Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tulltaxa. . TU1 bevillningsutskottet hava hänvisats åtskilliga motioner, avseende ändlingar i nu gällande tulltaxa.

1929-04-08 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1929:13, Betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tulltaxa. . TU1 bevillningsutskottet hava hänvisats åtskilliga motioner, avseende ändlingar i nu gällande tulltaxa.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

1

År 13.

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1929 kl. 5 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende

ändringar i gällande tulltaxa.

. TU1 bevillningsutskottet hava hänvisats åtskilliga motioner, avseende ändlingar

i nu gällande tulltaxa. Av dessa motioner har det synts utskottet

lämpligt att i ett betänkande sammanföra följande, nämligen:

motionen nr 26 i andra kammaren av herr Nyländer, i vilken hemställts

»att riksdagen måtte besluta,

att vid rubrik 129 i nu gällande tulltaxa fogas en anmärkning så lydande:

hit hanföras även torkade blomdelar, som enligt skriftlig på tro och heder

avgiven försäkran uteslutande äro avsedda för vidare förädling’; samt

att vid rubrik 134 i samma taxa fogas en anmärkning så lydande: ’liit

hänföras även torkade kvistar och blad, som enligt skriftlig på tro och

heder avgiven försäkran uteslutande äro avsedda för vidare förädling’»;

motionen nr 150 i andra kammaren av herr Larsson i Göteborg m. fl i

vilken hemställts, »att riksdagen måtte besluta,

att nuvarande tullavgifter å flätor, snören, band och dylikt borttages, sä

att införseln bliver fri;

Anm.: Med ovannämnda material för hattindustrin avses alla flätor, snören

band o. dyl., oavsett varav det tillverkats, och som av hattfabrikanten

importeras att sammansys till hattar eller mössor.

att nuvarande tullavgifter å ''hattstump’ av strå, fiber, papper eller liknande

borttages, så att införseln bliver fri;

Anm.: Med ''hattstump’ av omnämnt slag avses vara, som är vävd, flätad eller

pa annat sätt tillverkad i ett stycke, dock ej genom sömnad, och varpå ej

annat arbete nedlagts.

att å hattar och så kallade capliner, tillverkade av ovannämnda material

och ogarnerade, nuvarande tullavgift bibehålies.

Anm.: Med ogarnerade hattar avs«s sådana, på vilka ej nedlagts annat arbete

an som fordras för att giva hatten dess form eller förse brättet med fåll»;

motionen nr 146 i andra kammaren av herr Winkler m. fl., i vilken

hemställts, »att riksdagen måtte besluta,

B i haag till riksdagens protokoll 1929. 7 samt. 10 höft. (Nr 13.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

dels att efter rubrik 621 i gällande tulltaxa skola under den i taxan förekommande

överrubriken ''hattar, färdiga eller halvfärdiga’ infogas följande

nya tulltaxerubriker:

''av filt:

ogarnerade ............................................................

andra slag:

försedda med garnering eller montering av

varor, i vilka silke ingår ...........................

andra ...................................................................

621‘/g a.

621V2 b.

1 st. 1 kr.

621V

1 st.

1 st.

1 kr. 50 öre

1 kr. 25 öre’

dels att ändringen i fråga skall träda i kraft den 1 april 1929»; samt

de likalydande motionerna nr 144 i första kammaren av herr Ernst

Svenson samt nr 252 i andra kammaren av herrar Weibull och Johanson

i Hallagården, i vilka motioner hemställts, »att riksdagen behagade besluta,

att tulltaxans rubriknummer 1227 må erhålla följande lydelse:

’1227. Chilesalpeter (natriumnitrat); norgesalpeter och annan kalksalpeter

(kalciumnitrat); konstgjort urinämne; stassfurtersalter, ej särskilt nämnda,

även raffinerade; tomasfosfat och omalen s. k. tomasslagg; diammonphos

(diammoniumfosfat); leunasalpeter; kaliammonsalpeterkalkammonsalpeter

samt nitrophoska och andra liknande blandningar, fria. »

Vid behandlingen av förevarande motioner har utskottet anlitat byråchefen

i generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig.

De särskilda

motionerna.

Motionen

II: 26.

Herr Nyländer har till stöd för sin i ovannämnda motion gjorda hemställan

om tullfrihet för torkade blommor och blomdelar, kvistar och blad,

vilka äro avsedda för vidare bearbetning, anfört i huvudsak följande.

De tullsatser, vilka för närvarande vore åsatta ifrågavarande artiklar,

nämligen 5 kronor per kilogram för torkade blommor och blomdelar enligt

rubriken 128 och 50 öre per kilogram för torkade kvistar och blad enligt

rubriken 133, föranledde, att den inhemska industri, som vidare bearbetade

dvlika artiklar och vilken för närvarande sysselsatte, förutom ett vaxlande

antal hemarbetare, omkring 115 fast anställda, k om me i en synnerligen

ogynnsam ställning. Den färdiga varan hänfördes nämligen allt efter sm

beskaffenhet till rubriker, för vilka tullsatsen i vissa fall vore densamma

som för halvfabrikatet och i andra fall understege tullen å detsamma. Den

ifrågavarande industriens läge i tullhänseende hade dessutom pa senare tid

väsentligt försämrats på grund därav att enligt särskilda av generaltullstyrelsen

under år 1928 fattade beslut vissa av industriens viktigaste råvaror,

vilka dittills införts tullfritt, numera hänfördes till rubriken 128 med

tull av 5 kronor för kilogram. Orimligheten av den nuvarande tullbeskattningen

framginge för övrigt därav, att tullen understundom motsvarade

ända till 615 procent av varuvärdet. j .. , ,

De ogynnsamma tullförhållandena påverkade menligt aven den export,

som den ifrågavarande industrien bedreve. På grund av vissa med fabrikationen

på området sammanhängande säregna förhållanden kunde nämligen

för flertalet av de olika halvfabrikat, som komme till anvandmng, tull

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 3

restitution icke erhållas. Detta gällde även under förutsättning att det förenklade

restitutionsförfarande komme i tillämpning, som Kungl. Maj:t i

särskild proposition föreslagit. Försök hade gjorts att inom landet framställa

en artikel, beträffande vilken den olämpliga avvägningen av tullsatserna

visat sig särskilt kännbar, men utan tillfredsställande resultat.

Men hänsyn till nu angivna förhållanden vore industrien allvarligt betänkt

på att överflytta sin verksamhet till utlandet. För att åt landet rädda

de arbetstillfällen, vilka genom industriens förflyttning till utlandet skulle

gå förlorade, vore en ändring av tullagstiftningen på ifrågavarande område

nödvändig.

