Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande lämpliga åtgärder för reumatismens bekämpande. Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till motionen.
1929-04-27 · 8 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1929:4, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande lämpliga åtgärder för reumatismens bekämpande. Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till motionen.
Dokumentets text
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1929 kl. 11 f. m.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4,
med anledning av väckt motion, angående vidtagande av
åtgärder för reumatismens bekämpande.
Uti en inom andra kammaren avgiven och till dess andra tillfälliga ut-
skott hänvisad motion, nr 301, har herr Gustafson i Kasenberg hemställt,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
rörande lämpliga åtgärder för reumatismens bekämpande.
Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionen Yttranden
från pensionsstyrelsen och medicinalstyrelsen; och äro nämnda yttranden °[''er
såsom bilagor fogade härvid. motionen.
Reumatismen är otvivelaktigt en folksjukdom, vars bekämpande icke Vidtagna dtminst
ur nationalekonomisk synpunkt måste anses vara synnerligen bety- ,.^fatismem
delsefullt. Enligt en år 1920 av överläkaren vid Åsö sjukhus i Stock- bekämpande.
holm, biträdande läkaren i pensionsstyrelsen, dr Gunnar Kahlmeter, företagen,
av motionären åberopad statistisk undersökning orsakar den kroniska
ledgångsreumatismen varaktig arbetsoförmåga i ett större antal
fall än någon annan sjukdom, om man frånser ålderdomssvaghet och åderförkalkning.
Sålunda visade det sig, att av de egentliga sjukdomarna
utgjorde ledgångsreumatismen med 9,1 % av hela materialet den största
gruppen. Närmast därefter kom lungtuberkulosen med 5,8 %. Av undersökningen
framgick vidare, att kronisk ledgångsreumatism var orsaken
till 20 % av all genom sjukdom framkallad invaliditet i vårt land
inom de samhällslager, som erhålla folkpension.
Även i ett flertal andra länder hava liknande undersökningar företagits.
Mest uppmärksamhet torde den år 1924 av engelska hälsovårdsdepartementet
publicerade, stort anlagda undersökningen över förekomsten
av reumatiska sjukdomar bland Englands sjukförsäkrade befolkning hava
väckt. Som en följd av denna undersökning bildades våren 1925 inom
»International Society of Medical Hydrologi» i London en internationell
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 13 samt. 2 avd. 4 häft. (Nr 4.)
1
2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande. Nr 4.
kommitté för de reumatiska sjukdomarnas bekämpande. Denna kommittés
uppgift angavs kort sagt att vara stimulerande till vidtagande av
åtgärder i -skilda länder för de reumatiska sjukdomarnas studerande och
bekämpande. I de flesta kulturländer hava också under de gångna åren
bildats nationella kommittéer för att i respektive länder fullfölja denna
uppgift.
Sverige var ett av de första länder, -där en dylik kommitté bildades,
vilket skedde redan under hösten 1925, med medicinalrådet Block såsom
ordförande och dr Kahlmeter såsom sekreterare. Den internationella
kommittéen ombildades sedan till -ett världsförbund benämnt »Ligue contre
le Rhumatisme». Till förbundet äro för närvarande nationella kommittéer
i de flesta kulturstater anslutna, och utgives jämväl genom förbundets
försorg en på tyska, engelska och franska språken avfattad publikation
benämnd »Acta Rheumatica».
I kampen mot de reumatiska sjukdomarna eller de s. k. artriterna har
vårt land i viss mån kommit att intaga en ledande ställning. Sjukdomens
-svåra verkningar för folkhälsan blevo i Sverige, först av alla länder, uppmärksammade
vid införandet av pensionsförsäkringen 1913, och därmed
skapades också utgångspunkter för frågans grundliga upptagande från
medicinsk synpunkt. Några av våra läkare ägnade frågan ett särskilt
intresse och riktlinjer uppdrogos för motverkande av reumatismen och
dess följder . År 1921 föreslog dr Kahlmeter i ett föredrag vid Gymnastiska
Centralinstitutets fortsättningskurs för sjukgymnaster om »Nuvarande
möjligheter och framtida önskemål för artritvården i vårt land»
några riktlinjer för en förbättrad vård av de reumatiskt sjuka. Detta
förslag innehöll fem punkter, nämligen:
1) ett fortsatt utbyggande och ökat utnyttjande av pensionsstyrelsens
kurortsvård;
2) -ett ordnande snarast möjligt av sjukhusvården för kroniskt sjuka
i allmänhet;
3) inrättandet av särskilda sjukhusavdelningar för sjuka lidande av
ledgångsreumatism vid några av de största sjukhusen i Sverige;
4) införandet av undervisning för medicine kandidater i fysikaliska
behandlingsmetoder;
5) införande av till sjukhus förlagd kort undervisningskurs för sjukgymnaster
i de reumatiska sjukdomarnas klinik och behandling.
