Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om upphävande av stämpelplikten beträffande växlar och räntebesked från bankinrättningar.

1929-05-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1929:28, Betänkande, i anledning av väckt motion om upphävande av stämpelplikten beträffande växlar och räntebesked från bankinrättningar.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

7

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1929 kl. 11 1. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

upphävande av stämpelplikten beträffande växlar och räntebesked

från bankinrättningar.

I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 89, hava herrar Björnsson och Wahlmark hemställt, »att riksdagen

måtte besluta, att nu stadgad stämpelplikt för växlar och räntebesked från

bankinrättningar av olika slag från och med nästa budgetår skall upphöra».

Beträffande den till stöd för nämnda förslag anförda motiveringen tillåter

sig utskottet att hänvisa till motionen.

Enligt förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften skall

inrikes växel, varmed förstås växel, som utfärdas inom riket och ställes

att å inrikes ort betalas, innan den överlåtes eller till betalning företes,

beläggas med stämpel av 50 öre för varje påbörjat tal av 1,000 kronor,

varå växeln lyder; dock att dylik växel är fri från stämpel, då beloppet ej

överstiger 100 kronor, samt skall förses med stämpel av 20 öre, om beloppet

överstiger 100 kronor men ej 300 kronor, och med stämpel av 30 öre, därest

beloppet överstiger 300 kronor men ej 500 kronor. Utrikes växel skall

beläggas med stämpel av 50 öre för belopp, ej överstigande 1,000 kronor,

och därutöver 50 öre för varje påbörjat tusental kronor, varå den lyder.

Frihet från stämpel äger rum för postremissväxel och annan inom riket

utfärdad växel, som är betalbar å inrikes ort vid uppvisandet, för växel,

som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes ort betalas eller är utfärdad

å utrikes ort, därest växeln är ställd att vid uppvisandet betalas av

medel, som hos bank, annan kreditinrättning eller bankir föras i räkning

för utställaren, samt för växel, som är dragen från utlandet på utlandet

och endast är betalbar i utlandet.

Redan i 1876 års stämpelförordning återfinnes en stämpelskatt med avseende

å primaväxel i utländsk myntsort. Denna stämpelskatt utgick med

ett belopp av 1 krona för varje sådan växel, oavsett växelbeloppets storlek.

Förslag om utvidgad stämpelbeskattning framställdes av Kungl. Maj:t i

proposition till 1883 års riksdag. Detta förslag vann emellertid riksdagens

godkännande endast i fråga om utrikes växlar.

I proposition till 1894 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om

stämpel å inrikes växlar. Detta förslag antogs i huvudsak av riksdagen.

Växel
8iämpeln.

Gällande bestämmelser.

Historik.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Sänte
stämpeln.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Redan 1898 års riksdag beslöt emellertid i anledning av väckt motion att

upphäva stämpelplikten med avseende å inrikes växlar.

Genom proposition till 1903 års riksdag väckte Kungl. Maj:t ater förslag

om införande av stämpelplikt å inrikes växlar. Förslaget avstyrktes av

bevillningsutskottet och blev icke av riksdagen antaget. I sitt över förslaget

avgivna betänkande nr 20 anförde bevillningsutskottet, att, även om det a\

sevärt stegrade behovet av inkomster, som närmast föranlett propositionen i

ämnet, icke kunde anses vara till fullo ådagalagt, förrän budgeten för åi

1904 bleve slutligen uppgjord, utskottet i allt fall icke kunnat förorda förslaget

att för tillgodoseende av berörda behov införa stämpelavgift för omförmälda

affärspapper. Redan vid de föregående tillfällen, då frågan om

utsträckande av stämpelskatten i nu antydd riktning varit föremål för riksdagens

behandling, hade på många håll försports en viss obenägenhet mot

en dylik beskattning, vilken obenägenhet lätt funne sin förklaring i en

enligt utskottets uppfattning ganska naturlig farhåga för att skatten icke

skulle träffa vad därmed vore avsett. Den av vederbörande departementschef

år 1894 uttalade uppfattning, att den föreslagna skatten skulle komma

att väsentligen träffa kapitalet, då detta visade sig, vore enligt utskottets

förmenande icke med verkliga förhållandet överensstämmande, utan vore det

fastmera själva omsättningen, som i avsevärd mån komme att drabbas av

denna stämpelskatt. Det kunde icke bestridas, att bruket av växlar såsom

kreditmedel måste innebära en avsevärd förmån för handel och industri, helst

därigenom befrämjades både regelbundenhet och snabbhet vid likviders fullgörande.

