Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i villkoren för understöd från Vadstena krigsmanshuskassa.

1929-03-07 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1929:22, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i villkoren för understöd från Vadstena krigsmanshuskassa.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1929 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående vissa ändringar

i villkoren för understöd från Vadstena krigsmanshuskassa.

I en inom andra kammaren av herr Bäcklund jämte sju av kammarens

övriga ledamöter väckt motion nr 255, vilken hänvisats till bankoutskottets

förberedande handläggning, har hemställts, att riksdagen måtte besluta om

avlåtande av skrivelse till Kungl Maj:t med hemställan om utredning angående

vissa i motionen under punkterna 1—5 angivna frågor rörande

understödstagare från Vadstena krigsmanshuskassa.

Till stöd för yrkandet hava motionärerna, efter erinran om nu gällande

bestämmelser beträffande underhåll från berörda kassa, anfört följande:

»I en till Konungen insänd den 18 december 1928 dagtecknad skrivelse har

arméförvaltningens civila departement framlagt förslag till ändrade bestämmelser

rörande utbetalningen av dessa understöd till Vadstena krigsmanshuskassas

understödstagare, och innehåller denna skrivelse också förslag till

ändring i nu gällande bestämmelser rörande rätt för underhållstagare, som

äro fyllda 67 år, att uppbära den ytterligare förhöjning i gratialen, som ovan

nämnts.

Enligt vad vi under hand erfarit, lär detta förslag icke hinna att föreläggas

1929 års riksdag, och synes oss därför lämpligt, att riksdagen hos Kungl.

Maj:t hemställer om fullständig utredning av frågan om de indelta soldaternas

nu utgående underhåll, helst som det av arméförvaltningens civila

departement enligt ovannämnda förslag innebär utredning av vissa med

dessa underhåll sammanhängande frågor, men likväl icke utreder frågan i

dess helhet.

Dessa indelta understödstagare hava ju genom vid flera tillfällen till

Konungen ingivna skrifter hemställt om förbättring av underhållsvillkoren i

vissa delar, och hava även vissa militära myndigheter givit uttryck åt, att

villkoren äro i behov av åtminstone delvisa förbättringar. Åtskilliga ledamöter

av riksdagen torde också hava blivit uppvaktade i saken.

En dylik utredning synes böra avse att undersöka, huruvida

1) de nu utgående underhållen — inberäknat dyrtidstillägget om 150 kronor

för år, som nu utgår — kan anses vara tillräckligt för dessa pensionärers

försörjning,

2) begravningshjälpen om 30 kronor kan anses stå i lämpligt förhållande

till nuvarande penningvärde,

3) den för åtnjutande av underhåll stadgade levnads- och tjänsteåldern

kan anses till sin längd m. m. lämpligt bestämd,

4) grunderna för utbetalande av ovannämnda korprals- och vicekorpralstillägg

kunna anses vara gent emot vissa indelta soldater rättvist bestämda,

och

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. t A häft. (Nr 22.)

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

5) efterlevande maka efter underhållstagare bör komma i åtnjutande av

änkepension.

Vad först underhållsbeloppens storlek beträffar, så måste sägas, att de för

åtminstone dem, vilka ännu icke uppnått 60 års ålder, äro otillräckliga, ty

soldater, vilka erhållit avsked före denna ålder, hava i regel måst lämna

tjänsten på grund av sjukdom och givetvis hava de då också mindre möjligheter

att försörja sig på arbete i det civila livet. Det får vid bedömande av

deras försörjningsmöjligheter icke förglömmas, att de vid avskedet ur tjänsten

måst frånträda sina soldattorp, därest de icke haft möjlighet att inköpa detsamma,

och för dylika inköp har staten hittills lämnat mycket ringa hjälp.

I första hand bör därför utredas, om icke skäl föreligga att något öka dessas

underhåll, men också beträffande de äldre underhållstagarna bör utredas

lämpligheten av en eventuell förhöjning av beloppen. Under förutsättning,

att dessa allt framgent komma i åtnjutande av nu utgående dyrtidstillägg

om 150 kronor för år och vid 67 års ålder ytterligare 50 kronors förhöjning

i gratialen för år — och däri synes oss ingen ändring böra ifrågakomma —

äro deras försörjningsmöjligheter dock större än deras, som ej fyllt 60 år.

