Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 november 1907
1929-06-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1929:34, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 november 1907
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
3
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1929 kl. 8 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående ändring i
vissa delar av förordningen den 15 november 1907 (nr 117)
om frihamn, m. m.
I en den 25 februari 1929 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 163, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga nedan återgivna, vid propositionen fogade
förslag till
l:o) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15
november 1907 (nr 117) om frihamn,
2:o) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 20
december 1912 (nr 351) om frilager.
Förslag
till
förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den
15 november 1907 (nr 117) om frihamn.
Härigenom förordnas, att § 1, § 2 mom. 2, § 18 mom. 2, § 19 mom. 2
och § 22 i förordningen den 15 november 1907 (nr 117) om frihamn skola,
§ 2 mom. 2 i nedan intagna del, erhålla följande ändrade lydelse:
§ 1.
I stapelstad, varest centraltullkammare eller tullkammare finnes, eller,
där lokala förhållanden det betinga, i närheten av sådan stapelstad må, efter
särskilt tillstånd av Konungen, inrättas sådan under tullverkets uppsikt och
bevakning stående, till allmänt bruk för handelsrörelse och industriell verksamhet
avsedd anstalt, benämnd frihamn, varom i denna förordning stadgas.
Frihamn, som skall utgöras av ett till sina gränser noga bestämt område,
omfattande dels hamn med anstalter för fartygs lossning och lastning, dels
ett därintill beläget, genom hägnad från vidliggande mark avspärrat landområde
med byggnader och upplagsplatser, skall i fråga om tull- och tillverkningsavgifter
ävensom beträffande tillämpningen av gällande bestämmelser
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning
anses såsom utrikes ort; och skola såväl fartyg som gods inom frihamn
icke vara underkastade vidare tillsyn från tullverkets sida, än som erfordras
för utövande av kontroll å efterlevnaden av de angående frihamn meddelade
allmänna eller särskilda föreskrifter. Till frihamn från inrikes ort inkomna
varor skola i fråga om rätt till restitution av tull- och tillverkningsavgifter
ävensom till befrielse från tullavgift samt i övrigt i tullhänseende betraktas
såsom från riket utförda samt således vid återi införsel behandlas lika med
annat gods, som från frihamn införes.
§ 2.
2. Vid frihamn — — — särskild bevakning.
Vederbörande tulltjänsteman äger, där han anser anledning därtill förefinnas,
låta å envar, som lämnar frihamnen, verkställa kroppsvisitation i
den ordning lagen om straff för olovlig varuinförsel föreskriver.
§ 18.
2. Land vägen kan gods från frihamn införas:
för utförsel sjövägen från den stapelstad, i eller vid vilken frihamnen
är belägen, till utrikes ort eller annan svensk frihamn, ävensom landvägen
till Norge;
för omedelbar transitförsändning antingen till annan ort, som åtnjuter
transitupplagsrätt eller där tullanstalt anordnats för tullklarering av järnvägstrafik
vid tullområdets landgräns, eller till annan svensk frihamn eller
ock för försändning i oförtullat skick under postverkets kontroll;
för intagning å frilager eller för uppläggning å nederlag på samma
ort; samt
efter förtullning.
§ 19.
2. Varor, beträffande vilka i tulltaxan är angivet, att tullen skall beräknas
efter verkliga nettovikten med tillägg av visst emballage, må icke
från frihamn uttagas för förtullning, för uppläggning å nederlag eller för
försändning i oförtullat skick till inrikes ort, med mindre de äro emballerade
på sådant sätt, som eljest vid införsel av enahanda varor är brukligt.
§ 22.
Innehavare av byggnad, magasinsrum eller upplagsplats inom frihamn,
som blivit förvunnen till förbrytelse, varom i § 21 sägs, have för alltid
förverkat rätt att inom frihamn eller frilager innehava eller begagna byggnad,
magasinsrum eller upplagsplats och vare skyldig att genast utrymma sitt
lager.
Lag samma vare ock om den, som blivit förvunnen till olovlig varuinförsel.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1930.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
5
Förslag
till
förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 20 december 1912 (nr 351) om frilager.