över förslaget har bevillningsutskottet i grundlagsenlig ordning inhämtat

gemensamt utlåtande av kommerskollegium och generaltullstyrelsen.

Ämbetsverken hava i sin ordning införskaffat yttranden från Skånes handelskammare,

tullbehandlingsinspektionen i Malmö samt tullkammaren i

Hälsingborg, vilka tillstyrkt eller i huvudsak tillstyrkt motionärens förslag.

Ämbetsverkens utlåtande bilägges i avtryck såsom bilaga I detta betänkande.

Det synes obestridligt, att i förevarande fall med tillämpning av nu gällande

bestämmelser tullsatserna å den färdiga varan och å de vid dess

framställning använda halvfabrikaten icke stå i riktigt förhållande till

varandra. I betraktande av den i tullhänseende särskilt ogynnsamma ställning,

som ifrågavarande inhemska industri på grund härav ävensom till

följd av omöjligheten för industrien att i tillfredsställande omfattning erhålla

tullrestitution vid export kommit att intaga, har utskottet funnit uppenbart,

att en ändring i tulltaxan i motionens syfte är önskvärd. Med hänsyn

därtill att, på sätt ämbetsverken vitsordat, erforderlig ändring i tulltaxan

kan göras, utan att andra berättigade intressen trädas för nära, har utskottet

ansett rättelse i förevarande fall böra åvägabringas utan avvaktande

av resultatet av den utredning, som handhaves av 1928 års tullkommitté.

Enligt motionärens förslag skulle tullfriheten gälla torkade blomdelar,

kvistar och blad. En avfattning av bestämmelserna i överensstämmelse

härmed torde kunna giva anledning till olika tolkning beträffande artiklar,

vilka undergått, förutom torkning, annan bearbetning, exempelvis blekning.

Med avseende å ämbetsverkens förslag, att tullfriheten skulle avse sådana

artiklar, som endast undergått torkning men icke behandlats på annat sätt,

har utskottet inhämtat, att vissa artiklar i samband med naturtorkning å

produktionsorten undergå blekning genom solens inverkan och att andra

artiklar, för att kunna transporteras, impregneras med vissa salter och vid

denna process i viss grad blekas. Avsikten med de föreslagna tulltaxeändringarna

har givetvis varit, att tullfrihet skulle gälla alla dylika för

transporten konserverade, men ej på annat sätt behandlade blomdelar samt

kvistar och blad, avsedda för vidare yrkesmässig bearbetning. Till förtydligande

av motionärens förslag liksom ock till förekommande av den

allt för snäva begränsning, som ämbetsverkens förslag innefattar, kommer

Utredning.

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Motionen

150.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

utskottet att med avseende å de föreslagna anmärkningarnas avfattning

ifrågasätta viss jämkning. De ändrade bestämmelserna hava synts utskottet

böra träda i tillämpning snarast möjligt samt gälla till utgången

av år 1929. Vad angår tiden därefter kommer utskottet att yttra sig i sitt

betänkande angående propositionen nr 65 med förslag till tulltaxeförordning.

Den av herr Larsson i Göteborg m. fl. i andra kammaren väckta motionen

nr 150 har till syfte att bereda tullfrihet för flätor, snören, band och andra

dylika materialier, avsedda att sammansys till hattar eller mössor.

Till stöd för vad motionärerna i sådant hänseende föreslagit, har anförts:
»Tidigare

utgjorde stråflätan praktiskt taget det enda material som förekom

vid tillverkning av sommarhattar inom damhattbranschen. Dessa stråflätor

äro tullfria.

När sedermera i utlandet börjades tillverkning av damhattar av annat

material än strå, infördes i landet damhattar, vari materialet utgjordes av

silke, bomull, fiber, papper, cellulosa in. m., belagda med tullavgift av 50

öre per styck för ogarnerad hatt eller lika med tullen å stråhattar, där råmaterialet

är tullfritt.

För råmaterial, flätor, tillverkade av annat material än strå, utgå tullavgifter

efter olika tariffer, av vilka den lägsta är 2 kronor och den högsta

30 kronor per kg. Hattar, tillverkade av flätor, för vilka tullavgifter utgå

under 30-kronor-tariffen, tu 11 beläggas i flesta fall med 3 kronor per styck.

Det gives dock fall, där flätan belägges med en tullavgift av 30 kronor per

kg., under det att den färdiga hatten, tillverkad av samma material, tullbelägges

med 50 öre. Då tullen för flätan uppgår till cirka kronor 1:7 5

per hatt, medan den färdiga hatten endast tullbelägges med 50 öre, är det

helt naturligt, att huvudsakligen färdiga hattar och ej råmaterial importeras

till förfång för landets egna hattillverkare.

De hattar, vilka äro tillverkade av det material, för vilka de högsta tullavgifterna

utgå, kunna dock ej genom sin relativa dyrhet bliva någon massartikel,

varför det spelar en underordnad roll, huruvida de tillverkas här i

landet eller om de importeras. Större betydelse i detta avseende ha de

hattar, vars flätor komma under tulltarifferna å kronor 2, 2: so och 3 per

kg. Dessa hattar äro de vanligaste damsommarhattarna för de breda lagren

av befolkningen. Dessa flätor tillverkas ej inom landet. Då hela behovet

härav måste importeras, kan svårligen förstås, varför detta slags råmaterial

för hattindustrien skall tullbeläggas med så höga avgifter.

Bruttovikten av flätan i en damsommarhatt utgör cirka 70—75 gram.

Tullavgiften för råvaran till eu hatt, tillverkad av en fläta tullbelagd med

kronor 3 per kg., utgör således 22 å 23 öre, medan den importerade färdiga

hatten tullbelägges med 50 öre. Skillnaden uppgår alltså till 27—28 öre,

vilken måste anses vara otillräcklig för att täcka den risk, importören löper

vid import av större partier råmaterial, dä ingen garanti finnes för att hattar

tillverkade av detta material kunna med fördel försäljas. Importeras däremot

färdiga hattar, behöva dessa ej vare sig beställas eller införas innan

de äro sålda till detaljisten. Med den lilla tullskillnad, som nu finnes, är

det i regeln mera ekonomiskt fördelaktigt att importera färdiga hattar. Att

så även göres, framgår av de statistiska uppgifterna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 5

Beträffande ’damhattstump’ av strå, papper, fiber eller liknande material

så förekommer ej heller någon tillverkning av dylik här i landet. Tullen å

dylik stump utgör därför endast en spärrhake å den egna hattindustrien,

varför även här starka skäl förefinnas för dess fullständiga borttagande.

Då tullavgiften är lika hög för både den oarbetade som för den arbetade

varan, är det tydligt att fabrikanten ej i någon större utsträckning importerar

■hattstump’ utifrån, utan föredrager att importera den arbetade.

