Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 26

1929-04-22 · 98 sidor, varav 95 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 95 av 98 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1929:26, Bankoutskottets utlåtande Nr 26

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1929 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner

eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst

anställda personer.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över åtskilliga till utskottet

hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande

till vissa i statens tjänst anställda personer.

A. Vissa allmänna frågor rörande understöd åt

efterlevande efter statsanställda m. in.

l:o.

Innan utskottet ingår på prövning av föreliggande särskilda framställningar

om pensioner eller understöd, anser sig utskottet till en början böra

behandla vissa av chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 4 januari 1929 vid anmälan av frågan om

regleringen av utgifterna för budgetåret 1929/1930 under riksstatens elfte

huvudtitel inledningsvis berörda spörsmål rörande understöd åt efterlevande

efter vissa statsanställda.

Departementschefen har därvid först erinrat, att vid 1928 års riksdag iyos års rik*.

frågan om begränsning av detta slag av familjepensionering var föremål dasför

uppmärksamhet. Ett icke obetydligt antal av de till denna riksdag

inkomna framställningarna om familjepensioner avsågo änkor efter befattningshavare,

som avlidit jämförelsevis långt tillbaka i tiden. Med hänsyn

härtill ansåg sig bankoutskottet böra upptaga till prövning spörsmålet om

de rimliga gränser, som borde uppdragas för familjepensionering av ifrågavarande

slag. Utskottet anförde härom följande i utlåtande nr 32 under

punkten 1:

»Sagda spörsmål har, utskottet veterligt, icke varit föremål för närmare

prövning från riksdagens sida. Visserligen har riksdagen tidigare beviljat

pensioner åt änkor, vilkas män avlidit för ganska lång tid sedan, men då

det endast gällt nagra enstaka fall, kunna dessa icke anses vara prejudicerande

för en mera omfattande pensionering av efterlevande till befattningshavare,

vilka avlidit redan för lång tid sedan.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 18 häft. (Nr 26.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Departements*

thefen den 6

september

1928.

Grunden för beviljande av änkepension är mannens statstjänst. Ju längre

tid som förflutit, sedan mannen avlidit, desto mera har det samband mellan

mannens statstjänst och änkans levnadsförhållanden, som är förutsättning

för änkepensionen, upphört att existera. Det synes sålunda ur principiell

synpunkt kunna sättas i fråga, om änkepension bör beviljas, där en avsevärd

tid förflutit efter mannens död.

Till dessa mera principiella betänkligheter kommer den omständigheten,

att ett bifall till nu föreliggande framställningar skulle medföra, att riksdagen

nödgades gå in för en retroaktiv pensionering av betydande omfattning,

avseende ett stort antal efterlevande till statstjänare inom olika förvaltningsområden,

vilka avlidit under en avsevärd tidrymd tillbaka. Det

synes utskottet kunna starkt ifrågasättas, om riksdagen bör påtaga sig en

understödsverksamhet av denna omfattning, och i varje fall kan det icke

vara lämpligt, att densamma grundar sig på av olika tillfälligheter föranledda

framställningar till riksdagen. Skulle staten anses böra bereda

pensionsunderstöd åt behövande efterlevande till personer, som haft anställning

i statens tjänst, oavsett vid vilken tidpunkt anställningen eller i anledning

av densamma åtnjuten tjänstepension genom dödsfall upphört, så

måste enligt utskottets mening denna angelägenhet ordnas genom fastställandet

av generella grunder för understödet och prövningen av de särskilda

fallen överlämnas åt någon därtill lämpad statsmyndighet. Under nuvarande

förhållanden bör riksdagens verksamhet med beredande av pensionsunderstöd

av detta slag begränsas till i tiden mera näraliggande fall, vilket även är i

full överensstämmelse med de principer, som hittills kommit till uttryck i

riksdagens handläggning av frågor rörande tjänstepensioner. Eu obegränsat

retroaktiv understödsverksamhet på här ifrågavarande område skulle för

övrigt, såsom framgår av åtskilliga efterföljande punkter i detta utlåtande,

i många fall endast medföra, att redan utgående kommunala understöd

komme att avlösas av statsunderstöd.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, och i syfte att riksdagens här ifrågavarande

verksamhet må hållas inom överskådliga gränser, har utskottet

ansett sig böra inskränka sig till att tillstyrka pensionsunderstöd i sådana

fall, som ligga inom de sistförflutna tio åren och där i övrigt billighetsskäl

föreligga.»

På grund av det anförda avstyrkte utskottet bifall till vissa av Kungl.

Maj:t eller enskilda motionärer framlagda förslag om understöd. Vid utskottets

utlåtande voro fogade reservationer av fem ledamöter, vilka förklarade

sig icke kunna biträda den principiella uppfattning, som uttalats

av utskottsmajoriteten.

Den av utskottet sålunda väckta frågan föranledde ingående debatter i

båda kamrarna, vilka vid votering stannade i olika beslut. Den av riksdagen

till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelsen i ämnet (nr 354) kom vid denna

utgång icke att innehålla något yttrande i den av utskottet berörda principfrågan.

Ifrågavarande spörsmål upptogs sedermera till statsrådsprotokollet över

finansärenden för den 6 september 1928, därvid dåvarande chefen för finansdepartementet

yttrade, att spörsmålet enligt hans mening vore av den vikt,

att en förutsättningslös utredning därav borde komma till stånd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

3

Det syntes nämligen angeläget att erhålla fastare grunder för beviljande

av understöd åt förevarande kategorier. Bland annat vore den synpunkten

vägande, att man därigenom underlättade en mera enhetlig och likformig

tillämpning.

Undersökning rörande ordnandet av familjepensionering för icke-ordinarie

statsanställda hade visserligen verkställts av 192(i års pensionsutredning,

som jämväl angivit vissa riktlinjer för frågans lösning. Förslag till lagstiftning

på grundval härav syntes emellertid icke under den närmaste

framtiden kunna underställas statsmakternas prövning. Härtill komme, att

blivande familjepensionsrätt icke syntes komma att tillerkännas efterlevande

till den, vilken före bestämmelsernas ikraftträdande avgått ur tjänst. Vid

sådant förhållande syntes anledning ej föreligga att uppskjuta utredningen

i avvaktan på pensionsförslagens vidare behandling.

Vid den blivande utredningen borde uppmärksamhet bland annat ägnas

frågan, huruvida sökanden redan åtnjöte understöd från annat håll, exempelvis

genom vederbörande kommuns försorg. Tillika borde tagas under övervägande,

huruvida hänsyn borde tagas till sökandens ekonomiska läge vid

tiden för befattningshavarens frånfälle eller allenast till situationen vid

ansökningstillfället. Även andra omständigheter, som kunde vara av betydelse

för understödsfrågan, borde självfallet beaktas. Därjämte borde, i den

mån så vore möjligt, en approximativ uppskattning verkställas rörande de

utgifter för statsverket, som skulle bliva följden av ett godkännande av de

riktlinjer, som komme att föreslås.

I enlighet med departementschefens hemställan anbefallde Kungl. Maj:t

statskontoret att i anslutning till sålunda angivna synpunkter verkställa

utredning och inkomma med förslag i ämnet.

I skrivelse den 12 november 1928 bär statskontoret framlagt sådan utred- Statskontoren

ning och därvid anfört huvudsakligen följande: utredning.

Statskontoret vill till eu början betona, att det här gäller — icke att

avpassa en förmån, vartill vederbörande äger rätt — utan att undersöka,

huruvida och i vilken mån staten såsom arbetsgivare kan anses böra av

billighet sskäl sörja för dennes efterlämnade änka. De grunder, som vid

denna billighetsprövning hittills följts, finnas angivna i riksdagens skrivelse

den 16 april 1926 (nr 149), däri anförts bland annat: Riksdagen hade årligen

beviljat ett betydande antal understöd åt änkor och barn efter sådana befattningshavare

i statens tjänst, vilka icke kunnat förvärva familjepensionsrätt

för sina efterlevande. I dylika fall hade beträffande såväl ordinarie som

icke-ordinarie befattningshavares efterlevande såsom förutsättning för understöds

tilldelande gällt — förutom att befattningshavaren under viss, ej alltför

kort tid varit anställd i statens tjänst — att ömmande omständigheter i de

.särskilda fallen kunnat anses föreligga. I fråga om änka hade så ansetts

va,ra förhållandet, då hon .på grund av hög ålder eller sjuklighet varit oförmögen

till arbete och därjämte befunnits medellös eller i avsaknad av tillräckliga

medel för sitt uppehälle samt icke ägt anhöriga, som funnits kunna

och böra sörja för eller bidraga till hennes uppehälle.

Det kan ju icke förnekas, att dessa grunder äro ganska lösliga; de lämna

icke någon bestämd ledning för ett objektivt bedömande, huruvida omständigheterna

i det särskilda fallet kunna anses vara sådana, att pension bör

beredas; och särskilt för de myndigheter, som hava att förberedelsevis hand
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

lägga frågor av denna art, skulle det givetvis innebära en lättnad, om

fastare grunder kunde givas. Men å andra sidan må icke förbises, att förhållandena

äro så skiftande, att fixerandet av vissa förutsättningar och

villkor otvivelaktigt kan leda till mindre tillfredsställande resultat. Man

skulle visserligen kunna tänka sig att från pensionering utesluta änkor efter

mera läsligt anställda statstjänare såsom exempelvis byggnadsarbetare vid

statens järnvägsbyggnader och fästningsbyggnader; och änkepensionering i

sådana fall har ytterst sällan förekommit. Men billigheten synes bjuda att,

där exempelvis eu sådan anställningshavare efter långvarigt arbete i statens

tjänst avlider i sjukdom, som han ådragit sig direkt genom arbetet, staten

icke undandrager sig att hjälpa hans änka, om ömmande omständigheter

föreligga. Man skulle också kunna uppställa fordran på visst bestämt antal

tjänstår för mannen såsom förutsättning för pension åt änkan; och då i regel

fordras minst 20 års tjänst för att pension skall tilldelas befattningshavaren

själv, skulle man vid första påseendet tycka, att för änkepensionen enahanda

förutsättning borde gälla; men även bär möta vid närmare eftertanke betänkligheter

mot en fixering. Även härvidlag måste nog hänsyn tagas till den

fastare eller läsligare anställning, som den avlidne mannen innehaft; var

han innehavare av en extra ordinarie befattning i ett ämbetsverk, synes en

jämförelsevis kort anställningstid böra medföra pension åt änkan — om eljest

ömmande omständigheter föreligga — exempelvis i det fall, att till följd av

pågående utredning om ändrad organisation utnämning till ordinarie befattningshavare

uppskjutits och han därigenom icke blivit i tillfälle att genom

inträde i änke- och pupillkassa sörja för sina efterlevande. Vad däremot

beträffar änkan efter en person, som i statens tjänst haft allenast en mera

löslig, kanske av arbete hos annan arbetsgivare avbruten anställning, lärer

det fii anses befogat att fordra eu jämförelsevis längre sammanlagd anställningstid

i statstjänst såsom förutsättning för pension åt änkan.

Slutligen skulle man kunna tänka sig att för bedömande av pensioneringsfrågorna

få någon fastare grund åtminstone i det avseendet att, om behållningen

i boet efter den avlidne mannen översteg visst belopp, pensionering

av hans änka icke skulle ifrågakomma. Att såsom förutsättning för pensionering

uppställa avsaknad av behållning i boet torde icke vara riktigt;

någon mindre behållning, bestående av vanliga lösören, bör givetvis i och

för sig icke utgöra hinder för pensionering av änkan. Att här sätta en viss

gräns är synnerligen vanskligt; den gränsen måste alltid i någon mån bliva

beroende av den avlidnes ställning och levnadsförhållanden. Även härvidlag

är det svårt att fixera pensioneringsgrunderna i vidare mån än att, där vad

av behållningen i dödsboet, som tillfaller iinkan, kan beräknas avkasta ett årsbelopp,

som motsvarar eller överskjuter vad som skulle vid fullständig

medellöshet ifrågakomma såsom änkepension, någon pensionering icke bör

förekomma. Men detta är icke något nytt; det har givetvis uppmärksammats

vid prövning av frågan, om behov av understöd förefunnits.

Såsom av det föregående framgår, ställer sig statskontoret synnerligen

tveksamt till frågan om lämpligheten att närmare fixera grunderna för

ifrågavarande pensioneringsverksamhet. Detta gäller särskilt de vanliga

fallen, där frågan om änkepension väckes såsom en omedelbar följd av

mannens död. I viss mån annorlunda ställer sig saken, när frågan om

änkepension skall prövas vid ett senare tillfälle och kanske först sedan lång

tid förflutit efter mannens frånfälle. Den tankegång, som kommit till uttryck

i bankoutskottets förenämnda betänkande, kan statskontoret i det

väsentliga biträda, ehuru det enligt ämbetsverkets mening kan ifrågasättas,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

o

huruvida den av utskottet föreslagna tidsbegränsningen kan under alla förhållanden

upprätthållas och sålunda är lämplig såsom uttryckligt villkor

för att pensionering må ifrågakomma. Statskontoret anser, att man snarare

hör utgå från att i regel änkepensionering under nu ifrågavarande förhållanden

icke bör förekomma. I alla händelser synes i sådana fall en

undersökning böra äga rum till utrönande av den efterlämnade familjens

ställning vid mannens frånfälle, änkans levnadsförhållanden därefter och

orsakerna till hennes senare framträdande behov av understöd. Särskilt

synes det statskontoret böra vara uteslutet att, om änkan omhändertagits

av vederbörande kommun genom intagning å vård- eller ålderdomshem eller

eljest av kommunen bekommit underhåll, pension av statsmedel skulle beviljas;

en sådan åtgärd skulle ju icke innebära annat än att understödsverksamheten

i sådant fall överflyttades från kommunen på staten. Den

omständigheten däremot, att änkan kommit i åtnjutande av underhåll enligt

pensionsförsäkringslagen, synes icke böra i och för sig utesluta henne från

änkepension.

Att, såsom bankoutskottet tänkt sig, vägra pension i alla fall, där tio år

eller mer förflutit efter mannens död, synes dock knappast tillrådligt. Om

exempelvis mannen efterlämnar en 53-årig änka och hon är i stånd att

med arbete försörja sig, föreligger ju icke anledning att omedelbart bereda

pension; men när hon efter 12 å 15 år närmar sig 70 års ålder, äro krafterna

slut och behov av understöd framträder. Enligt statskontorets mening vore

det icke förenligt med billighet att då vägra henne pension, därför att hon

under längre tid än tio år efter mannens död kunnat med arbete försörja

sig. Statskontoret håller före, att även i sådant fall det är synnerligen

vanskligt att på förhand binda sig vid viss lixering av förutsättningarna

för pensionering; men, därest överhuvudtaget någon sådan fixering kan

anses lämplig, synes det vara att föredraga, att villkoret hänför sig till

änkans ålder vid mannens död, förslagsvis minst 50 år, samt längden av

mannens anställning i statstjänst, förslagsvis 20 år, varvid tillika bör gälla,

att änkepensionering icke ifrågakommer under andra förhållanden än att

mannen vid sin död var i statens tjänst eller för sådan tjänst åtnjöt pension.

Vad statskontoret anfört har ämbetsverket sammanfattat sålunda, att statskontoret

för sin del icke trodde på möjligheten av att — utan åsidosättande

av billighetskraven — bestämma några fastare grunder för ifrågavarande

understödsverksamhet, i all synnerhet vad beträffade de regelmässigt förekommande

fallen, där fråga om pensionering av änkan väcktes såsom en

omedelbar följd av mannens död; men att beträffande andra fall än nyss

nämnts kunde ifrågasättas, att såsom regel finge gälla, att änkepensionering

icke skulle förekomma annat än då mannen tjänat staten minst 20 år

ävensom vid dödsfallet kvarstått i statstjänst eller för sådan tjänst åtnjutit

pension samt änkan vid mannens död uppnått en levnadsålder av minst

50 år. Emellertid kunde undantag även från denna regel finnas påkallade

av särskilda ömmande omständigheter.

Härefter har statskontoret yttrat huvudsakligen följande:

Då statskontorets förslag icke i någon mån åsyftade en vidgad understödsverksamhet,

hade statskontoret icke gjort någon ansats till verkställande ens

av en approximativ uppskattning av statsverkets blivande utgifter för denna

understödsverksamhet. Statskontoret ville emellertid också framhålla, att,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utlåtanden

över statskontorets

utredning.

även om man ville ifrågasätta ändring i hittills tillämpade grunder, några

kostnadsberäkningar rörande utfallet av sådana ändringar svårligen kunde

göras, liksom överhuvudtaget någon på det faktiska änkebeståndet grundad

utredning svårligen syntes kunna verkställas.

Med anledning därav, att bankoutskottet uttalat sig för att, om ifrågavarande

understödsverksamliet utvidgades och kunde ordnas genom fastställande

av generella grunder, prövningen av de särskilda fallen borde

överlämnas åt någon därtill lämpad statsmyndighet, ville statskontoret erinra

därom, att sådan understödsverksamliet redan förekomme hos ett par statsmyndigheter,

nämligen lotsstyrelsen och generaltullstyrelsen, vilka till sitt

förfogande hade vissa medel för understöd åt vissa efterlevande.

