Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående tullrestitution.
1929-04-23 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1929:21, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående tullrestitution.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1929 kl. 11 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående tullrestitution.
I en den 8 februari 1929 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 66, bar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning angående tullrestitution.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Näringsidkare äger på framställning erhålla restitution av tull efter ty i
2 5 §§ sägs, därest han är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig
för erhållande av ifrågavarande förmån.
2 $.
Näringsidkare äger att vid utförsel av bär i riket framställd, reparerad
eller kompletterad vara, för vars framställning, reparation, komplettering
eller emballering använts av honom från utlandet införda materialier eller
andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (allmän industrirestitution) för
en motsvarande myckenhet materialier eller andra artiklar av samma slag,
vilka inom två år före utförseln av honom införts från utlandet. Rätt till
allmän industrirestitutioD gäller jämväl i avseende å materialier, som gått
förlorade vid arbetets utförande.
3 *.
läkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare äger att
efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning,
inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt
fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg även
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 samt. 17 haft. (Nr 21.) 1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockport,
ponton, slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad,
reparation, inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från
utlandet införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull
(varvsindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier eller
andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande
av honom införts från utlandet. I fråga om svenskt fartyg, som är undantaget
från ovillkorlig mätningsskyldighet, skall beträffande varvsindustrirestitution
70 tons bruttodräktighet anses motsvara 20 meters längd, mätt enligt
gällande förordning angående fartygs byggnad och utrustning. Rätt till
varvsindustrirestitution gäller jämväl i avseende å materialier, som gått förlorade
vid arbetets utförande.
4 $.
läkare av kvarnrörelse äger att ''vid utförsel av vid kvarnen framställt
mjöl av enbart råg eller vete samt gryn av enbart vete åtnjuta restitution
av tull (kvarnindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet omalen
spannmål av samma slag, vilken inom sex månader före utförseln av honom
införts från utlandet, såvida utförselvaran uttagits inom de procenttal, som
angivas för någon av här nedan upptagna utbytesklasser av dylika förmalningsprodukter,
nämligen:
rågmjöl
l:a klassen..............
.................................................. 0
till och med
60 procent,
2:a » ..............
..........................................över 60
»
»
»
66»/, »
3:e » ..............
.................................................. 0
»
»
»
667» »
vetemjöl och vetegryn
l:a klassen..............
................................................. 0
till och
med
45 procent,
2:a » ..............
..........................................över 45
»
»
»
70 »
3:e » ..............
.......................................... » 70
»
»
»
75 »
4:e » ..............
.................................................. 0
»
»
»
75 »
Vid beräknande av kvarnindustrirestitution skola 100 kilogram av utförsel
-
varan anses motsvara:
i fråga
om
rågmjöl
av
l:a utbytesklassen..........
......... 155.55
kilogram råg,
» »
»
»
2:a » ...........
......... 100
»
»
» »
»
»
(vetemjöl)
»
3:e » ..........
......... 150
»
»
» »
■1
eller
l vetegryn 1
f»
l:a » ..........
......... 147.2 2
»
vete*
» »
»
»
»
2:a » ..........
......... 115
»
»
» »
»
»
»
3:e » ...........
......... 100
»
»
» »
»
»
»
4:e » ...........
......... 133.33
»
»
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 3
Provtyper å ifrågavarande förmalningsprodukter skola varje års höst
fastställas av en kommission, bestående av tre personer, utsedda två av
Konungen och en av sammanslutning av kvarnägare. Vid provtypernas
fastställande iakttages, att varje typ skall omfatta hela utbytet från och
med lägsta till och med högsta utvinningsprocent. Provtyperna skola lända
till efterrättelse under ett år, räknat från och med den 15 november, eller,
därest icke nya provtyper inom denna tids utgång hunnit tillställas vederbörande
tullanstalter, intill dess sådant skett. På prövning av Konungen
ankommer, huruvida, i händelse kommissionens beslut icke varit enhälligt,
de av flertalet ledamöter inom kommissionen fastställda provtyperna böra
bliva gällande.
5 %.
