen.

I det till lagrådet remitterade förslaget till sjömanslag liade införts sådan

bestämmelse, som möjliggjorde ratificering av konventionen. Med anledning

av erinringar från lagrådets sida, gående ut på bland annat att den i konventionen

rederierna ålagda förpliktelsen vore orättvist betungande och ej

väl harmonierade med deras förpliktelser under vissa likartade omständigheter,

uteslöts, på förslag av chefen för justitiedepartementet statsrådet

Åkerman, nämnda bestämmelse ur lagförslaget, när detta år 1922 förelädes

riksdagen. Kungl. Maj:ts förslag godkändes av riksdagen.

Med hänsyn till det b ehj ärtan svärda syftet med konventionen, den relativt

obetydliga kostnad dess genomförande skulle medföra samt den vårt land

åliggande förpliktelsen att såvitt möjligt främja internationella arbetsorganisationens

verksamhet har delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet i sin ovannämnda skrivelse den 26 november 1928 förordat anslutning

för Sveriges del till konventionen.

De regler, som i förevarande hänseende antogos vid 1922 års riksdag och

innefattas i 41 § sjömanslagen, anser utskottet vara för Sveriges del tillfredsställande.

De erinringar, som på sin tid framställdes av lagrådet mot

inarbetande i vår lagstiftning av bestämmelserna i förevarande konvention,

hava alltjämt giltighet. Utskottet kan därför icke förorda motionärens förslag

i fråga om denna konvention.

III. Förslaget till konvention angående tillämpningen av veekovila

i industriella företag.

Förslaget till denna konvention, som antogs vid konferensens tredje sammanträde

i Geneve år 1921, förelädes 1923 års riksdag genom proposition, nr 198.

I propositionen framhölls, att söndagsvilan hos oss, i den mån ej särskilda

omständigheter påkallade avvikelser, redan vore i vidsträckt mån tryggad.

Chefen för socialdepartementet statsrådet Herman Lindqvist förklarade, att

han med hänsyn till industriens läge fann det vara förenat med betänkligheter

att genomföra en lagstiftning, vilken för Sveriges vidkommande icke

syntes vara av något större praktiskt behov påkallad utan huvudsakligen

skulle vara betingad av internationella hänsyn. Departementschefen framhöll

emellertid, att det syntes honom lämpligt att vid en förestående revision av

arbetarskyddslagen taga i övervägande, huruvida i samband därmed önskemålet

om veekovila för industriens arbetare skulle kunna ytterligare tillgodoses.

Riksdagen lämnade propositionen i denna del utan erinran.

Socialstyrelsen har vid sin ovan omförmälda revision av arbetarskyddslagen

ej funnit anledning föreslå någon i sak avsevärd förändring i förevarande

avseende.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 21

I sin ovannämnda skrivelse den 26 november 1928 bär delegationen för

det internationella socialpolitiska arbetet under erinran om frågans tidigare

behandling anfört bl. a. följande:

Vad tidigare anförts rörande det ringa praktiska beliovet av eu lagstiftning,

som skulle möjliggöra ratifikation, torde otvivelaktigt fortfarande äga

giltighet. A andra sidan må ånyo erinras om Sveriges förpliktelse att stödja

internationella arbetsorganisationen i dess verksamhet samt framhållas, att

en dylik lagstiftning skulle, såvitt delegationen kan döma, låta sig genomföra

utan avsevärda olägenheter.

Under den tidigare diskussionen i ämnet ha bl. a. uttryckts betänkligheter

mot en lag, som på grund av ämnets natur väsentligen skulle komma

att bestå av ett eller annat grundläggande stadgande och en stor mängd

undantagsbestämmelser. Detta förhållande skulle emellertid möjligen kunna

undvikas genom att endast upptaga de grundläggande stadgandena i lagen

om arbetarskydd och låta det ankomma på Kungl. Maj:t att i enlighet med

vissa i lagen angivna grunder utfärda undantagsbestämmelserna.

Vad utskottet anfört i fråga om den under I bär ovan behandlade

konventionen har enligt utskottets mening tillämplighet jämväl å den nu

förevarande konventionen. Frågan om Sveriges anslutning till densamma

torde alltså böra anstå till dess förslag från Kungl. Maj:t angående revision

av arbetarskyddslagen förelägges riksdagen.