Man borde ock betänka, att växlar för dem, vilka behövde använda

sådana, i allmänhet ej representerade tillgång utan fastmera skuld.

En skattebörda på detta område skulle helt säkert verka orättvist och hämmande

på näringslivets jämna och sunda utveckling och i sin ordning åven

ogynnsamt beröra skatteförmågan inom landet.

I proposition till 1909 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om införande

av bestämmelser rörande stämpel å växel, vilka bestämmelser i stort

sett överensstämma med de nu gällande. Propositionen antogs av riksdagen

med en mindre ändring.

Sedermera hava vid flera tillfällen, senast år 1917, motionsvis väckts förslag

om avskaffande av stämpeln å växlar. Dessa förslag hava av riksdagen

på statsfinansiella grunder avslagits.

Stämpel utgår å räkning hos bank, annan kreditinrättning, bankir eller

ekonomisk förening, å vilken räkning penningar mot särskilt bevis mottagas

för att vid anfordran eller först efter viss tid eller viss tid efter uppsägning

återbetalas, med 5 öre, om räntebeloppet överstiger 5 men ej uppgår

till 10 kronor, samt av 10 öre för varje fulla 10 kronor av räntebeloppet,

om detta uppgår till 10 kronor eller högre belopp. Frihet från

stämpel äger rum, om beloppet av den ränta, som under ett kalenderåi

tillgodoföres insättare å sparkasseräkning, icke uppgår till, i fråga om me
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 9

del, som innestå i sparbank m. fl. inrättningar, 100 kronor och i fråga om

medel, som innestå å sparkasseräkning hos bank, 50 kronor.

Stämpelskatten å räntebesked infördes vid 1917 års riksdag. I proposition

nr 95 föreslog Kuugl. Maj:t sådan omläggning av den tidigare utgående

stämpelskatten å bevis om insättning å depositions- och kapitalräkning, att

densamma kom att utgå såsom räntestämpel å avkastningen samt att omfatta

jämväl andra på bankinrättning insatta medel. Förslaget motiverades

av statsverkets behov av nya skattekällor för täckande av ökade utgifter

för krigstidshjälp och dylikt. Detsamma blev av riksdagen antaget med

en mindre ändring.

Enligt tillgängliga uppgifter har försäljningen av bank- och växelstämplar

inbringat i avrundade krontal år 1926 4,243,212 kronor, ar 1927 4,193,891

kronor och år 1928 4,353,454 ki''onor samt stämpelavgiften å räntebesked,

som jämlikt 54 § stämpelförordningen må för nästföregående år inbetalas

inom utgången av mars månad, inbringat i avrundade krontal år 1927

1,626,292 kronor, år 1928 1,694,129 kronor och år 1929 för tiden till

och med april månad 1,709,957 kronor.

Vid de tillfällen, då stämpelskatt infördes beträffande växlar och räntebesked,

åberopades såsom skäl härför rådande tryckta statslinansiella förhållanden.

Sedermera hava vid upprepade tillfällen erinringar framställts

mot växelstämpeln. Enligt utskottets mening kunna utöver nämnda motiv

bärande skäl knappast åberopas till förmån för sistnämnda beskattningsform.

Även om växelkreditens användning icke nämnvärt påverkats av stämpelskatten,

drabbar densamma godtyckligt vissa delar av befolkningen, vilka

ofta nog tillhöra de mindre bärkraftiga. Särskilt belastar skatten näringslivet

och ej minst den för närvarande betryckta jordbruksnäringen. Under

tider, då dåliga konjunkturer råda och växelkrediten vinner ökad användning,

framstår givetvis missnöjet med skatten med ökad styrka. Till utskottet

har i anledning av motionen inkommit en framställning från Svenska

lantmännens riksförbund, i vilken uttalats, att upphävandet av växelstämpeln

skulle för jordbruksnäringen innebära en högst betydande lättnad. Jämväl

Sveriges köpmannaförening och Sveriges grossistförbund hava i eu till utskottet

inkommen skrift framhållit, att ett borttagande av stämpelskatten ä

växlar skulle för näringslivet och närmast den under tryckta förhållanden

arbetande handeln innebära en önskvärd lättnad. Med hänsyn till det nu

anförda och då rådande statslinansiella läge erbjuder möjlighet till skattens

avskaffande, har utskottet anslutit sig till motionen i denna del, och har

utskottet därvid ansett, att skattefrihet samtidigt bör införas med avseende å

de handlingar, som enligt 8 § stämpelförordningen äro likställda med växel.

