Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till tulltaxeförordning ävensom i ämnet väckta motioner.
1929-04-17 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1929:20, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till tulltaxeförordning ävensom i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1929 kl. 11 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med förslag till tulltaxeförordning ävensom i ämnet
väckta motioner.
I en den 8 februari 1929 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 65, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga propositionen bilagt förslag till tulltaxeförordning
jämte därvid fogade tulltaxa och taratariff.
Till utskottet hava jämväl överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
inom första kammaren:
nr 230 av herr Boman,
nr 231 av herr Sundberg,
nr 235 av herr Dahl,
nr 236 av herr österström m. fl. och
nr 237 av herr Kropp;
inom andra kammaren:
nr 351 av herr Lithander,
nr 357 av herr Mogård m. fl.,
nr 358 av herr Nyländer,
nr 359 av herr Weibull,
nr 360 av herr Weibull,
nr 361 av herr Weibull och
nr 363 av herr Holmström m. fl. I
I betänkande nr 13 i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i
gällande tulltaxa, har utskottet avgivit yttrande angående, bland andra, en
inom andra kammaren av herr Nyländer väckt motion, nr 26, om tullfrihet
i vissa fall för torkade blomdelar, kvistar och blad. Även i detta sammanhang
har utskottet anledning att yttra sig i anledning av sistnämnda
motion.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 saml. 16 häft. (Nr 20.)
1
Utskottet.
Historik.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
Beträffande ej mindre innehållet i Kungl. Maj:ts förevarande proposition
och densamma åtföljande utdrag av statsrådsprotokollet än även motiveringen
i de särskilda motionerna tillåter sig utskottet hänvisa till sagda
handlingar, i den mån redogörelse för desamma ej lämnas i det följande1.
Motionärernas yrkanden komma att återgivas här nedan i sammanhang med
de särskilda bestämmelser i propositionen, till vilka dessa yrkanden hänföra
sig.
Vid behandlingen av propositionen och motionerna har utskottet anlitat
byråchefen i generaltullstyrelsen Ture Alsén såsom sakkunnig.
Den 3 maj 1909 avgav 1906 års tulltaxekommitté förslag till förordning
med tulltaxa för inkommande varor. Nämnda förslag innehöll genomgripande
ändringar i 1906 års da gällande tulltaxa. Salunda hade de olika
varuslagen, vilka i den gamla tulltaxan upptagits i alfabetisk ordning,
sammanförts efter en systematisk indelningsgrund. Vidare hade de dåvarande
värdetullarna i stor utsträckning ersatts med vikttullar och, delvis i
samband därmed, varuslag, som tillhört en gemensam rubrik, uppdelats på
flera rubriker. Genom den utsträckta specialiseringen hade antalet rubriker,
som i den gamla tulltaxan utgjorde 740, i förslaget ökats till 1281. Sedan
1910 års riksdag antagit en tulltaxa, som var byggd på ovannämnda kommittéförslag,
och den sålunda antagna taxan tjänat sasom grundval vid
traktatförhandlingar, som 1910 och 1911 fördes med Tyska riket, antog 1911
års riksdag, efter förslag av Kungl. Maj:t, den förordning med tulltaxa för
inkommande varor, som, utfärdad den 9 juni 1911, trädde i kraft den 1
december sistnämnda år. 1911 års tulltaxa skilde sig från den, som antogs
1910, bland annat genom åtskilliga tullnedsättningar och genom ytterligare
specialisering, så att rubrikernas antal kom att utgöra 1325, allt såsom följd
av nyssnämnda traktatförhandlingar.
Under den tid, som förflutit sedan den nuvarande tulltaxan den 1 december
1911 trädde i kraft, hava tre utredningar, som syftat till revision av
tulltaxan i dess helhet, efter Kungl. Maj:ts föranstaltande satts i gång.
Den 31 januari 1919 tillsatte Kungl. Maj:t den sedermera s. k. tull- och
traktatkommittén, som hade till uppgift, bland annat, att verkställa en allsidig
utredning av det gällande tullsystemets verkningar. Nämnda kommitté
avgav den 5 juni 1924 betänkande angående tullsystemets verkningar
i Sverige före världskriget, varefter, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 december
1924, det åt kommittén lämnade uppdraget, i den del det icke slutförts,
upphörde med utgången av år 1924. Något förslag till ändringar i
vårt tullsystem förekommer icke i nämnda betänkande och har icke heller
eljest framlagts av tull- och traktatkommittén.
Jämlikt av Kungl. Maj:t den 23 januari 1925 meddelat bemyndigande 1
1 Vid de exemplar av detta betänkande, som utdelas i kamrarna, iogas särtryck av Kungl.
Maj:ts proposition nr 6!) (sid. 1—151).
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 3
tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet ledamoten av riksdagens
andra kammare, grosshandlaren Erik Röing och byråchefen Alsén att verkställa
utredning i fråga om revision av gällande tulltaxa i enlighet med
riktlinjer, angivna i statsrådsprotokollet för nämnda dag. Såsom resultat
av sitt arbete hava de sakkunniga (1925 års tulltaxerevision) den 12 september
1927 avlämnat betänkande med förslag till förordning med tulltaxa
(Statens offentliga utredningar 1927: 20).
Det förslag till tulltaxeförordning samt tulltaxa och taratariff, som Kungl.
Maj:t med förevarande proposition framlagt, är grundat på nyssnämnda, av
1925 års tulltaxerevision avgivna förslag.
Den tredje av de åsyftade utredningarna är föranledd därav, att 1927
års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t framställt begäran om utredning
och förslag angående ändringar i tullagstiftningen enligt vissa av riksdagen
angivna synpunkter. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1927
har sistberörda utredning anförtrotts åt 1928 års tullkommitté och har i
överensstämmelse med de av riksdagen meddelade direktiven till syfte, bland
annat, att fullfölja vissa av tull- och traktatkommitténs utredningar samt
att fastställa de förändringar i tullagstiftningen, som ur synpunkten av hela
landets ekonomiska bästa kunna vara att förorda. Uppdraget innefattar
således, i olikhet med den uppgift som 1925 års tulltaxerevision hade att
fylla, en realbehandling av tulltaxan och hela tullagstiftningen ur skyddssynpunkt.
Medan de nu berörda utredningarna pågått, hava åtskilliga förslag till
partiella ändringar i tulltaxan förelagts riksdagen såväl genom propositioner
som i motionsväg.
De ändringar, som kommit till stånd, hava huvudsakligen avsett antingen
undanröjande av vissa oformligheter i tullbeskattningen eller beredande
av tullfrihet för åtskilliga inom olika grenar av näringslivet använda förbrukningsartiklar,
vilka befunnits icke vara föremål för tillverkning inom
landet, eller höjning av vissa tullsatser med finanstullskaraktär eller ock
tullsänkningar, som vidtagits i samband med avslutandet av handelsavtal
med främmande makter. Med avseende å den tekniska gestaltningen kar
1911 års tulltaxa icke undergått avsevärda förändringar i annan mån än
att vissa av de nyssnämnda sakliga ändringarna medfört uppdelning av
åtskilliga rubriker i tulltaxan, varigenom rubrikernas antal ökats till
1387, en ökning som åstadkommits genom införande av delnummer, betecknade
med a, b etc. eller med halvnummer, utan att rubrikernas ursprungliga
nummerföljd i annan mån ändrats.
Beträffande den ställning, riksdagen under den tid som nu avses intagit
till uppkomna tullfrågor, förtjänar att i detta sammanhang ytterligare erinras
om följande. Förslag, som avsett ändring i gällande tullskydd, hava
efter tull- och traktatkommitténs tillsättning merendels, i enlighet med förslag
av bevillningsutskottet, blivit av riksdagen avslagna. Såsom motive
-
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
ring härför har antingen hänvisats till den pågående utredningen eller,
sedan sistnämnda kommitté upphört med sitt arbete, anförts att prövningen
av tullskyddsfrågor borde anstå till en framtida revision av tulltaxan.
Sedan 1925 års tulltaxerevision trätt i verksamhet hava, ävenledes enligt
förslag av bevillningsutskottet, liknande skäl åberopats för avslag jämväl
då fråga varit om förslag, som motiverats ur övervägande tulltekniska synpunkter.
I flera dylika fall har såsom motivering anförts, att frågan borde
prövas i samband med en allmännare revision av tulltaxan eller åtminstone
i ett sådant sammanhang, att alla för bedömandet viktiga synpunkter kunde
beaktas och konsekvenserna av olika möjliga lösningar kunde fullt överblickas.
Endast där vägande skäl talat för omedelbar åtgärd i anledning
av väckt förslag i fråga, som innefattats i det åt 1925 års tulltaxerevision
givna uppdraget, har riksdagen, på hemställan av bevillningsutskottet, vidtagit
ändring i tulltaxan.
Då chefen för finansdepartementet föreslog anordnandet av den utredning,
som sedermera verkställts av 1925 års tulltaxerevision, anförde departementschefen,
efter att hava framhållit att de av tull- och traktatkommittén
verkställda utredningarna innehölle material för bedömande av frågan om
grunderna för vår framtida tullpolitik, hland annat följande.
»Oberoende av ställningen till denna omfattande fråga synes nu utredning
böra igångsättas angående sådana åtgärder, om vilkas lämplighet meningarna
icke behöva vara delade.
I första hand erfordras en revision av tulltaxan i mera tekniskt avseende,
med huvudsakligt syfte att ernå förenklingar samt större översiktlighet och
klarhet i fråga om tullbeskattningens syftemål. Under den tid, som förflutit
efter tulltaxans antagande, har vidare framträtt behov av en överarbetning
till förekommande av vissa oformligheter i tullbeskattningen, som
uppenbarligen icke varit förutsedda eller påkallade av vare sig tullverkets
eller näringslivets intressen. Åtskilliga framställningar angående sådana
ändringar hava tid efter annan inkommit till Kungl. Maj:t. Inom vissa av
näringslivets områden hava så betydande förändringar ägt rum, att tulltaxans
varuspecifikation och tullsatser på denna grund kunna vara i behov
av komplettering och ändring. Slutligen hava vidtagna ändringar i tulltaxan
i vissa fall medfört ej avsedda verkningar; undersökas bör, huruvida och
i vad mån korrigeringar kunna i sådana fall vidtagas».
Beträffande de grundtankar, efter vilka 1925 års tulltaxerevision utarbetat
sitt förslag, inhämtas av de sakkunnigas betänkande bland annat följande.
I enlighet med de för uppdraget meddelade direktiven har revisionsarbetet
huvudsakligen inriktats på en teknisk överarbetning av tulltaxan. De skiljaktigheter,
som de sakkunnigas förslag företer i jämförelse med nu gällande
tulltaxa, hänföra sig därför huvudsakligen till tulltaxans yttre gestaltning.
Vad sålunda gruppindelningen beträffar har densamma underkastats betydande
ändringar i syfte bland annat att ernå större överensstämmelse med
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 5
handelsstatistikens uppställning. Vidare har specialiseringen undergått ganska
avsevärd inskränkning, i det att antalet tulltaxerubriker minskats från 1387 till
1106. Samtidigt har ur tulltaxan avlägsnats ett stort antal av de anmärkningar,
som för närvarande äro fogade till olika tulltaxerubriker. Sålunda
hava exempelvis de anmärkningar, som innehålla bestämmelser rörande inräknande
av visst emballage i den tullpliktiga vikten, ersatts med en gemensam,
i tulltaxeförordningen intagen föreskrift, till vilken hänvisning
lämnats genom bokstavsbeteckningar vid de särskilda tulltaxenumren. Ävenledes
hava vidtagits åtskilliga ändringar i avfattningen av rubrikerna.
Syftet härmed har varit att åstadkomma en rubricering, som så långt
möjligt är förebygger missförstånd och feltolkningar.
Den nyssnämnda minskningen i specialiseringen har, i den mån densamma
skett genom sammanslagning av tulltaxerubriker med olika tullsatser, föranlett
mindre höjningar eller sänkningar av tullen för vissa varuslag. I
några fall hava jämkningar i tullsatser även vidtagits såsom en följd därav,
att de sakkunniga jämlikt de meddelade direktiven verkställt granskning
av den nuvarande tulltaxan även ur vissa andra synpunkter än de
rent tulltekniska och därvid beträffande ett mindre antal varuslag tagit hänsyn
till inträdda förändringar i vissa förhållanden, som ansetts hava varit av väsentlig
betydelse för bestämmandet av de nuvarande tullsatserna. Bortsett
från ändringar, vilka sålunda framgått ur överväganden med hänsyn till
tulltekniska eller andra allmänna intressen, hava de sakkunniga icke ansett
sig böra föreslå några ändringar, som kunde antagas i ena eller andra
riktningen påverka det fastställda tullskyddet.
