Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning angående ändrade bestämmelser för tillsynen över sparbanker.
1929-02-26 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1929:17, Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning angående ändrade bestämmelser för tillsynen över sparbanker.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
o
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1929 kl. 1 e. in.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning angående
ändrade bestämmelser för tillsynen över sparbanker.
I en inom första kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande behandling
hänvisad motion nr 19, har herr Kvarnzelius hemställt, »att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om verkställande
av skyndsam utredning angående ändrad, effektivare, eventuellt centraliserad
kontroll över rikets sparbanker samt framläggande för riksdagen av
det förslag, vartill utredningen giver anledning».
Beträffande motiveringen för förslaget tillåter sig utskottet, att i den
mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen.
Enligt nu gällande bestämmelser angående tillsynen över sparbankerna, Gällande bevilka
bestämmelser innefattas i 57—63 §§ i 1923 års lag om sparbanker, ^tämmelser
utövas denna tillsyn av länsstyrelsen i det län, där sparbankens styrelse har öTer‘sparsitt
säte. Uppdraget att övervaka sparbankernas förvaltning handhaves för banker.
varje sparbank inom länet av ett av länsstyrelsen förordnat allmänt ombud.
De uppgifter, som aligga sådant ombud, äro angivna i en av Kungl. Maj:t
den 21 december 1923 utfärdad instruktion. Genom särskild kungörelse
samma dag har Kungl. Maj:t vidare fastställt den ersättning, som skall
utgå till de allmänna ombuden.
De i 1923 års lag om sparbanker föreskrivna grunderna för sparbanks- Tidigare förtillsynen
gällde i allt väsentligt jämväl enligt 1892 års sparbankslag. Såsom s,afJ om ceni
motionen erinras, hava emellertid meningarna varit delade angående lämp-‘Tparbmk™
ligheten av ett kontrollsystem med allenast lokala tillsyningsmvndigheter. tillsynen.
Härvid har särskilt framhållits, att möjligheterna att erhålla kvalificerade
ombud alltid varit relativt begränsade, och det har gjorts gällande, att en
efter fackmässiga och enhetliga grunder anordnad central inspektion av
sparbankerna skulle vara ägnad att avsevärt främja en sund utveckling av
sparbanksrörelsen, icke minst i avseende å kreditgivningen. Behovet av
ett centralt kontrollorgan har tidigare vitsordats av sparbanksföreningen och
styrelserna för det stora flertalet av landets sparbanker. För en centralisering
av tillsynen har vidare åberopats den gynnsamma erfarenhet, man
i våra grannländer haft av en sådan centralisering.
Olika förslag hava ock framkommit i fråga om det sätt. på vilket eu
central tillsyningsmyndighet lämpligen borde organiseras. I avseende å vad
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
härutinnan förekommit under de senare åren tillåter sig utskottet hänvisa
till den redogörelse, som lämnats i motionen. Här må endast erinras, hurusom,
sedan frågan om ordnandet av sparbankstillsynen senast varit föremål
för utredning av 1920 års sparbankssakkunniga, i det förslag till ny
sparbankslag, vilket av Kungl. Maj:t förelädes 1922 års riksdag, jämväl
ingick förslag till utvidgad tillsyn över sparbankernas verksamhet. Nämnda
förslag innebar, att, med bibehållande — ehuru med viss skärpning — av
den lokala kontrollen genom i orterna bosatta ombud, en central tillsyn
över sparbankerna skulle utövas av en av Konungen för hela riket förordnad
sparbanksinspektör, vilken huvudsakligen skulle vara en rådgivande myndighet
för sparbankernas verksamhet.
Förslaget avstyrktes emellertid av bankoutskoltet. Det syntes nämligen
enligt utskottets mening kunna befaras, att kostnaderna för den centrala
inspektionsmyndigheten i framtiden snart nog kunde komma att avsevärt
stegras, varjämte utskottet icke kände sig övertygat, huruvida icke med
lämpliga kompletteringar av det dåvarande systemet en i stort sett tillfredsställande
kontroll över sparbankerna kunde vinnas. Härvid ansåg sig utskottet
särskilt böra framhålla vikten av att länsstyrelserna vid utseende av
allmänna ombud läte sig angeläget vara att därtill förordna endast erfarna
och för uppgiften fullt kvalificerade personer. Då emellertid förslaget till
sparbankslag i viktiga delar ansågs böra omarbetas, blev detsamma vid
1922 års riksdag i sin helhet avstyrkt av utskottet samt av riksdagen avslaget.
I det förslag till sparbankslag, som därefter framlades för 1923 års
riksdag, förnyade Kungl. Maj:t sitt år 1922 avgivna förslag i fråga om
sparbankstillsynen. I utlåtande över nämnda förslag vidhöll bankoutskottet
likaledes sin år 1922 uttalade uppfattning om det lämpligaste sättet för
tillsynens ordnande. Utskottets utlåtande var emellertid icke enhälligt, i
det att sex ledamöter av utskottet på angivna skäl reserverade sig undex
tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen biföll bankoutskottets
förslag, och de av riksdagen godkända bestämmelserna inflöto sedan i den
nu gällande sparbankslagen.
