Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående tullrestitution.

1929-04-23 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1929:21, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående tullrestitution.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1929 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning angående tullrestitution.

I en den 8 februari 1929 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 66, bar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag

föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning angående tullrestitution.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Näringsidkare äger på framställning erhålla restitution av tull efter ty i

2 5 §§ sägs, därest han är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig

för erhållande av ifrågavarande förmån.

2 $.

Näringsidkare äger att vid utförsel av bär i riket framställd, reparerad

eller kompletterad vara, för vars framställning, reparation, komplettering

eller emballering använts av honom från utlandet införda materialier eller

andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (allmän industrirestitution) för

en motsvarande myckenhet materialier eller andra artiklar av samma slag,

vilka inom två år före utförseln av honom införts från utlandet. Rätt till

allmän industrirestitutioD gäller jämväl i avseende å materialier, som gått

förlorade vid arbetets utförande.

3 *.

läkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare äger att

efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning,

inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt

fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg även

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 samt. 17 haft. (Nr 21.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockport,

ponton, slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad,

reparation, inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från

utlandet införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull

(varvsindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier eller

andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande

av honom införts från utlandet. I fråga om svenskt fartyg, som är undantaget

från ovillkorlig mätningsskyldighet, skall beträffande varvsindustrirestitution

70 tons bruttodräktighet anses motsvara 20 meters längd, mätt enligt

gällande förordning angående fartygs byggnad och utrustning. Rätt till

varvsindustrirestitution gäller jämväl i avseende å materialier, som gått förlorade

vid arbetets utförande.

4 $.

läkare av kvarnrörelse äger att ''vid utförsel av vid kvarnen framställt

mjöl av enbart råg eller vete samt gryn av enbart vete åtnjuta restitution

av tull (kvarnindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet omalen

spannmål av samma slag, vilken inom sex månader före utförseln av honom

införts från utlandet, såvida utförselvaran uttagits inom de procenttal, som

angivas för någon av här nedan upptagna utbytesklasser av dylika förmalningsprodukter,

nämligen:

rågmjöl

l:a klassen..............

.................................................. 0

till och med

60 procent,

2:a » ..............

..........................................över 60

»

»

»

66»/, »

3:e » ..............

.................................................. 0

»

»

»

667» »

vetemjöl och vetegryn

l:a klassen..............

................................................. 0

till och

med

45 procent,

2:a » ..............

..........................................över 45

»

»

»

70 »

3:e » ..............

.......................................... » 70

»

»

»

75 »

4:e » ..............

.................................................. 0

»

»

»

75 »

Vid beräknande av kvarnindustrirestitution skola 100 kilogram av utförsel
-

varan anses motsvara:

i fråga

om

rågmjöl

av

l:a utbytesklassen..........

......... 155.55

kilogram råg,

» »

»

»

2:a » ...........

......... 100

»

»

» »

»

»

(vetemjöl)

»

3:e » ..........

......... 150

»

»

» »

■1

eller

l vetegryn 1

f»

l:a » ..........

......... 147.2 2

»

vete*

» »

»

»

»

2:a » ..........

......... 115

»

»

» »

»

»

»

3:e » ...........

......... 100

»

»

» »

»

»

»

4:e » ...........

......... 133.33

»

»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 3

Provtyper å ifrågavarande förmalningsprodukter skola varje års höst

fastställas av en kommission, bestående av tre personer, utsedda två av

Konungen och en av sammanslutning av kvarnägare. Vid provtypernas

fastställande iakttages, att varje typ skall omfatta hela utbytet från och

med lägsta till och med högsta utvinningsprocent. Provtyperna skola lända

till efterrättelse under ett år, räknat från och med den 15 november, eller,

därest icke nya provtyper inom denna tids utgång hunnit tillställas vederbörande

tullanstalter, intill dess sådant skett. På prövning av Konungen

ankommer, huruvida, i händelse kommissionens beslut icke varit enhälligt,

de av flertalet ledamöter inom kommissionen fastställda provtyperna böra

bliva gällande.

5 %.