IV. Förslaget till konvention angående ersättning för yrkessjukdomar.

Detta konventionsförslag, som antogs vid konferensens sjunde sammanträde

i Geneve år 1925, förelädes 1926 års riksdag genom proposition, nr 118.

Därvid yttrade chefen för socialdepartementet statsrådet Möller, att, då han

på anförda skäl icke var beredd att föreslå sådan ändrad lagstiftning, som

utgjorde förutsättning för ratifikation av konventionsförslaget, han icke för

det dåvarande kunde tillstyrka ratificering därav.

I den proposition, nr 184, med förslag till lag om försäkring för vissa

yrkessjukdomar, som förelagts innevarande riksdag, hava de grundläggande

föreskrifterna ordnats i överensstämmelse med de regler, som angivas i konventionsförslaget.

Departementschefen statsrådet Liibeck har med hänsyn

härtill uttryckt önskvärdheten av att konventionen ratificeras av Sverige.

Under erinran att utskottet i huvudsak tillstyrkt den av Kungl. Maj:t

föreslagna lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, får utskottet meddela,

att utskottet funnit ifrågavarande konvention böra biträdas för Sveriges

del.

V. Förslaget till konveutiou angående förenkling av inspektionen av emigranter

ombord u fartyg.

Förevarande konventionsförslag antogs vid konferensens åttonde sammanträde

i Geneve år 1926.

Frågan om ratifikation av berörda konventionsförslag anmäldes av chefen

för socialdepartementet statsrådet Pettersson i statsrådet den 21 januari 1927.

Därvid framhöll departementschefen, att en anslutning till det föreliggande

Utskottet.

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

konventionsförslaget skulle möjligen kunna anses medföra en förpliktelse

att införa en statlig emigrantinspektion — något som för Sveriges del

åtminstone för det dåvarande syntes opåkallat. På grund därav och då

Sveriges anslutning till förslaget icke syntes kunna vara av någon avsevärd

betydelse för andra länder, kunde ett biträdande av förslaget icke tillstyrkas.

Med hänsyn därtill ansåg departementschefen, att ratifikation av konventionen

icke för det dåvarande borde äga rum.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde departementschefen,

att riksdagens yttrande måtte inhämtas angående konventionsförslaget. I

enlighet härmed blev frågan genom proposition (nr 57) förelagd 1927 års riksdag.

I utlåtande (nr 13) med anledning av propositionen förklarade sig andra lagutskottet

dela den uppfattningen, att behov av en officiell emigrantinspektör

å svenska emigrantlinjer dittills icke gjort sig gällande. Med avseende å

frågan, huruvida en ratifikation skulle medföra förpliktelse för Sverige att

införa statlig emigrantinspektion, erinrade utskottet därom att enligt § 11 i

konventionsförslaget varje medlem av internationella arbetsorganisationen,

som ratificerade konventionen, förbunde sig att tillämpa bestämmelserna i

densamma senast den 1 januari 1928 samt att vidtaga erforderliga åtgärder

för att göra nämnda bestämmelser effektiva. Det syntes icke vara uteslutet,

att den uppfattningen skulle kunna göras gällande, att konventionens ratifikation

skulle medföra en åtminstone moralisk förpliktelse att anställa en

officiell emigrantinspektör eller att eventuellt medgiva annat lands regering,

vilkas undersåtar befordrades såsom emigranter å svenskt fartyg, att tillsätta

sådan inspektör. Vidare vore att märka, att ett biträdande av konventionen

skulle jämlikt bestämmelse i § 2 kunna anses medföra förpliktelse att tilllåta

annat lands regering att tillfälligtvis och på egen bekostnad låta en representant

såsom observatör ombord åtfölja landets såsom emigranter resande

undersåtar, under förutsättning att han icke gjorde intrång på den officielle

inspektörens uppgifter. Enligt stadgande i § 9 av förslaget krävdes för konventionens

ikraftträdande allenast ratifikation av två medlemmar av internationella

arbetsorganisationen. Så snart två länder ratificerat, bleve alltså

ratifikationen bindande för dem. Därav följde, att Sveriges underlåtenhet

att ratificera icke hindrade, att konventionen finge betydelse för de länder,

som önskade biträda densamma. Ytterligare kunde framhållas, att en underlåtenhet

från Sveriges sida att nu ratificera icke medförde förlust av möjligheten

för vårt land att i framtiden sluta sig till de ratificerandes antal, om

detta skulle anses önskvärt. På grund av vad sålunda anförts ansåg sig

utskottet för det dåvarande böra avstyrka ratifikation från svensk sida.

