Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande införande av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 108 i första kammaren av herr Möller, nr 54 i andra kammaren av herr Spångberg m. fl. och nr 201 i sistnämnda kammare av herr Hansson i Stockholm.

1929-02-22 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1929:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande införande av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 108 i första kammaren av herr Möller, nr 54 i andra kammaren av herr Spångberg m. fl. och nr 201 i sistnämnda kammare av herr Hansson i Stockholm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1929 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande införande av

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 108 i första

kammaren av herr Möller, nr 54 i andra kammaren av herr Spångberg m.

fl. och nr 201 i sistnämnda kammare av herr Hansson i Stockholm.

I motionerna I: 108 och II: 201, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, att Ivungl.

Maj: t måtte till 1930 års riksdag framlägga förslag till ordnandet av en

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

I motionen II: 54 har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i princip

uttala sig för en arbetslöshetsförsäkring enligt i motionen angivna grunder

samt i skrivelse till regeringen hemställa om lagförslag enligt dessa grunder

senast vid 1930 års riksdag.

De i sistnämnda motion angivna riktlinjerna för en arbetslöshetsförsäkring

äro däri sammanfattade på följande sätt.

1. Arbetslöshetsförsäkringen skall vara obligatorisk och omfatta alla arbetsföra

män och kvinnor i ålder 16—67 år.

2. Med avseende på levnadskostnadernas höjd indelas samtliga orter i riket i

fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I omfattar billigaste och ortsgrupp V

orter med de dyraste levnadskostnaderna.

3. Arbetslöshetsunderstöd utgår så länge arbetslösheten varar enligt följande

belopp för veckans sex dagar, måndag—lördag, oavsett om helgdag inträffar.

Ortsgrupp I: 2 kronor 35 öre; ortsgrupp II: 2 kronor 70 öre; ortsgrupp III:

3 kronor 5 öre; ortsgrupp IV: 3 kronor 40 öre samt ortsgrupp V: 3 kronor

75 öre.

Arbetslös, som har försörjningsplikt mot familjemedlemmar, erhåller familjetillägg,

vilket utgår lika för hustru (som hustru räknas även sammanboende

av mannen försörjd kvinna) och varje barn under 16 år. Familjetillläggen

utgå per dag enligt följande belopp:

Ortsgrupp I: 50 öre; ortsgrupp II: 60 öre; ortsgrupp III: 70 öre; ortsgrupp

IV: 80 öre samt ortsgrupp V: 90 öre.

4. Staten och arbetsköparna erlägga vardera hälften av de avgifter, som äro

nödvändiga för genomförande av denna försäkring.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 samt. 2 avd. 6 haft. (Nr 9.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Historik.

Riksdagarna

1908, 1909

och 1910.

Socialförsäkringskommitténs

förslag

1922.

Riksdagen

1924.

1924 års

arbetslöshetssakkunniga.

1925 års

arbetslöshetssakkunniga.

1925 års

granskningsnämnd.

1926 års

arbetslöshetssakkunniga.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för ifrågavarande yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Frågan om arbetslöshetsförsäkring framfördes i riksdagen första gången

genom motion vid 1908 års riksdag av herr Wavrinsky. Motionen vann icke

riksdagens bifall. Samma öde rönte de förnyade motioner i ämnet, som herr

Wavrinsky väckte vid 1909 och 1910 års riksdagar.

Den 31 december 1915 uppdrog Kungl. Maj: t åt socialförsäkringskommittén

att verkställa utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från det allmänna

skulle kunna vidtagas för främjande av arbetares försäkring för de ekonomiska

följderna av oförvållad arbetslöshet samt att inkomma med de förslag,

som kunde föranledas av den verkställda utredningen. Den 30 december 1922

avgav kommittén betänkande och förslag angående offentlig arbetsförmedling

och statsbidrag till frivilliga arbetslöshetskassor, för ändamålet bildade av

arbetarna själva. Kommittén beräknade, att en arbetslöshetsförsäkring av den

föreslagna organisationen skulle för den närmaste framtiden medföra en sammanlagd

maximikostnad för staten av 3 å 4 miljoner kronor om året.