I samband med de sakkunnigas nyssnämnda förslag i fråga om de nuvarande,
till vissa rubriker eller rubrikgrupper fogade emballagebestämmelsernas
ersättande med allmänna, i förordningen intagna föreskrifter må
omnämnas, att de sakkunniga beträffande åtskilliga artiklar föreslagit övergång
från brutto- till nettoförtullning. Där en dylik ändring ansetts i
högre grad inverka på tullskyddet för något visst varuslag, innefattar förslaget
även ändring av den ifrågakommande tullsatsen.
De sakkunniga hava tänkt sig, att den statistiska varuförteckningen borde
inarbetas i tulltaxan, som sålunda även skulle innehålla statistisk uppdelning
av de olika rubrikerna. De sakkunniga hava icke utarbetat något förslag
till en så uppställd taxa, men utgått ifrån, att en sådan borde föreligga
i det slutliga tulltaxeförslag, som komme att framläggas för riksdagen.
I fråga om de statsfinansiella konsekvenserna av de föreslagna ändringarna
i tullsatserna hava de sakkunniga framhållit, att det måste möta
stora svårigheter att med någon säkerhet bedöma storleken av den ökning
eller minskning i tulluppbörden för olika varuslag, som ett genomförande
av förslaget kunde komma att medföra. Av en på de sakkunnigas föranstaltande
verkställd undersökning hade emellertid synts framgå, att höjningarna
och sänkningarna i statsfmansiellt avseende i stort sett uppvägde
varandra.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
Yttranden
över de sakkunnigas
förslag.
Kommerskollegium.
Generaltull
styrelsen.
Lantbruks
styrelsen.
Propositio
nen.
Återblick.
De sakkunnigas förslag har av Kungl. Maj:t för avgivande av yttranden
remitterats till kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen.
Kommerskollegium, som inhämtat yttranden från åtskilliga korporationer
och sammanslutningar inom näringslivet, har funnit, att grundtankarna i
de sakkunnigas förslag mottagits med tillfredsställelse och gillande av näringslivets
representanter.
Beträffande enskildheterna i förslaget har kollegium uttalat betänkligheter
mot sådana ändringar i tulltaxan, som på något sätt skulle komma att medföra
sänkningar av bestående tullskydd. Enligt kollegii mening måste man
i möjligaste mån undvika att föregripa den prövning av gällande tullsatsers
lämplighet och berättigande, som är avsedd att verkställas av 1928 års tullkommitté.
Förslaget angående den statistiska varuförteckningens inarbetande
i den tulltaxa, som skulle föreläggas riksdagen, har kollegium ansett olämpligt,
enär anordningen skulle medföra, att'' ändringar i de statistiska positionerna
måste bliva beroende av riksdagens beslut, varigenom komme att
uppstå onödig omgång och tidsutdräkt vid behövliga ändringar i varuförteckningen.
Med reservation för de jämkningar i förslaget, som sålunda på vissa punkter
borde vidtagas, har kollegium uttalat, att förslaget i många avseenden innebure
en så väsentlig förbättring av nu gällande bestämmelser, att det vore
beklagligt, om detsamma icke kunde leda till ett snart genomförande av en
från statsverkets såväl som från näringslivets synpunkt angelägen reform
av tulltaxeförordning och tulltaxa. Den omständigheten, att genom 1928
års tullkommitté utredning om tullbeskattningens avvägning för närvarande
påginge, borde icke lägga hinder i vägen för förslagets genomförande.
Enligt generaltullstyrelsens förmenande innebure de sakkunnigas förslag i
väsentliga delar avsevärda tekniska förbättringar. De ändringar med avseende
å taxans indelning och uppställning samt de förenklingar i avfattningen
av rubrikerna, som av de sakkunniga föreslagits, hade obestridligen
medfört betydligt större klarhet och överskådlighet än den nuvarande taxan
företedde. I likhet med de sakkunniga hade generaltullstyrelsen icke kunnat
verkställa någon mera tillförlitlig beräkning angående de konsekvenser
i statsfinansiellt avseende, som ett antagande av förslaget skulle medföra.
Styrelsen vågade emellertid uttala den uppfattningen, att man i varje fall
icke hade att befara, att någon nämnvärd minskning i tullinkomsterna därigenom
skulle uppkomma.
Lantbruksstyrelsen har uttalat sin tillfredsställelse med den föreslagna
omläggningen av tulltaxans uppställning. Emellertid har styrelsen ifrågasatt
ändringar bland annat i tullsatserna för vissa särskilda artiklar, vilka
ansetts vara av intresse för de näringar, som styrelsen företräder.
I sitt yttrande till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
lämnat en allmän redogörelse för de skäl, som föranlett tulltaxeförslagets
framläggande för riksdagen, och därvid anfört följande.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 7
Under det tjugutal år, som förflutit sedan gällande tulltaxa utarbetats,
hade densamma icke undergått några nämnvärda ändringar i tekniskt avseende.
Under sådana förhållanden och med hänsyn till de betydande förändringar,
som under sagda tidsperiod inträffat på näringslivets olika områden,
vore det förklarligt, att tulltaxan i fråga om den tekniska gestaltningen
icke längre motsvarade tidens krav. I själva verket vore de tekniska
bristerna i den nuvarande tulltaxan av sådan art och omfattning, att en
revision av taxan för avhjälpande av bristerna måste framstå såsom en
angelägenhet av stor vikt.
Efter att vidare hava erinrat om det uppdrag, som lämnats åt 1928 års
tullkommitté, har departementschefen meddelat, att han till kommittén liänskjutit
frågan, huruvida enligt dess mening ett på grundval av förenämnda
sakkunnigas betänkande utarbetat förslag till en i huvudsak teknisk revision
av gällande tulltaxa lämpligen kunde företagas till slutligt avgörande utan
avvaktan på resultatet av kommitténs arbete.
I sitt yttrande i anledning av den sålunda framställda frågan har kommittén
anfört följande:
»Därest det beflnnes, att nu gällande tulltaxas brister i tekniskt hänseende
äro av den art, att en revision av taxan, som är ägnad att undanröja dessa
brister, icke lämpligen bör uppskjutas, får kommittén för sin del förklara,
att en sådan revision torde kunna företagas, utan att kommitténs arbete
därigenom förryckes. Kommittén utgår därvid ifrån, att här åsyftade tulltaxereform
skall visa sig kunna genomföras under bibehållande i huvudsak
av status quo i avseende på tullskyddets höjd och fördelning på skilda varuslag.
Med sitt här gjorda uttalande har kommittén icke velat giva uttryck
åt något som helst ståndpunktstagande i tullskyddshänseende och finner sig
därav i intet avseende bunden vid bedömandet av de tullpolitiska spörsmål,
som falla inom området för det kommittén lämnade uppdraget.»
För egen del har departementschefen, som återgivit kommitténs yttrande,
uttalat, att han efter vägande mot varandra av olika på frågan inverkande
omständigheter stannat för uppfattningen, att avgörande skäl talade för att
nu genomföra den sedan länge påyrkade och förberedda tekniska revisionen
av tulltaxan.
Såsom förut nämnts är det i propositionen framlagda tulltaxeförslaget i
allt väsentligt byggt på ovanberörda sakkunnigeförslag. Emellertid har
sistnämnda förslag på olika punkter undergått en överarbetning inom finansdepartementet.
Därvid har i första rummet den av de sakkunniga föreslagna
gruppindelningen av tulltaxan undergått betydande ändringar. Detta
sammanhänger därmed att till grund för den inom finansdepartementet vidtagna
nya grupperingen lagts ett genom Nationernas förbunds försorg utarbetat
förslag till internationell tullnomenklatur, vilket förslag ännu icke
förelåg vid tiden för sakkunnigearbetets avslutande. Beträffande tillkomsten
av berörda nomenklatur hänvisas till vad därom anföres i propositionen
(sid. 160—161). Såsom framgår av en i propositionen (sid. 179) intagen
1928 års tullkommitté.
Departements
chefen.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
redogörelse för den nya gruppindelningen har densamma medfört, att antalet
huvudgrupper ökats från 11 i de sakkunnigas förslag till 20 och rubrikantalet
från 1106 till 1151, vartill kommer, att antalet underavdelningar
blivit större än i de sakkunnigas förslag.
Såsom skäl för de ändringar, som vid bearbetningen i finansdepartementet
sålunda vidtagits i gruppindelningen, har departementschefen anfört följande:
»Det av mig förut omförmälda förslaget till internationell tullnomenklatur
erbjuder vid en jämförelse med såväl den nuvarande tulltaxan som de sakkunnigas
förslag till ny taxa obestridliga företräden. Genom en anslutning
till förstnämnda förslag skulle sålunda vinnas större överskådlighet med
avseende å gruppindelningen och en naturligare fördelning av varuslagen på
de olika grupperna. Med hänsyn härtill har det synts lämpligt, att detta
förslag i huvudsak lägges till grund för uppställningen av den reviderade
tulltaxan. Därigenom blir vårt land även i tillfälle att främja strävandena
för en önskvärd internationell likformighet på området. Vid överarbetningen
av sakkunnigeförslaget hava därför vidtagits vissa ändringar i gruppindelningen
i syfte att bringa densamma i närmare överensstämmelse med
omförmälda förslag till internationell tullnomenklatur.»
I fortsättningen av sitt yttrande har departementschefen meddelat, att
kommerskollegium och generaltullstyrelsen anmodats avgiva gemensamt yttrande
över det förslag till gruppindelning av rubrikerna i tulltaxan, som
sålunda framgått ur överarbetningen. Med anledning härav hade ämbetsverken
anfört, att ämbetsverken visserligen uppmärksammat, att förslaget
i vissa delar icke stode i full överensstämmelse med förslaget till internationell
tullnomenklatur. För de avvikelser, som gjorts, varvid uppenbarligen
viss hänsyn tagits till den svenska handelsstatistikens nuvarande
gruppindelning, syntes emellertid bärande skäl kunna åberopas, och hade
ämbetsverken vid sådant förhållande icke funnit anledning framställa någon
erinran mot det remitterade förslaget.
Vid överarbetningen av sakkunnigeförslaget hava vidtagits åtskilliga
jämkningar i de av de sakkunniga föreslagna tullsatserna. Därjämte har i
några av de fall, där de sakkunniga föreslagit övergång från brutto- till
nettoförtullning, beräknandet av tullen efter bruttovikt bibehållits. Rörande
skälen till dessa ändringar har departementschefen anfört bland annat
följande:
»Såsom jag redan framhållit, äro de ändringar i tullsatser, som av de
sakkunniga föreslagits, i allmänhet icke av större betydelse ur tullskyddssynpunkt.
I anslutning till den av 1928 års tullkommitté angivna ståndpunkten
har jag emellertid vid överarbetningen av sakkunnigeförslaget på
ett flertal punkter vidtagit jämkningar för att ernå större överensstämmelse
med gällande tullsatser. Särskilt har jag — då speciella skäl ej ansetts
tala i annan riktning — i de mera sällan förekommande fall, där de sakkunniga
av andra än tulltekniska skäl ifrågasatt ett frångående av nuva
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
9
rande tullskydd, sökt begränsa de föreslagna tulländringarna i syfte att
status quo på området måtte bibehållas. — — —
Vad särskilt angår den av de sakkunniga för vissa varugrupper eller särskilda
varuslag föreslagna övergången från nuvarande bruttoförtullning till
nettoförtullning har jag i allmänhet ej haft något att däremot erinra. Dock
har jag i enstaka fall, där dylik ändring befunnits vara av mera väsentlig
betydelse ur tullskyddssynpunkt, i överensstämmelse med nyss uttalade uppfattning
rörande lämpligheten av att det nuvarande tullskyddet lämnas
orubbat, ansett gällande bestämmelser rörande vikttullens beräknande böra
bibehållas.»
Vad slutligen beträffar den statistiska varuförteckningens inarbetande i
tulltaxan, på sätt de sakkunniga ifrågasatt, har departementschefen, efter
att hava framhållit, att detta skulle innebära, att ändringar i de statistiska
positionerna framdeles skulle bliva beroende av riksdagens prövning, vidare
anfört följande:
»Ändamålet med denna anordning har varit att undvika den nuvarande
uppdelningen av de för tulltaxeringen erforderliga tulltekniska och
statistiska varubeteckningarna på två skilda författningar. Då emellertid
ett genomförande av förslaget på denna punkt, såsom kommerskollegium
och generaltullstyrelsen i förut omförmälda yttrande i ämnet framhållit,
skulle medföra en ur näringslivets synpunkt oläglig omgång och tidsutdräkt
vid behövliga ändringar i den statistiska varuförteckningen, har jag icke
ansett mig. böra biträda detsamma. Syftet med förslaget ifråga synes i
stället böra tillgodoses sålunda, att den statistiska varuförteckningen på lämpligt
sätt inarbetas i en på Kungl. Maj:ts föranstaltande utgiven, för praktiskt
bruk avsedd särskild edition av den tulltaxa, som antagits av riksdagen.