Begravningshjälpen, som nu utgår med endast 30 kronor, synes oss alltför

ringa, och tillåta vi oss erinra om att de den 13 augusti 1917 tillkallade

sakkunnige i sitt den 17 februari 1919 avgivna utlåtande föreslogo, att såsom

begravningshjälp efter underhållstagare i Vadstena krigsmanshuskassa skulle

utgå ett belopp av 100 kronor.

Rätt till underhåll inträder jämlikt nu gällande bestämmelser efter fulla

20 tjänsteår och 50 levnadsår. Man har emellertid därvid icke tagit någon

som helst hänsyn till den effektiva tjänstgöring, som vederbörande har fullgjort

under sin tjänstetid, och sålunda äger en, som ännu ej fyllt 50 år och

räknar mindre än 20 tjänsteår, icke uppbära samma underhåll som den,

vilken uppfyllt dessa krav, oaktat den förre kanske varit inbeordrad till flera

års ständig tjänstgöring eller under de första åren efter 1901 års härordnings

genomförande togs i anspråk under »rekrytmötena» såsom instruktör. Han

har alltså i verkligheten tjänat kronan längre tid än den, som efter 20 års

tjänstetid och fulla 50 levnadsår erhåller avsked och tillerkännes underhåll

efter att endast hava fullgjort honom årligen åliggande minsta tjänstgöring.

En utredning synes böra göras beträffande möjligheterna att medgiva dem

av de indelta pensionärerna underhåll efter vanliga grunder, vilka utan att

lia fulla 20 tjänsteår och 50 levnadsår meddelats avsked, helst som dylika

indelta i regel tvingats att taga avsked på grund av sjukdom, som gjort dem

odugliga till fortsatt krigsjänst. För personalen själv lära de nuvarande

bestämmelserna om viss tjänste- och levnadsålder för vanligt underhålls erhållande

alltid synts dem såsom orättvisa, då de fullgjort effektiv tjänst av

så väsentligt olika längd, utan att någon hänsyn tages härtill. Man kan

t. ex. möjligen tänka sig, att det förefinnes behov av någon tilläggsbestämmelse,

vari stadgas, att indelt manskap, som före uppnådda 20 tjänsteår och

50 levnadsår på grund av sjukdom meddelas avsked, skall äga uppbära

underhåll till samma belopp som dem med fulla 20 tjänsteår och 50 levnadsår,

därest de under sin tjänstetid fullgjort effektiv tjänstgöring av minst så

lång sammanlagd varaktighet, som mosvarar den tid, vilken en soldat minst

haft att fullgöra under en tjänstetid av 20 år.

Vad angår de nu utgående korprals- och vicekorpralstilläggen, så bör utredas,

huruvida icke möjligen dessa böra utgå efter graden och icke efter i

indelta armén innehavd beställning. Vid tiden för indelningsverkets upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

3

hörande hade flera indelta soldater avlagt de för befordran till underbefäls

beställning erforderliga examina, men kunde de på grund av avskrivningen

av indelningsverket icke befordras till beställningen utan blott erhålla graden.

De blevo därigenom lidande på den då nya härordningens genomförande,

men de ha likväl i många fall måst tjänstgöra som underbefäl under övergångsåren

efter 1901 och jämväl senare hava de i många fall tagits i anspråk

för sådan tjänstgöring, som i vanliga fall brukar bestridas av fast anställt

underbefäl. Då de sålunda fått tjänstgöra i lika ansvarsfulla befattningar

som sina äldre kamrater, kan det ifrågasättas, om de icke också borde bliva

berättigade erhålla samma tillägg som dessa.

Vad slutligen beträffar eventuell rätt för efterlevande maka att åtminstone

delvis uppbära underhållstagare tillkommande underhåll, så bedja vi få hänvisa

till, att också denna fråga varit föremål för utredning av genom den

18 februari och 21 juni 1921 tillkallade särskilda sakkunniga, och att dessa

i ett den 15 december samma år avgivet utlåtande förordat sådan änkepensionering

att utgå efter vissa i deras nämnda utlåtande närmare angivna

grunder.

Frågan om ändrade bestämmelser rörande understöd åt avskedat indelt

manskap har under de senaste årtiondena upprepade gånger varit föremål

för riksdagens prövning. I detta avseende tillåter sig utskottet att, såvitt

angår arméns manskap, erinra om följande.