Vid 1924 års riksdag väcktes av herr Thorberg m. fl. i första kammaren

och herr Hagman m. fl. i andra kammaren likalydande motioner, i vilka hemställdes,

att riksdagen ville antaga ett i motionerna framlagt förslag till lag

om statsbidrag till arbetslöshetskassor. Detta lagförslag anslöt sig i huvudsak

till socialförsäkringskommitténs ovannämnda förslag i ämnet. Motionerna blevo

avslagna av riksdagen.

Jämlikt bemyndigande den 6 juni 1924 uppdrog chefen för socialdepartementet

åt fem personer att i egenskap av sakkunniga inom departementet biträda

med verkställande av utredning och avgivande av förslag beträffande motverkande

av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten. Den 24 juli

1925 avgåvo de sakkunniga betänkande med förslag i ämnet.

Den 16 oktober 1925 tillkallade chefen för socialdepartementet, jämlikt

Kungl. Maj: ts bemyndigande, två personer att såsom sakkunniga inom departementet

biträda med fortsatt utredning av frågan om arbetslöshetsförsäkring

och övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar. Denna utredning

inriktades i främsta rummet på att söka lösa den föreliggande frågan

genom tillämpning av båda här ovan omförmälda system, arbetslöshetsförsäkring

och anordnande av särskilda offentliga arbeten för de arbetslösa.

Den 11 december 1925 tillkallades inom socialdepartementet femton sakkunniga,

representerande olika verksamhetsfält och åskådningar, för att biträda

med granskning av de av sistnämnda sakkunniga utarbetade utkasten.

Den 30 januari 1926 avgåvo de sakkunniga utlåtande i ärendet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 13 april 1926 åtta

personer att såsom sakkunniga inom socialdepartementet biträda med verkstäl
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 0.

3

lande av fortsatt utredning och avgivande av förslag angående arbetslöshetsförsäkring

och övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar.

Den 25 april 1928 avgåvo de sakkunniga betänkande och förslag angående

arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten. I enlighet med sitt

uppdrag hava de sakkunniga utarbetat förslag till såväl frivillig som obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring. I detta arbete hava samtliga ledamöter deltagit,

oberoende av sin principiella uppfattning rörande frågan om arbetslöshetsförsäkringens

lämplighet eller olämplighet. I fråga om de sakkunnigas principståndpunkter

framgår av betänkandet följande. Av de sakkunnigas åtta ledamöter

hava tre för sin del tillstyrkt införandet av arbetslöshetsförsäkring i

vårt land. En av de sakkunniga bär ej ställt sig avvisande gentemot tanken på

en arbetslöshetsförsäkring men ansett att densamma bör realiseras endast under

den bestämda förutsättning, att reservarbeten inkopplas i försäkringssystemet.

De återstående fyra sakkunniga hava avstyrkt införande av en arbetslöshetsförsäkring

i vårt land. Dessa sakkunniga hava varit eniga om att det allmännas

ingripande på arbetslöshetens område måste regleras enligt behovsprincipen och

att de arbetslösa alltså måste behandlas enligt i grund och botten samma regler

som samhällets övriga hjälpbehövande medlemmar. Under förutsättning att en

arbetslöshetsförsäkring genom det allmännas medverkan överhuvud kommer till

stånd hava de sakkunniga ansett, att valet bör stå mellan en obligatorisk allmän

riksförsäkring, gemensam för alla av försäkringen berörda arbetare, å ena

sidan, och en statsunderstödd frivillig försäkring, å andra sidan. Vid valet

mellan de båda förslagen hava de sakkunniga varit eniga om att tillerkänna

det obligatoriska systemet ett principiellt företräde framför det frivilliga. Eu

ledamot har dock — närmast med hänsyn till de omfattande organisatoriska

åtgärder, som en obligatorisk försäkring skulle medföra — ansett, att början

bör göras med en frivillig försäkring. Dessutom har den omständigheten, att

upptagandet av lant- och skogsarbetarna i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

skulle bereda betydande svårigheter, föranlett en ledamot att, oaktat han

ger principiellt företräde åt det obligatoriska systemet, för närvarande förorda

det frivilliga systemet, för den händelse en försäkring nu skulle komma till

stånd.

De sakkunnigas betänkande utremitterades till myndigheterna den 29 maj

1928 med föreläggande att till den 1 oktober samma år inkomma med yttrande.