Näringsidkare äger att vid återutförsel av varor, som av honom införts

från utlandet, åtnjuta restitution av tull (handelsrestitution) för en motsvarande

myckenhet varor av samma slag, vilka inom två år före återutförseln

av honom införts från utlandet. Handelsrestitution må icke medgivas

för spannmål, omalen eller malen, levande djur, alkoholhaltiga drycker,

sprit eller absolut alkohol och ej heller för varor, vilka vid återutförseln

icke äro marknadsgilla eller som äro avsedda att återsändas till produktionseller

inköpslandet eller till producentens eller den ursprunglige säljarens

ombud i annat land.

6 %.

Förutom i fall, som avses i 2—5 §§, må restitution av tull (särskild

restitution) kunna medgivas,

a) i fråga om vara, som ännu icke utlämnats från tullverket:

då tullavgiften uppenbarligen blivit av förbiseende erlagd; eller

då eljest synnerliga skäl föreligga;

b) vid återutförsel av från tullverket utlämnad vara:

då beträffande varan förutsättningar för tullfrihet under viss tid

enligt tulltaxeförordningen uppenbarligen varit för handen;

då varan vid vederbörlig undersökning befunnits innehålla arsenik

eller annat giftigt ämne i sådan myckenhet, att varan enligt gällande

giftstadga icke må hållas till salu;

då varan befunnits icke överensstämma med ingånget köpeavtal

och ej blivit här i riket nyttjad;

då tullavgiften för varan uppenbarligen blivit av förbiseende erlagd

och varan ej blivit här i riket nyttjad; eller

då eljest synnerliga skäl föreligga.

Tullrestitution enligt punkt b) må åtnjutas, allenast för så vitt varan

inom sex månader efter införseln återutförts av den, som infört varan.

7 §.

Prövning av fråga angående rätt till tullrestitution, som avses i 2—5 §§

(industri- eller handelsrestitution), ävensom fastställande av de närmare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

villkor för rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga,

ankommer på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium.

Prövning av fråga angående särskild restitution enligt 6 § ankommer på

generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen icke finner prövningen lämpligen

kunna överlåtas på lokal tullmyndighet.

8 $.

Rätt till industri- eller handelsrestitution kan beviljas för särskilt fall,

för viss tid eller tills vidare. Därest de förutsättningar, som legat till

grund för meddelandet av rätten till restitution, sedermera upphöra, skall

rätten förklaras förfallen; och skall vad sålunda stadgas äga tillämpning

jämväl för det fall, att näringsidkare till annan överlåter sin rörelse eller

varder försatt i konkurs.

9 §.

Vill den, som medgivits rätt till allmän industrirestitution eller varvsindustrirestitution,

åtnjuta befrielse från erläggande av tull för vara, intill

dess fråga om verkställande av restitution blivit avgjord, vare han därtill

berättigad, därest han till tullverket avlämnar säkerhet för belopp, som

enligt vad nedan sägs kan åligga honom att sedermera inbetala.

Har rätten till tullrestitution förfallit, skall tullbeloppet inbetalas tillika

med sex procent årlig ränta därå, räknad från införseln. Angående tullverkets

rätt att av den ställda säkerheten göra sig betäckt för sagda belopp

jämte ränta skall i tillämpliga delar gälla vad eljest om sådan rätt är föreskrivet.

10 $.

På prövning av Konungen skall bero, huruvida i särskilda fall utsträckning

av de i 2 och 3 §§ fastställda tidrymder må medgivas. Likaledes skall

på prövning av Konungen bero, huruvida tullrestitution, som avses i

nämnda paragrafer, må medgivas jämväl i det fall, att hinder uppstått för

artiklarnas användning för de i sagda paragrafer omförmälda arbeten och

artiklarna på grund därav återutföras, liksom ock i det fall, att det för

sökanden skulle medföra synnerlig kostnad eller olägenhet att visa, att de

använda artiklarna äro av utländskt ursprung, men han ådagalagt, att de

till myckenhet och beskaffenhet överensstämma med de av honom införda.