Genom denna import av färdiga varor i stället för import av råmaterial

eller halvfabrikat minskas givetvis arbetstillfällena för den svenska arbetaren,

medförande ökad arbetslöshet.

Det synes därför vara lämpligt att borttaga dessa tullar för hattindustrin,

så att densamma ej onödigtvis missgynnas.

Vid tillämpningen av de nedan föreslagna åtgärderna inkommer man på

områden, där myndigheterna måste lita på de uppgifter, som lämnas av

industriidkarna, deklarationer angivande till vad ändamål de importerade

varorna skola användas, ävensom intyg från sakkunnigt håll angående när

en vara skall betraktas som arbetad eller icke. Att finna en lämplig lösning

av detta problem torde ej möta allt för stora svårigheter.»

Enligt rubrikerna 613—615 i gällande tulltaxa äro hattflätor av halm,

gräs, säv, bast, träspån, rot eller andra vegetabiliska ämnen, ej till spånadsämnen

hänförliga, fria från tull, om de äro tillverkade av nämnda ämnen

vart för sig eller i förening med varandra, men belagda med tull av 2

kronor 50 öre för kilogram, om i hattflätorna förutom nämnda ämnen ingå

silke eller vara, däri silke ingår, samt med tull av 1 krona för kilogram,

om i flätorna ingå andra än först uppräknade ämnen. Hattflätor av spånadsämnen,

tagel härunder inbegripet, hänföras däremot, jämlikt bestämmelsen

i rubriken 616, efter sin beskaffenhet antingen till band eller till snören,

för vilka artiklar gälla följande tullsatser, nämligen, om de icke innehålla silke,

för band 2 och för snören 2 eller 3 kronor för kilogram samt, om de innehålla

silke, för band 10, 15 eller 20 och för snören 10, 20 eller 30 kronor för

kilogram. Enligt rubrikerna 614 och 615 av det taxeförslag, som framlagts i

Kungl. Maj:ts proposition nr 65, utgår tull för sådana hattflätor, vilka nu

icke äro tullfria, med mera enhetliga belopp, nämligen med 10 kronor för

kilogram, om flätorna innehålla silke eller gulddragartråd, samt, i andra

fall, med 2 kronor för kilogram. Ändringen har föreslagits med hänsyn till

angelägenheten att få en förenkling till stånd i den nu mycket besvärliga

tulltaxeringen av ifrågavarande artiklar men skulle givetvis även medföra

lättnad för hattillverkningen.

Beträffande förhållandet mellan tullsatserna å halvfabrikaten och tullen

å de färdiga hattarna vill utskottet endast erinra, att de fall, då, enligt vad

motionärerna anfört, flätorna beläggas med en tull av 30 kronor för kilogram,

under det att den färdiga hatten, tillverkad av samma material, tullbelägges

med 50 öre, torde utgöra rena undantag, nämligen då silkesflätor ingå endast

till så obetydlig del, att de icke ansetts böra utöva inflytande på tulltaxeringen.

Enligt rubrikerna 618—620 äro nämligen hattar av vara, i

vilken silke ingår, belagda med 3, 4 eller 5 kronor för stycke allt eftersom

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Motionen

II: 146.

Utskottets

yttrande.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

de äro oganierade, garnerade eller monterade. Tilläggas må, att tullsatserna

vid sistnämnda rubriker fastställts till nuvarande belopp med hänsyn till

de höjda finanstullarna å sidenvaror.

Genomförandet av tullfrihet för hattflätor utan motsvarande jämkning av

tullsatserna för färdiga hattar skulle givetvis indirekt innebära en höjning

av nu gällande tullskydd för hattillverkningen, och den i förevarande motion

väckta frågan bör sålunda bedömas i samband med de utredningar, med

vilka 1928 års tullkommitté för närvarande är sysselsatt.

Utskottet har sålunda ansett sig böra avstyrka bifall till den ifrågavarande

motionen.

Till stöd för den av herr Winkler m. fl. väckta motionen nr 146 i andra

kammaren, avseende en tullförhöjning av 50 öre för stycke för alla av filt

tillverkade hattar, har anförts i huvudsak följande.

Beträffande tulltaxeringen av s. k. filtstumpar och därav förfärdigade

hattar innebure gällande tulltaxa en uppenbar oformlighet så till vida, att

de färdiga hattarna såsom ogarnerade draga samma tull som halvfabrikatet.

Detta otillfredsställande förhållande hade medfört, att den inhemska hattfabrikationens

konkurrensmöjligheter gent emot utlandet försämrats, vilket

också belystes av de senare årens stegrade importsiffror. Så hade importen

från 1926 till 1927 mer än fördubblats.

Det anmärkta missförhållandet kunde tänkas avhjälpt antingen genom att

sänka eller helt borttaga tullen å filtstumpar eller genom att höja tullen å

de färdiga hattarna. Då en icke obetydlig tillverkning inom landet forekomme

av filtstumpar, ansåge motionärerna icke lämpligt att rubba nuvarande

tullskydd å halvfabrikatet, en fråga som borde upptagas till prövning

först i samband med 1928 års tullkommittés utredning. Lämpligare

syntes att vidtaga en höjning av tullsatserna å filthattar med det belopp,

som svarade mot tullen å flitstumparna.

De nuvarande tullsatserna å filtstumpar samt därav tillverkade hattar

äro synbarligen mindre väl avvägda, i det att halvfabrikatet och den färdiga

varan i vissa fall äro åsatta samma tull. Angående lämpligaste sättet för

avhjälpande av det anmärkta förhållandet torde emellertid meningarna

kunna vara delade. Mot det av motionärerna framställda förslaget, vilket

innebär, att tullsatserna för alla av filt tillverkade hattar skulle höjas

med 50 öre för stycke, kan invändas, att tullförhöjningen skulle komma

att sträcka sig längre än som vore betingat med hänsyn till gällande

tullsats för filtstumpar, i det att höjningen komme att gälla alla av filt

— således även av annan än i form av s. k. filtstumpar förekommande

— tillverkade hattar. För övrigt har utskottet icke blivit övertygat

därom, att den inhemska hattindustriens mindre gynnsamma ställning helt

eller företrädesvis är beroende av en otillfredsställande avvägning i

fall av tullskyddet. Av sålunda anförda skäl har utskottet ansett, att den

fråga om tullskyddet för den inhemska hattfabrikationen, som genom förevarande

motion dragits under riksdagens prövning, bör upptagas till be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 7

handling i samband med de utredningar, med vilka 1928 års tullkommitté

är sysselsatt.

Utskottet har sålunda funnit sig höra avstyrka bifall till den förevarande

motionen.

