Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 19 § av lagen om reglering av prästerskapets avlöning.

1929-05-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

B1LU 1929:3, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 19 § av lagen om reglering av prästerskapets avlöning.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatt banko- och forsta lagutskotts utlåtande Nr 3.

Gällande

rätt.

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1929 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 19 § av lagen

om reglering av prästerskapets avlöning.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

279, vilken överlämnats till första lagutskottet och sedermera enligt överenskommelse

mellan detta utskott och bankoutskottet hänskjutits till behandling

i sammansatt hanko- och första lagutskott, har herr Forssell föreslagit

här nedan närmare omförmälda ändring av 19 § i lagen den 9 december

1910 om reglering av prästerskapets avlöning. Motionären har tilllika

hemställt, att vederbörande utskott måtte vidtaga de omredigeringar

av övrig lagtext, som kunde bliva erforderliga vid ett eventuellt tillstyrkande

av hans förslag.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan, får

utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 19 § i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets

avlöning, sådan denna paragraf lyder enligt lagar den 17 december 1926

och den 28 september 1928, skola till bestridande av de för kyrkoherdar och

komministrar fastställda lönerna ävensom ersättningar och arvoden till de

så kallade ständiga adjunkterna, i den mån sådant erfordras, i nedan

nämnd ordning användas: 1) församlingsavgifter till belopp ej överstigande

3 öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av hela det inkomstbelopp,

för vilket allmän kommunalskatt skall inom pastoratet utgöras,

2) arrenden av ecklesiastika lönehoställen med vissa angivna undantag,

3) avgälder av lägenheter, avsöndrade eller upplåtna från boställen, som

nyss sagts, ränta å medel, som vid försäljning eller avstående för allmänt

behov erhållits för sådant boställe eller del därav, ävensom övriga till avlöning

av prästerskapet i pastoratet avsedda medel, med undantag av

Sådana, vilka skola tillgodokomma viss tjänstinnehavare utöver lönen

eller ingå till kyrkofonden, 4) skogsförsäljningsmedel, utgående med ett

efter vissa grunder fastställt belopp, samt 5) ytterligare församlingsavgifter

till erforderligt belopp. I 21 § av löneregleringslagen är föreskrivet, att

om för omförmälda ändamål såsom församlingsavgifter utdebiterats sam
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt banko- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 17

manlagt större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat

tiotal kronor av pastoratets bela inkomstbelopp, skall ersättning av kyrkofondens

medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet utom beträffande

lönebelopp, som församling särskilt förbundit sig att utgöra.

I den mån de under punkterna 2)—4) angivna inkomsterna ej tagas i

anspråk för bestridande av pastoratets utgifter för prästerskapets avlöning,

skola de enligt 3 § i lagen den 9 december 1910 om kyrkofond tillfalla

kyrkofonden.

Enligt motionärens förslag skola för bestridandet av prästerskapets

löner m. m. i anspråk tagas i första rummet de avlöningstillgångar, som

är o upptagna under punkt 2) bär ovan, i andra rummet de under punkten

3) upptagna avlöningstillgångarna samt i tredje rummet de tillgångar,

som upptagits under punkt 4). I sista band skola enligt förslaget användas

församlingsavgifter till erforderligt belopp, dock ej överstigande sex

öre för varje belt eller påbörjat tiotal kronor av bela inkomstbeloppet

inom pastoratet, beräknat på närmare angivet sätt. Innebörden av detta

förslag är huvudsakligen, att utdebitering av församlingsavgifter skall

komma i fråga först i den mån pastoratets övriga avlöningstillgångar icke

äro tillräckliga för bestridande av avlöningen till prästerskapet i pastoratet.

Ett genomförande av förslaget skulle bland annat medföra minskad

inleverering från pastoraten till kyrkofonden och därigenom motverka den

enligt motionärens mening olämpliga fondbildning, som nu äger rum genom

kyrkofondens tillväxt, ävensom stimulera pastoratets intresse för en

rationell förvaltning av avlöningstillgångarna.

En i viss mån likartad fråga var föremål för prövning vid 1927 års riksdag.

I likalydande motioner 1:175 och II: 263 yrkades nämligen då, att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning om och på vad sätt ett bättre

ekonomiskt utbyte av de lokala ecklesiastika avlöningstillgångarna skulle

kunna utvinnas, varvid särskilt borde tagas under omprövning betydelsen

av att församlingarna tillerkändes större medinflytande i förvaltningen

av och dispositionen för avsett ändamål över avkastningen från nämnda

avlöningstillgångar, ävensom att Kungl. Maj:t därefter måtte för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I motiveringen

till motionerna uttalades bland annat, att därest en församling

bleve berättigad att för avlönande av sitt prästerskap i första hand använda

sig av avkastningen från sina ecklesiastika boställen, intresset för

dessas avkastning givetvis skulle bliva ett belt annat än nu, då endast i

jämförelsevis fåtaliga fall utdebiteringen inom församlingen påverkades

av arrende- eller skogsavkastningsbelopp o. s. v.

I utlåtande nr 3 över den inom första kammaren väckta motionen anförde

kammarens andra tillfälliga utskott:

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 2 avd. 1 häft. (Nr 1—4.) 2

Motionen.