»
Enligt propositionsförslaget skulle den nya tulltaxan icke träda i kraft
förr än den 1 januari 1930. Såsom skäl härtill har anförts, dels att handelsstatistiken
icke borde utan tvingande skäl omläggas under löpande kalenderår,
dels att tillräcklig tid borde beredas generaltullstyrelsen för vidtagande
av de förarbeten, som erfordrades för att övergången till den nya
taxan måtte ske med minsta möjliga störningar.
Vid den tidpunkt, då 1925 års tulltaxerevision erhöll sitt uppdrag, var,
sedan tull- och traktatkommittén upphört, tanken på en allsidig revision
av tulltaxan skjuten åt sidan. Innan nämnda uppdrag slutförts, hade emellertid
frågan om den allsidiga tullutredningen återupptagits, i det att 1927
års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t begärt, att en sådan utredning
måtte igångsättas och förslag i ämnet föreläggas riksdagen. Få månader efter
det 1925 års tulltaxerevisions betänkande och förslag avgivits, tillsattes 1928
års tullkommitté med den uppgift att verkställa en allsidig tullutredning,
som i det föregående angivits.
Härigenom har uppkommit ett sakläge, som icke var förutsett, då 1925
Utskottets
yttrande.
Allmänna
synpunkter.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
års revision igångsattes. I detta läge gäller det att först avgöra, huruvida
det syfte, som är uppställt för den nya tullutredningen, möjligen bör föranleda,
att den tekniska revision, som med den förevarande propositionen
avses, får anstå för att företagas i samband med den allsidiga prövning av
vår tullagstiftning, som förestår, när 1928 års tullkommitté slutfört sitt
arbete. För en dylik planläggning talar otvivelaktigt den omständigheten,
att den tekniska revision av tulltaxan, som nu ligger inom räckhåll, näppeligen
kan beräknas i allo giva den yttre gestaltning åt tulltaxan, som kan
komma att krävas av de ändringar i tullskyddet, till vilka den pågående
utredningen i sinom tid kan giva anledning. Man måste sålunda räkna
med att ytterligare jämkningar även ur tekniska synpunkter kunna bliva
påkallade vid en framtida saklig prövning av tulltaxan.
Å andra sidan medföra de tekniska bristerna i vår nuvarande tulltaxa allvarliga
olägenheter såväl för tullverket som för den trafikerande allmänheten. Särskilt
hava från olika håll inom näringslivet önskemål framförts om en teknisk
revision av taxan i syfte bland annat att ernå större koncentration och överskådlighet
i uppställningen samt en tydligare formulering av de särskilda tulltaxerubrikerna.
Också har bevillningsutskottet under senare år alltemellanåt
haft att yttra sig i anledning av väckta motioner, i vilka på övervägande
tekniska grunder föreslagits ändringar i tulltaxan. På sätt av den
ovan lämnade översikten framgår har utskottet därvid i åtskilliga fall ansett
sig böra lämna förslagen utan tillstyrkande. Även om utskottet blivit övertygat
om önskvärdheten av en ändring, har utskottet dock i det enskilda
fallet funnit sig sakna möjlighet att överblicka frågans hela sammanhang
och konsekvenserna av olika möjliga lösningar.
Utskottet har sålunda på senare tid, närmare bestämt efter tidpunkten då 1925
års tulltaxerevision tillsattes, i fråga om flera förslag angående tulltekniska
förändringar intagit enahanda ståndpunkt som beträffande förslag om ändringar
i tullskyddet. Nu torde det, med hänsyn till ej mindre arten och omfattningen
av det uppdrag, som meddelats 1928 års tullkommitté, än även de
övriga förarbeten som erfordras för framläggande av proposition på grundval av
kommitténs utredningar, knappast kunna förväntas, att den slutliga prövningen
av det förslag, som kommittén kan komma att avgiva, skall kunna äga rum inom
de närmaste åren. Med tanke härpå har också vid tillsättandet av 1928 års tullkommitté
dåvarande chefen för handelsdepartementet anfört, att företagandet
av utredningen icke finge verka därhän, att förslag om av särskilda omständigheter
påkallade jämkningar eller ändringar i gällande tulltaxa förbleve oprövade
eller oavgjorda i avvaktan på slutförandet av de sakkunnigas arbete. Även
om bevillningsutskottet kommer att under den tid, som åtgår innan den nyssberörda
utredningens resultat kan föreläggas riksdagen, vidhålla sin hittills
intagna ståndpunkt att endast då särskilda skäl föreligga förorda ändringar
i tullskyddet, så synes det vara önskvärt, att frågor, som angå tulltaxans
tekniska gestaltning, i enlighet med nyss återgivna uttalande kunna upptagas
till behandling utan hinder av den pågående utredningen. Detta
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 11
sker emellertid lämpligast genom företagande av en sådan tulltaxans tekniska
revision i ett sammanhang, som Kungl. Maj:ts föreliggande förslag
åsyftar. Vid den allsidiga prövning av tulltaxan, som sedermera i sinom
tid stundar, måste en teknisk revision, som nu genomföres, komma lagstiftningsarbetet
tillgodo därutinnan, att uppmärksamheten då kan ägnas åt
de tullpolitiska synpunkterna mera odelat än fallet blivit, därest någon teknisk
omgestaltning av tulltaxan icke förut kommit till stånd.
Den vunna erfarenheten såväl av tulltaxans praktiska tillämpning som
under lagstiftningsarbetet liksom ock hänsynen till den praktiska planläggningen
av utredningsarbetet i dess helhet tala sålunda starkt för att
icke låta anstå med en omgestaltning av tulltaxan ur tekniska synpunkter
blott därför att den mera allsidiga prövning av tulltaxan, till vilken förarbeten
pågå, icke kan samtidigt företagas.
Såsom ett skäl för uppskjutande av den tekniska revisionen av tulltaxan
skulle möjligen kunna anföras, att övergången till en ny tulltaxa alltid måste
vara förenad med vissa olägenheter för det praktiska tulltaxeringsarbetet.
Då den föreslagna tulltaxan skiljer sig från den nu gällande huvudsakligen
endast i fråga om gruppindelning, specialisering, rubriknumrering och andra
dylika, mera formella anordningar, torde berörda olägenheter i förevarande fall
mestadels komma att inskränka sig därtill, att sådana av generaltullstyrelsen
meddelade anvisningar rörande tulltaxeringen, enligt vilka en vara skall
hänföras till en viss bestämd tulltaxerubrik, icke längre skulle kunna tilllämpas.
Dylika anvisningar lämnas dels i en för ändamålet utfärdad handbok
för tullbehandlingen, den s. k. varuförteckningen, dels i särskilda tullbehandlingscirkulär.
Enligt vad utskottet erfarit, ämnar generaltullstyrelsen,
därest en ny tulltaxa utfärdas, gå i författning om utarbetande och utgivande
av en ny varuförteckning. I denna förteckning skulle efter erforderliga
ändringar intagas sådana anvisningar rörande tulltaxeringen, som
fortfarande kunna anses hava en uppgift att fylla, varemot alla övriga anvisningar
skulle bortfalla. Genom att den gamla varuförteckningen, som sedan
länge ansetts vara i behov av omarbetning, sålunda skulle ersättas med en ny
varuförteckning och samtidigt de många anvisningarna rörande tulltaxeringen
underkastas gallring och revision, komme övergången till den nya tulltaxan
uppenbarligen att avsevärt underlättas och därjämte betydande direkta fördelar
för det löpande tulltaxeringsarbetet att uppnås. Då därtill kommer,
att den föreslagna nya tulltaxan i och för sig innebär avsevärda förenklingar
och lättnader i nämnda arbete, synes det, som om de praktiska olägenheterna
vid själva övergången till denna taxa skulle bliva mindre betydande
än de fördelar, som komme att vinnas under tillämpningen av den nya
taxan. Även för trafikens vidkommande synes taxeförslaget — oavsett den
tidsvinst, som kan ernås genom tulltaxeringsarbetets förenkling — framför
nu gällande taxa erbjuda vissa företräden, vilka böra vara ägnade att
underlätta orienteringen i tulltaxan.
I detta sammanhang har utskottet ur vad ovan meddelats från utred
-
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
ningen i ärendet velat erinra om följande. Kommerskollegium, som ansett,
att den tekniska revisionen av tulltaxan borde kunna genomföras utan hinder
av den pågående allmänna utredningen, har samtidigt givit uttryck åt den
uppfattningen, att det vore beklagligt, om det av 1925 års tulltaxerevision
avgivna förslaget icke kunde leda till ett snart genomförande av en från
statsverkets såväl som från näringslivets synpunkt angelägen reform av
tulltaxan. GeneraltulIstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra
mot att en revision av tulltaxan omedelbart verkställdes på grundval av
förslaget, vilket enligt styrelsens förmenande i väsentliga delar innebure
avsevärda tekniska förbättringar. Ej heller i lantbruksstyrelsens yttrande
har uttalats någon erinran mot att den tekniska revisionen redan nu komme
till stånd.
I betraktande av vad utskottet sålunda framhållit och återgivit har det
för utskottet gällt att bedöma, huruvida den utredning och det förslag, som
med förevarande proposition framlagts, giva utskottet tillfälle att för riksdagen
framlägga ett förslag till tekniskt reviderad tulltaxa, som kan av
utskottet till antagande förordas. I sådant hänseende vill utskottet anföra
följande.
Det uppdrag, som meddelats 1925 års tulltaxerevision, var ju icke begränsat
till en rent teknisk bearbetning utan medgav i angivna syften utredningar
och förslag, som kunde avse eller innebära ändring i det gällande tullskyddet.
Givet är emellertid, att, sedan en allsidig utredning angående det
gällande tullsystemet ur i första hand tullskyddets synpunkt numera påbörjats,
det är av betydelse, att en teknisk omgestaltning av taxan i möjligaste
mån avgränsas från vad som rätteligen hör till den mera sakliga utredningen.
Med denna utgångspunkt har utskottet tillmätt särskild betydelse
åt de av kommerskollegium framställda anmärkningar, vilka rikta sig emot
sådana av de sakkunniga föreslagna ändringar, som, utan att vara påkallade
av tulltekniska skäl eller avse att avhjälpa rena oformligheter i tullbeskattningen,
medföra rubbningar i gällande tullskydd.
I anslutning till den ståndpunkt i nu berörda hänseende, som 1928 års
tullkommitté, på sätt ovan nämnts, intagit, har ju också chefen för finansdepartementet
vid den inom departementet verkställda överarbetningen av
de sakkunnigas förslag i fråga om ett flertal taxenummer vidtagit jämkningar
i syfte att bibehålla det mått av tullskydd, som de nuvarande bestämmelserna
bereda. Sedermera har ävenledes bevillningsutskottet i enahanda
syfte föreslagit vissa ändringar i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget
till tulltaxa. Med de ändringar i det ursprungliga förslaget, som sålunda
numera vidtagits, föreligga, enligt utskottets mening, icke ur synpunkten
av rubbat tullskydd skäl till anmärkningar mot Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag. I övrigt föranleder detsamma från utskottets sida icke andra
anmärkningar än dem, som utskottet kommer att här nedan vid särskilda
punkter framställa.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
13
Utskottet har sålunda kommit till den uppfattningen, att en teknisk revision
av tulltaxan nu hör företagas på grundval av den föreliggande propositionen.
På sätt ovan (sid. 5) återgivits hade de sakkunniga tänkt sig, att Kungl.
Maj:t skulle låta inarbeta den statistiska varuförteckningen i det förslag till
tulltaxa, som Kungl. Maj:t komme att framlägga för riksdagen. Syftet
härmed var att avhjälpa olägenheten av de för tulltaxeringen erforderliga
tulltekniska och statistiska varubeteckningarnas uppdelning på skilda författningar.
Departementschefen har (se ovan sid. 9) såsom sin mening uttalat,
att berörda syfte i stället borde tillgodoses därigenom, att på Kungl.
Maj:ts föranstaltande av den av riksdagen antagna tulltaxan utgåves en för
praktiskt bruk avsedd särskild edition, i vilken den statistiska varuförteckningen
på lämpligt sätt inarbetats.
Bevillningsutskottet har funnit den av departementschefen avsedda anordningen
ändamålsenlig.
Utskottet övergår härefter till att’redogöra för resultatet av den granskning,
som inom utskottet ägnats förslagets detaljer. För undvikande av onödig
vidlyftighet kommer utskottet att här nedan särskilt yttra sig icke beträffande
varje paragraf eller taxenummer i förslaget utan endast i de delar,
där utskottet beslutat föreslå bestämmelser, avvikande från Kungl. Maj:ts
förslag, eller haft motioner att besvara eller eljest funnit särskild anledning
därtill.