I det följande skall en kort översikt lämnas av det ganska omfattande
arbete, som i vårt land sedan åtskilliga år nedlagts på förbättrande av
artritvården. För de akuta och febrande fallen ha länslasaretten kunnat
anlitas, under det att de kroniska fallen enbart varit hänvisade till våra
bad- och kurorter. Pen-sionsstyrelsen begynte sina åtgärder för motverkande
av reumatismen redan 1915 genom att sända en del kroniska fall
till badorterna. Resultatet var uppmuntrande, men badorterna funnos
Andra kammaren<t andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 3
ju endast tillgängliga en del av året, och alla fall passade ej där. Pensionsstyrelsen
uppgjorde då avtal med några enskilda kurorter, öppna
året runt — nämligen Tranås, Elfgården och Tyringe — om att där skulle
mottagas patienter sända av styrelsen, och ur detta frö har den nuvarande
organisationen av pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet så
småningom växt upp. Då behovet av platser hastigt ökades och möjligheterna
att å de nämnda anstalterna mottaga patienter voro begränsade
samt det ansågs önskvärt att liknande anstalter funnos i olika delar av
landet, började styrelsen själv bygga sådana, och på så sätt har Nynäs
(med 65 platser på vintern och 110 på sommaren) och Åre (med 120
platser) uppstått. Pensionsstyrelsen har sedermera slagit in på en ytterligare
väg i kampen mot dessa sjukdomar. Detta skedde genom att pensionsstyrelsen
under år 1923 började planera inrättandet av specialavdelningar
för reumatiskt sjuka vid vissa länslasarett. Det första resultatet
av denna strävan blev artritavdelningen vid lasarettet i Norrköping,
som tillkom år 1927 och året därpå följdes av en liknande specialavdelning
vid lasarettet i Västerås. Dessa avdelningar, omfattande 55 sängar,
utgöras av inom sjukhusområdet uppförda fristående paviljonger, särskilt
inredda för ändamålet och ställda under lasarettsläkarens ledning. Organisationsplanen
är den, att en dylik paviljong skall kunna mottaga ej blott
sådana fall, som behöva fysikalisk vård, utan också tidigare fall, som
ännu ej äro färdiga för kurortsvård. Den omedelbara närheten till ett
allmänt sjukhus ger paviljongen tillgång till dess på olika avdelningar
fördelade vårdresurser, icke minst de röntgenologiska, vilket helt naturligt
är ägnat att i hög grad öka artritavdelningens effektivitet.
En betydelsefull utvidgning av denna nya organisationsform är att inregistrera
just i dessa dagar: artritavdelningen vid Akademiska sjukhuset
i Lund står inför sitt öppnande. Här är anläggningen delvis av en annan
karaktär än föregångarna i Norrköping och Västerås, i det artritavdelningen
i Lund blir ställd under ledning av en egen överläkare med
specialutbildning på detta sjukdomsområde. Här tillkommer dessutom
den för reumatikervården viktiga omständigheten, att avdelningen
står i förbindelse med ett sjukhus, där det bedrives akademisk undervisning.
Sjukhusets överläkare har även överinseendet över artritavdelningen,
och det är väl att förvänta, att åtminstone till en viss grad undervisning
i vård av reumatiskt sjuka även kan anordnas för de medicine
studerande, sc-m därav hava intresse.
