Betänkande, i anledning av väckt motion om upphävande av stämpelplikten beträffande växlar och räntebesked från bankinrättningar.
1929-05-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 3,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1929:28, Betänkande, i anledning av väckt motion om upphävande av stämpelplikten beträffande växlar och räntebesked från bankinrättningar.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
7
Nr 28.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1929 kl. 11 1. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
upphävande av stämpelplikten beträffande växlar och räntebesked
från bankinrättningar.
I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 89, hava herrar Björnsson och Wahlmark hemställt, »att riksdagen
måtte besluta, att nu stadgad stämpelplikt för växlar och räntebesked från
bankinrättningar av olika slag från och med nästa budgetår skall upphöra».
Beträffande den till stöd för nämnda förslag anförda motiveringen tillåter
sig utskottet att hänvisa till motionen.
Enligt förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften skall
inrikes växel, varmed förstås växel, som utfärdas inom riket och ställes
att å inrikes ort betalas, innan den överlåtes eller till betalning företes,
beläggas med stämpel av 50 öre för varje påbörjat tal av 1,000 kronor,
varå växeln lyder; dock att dylik växel är fri från stämpel, då beloppet ej
överstiger 100 kronor, samt skall förses med stämpel av 20 öre, om beloppet
överstiger 100 kronor men ej 300 kronor, och med stämpel av 30 öre, därest
beloppet överstiger 300 kronor men ej 500 kronor. Utrikes växel skall
beläggas med stämpel av 50 öre för belopp, ej överstigande 1,000 kronor,
och därutöver 50 öre för varje påbörjat tusental kronor, varå den lyder.
Frihet från stämpel äger rum för postremissväxel och annan inom riket
utfärdad växel, som är betalbar å inrikes ort vid uppvisandet, för växel,
som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes ort betalas eller är utfärdad
å utrikes ort, därest växeln är ställd att vid uppvisandet betalas av
medel, som hos bank, annan kreditinrättning eller bankir föras i räkning
för utställaren, samt för växel, som är dragen från utlandet på utlandet
och endast är betalbar i utlandet.
Redan i 1876 års stämpelförordning återfinnes en stämpelskatt med avseende
å primaväxel i utländsk myntsort. Denna stämpelskatt utgick med
ett belopp av 1 krona för varje sådan växel, oavsett växelbeloppets storlek.
Förslag om utvidgad stämpelbeskattning framställdes av Kungl. Maj:t i
proposition till 1883 års riksdag. Detta förslag vann emellertid riksdagens
godkännande endast i fråga om utrikes växlar.
I proposition till 1894 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om
stämpel å inrikes växlar. Detta förslag antogs i huvudsak av riksdagen.
Växel
8iämpeln.
Gällande bestämmelser.
Historik.
Sänte
stämpeln.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
Redan 1898 års riksdag beslöt emellertid i anledning av väckt motion att
upphäva stämpelplikten med avseende å inrikes växlar.
Genom proposition till 1903 års riksdag väckte Kungl. Maj:t ater förslag
om införande av stämpelplikt å inrikes växlar. Förslaget avstyrktes av
bevillningsutskottet och blev icke av riksdagen antaget. I sitt över förslaget
avgivna betänkande nr 20 anförde bevillningsutskottet, att, även om det a\
sevärt stegrade behovet av inkomster, som närmast föranlett propositionen i
ämnet, icke kunde anses vara till fullo ådagalagt, förrän budgeten för åi
1904 bleve slutligen uppgjord, utskottet i allt fall icke kunnat förorda förslaget
att för tillgodoseende av berörda behov införa stämpelavgift för omförmälda
affärspapper. Redan vid de föregående tillfällen, då frågan om
utsträckande av stämpelskatten i nu antydd riktning varit föremål för riksdagens
behandling, hade på många håll försports en viss obenägenhet mot
en dylik beskattning, vilken obenägenhet lätt funne sin förklaring i en
enligt utskottets uppfattning ganska naturlig farhåga för att skatten icke
skulle träffa vad därmed vore avsett. Den av vederbörande departementschef
år 1894 uttalade uppfattning, att den föreslagna skatten skulle komma
att väsentligen träffa kapitalet, då detta visade sig, vore enligt utskottets
förmenande icke med verkliga förhållandet överensstämmande, utan vore det
fastmera själva omsättningen, som i avsevärd mån komme att drabbas av
denna stämpelskatt. Det kunde icke bestridas, att bruket av växlar såsom
kreditmedel måste innebära en avsevärd förmån för handel och industri, helst
därigenom befrämjades både regelbundenhet och snabbhet vid likviders fullgörande.