Utskottet hemställde därför, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t meddela, att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot vad

av departementschefen uttalats till statsrådsprotokollet rörande konventionsförslaget.

Sju reservanter inom utskottet ansågo, att utskottet bort tillstyrka ratificering

av konventionen.

Kamrarna biträdde utskottets hemställan.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 23

Med anledning av vad sålunda förekommit förordnade Kungl. Maj:t den

1 april 1927, att omförmälda konvention icke för det dåvarande skulle för

»Sveriges del biträdas.

Uti skrivelse den 2 november 1927 bar internationella arbetsbyråns direktör

framlagt arbetsbyråns uppfattning rörande ifrågavarande konventions

innebörd och räckvidd, under framhållande att svenska regeringens beslut

att icke ratificera konventionen måhända till viss grad stödde sig på en

tolkning av densamma, som icke helt överensstämde med den tolkning

arbetsbyrån och andra stater givit åt konventionen.

I den nu föreliggande propositionen har departementschefen statsrådet

Liibeck efter redogörelse för den sedermera förebragta utredningen i ärendet

anfört följande:

Under den tidigare behandlingen av frågan om Sveriges anslutning till

förevarande konvention har framhållits, att ett biträdande av konventionen

möjligen kunde anses grunda åtminstone en moralisk förpliktelse att införa

en statlig emigrantinspektion — något som åtminstone för närvarande syntes

opåkallat i vårt land. Av den nu förebragta utredningen torde emellertid

framgå, att en dylik skyldighet icke kan härledas ur konventionen. Vad

arbetsbyråns direktör i detta hänseende anfört har biträtts av delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet. Därtill kommer, att sedan

Kungl. Maj:t förra gången tog ställning till frågan om Sveriges anslutning

till konventionen, densamma biträtts av Nederländerna och Storbritannien,

vilka länder icke hava någon inspektion av den art, som här avses. I båda

dessa länder har från regeringshåll uttalats, att ett godtagande av konventionen

icke påkallade vidtagande av några åtgärder för dessa länders del.

Den ovillkorliga innebörden av ett biträdande av konventionen skulle

alltså endast vara, att Sverige avhände sig möjligheten att — utom i

visst undantagsfall — hava egna emigrantinspektörer på främmande länders

fartyg; en möjlighet, vilken veterligen icke av Sverige begagnats och varav

behov näppeligen kan tänkas uppkomma. Skyldigheten att tillåta främmande

inspektion på svenska fartyg, därest egen sådan icke anordnas, är

beroende på att särskild överenskommelse träffas därom med främmande

makt, och någon — rättslig eller moralisk — plikt att ingå dylika överenskommelser

uppkommer icke genom konventionen. Den av andra lagutskottet

år 1927 påpekade bestämmelsen i § 2 om tillåtelse under viss förutsättning

för annat lands regering att tillfälligtvis och på egen bekostnad

låta en representant åtfölja landets som emigranter resande undersåtar utgör

allenast ett undantag från ett tidigare i samma paragraf uppställt förbud

mot samtidig inspektion från mer än en regering och kan alltså icke

grunda någon självständig skyldighet för vårt land. Icke heller i nu berörda

hänseenden torde sålunda en anslutning till konventionen kunna giva

upphov till några besvärande anspråk.

Under åberopande härav har departementschefen förordat, att Sverige ansluter

sig till ifrågavarande konvention.