Även Göteborg fick under förra året ett särskilt artritsjukhus, i det
Vanföreanstalten i Göteborg öppnat en specialavdelning, huvudsakligast
avsedd för sådana fall, som behöva ortopedisk vård. Härjämte har pensionsstyrelsen
för beredande av ytterligare vårdplatser för reumatiskt
sjuka träffat avtal med landstingen i Skaraborgs län om en avdelning vid
det nya länslasarettet uti Lidköping, vilken avdelning torde komma att
4 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
tagas i anspråk under hösten innevarande år, och i Västerbottens län om
en avdelning vid länslasarettet uti Umeå, vilken avdelning torde kunna
tagas i bruk under år 1931. Genom tillkomsten av dessa två avdelningar
torde antalet vårdplatser inom landet för reumatiskt sjuka komma att
ökas med 116 och utgöra med de redan förut uppräknade vårdplatserna
i Norrköping, Lund, Västerås och Göteborg om tillhopa 220 stycken, sammanlagt
336 vårdplatser.
Det må i detta sammanhang omnämnas, att landstingen med stort intresse
omfattat denna nya sjukhusform. Den ekonomiska förutsättningen
för artritpaviljongs uppförande har också av pensionsstyrelsen för landstingen
gestaltats ganska fördelaktig, i det att landsting för ändamålet erhåller
lån ur pensionsförsäkringsfonden, vilket lån amorteras på 50 år
med dagavgifterna, av vilka 2/3 betalas av pensionsstyrelsen och resten
av landstinget. Efter 50 år blir alltså landstinget ägare till paviljongen.
Det resultat, som pensionsstyrelsen genom sin ovanberörda sjukvårdande
verksamhet å kurorter och lasarett åstadkommit, har varit av
odelat stor betydelse ej mindre för de reumatiskt sjuka utan även ur
social och ekonomiskt synpunkt. Genom statistik över efterundersökningar
över pensionsstyrelsens sjukvårdande kurortsverksamhet har det
visat sig, bland annat, att av de personer, som under åren 1915—1923
vårdats å kurorterna i Nynäs, Tranås och Åre för ledgångsreumatism,
voro vid utgången av år 1925 ej mindre än 62 % i stånd att helt eller till
största delen försörja sig själva.
Utskottet. Av det anförda finner utskottet otvetydigt framgå, att reumatismen
och dess ödesdigra verkningar av vederbörande myndigheter och sjukvårdande
institutioner ingalunda varit förbisedd, utan att tvärtom, sedan
denna sjukdom såsom ödeläggande folksjukdom i vårt land först av alla
påvisats, med den medicinska vetenskapens intresserade stöd en serie av
åtgärder företagits och ytterligare förberetts för sjukdomens bekämpande.
Under dessa förhållanden finner utskottet, ehuru utskottet i likhet
med motionären anser det i hög grad önskvärt att kraftigast möjliga
åtgärder vidtagas för bekämpande av de reumatiska sjukdomarna, att en
utredning i frågans förhandenvarande läge knappast kan vara påkallad
eller nödvändig för att befordra den utveckling på detta område, som sedan
flera år pågår. Det speciella förslag om dispensärverksamhet, som
i huvudsak utgör motionens motivering och om vans värde delade meningar
råda bland de medicinskt sakkunniga, synes utskottet ej heller
utgöra tillräckligt skäl för ifrågasatt utredning. Utskottet finner ett
ytterligare stöd för denna sin uppfattning däri, att de av Kungl. Maj :t
den 12 mars 1929 tillsatta sakkunniga rörande den slutna kroppssjukvården
otvivelaktigt komma att underkasta även de av motionären framställda
synpunkterna en allsidig prövning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
o
Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion, nr 301, icke måtte till någon
andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 april 1929.
På utskottets vägnar:
ERIK OLSON.
Närvarande vid ärendets slutbehandling inom utskottet: herrar Olson i Göteborg, Högström*),
Weijnc, Björling, Wachtmeister*), Eriksson i Toftered*) och Karlsson i Munkedal.
*) Ej närvarande vid utlåtandets slutjusteriug.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande AV 4.
(!
Bilaga 1.
Till riksdagens Andra kammares andra tillfälliga utskott.
Genom skrivelse den 22 februari 1929 från kungl. socialdepartementet
har medicinalstyrelsen anbefallts att avgiva och till Andra kammarens
andra tillfälliga utskott senast den 6 innevarande april överlämna av
utskottet begärt yttrande med vissa upplysningar i anledning av en inom
Andra kammaren väckt motion, nr 301, angående vidtagande av åtgärder
för reumatismens bekämpande; och får styrelsen på grund härav avgiva
efterföljande yttrande.
