Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 16

1929-02-26 · 4 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1929:16, Bankoutskottets utlåtande Nr 16

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1929 kl. 12 in.

Utlåtande, i anledning an väckta motioner angående äldre kommunalanställda

barnmorskors pensionsförhållanden.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottets förberedande behandling

hänvisade likalydande motioner, nämligen i första kammaren nr 146

av fröken Hesselgren m. fl. samt i andra kammaren nr 253 av fru Nordgren

och fru Östlund, har hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Majrt anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta en skyndsam utredning av

de äldre kommunalanställda barnmorskornas pensionsförhållanden samt till

riksdagen inkomma med förslag till ordnande av desamma».

I motiveringen för yrkandet hava motionärerna erinrat om behandlingen

vid 1928 års riksdag av en motion med liknande syfte — till vilken utskottet

i det följande återkommer — samt anfört, att de ansett sig böra i form av

förslag om utredning i ärendet ånyo bringa frågan inför riksdagen. Motionärerna

hava vidare yttrat följande:

»Den utredning, varom här är fråga, avser vissa kommunalanställda barnmorskors

pensionsförhållanden. Det gäller således en grupp gamla och

ofta utslitna människor, som under en lång följd av år nedlagt ett uppoffrande

arbete i samhällets tjänst och som nu på grund av att de icke ha

det på något sätt sörjt för sin ålderdom tvingas att fortsätta sitt arbete

även sedan deras krafter och arbetsförmåga ej längre motsvara de krav,

man i vår tid ställer på ett så viktigt kall som barnmorskans. Det måste

kännas så mycket bittrare för dessa gamla, som staten genom barnmorskelagen

av den 28 mars 1919 sörjt för, att denna grupp av yrkesutövare

numera är tillförsäkrad reglerade löner och pension.

Genom riksdagens beslut med anledning av 1926 års utredning har riksdagen

erkänt det berättigade i att lämna ett tillskott till dessa barnmorskors

pensioner, fast de varit i kommunens tjänst och kommunen således egentligen

skulle sörja för dem. Det sägs nämligen i riksdagsskrivelsen, att ehuru

dessa barnmorskor icke varit i statens tjänst utan haft anställning i vederbörande

kommuner, syntes enligt riksdagens förmenande staten likväl icke

böra undandraga sig att lämna kommunerna sin medverkan till förbättring

i deras pensioner. De bestämmelser, som i detta syfte framgingo ur 1926

års utredning, ha emellertid på ett beklagligt sätt lämnat en hel grupp av

dessa gamla barnmorskor utanför, nämligen dem, som haft så låg inkomst,

att de ej kunnat konnna in i barnmorskeförbundets pensionskassa, vilket

är förutsättningen för statens bidrag. Andra åter få så låga eller inga bidrag

av kommunerna, att deras hela pension kommer att belöpa sig till

statsbidraget, som högst får gå upp till 180 kr., jämte deras egna insättningar,

som oftast bli ytterst ringa belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 12 haft. (Nr 16—17.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

Utskottet.

Förhållandena tyckas vara mycket olika i olika kommuner, och en från

det allmänna igångsatt utredning är den enda vägen, varpå saken kan lullt

klart framläggas. Att denna hjälp från statens sida är synnerligen välbehövlig,

torde vara klart redan av de uppgifter, som på enskilt håll kunnat

samlas och som vid frågans senaste behandling ställdes till utskottets förfogande.

Några farliga konsekvenser för staten av att här något vidga sin hjälpmöjlighet

torde väl ej heller behöva befaras, då denna personalgrupp givetvis

står i en särställning. Ej heller torde kostnaderna behöva bli så stora,

och dessutom komma dessa kostnader att med varje år minskas för att

inom ej alltför lång tid helt försvinna, då de det gäller i regel äro gamla,

till och med mycket gamla människor.»

Frågan om beredande av förbättrade pensionsförhållanden åt vissa kommunalt

eller f. d. kommunalt anställda barnmorskor har under de senaste

åren upprepade gånger varit föremål för riksdagens prövning. Härutinnan

tillåter sig utskottet att erinra om följande.

Vid 1925 års riksdag väcktes motionsvis förslag i ämnet. Efter att

hava inhämtat yttranden från medicinalstyrelsen, styrelsen för statens pensionsanstalt

samt statskontoret uttalade bankoutskottet i sitt i ärendet avgivna

utlåtande (nr 27), att av vad i frågan förekommit syntes framgå,

att pensionerna för de barnmorskor, vilka vore berättigade till pension från

barnmorskornas pensionsanstalt och icke erhållit eller kunnat erhålla inträde

i statens pensionsanstalt, måste betraktas såsom otillfredsställande.

Det syntes därför påkallat, att åtgärder vidtoges för åstadkommande av en

förbättring av pensionsförliållandena för ifrågavarande barnmorskor, och

ehuru dessa icke varit i statens tjänst utan haft anställning hos vederbörande

kommuner, syntes enligt utskottets förmenande staten likväl icke böra

undandraga sig att lämna kommunerna sin medverkan härvid. Utskottet

tillstyrkte på grund härav, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla

om utredning angående förbättrade pensionsförhållanden för sådana kommunalt

anställda barnmorskor, vilka efter vunnet inträde i barnmorskornas

pensionsanstalt på grund av ålder avgått ur tjänsten med pension eller fortfarande

kvarstode i tjänst med pensionsrätt enligt nämnda anstalts reglementen.