Av propositionen framgår, att konventionen numera ratificerats av Belgien»

Indien, Japan, Luxemburg, Nederländerna, Storbritannien, Tjeckoslovakien och

Österrike. Den brittiska regeringens ratifikation har skett med det förbehåll,

att konventionen för Storbritanniens och Norra Irlands del skall träda

i kraft först sedan konventionen utan förbehåll godkänts av Frankrike, Tyskland,

Nederländerna, Italien, Norge och Spanien.

Vtskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Utskottet.

24 Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

Den tolkning, som numera från auktoritativt håll givits konventionen, föranleder

enligt utskottets mening, att de invändningar, som tidigare anförts

mot ratifikation av densamma, till huvudsaklig del förlorat giltighet. Utskottet

anser sig därför kunna förorda, att konventionen biträdes för Sveriges

del. Det synes utskottet emellertid lämpligt, att vid denna ratifikation

fästes det villkor, att konventionen för Sveriges del träder i kraft först

sedan densamma utan förbehåll godkänts av Danmark, Finland och Norge.

VI. Förslaget till konvention angående införande av metoder för fastställande

av minimilöner.

Detta konventionsförslag antogs vid konferensens elfte sammanträde i

Geneve år 1928.

De myndigheter, korporationer och fackliga organisationer, som yttrat sig

i ärendet, hava samtliga med undantag för svenska beklädnadsarbetareförbundet

ställt sig avvisande till tanken på lagstiftning på detta område. De huvudsakliga

skälen härför voro följande: Konventionen, som närmast avser hemindustrien,

hade ingen betydelse för vårt land, då hemindustrien vore en

verksamhetsgren, som i konkurrensen med den alltmer mekaniserade och

rationaliserade fabriksdriften vore dömd att inskränkas. Minimilöner bleve

ej sällan maximilöner och kunde, då de i regel måste sättas låga, stundom

kunna befaras verka nedtryckande på lönenivån i allmänhet. I viss mån

kunde också officiellt fastställda minimilöner medverka till den stelhet i

lönesystemet, som ansåges hindra näringslivets anpassning efter växlande

förhållanden och hava till följd ökad arbetslöshet. Slutligen ansåges statlig

lönereglering medföra avsevärda kostnader för det allmänna och möta betydande

svårigheter, bland annat i avseende å kontrollen.

Vidare bör framhållas, att vid behandlingen å konferensens sammanträde

av detta förslag samtliga svenska delegerade nedlade sina röster.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har anfört,

att Sverige för närvarande icke har anledning att biträda konventionen.

Departementschefen statsrådet Liibeck har instämt i vad delegationen

anfört.

Utskottet anser sig i överensstämmelse med departementschefens uppfattning

för närvarande icke kunna tillstyrka konventionens ratificering.

VII. Rekommendationen angående tillämpningen av metoder för fastställande

av minimilöner.

I fråga om denna rekommendation, som antogs vid konferensens elfte

sammanträde i Geneve år 1928, har departementschefen av de skäl, som

anförts i fråga om konventionsförslaget i samma ämne, föreslagit, att rekommendationen

icke nu bör föranleda någon åtgärd från svensk sida.

Departementschefens ståndpunkt till denna rekommendation bör enligt

utskottets mening godtagas av riksdagen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 25

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen med anledning av förevarande proposition

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t meddela,

att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot

vederbörande departementschefs uttalanden i det propositionen

bilagda statsrådsprotokollet beträffande

1) förslaget till konvention angående ersättning för yrkessjukdomar,

2) förslaget till konvention angående införande av metoder

för fastställande av minimilöner samt

3) rekommendationen angående tillämpningen av metoder

för fastställande av minimilöner,

men att riksdagen funnit

4) förslaget till konvention angående förenkling av inspektionen

av emigranter ombord å fartyg böra ratificeras under

villkor, att konventionen för Sveriges del träder i kraft först

sedan densamma utan förbehåll godkänts av Danmark, Finland

och Norge; samt

B) att motionen I: 287 icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 11 maj 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Almkvist, Sigfrid Hansson, Frändén,

Nordborg*, Petrén, Granström och Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Johanson i Hallagården*,

Jeppsson*, Olovson i Västerås, Andersson i Rasjön, Hedvall och Sandström.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

