Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande lämpliga åtgärder för reumatismens bekämpande. Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till motionen.

1929-04-27 · 8 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1929:4, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande lämpliga åtgärder för reumatismens bekämpande. Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till motionen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1929 kl. 11 f. m.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4,

med anledning av väckt motion, angående vidtagande av

åtgärder för reumatismens bekämpande.

Uti en inom andra kammaren avgiven och till dess andra tillfälliga ut-

skott hänvisad motion, nr 301, har herr Gustafson i Kasenberg hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

rörande lämpliga åtgärder för reumatismens bekämpande.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionen Yttranden

från pensionsstyrelsen och medicinalstyrelsen; och äro nämnda yttranden °[''er

såsom bilagor fogade härvid. motionen.

Reumatismen är otvivelaktigt en folksjukdom, vars bekämpande icke Vidtagna dtminst

ur nationalekonomisk synpunkt måste anses vara synnerligen bety- ,.^fatismem

delsefullt. Enligt en år 1920 av överläkaren vid Åsö sjukhus i Stock- bekämpande.

holm, biträdande läkaren i pensionsstyrelsen, dr Gunnar Kahlmeter, företagen,

av motionären åberopad statistisk undersökning orsakar den kroniska

ledgångsreumatismen varaktig arbetsoförmåga i ett större antal

fall än någon annan sjukdom, om man frånser ålderdomssvaghet och åderförkalkning.

Sålunda visade det sig, att av de egentliga sjukdomarna

utgjorde ledgångsreumatismen med 9,1 % av hela materialet den största

gruppen. Närmast därefter kom lungtuberkulosen med 5,8 %. Av undersökningen

framgick vidare, att kronisk ledgångsreumatism var orsaken

till 20 % av all genom sjukdom framkallad invaliditet i vårt land

inom de samhällslager, som erhålla folkpension.

Även i ett flertal andra länder hava liknande undersökningar företagits.

Mest uppmärksamhet torde den år 1924 av engelska hälsovårdsdepartementet

publicerade, stort anlagda undersökningen över förekomsten

av reumatiska sjukdomar bland Englands sjukförsäkrade befolkning hava

väckt. Som en följd av denna undersökning bildades våren 1925 inom

»International Society of Medical Hydrologi» i London en internationell

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 13 samt. 2 avd. 4 häft. (Nr 4.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande. Nr 4.

kommitté för de reumatiska sjukdomarnas bekämpande. Denna kommittés

uppgift angavs kort sagt att vara stimulerande till vidtagande av

åtgärder i -skilda länder för de reumatiska sjukdomarnas studerande och

bekämpande. I de flesta kulturländer hava också under de gångna åren

bildats nationella kommittéer för att i respektive länder fullfölja denna

uppgift.

Sverige var ett av de första länder, -där en dylik kommitté bildades,

vilket skedde redan under hösten 1925, med medicinalrådet Block såsom

ordförande och dr Kahlmeter såsom sekreterare. Den internationella

kommittéen ombildades sedan till -ett världsförbund benämnt »Ligue contre

le Rhumatisme». Till förbundet äro för närvarande nationella kommittéer

i de flesta kulturstater anslutna, och utgives jämväl genom förbundets

försorg en på tyska, engelska och franska språken avfattad publikation

benämnd »Acta Rheumatica».

I kampen mot de reumatiska sjukdomarna eller de s. k. artriterna har

vårt land i viss mån kommit att intaga en ledande ställning. Sjukdomens

-svåra verkningar för folkhälsan blevo i Sverige, först av alla länder, uppmärksammade

vid införandet av pensionsförsäkringen 1913, och därmed

skapades också utgångspunkter för frågans grundliga upptagande från

medicinsk synpunkt. Några av våra läkare ägnade frågan ett särskilt

intresse och riktlinjer uppdrogos för motverkande av reumatismen och

dess följder . År 1921 föreslog dr Kahlmeter i ett föredrag vid Gymnastiska

Centralinstitutets fortsättningskurs för sjukgymnaster om »Nuvarande

möjligheter och framtida önskemål för artritvården i vårt land»

några riktlinjer för en förbättrad vård av de reumatiskt sjuka. Detta

förslag innehöll fem punkter, nämligen:

1) ett fortsatt utbyggande och ökat utnyttjande av pensionsstyrelsens

kurortsvård;

2) -ett ordnande snarast möjligt av sjukhusvården för kroniskt sjuka

i allmänhet;

3) inrättandet av särskilda sjukhusavdelningar för sjuka lidande av

ledgångsreumatism vid några av de största sjukhusen i Sverige;

4) införandet av undervisning för medicine kandidater i fysikaliska

behandlingsmetoder;

5) införande av till sjukhus förlagd kort undervisningskurs för sjukgymnaster

i de reumatiska sjukdomarnas klinik och behandling.

