Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om lindring i skatten för arv eller gåva, som tillfaller sammanslutning för religiöst-sedligt ändamål.

1929-04-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1929:19, Betänkande, i anledning av väckt motion om lindring i skatten för arv eller gåva, som tillfaller sammanslutning för religiöst-sedligt ändamål.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1929 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

lindring i skatten för arv eller gåva, som tillfaller sammanslutning

för religiöst-sedligt ändamål.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 147, har herr Wallerius m. fl. hemställt, att 19 § i förordningen

den 19 november 1914 om arvsskatt och skatt för gåva måtte i nedan angivna

del erhålla följande ändrade lydelse:

19 *.

Klass 11. För andel, som på grund av arv eller testamente tillkommer

fader, moder, broder (halvbroder), syster (halvsyster) eller broders (halvbroders)

eller systers (halvsysters) avkomling eller på grund av testamente

akademi, vetenskapligt samfund, allmänt undervisningsverk, stipendiefond

eller pensionsanstalt, likasom ock sjuk- eller fattigvårdsinrättning, stiftelse

eller sammanslutning för religiöst-sedligt ändamål eller annan from stiftelse.

För andel, som uppgår till 1,000,000 kronor eller därutöver, utgör skatten

15 kronor för varje fulla 100 kronor.

För den händelse, innan en lagändring vidtoges, spörsmålet funnes böra

underkastas en mera ingående utredning, hava motionärerna föreslagit, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i motionens

syfte.

Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för nämnda förslag tillåter

sig utskottet hänvisa till motionen.

Enligt förordningen den 18 september 1908 angående stämpelavgiften utgick

bouppteckningsstämpel för testamentslott, som tillkom annan än fysisk

person, enligt högsta i författningen föreskrivna skattetariff eller klass III.

Lindring i arvsbeskattningen åtnjöts sålunda icke av vare sig fromma stiftelser

eller andra inrättningar. Genom proposition nr 22 till 1910 års

riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till ändringar i stämpelförordningen,

innebärande bland annat väsentliga höjningar i progressionen för sistnämnda

skatteklass. Med anledning härav föreslogs i propositionen reduktion av

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 sand. 15 häft. (Nr 19.) 1

Utskottet.

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Gällande

bestämmelser.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

skatten för vissa institutioner och stiftelser. Såsom skäl för att icke medgiva

skattelindring för alla sådana donationer, som gjordes för allmännyttigt

eller välgörande ändamål, anförde föredragande departementschefen, att

det mindre väl överensstämde med här i riket rådande praxis att överlämna

åt myndigheter att pröva, huruvida donation i ena eller andra fallet kunde

anses uppfylla betingelser för medgivande av undantag från skattskyldighet.

Hellre syntes det departementschefen lämpligt att i likhet med vad som

föreskrivits i inkomstskatteförordningen omedelbarligen angiva, vilka testamentstagare

borde komma i åtnjutande av skattelindringen. Av dem, som

vore från inkomstskatt frikallade, ansåg departementschefen till skattelindring

böra ifrågakomma kyrkor, landsting, kommuner, hushållningssällskap,

akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiefonder,

pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte andra

fromma stiftelser. Donationer gjorda till någon av dessa kategorier avsåge

enligt departementschefens mening i stort sett allenast allmännyttiga eller

välgörande ändamål.

Sedan riksdagen i huvudsak antagit förenämnda proposition, utfärdades

den 23 april 1910 förordning om ändrad lydelse av 3, 8, 41 och 58 §§ av

förordningen den 18 september 1908 angående stämpelavgiften.

Då genom 1914 års lagstiftning bestämmelserna rörande bouppteckningsstämpel

utbrötos ur den allmänna stämpelförordningen, bibehölls den

förenämnda institutioner genom 1910 års förordning tillerkända skattelindringen.

