Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923

1929-02-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1929:2, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

3

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 6 lebruari 1929 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning

av förordningen den 17 maj 1923 (nr 113) om utgörande

av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel

till riket av pärlor med flera lyxvaror.

I en den 4 januari 1929 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 23, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj

1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid

köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 om utgörande

av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till

riket av pärlor med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning till och

med den 30 juni 1930, dock att 19 § i samma förordning skall från och

med den 1 juli 1929 i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

19 %.

(leneralpoststyrelsen skall — — — att tillgå.

Blanketter till — — — hos tullmyndighet.

Ett exemplar av denna förordning skall hållas tillgängligt för allmänheten

å varje postkontor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Historik.

Propositio
nen.

Utskottets

yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

Med anledning av en i ämnet avgiven proposition antog 1919 års riksdag

ett på bevillningsutskottets föranstaltande utarbetat förslag till förordning

om en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till

riket av pärlor m. fl. lyxvaror. Förordningen trädde i kraft den 1 september

1919 och gällde intill utgången av år 1920. Sedermera förlängdes förordningens

giltighetstid med ett år i sänder till utgången av år 1923, beträffande

1921 på förslag av Kungl. Maj:t men i fråga om de två senare

åren i enlighet med förslag, som framkommit inom riksdagen. År 1923

antog riksdagen ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till ny förordning

i ämnet. Den nya författningen, vilken utfärdades den 17 maj 1923, trädde

i kraft den 1 januari 1924 och gällde till sistnämnda års slut. Giltighetstiden

för den nya förordningen har sedermera på förslag av Kungl. Maj:t

och enligt beslut av riksdagen förlängts, senast år 1928 för tiden till och

med den 30 juni 1929.

Den föreliggande propositionen avser, att 1923 års ovannämnda förordning

skall erhålla förlängd giltighet under ytlerligare ett budgetår eller till

och med den 30 juni 1930, dock med sådan ändring av den i 19 § tredje

stycket intagna föreskriften rörande författningens tillhandahållande å postanstalter,

att exemplar av författningen icke längre skall hållas tillgängligt

å »varje stämpelförsäljningsställe» utan — i likhet med vad som år 1928 beslutades

i fråga om stämpelförordningen — endast å »varje postkontor».

Till ovannämnda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen

anfört hland annat, att inkomsten av ifrågavarande stämpelavgift kan för

åren 1924, 1925, 1926 och 1927 beräknas hava utgjort respektive omkring

67,000, 63,000, 75,000 och 72,000 kronor samt att enligt en för år 1928

verkställd uppskattning inkomsten under sistnämnda år knappast lär hava

överstigit 65,000 kronor.

Då stämpelskatt vid förvärv eller import av pärlor och vissa andra slag

av lyxvaror år 1919 infördes, avsågs med skatten att bereda statsverket en välbehövlig

inkomstökning genom att taga i anspråk den skattekraft, som komme

till uttryck genom förvärv av vissa slag av utpräglade lyxvaror. Man utgick

ifrån att inköp av sådana lyxföremål, som skatten skulle omfatta, betecknade

en skattekraft, vilkens särskilda utnyttjande kunde anses berättigat.

Emellertid gjordes redan då mot det förslag till lagstiftning i ämnet, som

sedan antogs av riksdagen, den anmärkningen, att kontrollen över stämpelpliktens

fullgörande icke kunde bliva effektiv. I sådant hänseende framhölls,

dels att skattskyldighetens fullgörande, då skattepliktiga varor medfördes

från utlandet, måste bliva fullständigt beroende av de resandes

pliktkänsla, dels ock att underhandsförsäljning av de skattepliktiga artiklarna

syntes vara oåtkomlig för kontroll. Anmärkningar av nu angiven

innebörd hava framförts även mot de förslag till fortsatt uttagande av lyxstämpeln,

som sedermera varje år förelagts riksdagen. Då den vunna er
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2. 5

farenheten visat, att stämpelavgiften ifråga icke tillför statsverket någon

större inkomst, och det numera får anses uppenbart, att beskattningen i

själva verket knappast kan komma att fylla någon statsflnansiell uppgift,

torde man icke kunna undgå att skänka ökat beaktande åt ovanberörda, ur

skatteteknisk synpunkt anförda skäl. Vid nu angivna förhållanden har inom

bevillningsutskottet vid behandlingen av den föreliggande propositionen

ifrågasatts, huruvida icke tiden nu vore inne att uppgiva det genom den

ifrågavarande beskattningen gjorda försöket att beskatta ett visst slag av

lyxkonsumtion.

Bevillningsutskottet har emellertid ansett de sålunda åberopade skälen

icke böra vara avgörande, då det gäller ett av Kungl. Maj:t framlagt

förslag om bibehållande av eu lyxbeskattning, om vilkens principiella berättigande

ingen meningsskiljaktighet torde råda.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet, som icke har

något att erinra mot den föreslagna ändringen av 19 § tredje stycket i förordningen,

hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 23, antaga det med propositionen

framlagda förslaget till förordning angående fortsatt

tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 (nr

113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa

fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med

flera lyxvaror.

Stockholm den 6 februari 1929.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg *, Örne, Boman, K. Oscar Ericson i

Oberga *, Leander, friherre Beck-Friis, Björnsson, Jönsson i Boa, Johansson i

Arkösund, Bengtsson i Kullen, Lövgren, Hamrin, Olsson i Golvvasta, Björklund,

Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Johansson i Östersund, Åström * och I.ithander.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Bihanq till riksdagens protokoll 1929. 7 samt. 1 häft. (Nr 1—2.)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2,

Reservation

av herr Lithander, vilken anfört:

»På grund av ej mindre den ringa avkastningen av ifrågavarande stämpelskatt

än även den omständigheten, att skatten är ägnad att uppmuntra sådan

handel, som undandrager sig kontroll, måste man enligt min mening anse,

att statsverket i verkligheten icke har något gagn av ifrågavarande beskattning.

Under åberopande härav har jag yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att riksdagen måtte avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 23.»

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:31 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 a1 i texten