Det förslag till tulltaxeförordning, som framlagts med propositionen, företer
vissa avvikelser från den nuvarande förordningen med tulltaxa för inkommande
varor. Till en början hava de mera konstitutiva bestämmelserna
i de till den nuvarande tulltaxan fogade »underrättelser om vad vid tulltaxans
tillämpning iakttagas bör» överflyttats till tulltaxeförordningen. I
samband härmed må nämnas, att enligt propositionen tulltaxeunderrättelserna.
då dessas övriga bestämmelser äro avsedda att utfärdas på administrativ
väg, helt och hållet bortfallit. Vidare hava ur tulltaxeförordningen utbrutits
de i de nuvarande §§ 11—13 intagna bestämmelserna rörande vissa
slag av tullrestitution. Dessa bestämmelser hava nämligen i reviderat skick
intagits i det förslag till förordning angående tullrestitution, som framlagts
för riksdagen i proposition den 8 februari 1929 (nr 66), över vilken utskottet
framdeles kommer att avgiva betänkande. I överensstämmelse med
vad Kungl. Maj:t föreslagit i proposition den 1 februari 1929 (nr 44) och
riksdagen med bifall till sistnämnda proposition numera beslutat (skr. nr 56),
har § 14, som innehåller stadganden angående lastpenningar, bortfallit. Slutligen
hava åtskilliga ändringar vidtagits med avseende å tulltaxeförordningens
Granskning
i detalj.
Tulltaxeför
ordningen.
Utskottets
yttrande.
Tulltaxan.
Nr 36.
Blommor
och blomdelar.
Nr 43.
Kvistar och
blad.
Motionen
II: 26.
Nr 112
och 252.
Blåsta oljor;
stand olja.
Motionen II:
351.
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
uppställning, varjämte bestämmelserna i förordningen underkastats bearbetning
av redaktionell art.
Mot de ändringar, Kungl. Maj:ts förslag till tulltaxeförordning sålunda
innehåller, har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Vid behandlingen av motionen nr 26 i andra kammaren av herr Nyländer
har utskottet i betänkande nr 13 föreslagit, att till rubrikerna 128 och
133 i gällande tulltaxa, motsvarande taxenumren 36 och 43 i Kungl.
Maj:ts nu föreliggande förslag, måtte i form av anmärkningar, att gälla
till och med den 31 december 1929, fogas bestämmelser, av innehåll att
torkade eller eljest för transporten konserverade, men icke på annat sätt
behandlade blomdelar samt kvistar och blad skola åtnjuta tullfrihet, därest
vid tullbehandlingen genom skriftligt intyg på tro och heder styrkes, att
varorna äro avsedda uteslutande för vidare yrkesmässig bearbetning. Då
nämnda betänkande numera vunnit riksdagens bifall, böra motsvarande bestämmelser
givetvis intagas även i den reviderade tulltaxan. Anmärkningar
av sådan innebörd som de nyssnämnda hava med hänsyn till vissa tillämpningsföreskrifter,
som komma att i administrativ ordning utfärdas, i Kungl.
Maj:ts förevarande förslag erhållit en i formellt hänseende något ändrad
avfattning, vilken här synes böra lända till efterföljd. Utskottet kommer
sålunda att i sin hemställan upptaga anmärkningarna i överensstämmelse
härmed.
I motionen nr 351 i andra kammaren har lierr Lithander yrkat, »att riksdagen
måtte besluta, att numren 112 och 252 i Kungl. Maj:ts förslag till
tulltaxa måtte erhålla följande lydelse:
Tull
för 100 kg
kronor
112 Linolja, rå, samt rov- och rapsolja; lin-, rov- och rapsolje
syror.
............................................................................................... 7
252 Linolja, blekt eller kokt, även oxiderad till fast form, samt
andra oljefernissor, utan tillsats av andra ämnen än mineraliska
torkmedel, härunder inbegripet standolja; blåst
lin-, rov- och rapsolja samt andra liknande blåsta oljor T;
ävensom sickativ, bestående av olja eller harts i förening
med metalloxider eller metallsalter N.................................... 10».
Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört i huvudsak följande.
Den praxis, som för närvarande tillämpades vid tullbehandlingen av blåsta
oljor, kunde icke stödja sig på något beslut från riksdagens sida och hade
ej heller varit föremål för prövning av regeringsrätten. Det vore därför
lämpligt, att riksdagen toge ställning till frågan om dessa oljors tullbeskattning.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 15
Blåsningen av linolja och andra dylika oljor skedde vanligen vid högre
temperatur och medförde en väsentlig förändring av oljans egenskaper.
Varje blåst olja utgjorde sålunda en övergångsprodukt till motsvarande kokt
olja, varför gränsfall, som vore svåra att bedöma, lätt kunde uppstå. Däremot
mötte ingen svårighet att skilja rå linolja från blåst linolja. Det vore
därför ur tullteknisk synpunkt önskvärt, att de blåsta oljorna likställdes
med de kokta. Detta vore även motiverat av den bearbetning, som de
blåsta oljorna undergått och som vore av större omfattning än blekningsproceduren,
vilken ansetts böra föranleda, att blekt linolja i tullbeskattningsavseende
likställdes med kokt linolja.
Beträffande standolja, nu upptagen i rubriken 1118, bjöde försiktigheten,
att varan fortfarande omnämndes i motsvarande tulltaxerubrik.
Lin-, rov- och rapsoljor behandlas understundom på det sättet, att luft
eller syrgas inblåses vid förhöjd temperatur, varvid oljans konsistens förändras,
så att den blir lämpligare för vissa ändamål. Enligt hittills tilllämpad
praxis utövar dylik behandling av varan ej inflytande på tulltaxeringen.
Motionärens yrkande innebär, att den nuvarande tullsatsen för
ifrågavarande slag av blåsta oljor, vilken även i Kungl. Maj:ts förslag är
upptagen till 7 öre för kilogram, skulle höjas till 10 öre.
Enligt vad utskottet inhämtat fördyras oljan genom blåsningen med 2—3
öre för kilogram. Understundom lär den blåsta oljan icke betinga högre
pris än den oblåsta, vilket förklaras därav, att man genom den viktökning
av oljan, som uppstår genom blåsningen, erhåller kompensation för de med
blåsningen förenade kostnaderna.
Några tulltekniska svårigheter av den art motionären befarar synas hittills
icke hava gjort sig gällande och då taxeförslaget beträffande de blåsta
oljorna endast fastslår hittills tillämpad praxis, torde man knappast hava
anledning att antaga, att dylika svårigheter för framtiden skola uppstå. Ej
heller med hänsyn till arten av den bearbetning, de blåsta oljorna undergått,
har utskottet funnit sig böra tillstyrka den föreslagna tullförhöjningen.
Det förhållandet, att standolja icke upptagits i taxenumret för kokt linolja,
har i de sakkunnigas betänkande motiverats därmed, att nämnda olja endast
är att betrakta såsom ett slag av kokt linolja. Av sålunda angivet skäl
och då standoljan säkerligen kommer att omnämnas i varuförteckningen till
tulltaxan, torde varan ej behöva upptagas i taxenumret.
Utskottet kommer alltså att i sin hemställan upptaga godkännande av
Kungl. Maj:ts förslag i fråga om taxenumren 112 och 252.
I anslutning till det i proposition nr 7 till innevarande riksdag framlagda
förslag, att tullen å socker, hänförligt till rubrikerna 158 och 159 i gällande
tulltaxa, skulle under tiden från och med den 1 mars 1929 eller den tidigare
dag Kungl. Maj:t bestämde till och med den 31 januari 1930 utgå med 13
öre för kilogram, har i Kungl. Maj:ts förevarande proposition under taxenummer
121 upptagits en anmärkning beträffande den ifrågasatta ändringen
av sockertullen, avseende januari månad sistnämnda år.
Utskottets
yttrande.
Anm. 1 till
nr 121.
Tallen å
socker.
Nr 134.
Hundbröd.
Motionerna
I: 231 och
11: 357.
Utskottets
;yttrande.
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
Sedan riksdagen numera (skr. nr 29) avslagit nämnda proposition om
förhöjd tull å socker, bör omförmälda, med 1 betecknade anmärkning utgå
ur taxeförslaget, varom utskottet alltså kommer att göra hemställan.
I motionen nr 231 i första kammaren har herr Sundberg hemställt, »att
riksdagen må besluta att i tulltaxan bibehålla en särskild rubrik för hundbröd
med tull av 25 öre per kilogram».
Liknande hemställan har framställts i motionen nr 357 i andra kammaren
av herr Mogård m. fl.
Beträffande vad som anförts till stöd för nämnda hemställan får utskottet
hänvisa till motionerna.
Före år 1921 utgick tullen för hundbröd med samma belopp som för vanliga
grövre hrödsorter, nämligen 6.5 öre för kilogram. Någon tillverkning
av hundbröd fanns ej då här i landet. I samband med den höjning av
vissa finanstullar, som vidtogs vid nämnda års riksdag, höjdes även tullen
å hundbröd till 25 öre för kilogram, vilken tullsats sedermera ägt bestånd.
De sakkunniga hava i sitt förslag i tullbeskattningsavseende likställt hundbröd
med annat grövre bröd och till stöd härför anfört, att efter den prissänkning,
som inträtt å varan, den höjda tullsatsen ej stode i rimlig proportion
till varuvärdet samt att hundbröd ej utgjorde en produkt av beskaffenhet
att höra beläggas med tull såsom lyxvara.
I den föreliggande propositionen har icke ifrågasatts någon ändring på
denna punkt av de sakkunnigas förslag.
Införseln av hundbröd, som år 1913 uppgick till 151,063 kilogram med
ett värde av 45,319 kronor har under de senare åren utgjort:
år
1924.................
............... 59,690
kilogram med ett värde
av
31,054
kronor
»
1925.................
............... 63,208
»
»
»
»
»
35,921
»
»
1926.................
............... 58,155
»
»
»
»
»
32,619
»
»
1927.................
............... 58,001
»
»
»
»
»
32,549
»
»
1928 (prelim. uppgift) 55,448
»
»
»
»
»
*
»
Enligt motionärernas uppgift utgör detalj handelspriset för svenskt hundbröd
95 öre och för engelsk vara 1 krona 20 öre för kilogram.
Då frågan om behovet av tullskydd beträffande den för landet nya tillverkningen
av hundbröd synes böra prövas i samband med den i 1928 års
tullkommitté pågående utredningen angående avvägningen av skyddstullarna,
har utskottet ansett sig böra förorda sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag,
att den för hundbröd nu gällande tullsatsen, 25 öre för kilogram, hibehålles.
Utskottet kommer sålunda att i sin hemställan upptaga ett särskilt taxenummer
för hundbröd med en tullsats av 25 kronor för 100 kilogram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. IT
Nummer 215 har avfattats under antagande att ett den 11 december 1928, Nr 215.
under förutsättning av riksdagens godkännande, mellan Sverige och Tyska för lacker
riket slutet tilläggsavtal till handels- och sjöfartstraktaten den 14 maj 1926 avsedda lösskulle
framläggas för och godkännas av den nu samlade riksdagen. ningsmedel
Riksdagen har numera godkänt nämnda, i proposition nr 186 framlagda ctc''
tilläggsavtal och i samband därmed bifallit Kungl. A la j: t s proposition nr
219, i vilken framlagts förslag till ändrad lydelse av rubriken 1226 y* i
gällande tulltaxa (se bevillningsutskottets betänkanden nr 14 och 15).
Avfattningen av taxenummer 215 i förevarande proposition överensstämmer
med sistnämnda förslag; och kommer utskottet att hemställa om godkännande
av omförmälda taxenummer.
I de likalydande motionerna nr 236 i första kammaren av herr österström Nr 340.
m. fl. samt nr 363 i andra kammaren av herr Holmström m. fl. har hem- s. £ kryssställts,
»att riksdagen vid ett bifall i huvudsak till Kungl. Maj:ts proposi- faner.
tion nr 65 matte däri vidtaga sådan ändring, att någon sänkning av den Motionerna
gällande tullen för plywood av gran och furu (kryssfaner) icke för närva- 1: 236 och
ande kommer till genomförande».
På förslag av 1906 års tulltaxekommitté upptogos hoppressade faner- eller Tullsatserna
träskivor (s. k. limbräder), vilka då ej voro föremål för tillverkning inom enli9tadlande
landet, med en tull av 10 öre för kilogram. Denna artikel har enligt mo- f<Ugt Kungl''!''
dernare terminologi och med anledning av växlande tillverkningsmetoder i Maj.ts forKungl.
Majcts förslag upptagits under benämningen »kryssfaner o. dyl.».