Näringsidkare äger att vid återutförsel av varor, som av honom införts
från utlandet, åtnjuta restitution av tull (handelsrestitution) för en motsvarande
myckenhet varor av samma slag, vilka inom två år före återutförseln
av honom införts från utlandet. Handelsrestitution må icke medgivas
för spannmål, omalen eller malen, levande djur, alkoholhaltiga drycker,
sprit eller absolut alkohol och ej heller för varor, vilka vid återutförseln
icke äro marknadsgilla eller som äro avsedda att återsändas till produktionseller
inköpslandet eller till producentens eller den ursprunglige säljarens
ombud i annat land.
6 %.
Förutom i fall, som avses i 2—5 §§, må restitution av tull (särskild
restitution) kunna medgivas,
a) i fråga om vara, som ännu icke utlämnats från tullverket:
då tullavgiften uppenbarligen blivit av förbiseende erlagd; eller
då eljest synnerliga skäl föreligga;
b) vid återutförsel av från tullverket utlämnad vara:
då beträffande varan förutsättningar för tullfrihet under viss tid
enligt tulltaxeförordningen uppenbarligen varit för handen;
då varan vid vederbörlig undersökning befunnits innehålla arsenik
eller annat giftigt ämne i sådan myckenhet, att varan enligt gällande
giftstadga icke må hållas till salu;
då varan befunnits icke överensstämma med ingånget köpeavtal
och ej blivit här i riket nyttjad;
då tullavgiften för varan uppenbarligen blivit av förbiseende erlagd
och varan ej blivit här i riket nyttjad; eller
då eljest synnerliga skäl föreligga.
Tullrestitution enligt punkt b) må åtnjutas, allenast för så vitt varan
inom sex månader efter införseln återutförts av den, som infört varan.
7 §.
Prövning av fråga angående rätt till tullrestitution, som avses i 2—5 §§
(industri- eller handelsrestitution), ävensom fastställande av de närmare
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
villkor för rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga,
ankommer på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium.
Prövning av fråga angående särskild restitution enligt 6 § ankommer på
generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen icke finner prövningen lämpligen
kunna överlåtas på lokal tullmyndighet.
8 $.
Rätt till industri- eller handelsrestitution kan beviljas för särskilt fall,
för viss tid eller tills vidare. Därest de förutsättningar, som legat till
grund för meddelandet av rätten till restitution, sedermera upphöra, skall
rätten förklaras förfallen; och skall vad sålunda stadgas äga tillämpning
jämväl för det fall, att näringsidkare till annan överlåter sin rörelse eller
varder försatt i konkurs.
9 §.
Vill den, som medgivits rätt till allmän industrirestitution eller varvsindustrirestitution,
åtnjuta befrielse från erläggande av tull för vara, intill
dess fråga om verkställande av restitution blivit avgjord, vare han därtill
berättigad, därest han till tullverket avlämnar säkerhet för belopp, som
enligt vad nedan sägs kan åligga honom att sedermera inbetala.
Har rätten till tullrestitution förfallit, skall tullbeloppet inbetalas tillika
med sex procent årlig ränta därå, räknad från införseln. Angående tullverkets
rätt att av den ställda säkerheten göra sig betäckt för sagda belopp
jämte ränta skall i tillämpliga delar gälla vad eljest om sådan rätt är föreskrivet.
10 $.
På prövning av Konungen skall bero, huruvida i särskilda fall utsträckning
av de i 2 och 3 §§ fastställda tidrymder må medgivas. Likaledes skall
på prövning av Konungen bero, huruvida tullrestitution, som avses i
nämnda paragrafer, må medgivas jämväl i det fall, att hinder uppstått för
artiklarnas användning för de i sagda paragrafer omförmälda arbeten och
artiklarna på grund därav återutföras, liksom ock i det fall, att det för
sökanden skulle medföra synnerlig kostnad eller olägenhet att visa, att de
använda artiklarna äro av utländskt ursprung, men han ådagalagt, att de
till myckenhet och beskaffenhet överensstämma med de av honom införda.