För erhållande av gratial från Vadstena krigsmanshuskassa erfordrades

före år 1910 — frånsett manskap, som avgått på grund av i tjänsten ådragen

skada — en tjänstetid av minst 25 år. Genom kungörelse den 6 augusti

1909 förordnades emellertid, att avsked finge meddelas indelt manskap efter

uppnådda 20 tjänstår med rätt att anmälas till underhåll på exspektans,

så snart den avskedade uppnått 50 års ålder.

Underhållen utgingo med olika belopp för fyra olika klasser, i vilka

underhållstagarna voro indelade. Det allmännast förekommande beloppet

utgick enligt tredje klassen med 36 kronor bland annat till indelt manskap,

som erhållit avsked med fulla tjänstår efter ingången av år 1901 och till

indelt manskap, som efter den 1 januari 1910 avskedats med rätt att anmälas

till underhåll på exspektans. Till alla underhållstagare, som uppnått

50 års ålder, utgick vidare från och med år 1910 ett särskilt tillägg av

25 kronor årligen, varigenom totala förmånen för underhållstagarna i tredje

klassen utgjorde 61 kronor. F. d. korpraler och vice korpraler, vilka i sådan

egenskap berömligt tjänstgjort minst två år före avskedet, åtnjöto härutöver

tillägg med respektive 24 och 12 kronor. Såsom begravningshjälp efter

avliden underhållstagare utgick ett belopp av 4 kronor 50 öre.

Kostnaderna för ifrågavarande underhåll bestredos huvudsakligen från

avkastningen av Vadstena krigsmanshuskassas kapitalbehållning, vilken vid

ingången av år 1914 uppgick till omkring 4 325 000 kronor, samt av vissa

under riksstatens dåvarande tionde huvudtitel uppförda anslag.

Vid 1914 års senare riksdag framlades, efter förutgången sakkunnigutredning,

förslag om vissa förbättringar i underhållen åt indelt manskap

Frågans tidigare

behandling.

Bestämmelser

före år

1915.

1914 års

senare riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

vid armén. Det förslag, som av Kungl. Maj:t förelädes riksdagen (proposition

nr 188) och som — frånsett vissa mindre betydande jämkningar —

lades till grund för riksdagens beslut i ämnet, avvägdes i fråga om underhållsbeloppens

storlek med utgångspunkt från ett av vederbörande departementschef

gjort principuttalande angående karaktären av underhållen från

krigsmanshuskassan.

I berörda uttalande framhöll departementschefen, i anslutning till vad

statskontoret i avgivet utlåtande anfört, att underhållet mera vore att

anse såsom ett tillskott till livsuppehället än såsom en vanlig tjänstepension.

Anledningen härtill vore, yttrade departementschefen, klar: den

tjänstgöring, de indelta soldaterna fullgjort, hade i allmänhet ej upptagit

dem större del av året, än att de kunnat ägna sig åt annan verksamhet,

och de kunde därför näppeligen på grund av sin tjänstgöring anses förtjänta

av verklig pension, tillräcklig för deras uppehälle vid avgången ur

tjänsten. Härtill komme, att flertalet av underhållstagarna uppburit den

huvudsakliga ersättningen för sin tjänstgöring icke av staten utan av vederbörande

rust- och rotehållare och att deras anställning i statens tjänst i

huvudsak vilat på ett avtal mellan dem samt rust- och rotehållarna. Vid

underhållsbeloppens bestämmande borde därför avgörande hänsyn tagas

till det föreliggande behovet av tillskott till levnadskostnadernas bestridande.

1914 års senare riksdags beslut i ämnet innebar sådan förhöjning i gratialen,

att underhåll skulle utgå med följande årliga belopp, nämligen

till den, som fyllt 60 levnadsår — såväl dåvarande som blivande under - hållstagare — med 100 kronor;

till den, som vore född år 1848, med 110 kronor;

till den, som vore född år 1847, med 125 kronor; samt

till den, som vore född tidigare än år 1847, med 200 kronor.

Korpraler och vice korpraler skulle såsom förut erhålla årliga tillägg av

24, respektive 12 kronor.

Tillika medgavs, att såsom begravningshjälp efter avliden underhållstagare

finge utgå ett belopp av 30 kronor.