Även om några generella grunder för den hittills av riksdagen utövade

understödsverksamheten beträffande änkor och barn icke lämpligen syntes

kunna fastställas, skulle det väl dock kunna ifrågasättas, att denna verksamhet,

som i förhållande till sin ringa vikt vållade riksdagen ett icke

obetydligt besvär, kunde överlämnas att av Kungl. Maj:t utövas inom vissa

av riksdagen bestämda gränser. Ett beslut i sådan riktning syntes visserligen

icke utgöra hinder för enskild motionär att väcka förslag i sådan

fråga; men beträffande dylikt förslag syntes då endast behöva hänvisas till

att för sådant ändamål medel ställts till Kungl. Maj:ts förfogande. Begränsningen

syntes uteslutande böra ligga däri, att för ett budgetår icke linge

beviljas nya pensioner utöver visst belopp samt att under budgetåret utgående

pensioner av detta slag icke tinge överstiga visst belopp. Under vart

av de senare åren hade riksdagen beviljat pensioner till sammanlagt belopp

av omkring 25,000 kronor, och pensionernas sammanlagda årsbelopp vid

sistförflutna budgetårs utgång hade utgjort i runt tal 210,000 kronor. En

ganska hastig avgång bland pensionärerna ägde rum, såsom naturligt vore,

då pensionärerna i allmänhet utgjordes av ålderstigna och sjukliga personer.

Om nu 1929 års riksdag också beviljade pensioner av ifrågavarande slag

till sammanlagt årsbelopp av omkring 25,000 kronor, vore det antagligt, att

pensionernas sammanlagda årsbelopp den 30 juni 1929 komme att utgöra

omkring 230,000 kronor. Vid sådana förhållanden skulle 1929 års riksdag

kunna för budgetåret 1929/1930 för ifrågavarande ändamål ställa till Kungl.

Maj:ts förfogande ett belopp av 25,000 kronor av anslaget till allmänna

indragningsstaten, med föreskrift tillika, att årsbeloppen av gällande pensioner

icke finge tillsammans överstiga 250,000 kronor. Ordnades det på

detta sätt, syntes det vara lämpligt, att inkommande ansökningar om pension

samlades för att ett par gånger om året i ett sammanhang upptagas till

avgörande samt att alla sådana frågor bereddes i ett och samma departement

av Kungl. Maj:ts kansli (finansdepartementet).

Eu och annan gång hade riksdagen beviljat änkepension att utgå av

aftårsdrivande verks medel; och då även i framtiden kunde i undantagsfall

ifrågakomma anlitande av sådant verks medel för understöd åt änka eller

barn, syntes det, som om, därest förenäinnda anordning eljest komme till

genomförande, riksdagen borde bemyndiga Kungl. Maj:t att jämväl i en

sådan fråga besluta på framställning av vederbörande affärsdrivande verk.

över statskontorets utredning hava utlåtanden avgivits av arméförvaltningen,

marinförvaltningen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen. Utlåtandena äro av

följande huvudsakliga innehåll.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko-utskottets utlåtande Nr 26. 7

Arméförvaltningen instämmer i alla delar i vad statskontoret anfört.

Även marinförvaltningen har förklarat sig intet hava att erinra mot de

synpunkter, som framförts av statskontoret.

Generalpoststyrelsen har meddelat, att styrelsen, som utginge från att

ärendet icke avsåge efterlevande efter i postverkets tjänst medelst kontrakt

anställda funktionärer (poststationsföreståndare, lantbrevbärare o. d.), saknade

erfarenhet i fråga om understöd åt efterlevande efter icke-ordinarie

personal i tjänstemannaställning. Inom postverket innehade nämligen —

utom i enstaka undantagsfall — den icke-ordinarie personalen endast under

en jämförelsevis kort tid dylik tjänsteställning. Generalpoststyrelsen delade

emellertid till fullo de synpunkter, som anförts av statskontoret.

Telegrafstyrelsen har hänvisat till att styrelsen i utlåtande den 9 juni

1928 angående familjepensionering för viss icke-ordinarie personal tillstyrkt

en pensionering, grundad på vederbörandes tjänsteförhållande och icke på

behovsprincipen — den senare ju medförande, att efterlevande efter exempelvis

en arbetare, som skött sin ekonomi, bleve utan understöd, under det

att anhöriga efter den, som i nämnda hänseende vanskött sig, finge dylikt

understöd. I avbidan på familjepensionsfrågans lösning syntes emellertid

knappast annat än billighetsskäl och behovsprövning kunna vara normerande,

och finge styrelsen följaktligen meddela, att vad statskontoret härutinnan

framhållit icke givit anledning till erinran.

Järnvägsstyrelsen har anfört bland annat:

I likhet med statskontoret anser styrelsen det vara synnerligen svårt att

uppställa generella regler för de fall, då understöd måste anses påkallat.

Det är ju också klart att, då fråga är om understöd av billighet shänsyn,

så många faktorer inverka på bedömandet och så många skiftande fall

måste uppkomma, att det svårligen låter sig göra att giva föreskrifter för

behandlingen.

Fråga är för övrigt om sådana regler ens äro önskvärda. Erfarenheten

visar nämligen att så snart en understödsverksamhet regelbindes — låt vara

endast med avseende å minimiförutsättningarna — erhållande av understöd

i allmänna medvetandet erhåller karaktär av en rätt, tillkommande dem,

som fylla de uppställda villkoren. Införandet av sådana regler måste därför

leda till försvårande av den diskretionära prövning, som just i fall av

här förevarande natur är en förutsättning för ett rättvist avgörande.

Fördelen med införandet av regler för understödsbeviljandet skulle givetvis

vara att ärendena därigenom kunde avlyftas från riksdagen och handläggas

av Kungl. Maj:t eller underlydande myndigheter. Det må emellertid

erinras om att riksdagen alltjämt bleve nödsakad taga befattning med

motioner om understöd. Sådana äro uppenbart också att förutse, särskilt i

sådana fall, då de uppställda villkoren ej fyllts, men även då så skett men

understöd ändock av en eller annan orsak vägrats. Härtill kommer att

för närvarande stå på dagordningen dels frågan om familjepensionering för

icke-ordinare personal, dels ock frågan om förbättrande av de s. k. folkpensionerna.

Det måste därför antagas, att behovet av understöd åt efterlevande

efter statens befattningshavare inom kort kommer att minskas för

att sedan så småningom upphöra.

Vid anmärkta förhållanden ställer sig styrelsen synnerligen tveksam till

förslaget att nu regelbinda understödsverksamheten på förevarande område.

Därest emellertid regler härför anses böra komma till stånd, synes styrelsen

de i huvudsak böra innebära följande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Mannen, respektive fadern, bör vid dödsfallet hava varit i statstjänst eller

åtnjutit statspension. Därest han ej avlidit på grund av olycksfall i tjänsten,

bör han kunna räkna minst 20 aktiva tjänstår i statstjänst. Änka

bör vid tiden för pensions beviljande hava uppnått minst 50 års ålder med

undantag för fall, då vederbörande på grund av sjukdom är oförmögen att

försörja sig. Medellöshet skall föreligga. Vid bedömande härav skall hänsyn

tagas, förutom till bouppteckningen efter den avlidne, till folkpension,

eventuella livräntor enligt olycksfallsförsäkringslagen, påräkneliga bidrag

från närstående och dylikt. Vidare bör änkan vara oförmögen att genom

arbete försörja sig.

Av det sagda framgår att styrelsen icke anser dödsfall på grund av

sjukdom, ådragen i tjänsten, böra föranleda gynnsammare ställning än

annat dödsfall. Orsaken är, att det, enligt vad erfarenheten visat, är så

gott som omöjligt att fastslå i vad mån tjänstgöringen medverkat till en

sjukdom.

Att, såsom statskontoret föreslagit, göra änkas möjlighet till understöd

beroende av hennes ålder vid mannens död synes styrelsen knappast befogat.

Det synes räcka med viss ålder vid pensionens beviljande. Vill man emellertid

— såsom torde vara statskontorets avsikt — kräva eu viss rimlig åldersrelation

mellan mannen och hustrun, synes det styrelsen vara lämpligare

att föreskriva som villkor för understöd att hustrun ej är mer än — exempelvis

— 15 år yngre än mannen. Ett sådant stadgande lärer ej kunna

verka obilligt, vilket däremot lätt kan i viss mån bli fallet med det av

statskontoret föreslagna.

Av statskontorets utlåtande framgår ej klart, vilka kategorier anställningshavare

statskontoret anser böra för sina efterlevande ifrågakomma till

understöd. Enligt styrelsens mening böra understöden begränsas till sådana

fall, då familjefadern dels haft en till sin natur stadigvarande anställning,

dels ock på grund av i anställningsförhållandena liggande orsaker varit

förhindrad bereda sina efterlevande försörjning. Sålunda synas byggnadsarbetare

vid statens järnvägsbyggnader på grund av sin lösa anställningsform

icke böra medtagas. Styrelsen har också i förekommande fall avstyrkt

framställningar om pension åt änkor efter dylika anställningshavare; och

har sådan förmån ej heller hittills beviljats. — Å andra sidan böra, anser

styrelsen, ej heller tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader inbegripas.

De åtnjuta nämligen i form av högre avlöning än motsvarande tjänstemän

vid statens järnvägar ersättning för att de ej äga medlemskap i statens

järnvägars änke- och pupillkassa och äro därför i tillfälle att exempelvis

genom försäkring skydda sina efterlevande. Även mot pensionsansökningar

från efterlevande efter sådana befattningshavare har styrelsen plägat ställa

sig avvisande; men har likväl förekommit att dylik framställning bifallits

av riksdagen.

Som slutomdöme kan styrelsen, under hänvisning till det anförda, ej

annat än giva uttryck åt den uppfattningen, att ändring i nuvarande ordning

bör vidtagas endast om synnerligen vägande skäl därför anses vara

förhanden.

Vattenfallsstyrelsen har icke något att erinra mot vad statskontoret anfört

och föreslagit.

Domänstyrelsen har anfört, att beträffande understöd av nu avsedd art

enligt styrelsens åsikt de i varje särskilt fall ömmande skälen borde bliva

utslagsgivande. Härav måste givetvis följa, att det vore synnerligen vanskligt

att utfärda bestämmelser om grunder för denna understödsverksamhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

9

Vidare borde bemärkas, att utfärdandet av bestämmelser i ämnet lätt k om me

att bibringa den uppfattningen, att en ovillkorlig rätt till understöd förefunnes

och därför föranleda ansökningar, som i många fall icke syntes kunna

bifallas. Vid nu angivna förhållanden syntes det domänstyrelsen icke

lämpligt, att bestämmelser i ämnet utfärdades.

För egen del har departementschefen i frågan anfört bland annat Departementsföljande:

chefen.

»Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, hurusom stora svårigheter

möta att uppställa fastare regler för utdelande av understöd åt änkor

och barn efter befattningshavare, vilka icke ägt eller kunnat förvärva familjepensionsrätt

för sina efterlevande. Att så måste vara fallet ligger ock i

sakens natur, då det här icke gäller att avpassa en förmån, vartill vederbörande

äger rätt, utan att undersöka, huruvida och i vad mån staten i egenskap

av den arbetsgivare, hos vilken den avlidne varit anställd, kan anses

böra av billighetsskäl sörja för de efterlevande. Även om den verkställda utredningen

giver ytterligare belysning åt frågan, hänvisar den allt fortfarande

till en prövning från fall till fall. Statskontoret har sålunda sammanfattat

sin ståndpunkt på det sätt, att ämbetsverket för sin del icke tror på

möjligheten av att — utan åsidosättande av billighetskraven — bestämma

några fastare grunder för ifrågavarande understödsverksamhet, i all synnerhet

vad beträffade de regelmässigt förekommande fallen, där fråga om pensionering

av änkan väcktes som en omedelbar följd av mannens död. Beträffande

andra fall kunde dock ifrågasättas, att såsom regel skulle gälla,

att änkepensionering icke skulle förekomma annat än då mannen tjänat

staten minst 20 år ävensom vid dödsfallet kvarstått i statstjänst eller för

sådan tjänst åtnjutit pension samt änkan vid mannens död uppnått en levnadsålder

av minst 50 år. Men statskontoret framhåller, att undantag även från

denna regel kunna finnas påkallade av särskilda ömmande omständigheter.

De i utredningen framförda synpunkterna hava vunnit anslutning från

de flesta av de myndigheter, som blivit hörda i ärendet, bland dem arrnéoch

marinförvaltningarna, inom vilkas verksamhetsområde flertalet pensionsfrågor

av detta slag torde falla.

Med utgångspunkt från ett av bankoutskottet gjort uttalande har statskontoret

avgivit förslag om ändrad ordning för handläggning av ärenden

angående understöd i förevarande fall. I sådant hänseende har statskontoret

ifrågasatt, att denna verksamhet, som i förhållande till sin ringa vikt vållade

riksdagen ett icke obetydligt besvär, kunde av riksdagen överlämnas

att av Kungl. Maj:t utövas inom vissa av riksdagen bestämda gränser. Ett

beslut i sådan riktning skulle visserligen icke utgöra hinder för enskild

motionär att väcka förslag i sådan fråga, men beträffande dylikt förslag

syntes då endast behöva hänvisas till att för sådant ändamål medel ställts

till Kungl. Maj:ts förfogande. Begränsningen syntes uteslutande böra ligga

däri, att för ett budgetår icke finge beviljas nya pensioner utöver ett fastställt

belopp samt att under budgetåret utgående pensioner av detta slag icke finge

överstiga en viss summa. — — —

Statskontorets förslag att fixera Kungl. Maj:ts rätt att utdela understöd

av ifrågavarande slag, å ena sidan, till högst visst belopp per år för nya

understöd och, å den andra, inom ramen för viss maximisiffra för samtliga

under samma år utelöpande pensioner synes mig vara ägnat att häva de

betänkligheter, som eljest skulle kunna hysas mot den ifrågasatta ordningen.

En förutsättning för dess genomförande torde vidare böra vara att samt
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

liga frågor av detta slag, för vinnande av enhetlig behandling, centraliseras

till ett statsdepartement, finansdepartementet, och att, för erhållande

av full överblick och rättvis avvägning av föreliggande ansökningar, prövningen

regelmässigt sker allenast en gång om året och då lämpligen i slutet

av varje budgetår, varvid understöden icke böra få åtnjutas från tidigare

dag än det nya budgetårets ingång. Lämpligt torde ock vara, att till varje

efterföljande riksdag en förteckning över beviljade understöd, med angivande

av varje särskilt understödsbelopp, överlämnas till riksdagen, som därigenom

blir i tillfälle att, om så önskas, genom sitt bankoutskott taga närmare del

av Kungl. Maj:ts beslut i ämnet.

Därest frågan ordnas på detta sätt, och då under alla omständigheter det

hittillsvarande förfaringssättet för understöds utdelande torde böra tillämpas

för de fall, som under nu löpande budgetår kunna ifrågakomma till beviljande,

saknas uppenbarligen anledning att underställa 1929 års riksdag

spörsmålet om ett bemyndigande för Kungl. Maj:t av den innebörd, som

statskontoret ifrågasatt. Jag har så mycket hellre stannat vid denna ståndpunkt,

som frågan på åtskilliga punkter synes mig påkalla kompletterande

utredning, innan slutlig ställning till densamma kan tagas. Detta oaktat

har jag ansett mig böra nu anmäla den i ärendet förebragta utredningen

till statsrådsprotokollet för att därigenom giva riksdagen tillfälle att, om

den därtill finner skäl, uttala sig i ämnet.»

Även utskottet finner det vara förenat med stora svårigheter att uppställa

generella regler för ifrågavarande understödsverksamhet, vilken grundar sig

på en skälighetsprövning och vid vilken alltså hänsyn måste tagas till

förhållandena i varje särskilt fall. Så länge någon ordnad, på avgifter

baserad familjepensionering för icke-ordinarie anställningshavare i statens

tjänst ännu ej åvägabragts, lärer emellertid denna av billighetsskäl påkallade

understödsverksamhet böra fortgå, och man torde alltså tillsvidare

vara hänvisad att fortfarande därvid tillämpa en diskretionär prövning av

omständigheterna i de särskilda fallen. Detta hindrar likväl icke, att vissa

begränsande normer — vilka dock endast i stora drag låta sig fixeras —

kunna och böra tillämpas, liksom ock sådana normer hittills iakttagits vid

ifrågavarande verksamhet. Det bör emellertid betonas, att berörda begränsningar

böra avvägas främst ur synpunkten av de förpliktelser, vilka staten

såsom arbetsgivare kan anses skäligen böra ikläda sig, och vid prövningen

av understödsfrågorna bör alltså icke åt behovssynpunkterna såsom sådana

givas utslagsgivande verkan. Iakttages ej en dylik begränsning, överflyttas

understödsverksamheten lätt på områden, för vilka samhällets allmänna

vårdorgan äro avsedda och där alltså en hjälp från det allmännas sida bör

lämnas i annan form än genom statspension.

Även om utskottet alltså anser enhetliga grunder för statens ifrågavarande

understödsverksamhet svårligen kunna fastställas, delar utskottet

statskontorets och departementschefens uppfattning om lämpligheten av att

genomföra en anordning, varigenom prövningen av understödsärendena

uppdrages åt Kungl. Maj:t att utövas inom vissa av riksdagen angivna

gränser. Utskottet förutsätter, att härvid endast avses understöd till efter
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 11

levande efter personal i arbetarställning eller med sådan personal i förevarande

hänseende närmast jämförliga anställningshavare, d. v. s. sådana

understöd, som under senare år plägat utgå till änkor med normalbelopp av

384 kronor årligen eller, i vissa särskilda fall, obetydligt högre belopp,

vanligen 444 kronor för år. I de mera sällsynta fall, där större understödsbelopp

kunna ifrågasättas, torde riksdagens medverkan alltjämt böra påkallas.

På sätt av utredningen framgår, har något förslag icke nu framlagts beträffande

det bemyndigande för Kungl. Majrt, som skulle erfordras för

genomförande av den nyss omförmälda anordningen. Vid sådant förhållande

och då departementschefen ansett ytterligare utredning i ämnet vara erforderlig

före framläggandet av sådant förslag, saknar utskottet anledning att

för närvarande ingå på behandling av frågan om de gränser, vilka det i

samband med ett dylikt bemyndigande må finnas lämpligt att uppdraga.