Tullsatsen gäller för närvarande alla slags kryssfaner utan avseende på träslagets
beskaffenhet. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle tullen nedsättas
till 5 öre för kilogram för kryssfaner av furu eller gran men bibehållas
för kryssfaner av andra träslag. Såsom skäl för den ifrågasatta ändringen
hade de sakkunniga anfört, att kryssfaner, som vore föremål för massproduktion,
ej borde draga högre tull än vanliga snickararbeten av enahanda
träslag.
Enligt vad som framgår av det propositionen bifogade utdraget ur statsrådsprotokollet
över flnansärenden hade i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift
industriaktiebolaget Furu-Plywood hemställt, att någon nedsättning icke
måtte vidtagas i nu gällande tullsats å ifrågavarande artikel. Föredragande
departementschefen hade emellertid icke ansett sig böra ifrågasätta någon
ändring i de sakkunnigas förslag.
Till stöd för sin hemställan hava motionärerna anfört i huvudsak följande. Motionärerna.
Sedan åtskilliga fabriker inom landet för tillverkning av s. k. krvssfaner
(plywood) nödgats nedlägga sin verksamhet, hade under de senare åren för
tillverkning av furuplywood anlagts flera stora fabriker med starkare ekonomisk
och teknisk grundval, i vilka betydande kapital investerats och eu
stor arbetaistam vunnit sin utkomst. Dessa fabriker hade tillkommit under
förlitande på det vid anläggningen rådande tullskyddet, och det vore icke
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 sand. It} lxäft. (Xr 20.) 2
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
Framställning
från Sveriges
snickeriexportförening
u. p. a.
Utskottets
yttrande.
rimligt att detta omedelbart efter fabrikationens igångsättande nedsattes till
hälften. Trots det nuvarande tullskyddet visade statistiken stigande importsiffror.
Skulle den föreslagna tullnedsättningen genomföras bleve följden,
att i större delen av södra Sverige utländsk vara på grund av gynnsammare
fraktförhållanden kunde levereras väsentligt billigare än svensk plywood,
och det vore tvivelaktigt om den inhemska industrien efter en tullsänkning
kunde fortsätta sin verksamhet. Detta sammanhängde med det
förhållandet, att den svenska tillverkningen av de bättre kvaliteterna, vilka
exporterades, vore beroende av den samtidiga tillverkningen av sämre kvaliteter,
som huvudsakligen endast kunde finna avsättning på den svenska
marknaden.
Till utskottet har överlämnats en till chefen för finansdepartementet ingiven
skrift från styrelsen för Sveriges snickeri-exportförening u. p. a.
I skriften har framhållits, hurusom plywood eller så kallade kryssfaner
av björk eller furu i betydande utsträckning användes av den svenska
snickeriindustri, som arbetar på export, enär det alltmera bleve vanligt att
fordringar uppställdes på att fyllningar i dörrar skulle göras av plywood.
Det hade visat sig, att konkurrerande utländska fabriker kunde köpa svensk
furuplywood till väsentligt billigare pris än våra svenska snickerifabriker. En
tull på plywood av 10 öre för kilogram betydde, om den helt utnyttjades, en
extra kostnad av 30 öre till omkring 1 krona för varje dörr, motsvarande betydligt
mera än den förtjänst exportörerna av dörrar kunde påräkna. För
den svenska dörrexportindustrien vore det av största betydelse, att ingen
som helst tull pålades plywood av furu eller björk. Skulle tullfrihet icke
medgivas, vore det nödvändigt, att restitution vid export erhölles under icke
allt för besvärliga former.
Så kallade kryssfaner tillverkades förr av lövträ. Först under de senare
åren har tillverkning av kryssfaner av furu kommit till stånd. Av motiveringen
till 1906 års tulltaxekommittés betänkande framgår, att upptagandet
av så kallade limbräder med en tull av 10 öre för kilogram föranleddes
därav, att tullen för andra bearbetade trävaror skulle bliva allt för hög för
nyssnämnda artikel. Frågan om tullen å kryssfaner av furu har däremot
icke förr än nu kommit under riksdagens prövning. Det kunde då synas
ligga nära till hands att lämna nu utgående tull orubbad, tills 1928 års
tullkommitté verkställt utredning angående behovet av tullskydd för tillverkningen.
Såsom framgår av ovannämnda skrift från Sveriges snickeriexportförening
u. p. a. är emellertid frågan av aktuellt intresse för den snickeriindustri,
som arbetar på export, varför utskottet ansett sig böra i detta
sammanhang upptaga denna tullfråga.
Av vår produktionsstatistik framgår, att tillverkningsvärdena för faner
och kryssfaner under de senare åren avsevärt stegrats, vilket till allra största
delen är att tillskriva den nya tillverkningen av kryssfaner (plywood) av
furu. Under det att tillverkningsvärdet år 1913 utgjorde 682,000 kronor,
varav 175,000 kronor för kryssfaner, uppgick detsamma år 1926 till
3,393,000 kronor, varav på kryssfanertillverkningen 2,364,000 kronor.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 19
Sedan sistnämnda år lär tillverkningen kava ytterligare stegrats. Motionärerna
uppgiva också tillverkningen för år 1928 av furuplywood till
6,000 å 7,000 ton, varav till förbrukning inom landet 4,000 å 5,000
ton. Enligt handelsstatistiken motsvarar det deklarerade värdet för exporten
i genomsnitt omkring 500 kronor per ton. Att döma härav skulle värdet av
1928 års tillverkning av kryssfaner av furu kunna antagas utgöra omkring 3 å
3.5 miljoner kronor. Tager man i betraktande vad motionärerna ytterligare
uppgivit, nämligen att 60 å 70 procent av den totala produktionen
utgöres av sämre kvaliteter, vilka i huvudsak finna avsättning endast på
den svenska marknaden, torde värdet stanna vid något lägre belopp.
Utförseln av kryssfaner utgjorde:
år 1925 653 ton med ett värde av 267,000 kronor
» 1926 1,219 » » » » » 469,000 »
» 1927 1,142 » » » » » 483,000 »
» 1928 2,166 » » » » » 1,048,000 »
Införseln av kryssfaner utgjorde:
år 1925 160 ton med ett värde av 103,000 kronor
» 1926 172 » » » » » 124,000 »
» 1927 231 » » » » » 149,000 »
» 1928 548 » » » » » 332,000 »
Enligt vad som uppgivits har importen hittills omfattat företrädesvis sådant
kryssfaner, som antingen icke alls eller endast i mindre omfattning tillverkas
inom landet, nämligen dels så kallat lamellträ med täckfaner av mahogny
och dels kryssfaner av vissa slag av lövträ. Det har även uppgivits, att
beträffande de sistnämnda vissa grannländer hade större konkurrensmöjligheter
på grund av bättre tillgång på kvistrent trä. Dessa slag av kryssfaner
beröras emellertid icke av den ifrågasatta tullnedsättningen, vilken endast
avser kryssfaner av furu eller gran.
Av vad ovan anförts torde framgå, att den inhemska tillverkningen av
kryssfaner av furu hastigt utvecklats till en storindustri. De snabbt uppgående
exportsiffrorna tyda också på, att ytterligare utvidgning av exportmarknaden
kan förväntas. Om hänsyn tages dels till den stegrade förbrukningen
inom landet av kryssfaner och dels till vad ovan anförts rörande beskaffenheten
av det kryssfaner, som införes, synes jämförelsen mellan produktions-
och införselsiffrorna giva anledning till antagandet, att den inhemska
tillverkningen av kryssfaner av furu intager en stark ställning gent emot
den utländska konkurrensen på hemmamarknaden. Vid tullfrågans bedömande
bör emellertid hänsyn även tagas till förbrukarnas intressen, särskilt gäller
detta den industri, som använder kryssfaner vid sina tillverkningar för
export. Visserligen kan erinras, att exportindustrien genom möjligheten
till tullrestitution icke är för inköp av sina halvfabrikat hänvisad uteslutande
till den svenska marknaden, men om en halvfabrikatsindustri genom
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
ett högt tullskydd kan uppehålla ett avsevärt högre pris på den inhemska
marknaden än vid export, kan detta givetvis icke undgå att inverka menligt
på förädlingsindustriens avsättningsmöjligheter på exportmarknaden. Även
må framhållas, att på här ifrågavarande område den exporterande
förädlingsindustrien sysselsätter större arbetarstam än halvfabrikatsindustrien.
Då halvfabrikatsindustrien för sin masstillverkning av kryssfaner enligt
förslaget skulle åtnjuta samma tullskydd för kilogram räknat som den mera
hantverksmässiga förädlingsindustrien, synes vederbörlig hänsyn hava
tagits till den förras intressen.
På grund av vad sålunda anförts har utskottet ansett sig böra avstyrka
motionerna och hemställa om godkännande av Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Nr 341.
Tunnbindararbeten;
lmggblock
samt fotställningar
därtill.
Motionerna
I:237 och
II: 359.
I de likalydande motionerna nr 237 i första kammaren av herr Kropp
och nr 359 i andra kammaren av herr Weibull har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att rubrik nr 341 i propositionsförslaget erhåller följande
lydelse:
tunnbindararbeten:
a.
av furu eller gran................................................
N 100 kg. 1: —
b.
av annat träslag.................................................
N 100 kg. 4: —
c.
huggblock samt fotställningar därtill; trämjöl,
ävensom träspån ej hänförlig till 337 ........
N 100 kg. 2: —,
Motionen Därjämte har herr Weibull i motionen nr 361 i andra kammaren hemII:S61-
ställt, »att riksdagen måtte besluta, att till rubrik 341 i propositionsför
slaget
fogas följande anmärkning:
Anm. Huggblock, sammanfogade av stavar av annat träslag än furu eller gran,
ävensom därtill hörande fotställningar av annat träslag än furu eller gran, tulltaxeras
som trävaror, bearbetade, ej särskilt nämnda, andra slag, andra, nr ,>48».
Tullsatserna För tunnbindararbeten utgår tullen för närvarande enligt taxerubrikerna
eniiyt gallan- 239 och 240 med 1 öre för kilogram, om de bestå av furu eller gran, och
tSET med fyra öre för kilogram, om de bestå av annat träslag. Huggblock (för
Kungl. Maj.ts styckning och hackning av kött) äro upptagna i rubriken 238 med en tull
företag. ^ 2 öre för kilogram. Häri innefattar Kungl. Maj:ts förslag vid nummer
341 den ändringen, att tullen för alla slag av tunnbindararbeten skall
utgå med 2 kronor för 100 kilogram. Därjämte äro till huggblock avsedda
fotställningar, vilka nu tulltaxeras såsom bearbetade trävaror, ej särskilt
nämnda, upptagna tillsammans med huggblock och skulle sålunda i likhet
med de sistnämnda draga en tull av 2 kronor för 100 kilogram.
Motio- Förslaget i motionerna nr 237 i första och nr 359 i andra kammaren avser,
narerna. att tull satserna för tunnbindararbeten måtte bibehållas vid nuvarande belopp,
samt förslaget i motionen nr 361, att begreppet huggblock måtte begränsas, sa
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
21
att det icke omfattade dylika block, sammanfogade av stavar av annat träslag
än furu eller gran, vilka sistnämnda block i stället skulle hänföras till nummer
348 i Kungl. Maj:ts förslag med en tull av 30 kronor för 100 kilogram.
Till stöd för sitt yrkande om bibehållande av de nuvarande tullsatserna
för tunnbindararbeten hava motionärerna till en början åberopat det
av Skånes handelskammare över de sakkunnigas förslag avgivna utlåtandet.
Handelskammaren hade anfört bland annat, att inom dess distrikt förekomme
en ganska betydande tillverkning av stav och bottnar av bok för
sinördrittlar, vilken industri genom den föreslagna tulländringen skulle få
sitt tullskydd reducerat till hälften. Enligt 1925 års industristatistik
funnes inom hela landet 22 tunnbinderier och drittelfabriker med ett tillverkningsvärde
av 2.1 miljoner kronor och en arbetsstyrka av nära 300
personer. Denna industri, som utgjorde en naturlig hjälpindustri till
mejerihanteringen och vore byggd på förädling av inhemskt råmaterial,
vore för närvarande utsatt för en synnerligen hård utländsk konkurrens,
beroende på en betydande överproduktion. På grund av tullfrågans betydande
skyddspolitiska räckvidd yrkade handelskammaren på de nuvarande
tullsatsernas bibehållande.
Med avseende å uttalandet i propositionen, att införseln av tunnbindararbeten
varit oväsentlig i jämförelse med den inhemska förbrukningen, varför
en sammanslagning av rubrikerna och därav följande obetydliga förskjutningar
i respektive tullsatser icke borde ingiva betänkligheter, hava motionärerna
erinrat, att prisläget för närvarande vore så nedpressat, att någon
import i större utsträckning icke kunde äga rum. Det vore emellertid påtagligt,
att en tullnedsättning, som reducerade tullskyddet från 16 till 8
procent av varuvärdet, under angivna förhållanden måste rubba industriens
konkurrensläge gent emot utlandet. En sådan tullnedsättning vore oförenlig
med den tekniska revisionens syfte.