Vad utskottet hemställt bifölls av riksdagen.

Sedan utredning i ämnet därefter verkställts av statskontoret i samråd

med medicinalstyrelsen och styrelsen för statens pensionsanstalt, framlades

resultatet av denna utredning för 1926 års riksdag. Utskottet tillåter sig

att i avseende härå hänvisa till 1926 års statsverksproposition, elfte huvudtiteln,

punkten 2 (sid. 9—13). I anslutning till vad de hörda myndigheterna

ifrågasatt föreslog Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att f. d. barnmorskor,

vilka vore berättigade till pension från barnmorskornas pensionsanstalt,

måtte från och med den 1 juli 1926 komma i åtnjutande av pensionstillägg

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360)

angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16. .‘5

m. fl. pensionärer. Riksdagen biföll vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit.

Enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse utgår pensionstillägg med högst

180 kronor för år räknat, dock att tillägget icke må uppgå till mer än pensionens

belopp.

Vid 1928 års riksdag väcktes ånyo motion rörande förbättring av pensionsförhållandena

för kommunalt anställda barnmorskor. Det förslag, som

därvid framlades, gick ut på, att sådana f. d. barnmorskor, som varit

kommunalt anställda och icke erhållit eller kunde erhålla inträde i statens

pensionsanstalt, skulle av statsmedel tillerkännas pensionsbidrag till sådant

belopp, att sammanlagda pensionen uppginge till 700 kronor, under förutsättning

att vederbörande kommun, eventuellt landsting, bidroge med minst

lika stort belopp som statsbidraget.

I anledning av detta förslag anförde bankoutskottet i sitt över motionen

avgivna utlåtande (nr 16) att, ehuru det måhända icke syntes kunna förnekas,

att såsom i motionen antytts pensionerna till ifrågavarande befattningshavare

oaktat det medgivna pensionstillägget i en del fall vore synnerligen

låga, utskottet dock funnit det innebära betänkligheter att i vidare mån,

än som redan skett, med statsmedel förbättra pensionsförmånerna för dessa

befattningshavare. Då det här gällde personal i kommunal anställning, ankomme

det givetvis på kommunerna att i första hand sörja för en tillfredsställande

pensionering. Om staten skulle i större omfattning, än som blivit

följden av förenämnda vid 1926 års riksdag fattade beslut, övertaga kostnaderna

för befattningshavarnas pensionering, syntes detta kunna medföra

konsekvenser av icke önskvärd art beträffande andra personalgrupper, vilka

icke varit i statens tjänst anställda.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse härmed.

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen, hava statsmakterna

medgivit, att f. d. kommunalt anställda barnmorskor med rätt till pension

från barnmorskornas pensionsanstalt må åtnjuta pensionstillägg av

statsmedel. Detta medgivande innebär för det stora flertalet av ifrågavarande

befattningshavare — nämligen för dem, som uppbära pension till belopp

av 180 kronor eller därunder — en fördubbling av pensionsförmånerna.

Å sammanlagda beloppet av pension och pensionstillägg utgår därjämte

s. k. pensionsförhöjning I samt dyrtidstillägg, allt av statsmedel. För alt

belysa, i vilken omfattning statsmedel ingå i pensionsförmånerna, anser sig

utskottet böra anföra ett exempel. Fn f. d. barnmorska med rätt till

ett — på såväl egna avgifter som, i förekommande fall, statsbidrag grundat

— pensionsbelopp av 150 kronor årligen uppbär härå statligt pensionstillägg

med enahanda belopp; å summan av pension och pensionstillägg, 300 kro
-

Utskottets

yttrande.

Kartong med vissa ändringar å sid. 3, raderna 10—13 uppifrån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

nor, utgår av statsmedel pensionsförhöjning I med 57 kronor, varigenom

förmånen uppbringas till 357 kronor eller, efter föreskriven jämkning till

med 12 jämnt delbart tal, 348 kronor; härå utgår statligt dyrtidstillägg enligt

nu gällande index med 96 kronor, varigenom totala pensionsförmånen uppgår

till 444 kronor.

Utskottet vidhåller sin förlidet år uttalade mening, att det med hänsyn

till konsekvenserna måste anses betänkligt att i vidare mån, än som sålunda

redan skett, med statsmedel bidraga till en förbättring av pensionsförmånerna

för ifrågavarande kommunala befattningshavare. Utskottet finner

sig på grund härav ej kunna tillstyrka en förhöjning av de till f. d. barnmorskor

nu utgående pensionstilläggen, vilka till storleken avvägts efter de

regler, som gälla beträffande f. d. befattningshavare i statens tjänst. Ej heller

kan utskottet understödja den i motionerna framförda tanken på en utsträckning

av rätten till pensionsunderstöd från statens sida även till barnmorskor,

vilka ej ingått i barnmorskornas pensionsanstalt och alltså icke

genom egna avgifter bidragit till sin pensionering.

Under nu angivna omständigheter har utskottet ansett sig ej kunna tillstyrka,

att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning i ämnet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner 1:146 och 11:253 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1929.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm*, Pettersson

i Olovstorp*, Lindgren, Ström, Johansson i Friggeråker*, Ahrahamsson och

Berling*-,

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Henrikson*, Bäcklund*,

Wikström, Ryberg*, Lovén och Svensson i Betingetorp.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Borggren.

Reservation

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.