Samtidigt med beslut om dessa förhöjningar vidtogs ändring i lagstiftningen

om allmän pensionsförsäkring av den innebörd, att underhållstagare

icke skulle på grund av innehavande gratial drabbas av i nämnda lag föreskrivna

avdrag å understöd eller pensionstillägg. Underhållsbeloppen för

underhållstagare, födda år 1848 eller tidigare, avvägdes med hänsyn tagen

till pensionsförsäkringslagens övergångsbestämmelser på sådant sätt, att

underhållet skulle tillsammans med oavkortat pensionstillägg eller understöd

enligt pensionsförsäkringslagen för underhållstagare i alla ifrågavarande

åldersklasser uppgå till minst 200 kronor.

Den i och för sig icke synnerligen betydande förhöjning av underhållsbeloppen,

som sålunda av 1914 års senare riksdag beslöts, beräknades draga

en kostnad av 6 307 000 kronor, varav ett konstant årligt anslag å 354 000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

a

kronor skulle utgå under 14 år, varefter anslaget skulle successivt minskas.

Tillika skulle krigsmanshuskassans kapitalbehållning under en tid av 15 år

helt konsumeras.

Vid 1919 års lagtima riksdag fattades beslut om vissa ytterligare förändringar

beträffande ifrågavarande underhåll. Nämnda beslut innebar för

arméns vidkommande,

att indelt manskap med minst 20 tjänstår, som avskedats före den 1

januari 1910 och som styrkte sig vara i behövande omständigheter, finge

från och med den 1 januari 1919 komma i åtnjutande av gratial från Vadstena

krigsmanshuskassa enligt samma grunder, som gällde beträffande

sådant manskap, som avskedats efter nämnda tidpunkt,

att gratial från Vadstena krigsmanshuskassa finge från och med den 1 januari

1919 utgå med 200 kronor för varje underhållstagare vid fyllda 67 år, samt

att från Vadstena krigsmanshuskassa enligt gällande bestämmelser utgående

korprals- och vicekorpralstillägg skulle från och med den 1 januari

1919 höjas till 60, respektive 30 kronor för år räknat.

Riksdagens beslut överensstämde med av Kungl. Maj:t framlagt förslag

(proposition nr 204), vilket i sin tur grundades på ett av särskilda sakkunniga

framlagt förslag. I ett avseende avvek Kungl. Maj:ts framställning

emellertid från de sakkunnigas förslag; dessa hade nämligen föreslagit en

höjning av begravningshjälpen efter avliden underhållstagare till 100 kronor,

men detta förslag följdes icke av Kungl. Maj:t. Till stöd för denna ståndpunkt

anförde föredragande departementschefen huvudsakligen, att av

samma skäl som de till ifrågavarande manskap utgående underhållen endast

vore att anse såsom ett bidrag till dess livsuppehälle, av samma skäl borde

jämväl begravningshjälpen betraktas blott såsom ett bidrag för täckande avförekommande

begravningskostnader.

Kostnaderna för de år 1919 beslutade förändringarna beräknades för

arméns vidkommande för det första året uppgå till 344 200 kronor samt

skulle därefter successivt stegras upp till ett för år 1930 beräknat belopp

av 584 200 kronor för att därefter långsamt sjunka, så att beloppet år 1955

skulle utgöra 113 000 kronor och år 1982 alldeles upphöra.

Det må i detta sammanhang omnämnas, att enligt de sakkunnigas beräkningar

kostnaderna för höjningen av begravningshjälpen för arméns vidkommande

skulle under de första 15 åren uppgå till mellan 30 000 och

40 000 kronor årligen för att därefter successivt avtaga.

För bestridande av de utav 1919 års beslut föranledda ökade kostnaderna

uppfördes i riksstaten under tionde huvudtiteln ett nytt ordinarie förslagsanslag

under benämningen »ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat

manskap».

1919 års laglima

riksdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Dyrtids-och Efter år 1919 har någon förändring av underhållsbeloppet till det indelta

PtilläggS manskapet icke ägt rum. Däremot hava medgivits särskilda förmåner i

form av dyrtidstillägg och pensionstillägg. Dyrtidstillägg har utgått från

och med år 1919 och utgjorde till en början 175 kronor årligen till en var

underhållstagare, som uppnått 60 levnadsår. Beloppet har från och med år

1922 varit fastställt till 150 kronor årligen. Pensionstillägg har utgått från

och med ingången av budgetåret 1924/1925 med 50 kronor årligen till en var

underhållstagare, som uppnått 67 levnadsår och som styrker sig vara i behövande

omständigheter.