11 §•

Vid tillämpning av denna förordning skall varas införsel anses hava skett

den dag, från vilken anstånd med fullgörande av de med varans förtullning

sammanhängande förpliktelser mot tullverket skall enligt därför gällande

stadganden beräknas. Förordningen avser icke blott varor, som införts

direkt från utlandet, utan även varor, som inkommit från frihamn, uttagits

från frilager, tullnederlag eller transitupplag eller ankommit efter transitering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

5

Vad i denna förordning stadgas angående tullrestitution vid utförsel

gäller även, då gods, för vilket sådan restitution ifrågasättes, utförts till

frihamn eller intagits å frilager.

12 §.

Befinnes någon för erhållande av tullrestitution enligt denna förordning

hava lämnat uppgift, som icke överensstämmer med verkliga förhållandet,

kan rätt att vidare åtnjuta restitution förvägras honom.

Angående straff för den, som vid utförsel ur riket av gods, för vilket

ifrågasättes restitution av eller befrielse från avgift för statsverkets räkning

till tullverket, i varuanmälan eller annan handling uppsåtligen lämnat

oriktig uppgift, vilken kunnat obehörigen medföra dylik restitution eller

befrielse, eller annorledes uppsåtligen sökt obehörigen tillgodogöra sig restitution

eller befrielse, som här avses, gäller vad särskilt är stadgat.

13 §.

De närmare bestämmelser, som finnas erforderliga för tillämpning av

denna förordning, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1930. Genom förordningen

upphävas:

§§ 11—13 i; förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande

varor samt

förordningen den 13 december 1912 (nr 355) angående tullrestitution i

vissa fall vid återutförsel av utländsk vara;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller

förklaring av vad sålunda upphävda bestämmelser innehålla eller tillägg

därtill.

De grundläggande bestämmelserna angående tullrestitution återfinnas dels utskottet

i §§ 11—13 av gällande tulltaxeförordning, dels i förordningen den 13 de- Gällande becember

1912 (nr 355) angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel stämn.elser

.... i - angående tull
av

utländsk vara. restitution.

Bestämmelserna i § 11 tulltaxeförordningen avse huvudsakligen sådana

fall, då tullen blivit erlagd av förbiseende eller då varan befunnits icke

överensstämma med gällande leveransavtal.

I § 12 av nämnda förordning medgives rätt till tullrestitution för fartygsmaterialier

och skeppsförnödenheter m. m., som använts vid byggnad eller

reparation av fartyg.

Enligt mom. 1 av § 13 i samma förordning medgives rätt till tullrestitution

med visst bestämt belopp för varje kilogram utförd vara av de i

momentet angivna slag (s. k. drawbacksgods). Enligt mom. 2 beviljas tullrestitution

för jutevävnad, som använts för emballering av exportgods. I

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Framställda

önskemål om

ändring.

Utredning av

sakkunniga.

mom. 3 medgives tullrestitution vid utförsel av vissa kvarnindustriens produkter.

Bestämmelserna i mom. 5 avse rätten till tullrestitution för industrivaror

i allmänhet (allmän industrirestitution).

Förordningen den 13 december 1912 innehåller bestämmelser angående

s. k. handelsrestitution och gäller införda varor, som utföras i oförändrat skick.

Slutligen återfinnas i kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 154), vilken gäller

till och med den 30 juni 1930, bestämmelser angående rätt till tullrestitution

för vara, för vars användning till framställning av exportvara hinder

uppstått.

Tullrestitution enligt §§ 11 och 12 samt § 13 mom. 1—3 tulltaxeförordningen

är ovillkorlig och meddelas av generaltullstyrelsen eller av lokal

tullmyndighet. Restitutionsrätt enligt § 13 mom. 5 är villkorlig, vilket

innebär, att den förutsätter särskilt medgivande. Det ankommer på Kungl.

Maj:t att efter prövning lämna sådant medgivande.

Rätt till s. k. handelsrestitution meddelas av generaltullstyrelsen och

gäller vissa, i en på administrativ väg utfärdad förteckning upptagna

varuslag.

I sitt anförande till ovannämnda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen

framhållit, hurusom vid skilda tillfällen från såväl exportindustriens

som transithandelns sida önskemål framförts om lättnader och

förenklingar i de nuvarande tullrestitutionsbestämmelserna. Det hade ansetts,

att dessa bestämmelser vore alltför stela och rigorösa för att motsvara

tidens krav. Särskilt hade anmärkningar riktats mot de stränga kontrollföreskrifterna,

vilka ansetts i hög grad försvåra och i vissa fall rent av

omöjliggöra restitutionsinstitutets utnyttjande. Ävenledes hade anmärkningar

framställts mot principerna för meddelande av själva restitutionsrätten.