De synpunkter, som av statskontoret och järnvägsstyrelsen i ärendet anförts,

torde emellertid åtminstone delvis kunna tjäna till vägledning vid den

prövning, som, därest den tilltänkta anordningen genomföres, skulle komma

att verkställas av Kungl. Maj:t.

I anslutning till det anförda vill utskottet uttala sin förväntan, att efter

de ytterligare överväganden i ämnet, vilka kunna anses erforderliga, för

1930 års riksdag framlägges förslag rörande en omläggning i angiven riktning.

Berörda omläggning förutsätter, att prövningen av ifrågavarande understödsärenden

skulle centraliseras till ett enda statsdepartement, nämligen

finansdepartementet. Häremot finner utskottet intet vara att erinra. Emellertid

synes det utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke i samband därmed

lämpligen borde tagas ytterligare ett steg med avseende å sättet för pensionsärendenas

behandling. För närvarande handläggas frågor om framställning

till riksdagen i pensionsärenden — liksom dylika ärenden i allmänhet,

med undantag av pensionslagsfrågor beträffande allmänna civilförvaltningen

— inom de särskilda departementen. Intet av dessa departement,

med undantag möjligen beträffande försvarsdepartementet, bär emellertid

att handlägga pensionsfrågor i sådan utsträckning, att önskvärd erfarenhet

rörande detta speciella ämnesområde kan förutsättas under alla förhållanden

vara företrädd inom departementet. Denna omständighet har icke kunnat

undgå att emellanåt medföra bristande enhetlighet vid pensionsärendenas

handläggning. Visserligen verkställes den förberedande behandlingen av

dessa spörsmål i regel inom statskontoret, som närmast torde representera

sakkunskapen på området i fråga, men med den betydande omfattning, som

pensionsärendena numera tagit, kan denna statskontorets förberedande behandling

— även om den i allmänhet är av största värde för frågornas avgörande

— av naturliga skäl icke alltid ensamt erbjuda tillräckliga garantier

för önskvärd enhetlighet och samlad överblick beträffande de fall, som

för varje år skola föreläggas riksdagen. Enligt utskottets erfarenhet hava

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

nu berörda omständigheter stundom medfört ojämnheter även i frågor av

principiell betydelse.

Ur nu antydda synpunkter skulle enligt utskottets mening en sådan omorganisation

vara önskvärd, att beredningen av pensionsfrågor, vilka föreläggas

riksdagen, bleve centraliserad till ett departement, varvid naturligen

finansdepartementet närmast borde ifrågakomma. Därest vid de närmare

överväganden, som förevarande spörsmål efter utskottets uppfattning förtjänar,

en sådan omläggning finnes böra vidtagas, lärer även böra tagas

under omprövning, huruvida icke i samband därmed jämväl övriga på

Kungl. Maj:ts prövning ankommande pensionsfrågor — måhända med vissa

undantag, främst beträffande sådana militära pensionsärenden, vilkas avgörande

enligt gällande bestämmelser tillkommer Kungl. Maj:t utan riksdagens

hörande — borde överflyttas till finansdepartementet. Särskilt synes kunna

ifrågasättas en överflyttning till sistnämnda departement av ärenden angående

statens pensionsanstalt, vilka ärenden nu beredas inom ecklesiastikdepartementet

men beträffande vilka det, med det omfång anstaltens verksamhet numera

erhållit, icke minst ur statsekonomisk synpunkt lärer vara av betydelse att

säkerställa en möjligast sakkunnig och jämväl på sambandet med andra

pensionsfrågor inriktad handläggning inom Kungl. Majtts kansli.

Den omläggning, som här ifrågasatts, torde förutsätta vissa ändringar av

personalorganisationen inom Kungl. Maj:ts kansli, vid vilkas genomförande

måhända någon utgiftsökning blir ofrånkomlig. Även om detta skulle bliva

fallet, torde enligt utskottets mening en dylik omläggning likväl kunna

anses påkallad. Pensionsväsendets huvudtitel är numera av den storleksordning,

och de åtgärder, vilka beträffande denna huvudtitel under senare

år vidtagits samt under den närmaste framtiden ytterligare torde bliva erforderliga,

synas även ur statsfinansiella synpunkter vara av den betydelse,

att det måste anses mindre välbetänkt att längre bibehålla en organisation,

som icke erbjuder tillfredsställande garantier för en tillräckligt enhetlig

behandling av hithörande ärenden.

Utskottet anser sig böra förorda en anhållan från riksdagens sida, att nu

senast berörda spörsmål genom Kungl. Maj:ts försorg göres till föremål för

övervägande samt att för riksdagen framläggas de förslag, som därav kunna

föranledas.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte taga under övervägande här ovan berörda

frågor samt för riksdagen framlägga de förslag, till

vilka detta övervägande må föranleda.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

13

B. Pensioner eller understöd att utgå från

allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

2:o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 93 kar herr öhman hem- Anställt,

»att riksdagen måtte besluta att till vice häradshövdingen Casper åt”vice

Ehrenborgs änka Lilly Eorona Ehrenborg, född Larsson, så länge hennes häradshmdinnuvarande

änkestånd fortfar, lämna ett årligt understöd av 1,160 kronor». änka

Beträffande motiveringen för det framställda yrkandet får utskottet hänvisa

till motionen.

Av handlingar i ärendet inhämtas beträffande Ehrenborgs förordnanden

och avlöningsförhållanden, att han, som var född den 28 februari 1889 och

avled den 1 oktober 1928, avlade jo ris kandidatexamen den 15 december

1911 samt antogs till e. o. notarie i nämnda hovrätt den 19 januari 1912.

Första domarförordnandet meddelades för honom den 1 mars 1914, första

fiskalsförordnandet i hovrätten den 19 februari 1917 och första förordnandet

som adjungerad ledamot i hovrätten den 11 februari 1918. Av Kungl. Maj:t

förordnades han den 13 juni 1919 till vice häradshövding. Han har varit

förordnad dels att tjänstgöra som fiskal 1 år 4 månader och som adjungerad

ledamot 2 år 8 månader dels ock att förvalta häradshövdingämbete eller

tjänstgöra som biträdande domare sammanlagt 9 år 1 månad 15 dagar.

Ehrenborg innehade från april 1927 till sin död förordnande att uppehålla

befattningen som biträdande domare i Oxie och Skytts härads domsaga.

Härunder uppbar han i avlöning för år räknat vice häradshövdingarvode

5,000 kronor och hälften av biträdande domararvode 2,000 kronor

eller sammanlagt 7,000 kronor jämte dyrtidstillägg. Under de närmaste

åren därförut hade han förvaltat häradshövdingämbete i andra domsagor

och härför åtnjutit avlöningsförmåner till högre belopp än ovan angivits.

Ehrenborg efterlämnade vid sin död änkan Lilly Eorona Ehrenborg, född

Larsson den 28 november 1899 och alltså 29 år gammal. Makarnas äktenskap,

som ingicks i juni 1927, var barnlöst. Enligt vad utredningsmannen

i boet efter Ehrenborg, rådmannen Johan Bjerstedt i Landskrona, intygat,

saknar änkan förmögenhet, och av behållningen i boet skulle tillkomma

änkan endast lösbo till ett värde av 317 kronor.

Enligt utskottets uppfattning äro i nu förevarande fall omständigheterna utskottet.

icke sådana, att de kunna motivera beviljande av understöd av statsmedel.

Änkan Ehrenborg är nämligen endast 29 år gammal och, såvitt handlingarna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Ang.

årligt understöd

åt vice

häradshövdingen
S.

Luterkorts

anka.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

utvisa, frisk samt torde kunna genom arbete försörja sig. På grund härav

får utskottet avstyrka bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 1:93 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

3:o.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, nämligen inom första

kammaren nr 148 av herr Vennerström m. fl. och i andra kammaren nr

257 av herr Johansson i Sollefteå m. fl., har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att till vice häradshövding Salli Luterkorts änka, Elsie Thecla

Maria Luterkort, född Wickberg, samt efterlämnade barn bevilja ett understöd,

ungefärligen motsvarande den pension, som de haft rätt att åtnjuta

för den händelse Luterkort vid sitt frånfälle varit ordinarie innehavare av

häradshö vdingeämbete ».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen

1:148.

Vad angår Luterkorts anställning i statens tjänst framgår av tillgängliga

handlingar, att han, som var född den 18 september 1884 och avled den

14 maj 1927, efter avlagd juris utriusque kandidatexamen den 15 september

1907 tjänstgjort i Göta hovrätt såsom amanuens, arkivarie, aktuarie och

advokatfiskal omkring 6 månader, att han innehaft förordnande såsom fiskal

i nämnda hovrätt under 1 år 9 månader, att han tjänstgjort såsom adjungerad

ledamot i samma hovrätt omkring 3 månader, att han tjänstgjort

såsom t. f. revisionssekreterare under 3 månader 16 dagar samt att

han under omkring 6 månader innehaft förordnande såsom sekreterare å

justitieombudsmannens expedition. I december 1919 förordnades han till

vice häradshövding under Svea hovrätt. Enligt vad som meddelats från

nämnda hovrätts sekreterarexpedition hade Luterkort intill den 31 december

1926 förestått häradshövdingämbete tillhopa 9 år 6 månader 8 dagar samt

hållit 82 tingssammanträden.

Luterkort efterlämnade vid sin död, förutom änka Elsie Thecla Maria

Luterkort, född Wickberg den 12 januari 1899 och alltså 30 år gammal,

två minderåriga barn, Sven Göran, född den 5 mars 1925, och Vera Elisabet,

född den 23 januari 1927. Enligt intyg av läkare lider änkan Luterkort

av synnerligen svårartade ögonsjukdomar, i följd varav hennes förmåga att

genom arbete försörja sig är i hög grad nedsatt. Boet efter Luterkort försattes

i konkurs.

Den relativt korta tid, varunder vice häradshövdingen Luterkort varit

anställd i statens tjänst, gör det enligt utskottets mening i och för sig

tveksamt, huruvida pension av statsmedel till hans efterlevande änka och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoitets utlåtande Nr 26.

15

barn bör ifrågakomma. I motionerna anföres visserligen såsom stöd för en

åtgärd i sådan riktning bland annat, att änkans arbetsförmåga är i hög

grad nedsatt samt att boet efter Luterkort försatts i konkurs. Enligt vad

som kommit till utskottets kännedom har änkan emellertid anhöriga, vilka

synas vara i den ställning, att de kunna och böra draga försorg om henne.

Vid sådant förhållande har utskottet icke funnit sig övertygat, att i nu

förevarande fall föreligga sådana omständigheter, som skäligen kunna anses

böra föranleda till beviljande av statspension. Utskottet får därför avstyrka

bifall till de föreliggande motionerna.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motioner 1:148 och 11:257 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

II. Ang. utrikesdepartementet.

4:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1929 dagtecknad proposition nr

192 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma dag, i

punkten 5 1 föreslagit riksdagen medgiva, att före detta förste vaktmästaren

Lars Erik Larsons änka Ida Gustava Larson må från och med den 1 mars

1929 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett

årligt understöd av 384 kronor.

Ang.

årligt understöd

åt f. d.

förste vaktmästaren

i

utrikesdepartementet

L. E. Larsons

änka.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lars Erik Larson, som var

född den 13 september 1850, inträdde i statens tjänst den 23 december

1882, då han antogs till extra vaktmästare i utrikesdepartementet. Han befordrades

den 20 januari 1887 till ordinarie vaktmästare och den 30 mars 1896

till förste vaktmästare i departementet. Den 31 december 1917 beviljades Larson

avsked med utgången av sistnämnda år. Enligt samma dag utfärdat nådigt brev

åtnjöt Larson från och med den 1 januari 1918 under sin återstående livstid

pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 800 kronor; jämlikt

beslut av 1918 års riksdag (riksdagens skrivelse nr 10 A, punkt 33:o) uppbar

han därjämte en tilläggspension av 200 kronor årligen. Larson avled

den 3 februari 1929, efterlämnande änka, som uppnått en ålder av 75 år

och saknar medel till sitt uppehälle. Hon har visserligen en son, född år

1888; men då denne saknar anställning och är försatt i konkurs, lärer hon

icke kunna från honom påräkna något bidrag till uppehället.

Änkan Larson är icke berättigad erhålla pension från civilstatens änkeoch

pupillkassa. När utrikesdepartementets ordinarie personal i sammanhang

med kassans ombildning med ingången av år 1908 upptogs till

delaktighet i kassan, kunde dåvarande innehavare av befattning å departementets

stat endast under särskilda villkor och mot erläggande av försäk
1

Beträffande punkten 4 av propositionen nr 192, se utlåtande nr 24, punkten 28.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

ringstekniskt beräknade retroaktivavgifter vinna delägarrätt i kassan. Även

om förste vaktmästaren Larson hade kunnat uppfylla övriga förutsättningar

för vinnande av delägarrätt, lärer han, som då uppnått en levnadsålder av

58 år, funnit sig icke kunna gälda de säkerligen ganska dryga avgifterna.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit får utskottet tillstyrka bifall

till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

IIT. Ang. försvarsdepartementet.

5:o.

Ang.

pension

åt änkan

Johanna

Augusta

Här delin,

född Lindblom.

I en till riksdagen avlåten, den 15 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 113 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkt 1 föreslagit

riksdagen medgiva, att föreståndaren vid generalstabens stall Gustaf

Engelbrekt Härdelins änka Johanna Augusta Härdelin, född Lindblom,

må från och med den 1 september 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 468 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Härdelin, som avled den 26

augusti 1928, inträtt i krigstjänst den 3 mars 1888 vid dåvarande Livregementets

dragoner; att han den 23 februari 1894 konstituerats till sergeant

samt på egen begäran den 1 augusti 1902 erhållit avsked utan pension; att

han den 1 oktober 1896 antagits till föreståndare för generalstabens stall,

vilken befattning han beklätt utan avbrott intill sin död; att han under

hela den tid han varit anställd som stallföreståndare skött sitt arbete med

största nit, plikttrohet och omtanke; att han vid sitt frånfälle efterlämnat,

förutom änkan, född den 2 september 1875, en son, född den 23 november

1901, vilken studerar till läkare och icke kan bidraga till moderns uppehälle;

att behållningen i boet efter Härdelin utgjorde ej fullt 5,000 kronor; samt

att änkan lider av åderbråck och blodpropp i benen samt av neuros och på

grund härav är mindre arbetsduglig.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har direktionen över arméns pensionskassa

anfört, att Härdelin, sedan han utnämnts till sergeant vid Livregementets

dragoner den 23 februari 1894, blivit delägare i arméns nya

änke- och pupillkassa efter 1893 års reglemente efter en lön av 510 kronor,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

IT

med en denna lön åtföljande änkepension srätt av 110 kronor. Från denna

beställning hade Härdelin, då de med anställningen såsom föreståndare för

generalstabens stall förenade göromålen så småningom tagit hela hans arbetstid

i anspråk, nödgats taga avsked den 1 augusti 1902, varigenom han

hade förlorat sin då innehavande delaktighet i arméns nya änke- och pupilikassa

samt därmed även pensionsrätten för sin hustru, med vilken han

ingått äktenskap den 23 november 1899. Då Härdelin oavbrutet varit i

tjänst dels vid Livregementets dragoner och dels vid generalstabens stall under

sammanlagt 40 år 5 månader 23 dagar och även sistnämnda tjänstgöring

måste betraktas såsom fullgjord i statens tjänst, ansåge direktionen billigt,

att Härdelins änka, som på grund av sjukdom vore mindre arbetsför och

icke av sonen kunde påräkna något bidrag till sitt uppehälle samt ej heller

kunde beredas någon pension från arméns nya änke- och pupillkassa, finge

komma i åtnjutande av understöd i form av årlig pension från allmänna

indragningsstaten. Då beställningen som föreståndare för generalstabens

stall måste anses likvärdig med en fanjunkarbeställning vid kavalleriet och

änka efter dylik befattningshavare i årliga pensionsförmåner åtnjöte 465

kronor utom dyrtidstillägg, hemställde direktionen, att pensionen måtte fastställas

till 465 kronor samt utgå från och med den 1 september 1928.

Direktionens förslag om pension till änkan Härdelin har tillstyrkts av

arméförvaltningens civila departement och statskontoret, av sistnämnda

ämbetsverk under uttalande, att pensionsbeloppet borde avjämnas till närmaste

med tolv i fullt krontal jämt delbara tal eller 468 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

6:o.

Uti punkten 2 av berörda proposition nr 113 har Kungl. Maj:t föreslagit Ang.

riksdagen medgiva, att bokhållaren vid flygstyrelsen Sem Artur Natanael åt

Ti- .. bokhållaren

Johanssons anka Ester Henrietta Johansson, född Ahlqvist, och makarnas s. a. x. Jominderåriga

barn Sem Boije, Sem Bertil Ingemar, Ester Britt-Marie och hanfsons aJnka

Mary Margareta ma från och med den 1 juni 1928 å allmänna indragnings- åriga barn.

staten uppbära årliga understöd, änkan med 444 kronor, att utgå så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen med

96 kronor, att utgå till och med det kalenderår, varunder barnet uppnår

18 års ålder.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 sand. 18 höft. (Nr 26.)

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att bokhållaren Johansson, som avled

den 5 maj 1928, varit anställd såsom bokhållare vid fälttelegrafkårens

flygkompanis tygverkstäder under tiden 15 november 1918—30 oktober 1925,

hos aktiebolaget aerotransport under tiden 1 november 1925—1 mars 1927

samt i flygstyrelsen från och med den 1 april 1927 intill sin död; att han

besuttit synnerligen goda kunskaper såsom kontorsman och städse nedlagt

stort intresse i utövandet av sin tjänst; att han vid sin död efterlämnat,

förutom änkan, född den 22 augusti 1891, fem barn Sem Olof Bertil, Sem

Boije, Sem Bertil Ingemar, Ester Britt-Marie och Mary Margareta, födda

respektive den 28 juni 1910, den 7 april 1913, den 28 april 1918, den 9 april

1920 och den 22 november 1922; att änkan Johanssons arbetsförmåga på

grund av deformerande ledgångsreumatism i vänster knä är i mycket hög

grad nedsatt, vilken nedsättning kan betraktas såsom sannolikt för framtiden

bestående; att sonen Sem Olof Bertil lider av hjärtneuros och blodfattigdom

och sonen Sem Bertil Ingemar av neuros och blodfattigdom med allmän

kraftnedsättning; samt att i boet efter Johansson skulderna överstego tillgångarna.

