Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning rörande blindhetsersättning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 109 i första kammaren av herr Åkerberg och nr 167 i andra kammaren av herrar Nilsson i Örebro och Uddenberg.

1929-02-15 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1929:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning rörande blindhetsersättning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 109 i första kammaren av herr Åkerberg och nr 167 i andra kammaren av herrar Nilsson i Örebro och Uddenberg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 16 februari 1929 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning rörande

blindhetsersättning.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 109 i första kammaren av herr Åkerberg

och nr 167 i andra kammaren av herrar Nilsson i Örebro och Uddenberg.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, att Kungl. Maj: t måtte till nästa

års riksdag framlägga förslag till lag om blindhetsersättning.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 juni 1920 tillkallades inom

ecklesiastikdepartementet vissa sakkunniga för verkställande av utredning och

avgivande av förslag rörande vården av blinda. Enligt departementschefens uttalande

till statsrådsprotokollet vid ärendets föredragning skulle de sakkunniga

verkställa en allsidig och ingående utredning rörande det hittillsvarande arbetet

till förmån för de blinda samt framlägga de krav på reformer och utvidgning

av blindverksamheten, till vilka den verkställda undersökningen ansåges giva

anledning. Sedan denna utredning blivit verkställd, kunde det, enligt departementschefens

mening, måhända befinnas lämpligt att med anlitande av i sådant

avseende särskilt sakkunniga personer företaga en närmare ingående prövning

av frågan, i vilken mån stat och kommun skäligen borde anses skyldiga

att träda emellan genom att ikläda sig en del av kostnaderna för blindvården

och i vilken mån dessa kostnader såsom hittills borde täckas genom medel, som

frivilligt ställas till förfogande.

Den 10 april 1922 avgåvo de förstnämnda sakkunniga sitt betänkande i ämnet.

Efter redogörelse för blindvårdens utveckling och dess ställning i Sverige

och vissa främmande länder hava de sakkunniga avgivit en råd förslag angående

undervisning och vård av landets blinda. Sålunda föreslås vissa åtgärder

från statsmakternas sida i syfte att så långt sig göra låter förekomma blindhet,

såsom lagstadgad desinfektion av nyföddas ögon, specialistvård å sjukhus m. in.

Vissa ändringar beträffande blindundervisningen föreslås härjämte. För beredande

av ett inkomsttillägg åt arbetande blinda (s. k. blindhetsersättning)

hemställa de sakkunniga dels om åläggande för kommunerna att lämna ett un
Bihang

titt riksdagens protokoll 1929. 9 samt. 2 avd. 5 häft. (Nr 7—8.) 1

Utredning

genom sakkunniga

1920

—22 ang.

värden av

blinda.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

derstöd utan fattigvårdsnatur, dels ock att ett årligt förslagsanslag å 400,000

kronor utverkas för att ersätta kommunerna till halva och i vissa fall till hela

beloppet vad de utbetalat för blindhetsersättningar. Såsom bilaga till betänkandet

har fogats ett förslag till lag om blindhetsersättning. Vidare liemställes

om inrättande av särskilda blindvårdsnämnder för beredande av en personlig

vård åt blinda, framför allt arbetande, och särskilt för att skaffa dem förbättrade

arbetsförhållanden. För att bereda ålderstigna eller icke arbetsföra blinda

för dem lämplig tillflyktsort hemställa slutligen de sakkunniga om inrättande

av ålderdomshem för blinda med bidrag av statsmedel.

Vid motiveringen för införande av blindhetsersättning hava de sakkunniga

berört såväl de blindas ställning till pensionsförsäkringslagen som hjälpen genom

kommunala pensionstillskott och sjukvardsbidrag. Härom hava de sakkunniga

anfört följande.

Eftersom den allmänna pensionsförsäkringen åsyftar att med penningar understödja

bl. a. dem, som på grund av lyte äro urståndsatta att försörja sig,

ligger det nära till hands att i första rummet undersöka, om ej genom dennas

utvidgade tillämpning å de blinda skulle kunna vinnas en förbättring för dem.

Man kan därvid närmast tänka på antingen att pensionstillägg och understöd

finge utgå med högre belopp till blinda än till övriga invalider eller på att

årsinkomsten enligt § 7 pensionsförsäkringslagen, vilken bestämmer gränserna

för den årsinkomst, som ej föranleder reduktion av pension eller understöd, skulle

för dem beräknas efter förmånligare grunder.