Det i de likalydande motionerna nr 144 i första kammaren av herr Ernst

Svenson och nr 252 i andra kammaren av herrar Weibull och Johanson i

Hallagården framställda yrkandet avser att bereda tullfrihet för konstgjort

urinämne samt vissa gödselmedel utgörande blandningsprodukter i vilka ingå

tullpliktiga beståndsdelar. Till stöd för detta förslag hava motionärerna

i huvudsak anfört följande.

En genomgående princip för svenska tulltaxebestämmelser med avseende

på konstgödselmedel hade varit, att dessa skulle vara tullfria. Under senare

år hade konstgödselindustrien emellertid gjort raska framsteg, detta särskilt

i Tyskland, och ett flertal nya konstgödselmedel hade förts i marknaden, av

vilka flertalet hänfördes till tulltaxerubriker, enligt vilka tull skulle erläggas.

Uppenbart syntes vara, att detta förhållande hade sin grund

däruti, att utvecklingen inom konstgödselindustrien och på konstgödselmarknaden

ej kunnat förutses vid tulltaxans uppgörande och att de nya

konstgödselmedlen därför ej funnes upptagna underavdelningen »konstgödsel».

Så torde fallet vara med konstgjort urinämne, för vilket tullen utgjorde

15 procent av värdet. Ett annat gödselmedel, diammonphos (diammoniuinfosfat)

hänfördes till tulltaxans rubrik 1135 med en tull av 1 krona 50 öre

för 100 kilogram. Slutligen funnes en grupp av sammansatta gödselmedel,

vilka på grund av sin halt av ammoniumnitrat belädes med en tull av

10 öre för kilogram, en tullsats som utgjorde hinder för deras införsel

hit.

Ehuru man för närvarande ej kunde avgöra, vilken betydelse de i motionen

avsedda nya gödselmedlen kunde komma att få för det svenska jordbruket,

måste det anses vara av vikt, att några hinder ej stode i vägen för deras

utnyttjande inom lantbruket. Det vore också mycket sannolikt, att ytterligare

framsteg konnne att göras inom gödselmedelindustrien, och önskvärt

vore, att tulltaxan så avfattades, att nya gödselmedel, allt efter som de

fördes i marknaden, kunde tullfritt införas.

För erhållande av biandgödsel vore lantmännen visserligen icke endast

hänvisade till import från utlandet, enär biandgödsel, om ock i annan

sammansättning, tillhandahölles även av svenska tillverkare. Det syntes

emellertid icke lämpligt eller önskvärt, att prissättningen på grund av höga

tullar vore beroende av enstaka tillverkare. På detta liksom på andra områden

borde konkurrensen få tillfälle att göra sig gällande, och det syntes

sannolikt, att, om möjlighet för tullfri import förefunnes, lantmännen kunde

få köpa dylika gödselmedel till billigare pris.

Bevillningsutskottet har, efter därom i grundlagsenlig ordning framställd

begäran, mottagit ett av kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen

i anledning av förevarande motioner gemensamt avgivet utlåtande,

vilket i avtryck såsom bilaga II åtföljer detta betänkande.

De vanligare konstgödselmedlen äro upptagna under avdelning XV E i

gällande tulltaxa, samtliga med tullfrihet.

Motionerna

1:144 och

II: 252.

Utredning.

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Biksdagen har tidigare haft anledning att taga ståndpunkt till frågan

om tullbeskattningen av vissa gödselmedel. Sålunda beslöt 1926 års riksdag

i anledning av väckt motion att dels upphäva tullen å superfosfat (rubriken

1229), vilken utgjorde 10 öre för 100 kilogram, och dels ändra avfattningen

av rubriken 1227 i syfte att säkerställa tullfrihet för norgesalpeter och

annan kalksalpeter (kaleiumnitrat) med en halt av högst 10 procent ammoniumnitrat.

Vidare upphävdes genom beslut av 1928 års riksdag tullen å

karbidkväve (rubriken 1228), vilken utgjorde 2 kronor 50 öre för 100 kilogram.

De nu föreliggande motionerna avse att bereda tullfrihet för konstgjort

urinämne ävensom åtskilliga såsom gödselmedel använda blandningsprodukter,

i vilka ingå ammoniumnitrat i större mängd än 10 procent av blandningen

samt vissa andra tullpliktiga beståndsdelar.

Av ämbetsverkens yttrande framgår, att frågan om tullen å kvävehaltiga

gödselmedel varit föremål för ganska olika uppfattning och kräver uppmärksamhet

icke blott ur jordbrukets utan även ur mera allmänna synpunkter.

I likhet med ämbetsverken finner utskottet inga omständigheter

hava förekommit, som påkalla en omedelbar revision av de ännu kvarstående

tullsatserna för sådana kvävehaltiga artiklar, vilka kunna hava

användning såsom konstgödselmedel. Denna frågas bedömande bör alltså

ingå i den allmänna utredning angående tullarna för såväl industri- som

jordbruksartiklar, vilken uppdragits åt 1928 års tullkommitté. Nämnda

kommitté torde icke underlåta att ägna uppmärksamhet även åt det spörsmål,

som motionärerna med sitt förslag framfört.

Utskottet har följaktligen funnit sig böra avstyrka bifall till de förevarande

motionerna.

Utskottets

hemställan.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 26

av herr Nyländer,

a) besluta, att efter rubriken 128 i gällande tulltaxa

skall intagas en anmärkning av följande lydelse:

•»Anm. Torkade eller eljest för transporten konserverade,

men icke på annat sätt behandlade blomdelar må utlämnas

utan tull, därest vid tullbehandlingen genom skriftligt intyg

på tro och heder styrkes, alt varorna äro avsedda uteslutande

för vidare yrkesmässig bearbetning.»;

b) besluta, att efter rubriken 133 i samma taxa skall

intagas en ny anmärkning, betecknad med 1, av följande

lydelse:

»Anm. 1. Torkade eller eljest för transporten konserverade,

men icke på annat sätt behandlade kvistar och blad må

utlämnas utan tull, därest vid tullbehandlingen genom skriftligt

intyg på tro och heder styrkes, att varorna äro avsedda

uteslutande för vidare yrkesmässig bearbetning.»,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

9

och att den nuvarande anmärkningen vid sistnämnda

rubrik skall betecknas med 2;

c) under förutsättning av bifall till vad under a) och

b) hemställts,

k) med förklarande att de ändrade bestämmelserna

skola gälla till och med den 31 december 1929, för

sin del jämväl besluta, att desamma skola tillämpas

redan under innevarande budgetår från dag, som

Kungl. Maj:t bestämmer;

/f) i skrivelse till Kungl. Maj:t, med tillkännagivande

av sina sålunda fattade beslut, anhålla, att Kungl.