Slutligen hade framkommit önskemål om en klarare formulering och en

överskådligare uppställning av restitutionsbestämmelserna.

Genom beslut den 26 augusti 1927 uppdrog Kungl. Maj:t, på hemställan

av dåvarande chefen för finansdepartementet, åt de för en teknisk revision

av tulltaxan tillkallade sakkunniga, grosshandlaren Erik Röing och byråchefen

Ture Alsén att verkställa utredning och avgiva förslag även i fråga om

revision av gällande bestämmelser angående tullrestitution. Den 6 december

1927 tillkallades direktören i Husqvarna vapenfabriksaktiebolag Wilh. Göransson

att deltaga i utredningsarbetet.

Vad beträffar de riktlinjer, som skulle vara bestämmande för de sakkunnigas

arbete, anförde departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 26 augusti 1927, att restitutionsföreskrifterna borde sammanföras

och systematiseras samt därjämte underkastas överarbetning i formellt hänseende

för åstadkommande av större enhetlighet på sådana punkter, där bestämmelserna

utan tillräckliga skäl ägde en olikartad avfattning. Emellertid

borde revisionen även omfatta sakliga ändringar av restitutionsbestäm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

7

melserna. I sådant hänseende erinrades om kraven på en smidigare tilllämpning

av de i stadgandena rörande industrirestitution förekommande

särskilda villkoren för erhållande av restitution och de därmed förbundna

kontrollföreskrifterna. Beträffande handelsrestitution borde tagas

under omprövning de allmänna principer, som legat till grund för urvalet

av de varuslag, som upptagits i förteckningen över restitutionsberättigade

varor, i syfte att utröna, huruvida någon ytterligare utökning i denna kunde

ske, utan att berättigade intressen träddes för nära. Slutligen borde uppmärksammas

de administrativa formerna för handläggning av restitutionsärendena.

Sålunda borde undersökas, huruvida icke handläggningen kunde

förenklas bland annat genom dess överflyttning i ökad omfattning från

Kungl. Maj:t till generaltullstyrelsen och eventuellt från nämnda styrelse

till vederbörande lokaltullförvaltningar.

Med skrivelse den 27 juni 1928 överlämnade de sakkunniga »Betänkande

med förslag till ändrade bestämmelser rörande tullrestitution» (Statens

offentliga utredningar 1928: 15).

Den förevarande propositionen är byggd på de sakkunnigas betänkande Propositionen.

och förslag.

Under hänvisning till föredragande departementschefens anförande till det

vid propositionen fogade statsrådsprotokollet inskränker sig utskottet till

att här i korthet angiva de viktigare ändringar i nuvarande bestämmelser,

som det med propositionen framlagda förslaget innefattar.

Rätt till tullrestitution enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen lämnas

för närvarande endast åt näringsidkare, som är känd såsom redbar och

i övrigt prövas lämplig. Enahanda är förhållandet beträffande rätt till

handelsrestitution. Däremot är någon prövning av den restitutionssökandes

kvalifikationer icke föreskriven beträffande de restitutionsmedgivanden, som

avses i § 12 samt § 13 mom. 1—3 av nämnda förordning. Häri föreslås

nu den ändringen, att även sistnämnda medgivanden skola vara beroende

på prövning av vederbörandes redbarhet och lämplighet i övrigt.

De bestämmelser i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, enligt vilka i momentet

avhandlad industrirestitution är beroende av prövning och medgivande,

hava särskilt till syfte att restitutionsrätt skall kunna vägras,

därest de materialier, för vilka tullrestitution ifrågasättes, äro föremål för

tillverkning inom landet. Enligt förslaget är även dylik rätt till tullrestitution

ovillkorlig, därest den sökande fyller kraven på redbarhet och lämplighet.

Denna ändring innebär en återgång till vad som gällde innan 1911

års tulltaxeförordning trädde i kraft.