I det följande skall en kort översikt lämnas av det ganska omfattande

arbete, som i vårt land sedan åtskilliga år nedlagts på förbättrande av

artritvården. För de akuta och febrande fallen ha länslasaretten kunnat

anlitas, under det att de kroniska fallen enbart varit hänvisade till våra

bad- och kurorter. Pen-sionsstyrelsen begynte sina åtgärder för motverkande

av reumatismen redan 1915 genom att sända en del kroniska fall

till badorterna. Resultatet var uppmuntrande, men badorterna funnos

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammaren<t andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 3

ju endast tillgängliga en del av året, och alla fall passade ej där. Pensionsstyrelsen

uppgjorde då avtal med några enskilda kurorter, öppna

året runt — nämligen Tranås, Elfgården och Tyringe — om att där skulle

mottagas patienter sända av styrelsen, och ur detta frö har den nuvarande

organisationen av pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet så

småningom växt upp. Då behovet av platser hastigt ökades och möjligheterna

att å de nämnda anstalterna mottaga patienter voro begränsade

samt det ansågs önskvärt att liknande anstalter funnos i olika delar av

landet, började styrelsen själv bygga sådana, och på så sätt har Nynäs

(med 65 platser på vintern och 110 på sommaren) och Åre (med 120

platser) uppstått. Pensionsstyrelsen har sedermera slagit in på en ytterligare

väg i kampen mot dessa sjukdomar. Detta skedde genom att pensionsstyrelsen

under år 1923 började planera inrättandet av specialavdelningar

för reumatiskt sjuka vid vissa länslasarett. Det första resultatet

av denna strävan blev artritavdelningen vid lasarettet i Norrköping,

som tillkom år 1927 och året därpå följdes av en liknande specialavdelning

vid lasarettet i Västerås. Dessa avdelningar, omfattande 55 sängar,

utgöras av inom sjukhusområdet uppförda fristående paviljonger, särskilt

inredda för ändamålet och ställda under lasarettsläkarens ledning. Organisationsplanen

är den, att en dylik paviljong skall kunna mottaga ej blott

sådana fall, som behöva fysikalisk vård, utan också tidigare fall, som

ännu ej äro färdiga för kurortsvård. Den omedelbara närheten till ett

allmänt sjukhus ger paviljongen tillgång till dess på olika avdelningar

fördelade vårdresurser, icke minst de röntgenologiska, vilket helt naturligt

är ägnat att i hög grad öka artritavdelningens effektivitet.

En betydelsefull utvidgning av denna nya organisationsform är att inregistrera

just i dessa dagar: artritavdelningen vid Akademiska sjukhuset

i Lund står inför sitt öppnande. Här är anläggningen delvis av en annan

karaktär än föregångarna i Norrköping och Västerås, i det artritavdelningen

i Lund blir ställd under ledning av en egen överläkare med

specialutbildning på detta sjukdomsområde. Här tillkommer dessutom

den för reumatikervården viktiga omständigheten, att avdelningen

står i förbindelse med ett sjukhus, där det bedrives akademisk undervisning.

Sjukhusets överläkare har även överinseendet över artritavdelningen,

och det är väl att förvänta, att åtminstone till en viss grad undervisning

i vård av reumatiskt sjuka även kan anordnas för de medicine

studerande, sc-m därav hava intresse.