Man borde ock betänka, att växlar för dem, vilka behövde använda
sådana, i allmänhet ej representerade tillgång utan fastmera skuld.
En skattebörda på detta område skulle helt säkert verka orättvist och hämmande
på näringslivets jämna och sunda utveckling och i sin ordning åven
ogynnsamt beröra skatteförmågan inom landet.
I proposition till 1909 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om införande
av bestämmelser rörande stämpel å växel, vilka bestämmelser i stort
sett överensstämma med de nu gällande. Propositionen antogs av riksdagen
med en mindre ändring.
Sedermera hava vid flera tillfällen, senast år 1917, motionsvis väckts förslag
om avskaffande av stämpeln å växlar. Dessa förslag hava av riksdagen
på statsfinansiella grunder avslagits.
Stämpel utgår å räkning hos bank, annan kreditinrättning, bankir eller
ekonomisk förening, å vilken räkning penningar mot särskilt bevis mottagas
för att vid anfordran eller först efter viss tid eller viss tid efter uppsägning
återbetalas, med 5 öre, om räntebeloppet överstiger 5 men ej uppgår
till 10 kronor, samt av 10 öre för varje fulla 10 kronor av räntebeloppet,
om detta uppgår till 10 kronor eller högre belopp. Frihet från
stämpel äger rum, om beloppet av den ränta, som under ett kalenderåi
tillgodoföres insättare å sparkasseräkning, icke uppgår till, i fråga om me
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 9
del, som innestå i sparbank m. fl. inrättningar, 100 kronor och i fråga om
medel, som innestå å sparkasseräkning hos bank, 50 kronor.
Stämpelskatten å räntebesked infördes vid 1917 års riksdag. I proposition
nr 95 föreslog Kuugl. Maj:t sådan omläggning av den tidigare utgående
stämpelskatten å bevis om insättning å depositions- och kapitalräkning, att
densamma kom att utgå såsom räntestämpel å avkastningen samt att omfatta
jämväl andra på bankinrättning insatta medel. Förslaget motiverades
av statsverkets behov av nya skattekällor för täckande av ökade utgifter
för krigstidshjälp och dylikt. Detsamma blev av riksdagen antaget med
en mindre ändring.
Enligt tillgängliga uppgifter har försäljningen av bank- och växelstämplar
inbringat i avrundade krontal år 1926 4,243,212 kronor, ar 1927 4,193,891
kronor och år 1928 4,353,454 ki''onor samt stämpelavgiften å räntebesked,
som jämlikt 54 § stämpelförordningen må för nästföregående år inbetalas
inom utgången av mars månad, inbringat i avrundade krontal år 1927
1,626,292 kronor, år 1928 1,694,129 kronor och år 1929 för tiden till
och med april månad 1,709,957 kronor.
Vid de tillfällen, då stämpelskatt infördes beträffande växlar och räntebesked,
åberopades såsom skäl härför rådande tryckta statslinansiella förhållanden.
Sedermera hava vid upprepade tillfällen erinringar framställts
mot växelstämpeln. Enligt utskottets mening kunna utöver nämnda motiv
bärande skäl knappast åberopas till förmån för sistnämnda beskattningsform.
Även om växelkreditens användning icke nämnvärt påverkats av stämpelskatten,
drabbar densamma godtyckligt vissa delar av befolkningen, vilka
ofta nog tillhöra de mindre bärkraftiga. Särskilt belastar skatten näringslivet
och ej minst den för närvarande betryckta jordbruksnäringen. Under
tider, då dåliga konjunkturer råda och växelkrediten vinner ökad användning,
framstår givetvis missnöjet med skatten med ökad styrka. Till utskottet
har i anledning av motionen inkommit en framställning från Svenska
lantmännens riksförbund, i vilken uttalats, att upphävandet av växelstämpeln
skulle för jordbruksnäringen innebära en högst betydande lättnad. Jämväl
Sveriges köpmannaförening och Sveriges grossistförbund hava i eu till utskottet
inkommen skrift framhållit, att ett borttagande av stämpelskatten ä
växlar skulle för näringslivet och närmast den under tryckta förhållanden
arbetande handeln innebära en önskvärd lättnad. Med hänsyn till det nu
anförda och då rådande statslinansiella läge erbjuder möjlighet till skattens
avskaffande, har utskottet anslutit sig till motionen i denna del, och har
utskottet därvid ansett, att skattefrihet samtidigt bör införas med avseende å
de handlingar, som enligt 8 § stämpelförordningen äro likställda med växel.