11 §•
Vid tillämpning av denna förordning skall varas införsel anses hava skett
den dag, från vilken anstånd med fullgörande av de med varans förtullning
sammanhängande förpliktelser mot tullverket skall enligt därför gällande
stadganden beräknas. Förordningen avser icke blott varor, som införts
direkt från utlandet, utan även varor, som inkommit från frihamn, uttagits
från frilager, tullnederlag eller transitupplag eller ankommit efter transitering.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
5
Vad i denna förordning stadgas angående tullrestitution vid utförsel
gäller även, då gods, för vilket sådan restitution ifrågasättes, utförts till
frihamn eller intagits å frilager.
12 §.
Befinnes någon för erhållande av tullrestitution enligt denna förordning
hava lämnat uppgift, som icke överensstämmer med verkliga förhållandet,
kan rätt att vidare åtnjuta restitution förvägras honom.
Angående straff för den, som vid utförsel ur riket av gods, för vilket
ifrågasättes restitution av eller befrielse från avgift för statsverkets räkning
till tullverket, i varuanmälan eller annan handling uppsåtligen lämnat
oriktig uppgift, vilken kunnat obehörigen medföra dylik restitution eller
befrielse, eller annorledes uppsåtligen sökt obehörigen tillgodogöra sig restitution
eller befrielse, som här avses, gäller vad särskilt är stadgat.
13 §.
De närmare bestämmelser, som finnas erforderliga för tillämpning av
denna förordning, meddelas av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1930. Genom förordningen
upphävas:
§§ 11—13 i; förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande
varor samt
förordningen den 13 december 1912 (nr 355) angående tullrestitution i
vissa fall vid återutförsel av utländsk vara;
tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller
förklaring av vad sålunda upphävda bestämmelser innehålla eller tillägg
därtill.
De grundläggande bestämmelserna angående tullrestitution återfinnas dels utskottet
i §§ 11—13 av gällande tulltaxeförordning, dels i förordningen den 13 de- Gällande becember
1912 (nr 355) angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel stämn.elser
.... i - angående tull
av
utländsk vara. restitution.
Bestämmelserna i § 11 tulltaxeförordningen avse huvudsakligen sådana
fall, då tullen blivit erlagd av förbiseende eller då varan befunnits icke
överensstämma med gällande leveransavtal.
I § 12 av nämnda förordning medgives rätt till tullrestitution för fartygsmaterialier
och skeppsförnödenheter m. m., som använts vid byggnad eller
reparation av fartyg.
Enligt mom. 1 av § 13 i samma förordning medgives rätt till tullrestitution
med visst bestämt belopp för varje kilogram utförd vara av de i
momentet angivna slag (s. k. drawbacksgods). Enligt mom. 2 beviljas tullrestitution
för jutevävnad, som använts för emballering av exportgods. I
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
Framställda
önskemål om
ändring.
Utredning av
sakkunniga.
mom. 3 medgives tullrestitution vid utförsel av vissa kvarnindustriens produkter.
Bestämmelserna i mom. 5 avse rätten till tullrestitution för industrivaror
i allmänhet (allmän industrirestitution).
Förordningen den 13 december 1912 innehåller bestämmelser angående
s. k. handelsrestitution och gäller införda varor, som utföras i oförändrat skick.
Slutligen återfinnas i kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 154), vilken gäller
till och med den 30 juni 1930, bestämmelser angående rätt till tullrestitution
för vara, för vars användning till framställning av exportvara hinder
uppstått.
Tullrestitution enligt §§ 11 och 12 samt § 13 mom. 1—3 tulltaxeförordningen
är ovillkorlig och meddelas av generaltullstyrelsen eller av lokal
tullmyndighet. Restitutionsrätt enligt § 13 mom. 5 är villkorlig, vilket
innebär, att den förutsätter särskilt medgivande. Det ankommer på Kungl.
Maj:t att efter prövning lämna sådant medgivande.
Rätt till s. k. handelsrestitution meddelas av generaltullstyrelsen och
gäller vissa, i en på administrativ väg utfärdad förteckning upptagna
varuslag.
I sitt anförande till ovannämnda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen
framhållit, hurusom vid skilda tillfällen från såväl exportindustriens
som transithandelns sida önskemål framförts om lättnader och
förenklingar i de nuvarande tullrestitutionsbestämmelserna. Det hade ansetts,
att dessa bestämmelser vore alltför stela och rigorösa för att motsvara
tidens krav. Särskilt hade anmärkningar riktats mot de stränga kontrollföreskrifterna,
vilka ansetts i hög grad försvåra och i vissa fall rent av
omöjliggöra restitutionsinstitutets utnyttjande. Ävenledes hade anmärkningar
framställts mot principerna för meddelande av själva restitutionsrätten.