Sedan änkan Johansson hos Kungl. Maj:t anhållit dels att själv komma i

åtnjutande av pension, dels att makarnas barn måtte tillerkännas årliga understöd,

har flygstyrelsen tillstyrkt, att pension till skäligt belopp måtte tillerkännas

änkan. I avgivet utlåtande i ärendet har statskontoret anfört, att

ämbetsverket på grund av de synnerligen ömmande omständigheter, som i detta

fall förelåge, ansåge sig böra tillstyrka, att pensioner av statsmedel utverkades

åt änkan Johansson och dem av hennes barn, som ännu ej nått 18 års ålder.

Änkepensionen syntes kunna bestämmas till 444 kronor, vilket belopp

tidigare beviljats såsom pension åt änkor efter befattningshavare i ungefärligen

samma ställning med avseende å arbetets art och avlöningens storlek,

som den bokhållaren Johansson innehaft (jfr riksdagens skrivelse

354/1928 p. 38 och 47), och pensionerna till de fyra minderåriga barnen till

96 kronor för år till vart och ett av dem.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Av utredningen i ärendet framgår, att bokhållaren Johansson endast under

en jämförelsevis kort tid — åtta år — varit anställd i statens tjänst

samt att hans efterlevande änka är relativt ung. Med hänsyn härtill har

utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka, att pension av statsmedel beviljas

änkan. Däremot har utskottet i betraktande av de i ärendet åberopade

ömmande omständigheterna velat förorda, att understöd beviljas i form av

uppfostringsbidrag åt makarna Johanssons minderåriga barn. Dessa understöd

torde böra betämmas till 168 kronor årligen för vart och ett av barnen,

att utgå till och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet

uppnår 18 års ålder.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 19

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att vart och ett av

avlidne bokhållaren vid flygstyrelsen Sem Artur Natanael

Johanssons och hans efterlämnade änkas, Ester

Henrietta Johanssons, född Ahlqvist, minderåriga barn

Sem Boije, Sem Bertil Ingemar, Ester Britt-Marie och

Mary Margareta må från och med den 1 juni 1928 till

och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet

uppnår 18 ars ålder, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 168 kronor.

7:o.

Kungl. Maj:t har uti punkten 3 av förevarande proposition föreslagit

riksdagen medgiva, att sadelmakeriförmannen vid Västerbottens regementes

intendenturverkstäder Emil Alfred Nilssons änka Hilma Augusta Nilsson,

född Johansson, må från och med den 1 juli 1928, så länge hon förblir

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att förmannen Nilsson, som avled

den 24 juni 1928, varit anställd under tiden 1 juli 1907—31 juli 1915 såsom

sadelmakeriarbetare vid Norrlands dragonregemente samt från och med den

1 augusti 1915 intill sin död såsom sadelmakeriförman vid Västerbottens

regementes intendenturverkstäder; att han under sitt arbete ådagalagt stor

duglighet samt varit noggrann och visat stor plikttrohet; att han vid sin

död efterlämnat, förutom änkan, född den 20 oktober 1870, en dotter, anställd

vid frälsningsarmén, samt en omyndig fosterson; att behållningen i boet

efter Nilsson uppgått allenast till 714 kronor; samt att änkan på grund av

kronisk ledåkomma är fullständigt oförmögen till arbete.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Ang.

pension

åt änkan

Hilma

Augusta

Nilsson, född

Johansson.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

pension

åt änkan

Emma Kristina

Johansson,

född

Hedlund.

Motion

II: 400.

Utskottet.

8:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 4 av förevarande proposition föreslagit riksdagen

medgiva, att kusken vid fästningsbyggnadens i Boden stall Lars August

Johanssons änka Emma Kristina Johansson, född Hedlund, må från

och med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att kusken Johansson, som avled

den 8 januari 1923, varit anställd från och med den 16 juni 1902 till och

med den 15 juni 1919 såsom kusk och stallförman vid fästningsbyggnadens

i Boden stall samt dessförinnan, enligt vad sökanden uppgivit, vid statens

järnvägsbyggnader under omkring 20 år; att han av 1920 års riksdag beviljades

en pension av 500 kronor om året; att hans efterlämnade änka, som

är född den 20 december 1860, lider av sjukdomar, vilka i väsentlig grad

inskränka hennes arbetsförmåga; samt att hon är fullständigt medellös.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till

propositionen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en till utskottet

hänvisad, inom andra kammaren av herr Lundström väckt motion nr 400,

vari hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att kusken vid fästningshyggnadens

i Boden stall Lars August Johanssons änka Emma Kristina

Johansson, född Hedlund, må från och med den 1 januari 1928, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 384 kronor.»

I fråga om motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Med hänsyn till de i ärendet åberopade omständigheterna har utskottet funnit

skäl föreligga att tillstyrka en pension av statsmedel till änkan Johansson,

och torde denna pension såsom i propositionen och motionen föreslagits böra

fastställas till 384 kronor. Enligt Kungl. Majtts förslag skulle pensionen

utgå från och med den 1 januari 1929. Då detta förslag står i överensstämmelse

med av riksdagen tidigare fattade beslut i fråga om sådana

framställningar från Kungl. Maj:t om änkepension, vilka — i likhet med

den nu förevarande — icke skett såsom en omedelbar följd av mannens

frånfälle, har utskottet anslutit sig till detsamma. Utskottet har följaktligen

icke kunnat biträda det av motionären framställda yrkandet, att änkepensionen

i detta fall skulle beviljas att utgå från och med den 1 januari 1928.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

21

att riksdagen, med avslag å den i ämnet väckta motionen

II: 400, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag,

må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

9:o.

Kungl. Maj:t föreslår i punkten 5 av förevarande proposition nr 113 riks- Ang.

dagen medgiva, att skomakeriarbetaren vid Göta artilleriregementes inten- ^”TlLbLa

denturverkstäder August Andersson Sundqvists änka Sabina Josefina Sund- Josefina Sundqvist,

född Bengtsson, må från och med den 1 december 1927, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att arbetaren Sundqvist, som avled

den 30 november 1927, tjänat staten i omkring 50 år; att han av 1926 års

riksdag erhållit en årlig pension av 900 kronor, att utgå från och med den

1 november 1925; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den

23 mars 1861, en son, som har hustru och två barn att försörja och vilken

en längre tid varit arbetslös och måst skuldsätta sig; att änkan Sundqvist

på grund av svaghet efter operationer i buken är för framtiden oförmögen

att genom eget arbete försörja sig; samt att hon är medellös.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

10:o.

I punkten 6 av förevarande proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen ÄH9- medgiva, att tygarbetaren vid Stockholms tygstation Amandus Nymans änka JnUn°Aima

Anna Kristina Nyman, född Eriksdotter, må från och med den 1 januari Kristina Ny1929,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indrag- Eriksdotter.

ningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att tygarbetaren Nyman, som avled

den 22 december 1926, varit anställd vid Stockholms tygstation från och

med den 30 september 1901 intill sin död; att förrättad bouppteckning icke

utvisade någon behållning i dödsboet efter Nyman; att han vid sin död

efterlämnat, förutom änkan, född den 12 maj 1852, en son, vilken är underhållsskyldig

till frånskild hustru och två barn samt själv nervsjuk; samt

s. 22 Kontrollera mot PDF

Ang.

pension åt

fyra änkor

efter arbetare

vid Carl

Gustafs stads

gevärsfaktori.

22 Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

att änkan Nyman på grund av hög ålder saknar möjlighet att genom arbete

försörja sig.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag föranleder icke erinran från utskottets sida, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts ifrågavarande

framställning.

f ■ - f j
11

ro.

Under punkten 7 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att arbetarna

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Johan Erik Lindbergs, Erik Gustaf

Nilssons, Anton Valfrid Johanssons och Göran Erikssons änkor Fredrika

Josefina Lindberg, född Lundquist, Anna Charlotta Nilsson, född Svensson,

Augusta Karolina Johansson, född Eriksson, och Matilda Lovisa Eriksson,

född Eriksson, må, Fredrika Josefina Lindberg från och med den 1 juli

1928, Anna Charlotta Nilsson från och med den 1 november 1928, Augusta

Karolina Johansson från och med den 1 oktober 1928 och Matilda Lovisa

Eriksson från och med den 1 november 1928, envar så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att arbetaren Lindberg, som avled den 26 juni 1928, varit anställd vid

Carl Gustafs stads gevärsfaktori under 23 år; att han vid sin död efterlämnat,

förutom änkan, född den 30 juni 1868, fyra barn, vilka dock endast

i ringa mån kunna bidraga till moderns underhåll; att behållningen i boet

efter Lindberg utgjorde omkring 3,400 kronor; samt att änkan Lindberg på

grund av kronisk luftrörskatarr och allmän svaghet är oförmögen att genom

arbete försörja sig;

att arbetaren Nilsson, som för anställning vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

åtnjöt pension, avled den 19 oktober 1928; att han vid sin död

efterlämnat, förutom änkan, född den 13 februari 1860, sex barn, vilka ej i

nämnvärd mån kunna bidraga till moderns underhåll; att behållningen i

boet efter Nilsson uppgått till omkring 4,000 kronor; samt att änkan Nilsson

på grund av reumatisk värk är oförmögen att genom arbete försörja sig;

att arbetaren Johansson, som avled den 10 september 1928, varit anställd

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori i omkring 30 år; att han vid sin död

efterlämnat, förutom änkan, född den 8 november 1874, fyra barn, vilka ej

i nämnvärd mån kunna bidraga till moderns underhåll; att behållningen i

boet efter Johansson uppgick till omkring 4,500 kronor; samt att änkan

Johanssons arbetsförmåga på grund av avsevärd blodbrist är i hög grad

nedsatt; .. :’ b.''; .. ;

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

23

att arbetaren Eriksson, som för anställning vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

åtnjöt pension, avled den 27 oktober 1928; att han vid sin död efterlämnat,

förutom änkan, född den 7 mars 1869, tre barn, vilka endast i ringa

mån kunna bidraga till moderns underhåll; att behållningen i boet efter

Eriksson är obetydlig; samt att änkan Eriksson, vilken under tiden 26

augusti—20 oktober 1927 vårdats å Eskilstuna stads sjukavdelning för sinnessjuka,

icke kan anses för framtiden återställd till hälsan.

Beträffande utredningen i Övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Under åberopande att riksdagen tidigare i åtskilliga likartade fall beviljat

understöd åt änkor efter anställningshavare vid Carl Gustafs stads

gevärsfaktori, har utskottet funnit sig höra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts

förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

12:o.

Kungl. Maj:t föreslår i punkten 8 riksdagen medgiva, att arbetaren vid

ammunitionsfabriken Tore Marcus Wallqvists änka, Hilda Ingeborg Wallqvist,

född Wänn, må från och med den 1 juni 1928, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, ■ å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att arbetaren Wallqvist, som avled

den 2 maj 1928, innehaft anställning vid ammunitionsfabriken under

tiden 20 februari 1893—31 juli 1920; att han av 1921 års riksdag erhållit

en årlig pension av 600 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1921;

att han vid sin död efterlämnat änka, född den 4 oktober 1851; att änkan

Wallqvist är i avsaknad av alla tillgångar; samt att hon på grund av sin

höga levnadsålder är oförmögen att själv försörja sig.

I fråga om utredningen i övrigt åberopar utskottet vad i propositionen

innehålles.

Utskottet hemställer,

i . , 1 att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

Utskottet.

A.ng.

pension åt

änkan Hilda

Ingeborg

Wallqvist.

född Wänn.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

pension åt

iinkan Adelina

Fredrika

Thorsson,

född Adolfsdotter.

Ang.

pension åt

änkan

Johanna

Johansson,

född

Håkansson.

13:o.

X punkten 9 av förevarande proposition nr 113 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att korpralen vid flottan Johan August Florentin

Thorssons änka Adelina Fredrika Thorsson, född Adolfsdotter, må från

och med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att korpralen Thorsson antogs till

skeppsgosse den 1 maj 1864, inskrevs vid sjömanskåren den 1 maj 1869,

erhöll avsked den 31 oktober 1922 samt avled den 12 november 1926; att

han vid sin död efterlämnat änka, född den 22 juni 1851; samt att änkan

Thorsson, som genom flottans pensionskassa icke åtnjuter annan inkomst

än ett årligt gratial av 12 kronor från under pensionskassans förvaltning

stående matrosers m. fl. gratialinrättning, saknar tillgångar och på grund av

hög levnadsålder icke kan själv bidraga till sitt uppehälle.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Med biträdande av vad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

14:o.

XJnder punkten 10 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

daglönaren vid flottans varv i Stockholm Jöns Johanssons änka Johanna

Johansson, född Håkansson, må från och med den 1 augusti 1928, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Johansson, vilken

avled den 17 juli 1924, varit anställd vid flottans varv i Stockholm från och

med den 13 november 1877 till och med den 31 december 1914, då han

erhöll avsked med pension; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan,

född den 3 mars 1856, två vuxna barn, en son och en dotter; att dottern,

som är gift med en vaktmästare med en månatlig avlöning av 340 kronor,

har två minderåriga barn och icke kan bidraga till moderns uppehälle; att

sonens vistelseort ej är känd av hans anhöriga; att änkan Johansson dragit

sig fram med tillhjälp av ett litet arv, som hon bekommit efter en syster;

att hon numera saknar medel till sitt uppehälle; samt att hon på grund av

ålderdomssvaghet och sjukdom är oförmögen att längre med arbete sörja för

sin utkomst.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 25

Kungl. Majrts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

15:o.

Uti punkten 11 har Kungl. Mai:t föreslagit riksdagen medgiva, att daglönaren

vid flottans station i Karlskrona Sven Johan Hanssons änka Anna

Fredrika Hansson, född Ström, må från och med den 1 maj 1928, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Hansson, som avled

den 26 april 1928, varit anställd såsom daglönare vid beklädnadsverkstaden

vid flottans station i Karlskrona från och med den 9 april 1883 till och med

den 31 juli 1922, då han erhöll avsked med pension; att hans efterlämnade

änka, som är född den 3 januari 1861, efter mannens frånfälle varit helt beroende

av den hjälp hon erhållit från en son, som är underofficer; att denne

är gift och har minderåriga barn att försörja, varför han svårligen helt

kan underhålla sin moder; att änkan Hansson har en vuxen dotter, vilken

emellertid är sjuklig och för närvarande utan arbetsanställning och därför

icke kan bidraga till modems underhåll; samt att behållningen i boet efter

Hansson utgjorde allenast 376 kronor 84 öre.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

16;o.

Kungl. Maj:t har i punkten 12 av förevarande proposition nr 113 föreslagit

riksdagen medgiva,

att nedannämnda änkor efter daglönare vid flottans varv i Karlskrona,

nämligen Wilhelm Teodor Rylanders änka Anna Charlotta

Rylander, född Mårtensson, Sven August Anderssons änka Augusta

Matilda Andersson, född Niklasdotter, Conrad Arthur Wittus Anderssons

änka Annette Carolina Andersson, född Vinberg, Sven Vilhelm Pihls änka

Brita Sofia Pihl, född Karlsdotter, Axel Viktor Magnussons änka Hanna

Amanda Magnusson, född Jönsson, Sven Peter Augustinssons änka Anna

Kristina Augustinsson, född Karlsson, Bror Karl Svenssons änka Elisabet

Charlotta Svensson, född Strömberg, Gustaf Hjalmar Sandströms änka

Ang.

pension åt

änkan Anna

Fredrika

Hansson,

född Ström.