Då den särskilda skatteförmåga, inkomst av kapital medför, tages i anspråk
genom den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, synes det
Bihang till riksdagens protokoll 1029. 7 saml. 23 häft. (Nr 27 — 28.) -
Statistik.
Utskottets
yttrande.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
knappast befogat att genom en särskild stämpelskatt ytterligare belasta
vissa ränteinkomster. Mot denna stämpelbeskattning kan vidare erinras,
att densamma för penninginrättningarna medför förhållandevis stora kostnader
och besvär. Dessa förhållanden lära hava föranlett vissa av dessa inrättningar
att själva erlägga stämpelskatten utan att uttaga densamma av
insättarna. Utskottet har sålunda funnit sig böra förorda, att även stämpeln
å räntebesked upphäves. Med hänsyn till de grunder, efter vilka sistnämnda
stämpel utgår och inbetalas, har utskottet emellertid ansett med skattens
upphävande böra anstå till innevarande års utgång samt förty föreslagit
en sådan avfattning av bestämmelserna, att stämpel utgår å ränta för tid
före utgången av år 1929.
Beträffande de ändringar i stämpelförordningen, som påkallas av växelstämpelns
och räntestämpelns upphävande, har utskottet framlagt ett i samråd
med vederbörande inom finansdepartementet uppgjort författningsförslag.
I likhet med växelstämpeln och räntestämpeln hava flera andra av de
stämpelavgifter, som utgå enligt 8 § stämpelförordningen, införts eller
bestämts till nu gällande skattesatser under tider, då behovet av ökade
statsinkomster gjort sig särskilt starkt gällande. Med hänsyn härtill och
till följd av att de i 8 § nämnda stämpelavgifterna merendels tillkommit
vid olika tidpunker, må det anses förklarligt, att skattesatsernas inbördes
storlek icke blivit i allo lyckligt avvägd. Härtill kommer, att numera
kommit att användas med stämpelpliktiga handlingar likartade sådana,
som ej äro underkastade stämpelavgift, exempelvis förlagsbevis. Vidare
vill utskottet erinra, att med anledning av att riksdagens år 1928 församlade
revisorer fäst uppmärksamheten på den oklarhet, som råder beträffande
stämpelavgifts utgörande för s. k. partieipating debentures, årets riksdag i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t måtte taga under
övervägande vad revisorerna i ämnet anfört. Slutligen har det ekonomiska
livets utveckling medfört en i viss mån ändrad uppfattning rörande de
transaktioner, som lämpligen böra drabbas av stämpelbeskattningen.
Av nu anförda skäl har utskottet ansett sig böra föreslå skrivelse till
Kungl. Maj:t med begäran om allmän revision av stämpellagstiftningen, i
vad densamma avser avgifter, som utgå enligt 8 § stämpelförordningen, och
närmast i den mån lagstiftningen berör stämpelskatter på grund av överlåtelser,
emissioner av värdepapper, beviljande av inteckning samt å lottsedlar.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion
I: 89 av herrar Björnsson och Wahlmark,
1) antaga följande förslag till
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
11
Förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 19
november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften skall sålunda
ändras, att
dels, med utgången av juni 1929, rubrikerna Anvisning,
Inkassering av penningar, Invisning, Konnossement
och Kvittens i 8 § upphöra att gälla samt rubriken Växel
i samma paragraf erhåller följande ändrade lydelse:
8 §.
Växel, godkänd eller protesterad, skall, då på grund
därav hos offentlig myndighet sökes betalning, förses
med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av
det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;
dock är växel fri från stämpel, då på grund därav
fordran bevakas i konkurs.
Se för övrigt 16 §.
dels, med utgången av år 1929, rubrikerna Checkräkning,
Depositionsräkning, Kapitalräkning och Sparkasseräkning
i 8 § upphöra att gälla;
dels och, med utgången av mars 1930, 47 § 1 mom.,
54 och 55 §§ upphöra att gälla samt 22 § 1 mom., 23 §,
26 §, 30 § och 47 § 9 mom. erhålla den ändrade lydelse,
som av det följande framgår:
22 $.
1. Stämplar skola vara att tillgå av följande slag,
nämligen:
a) helarksstämplar, —--- användning,
b) enkla — — — beläggningsstämplar, samt
c) inteckningskontrollstämplar.
I vilka — — — 25 öre.
Dessutom äger — — — 27 § föreskriver.
23 $.
Där ej — — — andra helarksstämplar.
Till handlingar,--— beläggningsstämplar.