Motionärens hemställan om utredning rörande lämpliga åtgärder för
reumatismens bekämpande synes närmast vara föranledd av bristen på
organ särskilt avsedda för utomanstaltlig vård av hithörande sjukdomar.
. Motionären ifrågasätter nämligen en komplettering ”med en verksamhet
av ungefär samma art och omfattning som den dispensärverksamhet, vilken
med obestridlig framgång utövats för att bekämpa lungtuberkulosen”.
Härvid vill medicinalstyrelsen framhålla, att, under det att smittämnet
vid tuberkulosen är väl känt, vår kännedom om reumatismens orsaker ännu
är mycket bristfällig. Vissa grupper av de reumatiska sjukdomarna äro
otvivelaktigt framkallade av en infektion, andra åter äro till orsaker eller
samverkande orsaksmoment okända. Och även vidkommande den sjukdomsgrupp,
där en infektion framkallar sjukdomen, äro våra kunskaper
om dennas art i flera avseenden ingalunda tillräckliga.
Under sådana förhållanden saknas i väsentlig mån hållpunkter för en
förebyggande verksamhet, jämförlig med den som utövas av tuberkulosdispensären.
Härvid lärer en förbättrad tandvård vara av betydelse. Detsamma
torde kunna sägas om allmänna hygieniska förhållanden beträffande
bostad, kläder och föda. Men att därutöver uppdraga några riktlinjer
för en förebyggande verksamhet torde för närvarande möta mycket
stora vanskligheter.
Vad åter redan pågående reumatisk sjukdom beträffar, må först erinras,
att behandlingen av de former, som börja med akuta febersymtom,
kan, i den mån patienterna icke vilja vårdas i sina hem eller kunna på tillfredsställande
sätt därstädes behandlas, lika väl tillgodoses på våra lasarett
som andra akuta sjukdomar och att dessa former under det akuta
stadiet ej torde kräva några andra vårdanordningar än dem, våra lasarett
hava tillgång till.
För hithörande sjukdomar, som hunnit över det akuta feberstadiet och
behövia fortsatt behandling, liksom ock för de helt kroniskt förlöpande
fallen, har pensionsstyrelsen genom upprättande av anstalter för reumatikervård
förbättrat vårdmöjligheterna och härigenom gjort en betydelsefull
och mycket beaktansvärd insats. En ytterligare utökning av
antalet vårdplatser är emellertid fortfarande erforderlig för att en tidigsjukhusvård
skall i önskvärd utsträckning komma hithörande sjukdomsfall
till del — en nödvändig förutsättning för förbättrande av reumatikervården.
Det råder därför ingen tvekan om att anstaltsvården för dessa
sjuka bör ytterligare utvidgas och tillgodoses med ett ökat antal vårdplatser,
även om i visst avseende meningsutbytet om lämpligaste organisationsplanen
härför ännu icke är avslutat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande År i.
i
Tyngdpunkten för vården av de reumatiska sjukdomarna ligger således
enligt medicinalstyrelsens uppfattning på anstaltsvården, kompletterad
med behandling vid bad- och kuranstalter. Härmed är ingalunda utsagt
att icke även vissa åtgärder för utomanstaltlig vård särskilt för reumatiska
sjukdomar kunna visa sig vara erforderliga och gagneliga. Men
enligt medicinalstyrelsens förmenande äga vi i hittills vunnen erfarenhet
ännu icke tillräckligt stöd för planläggningen av en sådan vård. En dylik
bör först i tillräcklig omfattning förvärvas vid de sjukvårdsanstalter,
som nu finnas inrättade eller komma att inrättas för reumatikervård.
Härför synas försöksvis inrättade polikliniker vid en eller annan större
anstalt kunna bliva av betydelse. Men längre bör man för närvarande
icke gå beträffande speciella anordningar för utomanstaltlig vård. Först
sedan tillräckligt omfattande erfarenhet om dylik vård på eventuella
försökspolikliniker vunnits, är frågan om en utsträckt öppen vård mogen
för en vidare utredning och omprövning.