Det förra förutsätter — då enligt pensionsförsäkringslagen pensionstilläggen

och understöden beräknas endast med hänsyn till invalidens inkomst men ej efter

arten eller graden av hans invaliditet — att särskilda bestämmelser beträffande

blinda skulle införas i lagen, vilket med all sannolikhet skulle medföra nödvändigheten

att införa motsvarande bestämmelser även för andra grupper av invalider,

exempelvis de ständigt sängliggande. En sådan principiell omändring av lagen

synes emellertid ej kunna för närvarande ifragakomma. Därtill kommer, att

många blinda ju icke kunna betraktas som invalider i pensionsförsäkringslagens

mening, d. v. s. som till arbete varaktigt oförmögna.

Vad inkomstberäkningen enligt § 7 angår, torde lagen icke lägga hinder i

vägen för att en blind persons inkomster beräknas med avdrag av sadana utgifter,

som äro nödvändiga för hans yrkes bedrivande, t. ex. ersättning åt följeslagare

vid arbetsproduktens försäljning. Vill man däremot, att även kostnaden

för den särskilda vård, som en blind behöver, skall avdragas, kommer man ut

för samma svårighet, som ovan angavs på tal om understödets storlek, nämligen

att grundsatsen då måste tillämpas även pa andra än blinda, och att saken salunda

på grund av de principer, a vilka pensionsförsäkringslagen är byggd,

måste prövas i ett vidsträcktare sammanhang.

Vid bestämmande av årsinkomsten för erhållande av pensionstillägg enligt

pensionsförsäkringslagen skall hänsyn ej tagas till understöd, som till avskedade

indelta soldater och båtsmän utgå från Vadstena krigsmanshuskassa och två

andra kassor. Man skulle kunna tänka sig att i viss analogi härmed även beträffande

de blinda ett visst belopp t. ex. 300 kronor skulle räknas som ej förefintligt.

Emellertid torde ej heller en sådan väg vara framkomlig, då statsmakterna

torde ha medgivit en dylik undantagsbestämmelse uteslutande av den anledning,

att ifrågavarande understödstagare utgöra en ganska hastigt utdöende

grupp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

De vid 1921 års riksdag beslutade förbättringarna i pensionsförmånerna lända

i huvudsak endast dem, som efter 1922 års ingång bli varaktigt arbetsoförmögna,

till fördel och bli därför utan verkan på det stora flertalet av dem, som nu äro

blinda. Det gäller för övrigt om dessa liksom om övriga bestämmelser i pensionsförsäkringslagen,

att de ej avse något utjämnande av de särskilda svårigheter,

som lytet skapar för de blinda i jämförelse med dem, som oavsett lytet äro med

dem jämställda.

Lagen den 14 juni 1918 om kommunala pensionstillskott och sjukvårdsbidrag

öppnar emellertid en utväg att genom kommunen lämna en rikligare hjälp åt

blinda, då den stadgar, att till folkpensionerna kan av kommunen lämnas ett tillskott

i penningar eller naturaförmåner åt personer, som uppbära sådan pension,

men ändock befinnas vara i behov av fattigvård, utan att dessa tillägg skola anses

som fattigvård (kommunala pensionstillskott). Samma lag ger också kommunen

rätt att gemensamt med pensionsstyrelsen bestrida kostnader för åtgärder till

förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga likaledes utan att detta anses som

fattigvård (kommunala sjukvårdsbidrag). I intetdera fallet räknas vad sålunda

erhållits som årsinkomst enligt § 7 pensionsförsäkringslagen. Då lagen är ny,

ha dess verkningar för de blinda inom vidsträcktare delar av vårt land ännu ej

kommit mycket till synes, men i Stockholm och Göteborg samt ett flertal andra

större kommuner har den i ganska rikligt mått tillämpats på dem. Så åtnjuta i

den förstnämnda staden många blinda från 10—100 kronors kommunalt pensionstillskott

i månaden, och även åt sådana, som äro intagna å vårdanstalter,

lämnas sådant tillskott till mindre belopp, ehuru deras statspension tillfaller staden.

I Göteborg utbetalas dessa tillskott ej till blinda intagna å anstalt, men blinda

i egen bostad plägq. få 30—40 kronor i månaden i kommunalt pensionstillskott.

Kommunala sjukvårdsbidrag genom samarbete mellan pensionsstyrelsen

och kommunen förekomma ofta, då det gäller att skaffa blinda män utbildning

vid Kristinehamnsskolan och dylikt, och ha för övrigt förekommit redan före

tillkomsten av 1918 års lag. Från de organ, som handha den allmänna pensionsförsäkringen,

i första hand pensionsnämnderna, bör man kunna påräkna ett kraftigt

arbete, när det gäller att intressera kommunerna för beviljande av de ifrågavarande

pensionstillskotten och sjukvårdsbidragen, för så vitt ej dessa framdeles,

enligt det förslag vi nedan lämna, komma att undanträngas av ett annat slag av

understöd.