Här må slutligen omnämnas, att i stort sett samma förmåner, som enligt

vad i det föregående omnämnts tillkomma Vadstena krigsmanshuskassas

underhållstagare, i form av pensioner från flottans pensionskassa med därå

belöpande tilläggsbelopp utgå till avskedade båtsmän (marinsoldater).

Kostnaderna för ifrågavarande underhåll, respektive pensioner samt tillläggsförmåner

bestridas för närvarande — i den mån de ej utgå av sådana

Vadstena krigsmanshusfonds inkomster, som ej utgöras av statsanslag —

från följande under elfte huvudtiteln uppförda anslag, vilka för nästkom
-

mande budgetår beräknats till nedan angivna belopp:

Kronor.

Vadstena krigsmanshuskassa, ordinarie bestämt anslag.......... 137 640

Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap, ordinarie bestämt

anslag .................................................. 500 000

Ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat manskap, ordinarie

förslagsanslag .......................................... 515 000

Pensionering av flottans gemenskap, ordinarie förslagsanslag .... 310 000

Pensionstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater samt

Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, extra förslagsanslag

.................................................. 280 000

Dyrtidstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater samt

Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, extra förslags

anslag .................................................. 1 150 000

Summa kronor 2 892 640

Inom riksdagen hava efter år 1919 vid några tillfällen motionsvis fram
-

Vissa efter

år 1919

motionsvis ställts förslag om ytterligare förbättring av underhållen för indelt manskap,

förslag. 3 Sålunda väcktes vid 1920 års riksdag inom andra kammaren en motion

(nr 171), vari hemställdes bland annat, att till alla indelta och före detta

indelta soldater i riket, som varit anställda minst 15 år, pension måtte utgå

med 365 kronor om året efter fyllda 50 år, och med 50 procent förhöjning

efter fyllda 60 år; att korpraler och vice korpraler i regementet samt soldater,

som genomgått korpralskolan och tjänstgjort som instruktörer vid be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

7

väringsrekrytskolorna, måtte tillerkännas pension lika med korpraler och

vice korpraler vid regementet; samt att lämplig pension måtte tillerkännas

änka och minderårigt barn efter avlidet indelt manskap.

Motionen innehöll icke några uppgifter å kostnaden för de föreslagna höjningarna.

En genom bankoutskottets försorg av sakkunnig person i grova

drag utförd överslagsräkning gav emellertid vid handen, att ett bifall till

förslaget i motionens första punkt skulle medföra en kostnadsökning, uppgående

för de närmaste åren efter förslagets genomförande till mer än 3ll2

miljoner kronor årligen. Under hänvisning till detta förhållande och dä

frågan så nyligen som år 1919 varit föremål för riksdagens prövning, fann

sig utskottet böra avstyrka bifall till motionen. Riksdagen fattade beslut i

överensstämmelse med utskottets hemställan.

Vid 1921 års riksdag väcktes motion (II: 197), vari hemställdes, att riksdagen

måtte besluta en höjning av underhållsbeloppen åt avskedat indelt

manskap vid armén och marinen till 183 kronor årligen under åldern 50—60

år, 300 kronor årligen under åldern 60—70 år samt 500 kronor årligen efter

fyllda 70 år.

Ej heller denna motion innehöll uppgifter rörande kostnaderna för de föreslagna

förhöjningarna i gratialen. Emellertid utvisade en genom bankoutskottets

försorg införskaffad överslagsräkning, att ett bifall till förslaget

skulle medföra en kostnadsökning, som för vart och ett av de närmaste

åren efter förslagets genomförande skulle för arméns vidkommande överstiga

2 miljoner kronor. Under hänvisning härtill blev förslaget av bankoutskottet

avstyrkt samt av riksdagen avslaget.

Även vid 1922 års riksdag väcktes motion (II: 135) om förhöjning av

underhållen till indelt manskap. Detta förslag gick ut på, att underhållsbeloppen

skulle bestämmas att årligen utgå efter fyllda 50 levnadsår till

menig soldat med 300 kronor, till menig soldat, som erhållit befordran i

regementet, med 350 kronor och till korpral eller vicekorpral vid regementet

400 kronor årligen samt att efter fyllda 60 år en förhöjning med 50 % av

underhållsbeloppen skulle äga rum. Förslaget innebar därjämte dels att

understöd till änka efter avliden underhållstagare skulle utgå med 50 % av

mannens underhållsbelopp, dels ock att begravningshjälp för avliden underhållstagare

skulle beviljas med belopp av 75 kronor.