Ang.

pension åt

vissa änkor

efter daglönare

vid

flottans varv

i Karlskrona

m. m.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Botilda Maria Sandström, född Åkesdotter, och Adolf Viktor Almqvists änka

Karolina Almqvist, född Månsson, må från och med den 1 januari 1929

komma i åtnjutande av årliga pensioner å allmänna indragningsstaten till

belopp av 384 kronor för envar, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd; samt

att avlidne daglönaren vid flottans varv i Karskrona Karl Albert Karlssons

och hans änka Annie Charlotta Elisabet Karlssons minderårige son

Sven Albert må från och med den 1 januari 1929 till och med utgången

av det kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder, komma i åtnjutande

av understöd å allmänna indragningsstaten till belopp av 168 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att daglönaren Rylander, som avled den 28 april 1927, varit anställd såsom

daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 11 oktober

1877 till och med den 31 oktober 1923, då han erhöll avsked med pension;

att han den 15 juli 1918 befordrats till förman; samt att hans efterlämnade

änka, som är född den 13 juni 1859, på grund av hjärnblödning är oförmögen

att genom arbete försörja sig;

att daglönaren Sven August Andersson, som avled den 24 juni 1921,

varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under tiderna

16 maj 1898—7 juli 1899 och 9 maj 1900—5 maj 1904 samt från och med

den 4 maj 1906 intill sin död; samt att hans efterlämnade änka, som är

född den 28 augusti 1869, på grund av höggradig struma är oförmögen att

genom arbete försörja sig;

att daglönaren Konrad Arthur Wittus Andersson, som avled den 10

augusti 1926, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona

från och med den 13 juni 1906 intill sin död; samt att hans efterlämnade

änka, som är född den 30 mars 1869, på grund av nervsvaghet (neurastenia)

är oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja sig;

att daglönaren Pihl, som avled den 19 juli 1927, varit anställd dels såsom

daglönare vid flottans varv i Karlskrona under tiden 23 december 1876 —

10 maj 1877 samt från och med den 4 oktober 1877 till och med den 31

december 1914, då han erhöll avsked med pension, dels ock såsom biträde

åt uppbördsmannen vid arbetsgruppen B. A. under tiden 1 januari 1915 —

31 december 1922; samt att hans efterlämnade änka, som är född den 16

januari 1851, på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen att genom arbete

försörja sig;

att daglönaren Magnusson, som avled den 5 juli 1925, dels tjänstgjort

som skeppsgosse och 2:a kl. sjöman, från vilken anställning han entledigades

den 3 juni 1882, dels ock varit anställd såsom daglönare vid flottans varv

i Karlskrona från och med den 14 maj 1907 till och med den 30 juni 1925,

då han erhöll avsked med pension; att han vid sin död efterlämnat, förutom

änkan, född den 21 september 1857, en obotligt sjuk dotter; samt att änkan

Magnusson på grund av kronisk ledgångsreumatism och allmänna ålder
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

27

domstecken har i mycket hög grad nedsatt arbetsförmåga, vilken nedsättning

kan betraktas som sannolikt för framtiden bestående;

att daglönaren Augustinsson, som avled den 8 januari 1923, varit anställd

såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 5 oktober

1876 till och med den 31 mars 1921, då han erhöll avsked med pension;

att han befordrats till förman den 28 maj 1918; samt att hans efterlämnade

änka, som är född den 16 juli 1862, på grund av åderförkalkning är oförmögen

till arbete;

att daglönaren Svensson, som avled den 3 juli 1927, varit anställd såsom

daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 1 oktober 1892

till och med den 31 augusti 1926, då han erhöll avsked medförtidspension;

samt att hans efterlämnade änka, som är född den 29 december 1875, på

grund av äggvita, blodbrist och nervsvaghet har i väsenlig grad nedsatt

arbetsförmåga;

att daglönaren Karlsson, som avled den 20 september 1919, varit anställd

såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 30 oktober

1905 intill sin död; att han efterlämnat, förutom änkan, född den 18 april

1885, en minderårig son Sven Albert, född den 17 juni 1917; samt att änkan

Karlsson på grund av nervsvaghet har nedsatt arbetsförmåga;

att daglönaren Sandström, som avled den 21 juni 1927, varit anställd

såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under tiden 22 november

1876—1 november 1877 samt från och med den 17 januari 1893 till och

med den 31 maj 1924, då han erhöll avsked med pension; samt att hans

efterlämnade änka, som är född den 27 september 1852, på grund av ålderdomssvaghet

är oförmögen till arbete;

att daglönaren Almqvist avled den 26 januari 1927; att han antogs som

lärling vid tredje hantverkskompaniet vid flottans station i Karlskrona den

1 juli 1861, karlskrevs den 1 februari 1868, överflyttades till ingenjördepartementet

den 1 januari 1873, befordrades till förman den 2 april 1907 och

erhöll avsked med pension den 31 maj 1907; samt att hans efterlämnade

änka, som är född den 5 maj 1856, lider av ett flertal sjukdomar, vilka

göra henne fullständigt oförmögen att med något arbete, även det obetydligaste,

bidraga till sin utkomst.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande änkor, med

undantag av änkan Almqvist, äro bosatta i Karlskrona och icke äro därstädes

för år 1927 taxerade för inkomst, samt att änkorna Rylander och

Svensson jämte övriga stärbhusdelägare stå antecknade såsom ägare av fast

egendom, taxerad till respektive 6,500 kronor och 4,000 kronor, den förra

med intecknad skuld å 5,500 kronor, den senare utan sådan skuld.

Marinförvaltningen har avgivit utlåtande i ärendet och därvid erinrat,

att 1925 års riksdag i skrivelse nr 200, punkt 1, uttalat betänkligheter

mot att med statsmedel pensionera änkor efter befattningshavare, vilka icke

ägt möjlighet att genom statens förmedling grundlägga familjepension samt

ätt i överensstämmelse därmed pensioner medgivits endast då särskilt om
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Rankoutskotlets utlåtande Nr 26.

mande omständigheter varit för handen. Ur denna synpunkt kunde det

synas tveksamt, om änkorna Rylander och Svensson, vilka vore ägare till

fast egendom, borde beviljas pensioner. Då emellertid egendomen syntes

vara av ringa värde, ansåge sig marinförvaltningen, med hänsyn till att

änkornas avlidna män tjänat staten under mer än trettio år, böra tillstyrka,

att pensioner utverkades åt änkorna. Däremot kunde marinförvaltningen

icke förorda pension åt änkan Karlsson. Varken hennes ålder eller

nedsatta arbetsförmåga, ej heller hennes mans tjänstetid syntes kunna motivera

pension. Då det emellertid inhämtades av handlingarna, att daglönaren

Karlsson utom änkan även efterlämnat en nu 10-årig son, ansåge marinförvaltningen,

att i likhet med vad som skett i tidigare dylika fall understöd

borde utverkas till denne å 168 kronor för år till och med utgången av

det kalenderår, under vilket barnet uppnådde 18 års ålder. Vad de övriga

till pensioner föreslagna änkorna anginge, tillstyrkte marinförvaltningen,

att pensioner utverkades. De voro samtliga änkor efter arbetare, som tjänat

staten under många år, samt voro medellösa och på grund av ålder eller

sjukdom oförmögna att försörja sig genom arbete; och finge marinförvaltningen

tillstyrka belopp av 384 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

utskottet. På grund av den i ärendet förebragta utredningen och under hänvisning

till åtskilliga likartade fall, där riksdagen beviljat understöd åt efterlevande

efter daglönare vid marinen, har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall

till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

17:o.

Ang. I punkten 13 av samma proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen med
W”vUdne

t» f?iva, att avlidne 2:a klass sjömannen vid flottan Erik Erland Serranders

kl. sjömannen och hans likaledes avlidna trolovade Sonja Emilia Vilhelmina Nilssons

ränders minderåriga dotter Rut Sonja må från och med den 1 maj 1927 till och

minderåriga med det kalenderår, varunder hon uppnår 15 års ålder, å allmänna indragdotter.

ningsstaten uppbära årligt understöd med 180 kronor, dock utan rätt att

därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Serrander avled den 8 april 1927

av lungtuberkulos, ådragen under militärtjänstgöring; att Nilsson avled den

24 maj 1928; att deras utom äktenskapet den 20 december 1926 födda dotter

Rut Sonja är omhändertagen av sina morföräldrar, vilka hava en mycket

blygsam inkomst; att Serrander icke efterlämnade några tillgångar; samt

att, sedan hos riksförsäkringsanstalten gjorts framställning om livränta för

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

29

Serranders minderåriga dotter, anstalten jämlikt bestämmelserna i 1909 års

militärersättningsförordning, med den ändrade lydelse nämnda förordning

erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, funnit sig icke kunna tillerkänna

henne någon livränta i anledning av faderns död, enär ifrågavarande

barn fötts först efter uppkomsten av den sjukdom, varav Serrander avlidit.

Barnavårdsmannen i Stockholm Judit Thörnqvist har i en till Kungl.

Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 5 november 1928, anhållit om’understöd

åt Serranders minderåriga dotter. Över denna framställning hava utlåtanden

avgivits av marinförvaltningen och statskontoret.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande förklarat sig förhindrad att tillstyrka,

att Serranders minderåriga dotter tillerkändes något understöd.

Statskontoret har anfört, att det torde vara avgjort, att Serranders dotter

enligt den författning (1909 års militärersättningsförordning), som i detta

fall vore tillämplig, icke ägde någon rätt till livränta. Emellertid hade

med ingången av år 1928 trätt i kraft en ny författning i ämnet, nämligen

förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring; och där hade förutsättningen för livränta

till barn utformats i överensstämmelse med vad som i sådant avseende

gällde enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i

arbete, d. v. s. barn utom äktenskap vore i avseende å rätt till livränta

likställt med barn, fött inom äktenskap.

Med hänsyn till den ändrade uppfattning, som sålunda kommit till uttryck

i den nya författningen, och då Serranders dotter numera efter båda

föräldrarnas död vore för sitt underhåll hänvisad till sina fattiga morföräldrar

samt starka billighetsskäl alltså måste anses föreligga att i detta fall

bereda något understöd av statsmedel, ville statskontoret med erinran, att,

om Rut Sonja Nilsson kunnat bekomma livränta enligt 1909 års förordning,

denna livränta skulle hava utgjort 180 kronor för år räknat och utgått från

faderns dödsfall, till dess hon uppnått 15 års ålder, ifrågasätta, huruvida

icke Kungl. Maj:t skulle finna skäl föreligga att hos riksdagen göra framställning

om medgivande därtill, att Serranders dotter Rut Sonja Nilsson

finge från och med den 1 maj 1927, intill dess hon uppnådde 15 år, å allmänna

indragningsstaten uppbära årligt understöd till belopp av 180 kronor,

dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Departementschefen har med hänsyn till vad i ärendet förekommit ansett

billighetsskäl tala för att Serranders minderåriga dotter beredes något understöd

av statsmedel och i fråga om understödsbeloppets storlek anslutit sig

till vad statskontoret i sådant avseende föreslagit.

I avseende å vidare utredning hänvisar utskottet till propositionen.

Jämväl utskottet finner omständigheterna i förevarande fall vara sådana,

att understöd äv statsmedel bör utgå, och har utskottet icke funnit anledning

till erinran mot vad Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagit.

Utskottet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Ang.

pension åt

änkan

Alma Olivia

Skoog, född

Johansson.

Ang.

pension åt

änkan

Hilma Sofia

Norgren, född

Carlbom.

30 Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

18:o.

Uti punkten 14 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att skrädderiföreståndaren

vid förutvarande Smålands artilleriregementes intendenturverkstäder

Axel Jonas Skoogs änka Alma Olivia Skoog, född Johansson,

må från och med den 1 juli 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att skrädderiföreståndaren Skoog,

som avled den 25 juni 1928, varit anställd vid förutvarande Smålands artilleriregementes

intendenturverkstäder från och med den 6 juni 1900 till och

med den 31 december 1923, då han entledigades från nämnda anställning

med av riksdagen beviljad årlig pension av 800 kronor; att han vid sin död

efterlämnat, förutom änkan, som är född den 5 juni 1866, tre söner och två

döttrar; att makarnas barn befinna sig i sådana ekonomiska omständigheter,

att det för dem är fullständigt omöjligt att draga försorg om modern; samt

att boet efter Skoog utvisade en brist av 182 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till

propositionen.

Då utskottet vill ansluta sig till det föreliggande förslaget, hemställer

utskottet,

att Kungl. Majtts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

19:o.

Kungl. Maj:t har under punkten 15 av förevarande proposition nr 113

föreslagit riksdagen medgiva, att förmannen vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

Per Alrik Norgrens änka Hilma Sofia Norgren, född Carlbom,

må från och med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att förmannen Norgren, som avled

den 18 december 1928, varit anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

från och med den 14 juni 1897 till och med den 31 mars 1921, då han entledigades

från nämnda anställning med av riksdagen beviljad pension; att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

31

hans efterlämnade änka, som är född den 31 oktober 1875, lider av högt

blodtryck och minskad hörsel, på grund varav hennes arbetsförmåga är i

betydlig grad nedsatt; samt att behållningen i boet efter mannen torde

komma att utgöra omkring 4,000 kronor jämte en bostadslägenhet om ett

rum och kök, för vilken årskostnaderna utgöra cirka 250 kronor.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Då utskottet icke haft något att erinra mot förevarande förslag, får utskottet

hemställa,

att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må av

riksdagen bifallas.

20:o.

Under punkten 16 av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit Ans
riksdagen

medgiva, att avlidne värnpliktige Karl Johan Gustaf Vilhelm "avlidne

Johanssons fader sadelmakaren Carl Johan Leonard Johansson må från värnpliktige

K J G V

och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid å allmänna indrag- j0hanssorus

ningsstaten uppbära ett årligt understöd av 360 kronor, dock utan rätt att fader.

därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att värnpliktige Johansson under

fullgörande av sin värnpliktstjänstgöring vid Svea artilleriregemente den

24 februari 1920 angripits av epidemisk influensa och sedan i omedelbar

anslutning härtill av lunginflammation med varbildning i högra lungsäcken,

av vilka sjukdomar han den 12 mars nämnda år avlidit; att vederbörande

militärläkare såsom sin åsikt uttala! att Johanssons död tydligen inträffat

under sådana omständigheter, att hans militärtjänstgöring skäligen kan anses

hava varit bidragande orsak härtill; att Johansson såsom närmast anhörig

efterlämnar fader, född den 31 juli 1862, vilken är änkling; att Johansson

med sitt arbete väsentligen bidragit till försörjandet av fadern samt dennes

minderåriga dotter; att värnpliktige Johansson varit fadern behjälplig i hans

sadelmakeriarbete; samt att fadern såsom en direkt följd av sonens frånfälle

på grund av minskad arbetsförtjänst och färre arbetstillfällen råkat i

allt större ekonomiska svårigheter.

Sedan den avlidnes fader hos Kungl. Maj:t anhållit om understöd, har

riksförsäkringsanstalten i avgivet utlåtande anfört, att jämlikt bestämmelserna

i 12 § uti förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, enligt den lydelse,

nämnda författningsrum erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, vore

rätten till ersättning i anledning av dödsfall förverkad, därest framställning

om ersättning ej gjordes inom tre år från det döden inträdde. I nu före
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

varande fall vore alltså rätten till ersättning förverkad. I anledning av

föreliggande framställning hade riksforsäkringsanstalten emellertid till prövning

upptagit frågan, huruvida fadern skulle hava varit berättigad till

ersättning enligt ovannämnda förordning, därest framställning om ersättning

gjorts inom därför föreskriven tid. Förutsättningarna för att så skulle

hava varit fallet vore, att militärtjänstgöringen skäligen kunde anses hava

bidragit till utbrottet av de sjukdomar, som orsakat sonens död, samt att

fadern varit av den avlidne sonens arbete för sitt uppehälle huvudsakligen

beroende. Vidkommande den första av dessa förutsättningar funne riksförsäkringsanstalten,

som inhämtat yttrande i ärendet från biträdande läkaren

hos anstalten, överläkaren A. Gullbring, att militärtjänstgöringen skäligen

kunde antagas hava bidragit till de sjukdomar, på grund av vilka sonen

avlidit. Vad åter anginge frågan om faderns beroende av sonens arbete,

torde, såvitt handlingarna i ärendet utvisade, det i författningen stadgade

villkoret i detta hänseende icke kunna anses uppfyllt. Under åberopande

av vad sålunda anförts hemställde riksforsäkringsanstalten, att förevarande

framställning icke måtte föranleda någon Kungl. Majrts vidare åtgärd.

I avgivet utlåtande har statskontoret anfört, att såsom framginge av

handlingarna i ärendet sökanden icke kunde författningsenligt vara berättigad

till någon som helst ersättning i anledning av sonens död under värnpliktstjänstgöring.

Emellertid torde det icke kunna förnekas, att vissa omständigheter

— sökanden hade redan haft ett gott stöd av sonen i gemensamt

arbete för utkomsten och hade givetvis haft anledning hysa förhoppning

att fortfarande och ju mer sökandens egna krafter avtoge kunna påräkna

ökat bistånd av sonen — starkt talade till förman för utverkande av

något årligt understöd åt sökanden såsom ersättning för den ekonomiska

förlust, varav han genom sonens död drabbats. Med erinran att, om förordningen

den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, medgivit ersättning i detta fall, beloppet

skulle hava jämlikt nämnda förordning och kungörelsen den 4 juni 1920

(nr 306) utgjort 270 kronor för år räknat, ville statskontoret för sin del

förorda, att framställning till riksdagen måtte avlåtas om medgivande därtill,

att sökanden finge från och med ingången av år 1928 under återstående

livstiden åtnjuta understöd å allmänna indragningsstaten till belopp av

270 kronor årligen, med iakttagande att därå icke finge utgå någon som

helst tilläggsförmån.

Arméförvaltningens civila departement, som jämväl avgivit utlåtande i

ärendet, har under erinran om riksdagens beslut i några liknande fall (riksdagens

skrivelser nr 82/1924 och nr 216/1927 p. 1 och 3) tillstyrkt, att något

understöd beviljades sökanden. I fråga om beloppet av det årliga understöd,

som enligt departementets uppfattning syntes böra tillkomma sökanden,

har departementet i olikhet med statskontoret ansett, att detsamma borde

jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, och kungörelsen den 18 juni 1925

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

33

(nr 268) angående höjning av ersättning, som utginge enligt nämnda förordning,

bestämmas till 360 kronor eller samma belopp, vartill understöden

av 1924 års riksdag enligt dess skrivelse nr 82 bestämts för de efterlevande

föräldrarna till en var av de värnpliktiga, vilka år 1922 hade omkommit

vid en järnvägsolycka vid Jörlanda i Bohuslän. Å ifrågavarande understödsbelopp

borde icke utgå någon som helst tilläggsförmån, och syntes

understödet böra beräknas och utgå från och med den 1 januari 1928.

Departementschefen bar anslutit sig till det av arméförvaltningens civila

departement framlagda förslaget.

I avseende å vidare utredning i ärendet hänvisas till propositionen.

Såsom framgår av utredningen i ärendet, har riksdagen tidigare vid flera

tillfällen beviljat årliga understöd åt föräldrar till värnpliktiga, som avlidit

till följd av skada i tjänsten, da de efterlevande föräldrarna utan att

hava varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av den avlidnes arbete

dock ansetts hava haft ett ekonomiskt stöd av denne. Vid sådant förhållande

och med hänsyn till vad i ärendet i övrigt förekommit finner

sig utskottet böra ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag om ett årligt understöd

till värnpliktige Johanssons fader av 360 kronor.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

21:o.