I fråga om tullsatsen å huggblock och fotställningar därtill hade ovannämnda
handelskammare ävenledes avgivit yttrande. Härav framginge, att
huggblock, som vid tiden för den nuvarande tullsatsens tillkomst förekommit
i skäligen primitivt utförande, vilket motiverat tullsatsens obetydlighet,
nu tillverkades på ett mycket mera omständligt sätt. Blocken bestode nämligen
numera av rektangulära stavar av bok, vilka hyvlades och tandhyvlades
samt därefter sammansattes till block. Värdet uppginge också till
omkring 1 krona för kilogram och motsvarade ungefär värdet å de snickeriarbeten,
som droge en tull av 30 öre för kilogram.
Kommerskollegium hade också anslutit sig till handelskammarens förslag,
att ifrågavarande huggblock skulle i tulltaxeringsavseende likställas med
andra snickeriarbeten.
För egen del har motionären tillagt, att huggblock av nämnda beskaffenhet
vore att anse såsom en efter den nuvarande taxans införande uppkommen
tillverkning, vilken krävde revidering av de nuvarande bestämmelserna
i ovan angiven riktning.
Av den sålunda lämnade redogörelsen för industriens läge synes framgå,
att den nedsättning av tullen å tunnbindararbeten av annat träslag än furu
eller gran, som Kungl. Maj:ts förslag innebär, skulle kunna medföra skadliga
verkningar för den inhemska industrien.
Då tunnbindararbeten av furu äro med avseende å tillverkningens art
Utskottets
yttrande.
22
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
väsentligt skilda från tunnbindararbeten av andra träslag och man sålunda
i varje fall måste hava att räkna med en uppdelning av rubriken i statist- iskt avseende, synes det med hopförandet av de olika artiklarna under ge- mensam tullsats avsedda syftet, nämligen en begränsning av specialiseringen,
ändock icke bliva vunnet. Vidare torde böra nämnas, att de jämförande
siffror, som av de sakkunniga anförts till belysande av exportens omfatt- ning i förhållande till importen, kunna vara missvisande, enär, enligt vad
som numera blivit upplyst, exportsiffrorna avse även begagnat emballage
vilket torde ingå i väsentliga mängder.
Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet ansett sig böra tillstyrka
motionärernas hemställan, att de nuvarande tullsatserna för tunnbindararbe- ten bibehållas oförändrade.
Vad däremot beträffar tullen å huggblock, gäller denna fråga tydligen
en ny tillverkning, för vilken den tullsats, som fastställts för huggblock av
den förr gängse, grövre typen måhända icke är lämplig. Avvägningen av
denna tullsats synes emellertid tillhöra de frågor, som böra prövas av 1928
års tullkommitté.
Utskottet kommer fördenskull att beträffande huggblock tillstyrka Kungi.
Maj:ts förslag oförändrat.
Nr 465.
I propositionen har erinrats, hurusom, i samband med godkännandet av
Yllemattor,
knutna.
det mellan Sverige och Turkiet den 4 februari 1928 avslutade handels- och
sjöfartsavtalet, riksdagen nämnda år beslutat (skr. nr 80), att tullsatsen för
knutna yllemattor med mer än 250 knutar på en längd av 1 meter, vilka
äro upptagna i rubriken 395 i gällande tulltaxa, skulle nedsättas från 8
till 6 kronor för kilogram, samt att den ändrade tullsatsen skulle tillämpas
från och med den dag, då nämnda avtal trädde i kraft, vilket skulle ske
trettio dagar efter ratifikationshandlingarnas utväxlande. Vidare har an- förts, att enligt meddelande från utrikesdepartementet nämnda handels- och
sjöfartsavtal godkänts även från turkisk sida samt att ratifikationshand- lingarna kunde väntas bliva utväxlade, innan det föreliggande tulltaxeför- slaget bleve föremål för slutlig behandling av riksdagen. Med hänsyn
härtill hade tullsatsen för mattor av berörda slag upptagits till 600 kronor
för 100 kilogram.
Enligt vad utskottet inhämtat, har utväxling av ratifikationshandlingarna
ägt rum den 21 mars 1929. På grund härav kommer utskottet att hem- ställa om godkännande av taxenummer 465 i Kungl. Maj:ts förevarande
förslag.
Nr I överrubriken till nummer 479—483, som upptaga vävnader, ej sär
479—483.
skilt nämnda, helt eller delvis av ull, utan inblandning av silke, hava tillVävnader
lagts orden »ej hänförliga till nr 477». Då emellertid till sistnämnda numav
ull, utan mer hänföras endast vävnader, innehållande trådar med viss tillsats av silke,
inblandning gynes nämnda tillägg böra utgå, varom utskottet alltså kommer att göra
av silke. , .....
hemställan.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 23
I nummer 573 av Kungl. Maj:ts förslag till tulltaxa äro presenningar
i enlighet med de sakkunnigas förslag upptagna med en tull av 65 kronor
för 100 kilogram. Enligt rubriken 554 i gällande tulltaxa utgår tullen för
nämnda vara med 50 öre för kilogram.
I sin motivering för den av Kungl. Maj:t sedermera föreslagna tullförliöjningen
erinrade de sakkunniga till en början om följande.
I en under år 1922 till chefen för finansdepartementet ingiven skrivelse
hade Skånes handelskammare hemställt om höjning av tullen å presenningar
från nuvarande belopp av 50 öre till 70 öre för kilogram. Såsom skäl
härför hade anförts, bland annat, att den vävnad, som i allmänhet användes
för tillverkning av presenningar, vore, såsom hiinförlig till tulltaxerubriken
548, belagd med en tull av 60 öre för kilogram och att här sålunda
förelåge en oriktig avvägning av tullen mellan halv- och helfabrikaten. I
ett över nämnda framställning avgivet utlåtande hade kommerskollegium
och generaltullstyrelsen uttalat den uppfattningen, att den för prese lingar
gällande tullsatsen av 50 öre för kilogram sannolikt vore väl låg. Huru
stor förhöjning tullsatsen borde undergå för att motsvara en fullt ättvis
avvägning av alla på frågan inverkande faktorer förefölle ämbetsverken
ovisst. I anledning härav och då en ändring av tullsatsen för det dåvarande
näppeligen vore av större betydelse, hade ämbetsverken hemställt,
att framställningen icke måtte föranleda annan åtgärd, än att handlingarna
i ärendet toges i betraktande vid en kommande revision av tulltaxan.
Handlingarna hade sedermera överlämnats till 1925 års tulltaxerevision
för att tagas i övervägande vid fullgörande av det revisionen meddelade
uppdraget. Till revisionen hade jämväl direkt inkommit framställningar
om höjning av tullen å presenningar dels från nämnda handelskammare,
dels från ett antal tillverkare av ifrågavarande artikel. Slutligen hade vissa
tullförvaltningar framhållit oegentliglieten av att färdiga presenningar vore
underkastade lägre tull än den vävnad, av vilken de vanligen vore förfärdigade.
Efter att vidare hava framhållit, att 1906 års tulltaxekommitté vid avgivande
av sitt förslag utgått från att tullen å presenningar borde sättas
lika med tullen å den vävnad, av vilken de vanligen förfärdigades, och
från denna utgångspunkt föreslagit en tull av 50 öre för kilogram, motsvarande
lägsta tullen för oimpregnerade bomullsvävnader, anförde de sakkunniga
vidare följande.
Den inhemska presenningsindustrien betjänade sig för sin tillverkning
numera så gott som uteslutande av färdigimpregnerad duk, enär, särskilt
för de mindre tillverkarna, impregnering av vävnaden ställde sig för dyrbar
på grund av den erforderliga maskinella utrustningen. Då den impregnerade
duken droge en tull av 60 öre för kilogram, syntes åtgärder böra vidtagas
för åstadkommande av en riktigare proportion mellan tullsatserna ä
hel- och halvfabrikat. Man hade härvid att välja mellan en sänkning av
tullen å den vid tillverkningen använda duken och en höjning av tullen ä
den färdiga varan. Vid valet mellan dessa båda alternativ ville de sakkunniga
förorda det sistnämnda. Med hänsyn till det avfall, som uppstode
vid tillverkningen, borde tullen å färdiga presenningar sättas något högre
än tullen å den impregnerade vävnaden. Av sålunda angivna skäl föreslogo
de sakkunniga en tullsats av 65 öre för kilogram, d. v. s. 5 öre högre
än tullen å vävnaden.
Nr 573.
Presen
ningar.
De sakkunniga.
24
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
Utskottetx Även om tullsatserna å hel- och halvfabrikat, såsom den verkställda utyttrande.
reclnintjrerl giver vid handen, icke stå i lämpligt förhållande till varandra,
synes denna omständighet hittills icke hava lagt hinder i vägen för bedrivandet
av presenningstillverkning här i landet. Av handelsstatistiken framgår
nämligen, att importen varit jämförelsevis obetydlig. Sålunda har den
införda kvantiteten utgjort
under år 1926 ........................................ 13,355 kilogram
» » 1927 ........................................ 12,537 »
» » 1928 ........................................ 13,640 »
Med hänsyn härtill synes, utan att några viktigare ekonomiska intressen
äventyras, med prövningen av frågan om ändrad tull för presenningar
kunna anstå i avvaktan på resultatet av 1928 års tullkommittés utredning.
Utskottet kommer följaktligen att hemställa om sådan ändring i Kungl.
Maj:ts förslag, att tullen å presenningar bestämmes till 50 kronor för 100
kilogram.
Nr Såsom i det föregående omnämnts hade de sakkunniga beträffande vissa
619—620. artiklar föreslagit övergång från brutto- till nettoförtullning, utan att nå
Emballage-
gon däremot svarande höjning av tullen ifrågasatts. Så var förhållandet
bestammel- mej skodon av skinn. Vid den granskning, som de sakkunnigas förserna
lar
skodon s''afi sedermera undergått inom ämbetsverken, hade från industrihåll upplysts,
att vikten av emballaget för skodon av skinn uppginge till 10—25
procent av skodonens bruttovikt, i anledning varav kommerskollegium avstyrkt
den föreslagna ändringen.
Enär en övergång till nettoförtullning, särskilt vad finare damskodon beträffade,
skulle medföra en icke avsedd rubbning i det nuvarande tullskyddet,
har departementschefen ansett sig icke böra följa de sakkunnigas förslag
angående nettoförtullning av skodon, hänförliga till taxenumren 619 och 620.
Från en representant för importen av skodon har utskottet mottagit en
skrift, i vilken hemställts, att utskottet måtte hos riksdagen förorda, att
skodon skola förtullas efter nettovikten. Till stöd härför har framhållits,
att största delen av de till nyssnämnda taxenuminer hörande skodon, som
hit infördes, redan nu inkomme utan kartongemballage och att det därför
vore av ringa betydelse ur tullskyddssynpunkt, om nettoförtullning infördes,
vilket emellertid av praktiska skäl vore till fördel, enär skodonen då
skulle kunna införas i den förpackning, som bäst lämpade sig. I skriften
hava vidare meddelats uppgifter angående tullskyddet för vissa slag av
skodon och arbetslönen vid svensk fabrik för motsvarande vara, enligt
vilka uppgifter tullskyddet skulle överstiga arbetslönen.
Emot dessa uttalanden har Svenska skofabrikantföreningen i en till utskottet
ingiven skrift anmärkt, att skodon visserligen på senare tiden införts
från frihamn utan kartonger, men att detta skett i strid mot bestämmelserna
i frihamnsförordningen, i vilket missförhållande, sedan uppmärksamheten
blivit fästad därå, rättelse förmodligen komme att ske.
Beträffande frågan om tullskyddet för skoindustrien påginge för närvarande
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
25
inom 1928 års tullkommitté utredning, vars resultat lämpligen borde avvaktas,
innan ändringar vidtoges i nu bestående förhållanden.
Bibehållandet av de för tulltaxeringen av skodon nu gällande emballagebestämmelserna
torde ur tullskyddssynpunkt vara av mindre betydelse i
fråga om grövre skodon, under det att denna fråga beträffande finare slag
av skodon — särskilt damskodon — obestridligen står i intimt samband
med frågan om tullskyddets höjd. Då 1928 års tullkommitté vid sin utredning
helt visst kommer att ägna även emballagefrågan för ifrågavarande
varuslag sin uppmärksamhet, har det synts utskottet lämpligast att i förevarande
avseende icke föregripa nämnda utredning.
Utskottet kommer sålunda att på denna punkt tillstyrka bifall till Kungl.
Maj:ts förslag.
I motionen nr 360 i andra kammaren av herr Weibull har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta,
att rubrik nr 860 i propositionsförslaget erhåller följande lydelse:
860
a.