Beträffande utskottets hemställan under A)

av herrar Sigfrid Hansson, Petrén, Norman, Hage, Olovson i Västerås och

Hedvall, vilka ansett, att utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

*A) att riksdagen med anledning av förevarande proposition

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t meddela,

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 samt. 2 avd. 24 häft. (Nr 41.) 994 s9 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot

vederbörande departementschefs uttalanden i det propositionen

bilagda statsrådsprotokollet beträffande

1) förslaget till konvention angående ersättning för yrkessjukdomar,

2) förslaget till konvention angående införande av metoder

för fastställande av minimilöner,

3) rekommendationen angående tillämpningen av metoder för

fastställande av minimilöner, samt

4) förslaget till konvention angående förenkling av inspektionen

av emigranter ombord å fartyg.»

Beträffande utskottets hemställan under A) 4)

av herr Nordborg, som anfört följande:

»Utskottet har, såvitt jag förstått, uteslutande av hänsyn till Internationella

arbetsbyrån ansett sig böra tillstyrka att Sverige med visst förbehåll

ansluter sig till ifrågavarande konvention.

Då konventionen enligt utlåtande från Internationella arbetsbyråns direktör

varken till sin andemening eller bokstav medför någon förpliktelse, och

då såväl statsrådet och chefen för socialdepartementet som vederbörande

ämbetsverk och utskottet kommit till den även av mig delade uppfattningen,

att ett biträdande av konventionen icke kan anses direkt motiverat med hänsyn

till förhållandena i vårt land, synes det mig vara oriktigt att ratificera

densamma blott för att tillmötesgå Internationella arbetsbyrån.

Sveriges medlemskap i Nationernas förbund förpliktar icke till ratificering

av Internationella arbetsbyråns konventioner. Någon moralisk skyldighet

härtill kan icke heller åberopas; Sverige har visat större lojalitet än

många andra länder, då det gällt att ratificera internationella överenskommelser,

varför någon förebråelse icke torde kunna med fog framställas, om

i förevarande fall ratifikation från svensk sida icke för närvarande skulle

äga rum.

Yad angår det föreslagna förbehållet, att konventionen för Sveriges del

skall träda i kraft först sedan densamma godkänts av Danmark, Norge och

Finland, anser jag detsamma olämpligt. Enligt min mening bör ett ställningstagande

till frågan allenast grundas å ett bedömande av förhållandena

i vårt land.

På grund av vad sålunda anförts har jag ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t meddela,

att riksdagen anser skäl saknas för att från svensk sida för

närvarande ratificera förslaget till konvention angående förenkling

av inspektionen av emigranter ombord å fartyg».

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

Beträffande utskottets hemställan under B)

av herrar Sigfrid Hansson, Petrén, Norman, Hage, Olovson i Västerås och

Hedvall, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

B) att riksdagen med anledning av motionen I: 287 måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande av sådana

åtgärder, som kunna snarast möjligt bereda vårt land tillfälle

att biträda internationella arbetsorganisationens konventioner

angående fastställandet av minimiålder för barns användande

till industriellt arbete, angående ersättning för arbetslöshet vid

fall av fartygs förolyckande och angående tillämpning av veckovila

i industriella företag.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1929.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Internationella arbetsbyrån

ÖVERSIKT ÖVER RATIFIKATIONER

April 1929

Konventioner

Första konferensen (Washington, 1919)

1. Begränsning av arbetstiden.

2. Arbetslöshet.

3. Barnsbörd.

4. Kvinnors nattarbete.

5. Minimiålder (industri;.

6. Barns nattarbete.

7. Vit fosfor.!

Andra konferensen (Genua, 1920)

8. Minimiålder i arbete till sjöss.

9. Ersättning för arbetslöshet vid fartygs föro
lyckande.

10. Arbetsförmedling för sjömän.

Tredje konferensen (Geneve, 1921)

11. Minimiålder (jordbruk).

12. Jordbruksarbetarnas föreningsrätt.

13. Ersättning för olycksfall (jordbruk).

14. Blyvitt.

15. Veckovila (industri).

16. Minimiålder (eldare och kollämpare).

17. Läkarundersökning av unga personer å fartyg.

Sjunde konferensen (Geneve, 1925)

18. Ersättning för olycksfall i arbete.

19. Ersättning för yrkessjukdomar.

20. Lika behandling av in- och utländska arbetare

vid olycksfall i arbete.