Yttranden hava ännu icke inkommit från socialstyrelsen, kommerskollegium,

överstathållarämbetet samt från svenska arbetsgivarföreningen och

tjänstemannaorganisationernas arbetslöshetskommitté.

I en den 29 januari 1927 till chefen för socialdepartementet avlåten skrivelse

framhöllo 1926 års arbetslöshetssakkunniga, att det under arbetets gång visat

sig önskvärt, att, utöver den utredning som innefattades i de sakkunnigas uppdrag,

särskild undersökning åvägabragtes rörande arbetslöshetens karaktär och

orsaker samt medlen för dess bekämpande. De sakkunniga hava i nämnda hänseende

anfört huvudsakligen följande.

1927 års

arbefslnshetsutredning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets ''utlåtande Nr ,9.

Redan från början av de sakkunnigas arbete hade det stått klart, att åtgärderna

på arbetslöshetsfrågans område vore att hänföra till två skilda, men nära

sammanhängande grupper, nämligen dels åtgärder till lindring av de ekonomiska

följderna av rådande arbetslöshet och dels åtgärder till förebyggande och

minskning av själva arbetslösheten. De sakkunnigas uppdrag avsåge åtgärder,

hörande till den första av dessa grupper. Emellertid hade de sakkunniga under

arbetets gång haft anledning att vid flera tillfällen även diskutera frågor tillhörande

den andra gruppen. Det hade därvid framstått såsom i hög grad önskvärt,

att även dessa frågor gjordes till föremål för en närmare undersökning.

En dylik uppgift syntes emellertid enligt de sakkunnigas mening icke med

fördel kunna överlämnas till dem. Utredningen av arbetslöshetsförsäkringen,

vilken innebure de sakkunnigas centrala arbetsuppgift, ställde nämligen krav

på arbetet, vilka i stort sett vore av annan art än de, som föranleddes av en mera

ingående prövning av själva arbetslöshetsfrågan. Om en utredning av här avsedd

art skulle komma till stånd, syntes den alltså böra ske genom särskilt

förordnade personer, varvid samarbete mellan de båda sakkunnigdelegationerna

borde äga rum i den mån så kunde anses erforderligt.

De sakkunniga framhöllo vidare, att vid en blivande undersökning av angivet

«1 a g uppmärksamheten i främsta rummet borde riktas på den starka stegring,

som arbetslösheten i Sverige på senare och senaste tid efter allt att döma

syntes hava undergått. Den åtminstone skenbart starka ökning, som arbetslösheten

undergått i jämförelse med tiden före världskriget och som i varje fall

icke gjorde intryck av att för närvarande befinna sig på återgång, trots en

eljest ganska påtaglig tendens till konjunkturförbättring, syntes göra det mest

önskvärt, att det nuvarande läget bleve vad som närmast gjordes till föremål

för undersökning och att detta arbete bedreves med sådan, skyndsamhet, att

resultat förelåge före 1927 års slut. Detta hindrade emellertid icke, att undersökningen

kunde behöva fullföljas ytterligare till att omfatta arbetslöshetsproblemet

som helhet.

Beträffande sådana viktigare frågor, vari den första delen av den ifrågasatta

utredningen enligt de sakkunnigas mening borde söka bringa klarhet, hänvisades

i skrivelsen till en vid densamma fogad promemoria, vilken utarbetats av

en utav de sakkunniga utsedd subkommitté. Utskottet vill här giva några korta

antydningar om innehållet även i nämnda promemoria.

I densamma äro de arbetslöshetsfrågan berörande spörsmål,‘beträffande vilka

undersökning ifrågasatts, upptagna under tre huvudpunkter, nämligen 1) den

nuvarande arbetslöshetens karaktär och omfattning, 2) den nuvarande arbetslöshetens

orsaker samt 3) åtgärder mot arbetslösheten.

Under den första huvudpunkten beröres särskilt frågan om ungdomsarbetslösheten

bland kroppsarbetarna, och bland de frågor, som borde prövas på detta

område, framhålles främst: a) de arbetslösas utbildning och praktik, b) deras

ställning i organisationshänseende ävensom c) verkningarna av kollektivavtalens

lärlingsregulativ och organisationernas övriga bestämmelser om anställning

av lärlingar. Vidare angivas vissa övriga utredningsuppgifter inom området

för arbetslöshetens karaktär och omfattning.