Behandling

vid 1927 drs

riksdag av i

viss män

likartad

fråga.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Pågående utredning

i

ämnet.

18 Sammansatt banko- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

Frågan om ett gott utbyte av de lokala ecklesiastika avlöningstillgångarna

är givetvis ett spörsmål av utomordentligt stor betydelse. Det har

dels eu statlig betydelse, i det att kyrkofondens intressen beröras av detsamma,

dels ock ett lokalt kommunalt intresse, då det inverkar på den

kommunala uttaxeringen för kyrkliga ändamål. Det är därför förklarligt,

att det mindre goda utbyte av dessa tillgångar, som man i många fall ansett

sig kunna konstatera under de förhållanden, som tillskapats genom

den ecklesiastika lagstiftningen av år 1910, väckt oro och framkallat överväganden,

hur bättre utbyte skulle kunna ernås. De viktigaste förslag,

som i sådant syfte framlagts, äro de, som innefattas i kyrkofondskommitténs

år 1923 avgivna betänkande och de över samma betänkande avgivna

yttrandena från olika myndigheter. Dessa förslag, som togo sikte på svagheterna

i förvaltningen av de ecklesiastika lönetillgångarna och åsyftade

att genomföra en omläggning av denna, hava emellertid icke lett till ändring

i grunderna för den nuvarande förvaltningen. Icke heller de år 1925

genomförda ändringarna i arrendelagstiftningen för prästerskapets löneboställen

hava rubbat dessa grunder. För att ett bättre utvinnande och eu

bättre vård av de fasta ecklesiastika tillgångarna skall komma till stånd,

synes emellertid en ändring av nu gällande grunder vara nödvändig. I

motionen begäres en utredning härom och framhållas vissa synpunkter,

som vid denna utredning böra beaktas. Även utskottet anser ändring i nu

gällande ordning erforderlig och skulle därför kunnat tillstyrka motionen.

Nu har emellertid sådan utredning genom beslut av Kungl. Maj:t den 22

april 1927 redan igångsatts. Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

har genom detta beslut bemyndigats bland annat tillkalla högst

tre sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning av frågan

rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning

och förvaltningen av prästlönejorden. Av det offentliggjorda statsrådsprotokollet

för detta ärende (Post- och Inrikes Tidningar den 25 april

1927) framgår, att denna utredning, som angives såsom förutsättningslös

och för vilken inga bindande direktiv uppställts, jämväl kommer att behandla

det i motionen angivna önskemålet om församlingarnas större medinflytande

å förvaltningen av och dispositionen över de ecklesiastika avlöningstillgångarna,

en fråga, som även utskottet finner synnerligen beaktansvärd.

Då alltså utredning i ämnet redan av Kungl. Maj:t beslutats

och motionärens önskningar synas vinna behörigt beaktande inom utredningen,

sådan utskottet uppfattat densamma, finner utskottet icke skäl nu

föreligga till att eu skrivelse i ämnet avlåtes till Kungl. Maj:t.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda någon första

kammarens åtgärd.

Den inom andra kammaren väckta motionen avstyrktes av denna kammares

fjärde tillfälliga utskott i utlåtande nr 4, därvid utskottet, utan att

uttala något omdöme om motionärens yrkande, hänvisade till den av

Kungl. Maj:t beslutade utredningen.

Kamrarna godkände utskottens utlåtanden.

På sätt i nyssnämnda utskottsutlåtanden erinrats, bemyndigade Kungl.

Maj:t den 22 april 1927 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla

sakkunniga för utredning av frågan rörande nya grunder för lagstift
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt banJco- och första lagutstcotts utlåtande Nr 3. 19

ningen om prästerskapets avlöning samt dispositionen och förvaltningen

av prästlönejorden m. m. Genom beslut den 24 november 1928 har Kungl.

Maj:t föreskrivit, att de sakkunnigas uppdrag skall upphöra senast med

utgången av år 1929.

Såsom här ovan omnämnts, pågår för närvarande en utredning av frågan

rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning

samt dispositionen och förvaltningen av prästlönejorden m. m. Eedan på

grund härav torde det ej vara lämpligt, att riksdagen nu beslutar en lagändring

av den vittgående art, som i motionen påyrkats, eller gör något

uttalande rörande detta förslag. De huvudsynpunkter, varåt motionären

givit uttryck, nämligen önskvärdheten att hejda den nu genom kyrkofondens

tillväxt fortgående fondbildningen samt att skapa intresse hos församlingarna

för vården av de lokala ecklesiastika avlöningstillgångarna,

torde bliva föremål för övervägande vid denna utredning.

Vad motionären i motiveringen yttrat angående Kungl. Maj:ts förslag

om beredande av löneförbättring åt prästerskapet har utskottet upptagit

till behandling i sitt denna dag avgivna utlåtande nr 1.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 maj 1929.

På sammansatta banko- och första lagutskottets vägnar:

J. W. SPENS.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: greve Spens, herrar Gustafsson i Stensholm, Pettersson i Olovstorp,

Berling, Larson i Lerdaia*) och Klefbeck*);

från andra kammaren: herrar Ryberg, Svedman, Lindley, Jonsson i Risinge*) och Grapenson.

Utskottet.

'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.