I fråga om handläggningen av ärenden rörande allmän industrirestitution

föreslås, att prövningen av ansökningar om rätt till dylik restitution skall

ankomma på general tullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium, från

vilka båda ämbetsverk Kungl. Maj:t under den nu gällande ordningen

plägat inhämta utlåtande. Denna anordning skall även gälla i fråga om

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

såväl sådan tullrestitution, som avses i § 12 samt i mom. 1—3 av § 13 i

nuvarande tulltaxeförordning, som handelsrestitution.

Med avseende å den tid efter införseln, inom vilken en vara skall hava

utförts eller ett skeppsbyggeriarbete vara verkställt, för att tullrestitution må

åtnjutas, föreslås i fråga om industri- och handelsrestitution ingen allmän

utsträckning av nu fastställda tidsfrister. Däremot skall enligt förslaget

beträffande allmän industrirestitution och varvsindustrirestitution Kungl.

Maj:t äga att efter prövning i särskilda fall medgiva förlängning av respittiderna.

Beträffande tullrestitution enligt nuvarande tulltaxeförordnings

§ 11 mom. 2 b), motsvarande 6 § b) i Kungl. Maj:ts förslag, har tiden, med

hänsyn därtill att bristfälligheter i en vara ofta upptäckas först efter den

nuvarande respittidens utgång, utsträckts från tre till sex månader.

I fråga om kravet på identitet gäller nu såsom allmän regel för industrirestitution,

att restitution beviljas endast under villkor att full identitet

råder mellan den införda varan och de i exportvaran ingående materialierna.

Det enda nu medgivna undantaget från denna regel berör kvarnindustrien,

beträffande vars rätt till tullrestitution i förevarande avseende

endast uppställes det villkoret, att en exportvaran motsvarande kvantitet

spannmål av enahanda slag inom de näst före utförseln förflutna sex

månaderna införts till riket. I 10 § föreslås, att efter prövning av

Kungl. Maj:t i särskilda fall tullrestitution må kunna medgivas, även då

det för sökanden skulle medföra synnerlig kostnad eller olägenhet att visa,

att de använda artiklarna äro av utländskt ursprung, men han ådagalagt,

att de till myckenhet och beskaffenhet överensstämma med de av honom

införda. I motiveringen till sistberörda stadgande framhålles, att ett dylikt

medgivande hör ifrågakomma endast i sådana fall, då ingen som helst skillnad

föreligger mellan det utländska och det inhemska råmaterialet.

I sistnämnda paragraf hava även intagits de provisoriska bestämmelser,

vilka jämlikt beslut av 1928 års riksdag äro utfärdade i syfte att möjliggöra

tullrestitution för varor, vilka införts i syfte att användas vid framställning

av exportvaror men som visat sig oanvändbara för dylikt ändamål

och på grund härav utförts.

Med avseende å rätten till handelsrestitution innebär förslaget, att

sådan rätt icke skall vara begränsad till vissa i en särskild förteckning

upptagna artiklar utan gälla alla varuslag, vilka icke av särskilda skäl

ansetts böra undandragas restitutionsrätt. Vidare föreslås, att den avgift,

som nu utgår för åtnjutande av rätt till handelsrestitution och vilken utgör

2 procent av tullen å varor, underkastade värdetull, och 1 procent av tullen

å andra varor, skall bortfalla.

Nu gällande författningar, som avse rätt till tullrestitution, upptaga såväl

de grundläggande bestämmelserna som vissa kontrollföreskrifter, vilka

sistnämnda kompletterats med åtskilliga, på administrativ väg meddelade

kontroll- och tillämpningsföreskrifter. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola

endast de konstitutiva bestämmelserna bliva föremål för riksdagens prov
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

9

ning, under det att alla kontroll- och tillämpningsföreskrifter äro avsedda

att sammanföras i en särskild, i administrativ ordning utfärdad författning.

Förslag till dylika föreskrifter ha utarbetats av de sakkunniga, enligt vilket

förslag kontrollen över användningen av de under restitutionsanspråk införda

varorna i avsevärt större utsträckning än nu skall äga rum med

ledning av näringsidkarens bokföring. I anslutning härtill hava de sakkunniga

ansett sig kunna föreslå avsevärda lättnader i tullkontrollen för

övrigt.

