Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning angående ändrade bestämmelser för tillsynen över sparbanker.

1929-02-26 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1929:17, Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning angående ändrade bestämmelser för tillsynen över sparbanker.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

o

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1929 kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning angående

ändrade bestämmelser för tillsynen över sparbanker.

I en inom första kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande behandling

hänvisad motion nr 19, har herr Kvarnzelius hemställt, »att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om verkställande

av skyndsam utredning angående ändrad, effektivare, eventuellt centraliserad

kontroll över rikets sparbanker samt framläggande för riksdagen av

det förslag, vartill utredningen giver anledning».

Beträffande motiveringen för förslaget tillåter sig utskottet, att i den

mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen.

Enligt nu gällande bestämmelser angående tillsynen över sparbankerna, Gällande bevilka

bestämmelser innefattas i 57—63 §§ i 1923 års lag om sparbanker, ^tämmelser

utövas denna tillsyn av länsstyrelsen i det län, där sparbankens styrelse har öTer‘sparsitt

säte. Uppdraget att övervaka sparbankernas förvaltning handhaves för banker.

varje sparbank inom länet av ett av länsstyrelsen förordnat allmänt ombud.

De uppgifter, som aligga sådant ombud, äro angivna i en av Kungl. Maj:t

den 21 december 1923 utfärdad instruktion. Genom särskild kungörelse

samma dag har Kungl. Maj:t vidare fastställt den ersättning, som skall

utgå till de allmänna ombuden.

De i 1923 års lag om sparbanker föreskrivna grunderna för sparbanks- Tidigare förtillsynen

gällde i allt väsentligt jämväl enligt 1892 års sparbankslag. Såsom s,afJ om ceni

motionen erinras, hava emellertid meningarna varit delade angående lämp-‘Tparbmk™

ligheten av ett kontrollsystem med allenast lokala tillsyningsmvndigheter. tillsynen.

Härvid har särskilt framhållits, att möjligheterna att erhålla kvalificerade

ombud alltid varit relativt begränsade, och det har gjorts gällande, att en

efter fackmässiga och enhetliga grunder anordnad central inspektion av

sparbankerna skulle vara ägnad att avsevärt främja en sund utveckling av

sparbanksrörelsen, icke minst i avseende å kreditgivningen. Behovet av

ett centralt kontrollorgan har tidigare vitsordats av sparbanksföreningen och

styrelserna för det stora flertalet av landets sparbanker. För en centralisering

av tillsynen har vidare åberopats den gynnsamma erfarenhet, man

i våra grannländer haft av en sådan centralisering.

Olika förslag hava ock framkommit i fråga om det sätt. på vilket eu

central tillsyningsmyndighet lämpligen borde organiseras. I avseende å vad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

härutinnan förekommit under de senare åren tillåter sig utskottet hänvisa

till den redogörelse, som lämnats i motionen. Här må endast erinras, hurusom,

sedan frågan om ordnandet av sparbankstillsynen senast varit föremål

för utredning av 1920 års sparbankssakkunniga, i det förslag till ny

sparbankslag, vilket av Kungl. Maj:t förelädes 1922 års riksdag, jämväl

ingick förslag till utvidgad tillsyn över sparbankernas verksamhet. Nämnda

förslag innebar, att, med bibehållande — ehuru med viss skärpning — av

den lokala kontrollen genom i orterna bosatta ombud, en central tillsyn

över sparbankerna skulle utövas av en av Konungen för hela riket förordnad

sparbanksinspektör, vilken huvudsakligen skulle vara en rådgivande myndighet

för sparbankernas verksamhet.

Förslaget avstyrktes emellertid av bankoutskoltet. Det syntes nämligen

enligt utskottets mening kunna befaras, att kostnaderna för den centrala

inspektionsmyndigheten i framtiden snart nog kunde komma att avsevärt

stegras, varjämte utskottet icke kände sig övertygat, huruvida icke med

lämpliga kompletteringar av det dåvarande systemet en i stort sett tillfredsställande

kontroll över sparbankerna kunde vinnas. Härvid ansåg sig utskottet

särskilt böra framhålla vikten av att länsstyrelserna vid utseende av

allmänna ombud läte sig angeläget vara att därtill förordna endast erfarna

och för uppgiften fullt kvalificerade personer. Då emellertid förslaget till

sparbankslag i viktiga delar ansågs böra omarbetas, blev detsamma vid

1922 års riksdag i sin helhet avstyrkt av utskottet samt av riksdagen avslaget.

I det förslag till sparbankslag, som därefter framlades för 1923 års

riksdag, förnyade Kungl. Maj:t sitt år 1922 avgivna förslag i fråga om

sparbankstillsynen. I utlåtande över nämnda förslag vidhöll bankoutskottet

likaledes sin år 1922 uttalade uppfattning om det lämpligaste sättet för

tillsynens ordnande. Utskottets utlåtande var emellertid icke enhälligt, i

det att sex ledamöter av utskottet på angivna skäl reserverade sig undex

tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen biföll bankoutskottets

förslag, och de av riksdagen godkända bestämmelserna inflöto sedan i den

nu gällande sparbankslagen.