Maj:t ville förordna om de beslutade ändringarnas

ikraftträdande snarast möjligt;

2) att motionen II: 150 av herr Larsson i Göteborg

m. fl., om tullfrihet för vissa för hattillverkning avsedda

råmaterial och halvfabrikat, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

3) att motionen II: 146 av herr Winkler m. fl., om

höjning av tullen å filthattar, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd; samt

4) att de likalydande motionerna 1:144 av herr Ernst

Svenson samt II: 252 av herrar Weibull och Johanson

i Hallagården, om tullfrihet för vissa konstgödselmedel,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 april 1929.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Närvarande:

vid beslut angående punkten 1):

herrar^ Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Boman, Kristensson, K. Oscar Ericson

i Oberga, Leander, Björnsson, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Hamrin, Björklund,

Nyländer*, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Eorssberg, Johansson i Krogstorp, Heiding* och

Werner.

vid beslut angående punkten 2);

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Boman, Leander, Björnsson, Johansson i

Arkösund, Hamrin, Björklund, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Johansson i Östersund, Andersson

i Boda*, Eorssberg, Östergren, Lithander, Johansson i Krogstorp, Heiding*, Werner

och I.arson i Tönnersa *.

vid beslut angående punkten 3):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bergman, Örne, K. Oscar Ericson i Oberga, Leander,

Björnsson, Johansson i Arkösund, Hamrin, Björklund, Nyländer*, Olsson i Gävle, Nilsson i

Hörby, Jönsson i Slätåker, Eorssberg, Östergren, Sanden, Johansson i Krogstorp, Heiding*.

Werner och Larson i Tönnersa*.

vid beslut angående punkten 4):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Örne, Boman, Kristensson, K. Oscar

Ericson i Oberga, Leander, Björnsson, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Hamrin,

Björklund, Nyländer*, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Eorssberg, Johansson i Krogstorp,

Heiding* och Werner.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

vid punkterna 2) och 3):

av herrar östergren och Leander, vilka anfört:

»Då de skäl, som i motionerna 11:150 av herr Larsson i Göteborg m. fl.

och 11:146 av herr Winkler in. fl. åberopats, synas vara av beskaffenhet

att böra beaktas, tillåta vi oss hemställa,

vid punkten 2)

att riksdagen, i anledning av motionen II: 150 av

herr Larsson i Göteborg m. fl., måtte besluta,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

a) att i gällande tulltaxa skall, i stället för rubrikerna

613—616 jämte de under rubriken 616 intagna anmärkningarna,

införas följande rubrik med anmärkning:

613—616. Hattflätor .................................................... fria.

Amu. Ilit hänföras endast sådana liattflätor,

vilka enligt skriftligt, på tro och heder avgivet

intyg äro avsedda att sanunansys till

hattar eller mössor. Andra hattflätor hänföras

allt efter sin beskaffenhet till band

eller till snören.;

och att anmärkning 1 till rubrikerna 618—623 i samma

taxa skall hava följande ändrade lydelse:

1. Hattar, tillverkade av sådana hattflätor, i vilka silke

förekommer endast i obetydlig mängd och icke väsentligen

inverkar på flätornas utseende, skola icke tullbehandlas

såsom hattar av vara, i vilken silke ingår.;

b) att ändringarna skola gälla under tiden 1 juli—31

december 1929; samt

vid punkten 3)

att riksdagen, i anledning av motionen II: 146 av herr

Winkler m. fl., måtte besluta,

a) att efter rubriken 621 i gällande tulltaxa måtte intagas

tre så lydande rubriker:

Hattar, färdiga eller halvfärdiga:

andra slag:

av filt:

621 Va a- ogarnerade ............ 1 st. 1 kr.

621 Va b. försedda med gar
nering

eller montering

av vara, i

vilken silke ingår 1 st. 1 kr. 50 öre

621 Va c- andra .................... 1 st. 1 kr. 25 öre;

b) att ändringarna skola gälla under tiden 1 juli—31

december 1929.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Bilaga I.

Kommerskollegium och Generalfullstyrelseii

gemensamt, i anledning av motionen 11:26 av

herr Nyländer om tullfrihet i vissa fall för torkade

blomdelar, kvistar och blad. D. nr V 173.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Genom remiss den 15 februari 1929 liar Kungl. Maj :t anbefallt kommerskollegium

och generaltullstyrelsen att gemensamt avgiva och senast den

15 mars innevarande år till riksdagens bevillningsutskott överlämna av utskottet

i skrivelse den 11 februari 1929 till herr statsrådet in. m. E. A.

Beskow begärt yttrande över en av herr Nyländer i andra kammaren

väckt motion (nr 26) om tullfrihet i vissa fall för torkade blomdelar, kvistar

och blad.

I anledning härav hava ämbetsverken införskaffat yttranden i ärendet

från Skånes handelskammare, tullbehandlingsinspektionen i Malmö och

tullkammaren i Hälsingborg. Med överlämnande av avskrifter av dessa

yttranden1 få ämbetsverken för egen del anföra följande.

Nedanstående, i motionen omnämnda artiklar tulltaxeras för närvarande

enligt följande rubriker i tulltaxan, nämligen

alfrukter, kar dborrar och fröhus av vallmo enligt rubrik 128: blommor

och blomdelar, naturliga, avskurna, friska och torkade, ej särskilt nämnda:

till prydnad användbara, lösa eller sammanbundna, vikten av askar, papper

och dylikt omslag inberäknad, med tull av 5 kronor för kilogram,

kvistar och blad av palmer, ruskus, adiantum och asparagus enligt rubrik

133: kvistar och blad, naturliga: till prydnad användbara, lösa eller

sammanbundna, friska, torkade, fernissade, färgade eller på annat sätt

preparerade, med tull av 50 öre för kilogram,

kottar enligt rubrik 1324: varor, som icke kunna hänföras under någon

av de i tulltaxan upptagna bestämmelser: råämnen, fria från tull, och

bokollonskal, vilka pläga inkomma uppfästade å järntråd och ordnade i

blomliknande knippen, enligt rubrik 1325: varor, som icke kunna hänföras

under någon av de i tulltaxan upptagna bestämmelser; mer eller mindre

arbetade, med tull av 15 procent av värdet.

Såsom motionären framhållit bliva till prydnad användbara naturliga

blomdelar, kvistar och blad hänförliga till nyssnämnda rubriker 128 och

133 jämväl i det fall, att varorna blekts, färgats, bronserats, fernissats eller

behandlats på annat liknande sätt. De svenska näringsidkare, som till riket

införa nämnda artiklar i torkat tillstånd och preparera desamma inom

landet, åtnjuta sålunda icke något tullskydd för denna sin verksamhet.