Då den särskilda skatteförmåga, inkomst av kapital medför, tages i anspråk

genom den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, synes det

Bihang till riksdagens protokoll 1029. 7 saml. 23 häft. (Nr 27 — 28.) -

Statistik.

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

knappast befogat att genom en särskild stämpelskatt ytterligare belasta

vissa ränteinkomster. Mot denna stämpelbeskattning kan vidare erinras,

att densamma för penninginrättningarna medför förhållandevis stora kostnader

och besvär. Dessa förhållanden lära hava föranlett vissa av dessa inrättningar

att själva erlägga stämpelskatten utan att uttaga densamma av

insättarna. Utskottet har sålunda funnit sig böra förorda, att även stämpeln

å räntebesked upphäves. Med hänsyn till de grunder, efter vilka sistnämnda

stämpel utgår och inbetalas, har utskottet emellertid ansett med skattens

upphävande böra anstå till innevarande års utgång samt förty föreslagit

en sådan avfattning av bestämmelserna, att stämpel utgår å ränta för tid

före utgången av år 1929.

Beträffande de ändringar i stämpelförordningen, som påkallas av växelstämpelns

och räntestämpelns upphävande, har utskottet framlagt ett i samråd

med vederbörande inom finansdepartementet uppgjort författningsförslag.

I likhet med växelstämpeln och räntestämpeln hava flera andra av de

stämpelavgifter, som utgå enligt 8 § stämpelförordningen, införts eller

bestämts till nu gällande skattesatser under tider, då behovet av ökade

statsinkomster gjort sig särskilt starkt gällande. Med hänsyn härtill och

till följd av att de i 8 § nämnda stämpelavgifterna merendels tillkommit

vid olika tidpunker, må det anses förklarligt, att skattesatsernas inbördes

storlek icke blivit i allo lyckligt avvägd. Härtill kommer, att numera

kommit att användas med stämpelpliktiga handlingar likartade sådana,

som ej äro underkastade stämpelavgift, exempelvis förlagsbevis. Vidare

vill utskottet erinra, att med anledning av att riksdagens år 1928 församlade

revisorer fäst uppmärksamheten på den oklarhet, som råder beträffande

stämpelavgifts utgörande för s. k. partieipating debentures, årets riksdag i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t måtte taga under

övervägande vad revisorerna i ämnet anfört. Slutligen har det ekonomiska

livets utveckling medfört en i viss mån ändrad uppfattning rörande de

transaktioner, som lämpligen böra drabbas av stämpelbeskattningen.

Av nu anförda skäl har utskottet ansett sig böra föreslå skrivelse till

Kungl. Maj:t med begäran om allmän revision av stämpellagstiftningen, i

vad densamma avser avgifter, som utgå enligt 8 § stämpelförordningen, och

närmast i den mån lagstiftningen berör stämpelskatter på grund av överlåtelser,

emissioner av värdepapper, beviljande av inteckning samt å lottsedlar.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion

I: 89 av herrar Björnsson och Wahlmark,

1) antaga följande förslag till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

11

Förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften skall sålunda

ändras, att

dels, med utgången av juni 1929, rubrikerna Anvisning,

Inkassering av penningar, Invisning, Konnossement

och Kvittens i 8 § upphöra att gälla samt rubriken Växel

i samma paragraf erhåller följande ändrade lydelse:

8 §.

Växel, godkänd eller protesterad, skall, då på grund

därav hos offentlig myndighet sökes betalning, förses

med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av

det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;

dock är växel fri från stämpel, då på grund därav

fordran bevakas i konkurs.

Se för övrigt 16 §.

dels, med utgången av år 1929, rubrikerna Checkräkning,

Depositionsräkning, Kapitalräkning och Sparkasseräkning

i 8 § upphöra att gälla;

dels och, med utgången av mars 1930, 47 § 1 mom.,

54 och 55 §§ upphöra att gälla samt 22 § 1 mom., 23 §,

26 §, 30 § och 47 § 9 mom. erhålla den ändrade lydelse,

som av det följande framgår:

22 $.

1. Stämplar skola vara att tillgå av följande slag,

nämligen:

a) helarksstämplar, —--- användning,

b) enkla — — — beläggningsstämplar, samt

c) inteckningskontrollstämplar.

I vilka — — — 25 öre.

Dessutom äger — — — 27 § föreskriver.

23 $.

Där ej — — — andra helarksstämplar.

Till handlingar,--— beläggningsstämplar.

Om användande — — — skuldebrev.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

26 §.