Beträffande den andra huvudpunkten, frågan om arbetslöshetens orsaker,

hava i promemorian såsom föremål för en blivande prövning angivits vissa

möjligheter, utifrån vilka man skulle kunna sluta till orsaker av betydelse.

Bland sådana möjligheter hava anförts t. ex. penningförbättring och konjunk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 0.

o

turförsämring, säsongväxlingar, svårigheter eller förändringar på särskilda orter,

för särskilda näringar eller inom särskilda yrkesfack ävensom faktorer av

betydelse för arbetslösheten som helhet utan begränsningar av nj^ss angiven

art. Vidare hava såsom föremål för prövning angivits vissa faktorer, som kunde

hava betydelse för det nuvarande lägets varaktighet.

Under den tredje huvudpunkten hava såsom tänkbara åtgärder mot arbetslösheten,

vilka borde göras till föremål för undersökning, angivits dels ökad

kapitalbildning i samhället, dels vissa åtgärder för ökad möjlighet att över

huvud taget bereda arbetskraften sysselsättning, d. v. s. genom produktionens

inriktande på varor eller metoder, som kräva proportionsvis mycken arbetskraft,

dels åtgärder i syfte att ernå ökad jämnhet i arbetskraftens sysselsättning,

dels åtgärder för inverkan på lönepolitiken, dels ock slutligen åtgärder

mot konjunkturväxlingar, i den mån dessa kunde visa sig vara av betydelse för

det nuvarande lägets karaktär.

Med anledning av berörda skrivelse tillsattes den 11 mars 1927 en särskild

kommitté för utredningen av nämnda i de sakkunnigas skrivelse berörda spörsmål.

Riktlinjerna för kommitténs arbete framgå av dåvarande departementschefens

anförande till statsrådsprotokollet vid det tillfälle då bemyndigande om

kommitténs tillsättande gavs. Efter redogörelse för innehållet i de sakkunnigas

ovan återgivna skrivelse anförde departementschefen i berörda hänseende

följande:

De uppslag, som innefattas i 1926 års arbetslöshetssakkunnigas förevarande

skrivelse, synas mig vara i hög grad beaktansvärda. Såsom framgår av den

föregående redogörelsen, avser det åt de sakkunniga lämnade utredningsuppdraget

närmast frågan om åtgärder för lindrande av de ekonomiska verkningarna

av rådande arbetslöshet. Uppenbarligen måste det emellertid betraktas

såsom synnerligen önskvärt, att nödigt material må kunna erhållas även för

ett någorlunda tillförlitligt bedömande av den längre syftande frågan om åtgärder

till minskning och förebyggande av arbetslöshet. Jag delar sålunda de

sakkunnigas uppfattning om behovet av en mera djupgående undersökning,

inriktad på spörsmålen om arbetslöshetens karaktär och orsaker samt om

medel för dess bekämpande. Ett särskilt skäl att nu igångsätta en dylik undersökning

synes mig ligga i den omständigheten, att arbetslösheten — trots den

förbättring i det allmänna ekonomiska läget, som på senaste tiden kunnat

skönjas — att döma av officiellt tillgängliga siffror för närvarande synes vara

stadd i ökning.

Såsom ett av de viktigaste bland de spörsmål, vilka böra bliva föremål för

den utredning av antydd art, som jag alltså vill ifrågasätta, torde här böra

framhållas frågan om ungdomsarbetslösheten. Denna företeelse, vilken under

de senaste åren synes hava visat tendens till ökad utbredning, torde nämligen

så till vida vara av särskilt betänklig art, som densamma — frånsett de olägenheter,

vilka i allmänhet vidlåda arbetslöshet ■—• innebär en stor fara för

nya generationers arbetsskicklighet och samhällsduglighet. Det är därför av

stor betydelse, att samtliga de faktorer av olika slag, som kunna inverka på

clenna företeelse, bliva belysta.