Även sistnämnda förslag blev med hänsyn till de väsentliga kostnadsökningar,

som detsamma väntades medföra, av bankoutskottet avstyrkt samt

av riksdagen avslaget.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att frågan om beviljande av Förslag röunderstöd

åt änkor efter avlidet indelt manskap vid armén och marinen pens,-oner

varit föremål för utredning av särskilda enligt Kungl. Maj ds bemyndigande

utav chefen för försvarsdepartementet den 18 februari och den 21 juni 1921

tillkallade sakkunniga, vilka den 15 december samma år avgåvo förslag i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Arméförvaltningens

skrivelse

den 18 december

1928.

Utskottet.

ämnet. Nämnda förslag gick ut på, bland annat, att änka efter den, som

uppburit underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa eller pension från

flottans pensionskassa antingen på grund av fulltjänt tid eller i anledning

av i tjänsten ådragen skada efter en tjänstetid av minst 15 år, skulle, därest

hon styrkte sig vara i behövande omständigheter, tillerkännas understöd av

statsmedel med 50 kronor årligen efter uppnådda 60 levnadsår. För bestridande

av kostnaderna för ifrågavarande understöd föreslogo de sakkunniga

uppförande i riksstaten av ett förslagsanslag, vilket beräknades under

en tid av 7 å 8 år uppgå till ett belopp av 175 000 kronor årligen för att

därefter successivt minskas.

Enligt vad utskottet inhämtat, är ifrågavarande sakkunnigbetänkande alltjämt

beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Såsom i motionen omnämnes, har arméförvallningens civila departement

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 december 1928 gjort framställning rörande

vissa ändrade bestämmelser angående utbetalning av understöd till Vadstena

krigsmanshuskassas understödstagare. Ifrågavarande förslag går väsentligen

ut på sådan omläggning av nuvarande bestämmelser, att underhållen

jämte därå belöpande tilläggsförmåner skulle för ernående av arbetsbesparing

och större enhetlighet kunna bestridas från en och samma utgiftstitel

i stället för, såsom nu sker, från ett flertal olika riksstatsanslag. För

att möjliggöra en sådan av praktiska skäl motiverad omläggning hava föreslagits

jämväl sådana jämkningar i de nu gällande reglerna i övrigt, att

dels den för pensionstillägg stadgade förutsättningen, att vederbörande styrker

sig vara i behövande omständigheter, skulle bortfalla, dels ock dyrtidsoch

pensionstilläggen skulle inräknas i själva underhållsbeloppen.

Enligt vad utskottet inhämtat, är civila departementets ifrågavarande

framställning för närvarande för utlåtanden remitterad till vissa andra myndigheter

och har alltså ännu ej varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, hava statsmakterna vid

bestämmandet av nu gällande underhållsbelopp till Vadstena krigsmanshuskassas

undcrhållstagare utgått från den principiella ståndpunkten, att underhållen,

med hänsyn till det indelta manskapets ställning och tjänstgöringsskyldighet,

äro alt anse mera såsom bidrag till livsuppehället än såsom tjänstepensioner

i vanlig mening. Den uppfattning rörande underhållens karaktär,

som sålunda legat till grund för underhållsbeloppens avpassande, synes utskottet

alltjämt vara giltig.

Därest frågan om storleken av ifrågavarande ålderdomsunderstöd bedömes

från den nu angivna synpunkten, måste enligt utskottets mening de år

1919 fastställda underhållsbeloppen med därå sedermera beviljade tilläggsförmåner

— genom vilka totalbeloppen för underhållstagare, som uppnått

67 års ålder och som befinna sig i behövande omständigheter, uppbringats

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

9

beträffande meniga soldater till 400, beträffande vice korpraler till 430 och

beträffande korpraler till 460 kronor årligen — anses vara i stort sett

väl avvägda.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och i betraktande jämväl av de

betydande kostnader för statsverket, som på grund av det stora antalet

underhållstagare måste krävas även för en obetydlig förhöjning av underhållsförmånerna,

har utskottet ansett sig icke kunna understödja ett förslag

om sådan höjning. Ej heller finner sig utskottet kunna förorda vare

sig beviljandet av understöd åt avliden underhållstagares efterlevande änka

eller förhöjning av nu utgående begravningshjälp för sådan underhållstagare.