Härigenom förordnas, att § 1 mom. 1, § 2 mom. 2, § 19 mom. 1 och 3
samt § 21 i förordningen den 20 december 1912 (nr 351) om frilager skola,
§ 2 mom. 2 och § 21 i nedan intagna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
§ 1.
1. I stad, varest centraltullkammare eller tullkammare finnes, eller, där
lokala förhållanden det betinga, i närheten av sådan stad må, efter särskilt
tillstånd av generaltullstyrelsen, inrättas sådana under tullverkets uppsikt
och bevakning stående, till allmänt bruk för handelsrörelse och industriell
verksamhet avsedda anstalter, benämnda frilager, varom i demia förordning
stadgas.
Till frilager kan avses viss byggnad eller visst område med byggnader och
upplagsplatser, som genom hägnad eller annorledes avspärrats från vidliggande
byggnader och område. Å frilager må varor, på sätt och under de
villkor, denna förordning innehåller, utan att undersökas eller tullbehandlas,
intagas samt uppläggas, ompackas, delas, bearbetas och i övrigt behandlas,
som om de befunne sig utanför rikets tullgräns. Varor, som från inrikes
ort intagits å frilager, skola i fråga om rätt till restitution av tull- och
tillverkningsavgifter ävensom till befrielse från tullavgift anses såsom ur
riket utförda och vid uttagning från frilagret behandlas lika med direkt
från utlandet å frilager intaget gods.
§ 2.
2. Varje utgång--— — sådan utgång.
Vederbörande tulltjänsteman äger, där han anser anledning därtill förefinnas,
låta å envar, som lämnar frilagret, verkställa kroppsvisitation i den
ordning lagen om straff för olovlig varuinförsel föreskriver.
§ 19.
1. Gods kan från frilager uttagas:
för utförsel till utrikes ort eller sjövägen till svensk frihamn å annan ort;
för försändning sjövägen eller landvägen till annan ort, där centraltullkammare
eller tullkammare finnes;
för utförsel landvägen till frihamn;
för överflyttning till annat frilager eller för uppläggning å nederlag å
samma ort; samt
efter förtullning.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
Utskottet.
3. Varor, beträffande vilka i tulltaxan är angivet, att tullen skall beräknas
efter verkliga nettovikten med tillägg av visst emballage, må icke från
frilager uttagas för förtullning, för uppläggning å nederlag eller för försändning
i oförtullat skick till inrikes ort, med mindre de äro emballerade på
sådant sätt, som eljest vid införsel av enahanda varor är brukligt.
§ 21.
Frilagershavare, som — — — — sitt lager.
Lag samma vare ock om den, som blivit förvunnen till olovlig varuinförsel.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1930.
Den föreliggande propositionen är föranledd av dels Kungl. Maj:ts med proposition
den 8 februari 1929, nr 65, framlagda förslag till ny tulltaxeförordning
jämte därvid fogade tulltaxa och taratariff, att tillämpas från och med
den 1 januari 1930, dels ock Kungl. Maj:ts i årets statsverksproposition framlagda
förslag om upphävande med utgången av juni 1929 av förordningen
angående beskattning av socker. Beträffande propositionen nr 65 har utskottet
yttrat sig i betänkandena nr 20, 24, 25, 29 och 30, varefter riksdagen
fattat beslut i anledning av vad utskottet i nämnda betänkanden hemställt.
Kungl. Maj:ts förslag om upphävande av förordningen angående beskattning
av socker har utskottet i sitt förut denna dag avgivna betänkande
nr 32 tillstyrkt.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts med
förevarande proposition framlagda förslag, får, under åberopande av vad
departementschefen till ovannämnda statsrådsprotokoll anfört, hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition
nr 163, antaga vid propositionen fogade förslag
till
l:o) förordning angående ändring i vissa delar av
förordningen den 15 november 1907 (nr 117) om frihamn,
2:o) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 20 december 1912 (nr 351) om frilager.
Stockholm den 1 juni 1929.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 33.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:319 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 november 190 a1 i texten