Kungl. Maj:t har slutligen under punkten 17 av propositionen nr 113

föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne korpralen vid flottan Erik Walter

Hanssons föräldrar, portvakten Johan Henning Hansson och hans hustru

Karolina Sofia Hansson må — gemensamt och efter enderas död den efterlevande

— från och med den 1 november 1927 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 360 kronor,

dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Portvakten Johan Henning Hansson och hans hustru Karolina Sofia

Hansson hava hos Kungl. Maj:t anhållit om understöd i anledning därav,

att deras son, korpralen vid flottan Erik Walter Hansson avlidit till följd

av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att korpralen Hansson under sin

militärtjänstgöring ådragit sig lungtuberkulos, i vilken sjukdom han avled

den 3 oktober 1927; att den avlidne efterlämnat såsom närmaste anhöriga

föräldrar, vilka äro födda, fadern den 23 maj 1875 och modern den 28 januari

1879, samt tre syskon; att fadern, som är portvakt inom egendomen Odengatan

104 i Stockholm, härför åtnjuter förmånen av fri bostad samt i kontant

lön 50 kronor i kvartalet; att han enligt egen uppgift av måleriarbeten

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 18 häft. (Nr 26.) 3

Utskottet.

Ang.

understöd åt

avlidne

korpralen E.

W. lians sons

föräldrar.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

under de sista åren före sonens död haft en arbetsinkomst av omkring 1,200

kronor för år; att föräldrarna äga ett mindre f. d. båtsmanstorp, taxerat till

1,000 kronor, vilket är uthyrt mot en årshyra av 120 kronor; att föräldrarna

enligt egen uppgift icke kunna försörja sig själva; att fadern är sjuklig

samt modern lider av reumatism och hjärtsjukdom; att korpralen Hanssons

syskon ej äro i stånd att bidraga till föräldrarnas uppehälle; samt att den

avlidne de senaste åren uppburit en avlöning av i medeltal omkring 2,300

kronor för år samt vid olika tillfällen lämnat bidrag till föräldrarnas

uppehälle.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande anfört, att korpralen

Hansson avlidit den 3 oktober 1927 på grund av lungtuberkulos, vilken

sjukdom han ådragit sig under sin militärtjänstgöring. På grund av dödsfallet

hade riksförsäkringsanstalten enligt bestämmelserna i förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit

genom förordningen den 4 juni 1920, utgivit begravningshjälp med 150

kronor. Jämlikt föreskrifterna i förenämnda författningar utgåves i ersättning,

om skadan medfört döden, bland annat, därest den avlidne icke efterlämnat

änka eller barn, livränta till den avlidnes föräldrar, om de varit

av hans arbete för sitt uppehälle huvudsakligen beroende. Efter verkställd

utredning hade riksförsäkringsanstalten, som funnit makarna Hansson icke

hava varit av sin nu ifrågavarande sons arbete för sitt uppehälle huvudsakligen

beroende, genom beslut den 16 december 1927 förklarat makarna icke

vara berättigade till livränta. Efter förnyad framställning i ärendet och

sedan ytterligare utredning ägt rum, hade riksförsäkringsanstalten vid förnyad

prövning av ersättningsfrågan den 5 maj 1928 funnit några nya omständigheter

icke hava framkommit, som skulle kunna föranleda ändring

i anstaltens tidigare beslut i ärendet. Jämlikt bestämmelserna i 13 § av

militärersättningsförordningen ägde ersättningssökande, som icke åtnöjdes

med beslut, varigenom ersättning vägrats, att genom stämning anhängiggöra

sin talan. Av nämnda rättsmedel hade sökandena emellertid icke begagnat

sig. Vid den 25 september 1928 verkställd förnyad prövning av ärendet

hade riksförsäkringsanstalten funnit vad sökandena anfört i sin nu föreliggande

ansökning till Kungl. Maj:t icke vara av beskaffenhet att föranleda

ändring i anstaltens tidigare beslut. Under åberopande av vad sålunda

anförts hemställde riksförsäkringsanstalten, att förevarande ansökning icke

måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

I avgivet utlåtande har marinförvaltningen anfört, att, då ersättningsfrågor

av förevarande slag reglerades av särskild författning, men riksförsäkringsanstalten

funnit ersättning icke kunna utgå enligt denna, och då

skäl icke syntes föreflnnas att bevilja understöd i annan form, marinförvaltningen

funne ansökningen icke böra föranleda någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

35

Statskontoret, som jämväl avgivit utlåtande i ärendet, har därvid anfört,

att det torde vara klart, att Hanssons föräldrar enligt den författning, som

i detta fall vore tillämplig, icke ägde någon rätt till annan ersättning än

begravningshjälp. Emellertid hade med ingången av år 1928 trätt i kraft

en ny författning i ämnet, nämligen förordningen den 18 juni 1927 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

och där hade förutsättningen för livränta till föräldrar utformats i överensstämmelse

med vad som i sådant avseende gällde enligt lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete, d. v. s. föräldrarna erhölle livränta,

därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen

beroende. Med hänsyn till den ändrade uppfattning, som sålunda kommit

till uttryck i den nya författningen, och då Hanssons föräldrar i sitt betryckta

ekonomiska läge under de senare åren av Hanssons levnad otvivelaktigt

haft i honom ett väsentligt stöd, skulle statskontoret, under åberopande

tillika av 1928 års riksdags i anledning av propositionen nr 164, punkt 5,

fattade beslut om understöd å 360 kronor årligen åt avlidne värnpliktige

P. A. Arnqvists föräldrar, vilja ifrågasätta, huruvida icke Kungl. Maj:t

skulle finna skäl föreligga att hos riksdagen göra framställning om medgivande

därtill, att avlidne korpralen Hanssons föräldrar finge — gemensamt

och efter enderas död den efterlevande — från och med den 1 november

1927 under återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av 360 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Departementschefen har anslutit sig till vad statskontoret sålunda ifrågasatt.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att omständigheterna i

förevarande fall äro sådana, att något understöd bör beredas korpralen

Hanssons föräldrar, vilka synas hava varit väsentligen beroende av den

hjälp, den avlidne sonen kunnat lämna dem. Beträffande understödsbeloppet

har utskottet icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

årligt understöd

åt tre

änkor efter

anställningshavare

vid

flottans

station i

Karlskrona.

22:o.

I en inom första kammaren under nr 27 väckt motion har herr Leander

föreslagit, »det riksdagen ville medgiva, att en var av följande tre änkor,

nämligen varvsförmannen Carl Henrik Thörnbergs änka Gertrud Fredrika

Thörnberg, född Petersson, korpralen Karl K. Haglunds änka Jenny

Josefina Haglund, född Svanberg, och daglönaren Anders Johan Johanssons

änka Anna Maria Johansson, född Johansdotter, må från och med den 1

januari 1929 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, av allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

till belopp av 384 kronor».

I avseende å de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt förslag,

tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar i förevarande ärenden inhämtas huvudsakligen

följande:

Carl Henrik Thörnberg anställdes såsom daglönare vid flottans varv i

Karlskrona den 1 maj 1851, entledigades från sin anställning den 31 maj

1905 och avled den 7 juni 1909. Han efterlämnade vid sin död änka

Gertrud Fredrika Thörnberg, född Petersson den 11 december 1858 och

sålunda nu 70 år gammal. Änkan åtnjuter folkpension och är enligt

intyg av vederbörande pastorsämbete i behov av understöd. Hon har

— enligt vad som vitsordats av vederbörande fattigvårdsmyndighet —

två söner, vilka båda äro familjeförsörjare och befinna sig i sådana ekonomiska

omständigheter, att de icke kunna bidraga till sin moders underhåll,

samt en ogift dotter, med vilken hon sammanbor, men vilkens inkomster

icke kunna anses vara tillräckliga för att hon helt skall kunna

försörja sin moder.

Carl Reinhold Haglund, född den 16 september 1853, inskrevs vid sjömanskåren

den 1 maj 1873 och kvarstod sedan i flottans tjänst till sin död

den 2 juni 1910. Hans efterlämnade änka Jenny Josefina Haglund, född

Svanberg den 13 april 1856 och sålunda nu 73 år gammal, är på grund

av hög ålder, dövhet och sjuklighet oförmögen till förvärvsarbete. Hon åtnjuter

månatligen i understöd från fattigvården 15 kronor och från enskild

kassa 5 kronor, varjämte hon uppbär folkpension med 11 kronor 70 öre i

månaden. Hon saknar anhöriga, som kunna försörja henne.

Anders Johan Johansson, som var född den 14 december 1854, anställdes

den 17 november 1880 såsom daglönare vid artilleridepartementet i Karlskrona

och tjänstgjorde därstädes till den 11 oktober 1881, då han överflyttades

till ingenjördepartementet, där han sedermera oavbrutet tjänstgjorde

till sin död den 17 januari 1914. Han efterlämnade vid sin död,

förutom änka Anna Maria Johansson, född Johansdotter den 19 april 1859

och alltså nu omkring 70 år gammal, fem barn, vilka ej i nämnvärd mån

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

37

kunna bidraga till moderns uppehälle. Änkan är enligt intyg av vederbörande

pastorsämbete fattig och i behov av understöd.

Såsom av motionären erinras, förelågo vid 1928 års riksdag förslag om

beviljande av understöd till de i nu förevarande motion avsedda änkorna

Thörnberg, Haglund och Johansson. Då nämnda änkors män avlidit respektive

åren 1909, 1910 och 1914, avstyrkte bankoutskottet motionerna under

hänvisning till den principiella ståndpunkt, utskottet ansett sig böra intaga

till framställningar om beredande av pension åt änkor efter befattningshavare,

vilka avlidit för en avsevärd tid sedan. Riksdagen beslöt i enlighet

med utskottets hemställan.

1928 års riksdag tillerkände emellertid understöd åt vissa andra änkor,

oaktat deras män avlidit redan för lång tid sedan. På grund härav och

jämväl i betraktande av vad statskontoret i sin under punkten 1 i det föregående

omförmälda utredning rörande riktlinjerna för beviljande av understöd

åt efterlevande efter vissa statsanställda anfört beträffande nu berörda spörsmål,

har utskottet vid behandlingen av till utskottet hänvisade ärenden rörande

änkepensioner ansett den av 1928 års bankoutskott intagna principiella ståndpunkten

icke böra under alla förhållanden upprätthållas, även om, såsom

statskontoret anfört, man i regel torde böra utgå från att änkepensionering

icke bör ifrågakomma, då mannen avlidit för en jämförelsevis lång tid

sedan. Utskottet har sålunda, utan hinder av att fråga om änkepensionering

väckts först sedan lång tid förflutit efter mannens frånfälle, funnit

sig böra ingå på en prövning av nu föreliggande framställningar med hänsyn

till övriga omständigheter i varje särskilt fall. Vid denna prövning har

utskottet, i anslutning till vad statskontoret betonat, ansett sig böra fästa

särskilt avseende vid frågan, huruvida vederbörande änka är i åtnjutande

av understöd från kommun. I de fall, där detta är förhållandet, har utskottet

ansett sig icke böra tillstyrka understöd av statsmedel. Såsom utskottet

förlidet år uttalade, skulle beviljande av sådant understöd endast

innebära ett överflyttande av understödsverksamheten från kommunen till

staten.

Vad nu angår det i föreliggande motion framställda förslaget om understöd

å allmänna indragningsstaten åt änkan Thörnberg har utskottet, enär

mannen Thörnberg avlidit; redan år 1909, hyst tvekan, huruvida sådant

understöd borde tillerkännas änkan. Med hänsyn till mannens osedvanligt

långa tjänstetid hos staten och då änkan vid mannens frånfälle uppnått

en ålder av något över 50 år, har utskottet emellertid icke ansett sig böra

motsätta sig motionärens förslag.

Vidkommande därefter förslaget om understöd åt änkan Haglund framgår

av utredningen, att hon är i åtnjutande av kommunalt understöd. På

grund härav får utskottet, i anslutning till vad utskottet ovan anfört, avstyrka

bifall till förslaget om beviljande av statsunderstöd till henne.

Utskottet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

Sirligt understöd

åt sex

änkor efter

anslällningshavare

vid

flottans

station i

Karlskrona.

Vad slutligen angår förslaget om beredande av understöd åt änkan Johansson

har utskottet icke funnit anledning till erinran mot detsamma.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion

I: 27, i vad den avser understöd åt förmannen Carl

Henrik Thörnbergs änka Gertrud Fredrika Thörnberg,

född Petersson, och daglönaren Anders Johan Johanssons

änka Anna Maria Johansson, född Johansdotter, må

medgiva, att vardera av bemälda änkor må från och

med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 384 kronor; samt

b) att förevarande motion I: 27, i vad den avser

understöd åt korpralen Carl Reinhold Haglunds änka

Jenny Josefina Haglund, född Svanberg, icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

23:o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 28 har herr Leander hemställt,

»det riksdagen ville medgiva, att en var av följande sex änkor,

nämligen daglönaren Frans Oskar Olssons änka Matilda Olsson, född Larsdotter,

daglönaren Emanuel Anderssons änka Karolina Andersson, född

Karlsdotter, f. d. daglönaren Otto Wilhelm Mattssons änka Hildegard Amanda

Mattsson, född Nilsdotter, ritaren Fritz Persson Hammars änka Emelie

Maria Hammar, född Jakobsson, kronotimmermannen Anders Svenssons

änka Helena Svensson, född Olsdotter och korpralen Edvard Oskar Mattssons

änka Matilda Charlotta Mattsson, född Jonasson, må från och med

den 1 januari 1929 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

ogift, från allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp av 384

kronor per år.»

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga får utskottet hänvisa till

vad motionen innehåller.

Av tillgängliga handlingar inhämtas huvudsakligen följande:

Frans Oskar Olsson, som var född den 5 december 1856, anställdes såsom

daglönare vid ingenjördepartementet av flottans varv i Karlskrona den 6

juli 1881 och tjänstgjorde därstädes till sin död den 7 januari 1901. Han

efterlämnade vid sitt frånfälle, förutom änkan Matilda Olsson, född Larsdotter

den 22 februari 1857 och alltså nu 72 år gammal, sju barn. Änkan

sammanbor med fyra av barnen, vilka fyra barn gemensamt bidraga till

kostnaderna för hushållet. Hon uppbär folkpension med 11 kronor 70 öre

i månaden samt intygas vara helt medellös.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

39

Emanuel Andersson, som var född den 2 januari 1860, antogs till skeppsgosse

den 1 maj 1874, inskevs i sjömanskåren den 1 september 1878 samt

erhöll avsked från flottan den 23 april 1884. Han antogs den 30 mars

1893 såsom daglönare vid ingenjördepartementet av flottans varv i Karlskrona

och tjänstgjorde därstädes till den 27 april 1906. Den 28 maj 1906

antogs han såsom daglönare vid torped- och mindepartementet, varest han

sedermera tjänstgjorde till sin död den 9 augusti 1910. Änkan Karolina

Andersson, född Karlsdotter den 26 december 1859 och alltså nu 69 år gammal,

åtnjuter understöd från fattigvården med 25 kronor i månaden samt folkpension

med 30 kronor 60 öre i kvartalet. Hon synes sakna anhöriga, som

i nämnvärd mån kunna draga försorg om henne.

Otto Wilhelm. Mattsson, som var född den 11 februari 1854, var anställd

som daglönare vid ingenjördepartementet under tiden 2 mars—10 september

1889 och 7 maj 1890—30 september 1911, då han erhöll avsked med pension.

Dessförinnan hade han varit anställd vid Vendes artilleriregemente under

tiden 2 maj 1874—2 maj 1777, vid Livgardet till häst under tiden 29

augusti 1877 — 17 december 1879 samt såsom vaktkonstapel vid fångvården

under tiden 1 augusti 1882 — 2 juli 1888. Han avled den 13 december 1916,

efterlämnande änka Hildegard Amanda Mattsson, född Nilsdotter den 8

mars 1862 och alltså nu 67 år gammal, som enligt läkares intyg är på

grund av vissa sjukdomar fullständigt oförmögen till arbete. Änkan uppbär

månatligen i understöd från fattigvården 15 kronor och i folkpension 17

kronor 50 öre. Hon saknar anhöriga, som i nämnvärd mån kunna bidraga

till hennes försörjning.

Fritz Persson Hammar, som var född den 1 september 1877, antogs till

daglönare vid flottans varv i Karlskrona den 22 januari 1900, där han

befordrades till månadslönare (ritare vid ingenjördepartementets ritkontor)

den 1 oktober 1913, i vilken senare befattning han kvarstod till sin död

den 21 april 1920. Vid sitt frånfälle efterlämnade han änka Emelie Maria

Hammar, född Jakobsson den 12 april 1878, samt en son, född den 15

augusti 1911. Änkan, som alltså nu är 51 år gammal, har enligt läkarintyg

på grund av åderbråck tillika med klenhet stor svårighet att genom

arbete försörja sig och sin familj samt befinner sig, enligt vad vederbörande

pastorsämbete intygar, i behövande villkor. Enligt ett av folkskolläraren

Sven Löfdahl i Karlskrona i januari 1929 avgivet intyg har änkan Hammar

anställning i affär, vilken affär emellertid troligen komme att nedläggas

under året.

Anders Svensson, född den 29 september 1839, var anställd som daglönare

vid ingenjördepartementet från den 18 oktober 1876 till den 31 maj 1905,

då han erhöll avsked med pension. Han avled den 4 april 1926, efterlämnande

änka Helena Svensson, född Olsdotter den 3 juli 1870 och alltså

58 år gammal, vilken, enligt vad som vitsordats, är i behövande omständigheter.