Vad i övrigt beträffar omfattningen av ifrågavarande utredning, synes mig

den plan, som innehålles i arbetslöshetssakkunnigas förenämnda skrivelse med

därvid fogad promemoria, i stort sett vara ägnad att kunna läggas till grund

för undersökningen. Vissa begränsningar lära dock härvid kunna göras i syfte

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

att minska undersökningens omfattning samt påskynda dess fullbordande. Sålunda

torde det under utredningens gång komma att visa sig obehövligt att till

mera ingående prövning upptaga alla i promemorian berörda punkter, emedan

vissa däri angivna möjligheter sannolikt redan på ett tidigt stadium torde kunna

utmönstras. Vidare bör undersökningen såväl med avseende på arbetslöshetens

orsaker som i fråga om medel för dess bekämpande i görligaste mån inskränkas

till frågor, som hava ett mera direkt samband med arbetslöshetsförhållandena,

medan frågor, som endast indirekt beröra arbetslöshetsproblemet, såvitt

möjligt lämnas åsido.

På flertalet av de huvudpunkter, som beröras i arbetslöshetssakkunnigas skrivelse

med den därvid fogade promemorian och vilka, enligt vad jag nyss anfört,

böra medtagas i utredningen, torde för vinnande av det angivna syftet krävas

undersökningar, avseende såväl arbetslöshetens nuvarande läge som arbetslöshetsproblemet

i hela dess vidd och med tanke på en längre framtid. Av skäl,

som arbetslöshetssakkunniga anfört, torde det dock få anses lämpligt, att undersökningen

till en början inriktas endast på det nuvarande läget och i denna

del snarast möjligt bringas till avslutning. Det torde böra förutsättas, att utredningen

i dess nu avsedda första del slutföres inom loppet av innevarande år.

På sätt arbetslöshetssakkunniga framhållit, torde det vara lämpligt och nödvändigt

att för ifrågavarande undersökning anlita särskilda utredningsmän.

Med hänsyn till uppgiftens natur synes det lämpligt, att arbetet kan bedrivas

med en viss självständighet. Sålunda lärer det böra ankomma på utredningsmännen

att föranstalta om vissa specialundersökningar, infordra uppgifter från

och eljest stå i förbindelse med verk och myndigheter o. s. v. Utredningen synes

mig därför böra överlämnas åt en av Kungl. Maj: t tillsatt kommitté. Det

bör ej förbises, att det uppdrag, som sålunda skulle meddelas den ifrågasatta

kommittén, i åtskilliga avseenden måste komma att nära beröra även frågor,

som ingå i 1926 års arbetslöshetssakkunnigas uppdrag. Samarbete mellan de

båda beredningarna bör på grund härav äga rum, på det att resultaten av den

nya utredningen må kunna, i den mån det är behövligt eller önskvärt, omedelbart

tillgodogöras arbetet inom 1926 års arbetslöshetssakkunniga. Det är nämligen

av vikt, att sistnämnda sakkunnigas arbete ej obehörigt fördröjes genom

kommitténs arbete. Beträffande formerna för det antydda samarbetet torde det

få överlåtas åt de båda beredningarna att överenskomma om lämpligaste förfaringssättet.

Det bör vidare beaktas, att vissa av de frågor, som komma att beröras av den

nya utredningen, i annat sammanhang torde i större eller mindre omfattning

hava varit föremål för undersökning, varvid visst material för frågornas bedömande

torde hava hopbragts. Sålunda lär socialiseringsnämnden hava haft

anledning att under sitt arbete syssla med spörsmål, som i något avseende sammanhänga

med de nu föreliggande frågorna. Framför allt har emellertid socialstyrelsen

i isin ämbetsutövning i stor utsträckning haft att från olika synpunkter

skärskåda åtskilliga av de problem, det här gäller, särskilt arbetsförmedlingen

samt emigrations- och immigrationsfrågorna. Det bör naturligen ankomma

på kommittén att genom samarbete med nu nämnda och möjligen andra

verk eller sakkunnignämnder söka tillgodogöra sig den erfarenhet och det material,

som må förefinnas på området.

Det torde måhända visa sig erforderligt att för kommittén bereda möjlighet

till samråd med personer, vilka till följd av sin verksamhet hava särskild erfarenhet

på områden, vilka komma att beröras av utredningen. Frågan härom

torde emellertid böra upptagas först längre fram, sedan kommittén erhållit

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. 7

tillfälle att preliminärt planlägga arbetet och undersöka den lämpliga avgränsningen

av detsamma.