Efter denna redogörelse yttra de sakkunniga:

Då vägen genom statspension till förstärkt belopp eller på lindrade villkor ej

är framkomlig och de kommunala pensionstillskotten, även om de komma till rikligare

användande, säkerligen alltid skola utfalla synnerligen ojämnt, skulle man

i stället kunna tänka sig att begära en viss summa från staten, från vilken åt

varje svensk blind skulle kunna lämnas en årlig hjälp såsom en ersättning för

den svårighet vid arbete och i det dagliga livet i övrigt, som hans lyte medför

—- blindhetsersättning.

Den invändningen skulle måhända kunna göras, att även andra lytestyngda

lika väl som de blinda borde ifrågakomma till en sådan lytesersättning, så t. ex.

vissa kroniskt sjuka, sinnesslöa, vanföra och dövstumma. De båda förstnämnda

grupperna behöva emellertid snarare anstaltsvård än arbetshjälp, och de dövstumma

ha ej på långt när samma ekonomiska olägenheter av sina lyten som de

blinda. Av de sistnämnda kommer ungefär samma procent på fattigvården som

av de fullsinnade, enligt uppgift av rektor J. Prawitz. Huruvida sådana vanföra,

som ehuru på grund av sitt lyte ej fullt arbetsföra dock i nämnvärd mån bidra till

sitt uppehälle genom arbete, böra ifrågakomma till att erhålla särskild lyteser
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

sättning, är en fråga, vars behandling ej ingår i vårt uppdrag, men även om de

böra erhålla sådan ersättning, synes denna omständighet ej skola föranleda till

att de blindas grupp, för vilken utredning nu föreligger färdig, skall behöva

vänta på att se sina förhoppningar realiserade.

Blindvårdssakkunnigas betänkande blev år 1922 utremitterat till myndigheterna.

Under åren 1923—1926 hava yttranden inkommit från samtliga myndigheter

utom från socialstyrelsen och pensionsstyrelsen.

Framställ- På uppdrag av riksblindkongressen den 22—den 25 februari 1926 har De Blin
frdn

de^Blin- das Riksförbunds interimsstyrelse sedermera framställt vissa erinringar mot

das Riksför- blindvårdssakkunnigas betänkande.

kund dr 1926.

Petition frän Slutligen torde böra erinras om, att ett stort antal blinda i en till statsminis
^1928i*rn

ar 1928 ingiven petition hemställt, att statsmakterna ville genomföra ett

statligt understöd åt Sveriges blinda enligt det förslag, som avgivits av De Blindas

Riksförbund.

Utskottet. Utskottet behjärtar livligt de motiv, som ligga till grund för framförande av

de ifrågavarande motionerna. Att åtgärder från det allmännas sida för att lätta

den tunga börda, som deras lyte pålägger de blinda, äro av behovet påkallade i

större utsträckning än vad för närvarande är fallet vill utskottet icke förneka.

De föreliggande motionerna avse att ur blindvårdssakkunnigas betänkande utbryta

förslaget om blindhetsersättning och göra detsamma till föremål för särskild

prövning. Utskottet anser emellertid en sådan anordning icke lämplig. Det är

visserligen att beklaga, att yttranden ännu icke inkommit från de myndigheter,

som i alldeles särskild grad äga sakkunskap rörande lagstiftningen i fråga, men

innan dessa yttranden inkommit, torde ärendet icke föreligga i det skick, att detsamma

kan från Kungl. Maj: ts sida underställas riksdagen. Härtill kommer

jämväl, att frågan om införande av blindhetsersättning otvivelaktigt i vissa delar

står i sammanhang med pensionsförsäkringslagens bestämmelser rörande invaliditetsersättning.

Då lagen om allmän pensionsförsäkring för närvarande är föremål

för revision genom en nästlidna år tillsatt kommitté, torde det även av

denna orsak icke vara lämpligt att nu till fristående undersökning upptaga frågan

om beredande av inkomsttillägg åt blinda.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 15 februari 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

0

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow * Almkvist, Sigfrid Hansson,

Frändén och Thorberg, fröken Hesselgren* samt herr Berglund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar, Ros,

Ödström, Johanson i Hallagården, Johanson i Stockholm*, Jeppsson och

Hansson i Trollhättan.*

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.