21. Nattarbete i bagerier.

Åttonde konferensen (Geneve, 1926)

22. Inspektion av emigranter ombord å fartyg.

Nionde konferensen (Geneve, 1926)

23. Sjömäns anställningsavtal.

24. Hemsförskaffning av sjömän.

Tionde konferensen (Geneve, 1927)

.26. Sjukförsäkring (industri m. m.).

26. Sjukförsäkring (jordbruk).

Elfte konferensen (Geneve, 1928)

27. Metoder för fastställande av minimilöner.

i Bernkonventionen härom utgör grunden till

en av ''Washington-rekommendationerna. Stater,

som tidigare givit sin anslutning till konventionen,

äro i kolumn 7 utmärkta med bokstaven A,

och äro stater, som senare anslutit sig, betecknade

med bokstaven B.

Ratifikation

H Inregistrerad i Nationernas \

Förbund........... 334 I

v , , • >342

X Villkorlig eller uppskjuten

tillämpning......... 8 J

E Godkänd av behörig statsmyndighet . 33

rn Bekommenderad till behörig statsmyn
*“*

dighet för godkännande...... 137

Tillämpning

4^ Lagstiftnings- eller andra åtgärder vidtagna

före konventionens antagande av konferensen.

A Lagstiftnings- eller andra åtgärder vidtagna

efter konventionens antagande.

Y Tiden för avlämnande av rapport ännu icke

utlupen.

Anmärkning ■ Ovan upptagna tecken angiva de

åtgärder för förverkligande av ratificerade konventioner,

som på grund av Art. 408 i Versailles

traktaten meddelats internationella arbetsbyrån i

årliga rapporter.

© Lagstiftningsåtgärder genomförda.

Q Lagstiftningsåtgärder under behandling eller

under utarbetande.

Anmärkning: Dessa tecken användas för att

angiva de från officiella källor hämtade upplysningar

rörande andra åtgärder, som stå i Överensstämmelse

med eller närma sig konventionernas

innehåll.

Rekommendationer

Utöver ovan berörda rekommendation angående

vit fosfor antog-os vid Konferensens elva sammanträden,

1919—1928, 29 rekommendationer angående

arbetsförhållanden. Närmäre upplysningar angående

åtgärder, vidtagna med anledning av dessa

rekommendationer, över vilka eu förteckning

lämnas här nedan, publiceras tid efter annan.

191£ (Första konferensen): Arbetslöshet.

Omsesidighet i fråga om behandligen av utländska

arbetare.

Skydd mot mjältbrand.

Skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning.

Offentlig hälsovårdsmyndighet.

1920 (Andra): Begränsning av arbetstiden (fiskeri
hantering).

Begränsning av arbetstiden (inre sjöfart).

Sjömanslagar i olika länder.

Arbetslöshetsförsäkring (3jömän).

1921 (Tredje): Åtgärder mot arbetslöshet (jord
bruk).

Barnsbörd (jordbruk).

Kvinnors nattarbete (jordbruk).

Barns och unga personers nattarbete (jordbruk).

Teknisk jordbruksundervisning.

Bostads- och sovplatsförhållanden (jordbruk).

Socialförsäkring (jordbruk).

Veckovila (handel).

1922 (Fjärde): Upplysningar rörande ut- och in
vandring.

1923 (Femte): Inspektion av arbetarskyddslagstift
ning.

1924 (Sjätte): Användningen av fritid.

1926 (Sjunde): Minimiersättning för olycksfall.

Rättslig behandling av tvister om ersättning

för olycksfall.

Ersättning för yrkessjukdomar.

Lika behandling av in- och utländska arbetare

vid ersättning för olycksfall.

1926 (Åttonde): Skydd för emigrerande kvinnor och

unga flickor ombord a fartyg.

1926 (Nionde): Hemförskaffning av befälhavare och

lärlingar.

Inspektion av sjöfolkets arbetsförhållanden.