Kul- och rullager samt delar därtill
finarbetade ....................................
100 kr.
10: —
b.
andra slag
vägande per stycke högst 15 kg............
......... X
100 kg.
40: —
c.
av större vikt.........................................
......... X
100 kg.
20: — »
Till stöd för detta förslag, vilket avser bibehållande av gällande tullsatser
för andra än finarbetade kul- och rullager samt delar därtill, har
anförts i huvudsak följande.
I nu gällande tulltaxa vore kul- och rullager enligt rubrikerna 1047—1051
upptagna med skilda tullsatser efter graden av bearbetning och artiklarnas
styckevikt. I de sakkunnigas förslag hade nämnda varuslag åsatts en enhetlig
tull av 10 procent av värdet. Häremot hade erinrats, att tillverkning
av icke precisionsarbetade rullager, hänförliga till rubrik 1050, i skydd av
gällande tull av 40 öre per kilogram numera upptagits vid åtskilliga verkstäder,
samt att denna fabrikation till huvudsaklig del måste nedläggas, om
tullen enligt förslaget nedsattes till 10 procent av värdet. Med hänsyn härtill
hade kommerskollegium tillstyrkt, att rullager utbrötes ur den föreslagna
rubriken med särskiljande av icke precisionsarbetade rullager, för
vilka nu gällande tullskydd borde bibehållas.
Detta yrkande hade givit anledning till en undersökning rörande förhållandet
mellan värde och vikt för rullager, hänförliga till nämnda rubrik,
varvid det framgått, att värdena å ifrågavarande artiklar vore högst
växlande. I följd härav hade sakkunnigeförslaget i propositionen blivit biträtt.
Häremot kunde emellertid erinras, att, även om det specifika värdet å hithörande
artiklar växlade inom ganska vida gränser, det dock icke rådde
nagot tvivel därom, att den övervägande delen av denna tillverkning för
närvarande åtnjöte ett högre tullskydd än 10 procent av varuvärdet, samt
att den föreslagna övergången från vikt- till värdetull med tillämpning av
nämnda procentsats komme att allvarligt inverka på tillverkningens existens
-
Utskottets
yttrande.
Nr 860.
Kul- och
rullager.
Motionen
IT: 300.
Utskottets
yttrande.
Nr 957.
Plåtsaxar.
Nr 1062.
Skepps
dockor.
Motionerna
1:230 och
11:358.
26 Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
möjlighet. Vid sådant förhållande hörde prövningen av detta tulispörsmål
icke upptagas i nu förevarande sammanhang utan i stället ankomma på
1928 års tullkommitté.
Före nu gällande tulltaxas tillkomst hänfördes de i motionen avsedda
kul- och rullagren till rubriken »Maskiner, redskap och verktyg eller delar
därav, ej specificerade» med en tull av 10 procent av värdet. Vid övergången
från värdetull till vikttull hade 1906 års tulltaxekommitté beträffande
kul- och rullager med en styckevikt av 1 — 15 kilogram räknat med att
värdet motsvarade 240 å 600 kronor för 100 kilogram, varvid emellertid
hänsyn icke tagits till finarbetade kullager inom nämnda viktgrupp.
Enligt de uppgifter, som kommit utskottet tillhanda och vilka avse icke
finarbetade rullager till s. k. tippvagnar samt dylika lager och delar därav
till slåtter- och skördemaskiner, synas prisen vara mycket växlande. Sålunda
hava de uppgivna värdena motsvarat för 100 kilogram räknat för rullager,
avsedda till s. k. tippvagnar och av svensk tillverkning, 46—96 kronor
samt för dylika lager av utländsk tillverkning 32—51 kronor, för rullager
till skördemaskiner 385—720 kronor samt för gjutna rullagerringar till
slåttermaskiner 33 kronor, de båda senare artiklarna av utländsk tillverkning.
övergången från värde- till vikttull för nämnda, ur importsynpunkt
betydande artiklar har sålunda medfört en mycket ojämn tullbeskattning,
i det att vikttullen motsvarat från 5.5 till 125 procent av varuvärdet. Till
förekommande av dylika oformligheter i tullbeskattningen synes en återgång
till förutvarande värdetull, vilken ungefärligen motsvarar det nuvarande
genomsnittliga tullskyddet för dylika industriartiklar, vara väl
motiverad.
Utskottet har följaktligen ansett sig böra avstyrka bifall till förevarande
motion och kommer sålunda att hemställa om godkännande av taxenummer
860 i Kungl. Maj:ts förslag.
I de likalydande motionerna nr 230 i första kammaren av herr Boman
och nr 358 i andra kammaren av herr Nyländer har hemställts, »att riksdagen
måtte, med ändring i vissa delar av det i Kungl. Maj:ts proposition
nr 65 framlagda förslaget till ny tulltaxa, besluta, att nedan angivna rubriker
skola hava följande lydelse:
957 Plåt- och fasonjärnssaxar samt stans-, bocknings-, riktnings-,
plåthyvlings- och plåtskärpningsmaskiner, vägande per
stycke mer än 8,000 kg............................................................. fria
Fartyg, andra än luftfartyg, båtar och skeppsdockor, även
med tillbehör:
1062 andra........................................................................................... fria».
Till stöd för denna hemställan hava motionärerna anfört i huvudsak
följande.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
27
Beträffande tullfrihet för plåtsaxar:
Enligt rubriken 1002 i nu gällande tulltaxa medgåves tullfrihet för stansmaskiner,
fasonjärnssaxar samt bocknings- och riktningsmaskiner för plåt
och rör, för så vitt sådana maskiner vägde per stycke netto mer än 8,000
kilogram. Denna bestämmelse hade tillkommit på framställning av representanter
för den inhemska skeppsbyggerinäringen, vilken syntes vara den
enda, som hade användning för dylika tunga plåtbearbetningsmaskiner.
På sin tid hade Sveriges varvsindustriförening till 1925 års tulltaxerevision
ingivit förslag, att ovannämnda tulltaxerubrik skulle — för att i
största möjliga utsträckning fylla det syftemål, som avsetts med bestämmelsen
om tullfrihet för sådana varvsindustriens tyngre maskiner, vilka icke
vore föremål för tillverkning här i landet — utökas med plåtsaxar, plåthyvlar
och plåtskärpningsmaskiner. I de sakkunnigas förslag hade också
under nr 812 upptagits plåthyvlings- och plåtskärpningsmaskiner såsom tullfria.
Däremot hade de sakkunniga, efter samråd med representanter för
den inhemska verkstadsindustrien, icke ansett sig böra utsträcka förslaget
om tullfrihet till att omfatta även plåtsaxar.
Ett undantagande av plåtsaxar från bestämmelsen om tullfrihet skulle
emellertid i hög grad förringa värdet av den lättnad för skeppsbyggeriet.
som tullfrihet för i nämnda rubrik angivna maskiner vore avsedd att medföra.
Plåtsaxen utgjorde nämligen såsom enkelmaskin en i skeppsbyggeriet
allmänt förekommande typ av maskiner. Dessutom användes den i mycket
stor utsträckning i kombination med andra maskiner, huvudsakligen stansar,
pressar och fasonjärnssaxar. Med avseende å dessa kombinationer hade de
sakkunniga anfört, att praxis hittills i allmänhet syntes hava gått i den
riktningen att, därest en maskin varit av den karaktär, att anledning funnits
att hänföra densamma såväl till den ena som den andra av två rubriker
med olika tullsatser, tullbehandlingen skett enligt den rubrik, för vilken
den högre tullsatsen vore stadgad. Denna praxis i förening med plåtsaxens
undantagande från tullfrihet komme sålunda i själva verket att medföra,
att en stor del av de för skeppsbyggnadsändamål användna maskinerna
bleve fullbelagda.
Då tillverkningen inom landet av ifrågavarande tyngre plåtsaxar förekomme
i mycket ringa, om ens någon omfattning, syntes tullens bibehållande
å nämnda artikel sakna nämnvärd betydelse för den inhemska
verkstadsindustrien.
Beträffande tullfrihet för skeppsdockor:
Nuvarande tulltaxa liksom det i Kungl. Maj:ts proposition nr 65 framlagda
taxeförslaget upptoge icke skeppsdockor under någon rubrik, varemot
tullrestitutionsförordningen särskilt omnämnde skeppsdockor och jämställde
dessa i restitutionshänseende med fartyg. Man skulle vara benägen antaga,
att i konsekvens härmed skeppsdockor även i tullbehandlingsavseende likställdes
med fartyg, vilket även torde få anses i tekniskt avseende väl motiverat.
Så vore emellertid icke förhållandet. I den av generaltullstyrelsen
utfärdade varuförteckningen till gällande tulltaxas rubriker nr 1088—89.
som upptaga fartyg och båtar, återfunnes nämligen följande anvisning:
»flytande skeppsdockor och pontonkranar hänföras till rubrik nr 1034. Därtill
hörande motorer tullbehandlas särskilt för sig.» Skeppsdockor med därtill
hörande hjälpmedel belädes sålunda med värdetull efter 10 procent.
Tullskydd för flytande skeppsdockor beredde enligt uttalande från svenska
varvsindustriens representanter ingen som helst nytta för skeppsbyggerinäringen,
då dennas intressen vore fullt tillgodosedda genom rätten till tull
-
28
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
Utskottets
yttrande.
restitution för det vid byggandet använda materialet. Ur statsfinansiell
synpunkt hade tullen ingen större betydelse, då införsel förekomme endast
vid enstaka tillfällen. Däremot innebure tullen för de varv, som önskade
hålla sin tekniska utrustning på högsta plan, en icke oväsentlig belastning,
då fråga vore om anskaffandet från utlandet av en färdig docka.
Syftet med förevarande motion är att bereda tullfrihet för vissa vid
skeppsbyggerinäringens bedrivande erforderliga tekniska hjälpmedel. Såsom
motionärerna anfört har ett steg i denna riktning redan tagits i nu gällande
tulltaxa, i det att vissa inom skeppsbyggeriet använda tyngre maskiner,
vilka icke äro föremål för tillverkning inom landet i nämnvärd omfattning,
tinnas upptagna i rubriken 1002 med tullfrihet. En utvidgning av tullfriheten
har sedermera på de sakkunnigas hemställan föreslagits, i det att,
enligt nummer 957 i Kungl. Maj:ts taxeförslag dels den för bocknings- och
riktningsmaskiner för plåt och rör nu gällande tullfriheten skulle utsträckas till
alla bocknings- och riktningsmaskiner av i taxenumret angiven vikt, dels
tullfrihet skulle komma att medgivas för plåthyvlings- och plåtskärpningsmaskiner
inom den angivna viktgruppen. Enär, enligt vad som numera
blivit upplyst, den inhemska maskinindustrien icke har intresse av tullens
bibehållande för tyngre plåtsaxar, synes det stå i god överensstämmelse med
ovannämnda vidtagna eller ifrågasatta åtgärder på tullagstiftningens område,
att även sistnämnda maskiner bleve fria från tull.
Frågan om tullbeläggningen av skeppsdockor synes närmast vara av tullteknisk
art. Enligt den av generaltullstyrelsen utfärdade varuförteckningen
skola skeppsdockor i tullbeskattningsavseende hänföras till maskiner, ej särskilt
nämnda, och bliva sålunda belagda med 10 procents värdetull. Angående
riktigheten av denna princip för tullbehandlingen synas meningarna
vara delade. Intill dess nu tillämpad tullbeliandlingspraxis blir efter klagomål
i regeringsrätten prövad, lär man emellertid hava att räkna med tilllämpningen
av ovannämnda värdetull vid införsel av skeppsdockor. Då
från varvsindustriens sida — den enda industri som skulle kunna tänkas
hava någon fördel av tullens bibehållande — önskemål framställts om tullens
borttagande, synes ur tullskyddssynpunkt anledning icke föreligga att längre
tullbeskatta ifrågavarande, för skeppsbyggerinäringen erforderliga hjälpmedel.
Ur statsfinansiell synpunkt synes icke heller beredandet av tullfrihet för
nämnda varuslag vara av större betydelse, enär införsel förekommer blott
någon enstaka gång.
Angående det i motionerna föreslagna sättet för ifrågavarande taxeändringar
har utskottet icke haft något att erinra.