Slutligen må omnämnas, att bestämmelserna i § 13 mom. 1 och 2 i nu

gällande tulltaxeförordning icke hava någon motsvarighet i Kungl. Maj:ts

förslag. Avsikten härmed är emellertid icke att rätt till tullrestitution skall

berövas vederbörande näringsidkare i de fall, som avses i nämnda författningsrum.

Syftet är i stället, att förutsättningen för restitution i berörda

fall skall bliva densamma som beträffande annan tullrestitution, nämligen

att rätten beror på prövning av den sökandes kvalifikationer.

De tullrestitutionsbestämmelser, som innefattas i 1911 års tulltaxeförordning,

hava i stort sett bibehållits oförändrade sedan förordningens tillkomst.

De smärre jämkningar i nämnda bestämmelser, vilka gång efter annan av

riksdagen vidtagits, äro nämligen av jämförelsevis underordnad betydelse.

De i särskild författning — förordningen den 13 december 1912 — intagna,

grundläggande bestämmelserna angående handelsrestitution hava jämväl

i huvudsak bibehållits oförändrade. Däremot har den av Kungl. Maj:t i

anslutning till sistnämnda författning fastställda förteckningen över de varuslag,

för vilka rätt till tullrestitution enligt författningen må åtnjutas, vid

upprepade tillfällen utökats med nya varuslag.

Uppenbart är, att med hänsyn till den utveckling, som vår exportindustri

och vår exporthandel under de båda senaste decennierna undergått, de nuvarande

bestämmelserna rörande tullrestitution i olika hänseenden icke längre äro

tillfredsställande. Det förslag till nya bestämmelser å området, som Kungl.

Maj:t med förevarande proposition framlagt, har utskottet funnit ägnat att

tillgodose industriens och handelns berättigade intressen. Visserligen hava

under ärendets handläggning hos Kungl. Maj:t olika meningar gjort sig

gällande rörande lämpligheten av vissa av de sakkunniga föreslagna bestämmelser,

som jämväl ingå i Kungl. Maj:ts föreliggande förslag. Så är framför

allt förhållandet med förslaget, att exportindustriens rätt till tullrestitution

skall — oavsett kravet på den sökandes redbarhet och lämplighet i

övrigt — vara ovillkorlig, i stället för, såsom för närvarande, villkorlig, så

att restitutionsrätt kan förvägras, då medgivande av restitution skulle

kunna medföra ofördelaktiga verkningar för halvfabrikatsindustrien. Utskottet

har emellertid med hänsyn till det stora intresse, som exportindustrien

har av ovillkorlig restitutionsrätt, och då enligt den förebragta utredningen

några påtagliga skäl för bibehållande av den nuvarande anordningen icke

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 samt. 11 häft. (Nr 21.) 2

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

synas föreligga, funnit sig böra tillstyrka bifall till vad Kungl. Maj:t i berörda

hänseende föreslagit.

I enlighet med de sakkunnigas förslag upptager det med propositionen framlagda

författningsförslaget allenast de konstitutiva bestämmelserna rörande

t.n 11 restitution- Övriga bestämmelser äro avsedda att utfärdas i administrativ

väg. Mot denna anordning, vilken jämte den överarbetning av bestämmelserna

i övrigt, som vidtagits, synes ägnad att bidraga till vinnande av överskådlighet

av hithörande bestämmelser, har utskottet icke något att erinra.

Utskottet, som ej heller i övrigt funnit anledning till erinran] beträffande

det föreliggande förslaget, får sålunda hemställa,

att riksdagen måtte, med bifallj till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 66, antaga det vid propositionen

fogade förslag till förordning angående tullrestitution.

Stockholm den 23 april 1929.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Härvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Öme*, Boman, Kristensson,

K. Oscar Ericson i Oberga, Leander, Björnsson, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund,

Bengtsson i Kullen, Hamrin, Björklund, Nyländer*, Olsson i Gävle*, Nilsson

i Hörby, Forssberg*, Heiding och Werner.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:312 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring i den vid förordningen den 9 juni 1911 s. 6 i texten
  2. Rskr. 1929:138 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition med förslag till förordning angående tullrestitution. a1 i texten