Såsom framgår av det anförda, bar sålunda önskemålet av en centralisering

av sparbankstillsynen icke blivit tillgodosett pa den grund, att riksdagen

vid behandlingen av spaibankslagen år 1923 ansåg den redan tilllämpade

kontrollen med de skärpningar, densamma var avsedd att erhålla,

vara tillräckligt effektiv.

Motionen. I den nu föreliggande motionen bar motionären uttalat såsom sin uppfattning,

att den nuvarande anordningen för sparbankstillsynen icke vore tillfredsställande,

och framställt förslag om verkställande av utredning i syfte

att ernå en effektivare, eventuellt centraliserad kontroll över rikets sparbanker.

Motionären har såsom skäl för den föreslagna åtgärden anfört

följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

Den nya sparbankslagen trädde i kraft med 1924 års ingång. Man har

sålunda under fem år haft tillfälle att iakttaga verkningarna av de nja

bestämmelserna om tillsynen. Bland tillsynens egna utövare torde den uppfattningen

vara allmän, att tillsynen icke heller med nu gällande anordning

äger nödig effektivitet, och det torde med fog kunna sättas ifråga, huruvida

sparbankerna själva fått sina önskemål i någon mån tillgodosedda. Alltjämt

kvarstar svårigheten för länsstyrelserna att få tillgång till personer, som

lämpligen kunna anförtros ombudskap. Med sparbanksväsendets utveckling

,—- sammanlagda beloppen av de av sparbankerna förvaltade medlen torde

för närvarande överstiga 3 miljarder kronor — hava länsstyrelserna ställts

inför ett kontrollansvar på ett område, som ligger fullständigt på sidan om

länsstyrelsernas allmänna uppgifter och för vilken de icke äga tillgång till

den affärsmässiga, ekonomiska sakkunskap, som är erforderlig för ett tillförlitligt

bedömande av sparbankernas ställning och verksamhet.

Alltmera arbetar sig därför ånyo den tanken fram, att det enda sättet för

erhållande av en såvitt möjligt effektiv sparbankstillsyn är en centralisering

av tillsynen. Den centralisering, som åsyftats i de tidigare för riksdagen

framlagda förslagen, avsåg, såsom nyss sagts, främst att erhålla en

rådgivande institution. Av vad förut nämnts torde framgå, att detta icke

kan anses vara tillräckligt. Det centrala organet måste vara icke blott ett

rådgivande utan främst även ett inspekterande organ. Ifrågasättas kan.

huruvida icke med inrättandet av en central myndighet för sparbankstillsyn

länsstyrelsernas befattning med själva tillsynen borde upphöra. Lokala ombud

skulle möjligen kunna vara till gagn för den centrala myndigheten.

Kostnaderna för en centraliserad tillsyn torde helt visst icke, i varje fall

icke i någon betydelsefull mån, komma att överstiga de nuvarande kostnaderna

för tillsynen. I den till riksdagen nyligen avlämnade statsverkspropositionen

hava årskostnaderna enligt nu tillämpade anordning beräknats till

110 000 kronor, därav hälften bestrides av landets omkring 500 sparbanker.

Vad motionären anfört synes utskottet vara värt beaktande. Visserligen

har utskottet tidigare uttalat den uppfattningen, att den nuvarande anordningen

för tillsyn över sparbankerna skulle komma att bliva tillfyllest.

Emellertid hava, efter ikraftträdandet av den nya sparbankslagen, beträffande

nagra spaibanker inträffat omständigheter, vilka torde kunna sägas

utgöra stöd för den meningen, att tillsynen enligt nu gällande system icke

alltid fungerat fullt tillfredsställande. I varje fall synes det förhållandet,

att sparbankerna i och med den fortgående starka tillväxten av de utav

dem förvaltade medlen kommit att intaga en alltmer betydelsefull ställning

i landets ekonomiska liv, kunna motivera ett förnyat övervägande av frågan,

huruvida den nuvarande kontrollanordningen fyller de anspråk på effektivitet,

som från det allmännas sida böra ställas på en sådan kontroll. Den tid.

som förflutit efter tillkomsten av de nu gällande bestämmelserna rörande

Utskott et.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

sparbankstillsynen, torde ock vara tillräcklig för ett bedömande av berörda

spörsmål. Med hänsyn till vad nu anförts bär utskottet ansett sig böra

förorda, att en utredning i ärendet snarast kommer till stånd. Denna utredning

synes böra verkställas genom Kungl. Maj:ts försorg; och torde,

därest omständigheterna därtill föranleda, förslag till ändrade anordningar

i avseende å sparbankstillsynen böra framläggas för riksdagen.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 19,

må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa skyndsam utredning i fråga om behovet

av ändrade bestämmelser rörande tillsyn över sparbankerna

samt, därest omständigheterna därtill skulle föranleda, för

riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Stockholm den 26 februari 1929.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Lindgren, Johansson i hriggeråker*,

Abrahamsson, Andersson i Hedsta*, Bjurström och Berling*;

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Henrikson*, Bäcklund*,

Wikström, Ryberg, Lovén och Carlsson i Solberga*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

CENTR AT.TnYCKF.RIET, STOCK HOT, M 1928

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:49 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om utredning) angående ändrade bestämmelser för tillsynen övei spat - banker. a1 i texten