Generalpoststyrelsen skall å samtliga postanstalter tillhandahålla

allmänheten enkla beläggningsstämplar.

Hos generalpoststyrelsen — — — gåva.

Ett exemplar — — — postanstalt.

Därest — — — utlämnas.

Huru försäljning — — — 28 och 33 §§.

30 §.

Har genom misskrivning eller annorledes stämpel

blivit för sitt ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel

likväl allenast så framt det blad, varå

stämpeln är satt, är ostympat, hos generalpoststyrelsen

eller å postanstalt utbytas mot annan stämpel. Dylikt

utbyte må även äga rum för stämpel, som oriktigt

blivit använd till handling, för vilken stämpel av annat

slag skolat nyttjas. Vid utbyte, som här är sagt, skall

för varje stämpel betalas 6 öre.

Stämplar till — — — icke erhållits.

47 $.

9. Där handling, i avseende å vars stämpelbeläggning

ansvar i 2, 3, 5 eller 6 mom. stadgas, icke blivit av den,

vilken stämpelbeläggningen ålegat, försedd med behörig

stämpel, vare även den, vilken såsom bevis om förvärvad

rättighet mottager handlingen eller densamma

för annans räkning försäljer, belånar eller till betalning

företer utan att belägga den med felande stämpel, underkastad

det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning

av handlingen stadgade ansvar.

Övergångsbestämmelser.

1. Bestämmelserna i 8 § under rubrikerna checkräkning,

depositionsräkning, kapitalräkning och sparkasseräkning

ävensom i 54 och 55 §§ skola fortfarande

äga tillämpning med avseende å stämpel, som belöper å

ränta för tid före utgången av år 1929; dock skall, där

stämpelavgiften icke erlägges i den i 54 § stadgade ordning,

föreskriven stämpel vara åsatt före utgången av

mars 1930, vid ansvar, som i 47 § 1 mom. sägs. Därvid

skall iakttagas, att, därest räntebesked eljest lämnas

genom anteckning å bevis eller i bok, men beviset eller

boken icke för ändamålet uppvisas inom sålunda bestämd

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 13

tid, stämpeln i stället skall inom samma tid anbringas

vid anteckning i räkenskaperna, varigenom insättaren

tillgodoföres räntan.

2. Bestämmelserna i 47 § 1 mom. samt i 47 § 9 mom.

i detta författningsrums hittillsvarande lydelse skola

efter utgången av mars 1930 fortfarande äga tillämpning

med avseende å sådant fel eller försummelse i fråga

om stämpelbeläggning, som begåtts före nämnda tidpunkt.

Den, vilken efter samma tidpunkt såsom bevis

om förvärvad rättighet mottager eller för annans räkning

försäljer, belånar eller till godkännande eller betalning

företer i 47 § 1 mom. avsedd handling, i avseende

å vars stämpelbeläggning fel eller försummelse

dessförinnan förelupit, äger att vid stämpelbeläggning,

som enligt 47 § 9 mom. åligger honom, använda enkel

beläggningsstämpel.

3. Har stämpelbelagd växel på grund av uteblivet

godkännande återgått till växelutställaren, skall, därest

denne före utgången av juni 1930 till postverket inlämnar

växeln samt styrker, att godkännande av densamma

icke erhållits, stämpeln av postverket inlösas med belopp,

varå den lyder, med avdrag av 6 öre för varje

stämpel.

Bank- och växelstämpel, som icke genom misskrivning

eller annorledes blivit för sitt ändamål obrukbar,

skall, därest den före utgången av juni 1930 inlämnas

till postverket, inlösas med belopp, varå den lyder.

Generalpoststyrelsen äger meddela närmare föreskrifter

om sådan inlösen av stämplar, varom i denna punkt

förmäles.

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville verkställa en allmän revision av stämpellagstiftningen,

i vad densamma avser avgifter, som

utgå enligt 8 § stämpelförordningen.

Stockholm den 30 maj 1929.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 samt. 23 häft. (Sr 27—23.)

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Närvarande:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bär;?*, Boman* Kristensson*, K. Oscar

Ericson i Oberga, Leander, Bjömsson, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen,

Hamrin, Olsson i Golvvasta, Björklund, Nyländer, Olsson i Gävle, Nilsson i

Hörby, Wahlmark, Jönsson i Slätåker, Johansson i Östersund, Ericson i Boxholm

och Anderson i Linköping.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:314 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om upphävande av stämpelplikten beträffande växlar och räntebesked från bankinrättningar. s. 2 i texten