Såsom framgår av det anförda, bar sålunda önskemålet av en centralisering
av sparbankstillsynen icke blivit tillgodosett pa den grund, att riksdagen
vid behandlingen av spaibankslagen år 1923 ansåg den redan tilllämpade
kontrollen med de skärpningar, densamma var avsedd att erhålla,
vara tillräckligt effektiv.
Motionen. I den nu föreliggande motionen bar motionären uttalat såsom sin uppfattning,
att den nuvarande anordningen för sparbankstillsynen icke vore tillfredsställande,
och framställt förslag om verkställande av utredning i syfte
att ernå en effektivare, eventuellt centraliserad kontroll över rikets sparbanker.
Motionären har såsom skäl för den föreslagna åtgärden anfört
följande:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
Den nya sparbankslagen trädde i kraft med 1924 års ingång. Man har
sålunda under fem år haft tillfälle att iakttaga verkningarna av de nja
bestämmelserna om tillsynen. Bland tillsynens egna utövare torde den uppfattningen
vara allmän, att tillsynen icke heller med nu gällande anordning
äger nödig effektivitet, och det torde med fog kunna sättas ifråga, huruvida
sparbankerna själva fått sina önskemål i någon mån tillgodosedda. Alltjämt
kvarstar svårigheten för länsstyrelserna att få tillgång till personer, som
lämpligen kunna anförtros ombudskap. Med sparbanksväsendets utveckling
,—- sammanlagda beloppen av de av sparbankerna förvaltade medlen torde
för närvarande överstiga 3 miljarder kronor — hava länsstyrelserna ställts
inför ett kontrollansvar på ett område, som ligger fullständigt på sidan om
länsstyrelsernas allmänna uppgifter och för vilken de icke äga tillgång till
den affärsmässiga, ekonomiska sakkunskap, som är erforderlig för ett tillförlitligt
bedömande av sparbankernas ställning och verksamhet.
Alltmera arbetar sig därför ånyo den tanken fram, att det enda sättet för
erhållande av en såvitt möjligt effektiv sparbankstillsyn är en centralisering
av tillsynen. Den centralisering, som åsyftats i de tidigare för riksdagen
framlagda förslagen, avsåg, såsom nyss sagts, främst att erhålla en
rådgivande institution. Av vad förut nämnts torde framgå, att detta icke
kan anses vara tillräckligt. Det centrala organet måste vara icke blott ett
rådgivande utan främst även ett inspekterande organ. Ifrågasättas kan.
huruvida icke med inrättandet av en central myndighet för sparbankstillsyn
länsstyrelsernas befattning med själva tillsynen borde upphöra. Lokala ombud
skulle möjligen kunna vara till gagn för den centrala myndigheten.
Kostnaderna för en centraliserad tillsyn torde helt visst icke, i varje fall
icke i någon betydelsefull mån, komma att överstiga de nuvarande kostnaderna
för tillsynen. I den till riksdagen nyligen avlämnade statsverkspropositionen
hava årskostnaderna enligt nu tillämpade anordning beräknats till
110 000 kronor, därav hälften bestrides av landets omkring 500 sparbanker.
Vad motionären anfört synes utskottet vara värt beaktande. Visserligen
har utskottet tidigare uttalat den uppfattningen, att den nuvarande anordningen
för tillsyn över sparbankerna skulle komma att bliva tillfyllest.
Emellertid hava, efter ikraftträdandet av den nya sparbankslagen, beträffande
nagra spaibanker inträffat omständigheter, vilka torde kunna sägas
utgöra stöd för den meningen, att tillsynen enligt nu gällande system icke
alltid fungerat fullt tillfredsställande. I varje fall synes det förhållandet,
att sparbankerna i och med den fortgående starka tillväxten av de utav
dem förvaltade medlen kommit att intaga en alltmer betydelsefull ställning
i landets ekonomiska liv, kunna motivera ett förnyat övervägande av frågan,
huruvida den nuvarande kontrollanordningen fyller de anspråk på effektivitet,
som från det allmännas sida böra ställas på en sådan kontroll. Den tid.
som förflutit efter tillkomsten av de nu gällande bestämmelserna rörande
Utskott et.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
sparbankstillsynen, torde ock vara tillräcklig för ett bedömande av berörda
spörsmål. Med hänsyn till vad nu anförts bär utskottet ansett sig böra
förorda, att en utredning i ärendet snarast kommer till stånd. Denna utredning
synes böra verkställas genom Kungl. Maj:ts försorg; och torde,
därest omständigheterna därtill föranleda, förslag till ändrade anordningar
i avseende å sparbankstillsynen böra framläggas för riksdagen.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 19,
må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte låta verkställa skyndsam utredning i fråga om behovet
av ändrade bestämmelser rörande tillsyn över sparbankerna
samt, därest omständigheterna därtill skulle föranleda, för
riksdagen framlägga förslag i ämnet.
Stockholm den 26 februari 1929.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Lindgren, Johansson i hriggeråker*,
Abrahamsson, Andersson i Hedsta*, Bjurström och Berling*;
från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Henrikson*, Bäcklund*,
Wikström, Ryberg, Lovén och Carlsson i Solberga*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
CENTR AT.TnYCKF.RIET, STOCK HOT, M 1928
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:49 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om utredning) angående ändrade bestämmelser för tillsynen övei spat - banker. a1 i texten