1927 (Tionde): Allmänna grunder för sjukförsäkring.

1928 (Elfte): Metoder för fastställande av minimilöner.

Från följande medlemmar av organisationen har

Internationella arbetsbyrån icke mottagit någon

upplysning av beskaffenhet att kunna angivas i

denna tabell, nämligen

Albanien Nya Zeeland!

Colombia Nicaragua

Dominicanska rep.* Panama

Etiopien* Persien

Guatemala Peru

Haiti Salvador

Honduras Siarn

Liberia Venezuela

Litauen*

! Ansluten till Vita fosfor konventionen 1911.

Stater

1

1

o 1

" !

3

4

5

B

7

s!

9

It»

i.!

i

1*2

i

13 |

14

15 |

16

17

18

1

lfl

20

21

22

23

24

25

26

*7

Totala an- aiet rati- fikationer

D

□

□

□

□

□

□

□

□

□ i

□

°\

□

°l

□

□

0

O

O

O

O

0

©

o

O

1

I

T

Australien00

B

B

i

1

©

©

4

i

i

Österrike

X

B

m

m

B

B

fl

fl

fl

B

□

B

B

B

12

©

•

•

©

•

©

•

♦

O

•

©

©

©

O

Y

©

©

B

s

■

i

B

m

fl

m

m

B

■i

fl

fl

gg

B

B

fl

m

B

m

19

e

•

•

©

©

o

o

9

©

4

o

•

4

O

O

O

©

©

©

O

o

O

O

Rnlivia

0

o

o

□

□

□

□

□

□

0

o

o

0

0

Bulgarien-

B

B

■

■

■

fl

B

m

m

m

m

fl

i!

fl

B

■

fl

0

0

0

0

□

□

□

16

♦

B

©

♦

•

4

4

9

9

9

4

9

O

4

•

©

A

B

B

fl

m

4

©

©

©

©

©

©

fihito

91

□

■

□

m

m

□

□

□

□

B

B

m

B

□

□

8

©

©

@

o

•

•

O

©

o

O

•

•

—

4

Kina

B

©

©

©

©

©

Knto

0

Ii

■

m

m

m

B

Bi

B

0j

gs

m

m

B

B

B

®

m

B

16

Y

Y

Y

Y

Y

Y

Y

Y

Y

Y

Y

Y

Y

©

Y

Y

TjecKO-

B

□

n

■

■

□

B

b

m

B

B

B

□

B

B

fl

II

Slovakien

4

O

o

♦

4

O

©

1

O

4-

4

•

4

O

O

©

©

©

©

Danmark

B

■

fl

A

Bl

■i

m

I

B

7

9

•

•

©

©

4

©

9

©

i

©

Estland-

□

B

H

■

m

B

m

B

fl

B

B

fl;

a

■ [

II

U

□

Di

□

□

□

B

15

0

4

T

9

•

©

•

4

♦

♦

4

©''

- -r

©

•

9

©

©

O

O

B

□

0

0

B

ii

fl

■

□ |

B

H

Eä

□

H

fl

B

0

10

O

•

o

O

0

o

©

•

4

o

4

O

©

4

9

©

o

©

©

©

©

o

O

O

Frankrike

X

m

fl

m

A

0

m

0

B

B

B

B

m

□

fl

□

□

b

B

□

13

©

•

©

©

o

®

©

o

©

©

O

©

©

4

©

©

o

o

©

O

©

©

©

©

©

□

B

—

m

□

□

□

A

□

□

m

□

B

■

□

□

□

□

m

B

□

B

i

B

9

o

•

©

O

o

o

©

o

O

9

©

4

4

O

©

O

o

o1

Y

.....-1

Y

©

©

©

Stor-

u

■

■

m.