Det är vidare att märka, att åtskilliga varor, som framställas av blomdelar,

hänförliga till rubrik 128, jämte vissa andra materialier och vilka

äro föremål för tillverkning vid de företag, som åsyftas i motionen, äro

belagda med väsentligt lägre tull än som utgår för blomdelarna.

Av den utredning i ämnet, som förebragts, synes ock framgå, att den

inhemska förädlingsindustrien på ifrågavarande område i följd av vissa

omständigheter, som äro beroende av verksamhetens natur och varornas

beskaffenhet, icke kan komma i åtnjutande av tullrestitution i önskvärd

utsträckning för de artiklar, som exporteras. Detta torde ej heller bliva

1 Yttrandena äro här ej avtryckta.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 13

möjligt, om det av.Kungl. Maj:t i proposition nr 66 framlagda förslaget

till nya tullrestitutionsbestämmelser bleve av riksdagen antaget.

Det synes alltså vara obestridligt, att berörda industri intager en i tullhänseende

ogynnsam ställning. Vid sådant förhållande och med hänsyn

till vad i motionen anförts beträffande konsekvenserna härav, torde en

tulltaxeändring i motionens syfte få anses motiverad. Såvitt ämbetsverken

kunna finna, skulle några andra berättigade produktionsintressen icke

bliva oförmånligt berörda av en sådan ändring.

Motionären har föreslagit, att tullfrihet skulle medgivas för torkade

blomdelar, kvistar och blad, som införas för vidare förädling, och att detta

skulle angivas i tulltaxan genom infogande av tvenne anmärkningar, den

ena, omfattande torkade blomdelar, efter rubrik 129, och den andra’, avseende

torkade kvistar och blad, efter rubrik 134. Eu liknande anordning

förekommer i den tyska tulltaxan. Efter nummer 44 i sistnämnda tax;",

vilket nummer omfattar »Blumen, Blätter (auch Palmwedel und zu

Fächern zugeschnittene Palmblätter), Bliiten, Bllitenblätter, Gräser, Seemoos,

Knospen, Zweige (auch solclie mit Friichten), zu Binde- oder Zierzwecken,

getrocknet, getränkt (imprägniert) oder sonst 7.11 Erhöhung der

Dauerhaftigkeit zubereitet, auch gefärbt», finnes nämligen inryckt en anmärkning

av följande lydelse; »Waren der Nr 44, getrocknet, gebleiclit,

getränkt oder sonst haltbar gemacht zur Be- oder Verarbeitung im eigenen

Betrieb auf Erlaubnisschein nach näherer A.nordnung des Reichsministers

der Finanzen — frei.»

Mot motionärens förslag att i tulltaxan upptaga föreskrifter om tullfrihet

i form av två anmärkningar hava ämbetsverken ingen erinran att

göra, men ämbetsverken halla före, att anmärkningarna lämpligen böra

fogas vid de rubriker — nummer 128 respektive 133 — under vilka ifrågavarande

artiklar nu falla och enligt vilka desamma även sedermera böra

tulltaxeras, när de införas i sådan ordning, att tull skall utgå.

Härjämte vilja ämbetsverken ifrågasätta vissa ändringar i den föreslagna

avfattningen av anmärkningarna. Enligt ämbetsverkens förmenande

bör nämligen i desamma tydligt angivas, att tullfriheten skall vara

begränsad till sådana artiklar, som endast undergått torkning, och sålunda

icke^ avse blomdelar, kvistar och blad, som efter torkningen preparerats

på något sätt. Vidare bör intagas föreskrift därom, att det intyg,

som.skall avgivas till tullmyndigheterna till bestyrkande av varornas

användning, måste lämnas vid tulltaxeringen. Det synes slutligen vara

tveksamt, huruvida den bearbetning, som ifrågavarande produkter pläga

underkastas efter torkningen, och vilken består exempelvis i blekning,

färgning, bronsering eller fernissning, kan sägas innebära en förädling.

Med hänsyn härtill vilja ämbetsverken föreslå, att uttrycket »förädling)

ersättes med orden yrkesmässig bearbetning.

Såsom ovan anförts tulltaxeras bokollonskal uppsatta å järntråd enligt

rubrik 1325. Någon särskild bestämmelse om tullfrihet för dylika skal, när

de införas för att vidare bearbetas, synes emellertid icke vara erforderlig,

utan torde tullfriheten i detta fall lämpligen kunna vinnas på det sätt.

att gällande praxis för tulltaxeringen ändras och varorna hänföras till rubrik

128. Ordalydelsen i sistnämnda rubrik synes icke uppställa något direkt

hinder härför, och bokollonskal utgöra givetvis även en obetydlig importartikel.

För tillgodoseende av syftet med förenämnda motion vilja ämbetsverken

sålunda föreslå, att vid följande rubriker i tulltaxan fogas nedanstående

anmärkningar, nämligen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

vid rubrik 128:

Anm. Torkade men icke på annat sätt behandlade blomdelar må utlämnas

utan tull, därest vid tullbehandlingen genom skriftligt intyg på tro och heder

styrkes, att varorna äro avsedda uteslutande för vidare yrkesmässig bearbetning;
och

vid rubrik 133:

Anm. Torkade men icke på annat sätt behandlade kvistar och blad må utlämnas

utan tull, därest vid tullbehandlingen genom skriftligt intyg på tro

och heder styrkes, att varorna äro avsedda uteslutande för vidare yrkesmässig

bearbetning.

Därest riksdagen skulle fatta beslut om införande i tulltaxan av två

anmärkningar enligt nämnda förslag, böra motsvarande anmärkningar införas

efter nummer 36 och nummer 43 i det av Kungl. Maj:t i propositionen

nr 65 för riksdagen framlagda förslaget till ny tulltaxa. I sistnämnda

förslag torde anmärkningarna böra erhålla följande avfattning:

Anm. För torkade men icke på annat sätt behandlade blomdelar, som införas

för vidare yrkesmässig bearbetning, skall tull icke utgå.

Anm. För torkade men icke på annat sätt behandlade kvistar och blad, som

införas för vidare yrkesmässig bearbetning, skall tull icke utgå.

Stockholm den 13 mars 1929.

För kommerskollegium: För generaltullstyrelsen:

RAGNAR SOHLMAN.

KARL ÅMARK.

G. HOLMBERGER.

A. E. M. ERICSSON.

N. M. NORDSTRÖM.

IVAR OLSON.

föredragande.

/

Axel Zandrén.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

15

Kommerskollegium, generaltullstyrelsen och

lantbruksstyrelsen

gemensamt, i anledning av de likalydande motionerna

1:144 av herr Ernst Svenson samt 11:252

av herrar Weibull och Johanson i Hallagården

angående tullfrihet för vissa konstgödselmedel.