Hon har en dotter, som emellertid icke är i den ställning, att hon

kan bidraga till sin moders uppehälle.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

Edvard Oskar Mattsson, född den 8 juli 1849, antogs till skeppsgosse den

1 maj 1863, inskrevs vid sjömanskåren den 1 maj 1868 och befordrades

sedermera till korpral. Hans sammanlagda tjänstetid vid flottan uppgår

till 57 år 2 månader. Mattsson avled den 3 oktober 1928, efterlämnande

änka Matilda Charlotta Mattsson, född Jonasson den 26 maj 1853. Änkan,

som alltså snart är 76 år gammal, saknar anhöriga, som i nämnvärd män

kunna bidraga till hennes uppehälle, och är, enligt vad som intygats, i behov

av understöd.

Vad först beträffar framställningen om understöd åt daglönaren Olssons

änka, framgår av utredningen, att Olsson avled redan år 1901 eller för 28

år sedan. Med hänsyn till den avsevärda tid, som sålunda förflutit sedan

mannens död, och då änkan vid denna tidpunkt endast uppnått en levnadsålder

av 44 år samt synes erhålla försörjning av sina barn, finner utskottet

sig böra avstyrka bifall till motionen i denna del.

Utskottet har icke heller kunnat biträda motionärens förslag beträffande

pension åt änkorna Andersson och Hildegard Amanda Mattsson, vilka båda

åtnjuta understöd från kommun. Beträffande sistnämnda änka vill utskottet

erinra, att framställning om pension till henne avslagits av 1928 års riksdag,

vilket motionären icke omnämnt.

Vidkommande därefter frågan om beredande av pension åt änkan Hammar

vill utskottet erinra, att denna fråga tidigare vid två olika tillfällen, nämligen

åren 1921 och 1926, i anledning av förslag av samme motionär varit

föremål för riksdagens prövning, något som motionären likaledes underlåtit

att omnämna.

Bankoutskottet vid 1921 års riksdag avstyrkte, efter att i ärendet hava

inhämtat yttranden av direktionen över flottans pensionskassa och statskontoret,

bifall till den då väckta motionen. Utskottets ståndpunkt föranleddes

dels av principiella betänkligheter, dels ock av det förhållandet, att

änkan Hammar vid mannens död endast uppnått 42 års ålder och syntes

vara frisk och arbetsför. Utskottets hemställan vann riksdagens bifall.

I utlåtande över den vid 1926 års riksdag väckta motionen anförde bankoutskottet,

att utskottet med hänsyn till 1921 års riksdags beslut ansåge det

innebära betänkligheter att tillstyrka pension åt änkan Hammar. I varje

fall syntes ett förslag i sådan riktning icke kunna framläggas på grundval

av den då föreliggande utredningen, vilken icke innefattade upplysningar

angående änkans ekonomiska förhållanden, sysselsättning och hälsotillstånd.

Därest vid en mera ingående utredning i angivna avseenden skulle påvisas

förhållanden, vilka funnes tala för beviljande av understöd åt änkan, syntes

enligt utskottets mening frågan om sådant understöd böra i vanlig ordning

göras till föremål för prövning av vederbörande myndigheter. På grund

av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid behandling av motionärens till innevarande års riksdag förnyade

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

41

framställning om pension åt änkan Hammar har utskottet — som av den

föreliggande utredningen icke blivit övertygat om att i detta fall för närvarande

föreligga sådana omständigheter, som böra föranleda pension —

icke funnit anledning frångå den ståndpunkt, vilken, på sätt ovan erinrats,

av 1926 års riksdag intagits beträffande sättet för ärendets vidare behandling.

Utskottet får alltså avstyrka bifall till motionärens förslag.

Vad slutligen beträffar frågan om pension åt änkorna Svensson och Matilda

Charlotta Mattsson, har utskottet icke funnit anledning till erinran mot

motionärens förslag härutinnan.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion

1:28, i vad den avser understöd åt daglönaren Anders

Svenssons änka Helena Svensson, född Olsdotter, och

korpralen Edvard Oskar Mattssons änka Matilda Charlotta

Mattsson, född Jonasson, må medgiva, att vardera

av bemälda änkor må från och med den 1 januari 1929

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 384 kronor; samt

b) att förevarande motion 1:28, i vad den avser understöd

åt daglönarna Frans Oskar Olssons änka Matilda

Olsson, född Larsdotter, Emanuel Anderssons änka Karolina

Andersson, född Karlsdotter, och Otto Wilhelm

Mattssons änka Hildegard Amanda Mattsson, född Nilsdotter,

samt månadslönaren Fritz Persson Hammars änka

Emelie Maria Hammar, född Jakobsson, icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

24:o.

I en inom första kammaren av herr Östergren väckt motion nr 29 hemställes,

»att riksdagen ville besluta tillerkänna envar av följande änkor efter

daglönare vid flottans varv i Karlskrona, nämligen Carl Magnus Runo

Wiréens änka, Elin Wiréen, Oscar Leo Sandströms änka, Maria Lovisa

Sandström och Carl Johan Mattssons änka, Johanna Mattsson, från och

med den 1 januari 1929 ett årligt understöd av 384 kronor att utgå ur allmänna

indragningsstaten, så länge de förbliva i sitt nuvarande änkestånd.»

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga får utskottet hänvisa till

motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas huvudsakligen följande:

Carl Magnus Runo Wiréen, född den 5 oktober 1851, antogs till skeppsgosse

den 1 maj 1865, överflyttades till matroskåren den 2 oktober 1874

Ang.

årligt understöd

åt tre

änkor efter

daglönare vid

flottans varv

i Karlskrona.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

samt erhöll den 13 februari 1882 avsked på egen begäran. Han antogs som

daglönare vid ekipagedepartementet av flottans varv i Karlskrona den 19

april 1884, utnämndes till förman den 11 maj 1907 och kvarstod i anställningen

till den 30 juni 1914, då han avgick med pension efter en väl vitsordad

tjänstetid av omkring 47 år. Han avled den 17 mars 1915, efterlämnande

änka Elin Wiréen, född Olsson den 21 mars 1854 och alltså nu

75 år gammal, som befinner sig i fattiga omständigheter.

Oscar Leo Sandström, född den 28 juni 1858, antogs som daglönare vid

ingenjördepartementet av flottans varv i Karlskrona den 1 mars 1874, erhöll

avsked den 14 oktober 1885, antogs åter den 5 januari 1887, befordrades

till förman den 1 november 1907 och avled den 19 maj 1916 efter en väl

vitsordad tjänstetid av omkring 40 år. Änkan, Maria Lovisa Sandström,

född Petersson den 14 november 1852 och alltså nu 76 år gammal, uppbär

månatligen i understöd från fattigvården 20 kronor samt i folkpension 11

kronor 80 öre.

Carl Johan Mattsson, född den 23 augusti 1851, var anställd som daglönare

vid ingenjördepartementet från den 29 mars 1876 till sin död den

11 juli 1911 eller i 35 år. Han efterlämnade, förutom änka Johanna

Mattsson, född Andersson den 18 februari 1863 och sålunda nu 66 år gammal,

åtta barn. Änkan, som sammanbor med samt försörjes av tre utav barnen,

uppbär i folkpension 18 kronor i månaden.

Utskottet vill erinra, att jämväl vid 1928 års riksdag motion förelåg om

beredande av understöd åt änkorna efter daglönarna Wiréen, Sandström och

Mattsson. Denna motion avslogs emellertid av riksdagen på hemställan av

bankoutskottet, vars ståndpunkt föranleddes av att ifrågavarande daglönare

avlidit respektive åren 1915, 1916 och 1911.

Vid den prövning, utskottet från ovan angivna utgångspunkter ägnat

den nu föreliggande framställningen, bar utskottet funnit sig böra tillstyrka

bifall till motionärens förslag, i vad det avser understöd åt änkan Wiréen.

Mannen Wiréen avled visserligen för en jämförelsevis lång tid sedan, men

änkan hade vid mannens frånfälle redan uppnått en ålder av 61 år. Däremot

bar utskottet icke kunnat tillstyrka bifall till årliga understöd åt

änkorna Sandström och Mattsson. Den förra åtnjuter, enligt vad handlingarna

utvisa, kommunalt understöd och den senare, som vid mannens

frånfälle för 18 år sedan endast uppnått en ålder av 48 år, bar numera

sin försörjning av sina barn.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion

1: 29, må medgiva, att daglönaren Carl Magnus Runo

Wiréens änka Elin Wiréen, född Olsson, må från och

med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid,

så länge bon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

43

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 384 kronor; samt

b) att förevarande motion 1:29, i vad den avser understöd

åt daglönarna Oscar Leo Sandströms änka Maria

Lovisa Sandström, född Petersson, och Carl Johan Mattssons

änka Johanna Mattsson, född Andersson, icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

25:o.

I en inom första kammaren under nr 30 väckt motion har herr Östergren

hemställt, »att riksdagen ville besluta tillerkänna daglönaren vid flottans

proviantförråd nr 11 Mattis Andreasson Anderssons änka, Elin Andersson,

ett årligt understöd av 384 kronor att utgå ur allmänna indragningsstaten

från och med den 1 januari 1929, så länge hon lever i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för motionärens ifrågavarande förslag hänvisar

utskottet till vad motionen innehåller.

Av tillgängliga handlingar framgår, att daglönaren Mattis Andreasson Andersson,

som var född den 12 september 1865, varit anställd såsom daglönare

vid ingenjördepartementet av flottans varv i Karlskrona under tiden 27

april 1893—3 augusti 1895 och vid flottans proviantförråd från den 5 augusti

1895 till sin död den 27 december 1917; att hans efterlämnade änka

Elin Andersson, född Svensdotter den 25 oktober 1859 och alltså nu omkring

69 år gammal, uppbär i fattigvårdsunderstöd 15 kronor i månaden, i folkpension

28 kronor 20 öre i kvartalet samt i understöd från enskild kassa 5

kronor i månaden; samt att änkan synes sakna anhöriga, som kunna draga

försorg om henne.

Såsom av motionären erinras, innefattar den föreliggande motionen ett förnyande

av en vid 1928 år riksdag motionsvis gjord framställning om understöd

åt änkan Andersson, vilken framställning, sedan densamma avstyrkts

av bankoutskottet under hänvisning till att mannen avlidit redan år 1917,

icke föranledde någon riksdagens åtgärd.

Av utredningen i ärendet framgår, att änkan Andersson är i åtnjutande

av kommunalt understöd. Med hänsyn härtill har utskottet funnit

sig böra avstyrka bifall även till den i år väckta motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 1:30 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Ang.

årligt understöd

åt änkan

Elin Andersson,

född

S vensdotter.

Utskottet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

26:o.

„ ,A"9'' I en inom andra kammaren väckt motion nr 12 har herr Törnkvist i

stad åt fem Karlskrona hemställt, »att riksdagen måtte bevilja följande änkor efter dagänkor

efter lönare vid Karlskrona varv, nämligen Hulda Maria Jaensson, Ebba Karo
daglönare

vid Jm 9

flottans varv i ima Mollergren, fodd Lindstedt, Ingegärd Svensson, Sigrid Olsson och

Karlskrona. Ellen Maria Rundcrantz, samtliga i Karlskrona, ett årligt understöd åt var

och en av 384 kronor att utgå från 1 januari 1929 under deras återstående

livstid, så länge understödstagaren förbliver i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande de skäl, som av motionären åberopats till stöd för förslaget

i fråga, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas i förevarande ärenden huvudsakligen

följande:

Johan Viktor Jaensson, som avled den 25 juni 1928, var anställd vid

flottan under tiden 4 september 1888—13 september 1909, såsom daglönare

vid artilleridepartementet å flottans varv i Karlskrona från och med den

3 juni 1910 till och med den 31 mars 1911 samt såsom daglönare vid ingenjördepartementet

från och med den 8 juni 1915 till den 31 augusti 1926,

då han erhöll avsked med förtidspension. Hans efterlämnade änka Hulda

Maria Jaensson, född Sandell den 25 juni 1877 och alltså snart 52 år

gammal, lider enligt läkares intyg av vissa sjukdomar, varigenom hennes

arbetsförmåga är i hög grad nedsatt. Boet efter mannen utvisade en brist av

1,014 kronor 40 öre. Änkan saknar anhöriga i den ställning, att de i

nämnvärd mån kunna bidraga till hennes uppehälle.

Johan Emil Andreasson Mollergren, född 28 mars 1870, antogs som daglönare

vid ingenjördepartementet den 15 oktober 1892 och erhöll avsked

den 18 februari 1898. Han antogs ånyo vid samma departement den 6

september 1900 samt erhöll avsked med förtidspension den 31 januari 1927.

Före sin anställning som daglönare tjänade Mollergren som båtsman vid

flottan från och med den 2 oktober 1886 till och med den 30 april 1889.

Han avled den 20 februari 1928, efterlämnande änka Ebba Karolina Möllergren,

född Lindstedt den 2 augusti 1871 och alltså 57 år gammal. Änkan,

vilkens arbetsförmåga är i mycket hög grad nedsatt, intygas vara medellös

och synes sakna anhöriga, som kunna draga försorg om henne.

Jöns Petter Svensson, född 3 oktober 1855, anställdes som daglönare vid

ingenjördepartementet den 6 april 1875 och tjänstgjorde därefter till den 1

juli 1879, då han erhöll avsked. Han antogs åter den 14 september 1882

och tjänstgjorde sedermera till sin död den 2 november 1901. Han efterlämnade,

förutom änka Ingegerd Svensson, född Svensson den 18 juli 1856

och alltså nu 72 år gammal, fem barn, vilka icke i väsentlig mån kunna

bidraga till sin moders uppehälle. Änkan uppbär månatligen i fattigvårdsunderstöd

20 kronor samt i folkpension 11 kronor 70 öre.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

45

Frans Vilhelm, Olsson, som avled den 17 juni 1909, var anställd vid

ingenjördepartementet dels under tiden 15 novemher 1876—28 februari

1877, dels under tiden 23 juli 1877—22 mars 1878, dels ock slutligen från

och med den 3 mars 1882 till sin död. Änkan Sigrid Olsson, född Stålhandske

den 22 juni 1855 och sålunda nära 74 år gammal, åtnjuter fattigvårdsunderstöd

med 25 kronor, folkpension med 11 kronor 70 öre samt

understöd från enskild kassa med 5 kronor, allt för månad räknat. Enligt

vad som intygats av vederbörande fattigvårdsmyndighet kan änkan endast

i ringa omfattning få hjälp av sina barn.

Carl Albert Rundcrantz, som avled den 20 november 1917, var anställd

vid sjömanskåren i Karskrona under tiden 17 september 1893—26 oktober

1900 samt vid artilleridepartementet därstädes från den 1 november 1900 till

sin död. Hans änka Ellen Maria Rundcrantz, född Svensson den 5 april 1870

och alltså nu 59 år gammal, lider enligt läkares intyg av vissa sjukdomar,

på grund av vilka hon är oförmögen att genom arbete förvärva sitt livsuppehälle.

Hon har en sjuklig dotter, med vilken hon sammanbor och vilken

sköter hemmet. Änkan har tidigare erhållit tillfällig hjälp från fattigvården

och tilldelades under mars månad 1929 ett kontant understöd av 40

kronor.

Vid prövning av de i nu förevarande motion gjorda framställningarna

har utskottet funnit skäl föreligga att tillstyrka desamma endast i vad de

avse årligt understöd åt änkorna Jaensson och Möllergren. Vad angår

övriga i motionen omförmälda änkor, nämligen efter daglönarna Svensson,

Olsson och Rundcrantz, framgår av utredningen, att samtliga äro i åtnjutande

av kommunalt understöd. Framhållas bör vidare, att ifrågavarande

daglönare avlidit för åtskilliga år sedan, Svensson år 1901, Olsson år 1909

och Rundcrantz år 1917. Ytterligare må erinras, att framställningar om

understöd åt änkorna Olsson och Rundcrantz förelågo jämväl vid 1928

års riksdag, men att dessa framställningar då avstyrktes av bankoutskottet

med hänsyn till den långt avlägsna tidpunkten för männens frånfälle.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion

11:12, i vad den avser understöd åt daglönarna Johan

Viktor Jaenssons änka Hulda Maria Jaensson, född Sandell,

och Johan Emil Andreasson Möllergrens änka

Ebha Karolina Möllergren, född Lindstedt, må medgiva,

att vardera av bemälda änkor må från och med den 1

januari 1929 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 384

kronor; samt

b) att förevarande motion 11:12, i vad den avser

Utskottet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

understöd åt daglönarna Jöns Petter Svenssons änka

Ingegerd Svensson, född Svensson, Frans Vilhelm Olssons

änka Sigrid Olsson, född Stålhandske, och Carl Albert

Rundcrantz’ änka Ellen Maria Rundcrantz, född Svensson,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

27:o.

Ang. I en inom andra kammaren av herrar Borggren och andre vice talmannen

Itöd^t^tkan Nilsson väckt motion nr 44 har hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna

Selma Svens- avlidne skräddarmästaren vid Skånska husarregementets intendenturverkSLarsson

81 hd er Olof Svenssons änka ett årligt understöd av 384 kronor att utgå från

den 1 januari 1929 under hennes återstående livstid.»

Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa

till motionen.

Av motionen med däri åberopade handlingar framgår, att Olof Svensson,

som var född den 18 december 1848 och avled den 10 juni 1928, under

åren 1870—1924 utfört skrädderiarbete för Skånska husarregementet, därav

under 7 år såsom föreståndare för regementets skrädderi verkstäder; att han

av 1924 års riksdag tillerkänts en årlig pension av 800 kronor; att han vid

sin död efterlämnat, förutom änkan Selma Svensson, född Larsson den 12

september 1867 och alltså nu 61 år gammal, sex barn i svag ekonomisk

ställning; att änkan på grund av sjuklighet är oförmögen att försörja sig

genom arbete; att boet efter mannen utvisade en brist å 291 kronor 61 öre;

samt att änkan i en henne tillhörig, men skuldbelastad mindre egendom,

vilken utarrenderats, undantagit fri bostad.

utskottet. I betraktande av de omständigheter, som åberopats i motionen, vill utskottet

förorda, att ett årligt understöd av statsmedel beredes änkan Svensson,

och torde detta understöd såsom i motionen föreslagits böra bestämmas till

384 kronor samt utgå från och med den 1 januari 1929.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 44,

må medgiva, att förre skräddarmästaren vid Skånska

husarregementets intendenturverkstäder Olof Svenssons

änka Selma Svensson, född Larsson, må från och med

den 1 januari 1929 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 384 kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande Nr 26.