Slutligen hade framkommit önskemål om en klarare formulering och en
överskådligare uppställning av restitutionsbestämmelserna.
Genom beslut den 26 augusti 1927 uppdrog Kungl. Maj:t, på hemställan
av dåvarande chefen för finansdepartementet, åt de för en teknisk revision
av tulltaxan tillkallade sakkunniga, grosshandlaren Erik Röing och byråchefen
Ture Alsén att verkställa utredning och avgiva förslag även i fråga om
revision av gällande bestämmelser angående tullrestitution. Den 6 december
1927 tillkallades direktören i Husqvarna vapenfabriksaktiebolag Wilh. Göransson
att deltaga i utredningsarbetet.
Vad beträffar de riktlinjer, som skulle vara bestämmande för de sakkunnigas
arbete, anförde departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 26 augusti 1927, att restitutionsföreskrifterna borde sammanföras
och systematiseras samt därjämte underkastas överarbetning i formellt hänseende
för åstadkommande av större enhetlighet på sådana punkter, där bestämmelserna
utan tillräckliga skäl ägde en olikartad avfattning. Emellertid
borde revisionen även omfatta sakliga ändringar av restitutionsbestäm
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
7
melserna. I sådant hänseende erinrades om kraven på en smidigare tilllämpning
av de i stadgandena rörande industrirestitution förekommande
särskilda villkoren för erhållande av restitution och de därmed förbundna
kontrollföreskrifterna. Beträffande handelsrestitution borde tagas
under omprövning de allmänna principer, som legat till grund för urvalet
av de varuslag, som upptagits i förteckningen över restitutionsberättigade
varor, i syfte att utröna, huruvida någon ytterligare utökning i denna kunde
ske, utan att berättigade intressen träddes för nära. Slutligen borde uppmärksammas
de administrativa formerna för handläggning av restitutionsärendena.
Sålunda borde undersökas, huruvida icke handläggningen kunde
förenklas bland annat genom dess överflyttning i ökad omfattning från
Kungl. Maj:t till generaltullstyrelsen och eventuellt från nämnda styrelse
till vederbörande lokaltullförvaltningar.
Med skrivelse den 27 juni 1928 överlämnade de sakkunniga »Betänkande
med förslag till ändrade bestämmelser rörande tullrestitution» (Statens
offentliga utredningar 1928: 15).
Den förevarande propositionen är byggd på de sakkunnigas betänkande Propositionen.
och förslag.
Under hänvisning till föredragande departementschefens anförande till det
vid propositionen fogade statsrådsprotokollet inskränker sig utskottet till
att här i korthet angiva de viktigare ändringar i nuvarande bestämmelser,
som det med propositionen framlagda förslaget innefattar.
Rätt till tullrestitution enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen lämnas
för närvarande endast åt näringsidkare, som är känd såsom redbar och
i övrigt prövas lämplig. Enahanda är förhållandet beträffande rätt till
handelsrestitution. Däremot är någon prövning av den restitutionssökandes
kvalifikationer icke föreskriven beträffande de restitutionsmedgivanden, som
avses i § 12 samt § 13 mom. 1—3 av nämnda förordning. Häri föreslås
nu den ändringen, att även sistnämnda medgivanden skola vara beroende
på prövning av vederbörandes redbarhet och lämplighet i övrigt.
De bestämmelser i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, enligt vilka i momentet
avhandlad industrirestitution är beroende av prövning och medgivande,
hava särskilt till syfte att restitutionsrätt skall kunna vägras,
därest de materialier, för vilka tullrestitution ifrågasättes, äro föremål för
tillverkning inom landet. Enligt förslaget är även dylik rätt till tullrestitution
ovillkorlig, därest den sökande fyller kraven på redbarhet och lämplighet.
Denna ändring innebär en återgång till vad som gällde innan 1911
års tulltaxeförordning trädde i kraft.