Med hänsyn till betydelsen för landet av att den inhemska, praktiskt taget
icke tullskyddade varvsindustriens möjlighet till anskaffning av tekniska
hjälpmedel icke försvåras och då införandet av tullfrihet beträffande de i
motionerna angivna artiklarna icke skulle skada andra berättigade intressen,
har utskottet funnit sig böra tillstyrka motionerna.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 29
Under åberopande av vad ovan anförts, får utskottet hemställa,
1) att Kungl. Maj:ts med förevarande proposition nr
65 framlagda förslag till tulltaxeförordning måtte av
riksdagen antagas; samt
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
med propositionen framlagda förslag till tulltaxa icke kunnat
av riksdagen oförändrat bifallas,
2) i anledning av motionen II: 26 av lierr Nyländer,
besluta, att till nummer 36 i Kungl. Majrts förslag
skall fogas en så lydande anmärkning:
Anm. För torkade eller eljest för transporten konserverade,
men icke på annat sätt behandlade blomdelar,
som införas för vidare yrkesmässig bearbetning, skall tull
icke utgå.;
3) likaledes i anledning av motionen II: 26 av herr
Nyländer, besluta, att till nummer 43 i Kungl. Maj:ts
förslag skall fogas en så lydande anmärkning:
Anm. För torkade eller eljest för transporten konserverade,
men icke på annat sätt behandlade kvistar och
blad, som införas för vidare yrkesmässig bearbetning,
skall tull icke utgå.;
4) med avslag å motionen II: 351 av herr Lithander,
godkänna nummer 112 och 252 i Kungl. Maj:ts förslag,
så lydande:
Tull
för 100 kg
kronor
Vegetabiliska, feta oljor samt växtfett och
andra vegetabiliska fettämnen, ej hänförliga
till annat nummer:
linolja, rå, samt rov- och rapsolja, även
blåsta, samt andra liknande blåsta
oljor; lin-, rov- och rapsoljesyror ........ T 7: —
Linolja, blekt eller kokt, även oxiderad till
fast form, samt andra oljefernissor, utan
tillsats av andra ämnen än mineraliska
torkmedel.... T; ävensom sickativ, bestående
av olja eller harts i förening med metalloxider
eller metallsalter .... N .................... 10: —
Hemställan.
30
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
5) besluta, att anm. 1 till nummer 121 i Kungl.
Maj:ts förslag skall utgå;
6) med bifall till motionerna 1:231 av herr Sundberg
och II: 357 av herr Mogård m. fl., besluta, att
efter nummer 133 i Kungl. Maj:ts förslag skall intagas
ett så lydande taxenummer:
Tull
för 100 kg
kronor
Bröd:
hundbröd ................................................... N 25: —
7) godkänna nummer 215 i Kungl. Maj:ts förslag;
8) med avslag å de likalydande motionerna 1:236
av herr österström m. fl. och II: 363 av herr Holmström
m. fl., godkänna nummer 340 i Kungl. Maj:ts
förslag, så lydande:
Tnll
för 100 kg
kronor
Fanerskivor av 7 mm tjocklek eller därunder
samt hoppressade faner- eller träskivor
(s. k. kryssfaner o. dyl.) av annat
träslag än furu eller gran ........................ N 10: —
9) i anledning av de likalydande motionerna 1:237
av herr Kropp och II: 359 av herr Weibull samt med
avslag av motionen II: 361 av herr Weibull, besluta, att
i stället för nummer 341 i Kungl. Maj:ts förslag skola
upptagas tre så lydande taxenummer:
Tull
för 100 kg
kronor
Huggblock samt fotställningar därtill; trämjöl;
ävensom träspån, ej hänförlig till
nr 337............................................................ N 2: —
Tunnbindararbeten:
av furu eller gran..................................... N 1: —
av annat träslag ...................................... N 4: —
10) godkänna nummer 465 i Kungl. Maj:ts förslag;
11) besluta, att i överrubriken till numren 479
—483 i Kungl. Maj:ts förslag orden »ej hänförliga till
nr 477» skola utgå;
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
31
12) att nummer 573 i Kungl. Majcts förslag måtte
erhålla följande ändrade lydelse:
Tull
för 100 kg
kronor
Presenningar ............................................... N 50: —
13) godkänn^ numren 619 och 620 i Kungl. Maj:ts
förslag, så lydande:
Tull
för 100 kg
kronor
Skodon, ej hänförliga till nr 616—617:
andra:
av skinn:
med bottnar, fastsatta vid ovanlädret
och bindsulan uteslutande medelst
pligg, stift eller skruvar; ävensom
skodon av pälsverk........................E 200: —
andra, nåtlade överdelar härunder
inbegripna........................................E 600: —
14) med avslag å motionen II: 360 av herr Weibull,
godkänna nummer 860 i Kungl. Maj:ts förslag, så
lydande:
Kul- och rullager samt delar därtill 100 kr. 10: —
15) med bifall till de likalydande motionerna I: 230
av herr Boman och II: 358 av herr Nyländer, i vad
desamma avse tullfrihet för plåtsaxar, besluta, att
nummer 957 i Kungl. Maj:ts förslag skall hava följande
ändrade lydelse:
Tull
för 100 kg
kronor
Plåt- och fasonjärnssaxar samt stans-, bocknings-,
riktnings-, plåthyvlings- och plåtskärpningsmaskiner,
vägande per stycke
mer än 8,000 kg ........................................ fria
16) med bifall till de likalydande motionerna I: 230
av herr Boman och II: 358 av herr Nyländer, i vad
desamma avse tullfrihet för skeppsdockor, besluta, att
32
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
överrubriken till numren 1061 och 1062 i Kungl. Maj:ts
förslag skall hava följande ändrade lydelse:
»Fartyg, andra än luftfartyg, båtar och skeppsdockor,
även med tillbehör:»; och
17) godkänna de delar av Kungl. Maj:ts förslag till
tulltaxa, beträffande vilka utskottet icke vare sig ovan
i punkterna 2)—16) gjort hemställan eller nedan i punkterna
18) och 19) gör anmälan.
I avseende å den i Kungl. Maj:ts förevarande förslag till tulltaxa
under avdelning »II. Vegetabiliska ämnen.» upptagna underavdelningen
»C. Frukter och bär, ätbara.», omfattande numren 63—73, liksom ock
rörande motionen nr 235 i första kammaren av herr Dahl kommer utskottet
att yttra sig i det betänkande, som utskottet har att avgiva i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 64 angående ändring i gällande tulltaxa,
i vad angår vissa slag av frukter, samt i sistnämnda ämne väckta motioner;
vilket utskottet får för riksdagen
18) anmäla.
De i Kungl. Maj:ts förslag till tulltaxa under ovan omförmälda avdelning
II, underavdelning »D. Kolonialvaror och kryddor.» upptagna numren
74—76 för kaffe och kaffesurrogat samt te kommer utskottet att upptaga
till behandling i samband med dels de i andra kammaren väckta motionerna
nr 27 av herr Herou m. fl. om upphävande av tullsatserna för
obränt samt bränt eller rostat kaffe samt nr 250 av herr Laurin om sänkning
av kaffetullen och dels de likalydande motionerna nr 90 i första
kammaren av herr Möller och nr 151 i andra kammaren av herr Hansson
i Stockholm, i vad desamma avse sänkning av kaffetullen; vilket utskottet
får för riksdagen
19) anmäla.
Beträffande det av Kungl. Maj:t med förevarande proposition framlagda
förslag till taratariff ämnar utskottet yttra sig först sedan utskottet
avgivit betänkande i de under punkterna 18) och 19) här ovan berörda
ämnen; vilket utskottet får för riksdagen
20) anmäla.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 33
Slutligen får utskottet hemställa,
21) att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att,
sedan riksdagen meddelat Kungl. Maj:t sina beslut i
anledning av propositionen nr 65 i dess helhet, i fråga
om paragraf- och nummerbeteckningar i Kungl. Maj:ts
förslag, jämväl vad angår däri intagna hänvisningar,
vidtaga sådana ändringar, som påkallas av riksdagens
beslut.
Stockholm den 17 april 1929.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande:
vid beslut angående punkterna 1)—13) och 15)—21):
herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Örne, Boman, Kristensson*, K. Oscar
Ericson i Oberga, Leander, Björnsson, Johansson i Arkösund*, Bengtsson i Kullen, Hamrin,
Björklund, Nyländer, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Eorssberg, Johansson i Krogstorp,
Heiding och Werner;
vid beslut angående punkten 14):
herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bergman, Örne, Boman, Kristensson*, K. Oscar Ericson
i Oberga, Leander, Björnsson, Johansson i Arkösund*, Bengtsson i Kullen, Hamrin, Björklund,
Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Wahlmark*, Eorssberg, Lithander*, Johansson i Krogstorp,
Heiding och Werner.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 sand. 16 haft. (Nr 20.)
34
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
Reservationer
av herrar Bergman, K. Oscar Ericson i Oberga, Leander, Hamrin, Nilsson
i Hörby och Heiding, som ansett, att utskottets yttrande bort hava
följande lydelse:
»Propositionen grundar sig på en utredning, vilken utförts av tvenne
sakkunniga personer med uppdrag att verkställa ’en revision av tulltaxan
i mera tekniskt avseende, med huvudsakligt syfte att ernå förenklingar samt
större översiktlighet och klarhet i fråga om tullbeskattningens syftemål’.
De sakkunnigas uppdrag begränsades visserligen icke till en teknisk revision,
ehuruväl den tekniska revisionen skulle vara huvudsaken, utan det skulle
även omfatta en överarbetning till förekommande av vissa oformligheter i
tullbeskattningen, som icke varit förutsedda. Vid detaljgranskning av propositionen
har emellertid utskottet kommit till den uppfattningen, att förslaget
i vissa delar innebär sådana förändringar i fråga om tullsatserna,
att det måste anses gå långt utöver en blott teknisk revision. Sålunda innebär
förslaget rubbningar i den nu gällande tulltaxan i ett stort antal fall,
åstadkomna dels genom direkta höjningar eller sänkningar och dels genom
sammanslagning av två eller flera rubriker med olika tullsatser till en
gemensam. I vissa fall ha förändringarna åstadkommits genom övergång
från vikt- till värdetull och från brutto- till nettoförtullning.
Vid 1927 års riksdag beslöts, som bekant, att i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om en omsorgsfull och
förutsättningslös utredning, huruvida och i vad mån tulltaxan kunde behöva
omarbetas för att fylla de krav, som numera måste ställas på densamma.
Enligt utskottets uppfattning kunna dessa direktiv ej tolkas på
annat sätt än att därmed avses möjlighet till förändring av tulltaxan i alla
avseenden, där så befmnes nödvändigt. Riksdagen begärde vidare en undersökning,
om vårt nuvarande tullsystems inre byggnad vore sådan, att det
svenska näringslivets intressen och folkhushållningen i allmänhet därigenom
bäst främjades. I sådant syfte borde bland annat, enligt riksdagens mening,
utredas de olika näringarnas nettotullskydd och särskild uppmärksamhet
ägnas frågan om jordbrukets och industriens inbördes förhållande i tullskyddshänseende.
Denna utredning, vilken riksdagen alltså själv begärt i motsats till den,
varpå nu ifrågavarande proposition bygger, pågår sedan början av förra
året och utföres av personer representerande olika näringsgrenar och skilda
uppfattningar i tullfrågor.
Det föreliggande förslaget föregriper, enligt utskottets mening, nyssnämnda
utredning i olika avseenden, och även om det nu genomföres, torde det ej
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 35
kunna få annat än provisorisk karaktär, då förslag till reviderad tulltaxa
är att emotse inom en ej alltför avlägsen framtid. Oavsett de kostnader
och olägenheter, vilka i olika avseenden bliva en följd av en så genomgripande
förändring av tulltaxan, som den föreslagna, kan ett dylikt provisorium
ej vara till gagn för näringslivet.
Utskottet anser därför, att 1925 års sakkunnigas förslag bort överlämnas
till 1928 års tullkommitté, och hemställer alltså,
att förevarande proposition nr 65 icke måtte av riksdagen
bifallas.»;
vid punkten 6):
av herrar Örne och Björnsson, vilka anfört:
»Med hänvisning till vad bevillningsutskottet år 1921 anförde i sitt i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av vissa finanstullar
avgivna betänkande nr 50 (sid. 13), nämligen att för den händelse de av
utskottet förordade tullförhöjningarna, därest de bleve av riksdagen fastställda,
skulle föranleda, att fråga uppkomme om igångsättande av någon
ny tillverkning inom landet, för vilken betingelse kunde anses föreligga i
och med höjningen av en eller annan tullsats, utskottet velat uttryckligen
framhålla, att avsikten med de ifrågavarande tullförhöjningarna uteslutande
vore att bereda förstärkning åt statskassan under en tid med sinande statsinkomster
samt att en ny industrigren följaktligen icke kunde påräkna, att
de högre tullsatserna skulle äga giltighet under längre tid än som påkallades
av det skäl, som, om de komme till stånd, vore därför ensamt bestämmande,
hemställa vi,
att riksdagen måtte, med avslag å motionerna 1:231
av herr Sundberg och 11:357 av herr Mogård m. fl.,
godkänna Kungl. Maj ds förslag i förevarande del oförändrat»;
samt
vid punkten 8):
av herr Olsson i Gävle.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.