Om användande — — — skuldebrev.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
26 §.
Generalpoststyrelsen skall å samtliga postanstalter tillhandahålla
allmänheten enkla beläggningsstämplar.
Hos generalpoststyrelsen — — — gåva.
Ett exemplar — — — postanstalt.
Därest — — — utlämnas.
Huru försäljning — — — 28 och 33 §§.
30 §.
Har genom misskrivning eller annorledes stämpel
blivit för sitt ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel
likväl allenast så framt det blad, varå
stämpeln är satt, är ostympat, hos generalpoststyrelsen
eller å postanstalt utbytas mot annan stämpel. Dylikt
utbyte må även äga rum för stämpel, som oriktigt
blivit använd till handling, för vilken stämpel av annat
slag skolat nyttjas. Vid utbyte, som här är sagt, skall
för varje stämpel betalas 6 öre.
Stämplar till — — — icke erhållits.
47 $.
9. Där handling, i avseende å vars stämpelbeläggning
ansvar i 2, 3, 5 eller 6 mom. stadgas, icke blivit av den,
vilken stämpelbeläggningen ålegat, försedd med behörig
stämpel, vare även den, vilken såsom bevis om förvärvad
rättighet mottager handlingen eller densamma
för annans räkning försäljer, belånar eller till betalning
företer utan att belägga den med felande stämpel, underkastad
det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning
av handlingen stadgade ansvar.
Övergångsbestämmelser.
1. Bestämmelserna i 8 § under rubrikerna checkräkning,
depositionsräkning, kapitalräkning och sparkasseräkning
ävensom i 54 och 55 §§ skola fortfarande
äga tillämpning med avseende å stämpel, som belöper å
ränta för tid före utgången av år 1929; dock skall, där
stämpelavgiften icke erlägges i den i 54 § stadgade ordning,
föreskriven stämpel vara åsatt före utgången av
mars 1930, vid ansvar, som i 47 § 1 mom. sägs. Därvid
skall iakttagas, att, därest räntebesked eljest lämnas
genom anteckning å bevis eller i bok, men beviset eller
boken icke för ändamålet uppvisas inom sålunda bestämd
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 13
tid, stämpeln i stället skall inom samma tid anbringas
vid anteckning i räkenskaperna, varigenom insättaren
tillgodoföres räntan.
2. Bestämmelserna i 47 § 1 mom. samt i 47 § 9 mom.
i detta författningsrums hittillsvarande lydelse skola
efter utgången av mars 1930 fortfarande äga tillämpning
med avseende å sådant fel eller försummelse i fråga
om stämpelbeläggning, som begåtts före nämnda tidpunkt.
Den, vilken efter samma tidpunkt såsom bevis
om förvärvad rättighet mottager eller för annans räkning
försäljer, belånar eller till godkännande eller betalning
företer i 47 § 1 mom. avsedd handling, i avseende
å vars stämpelbeläggning fel eller försummelse
dessförinnan förelupit, äger att vid stämpelbeläggning,
som enligt 47 § 9 mom. åligger honom, använda enkel
beläggningsstämpel.
3. Har stämpelbelagd växel på grund av uteblivet
godkännande återgått till växelutställaren, skall, därest
denne före utgången av juni 1930 till postverket inlämnar
växeln samt styrker, att godkännande av densamma
icke erhållits, stämpeln av postverket inlösas med belopp,
varå den lyder, med avdrag av 6 öre för varje
stämpel.
Bank- och växelstämpel, som icke genom misskrivning
eller annorledes blivit för sitt ändamål obrukbar,
skall, därest den före utgången av juni 1930 inlämnas
till postverket, inlösas med belopp, varå den lyder.
Generalpoststyrelsen äger meddela närmare föreskrifter
om sådan inlösen av stämplar, varom i denna punkt
förmäles.
2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville verkställa en allmän revision av stämpellagstiftningen,
i vad densamma avser avgifter, som
utgå enligt 8 § stämpelförordningen.
Stockholm den 30 maj 1929.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 samt. 23 häft. (Sr 27—23.)
3
14
Närvarande:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bär;?*, Boman* Kristensson*, K. Oscar
Ericson i Oberga, Leander, Bjömsson, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen,
Hamrin, Olsson i Golvvasta, Björklund, Nyländer, Olsson i Gävle, Nilsson i
Hörby, Wahlmark, Jönsson i Slätåker, Johansson i Östersund, Ericson i Boxholm
och Anderson i Linköping.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:314 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om upphävande av stämpelplikten beträffande växlar och räntebesked från bankinrättningar. s. 2 i texten