Så mycket mindre synas skäl föreligga för en omedelbar utredning,
som redan under nuvarande förhållanden motionärens syftemål torde
kunna förväntas bliva rätt väl tillgodosedda. Allmänhetens kännedom om
att de reumatiska sjukdomarna i högre grad än man tidigare trott röna
gynnsamt inflytande av en i rätt tid inledd behandling kommer otvivelaktigt
att bliva den mäktigaste drivfjädern för den sjuke att i tid söka
bot. Härvidlag göra de goda resultat, som de sjuke eller deras nära stående
själva iakttagit, de djupaste och varaktigaste intrycken. Detta utesluter
icke, att en upplysningsverksamhet i tal och skrift har betydelse.
De framsteg, läkekonsten på området för de reumatiska sjukdomarnas
behandling gjort, hava väsentligt ökat läkarnas intresse för denna och
därmed även fördjupat deras insikt om betydelsen av en i tid inledd och
konsekvent genomförd behandling. En fortsatt kontroll av redan vårdade
patienter och samarbete mellan anstaltsläkarna och de praktiserande läkarna
åstadkommes säkerligen bäst på initiativ och förslag av de förstnämnda
läkarna.
I distriktssköterskeinstitutionen har samhället ett organ även för den
sjukvård, motionären avser att främja. Medicinalstyrelsen, som har frågan
om distriktssköterskornas undervisning under omprövning, har för
sin del redan tänkt bereda behandlingen av de reumatiska sjukdomarna
särskild plats i undervisningsplanen.
Sålunda synas motionärens avsikter, som förvisso förtjäna mycken
uppmärksamhet, kunna i ej oväsentlig omfattning bliva beaktade "mom
ramen av vår nuvarande sjukvårdsorganisation. Den föreliggande frågan
är för övrigt av den natur, att den otvivelaktigt kommer att upptagas
till omprövning av de sakkunniga, som genom Kungl. Maj :ts beslut av
den 12 sistlidne mars tillkallats för utredning angående kroppssjukvården
i riket.
Stockholm den 4 april 1929.
NILS HELLSTRÖM.
ERIK ÅBERG.
Gustaf Tägtström.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Andra kammarem andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Bilaga 2.
Till riksdagens Andra kammares andra tillfälliga utskott.
Genom skrivelse den 22 februari 1929 från kungl. socialdepartementet
har pensionsstyrelsen anbefallts att avgiva och till andra kammarens
andra tillfälliga utskott senast den 6 innevarande april överlämna av
utskottet begärt yttrande med vissa upplysningar i anledning av en inom
andra kammaren väckt motion, nr 301, angående vidtagande av åtgärder
för reumatismens bekämpande; och får styrelsen på grund härav
avgiva följande yttrande.
Pensionsstyrelsen har i ärendet samrått med medicinalstyrelsen, av
vars yttrande styrelsen tagit del; och vill pensionsstyrelsen i huvudsak
instämma i vad medicinalstyrelsen i ärendet anfört.
Härutöver vill pensionsstyrelsen, som i likhet med motionären anser
det i hög grad önskvärt, att kraftigast möjliga åtgärder vidtagas för
bekämpande av de reumatiska sjukdomarna, meddela följande.
Styrelsen har för vården av personer, lidande av reumatiska och nervösa
åkommor anordnat tre kuranstalter, nämligen i Tranås, Nynäs och
Åre, med ett sammanlagt platsantal av c:a 350. Vidare har för behandling
av huvudsakligen reumatiska sjukdomar med medel från pensionsförsäkringsfonden
anordnats avdelningar vid lasaretten i Norrköping,
Västerås och Lund samt vid vanföreanstalten i Göteborg. Dessa avdelningar
omfatta tillhopa c:a 220 platser. För beredande av ytterligare
vårdplatser för reumatiska patienter har styrelsen träffat avtal med
Skaraborgs läns landsting om en avdelning vid det nya lasarettet i Lidköping,
vilken avdelning torde komma att tagas i anspråk under hösten
1929, och med Västerbottens läns landsting om en avdelning vid lasarettet
i Umeå (torde komma att tagas i bruk under år 1931). Genom dessa
båda senare avdelningar komma att skapas ytterligare 116 vårdplatser.
Styrelsen bär under övervägande frågan om vidtagande på nu berörda
område av ytterligare åtgärder av liknande slag, som ovan nämnts.
Stockholm den 5 april 1929.
ADOLF af JOCHNICK.
CARL BROBERG.
HUGO ELLIOT.
Stockholm 1929, O. I,. Svanbäcks Boktryckeri
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.