I fråga om handläggningen av ärenden rörande allmän industrirestitution
föreslås, att prövningen av ansökningar om rätt till dylik restitution skall
ankomma på general tullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium, från
vilka båda ämbetsverk Kungl. Maj:t under den nu gällande ordningen
plägat inhämta utlåtande. Denna anordning skall även gälla i fråga om
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
såväl sådan tullrestitution, som avses i § 12 samt i mom. 1—3 av § 13 i
nuvarande tulltaxeförordning, som handelsrestitution.
Med avseende å den tid efter införseln, inom vilken en vara skall hava
utförts eller ett skeppsbyggeriarbete vara verkställt, för att tullrestitution må
åtnjutas, föreslås i fråga om industri- och handelsrestitution ingen allmän
utsträckning av nu fastställda tidsfrister. Däremot skall enligt förslaget
beträffande allmän industrirestitution och varvsindustrirestitution Kungl.
Maj:t äga att efter prövning i särskilda fall medgiva förlängning av respittiderna.
Beträffande tullrestitution enligt nuvarande tulltaxeförordnings
§ 11 mom. 2 b), motsvarande 6 § b) i Kungl. Maj:ts förslag, har tiden, med
hänsyn därtill att bristfälligheter i en vara ofta upptäckas först efter den
nuvarande respittidens utgång, utsträckts från tre till sex månader.
I fråga om kravet på identitet gäller nu såsom allmän regel för industrirestitution,
att restitution beviljas endast under villkor att full identitet
råder mellan den införda varan och de i exportvaran ingående materialierna.
Det enda nu medgivna undantaget från denna regel berör kvarnindustrien,
beträffande vars rätt till tullrestitution i förevarande avseende
endast uppställes det villkoret, att en exportvaran motsvarande kvantitet
spannmål av enahanda slag inom de näst före utförseln förflutna sex
månaderna införts till riket. I 10 § föreslås, att efter prövning av
Kungl. Maj:t i särskilda fall tullrestitution må kunna medgivas, även då
det för sökanden skulle medföra synnerlig kostnad eller olägenhet att visa,
att de använda artiklarna äro av utländskt ursprung, men han ådagalagt,
att de till myckenhet och beskaffenhet överensstämma med de av honom
införda. I motiveringen till sistberörda stadgande framhålles, att ett dylikt
medgivande hör ifrågakomma endast i sådana fall, då ingen som helst skillnad
föreligger mellan det utländska och det inhemska råmaterialet.
I sistnämnda paragraf hava även intagits de provisoriska bestämmelser,
vilka jämlikt beslut av 1928 års riksdag äro utfärdade i syfte att möjliggöra
tullrestitution för varor, vilka införts i syfte att användas vid framställning
av exportvaror men som visat sig oanvändbara för dylikt ändamål
och på grund härav utförts.
Med avseende å rätten till handelsrestitution innebär förslaget, att
sådan rätt icke skall vara begränsad till vissa i en särskild förteckning
upptagna artiklar utan gälla alla varuslag, vilka icke av särskilda skäl
ansetts böra undandragas restitutionsrätt. Vidare föreslås, att den avgift,
som nu utgår för åtnjutande av rätt till handelsrestitution och vilken utgör
2 procent av tullen å varor, underkastade värdetull, och 1 procent av tullen
å andra varor, skall bortfalla.
Nu gällande författningar, som avse rätt till tullrestitution, upptaga såväl
de grundläggande bestämmelserna som vissa kontrollföreskrifter, vilka
sistnämnda kompletterats med åtskilliga, på administrativ väg meddelade
kontroll- och tillämpningsföreskrifter. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola
endast de konstitutiva bestämmelserna bliva föremål för riksdagens prov
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
9
ning, under det att alla kontroll- och tillämpningsföreskrifter äro avsedda
att sammanföras i en särskild, i administrativ ordning utfärdad författning.
Förslag till dylika föreskrifter ha utarbetats av de sakkunniga, enligt vilket
förslag kontrollen över användningen av de under restitutionsanspråk införda
varorna i avsevärt större utsträckning än nu skall äga rum med
ledning av näringsidkarens bokföring. I anslutning härtill hava de sakkunniga
ansett sig kunna föreslå avsevärda lättnader i tullkontrollen för
övrigt.