Bilaga II.

Stockholm ilen 15 mars 1929.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Genom remiss den 15 februari 1929 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium,

generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen att gemensamt avgiva

och senast den 15 mars 1929 till riksdagens bevillningsutskott överlämna

utlåtande i anledning av de likalydande motionerna nr 144 i första kammaren

av herr Ernst Svenson samt nr 252 i andra kammaren av herrar

Weibull och Johansson i Hallagården angående tullfrihet för vissa konstgödselmedel.

Kommerskollegium har i ärendet införskaffat bilagda yttranden från

Sveriges kemiska industrikontor, Stockholms superfosfatfabriks aktiebolag

och Svenska superfosfatförsäljningsaktiebolaget.1

Kemiska industrikontoret bär framhållit, att motionärerna framför allt

åsyftat tullfrihet för en del kvävehaltiga gödselmedel, särskilt ammoniumfosfat

och vissa sammansatta gödningsämnen, innehållande ammoniumnitrat.

Kontoret anser, att vidtagande av ändringar i bestående tullskydd

i fråga om ett så ömtåligt och för vårt land betydelsefullt område som

kväveprodukterna, skulle innebära ett mindre lämpligt föregripande av

den utredning om tullskyddets avvägning man har att förvänta från 1928

års tullkommitté. Därtill komme, att de flesta allmänt kända och använda

kvävegödselmedel redan nu vore tullfria, varför enligt kontorets

mening det svenska jordbrukets intressen icke skulle trädas för när genom

ett uppskov med avgörande av frågan om de ännu tullpliktiga kvävehaltiga

gödselmedlens tullbeskattning. På grund härav finner kontoret vägande

skäl föreligga för att ej nu vidtaga någon förändring av tulltaxan

i av motionärerna föreslagen riktning.

Stockholms superfosfatfabriks aktiebolag och Svenska superfosfatförsäljningsaktiebolaget

biträda denna åsikt. Superfosfatfabriksaktiebolaget

tillägger, att dess huvudintresse i frågan är, att tullen å ammoniumnitrat

icke bortfaller.

För egen del få ämbetsverken anföra följande.

Genom ämbetsskrivelse den 21 februari 1927 anmodade chefen för jordbruksdepartementet

styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet att verkställa en av lantbruksstyrelsen, i utlåtande den

21 januari 1927 angående borttagande av tullen på det kvävehaltiga gödselmedlet

Leunasalpeter, föreslagen utredning om behovet av en revidering

av tulltaxan såvitt anginge kvävehaltiga gödselmedel.

Med anledning härav införskaffade nämnda centralanstalts styrelse yttranden

såväl från anstaltens jordbruksavdelning som från dess avdelning

för lantbrukskemi. Den förra avdelningen ansåg införandet av tullfrihet

för Leunasalpeter och liknande gödselmedel kunna A-ara till gagn för

jordbruket; den senare åter uttalade, att den ifrågasatta revideringen aA’

gällande tulltaxa, såvitt den gällde kvävehaltiga gödselmedel, för närva
1

A''Uran de mi äro här ej avtryckta.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

rande icke vore önskvärd, då den utan att vara till större gagn för lantbruket

skulle väsentligt skada för landet och industrien vitala intressen.

Centralanstaltens styrelse tillstyrkte i utlåtande den 17 mars 1927 för egen

del en revision av tulltaxan i riktning mot utsträckt tullfrihet för kvävehaltiga

gödselmedel.

Lantbruksstyrelsen, som därefter erhöll utredningen i fråga på remiss,

vidhöll i yttrande den 27 maj 1927 till chefen för jordbruksdepartementet

sin förut uttalade mening-, att en revidering av tulltaxan på ifrågavarande

punkt borde komma till stånd. Kommerskollegium, till vilket

ämbetsverk handlingarna i ärendet sedermera överlämnades, anslöt sig

däremot i yttrande den 22 december 1927 till den mening, varåt centralanstaltens

avdelning för lantbrukskemi enligt förestående givit uttryck,

och hemställde därför, att det måtte få vid vad i ärendet förekommit bero.

Sedermera har lantbruksstyrelsen i ett den 14 februari 1928 avgivet förnyat

yttrande i ärendet uttalat, att sedan på sista tiden inom landet upptagits

tillverkning av syntetisk ammoniak, frågan kommit i ett gynnsammare

läge, då möjlighet nu beretts att tillhandahålla med Leunasalpeter

jämförbara gödselmedel av svensk tillverkning. Styrelsen ifrågasatte,

huruvida icke hela spörsmålet om eu revision av tulltaxan, såvitt

angår kvävehaltiga gödselmedel, borde överlämnas till 1928 års tullkommitté.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 65 till innevarande riksdag med förslagtill

tulltaxeförordning har icke heller ifrågasatts ändring av tullbeskattningen

för de konstgödselmedel, motionärerna nu avse att bereda tullfrihet

och vilka bland annat innefatta de i ovan nämnda utredning berörda

varuslagen Leunasalpeter m. fl.

Bet torde av den under åren 1927—1928 företagna undersökningen framgå,

att frågan om tullen å kvävehaltiga gödselmedel varit föremål för

ganska olika uppfattning. Otvivelaktigt är spörsmålet, ur synpunkten

av landets försörjning med kväveprodukter i allmänhet, invecklat och

ömtåligt.

Kväveföreningar av flera slag hava stor användning både inom industrien

och jordbruket och äga samtidigt stor betydelse för landets försvarsberedskap,

såväl i inskränkt militär som i mera vidsträckt ekonomisk

mening. Uppkomsten av en inhemsk tillverkning, grundad på tillgodogörande

av luftens kväve, har med fog betecknats som en för åtskilliga

riksintressen ytterst viktig angelägenhet.

Genom Stockholms superfosfatfabriks aktiebolag har numera en första

anläggning kommit till stånd inom Sverige vid Ljungaverk, och denna

fabriks verksamhet har redan inriktats på tillgodoseende av marknaden

med inhemska produkter såväl ifråga om gödningsämnen som beträffande

produkter med annan teknisk användning. Därmed har frågan om

tullbeskattningen av hithörande varor vunnit ökad aktualitet.

I de direktiv, som chefen för handelsdepartementet lämnat 1928 års tullkommitté

genom sitt anförande till statsrådsprotokollet den 30 december

1927, uttalas bland annat, att frågan om det rätta förhållandet mellan jordbruks-

och industritullskyddet vid kommitténs utredning måste särskilt

uppmärksammas och utredas. Att konstgödseltullarna i detta sammanhang

komma att bliva föremål för en ingående prövning, torde enligt ämbetsverkens

mening vara ofrånkomligt.