Enligt 19 § i förordningen den 19 november 1914 om arvsskatt

och skatt för gåva skall sålunda andel, som på grund av testamente eller

gåva tillkommer akademi, vetenskapligt samfund, allmänt undervisningsverk,

stipendiefond, pensionsanstalt, sjuk- och fattigvårdsinrättning eller annan

from stiftelse, stämpelbeläggas enligt klass II. Andel, som tillkommer

kyrka, landsting, kommun eller hushållningssällskap, skall stämpelbeläggas

enligt klass III. I övrigt har skattelindring icke medgivits några juridiska

personer, utan utgår stämpelavgift för andel, som tillkommer sådana personer,

enligt den högsta skattetariffen eller klass IV. Frihet från gåvoskatt åtnjutes

dock av bland andra förening och annan sammanslutning, som, utan att

hava till ändamål att genom ekonomisk verksamhet tillgodose medlemmarnas

ekonomiska intressen, fullfölja övervägande religiösa, välgörande, politiska,

sociala, vetenskapliga, konstnärliga eller eljest kulturella syften eller avse

att främja handel, industri eller övriga näringar inom landet. Frihet från

skatt äger likväl icke rum, där gåva är gjord under villkor, att givaren

skall under sin livstid eller under viss tid äga behålla egendomen i sin

besittning eller uppbära avkastning därav, ävensom om och i den mån

avkastningen av den givna egendomen är för all framtid eller viss tid förbehållen

vissa familjer eller bestämda personer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19. 3

Enligt rådande rättspraxis synas till fromma stiftelser hava hänförts

allenast sadana stiftelser, som haft till ändamål att understöda sjuka eller

fattiga eller utöva därmed jämförlig välgörande verksamhet. Däremot torde

stiftelser med enbart religiöst-sedligt ändamål icke hava betraktats såsom

fromma stiftelser.

Den höga progression, efter vilken sistnämnda stiftelser hava att erlägga

skatt för testamentslott och gåva, kan obestridligen i många fall medföra

obilliga verkningar. Enahanda förhållande gäller dock i fråga om åtskilliga

andra sammanslutningar och stiftelser, vilka i måhända lika hög

grad som stiftelser med uteslutande religiöst-sedligt ändamål kunna anses

förtjänta av det allmännas uppmuntran. Därest en utvidgning av bestämmelserna

rörande skattelindring anses böra komma till stånd, synes

densamma därför icke böra begränsas till sistnämnda stiftelser utan omfatta

även andra institutioner och sammanslutningar, som uteslutande avse att

främja rent ideella syften, såsom fosterländska, kulturella, välgörande

och andra allmännyttiga ändamål. Mot en dylik utvidgning av ifrågavarande

undantagsbestämmelser tala dock flera skäl. Säkerligen skulle

betydande svårigheter uppkomma att uppdraga en tillfredsställande gräns

mellan de sammanslutningar och inrättningar, som borde äga åtnjuta skattelindring,

och andra. Härtill kommer att en viss varsamhet synes böra

iakttagas beträffande medgivande av dylika skattelindringar. Oaktat gällande

skattebestämmelser torde nämligen under de senare åren stiftelsernas

förmögenheter hava avsevärt ökats till följd av donationer. Sådan till

stiftelse överlämnad egendom förblir i regel för all framtid i dennas ägo.

I följd härav kommer egendomen icke att framdeles underkastas den förmögenhetsbeskattning,

som drabbar annan förmögenhet vid övergång genom

arv eller gåva från en enskild till en annan.

I vart fall synes det icke befogat att, på sätt motionärerna föreslagit, stiftelse

med religiöst-sedligt ändamål försättes i ett ur skattesynpunkt gynnsammare

läge än kyrka.

Såsom ovan nämnts hava bestämmelserna rörande lindring i skatteprogressionen

för arv eller gåva beträffande vissa institutioner och stiftelser

anknutits till i inkomstskatteförordningen givna föreskrifter. Under de

senaste åren har frågan om utvidgande av bestämmelserna rörande frihet

från inkomst- och förmögenhetsskatt att omfatta även andra stiftelser med

ideellt ändamål än de här ovan omförmälda ävensom ideella föreningar

varit föremål för ingående utredningar. Då Kungl. Maj:t till 1928 års

riksdag genom propositionerna nr 213 och 218 framlade förslag till kommunalskattelag

samt till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

föreslog emellertid Kungl. Maj:t icke någon egentlig utvidgning av skattebefrielsen,

utan skulle densamma förbehållas de institutioner, som av ålder

ägt åtnjuta sådan. Enligt det vid propositionen nr 213 fogade statsrådsprotokollet

anförde föredragande departementschefen såsom skäl härför bland

annat, att en utvidgad skattefrihet skulle medföra nya svårigheter vid be
-

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

BevillningsnUskottets betänkande Nr 19.

dömande av gränsfall och att rörande frågan om de inrättningar, som inbegrepes

i den sedan gammalt vedertagna skattefriheten för fromma stiftelser

m. fl., genom mångårig praxis en viss klarhet vunnits. Vidare framhöll

departementschefen, att man vid meddelande av skatteprivilegier måste ihågkomma,

att den frihet, som meddelats på ett håll, ofelbart måste motsvaras

av en ökning av skattskyldigheten på andra håll och att en avvägning

med hänsyn härtill måste företagas.

