Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion angående omläggning av skatten på motorfordon.

1929-02-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1929:6, Betänkande, i anledning av väckt motion angående omläggning av skatten på motorfordon.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

9

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1929 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående

omläggning av skatten på motorfordon.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 88, har herr Sandegård m. fl. hemställt, »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning och därpå grundat

förslag till sådan omläggning av skatten på motorfordon, att denna skatt i

görligaste mån bringas till överensstämmelse med den princip, varpå nuvarande

skattesystem ifråga om motortrafik vilar.»

Skatt å automobiltrafiken utgår enligt förordningarna den 2 juni 1922

om automobilskatt samt om särskild skatt å automobilgummiringar ävensom

enligt förordningen den 23 maj 1924 om särskild skatt å bensin och

motorsprit. Automobiltrafiken beskattas enligt nämnda förordningar genom

årlig avgift å innehavet av automobiler samt genom avgifter å de för dessas

framdrivande nödvändiga förbrukningsartiklarna, gummiringar och bensin.

Den egentliga automobilskatten — skatten å fordonen — utgår för motorcykel

utan bivagn med 10 kronor, då motorcykelns tjänstevikt icke överstiger

75 kilogram, och eljest med 15 kronor, för motorcykel med bivagn

med 25 kronor samt för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk

med 10 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med 400 kilogram, dock minst med 75 kronor, allt för

år räknat. Skatteplikten inträder med det kalenderkvartal, under vilket

automobilen första gången införes i automobilregistret, samt upphör med

utgången av det kalenderkvartal, under vilket automobilen avförts ur registret

utan att hava blivit i annat sådant införd. Skatten å automobilgummiringar

utgår för ringar av mjuk kautschuk, som till riket införas

eller där tillverkas, med 2 kronor per kilogram. Bensinskatten utgår med

6 öre per liter.

I motionen har framhållits, att fordonsskatten drabbar tämligen godtyckligt,

i det att densamma icke tager hänsyn till den slitning av vägarna de

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 sand. 4 häft. (Nr 5—6.) 2

Utskottet.

Gällande

bestämmelser

angående

automobil
beskattning.

Motionen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr (J.

olika automobilerna åstadkommit utan allenast till deras vägslitande förmåga.

Motionärerna hava därför ansett en sådan omläggning av fordonsskatten

önskvärd, att densamma komme att utgå såsom en engångsskatt

med viss procent av automobils försäljningsvärde. Därest en sådan omläggning

icke befunnes möjlig eller lämplig, hava motionärerna ansett fordonsskatten

böra avskaffas.

Med automobilbeskattningen avses att av ägarna till motorfordonen uttaga

den merkostnad för vägväsendet, fordonen förorsaka, och att i anslutning

därtill skatten skall beräknas i förhållande till den vägförstöring, varje

fordon kan antagas utöva. Såsom motionärerna framhållit bryter fordonsskatten

så till vida mot grundprincipen för skattesystemet, att hänsyn väl

tages till fordonens vägförstörande förmåga men däremot icke till den ytterligare

faktor, som är bestämmande för själva vägslitningen, nämligen den

tillryggalagda vägsträckan. Då emellertid statsmakterna godtogo sistnämnda

beskattningsform, skedde detta under framhållande, att det måste anses rimligt,

att automobilägaren såsom sådan finge sig ålagt att i skatteväg särskilt

bidraga icke allenast till vägarnas underhåll utan jämväl till erhållande

av för automobiltrafik lämpade och väl byggda vägar. Det sålunda

anförda skälet för fordonsskattens införande synes utskottet med full giltighet

kunna åberopas jämväl för dess bibehållande och detta i än högre grad

sedan skatt införts å bensin samt skatten å gummiringar höjts från 1 krona 50

öre till 2 kronor per kilogram. Därest fordonsskatten hålles inom måttliga

gränser, synas berättigade anmärkningar knappast kunna göras mot densamma.

Även om vissa erinringar kunna framställas mot nu gällande beskattning

av fordonen, vill det synas, som om det av motionärerna föreslagna

systemet, innebärande skattens bestämmande efter automobilernas försäljningsvärde,

skulle lida av än större olägenheter. Oavsett att det i åtskilliga

fall skulle uppkomma svårigheter att fastställa nämnda värde, torde

detsamma icke kunna anses såsom en jämlik och pålitlig mätare av automobilernas

sliteffekt. För automobilägarna komme det att kännas vida mera

betungande att erlägga skatten på en gång eller under ett fåtal år än att som för

närvarande är fallet skattebördan fördelas å hela den tidrymd, automobilen

användes. Under flera år framåt bleve man nödsakad att för äldre automobiler

uttaga skatt enligt gällande system, ett förhållande som säkerligen

skulle åstadkomma vissa praktiska svårigheter. Då automobiler, som användas

för att tillgodose ett transportbehov, genom intensivare användning

i regel äga kortare livslängd än andra, torde en engångsskatt efter försäljningsvärdet

komma att medföra den mindre önskvärda konsekvensen, att

sådana fortskaffningsmedel, som användas för transport och allmän trafik,

bleve förhållandevis hårt betungade genom omläggning av skattesystemet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

11

att förevarande motion I: 88 av herr Sandegård m. fl.,,

angående omläggning av skatten på motorfordon, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1929.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

härvarande, herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bergman, Örne, Boman, Kristensson, K.

Oscar Ericson i Oberga, friherre Beck-Friis, Björnsson, Jönsson i Boa, Johansson

i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Hamrin, Olsson i Gävle, Johansson i Östersund,

Paul Magnusson, Ericson i Boxholm, Heiding, Werner, Anderson i Linköping

och Svedberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.