Däremot synes det måhända kunna ifrågasättas, huruvida nu gällande

villkor för rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa kunna anses

vara i allo väl avvägda. Vad i motionen anförts till stöd för förslaget om

rätt till underhåll för sådan indelt soldat, som visserligen ej innehar 20

tjänstår men som under anställningstiden fullgjort tjänstgöring mellan beväringsmötena

i sådan omfattning, att han i verkligheten tjänat kronan

mer än den minsta tjänstgöringstid, som i allmänhet erfordrats under den

för underhållsrätt stadgade anställningsperioden, förefaller utskottet vara

värt beaktande. I saknad av närmare utredning i ämnet anser sig utskottet

likväl icke äga tillfälle att för egen del uttala någon mening beträffande

möjligheten och lämpligheten av att genomföra ett förslag i sådan

riktning. Frågan härom, liksom även frågan om eventuella andra jämkningar

beträffande villkoren för rätt till underhåll, synes utskottet emellertid

vara av beskaffenhet att kunna tagas under övervägande i samband med

prövningen av förut omförmälda, av arméförvaltningens civila departement

gjorda framställning om ändrade bestämmelser rörande utbetalning av

underhåll till krigsmanshuskassans underhållstagare. Utskottet har ansett

sig böra tillstyrka, att riksdagen må hos Kungl. Maj:t anhålla om dylikt

övervägande.

I detta sammanhang finner sig utskottet böra framhålla, att därest med

anledning av vad utskottet sålunda ifrågasatt ändringar i gällande bestämmelser

beträffande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa anses böra

genomföras, motsvarande ändringar beträffande pensionerna till avskedat

indelt manskap vid flottan torde böra övervägas.

I vidare mån än vad här angivits har utskottet ansett sig icke kunna

biträda de i motionen framförda förslagen.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:255.

må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte i samband med prövning av föreliggande förslag om

ändrade bestämmelser rörande utbetalning av underhålls
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

förmåner till Vadstena krigsmanshuskassas underhållstagare

taga under övervägande frågan om eventuella jämkningar i

nu gällande villkor för rätt till dylikt underhåll.

Stockholm den 7 mars 1929.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson

i Olovstorp*, Lindley, Lindgren, Abrahamsson* och Berling*;

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Henrikson, Bäcklund, Wikström,

Svensson i Retingetorp, Höglund i Göteborg och Edberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Bäcklund och Höglund i Göteborg, som anfört följande:

»Utskottet har endast i ringa mån tillmötesgått vad i förevarande motion

påyrkats men däremot ställt sig direkt avvisande till en del av de förslag,

i fråga om vilka i motionen begärts utredning. Bland annat har utskottet

avstyrkt den ifrågasatta förhöjningen av utgående begravningshjälp efter

avliden underhållstagare från Vadstena krigsmanshuskassa. Begravningshjälpen

utgår nu med 30 kronor, men i utlåtandet omnämnda sakkunniga,

vilka uppgjorde förslag till vissa vid 1919 års lagtima riksdag genomförda

ändringar, hade, såsom av utskottet omnämnts, föreslagit begravningshjälpens

höjande till 100 kronor.

Då vi i sakens nuvarande läge funnit lönlöst att yrka bifall till motionen,

hava vi ansett oss allenast böra framställa erinran mot vissa delar av

utskottets motivering, som hava avseende på begravningshjälpen.

Vi hava ansett, att utskottets å sid. 9 intagna motivering i nedan angivna

delar bort hava följande lydelse:

''Med hänsyn till vad sålunda anförts---sådan höjning. Ej heller

finner sig utskottet kunna förorda beviljandet av understöd åt avliden underhållstagares

efterlevande änka.

Däremot synes det måhända kunna ifrågasättas, huruvida ej nu utgående

begravningshjälp å 30 kronor efter avliden underhållstagare borde förhöjas

ävensom huruvida nu gällande villkor för rätt till underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa kunna anses i allo väl avvägda. Vad i motionen---

dylikt övervägande.’»

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1929

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:60 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i villkoren för understöd från Vadstena krigsmanshuskassa. s. 11 i texten