I anledning av förenämnda propositioner till 1928 års riksdag hemställdes

i väckta motioner, att vissa föreningar och stiftelser med rent ideella ändamål

måtte undantagas från skattskyldighet. 1928 års riksdag antog emellertid

propositionerna i denna del samt avslog förty berörda motioner.

Uppenbarligen måste det anses följdriktigt och lämpligt, att den uppmuntran

staten lämnar i form av lindring i eller befrielse från skatt omfattar

i stort sett samma skattesubjekt, vare sig det gäller skatt för arv och

gåva eller skatt för inkomst och förmögenhet. Då riksdagen, efter det omfattande

utredningar i frågan ägt rum, så sent som år 1928 tagit ställning

till spörsmålet, i vad detsamma angår inkomst- och förmögenhetsbeskattningen,

har utskottet ansett däri ligga ett ytterligare skäl att icke biträda

motionen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 147 av herr Wallerius m.

fl., om lindring i skatten för arv eller gåva, som tillfaller

sammanslutning för religiöst-sedligt ändamål, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 april 1929.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Boman, I.eander, Björnsson,

Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen, Hamrin, Björklund, Olsson i Gävle, Wahlmark,

Jönsson i Slätåker, Andersson i Boda, Östergren, Ericson i Boxholm,

Andersson i Katrineholm, Heiding, Anderson i Linköping och Svedberg.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

5

Reservation

av herrar Bergman, Leander, Hamrin och Anderson i Linköping, vilka

ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Bestämmelserna i förordningen av den 19 november 1914 om arvsskatt

och skatt för gåva hava i praxis tolkats så, att till de uti denna förordnings

19 § nämnda fromma stiftelserna egendomligt nog icke räknats sammanslutningar

och stiftelser för religiös verksamhet. Dessa hava därför

icke kommit i åtnjutande av den skattelindring, som enligt nämnda lagrum

fromma stiftelser skola åtnjuta. Det syfte, som de vilja befrämja, är dock

skilt från varje förvärv eller vinst i privatekonomiskt intresse, och såsom

religiöst torde det böra åtnjuta skydd från samhällets sida i samma mån

som det sammanhänger med de former av religiöst liv och religiös verksamhet,

åt vilka staten genom sin lagstiftning bereder erkännande eller

stöd. I utländsk lagstiftning av ifrågavarande art, även av senaste datum,

är också lindring eller befrielse från skatt stadgad för sammanslutningar

och stiftelser för religiös verksamhet. (Se t. ex. den finska lagen om skatt

på arv och gåva den 30 december 1921, den norska Kongel. kungjorelse

om arveavgift til statskassen for budgetåret 1928—1929, Danmarks Lov om

Afgift af Arv og Gave den 10 april 1922 och Tyska rikets Erbschaftssteuergesetz

den 29 augusti 1925.)

Även om man av principiella skäl icke skulle vara villig att inrymma

all av staten erkänd eller understödd religiös och etiskt-social verksamhet

under begreppet from stiftelse, så är det likväl uppenbart, att den nuvarande

tolkningen i flera fall medför obilliga verkningar, som icke torde varit

av lagstiftningen avsedda. Att t. ex. svenska jerusalemsföreningen, vars

huvudsakliga verksamhet består i upprätthållande av ett sjukhem för fattiga

spetälska, skall stå i en ogynnsammare ställning än andra för fattig- och

sjukvård upprättade stiftelser, förefaller egendomligt. Ej mindre obilligt

synes det vara, att sjömansmissionen, vars huvudsyfte är social hjälpverksamhet

för i nöd eller fara stadda sjömän, skall vara utesluten. Flera

sådana inkonsekvenser äro en följd av nuvarande praxis.

Utskottet hemställer fördenskull,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion

II: 147 av herr Wallerius m. fl., i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville underkasta den i

motionen berörda frågan en närmare utredning med

beaktande av vad här ovan anförts samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

»

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 samt. 15 häfl. (Sr 19.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.