Av den till innevarande års riksdag avgivna berättelsen om vad i rikets styrelse

sedan sista lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit har utskottet inhämtat

följande. Kommitténs arbeten hava jämlikt meddelade direktiv

till en början i huvudsak inriktats på vissa undersökningar rörande den

nuvarande arbetslöshetens omfattning, karaktär och orsaker. Såsom ett

led i dessa undersökningar anbefallde Kungl. Maj: t på kommitténs förslag

utförande av en allmän arbetslöshetsräkning samt verkställande i

samband därmed av mera ingående granskning av arbetslöshets- och arbetsmarknadsförhållandena

inom vissa kommuner. Huvudresultaten av arbetslöshetsräkningen

och dessa lokalundersökningar hava under år 1928 offentliggjorts

i en av socialstyrelsen i samråd med kommittén i serien Sveriges officiella

statistik utgiven redogörelse. Vissa preliminära resultat av såväl de^sa

som andra verkställda undersökningar, vilka tidigare successivt delgivits arbetslöshetssakkunniga,

hava kommit till användning för deras den 25 april

1928 avgivna betänkande och förslag angående arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling

och reservarbeten. I övrigt har kommittén under år 1928 väsentligen

varit sysselsatt med undersökningar rörande arbetslöshetens djupare liggande

ekonomiska orsaker samt med upprättandet av en preliminär plan för

ett blivande betänkande. Kungl. Maj: t har den 24 november 1928 förordnat, att

kommittén skall hava slutfört sitt uppdrag före den 1 juli 1930.

Vid fjolårets riksdag väcktes inom andra kammaren av herr Spångberg in. fl.

en motion, nr 129, däri hemställdes, att riksdagen måtte i princip uttala sig

för en arbetslöshetsförsäkring enligt i motionen angivna grunder samt i skrivelse

till regeringen hemställa om lagförslag enligt dessa grunder senast vid

1929 års riksdag.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionen remitterades,

hemställde i utlåtande nr 1 om avslag å motionen och anfördes till stöd härför

följande.

Frågan om införande i vårt land av arbetslöshetsförsäkring är sedan flera år

tillbaka föremål för utredning. Sedan socialförsäkringskomniittén den 30 december

1922 avgav sitt betänkande med förslag angående offentlig arbetsförmedling

och statsbidrag till arbetslöshetskassor, har frågan underkastats ett

flertal överarbetningar och förnyade utredningar. Senast har jämlikt bemyndigande

av Kungl. Maj: t den 9 april 1926 dåvarande statsrådet och chefen för

socialdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för verkställande av fortsatt

utredning och avgivande av förslag angående arbetslöshetsförsäkring och

övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar (1926 års arbetslöshetssakkunniga).

Dessa sakkunniga förväntas kunna slutföra sitt uppdrag

under instundande mars månad.

Med hänsyn till sålunda pågående utredning, vars resultat torde komma att

framläggas inom den allra närmaste framtiden, har utskottet ansett, att något

Riksdagen

1928.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

särskilt uttalande i frågan från riksdagens sida ej kan för närvarande anses

vara påkallat.

Utskottets hemställan godkändes av kammaren.

Spörsmålet om lindrande av de ekonomiska följderna av rådande arbetslöshet

är otvivelaktigt ett av vår tids största och svåraste problem. Det är därför

förklarligt, att arbetet med frågans utredning tagit lång tid i anspråk.

Såsom den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen hava de sakkunniga,

som senast tillkallats för utredning av frågan angående arbetslöshetsförsäkring

m. m., avgivit sitt betänkande den 25 april nästlidna år. Häri hava de sakkunniga,

oberoende av sin principiella ståndpunkt till frågan, framlagt alternativa

förslag till såväl obligatorisk som frivillig arbetslöshetsförsäkring. Betänkandet

har utremitterats till myndigheterna den 29 maj 1928 med föreläggande

att till den 1 oktober samma år inkomma med yttrande. Vissa myndigheter,

såsom t. ex. kommerskollegium och socialstyrelsen, hava emellertid ännu

icke avgivit yttrande i det vidlyftiga ärendet. Uppmärksammas bör jämväl i

detta sammanhang, att den mera djupgående utredning, som av Kungl. Maj: t

igångsatts angående frågorna om arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen

för dess bekämpande, ännu icke slutförts.