Även Göteborg fick under förra året ett särskilt artritsjukhus, i det

Vanföreanstalten i Göteborg öppnat en specialavdelning, huvudsakligast

avsedd för sådana fall, som behöva ortopedisk vård. Härjämte har pensionsstyrelsen

för beredande av ytterligare vårdplatser för reumatiskt

sjuka träffat avtal med landstingen i Skaraborgs län om en avdelning vid

det nya länslasarettet uti Lidköping, vilken avdelning torde komma att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

tagas i anspråk under hösten innevarande år, och i Västerbottens län om

en avdelning vid länslasarettet uti Umeå, vilken avdelning torde kunna

tagas i bruk under år 1931. Genom tillkomsten av dessa två avdelningar

torde antalet vårdplatser inom landet för reumatiskt sjuka komma att

ökas med 116 och utgöra med de redan förut uppräknade vårdplatserna

i Norrköping, Lund, Västerås och Göteborg om tillhopa 220 stycken, sammanlagt

336 vårdplatser.

Det må i detta sammanhang omnämnas, att landstingen med stort intresse

omfattat denna nya sjukhusform. Den ekonomiska förutsättningen

för artritpaviljongs uppförande har också av pensionsstyrelsen för landstingen

gestaltats ganska fördelaktig, i det att landsting för ändamålet erhåller

lån ur pensionsförsäkringsfonden, vilket lån amorteras på 50 år

med dagavgifterna, av vilka 2/3 betalas av pensionsstyrelsen och resten

av landstinget. Efter 50 år blir alltså landstinget ägare till paviljongen.

Det resultat, som pensionsstyrelsen genom sin ovanberörda sjukvårdande

verksamhet å kurorter och lasarett åstadkommit, har varit av

odelat stor betydelse ej mindre för de reumatiskt sjuka utan även ur

social och ekonomiskt synpunkt. Genom statistik över efterundersökningar

över pensionsstyrelsens sjukvårdande kurortsverksamhet har det

visat sig, bland annat, att av de personer, som under åren 1915—1923

vårdats å kurorterna i Nynäs, Tranås och Åre för ledgångsreumatism,

voro vid utgången av år 1925 ej mindre än 62 % i stånd att helt eller till

största delen försörja sig själva.

Utskottet. Av det anförda finner utskottet otvetydigt framgå, att reumatismen

och dess ödesdigra verkningar av vederbörande myndigheter och sjukvårdande

institutioner ingalunda varit förbisedd, utan att tvärtom, sedan

denna sjukdom såsom ödeläggande folksjukdom i vårt land först av alla

påvisats, med den medicinska vetenskapens intresserade stöd en serie av

åtgärder företagits och ytterligare förberetts för sjukdomens bekämpande.

Under dessa förhållanden finner utskottet, ehuru utskottet i likhet

med motionären anser det i hög grad önskvärt att kraftigast möjliga

åtgärder vidtagas för bekämpande av de reumatiska sjukdomarna, att en

utredning i frågans förhandenvarande läge knappast kan vara påkallad

eller nödvändig för att befordra den utveckling på detta område, som sedan

flera år pågår. Det speciella förslag om dispensärverksamhet, som

i huvudsak utgör motionens motivering och om vans värde delade meningar

råda bland de medicinskt sakkunniga, synes utskottet ej heller

utgöra tillräckligt skäl för ifrågasatt utredning. Utskottet finner ett

ytterligare stöd för denna sin uppfattning däri, att de av Kungl. Maj :t

den 12 mars 1929 tillsatta sakkunniga rörande den slutna kroppssjukvården

otvivelaktigt komma att underkasta även de av motionären framställda

synpunkterna en allsidig prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

o

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion, nr 301, icke måtte till någon

andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 april 1929.

På utskottets vägnar:

ERIK OLSON.

Närvarande vid ärendets slutbehandling inom utskottet: herrar Olson i Göteborg, Högström*),

Weijnc, Björling, Wachtmeister*), Eriksson i Toftered*) och Karlsson i Munkedal.

*) Ej närvarande vid utlåtandets slutjusteriug.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande AV 4.

(!

Bilaga 1.

Till riksdagens Andra kammares andra tillfälliga utskott.

Genom skrivelse den 22 februari 1929 från kungl. socialdepartementet

har medicinalstyrelsen anbefallts att avgiva och till Andra kammarens

andra tillfälliga utskott senast den 6 innevarande april överlämna av

utskottet begärt yttrande med vissa upplysningar i anledning av en inom

Andra kammaren väckt motion, nr 301, angående vidtagande av åtgärder

för reumatismens bekämpande; och får styrelsen på grund härav avgiva

efterföljande yttrande.