I samma direktiv framhålles visserligen, att företagandet av den avsedda

utredningen icke borde verka därhän, att förslag om av särskilda

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

17

omständigheter påkallade jämkningar eller ändringar i gällande tulltaxa

förbliva oprövade eller oavgjorda i avvaktan på slutförandet av kommitténs

uppdrag.

Några omständigheter av sådan beskaffenhet, att en omedelbar revision

av tullskyddet för de huvudsakligen kvävehaltiga konstgödselmedel, som

fortfarande äro tullpliktiga, skulle framträda såsom särskilt önsklig eller

nödvändig med hänsyn till jordbrukets intressen, torde emellertid enligt

kommerskollegii och lantbruksstyrelsens mening näppeligen kunna sägas

föreligga. Av den meromnämnda utredningen åren 1927—192S samt nu

införskaffade yttranden i ärendet torde nämligen till en början framgå,

att på grund av konkurrens med icke tullpliktiga kvävegödningsämnen

tullskyddet icke kan i vidare utsträckning utnyttjas i fråga om sådan

inhemsk kvävehaltig konstgödsel, som på grund av sin sammansättning

alltjämt har ett visst tullskydd. Vidare lärer den inhemska marknaden

redan nu icke lida brist på kvävegödning i tillräckligt rikligt urval, till

alldeles övervägande del av tullfri beskaffenhet. Slutligen torde förtjäna

erinras, att sakkunskapen icke är enig om nyttan att till jordbrukets

förfogande ställa ett flertal färdiga gödselblandningar, innehållande två

eller tre av huvudkomponenterna i konstgödsel (kväve, kali, fosforsyra).

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen anse på grund av det anförda,

att statsmakterna för närvarande icke böra genom bifall till de

remitterade motionerna föregripa den revision av konstgödseltullarna,

som i alla händelser lärer komma att utföras genom 1928 års tullkommitté.

För den händelse en tulländring i enlighet med motionernas syfte ändock

befinnes omedelbart böra komma till stånd, hava ämbetsverken emellertid

ansett sig pliktiga undersöka, huru tulltaxan i sådant fall borde

omformuleras.

Därvid synas följande omständigheter böra vinna beaktande.

Den inhemska luitkväveindustrien synes under nämnda förutsättning

framför allt hava intresse av att tullskyddet å ammoniumnitrat och ammoniumfosfat

såsom tekniska preparat icke elimineras.

I fråga om ammoniumnitrat må framhållas, att detta ämne bär stor

användning inom sprängämnesindustrien. Tidigare har sistnämnda industri

varit hänvisad att hämta ifrågavarande halvfabrikat från utlandet.

Med hänsyn till den synnerligen starka internationella sammanslutning

producenterna av varan där representera, torde det för de svenska

sprängämnestillverkarna redan hava varit till icke ringa gagn att gentemot

de utländska säljarna kunna räkna på det prisreglerande stödet av

en ny inhemsk oberoende fabrik. Sprängämnesindustriens intressen torde

alltså för närvarande endast gagnas av nu gällande tullskydd å ammoniumnitrat,

som möjliggör en inhemsk tillverkning av sagda vara.

Beträffande ammoniumfosfat, ävenledes en produkt av den svenska luftkväveindustrien,

lärer tillverkning av denna vara hava upptagits, emedan

en inhemsk storindustri uppträtt som avnämare av varan på grund

av viss omläggning i sin teknik. Sistnämnda industri åtnjuter för sin

produkt särskilt tullskydd, men är utsatt för konkurrens från utlandet,

representerad av ekonomiskt starka sammanslutningar.

Båda dessa fall synas i viss mån vara sådana, som avses i meromnämnda

direktiv till 1928 års tullkommitté, där departementschefen bland annat

yttrar, att det bör beaktas och övervägas, huruvida man genom tullagstiftning

eller på annat sätt skulle kunna motverka en icke önskvärd konkurrens

på den svenska marknaden från utländska trusters och kartellers

sida.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 sand. in hd fl. (Xr 13.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

På grund härav synes det vara av vikt, att den tullindring, som må

ifrågakomma, gives en form, som icke förtager den inhemska producenten

möjlighet att utnyttja tullarna å ammoniumnitrat och ammoniumfosfat

vid försäljning till andra konsumenter än jordbrukets utövare.

Vidkommande slutligen varuslaget urinämne (karbamid) synes, om ändring

i tulltaxan skall vidtagas, icke något vara att erinra mot tullfrihet,

då sagda kemiska produkt varken är eller sannolikt under överskådlig

framtid torde bliva föremål för tillverkning inom landet. Att särskilt

specificera »konstgjord» sådan vara, synes dock icke nödvändigt.

Ämbetsverken föreslå — under angiven förutsättning, att motionernas

syfte nu anses böra förverkligas — följande nya formulering av rubrik

1227 i gällande tulltaxa:

Nr 1227. Chilesalpeter (natriumnitrat); norgesalpeter och annan kalksalpeter

(kalciumnitrat), även innehållande ammoniumnitrat; urinämne

(karbamid); stassfurterkalisalter, ej särskilt nämnda, även raffinerade;

tomasfosfat och omalen s. k. tomasslagg samt andra oorganiska gödselmedel,

ej särskilt nämnda, även innehållande ammoniumfosfat eller ammoniumnitrat,

fria.

Med hänsyn till att förslag till ny tulltaxa för närvarande föreligger

för riksdagen i kungl. proposition nr 65, 1929, hava ämbetsverken även under

enahanda förutsättning funnit sig böra uppställa förslag jämväl till

omformulering av sistnämnda taxeförslags rubrik 292, vilken för samma

syfte borde givas följande lydelse:

Nr 292. Chilesalpeter (natriumnitrat); kalksalpeter (kalciumnitrat),

även innehållande ammoniumnitrat; kalkkväve (karbidkväve); urinämne

(karbamid); stassfurterkalisalter, ej särskilt nämnda; super fosfat, tomasfosfat

och omalen tomasslagg samt andra oorganiska gödselmedel, ej särskilt

nämnda, även innehållande ammoniumfosfat eller ammoniumnitrat,

fria.

För kommerskollegium:

RAGNAR SOHLMAN.

KARI. ÅMARK.

G. HOLMBERGER.

föredragande

För generaltullstyrelsen:

A. E. M. ERICSSON.

N. M. NORDSTRÖM.

IVAR OLSON.

För lantbruksstyrelsen:

ERIK INSULANDER.

ELIS BJURSTEDT.

GEORG v. ZWEIGBERGK.

Carl Lamberth.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:115 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om tullfrihet i vissa fall för torkade blomdelar, kvistar och blad. s. 8 i texten