Redan med hänsyn till det läge, vari ärendet befinner sig, anser utskottet

icke lämpligt att taga ståndpunkt till motionärernas förslag om införande av

den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringsformen. Då utskottet icke kan förorda

viss lösning av frågan, anser utskottet anledning ej föreligga att,

såsom inom utskottet ifrågasatts, utan angivande av sättet för frågans

lösning föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj: t hemställa om förslag i

ämnet till nästa års riksdag. Utskottet hyser nämligen den uppfattningen,

att Kungl. Maj: t med den skyndsamhet, som förhållandena medgiva,

kommer att utan särskild framställning från riksdagen framlägga förslag till

lösning av den betydelsefulla frågan.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 februari 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow * Almkvist, Sigfrid Hansson,

Thorberg, Österström, Lindhagen och Tamm;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde,* Magnusson i Kalmar, Ros,

Hage, Johanson i Hallagården, Jeppsson* Johansson i Sollefteå och Osberg.

) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 0.

9

Reservation

av herrar Sigfrid Hansson, Thorberg, Lindhagen, Magnusson i Kalmar, Hage

och Johansson i Sollefteå, vilka anfört:

I intet annat land torde arbetslöshetsförsäkringsfrågan ha varit föremål för

så ingående och framför allt tidsödande utredningar som i Sverige. Det är nu

snart femton år sedan socialförsäkringskommittén erhöll Kungl. Majrts uppdrag

att verkställa den första utredningen i ärendet. Eftersom det dröjde till i

slutet av år 1922, innan denna kommitté blev färdig att avgiva sitt betänkande,

torde man ha rätt att förutsätta, att ärendet blev mycket omsorgsfullt utrett

den gängen. Emellertid blev det da utarbetade förslaget angående statsbidrag till

frivilliga arbetslöshetskassor aldrig föremål för proposition till riksdagen.

Under den offentliga diskussionen om detsamma gjordes bl. a. den invändningen,

att stora grupper av arbetare och andra löntagare sannolikt icke skulle

bliva i tillfälle att tillgodogöra sig en arbetslöshetsförsäkring, som baserades på

frivilliga kassor, varför fragan om en obligatorisk försäkring borde göras till

föremål för utredning. Detta föranledde slutligen Kungl. Maj: t att i april 1926

uppdraga åt åtta personer att såsom sakkunniga inom socialdepartementet biträda

med verkställande av fortsatt utredning och avgivande av förslag angående

arbetslöshetsförsäkring och övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens

verkningar. Dessa, 1926 års arbetslöshetssakkunniga, avgåvo sitt betänkande

den 25 april 1928, innehållande förslag angående arbetslöshetsförsäkring,

arbetsförmedling och reservarbeten.

Trots att denna utredning icke hade tagit lika lång tid i anspråk som den,

vilken verkställdes under åren 1916—1922, har man anledning att tro, att frågan

denna gang ägnades samma omsorgsfulla behandling som vid det tidigare

tillfället. 1926 ars arbetslöshetssakkunniges betänkande ger också vid handen,

att frågan blivit både allsidigt och synnerligen grundligt ventilerad. Det kan

icke rada tvivel därom, att detta betänkande utgör en stark grundval, på vilken,

därest den goda viljan finns, en proposition till riksdagen kan utarbetas.

Det är också detta betänkande, som åberopats i den i första kammaren av

herr Möller och i andra kammaren av herr Hansson • i Stockholm väckta motionen,

vari hemställes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj. t anhalla, att Kungl. Maj: t måtte till 1930 års riksdag framlägga förslag

till ordnande av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Dessa motionärer ha

emellertid i valet mellan frivillig försäkring och obligatorisk försäkring funnit,

att den sistnämnda maste givas företräde. Då det likväl framför allt är önskvärt,

att arbetslöshetsförsäkringsfragan sa snabbt som möjligt vinner en lösning, ha

de förklarat, att de, därest det skulle visa sig omöjligt att i riksdagen skapa en

majoritet för obligatorisk försäkring men däremot möjligt att åstadkomma en

majoritet till förmån för det frivilliga systemet, vilja förorda införandet av ett

system med statsbidrag till frivillig försäkring. Med hänsyn till de oförskyllt

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 saml. 2 avd. 6 häft. (Nr 9.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

arbetslösa i vårt land, kan det ju nämligen icke vara lämpligt att framkalla en

strid om de båda systemen, vilken måhända skulle under åratal fördröja ett

positivt beslut i frågan.