Motionärens hemställan om utredning rörande lämpliga åtgärder för

reumatismens bekämpande synes närmast vara föranledd av bristen på

organ särskilt avsedda för utomanstaltlig vård av hithörande sjukdomar.

. Motionären ifrågasätter nämligen en komplettering ”med en verksamhet

av ungefär samma art och omfattning som den dispensärverksamhet, vilken

med obestridlig framgång utövats för att bekämpa lungtuberkulosen”.

Härvid vill medicinalstyrelsen framhålla, att, under det att smittämnet

vid tuberkulosen är väl känt, vår kännedom om reumatismens orsaker ännu

är mycket bristfällig. Vissa grupper av de reumatiska sjukdomarna äro

otvivelaktigt framkallade av en infektion, andra åter äro till orsaker eller

samverkande orsaksmoment okända. Och även vidkommande den sjukdomsgrupp,

där en infektion framkallar sjukdomen, äro våra kunskaper

om dennas art i flera avseenden ingalunda tillräckliga.

Under sådana förhållanden saknas i väsentlig mån hållpunkter för en

förebyggande verksamhet, jämförlig med den som utövas av tuberkulosdispensären.

Härvid lärer en förbättrad tandvård vara av betydelse. Detsamma

torde kunna sägas om allmänna hygieniska förhållanden beträffande

bostad, kläder och föda. Men att därutöver uppdraga några riktlinjer

för en förebyggande verksamhet torde för närvarande möta mycket

stora vanskligheter.

Vad åter redan pågående reumatisk sjukdom beträffar, må först erinras,

att behandlingen av de former, som börja med akuta febersymtom,

kan, i den mån patienterna icke vilja vårdas i sina hem eller kunna på tillfredsställande

sätt därstädes behandlas, lika väl tillgodoses på våra lasarett

som andra akuta sjukdomar och att dessa former under det akuta

stadiet ej torde kräva några andra vårdanordningar än dem, våra lasarett

hava tillgång till.

För hithörande sjukdomar, som hunnit över det akuta feberstadiet och

behövia fortsatt behandling, liksom ock för de helt kroniskt förlöpande

fallen, har pensionsstyrelsen genom upprättande av anstalter för reumatikervård

förbättrat vårdmöjligheterna och härigenom gjort en betydelsefull

och mycket beaktansvärd insats. En ytterligare utökning av

antalet vårdplatser är emellertid fortfarande erforderlig för att en tidigsjukhusvård

skall i önskvärd utsträckning komma hithörande sjukdomsfall

till del — en nödvändig förutsättning för förbättrande av reumatikervården.

Det råder därför ingen tvekan om att anstaltsvården för dessa

sjuka bör ytterligare utvidgas och tillgodoses med ett ökat antal vårdplatser,

även om i visst avseende meningsutbytet om lämpligaste organisationsplanen

härför ännu icke är avslutat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande År i.

i

Tyngdpunkten för vården av de reumatiska sjukdomarna ligger således

enligt medicinalstyrelsens uppfattning på anstaltsvården, kompletterad

med behandling vid bad- och kuranstalter. Härmed är ingalunda utsagt

att icke även vissa åtgärder för utomanstaltlig vård särskilt för reumatiska

sjukdomar kunna visa sig vara erforderliga och gagneliga. Men

enligt medicinalstyrelsens förmenande äga vi i hittills vunnen erfarenhet

ännu icke tillräckligt stöd för planläggningen av en sådan vård. En dylik

bör först i tillräcklig omfattning förvärvas vid de sjukvårdsanstalter,

som nu finnas inrättade eller komma att inrättas för reumatikervård.

Härför synas försöksvis inrättade polikliniker vid en eller annan större

anstalt kunna bliva av betydelse. Men längre bör man för närvarande

icke gå beträffande speciella anordningar för utomanstaltlig vård. Först

sedan tillräckligt omfattande erfarenhet om dylik vård på eventuella

försökspolikliniker vunnits, är frågan om en utsträckt öppen vård mogen

för en vidare utredning och omprövning.