Slutligen må omnämnas, att bestämmelserna i § 13 mom. 1 och 2 i nu
gällande tulltaxeförordning icke hava någon motsvarighet i Kungl. Maj:ts
förslag. Avsikten härmed är emellertid icke att rätt till tullrestitution skall
berövas vederbörande näringsidkare i de fall, som avses i nämnda författningsrum.
Syftet är i stället, att förutsättningen för restitution i berörda
fall skall bliva densamma som beträffande annan tullrestitution, nämligen
att rätten beror på prövning av den sökandes kvalifikationer.
De tullrestitutionsbestämmelser, som innefattas i 1911 års tulltaxeförordning,
hava i stort sett bibehållits oförändrade sedan förordningens tillkomst.
De smärre jämkningar i nämnda bestämmelser, vilka gång efter annan av
riksdagen vidtagits, äro nämligen av jämförelsevis underordnad betydelse.
De i särskild författning — förordningen den 13 december 1912 — intagna,
grundläggande bestämmelserna angående handelsrestitution hava jämväl
i huvudsak bibehållits oförändrade. Däremot har den av Kungl. Maj:t i
anslutning till sistnämnda författning fastställda förteckningen över de varuslag,
för vilka rätt till tullrestitution enligt författningen må åtnjutas, vid
upprepade tillfällen utökats med nya varuslag.
Uppenbart är, att med hänsyn till den utveckling, som vår exportindustri
och vår exporthandel under de båda senaste decennierna undergått, de nuvarande
bestämmelserna rörande tullrestitution i olika hänseenden icke längre äro
tillfredsställande. Det förslag till nya bestämmelser å området, som Kungl.
Maj:t med förevarande proposition framlagt, har utskottet funnit ägnat att
tillgodose industriens och handelns berättigade intressen. Visserligen hava
under ärendets handläggning hos Kungl. Maj:t olika meningar gjort sig
gällande rörande lämpligheten av vissa av de sakkunniga föreslagna bestämmelser,
som jämväl ingå i Kungl. Maj:ts föreliggande förslag. Så är framför
allt förhållandet med förslaget, att exportindustriens rätt till tullrestitution
skall — oavsett kravet på den sökandes redbarhet och lämplighet i
övrigt — vara ovillkorlig, i stället för, såsom för närvarande, villkorlig, så
att restitutionsrätt kan förvägras, då medgivande av restitution skulle
kunna medföra ofördelaktiga verkningar för halvfabrikatsindustrien. Utskottet
har emellertid med hänsyn till det stora intresse, som exportindustrien
har av ovillkorlig restitutionsrätt, och då enligt den förebragta utredningen
några påtagliga skäl för bibehållande av den nuvarande anordningen icke
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 samt. 11 häft. (Nr 21.) 2
Utskottets
yttrande.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
synas föreligga, funnit sig böra tillstyrka bifall till vad Kungl. Maj:t i berörda
hänseende föreslagit.
I enlighet med de sakkunnigas förslag upptager det med propositionen framlagda
författningsförslaget allenast de konstitutiva bestämmelserna rörande
t.n 11 restitution- Övriga bestämmelser äro avsedda att utfärdas i administrativ
väg. Mot denna anordning, vilken jämte den överarbetning av bestämmelserna
i övrigt, som vidtagits, synes ägnad att bidraga till vinnande av överskådlighet
av hithörande bestämmelser, har utskottet icke något att erinra.
Utskottet, som ej heller i övrigt funnit anledning till erinran] beträffande
det föreliggande förslaget, får sålunda hemställa,
att riksdagen måtte, med bifallj till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 66, antaga det vid propositionen
fogade förslag till förordning angående tullrestitution.
Stockholm den 23 april 1929.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Härvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Öme*, Boman, Kristensson,
K. Oscar Ericson i Oberga, Leander, Björnsson, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund,
Bengtsson i Kullen, Hamrin, Björklund, Nyländer*, Olsson i Gävle*, Nilsson
i Hörby, Forssberg*, Heiding och Werner.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1929:312 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring i den vid förordningen den 9 juni 1911 s. 6 i texten
- Rskr. 1929:138 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition med förslag till förordning angående tullrestitution. a1 i texten