För vår del ansluta vi oss utan tvekan till motionärernas uppfattning och

anse, att statsmakterna måste bemöda sig om att åstadkomma en lagstiftning pa

detta område redan vid nästa års riksdag.

De av motionärerna anförda skälen för ett skyndsamt avgörande behöva icke

här ytterligare understrykas. Behovet av en i lag förankrad och reglerad arbetslöshetsförsäkring

ligger i öppen dag. I sa gott som samtliga europeiska länder

har man redan behjärtat de oförskyllt arbetslösas svara belägenhet och tillförsäkrat

dem hjälp i deras hårda kamp för tillvaron medelst antingen bidrag till

av arbetarna bildade och finansierade arbetslöshetskassor eller i form av en

obligatorisk, på bidrag av såväl arbetarna själva som arbetsgivarna och staten

grundad försäkring. Vårt land har tyvärr, när det gällt detta allvarliga samhällsproblem,

råkat komma ohjälpligt på efterkälken. Det lär icke kunna bestridas,

att en av de främsta orsakerna därtill är att söka däri, att arbetslöshetsfrågorna

fått spela en alltför stor roll i de politiska striderna, varvid de sakliga

synpunkterna icke fått komma till sin rätt. Någon ytterligare utredning av

ärendet kan ej gärna anses erforderlig. Den i utskottets utlåtande åberopade och

ännu pågående utredningen angående arbetslöshetens karaktär och orsaker, vilken

igångsattes av chefen för socialdepartementet i januari 1927 pa hemställan

av 1926 års arbetslöshetssakkunniga, borde icke få tagas som en förevändning

för ett uppskov med arbetslöshetsförsäkringens ordnande i vårt land. Då initiativet

togs till denna utredning, gick man förresten ut ifrån, att försäkringsfrågan

icke skulle onödigt fördröjas, en uppfattning som man från regeringshåll

var angelägen om att särskilt giva uttryck åt.

Utöver de i ovannämnda motioner anförda skälen för kravet på arbetslöshetsförsäkringens

snara genomförande på lagstiftningens väg, anse vi oss böra fästa

uppmärksamheten på de konsekvenser, som de nu inom vårt näringsliv pågående

rationaliseringssträvandena haft och med all sannolikhet under den närmaste

framtiden komma att få med avseende på arbetslösheten. Rationaliseringen

leder ofrånkomligt till en s. k. rubbningsarbetslöshet. I bästa fall förorsakar

den kortvarig arbetslöshet, i värsta fall och särskilt för äldre arbetare en långvarig

sådan. Med hänsyn till den kortvariga arbetslösheten är behovet av arbetslöshetsförsäkring

obestridligt. Det måste ligga så väl i företagarnas och näringslivets

som i samhällets intresse att sörja för, att arbetare, som bliva offer för

den i och för sig säkerligen lovvärda och nödvändiga rationaliseringsprocessen,

tillförsäkras ett skydd i form av understöd, som kan göra det möjligt för dem

att utan alltför stora materiella och psykiska påfrestningar, draga sig fram i

avvaktan på att nya arbetstillfällen skola erbjudas dem. Vid den av regeringen

i slutet av förra året anordnade arbetsfreds- och samförståndskonferensen ägnades

denna sida av rationaliseringsproblemet mycken uppmärksamhet, och man

syntes allmänt inse nödvändigheten av att åtgärder i ovannämnda syfte vid
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. 11

tagas. En arbetslöshetsförsäkring, obligatorisk eller frivillig, torde få anses vara

den närmast till hands liggande åtgärden härvidlag.

Med stöd av det nu anförda tillåta vi oss hemställa,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj: t

anhålla, att Kungl. Maj: t måtte till 1930 års riksdag framlägga

förslag till ordnande av en arbetslöshetsförsäkring.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.