Så mycket mindre synas skäl föreligga för en omedelbar utredning,

som redan under nuvarande förhållanden motionärens syftemål torde

kunna förväntas bliva rätt väl tillgodosedda. Allmänhetens kännedom om

att de reumatiska sjukdomarna i högre grad än man tidigare trott röna

gynnsamt inflytande av en i rätt tid inledd behandling kommer otvivelaktigt

att bliva den mäktigaste drivfjädern för den sjuke att i tid söka

bot. Härvidlag göra de goda resultat, som de sjuke eller deras nära stående

själva iakttagit, de djupaste och varaktigaste intrycken. Detta utesluter

icke, att en upplysningsverksamhet i tal och skrift har betydelse.

De framsteg, läkekonsten på området för de reumatiska sjukdomarnas

behandling gjort, hava väsentligt ökat läkarnas intresse för denna och

därmed även fördjupat deras insikt om betydelsen av en i tid inledd och

konsekvent genomförd behandling. En fortsatt kontroll av redan vårdade

patienter och samarbete mellan anstaltsläkarna och de praktiserande läkarna

åstadkommes säkerligen bäst på initiativ och förslag av de förstnämnda

läkarna.

I distriktssköterskeinstitutionen har samhället ett organ även för den

sjukvård, motionären avser att främja. Medicinalstyrelsen, som har frågan

om distriktssköterskornas undervisning under omprövning, har för

sin del redan tänkt bereda behandlingen av de reumatiska sjukdomarna

särskild plats i undervisningsplanen.

Sålunda synas motionärens avsikter, som förvisso förtjäna mycken

uppmärksamhet, kunna i ej oväsentlig omfattning bliva beaktade "mom

ramen av vår nuvarande sjukvårdsorganisation. Den föreliggande frågan

är för övrigt av den natur, att den otvivelaktigt kommer att upptagas

till omprövning av de sakkunniga, som genom Kungl. Maj :ts beslut av

den 12 sistlidne mars tillkallats för utredning angående kroppssjukvården

i riket.

Stockholm den 4 april 1929.

NILS HELLSTRÖM.

ERIK ÅBERG.

Gustaf Tägtström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Andra kammarem andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Bilaga 2.

Till riksdagens Andra kammares andra tillfälliga utskott.

Genom skrivelse den 22 februari 1929 från kungl. socialdepartementet

har pensionsstyrelsen anbefallts att avgiva och till andra kammarens

andra tillfälliga utskott senast den 6 innevarande april överlämna av

utskottet begärt yttrande med vissa upplysningar i anledning av en inom

andra kammaren väckt motion, nr 301, angående vidtagande av åtgärder

för reumatismens bekämpande; och får styrelsen på grund härav

avgiva följande yttrande.

Pensionsstyrelsen har i ärendet samrått med medicinalstyrelsen, av

vars yttrande styrelsen tagit del; och vill pensionsstyrelsen i huvudsak

instämma i vad medicinalstyrelsen i ärendet anfört.

Härutöver vill pensionsstyrelsen, som i likhet med motionären anser

det i hög grad önskvärt, att kraftigast möjliga åtgärder vidtagas för

bekämpande av de reumatiska sjukdomarna, meddela följande.

Styrelsen har för vården av personer, lidande av reumatiska och nervösa

åkommor anordnat tre kuranstalter, nämligen i Tranås, Nynäs och

Åre, med ett sammanlagt platsantal av c:a 350. Vidare har för behandling

av huvudsakligen reumatiska sjukdomar med medel från pensionsförsäkringsfonden

anordnats avdelningar vid lasaretten i Norrköping,

Västerås och Lund samt vid vanföreanstalten i Göteborg. Dessa avdelningar

omfatta tillhopa c:a 220 platser. För beredande av ytterligare

vårdplatser för reumatiska patienter har styrelsen träffat avtal med

Skaraborgs läns landsting om en avdelning vid det nya lasarettet i Lidköping,

vilken avdelning torde komma att tagas i anspråk under hösten

1929, och med Västerbottens läns landsting om en avdelning vid lasarettet

i Umeå (torde komma att tagas i bruk under år 1931). Genom dessa

båda senare avdelningar komma att skapas ytterligare 116 vårdplatser.

Styrelsen bär under övervägande frågan om vidtagande på nu berörda

område av ytterligare åtgärder av liknande slag, som ovan nämnts.

Stockholm den 5 april 1929.

ADOLF af JOCHNICK.

CARL BROBERG.

HUGO ELLIOT.

Stockholm 1929, O. I,. Svanbäcks Boktryckeri

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.