A

m

fl

■

m

las

13

■

B

X

13

Drilannien

4

• ®

#

©

®

•

4

4

9

©

©

♦

©

Grekland

B

m

■

m

■

b

■

fl

fl

□

□

□

B

0

n

□

□

□

10

©

•

•

•

•

©

©

9

9

9

©

©

©

•

o

o

©

©

Ungern*

m

■

■

m

B

m

B

0

X

0''B

B

B

■

m

b

13

©

©

©

©

©

©

O

O

©

©

©

©

©

©

—

fl

B

b

T~--

fl

8

B

B

m

fl

B

m

B

11

Indien

•

4

•

©

4

©

o

O

4

•

9 9

©

©

©

Irländska

fl

■

■

m

A

B

B

B

B

''

B

9

Fristaten*

4

•

•

©

©

•

•

4

4

1—

©

... _

X

fl

0

■

0

b

A

0

1!

B

B

B

□

0

fl

B

m

b

0~

0

12

MM

©

4

—

©

©

©

♦

4

•

4

©

O

9

4

9

O

©

©

Japan

m

—

b

B

m

B

m

m

B

B

B

-

9

•

©

©

©

©

©

•

♦

©

©

Y

Y

—

—

Y

—

Lettland*

X

□

b

n

m

B

m

X

fl

□

fl

□

fl

B

B

m

B

□

B

□

□

□

□

□

□

14

©

m

•

d©

o

Y

•

•

O

®

O

©

Y

Y

©

Lnra&nrr

B

H

■

m

■

B

A

B

■

B

■

B

m

B

m

il

B

B

B

B

B

B

m

fl

B

fl

25

Y

i®

Y

©

Y

©

Y

[v"

Y

©

©

©

Y

©

Y

Y

©

Y

©

Y

Y

Y

Y

Y

Y

Hederlän-

D

0

□

■

H

m

A

m

0

0

□

B

in

Esa

0

0

m

m

«

■

□

fl

0

0

II

derna

O

#

Y

#

©

©

O

G

©

i 4

O

i

o

©

©

©

©

O

Y

O

O

Nnrop.

fl

f—

1

A

m

Bj

1°

□

i

m

□

□

4

©

f-

©

©

©

4

©

O

©

O

O

-i- .

Paraguay

□

□

□

o

n

□

|

Polen

m

□

■

m

B

m

m

B

m

fl

B

m

B

b

m

□

□

11

□

□

□

14

©

©

|@

©

•

©

©

9

9

i®

♦

4

©

9

4

•

''9

o

©

m

m

®

0

0

2

Portugal

Y

Y—

Y

B

m

■

■

i

i»

B

m

jfl

[fl

B

m

□

11

manien

©

m

©

©

©

©

©

!o

9

©

©

©

Sernokroato-

siovenska

staten

B

■

m

■

B

m

B

B

■

B

fl

B

12

©

©

©

©

©

©

©

1

©

©

Y

©

©

©

Sydalrika

B

b

A

1

B

3

4

♦

©

1

4

Spanien

X

fl

!■

□

□

"□

A

B

a

□

□

□

□

B

! fl

B

B

B

B

1 i

©

@

®

©

•

•

9

j®

•

•

Y

Y

Sverige -

m

1

i

B

m

B

m

fl

fl

B

I

B

B

fl

B

II

©

4

jo

o

©

9

4

4

4

4

9

•

•

©

°

4

sckweiz**

■

■

■

B

A

B

fl

6

©

©

•

•

©

4—

i

j

O

©

''©

©

O

□

□

□

□

□

□

□

□

□

n

□

□

□

\°

□

□

□

□

□ i □

. —i—

□

□

□

□

□

Urnpay

O

o

0

0

o

o

O

o

O

j

Totala antalet

ratifikationer

14

23

ii

19

IS

21

—

21

12

16

12

IT

12

i

it

16

26

20

9

14

22 ; 3

8

4

j -

5

4

342

* Stater utmärkta med * blevo medlemmar av organisationen

följande år: Bulgarien 1920, Finland 1920, Luxemburg 1920, Estland

1921, Litauen 1921, Lettland 1921, Ungern 1922, Irländska

fristaten 1923, Etiopien 1923, Dominicanska republiken 1924.

** Tabellen visar icke sådana Internationella arbetsbyrån delgivna,

konventionerna nära överensstämmande eller fullt motsvarande

informationer, som inom ett statsförbund hava avseende

å lagstiftningen inom de särskilda staterna, provinserna etc.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:248 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens a1 i texten