47

28:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 49 har herr Andersson i

Stockholm hemställt, att riksdagen måtte bevilja skomakaren vid Svea

livgardes intendenturverkstäder Fredrik Magnus Nilssons änka Ulrika Vilhelmina

Nilsson, född Karling, »pension med belopp motsvarande vad

tidigare beviljats till änkor efter f. d. arbetare i statens tjänst».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av motionen jämte därvid fogade bilagor och i övrigt tillgängliga handlingar

framgår, att Fredrik Magnus Nilsson, som avled den 15 maj 1928,

under tiden 2 maj 1899—1 augusti 1927 arbetat såsom skomakare vid arméns

sadelmakeriverkstad, Göta livgardes, positionsartilleriets och Svea livgardes

skomakeriverkstäder under sammanlagt omkring 19 år; att han enligt statskontorets

beslut den 10 januari 1928 tillerkändes en förtidspension av 740 kronor,

beräknad efter en tjänstetid av 18 år; att han vid sin död efterlämnat, förutom

änka Ulrika Vilhelmina Nilsson, född Karling den 29 juli 1865 och

alltså nu 63 år gammal, tre barn, vilka icke äro i den ekonomiska ställning,

att de kunna bidraga till moderns uppehälle; samt att änkan enligt

intyg av vederbörande pastorsämbete är medellös.

Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka beredande åt änkan Nilsson av

ett årligt understöd av 384 kronor, att utgå av allmänna indragningsstaten

från och med den 1 januari 1929, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 49,

må medgiva, att förre skomakaren vid Svea livgardes

intendenturverkstäder Fredrik Magnus Nilssons änka

Ulrika Vilhelmina Nilsson, född Karling, må från och

med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 384 kronor.

29:o.

I en inom andra kammaren under nr 82 väckt motion har herr Holmström

hemställt, »att riksdagen måtte besluta att tilldela förre eldaren vid Kungl.

Hälsinge regemente Carl Erikssons efterlämnade änka, Maria Eriksson, ett

årligt understöd från allmänna indragningsstaten å 384 kronor att utgå

fr. o. m. den 1 februari 1928 under hennes återstående livstid, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd.»

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Ang.

årligt understöd

åt änkan

Ulrika Vilhelmina

Nilsson,

född Karling.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt änkan

Maria Eriksson,

född

Eriksson.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

Ang.

understöd åt

svinskötaren

8. Larssons

änka.

Av motionen jämte därvid fogade bilagor framgår, att Carl Eriksson,

som var född den 4 februari 1863, sedan år 1896 tjänat vid krigsmakten,

nämligen först vid militärskolan i Gävle såsom maskinist och gårdskarl

och sedan, efter Hälsinge regementes förflyttning till Gävle år 1909, såsom

eldare; att han, sedan han entledigats från nämnda befattning den 30 november

1927, av 1928 års riksdag tillerkänts en årlig pension av 996 kronor; att han

avlidit den 8 januari 1928 och vid sin död efterlämnat, förutom änka

Maria Eriksson, född Eriksson den 4 juli 1867 och alltså 61 år gammal,

fyra vuxna barn, vilka synas vara i svag ekonomisk ställning; samt att änkan

enligt läkares intyg är oförmögen till förvärvsarbete samt, enligt vad vederbörande

fattigvårdsstyrelse vitsordat, medellös.

Utskottet har ansett skäl föreligga att i här förevarande fall tillstyrka

ett årligt understöd av allmänna medel, och torde detta understöd såsom i

motionen föreslagits böra fastställas till 384 kronor. Beträffande den tidpunkt,

från vilken understödet bör utgå, vill utskottet erinra, att hittills i

liknande fall plägat tillämpas den principen, att understöd åt änka, beviljat

av riksdagen på grund av motionsvis gjord framställning, utgår från

och med ingången av det år, framställningen gjorts, oberoende av den

tidpunkt, då mannens dödsfall inträffat. I överensstämmelse härmed torde

det av utskottet nu förordade understödet böra utgå från och med den

1 januari 1929.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 82, må medgiva, att förre eldaren vid Hälsinge

regemente Carl Erikssons änka Maria Eriksson, född

Eriksson, må från och med den 1 januari 1929 under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

IV. Ang. socialdepartementet.

30 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 1 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 60 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, i punkten 7 föreslagit

riksdagen medgiva, att Amalia Kristina Jansson, född Nordström,

änka efter skötaren vid Uppsala hospital Karl Adolf Jansson, må, räknat

från och med den 1 februari 1928, under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 384 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

49

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Karl Adolf Jansson, som var född den 7 maj 1860, var anställd vid

Uppsala hospital såsom skötare under tiden från och med den 1 november

1887 till och med den 7 maj 1915. Genom styrelsens beslut den 23 september

1915 tillerkändes Jansson efter avsked från tjänsten ett årligt under-,

stöd av 785 kronor att från och med den 1 juni 1915 under hans återstående

livstid utgå av hospitalets medel. Jansson avled den 29 januari

1928.

Enligt den efter Jansson upprättade bouppteckningen uppgingo tillgångarna

i boet till 4,645 kronor 13 öre och skulderna till 1,050 kronor, vadan boet

alltså utvisade en behållning av 3,595 kronor 13 öre. Enligt ingivet läkarintyg

är änkan Jansson på grund av kronisk sjukdom oförmögen till arbete.

Förutom hustrun, född den 7 januari 1866, har Jansson efterlämnat tre

söner och en dotter. Alla sönerna äro gifta och befinna sig i tämligen

knappa ekonomiska omständigheter. Dottern, som är nervklen och bor tillsammans

med modern, har icke någon möjlighet att försörja sig.

Änkan Jansson var från och med den 1 maj 1885 till och med den 28

februari 1890 anställd såsom sköterska vid hospitalet. Under åren 1908—

1915 ägnade hon sig på det sätt åt vård av sinnessjuka, att hon och hennes

man i sin av hospitalet upplåtna bostadslägenhet hade patienter inackorderade

i familjevård.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har på de i propositionen anförda skälen funnit sig böra biträda

Kungl. Maj:ts förslag och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

31:o.

I punkten 8 av förevarande proposition nr 60 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att Elna Larsson, född Mårtensson, änka efter

svinskötaren vid Lunds hospital Sven Larsson, må, räknat från och med

den 1 juni 1928, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 420 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Sven Larsson, som var född den 27 januari 1852, var anställd vid Lunds

hospital och asyl dels såsom post- och stadsbud från och med den 1 september

1882 till och med den 21 februari 1902 och dels såsom svinskötare från

och med den 22 februari 1902 till och med den 31 december 1916.

Från och med den 1 januari 1917 intill sin död den 23 maj 1928 åtnjöt

Larsson enligt beslut av medicinalstyrelsen ett årligt understöd av 420

kronor. Den efter Larsson upprättade bouppteckningen utvisade en behållBihang

till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 18 höft. (Nr 26.) 4

Ang.

understöd åt

skötaren K.

A. Janssons

änka.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt polisuppsy

ningsmannen

L. J.

Forsströms

änka.

ning av 936 kronor 13 öre. Förutom hustrun efterlämnade Larsson en son

och tre döttrar, alla vuxna.

Den av Larsson innehavda befattningen såsom svinskötare medförde icke

rättighet för honom att inträda såsom delägare i civilstatens änke- och

pupillkassa. Han har därför icke haft möjlighet att genom erläggande av

avgifter till kassan bereda sin efterlevande hustru pension från kassan.

Änkan Larsson är född den 13 mars 1853. Hon har varit anställd vid

hospitalet såsom köksbiträde från och med den 1 augusti 1881 till och med

den 31 augusti 1883, då hon lämnade befattningen för att ingå äktenskap

med Sven Larsson. Efter sagda tid har hon under olika tidsperioder intill

utgången av år 1912 mot dagspenning arbetat i hospitalets tvättinrättning

och trädgård. Inalles har hon tjänstgjort vid hospitalet 26 år 9 månader.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till

propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot att änkan Larsson

tillerkännes något understöd av statsmedel, samt att detta understöd med

hänsyn till den långa tid, varunder änkan själv varit anställd i statens

tjänst, fastställes till något högre belopp än som i allmänhet plägat beviljas

änkor efter lägre befattningshavare vid statens sinnessjukvårdsanstalter.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

32:o.

I två likalydande motioner, nämligen inom första kammaren nr 149 av

herr Johansson, Johan Peter, och den andra inom andra kammaren nr 160

av herr Hedlund i Häste jämte två av kammarens övriga ledamöter, har

hemställts, »att riksdagen måtte bevilja änkan Tyra Ingrid Elisabet Forsström

en årlig pension å 600 kronor att utgå så länge hon lever ogift».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

nr 149 i första kammaren.

Av handlingar i ärendet inhämtas rörande Lars Jakob Forsströms anställningsförhållanden,

att han, som avled den 24 november 1926, tjänstgjort

vid Norrlands dragonregemente från och med den 19 augusti 1895 till och

med den 31 oktober 1902, vid Östersunds kombinerade brand- och poliskår

från och med den 25 augusti 1904 till och med den 14 november 1908, och

vid Östersunds poliskår från och med den 24 december 1908 till och med

den 15 september 1909; att han vidare varit anställd såsom polisman vid

statsbanebyggnaden Östersund—Ulriksfors under tiden 1 maj—30 september

1910; samt att han slutligen innehaft anställning såsom polisuppsyningsman

och polisman inom Bräcke municipalsamhälle från och med den 1 oktober

1910 intill sin död.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

51

Hans avlöning såsom polisuppsyningsman i Bräcke utgick med 1,200

kronor för år, varav statens järnvägar och Bräcke municipalsamhälle bidrogo

med 300 kronor vardera och 600 kronor bestredos av anslaget å riksstaten

till avlöning av särskild polisstyrka på landet. Härtill kommo sedermera

dyrtidstillägg enligt samma grunder, som äro bestämda för befattningshavare

vid statens oreglerade verk. Från och med den 1 juli 1921 bar jämväl det

belopp, som tidigare utgått från statens järnvägar, direkt bestritts av statsmedel.

Forsström efterlämnade vid sin död, förutom änka Tyra Ingrid Elisabet

Forsström, född Backlund den 5 mars 1885 och alltså 44 år gammal, två

minderåriga barn, Sven Lars Olof och Karin Ingrid Brita, födda respektive

den 28 september 1919 och den 4 maj 1923. Änkan, som enligt läkarintyg

lider av svår sockersjuka och är vanför sedan barndomen, är på grund

därav oförmögen att genom arbete försörja sig och sina barn. Boet efter

Forsström utvisade en brist av 13,879 kronor 98 öre.

Utskottet vill erinra, att avlöningen till polismän på landet endast delvis

bestrides av statsmedel. Till avlöningen av nämnda polispersonal har staten

tidigare i regel bidragit med högst lika stort belopp, som av landsting,

kommuner eller enskilda för ändamålet ställts till förfogande. I anslutning

härtill har ock i de fall, då riksdagen funnit sig böra lämna bidrag till

kostnaden för pensionering av ifrågavarande anställningshavare, statens

bidrag beviljats under förutsättning, att lika stort belopp utginge av landsting,

kommun eller enskilda. Enligt den år 1925 antagna polislagstiftningen

bidrager staten med en tredjedel av kostnaden för pensioneringen av befattningshavare

vid polisväsendet, anställda för landstingsområde eller i polisdistrikt,

som utgöres av landsfiskalsdistrikt eller del därav.

Understöd åt efterlevande efter nämnda polispersonal har hittills icke»

utskottet veterligt, beviljats att utgå av statsmedel, om man bortser från

några enstaka fall, då riksdagen beviljat årliga understöd åt änkor efter

polismän, vilka dödats eller lidit större skada under tjänstutövning. Enligt

den nya polislagstiftningen utgår icke statsbidrag för pensionering av efterlevande

till befattningshavare vid polisväsendet.

Med hänsyn till vad nu anförts har utskottet icke velat tillstyrka, att

riksdagen under andra omständigheter än de i nyssnämnda undantagsfall

föreliggande skulle bevilja understöd av statsmedel åt efterlevande efter

polisman. I varje fall synes sådan förmån icke böra beslutas utan före"

gången utredning rörande de konsekvenser, som ett dylikt beslut skulle

kunna medföra för statsverket.

På grund av det anförda har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till

de föreliggande motionerna. Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motioner 1:149 och 11:160 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

pension åt

maskinisten

A. G. Glans’

änka.

Y. Ang. kommunikationsdepartementet.

33:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 3 1 av en till riksdagen avlåten, den 1 februari

1929 dagtecknad proposition nr 51 föreslagit riksdagen medgiva, att maskinisten

Axel Gotthard Glans’ änka Anna Lovisa Glans, född Gillström, må

räknat från och med den 1 oktober 1928 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta pension å allmänna

indragningsstaten till ett belopp av 300 kronor för år räknat.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Mannen Glans, född den 5 maj 1877, hade sedan den 1 oktober 1918

varit anställd som maskinist vid värmecentralen i gamla riksdagshuset i

Stockholm och härför uppburit en årlig ersättning av 3,480 kronor jämte

dyrtidstillägg, varifrån dock gjorts avdrag för tjänstebostad. Glans hade

avlidit den 10 januari 1928. Änkan Glans, som vore född den 17 februari

1878, hade besörjt portvaktstjänsten i fastigheten samt i viss utsträckning

skött städningen därstädes; härför hade hon uppburit ett årligt arvode av

1,260 kronor, varå dyrtidstillägg ej beräknats. Med hänsyn till nödvändigheten

av att portvaktssysslan sköttes av den i fastigheten boende maskinistens

hustru hade byggnadsstyrelsen emellertid efter mannens död funnit sig nödsakad

att entlediga änkan Glans från hennes portvaktstjänst från och med ^

den 1 oktober 1928. Enligt läkarbetyg lede änkan Glans av nervsjukdom

samt vore på den grund icke fullt arbetsför.

Bouppteckningen utvisade en brist av 838 kronor 65 öre. Änkan Glans

hade tre vuxna barn, varav en dotter vore gift, en dotter hade anställning,

som gåve henne en knapphändig bärgning, och en son hade endast tillfällig

anställning.

Departementschefen har för egen del i ärendet framhållit, att den tid av

knappt tio år, varunder maskinisten Glans varit anställd i statens tjänst,

i betraktande av hittills tillämpade principer knappast syntes få anses tillräcklig

för att ensam kunna motivera understöd åt hans efterlämnade änka

även om, såsom här vore fallet, ömmande förhållanden kunde åberopas.

Emellertid syntes hänsyn böra tagas jämväl därtill, att änkan Glans själv

under mannens anställningstid haft en med städningsgöromål förenad portvaktssyssla

i statens tjänst, vilken hon dock till följd av mannens död måst

lämna. Det syntes under sådana förhållanden obilligt, att hon nu med av''

svag hälsa nedsatt arbetsförmåga lämnades helt utan ekonomiskt stöd från

statens sida.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

1 Beträlfande punkterna 1 och 2 av propositionen nr 51, se punkterna 41 och 42 i detta

utlåtande.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 53

Under åberopande av vad departementschefen anfört, får utskottet tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts förslag och alltså hemställa,

att riksdagen må hifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Yl. Ang. ecklesiastikdepartementet.

34:o.

I en till riksdagen den 25 januari 1929 dagtecknad proposition nr 27 har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, under punkten 121 föreslagit

riksdagen medgiva, att förre ämnesläraren vid institutet och förskolan

för blinda å Tomteboda Johan Wilhelm Eugén Holmertz’ änka Hilma Margareta

Susanna Holmertz, född Johansson, må från och med den 1 september

1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 444 kronor, samt att nämnda makars son Per Johan Fritz Benedictus

må från och med samma dag till och med det kalenderår, varunder

han uppnår 18 års ålder, likaledes från allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 144 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Johan Wilhelm Eugén Holmertz

tjänstgjort såsom ämneslärare vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda

från och med den 1 juli 1897 till och med den 1 augusti 1912 samt

att han, då han sistnämnda dag vid uppnådd pensionsålder avgick från sin

befattning, på grund av sin korta tjänstgöringstid erhöll en pension av

endast 1,400 kronor för år. Då institutets ämneslärare år 1908 erhöllo rätt

till inträde i civilstatens änke- och pupillkassa, kunde Holmertz icke bliva

delägare i denna kassa, enär han då redan uppnått 60 års ålder. Han avled

den 25 augusti 1928, efterlämnande, förutom änkan, två barn Kristina Margareta

Susanna, född den 9 februari 1910, och Per Johan Fritz Benedictus,

född den 5 april 1912. Sökanden som är född den 20 juli 1883, är enligt

intyg av läkare på grund av en bensjukdom i sådan grad nedsatt till sin

arbetsförmåga, att hon ej kan genom eget arbete försörja sig själv. Enligt

handlingarna i ärendet bifogade intyg av vederbörande kyrkoherde, ordförande

i barnavårdsnämnd och ordförande i fatt i g vårdsstyrelse är änkan

Holmertz i stort behov av understöd till sitt och barnens uppehälle.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

1 Beträffande punkterna 1—It av propositionen nr 27, se utlåtande nr 24, punkterna 90—100.

Ang.

pension åt

f, ämnesläraren

J. W.

E. Holmertz

änka och

minderåriga

son.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

understöd åt

i&ilcan efter

en deltagare i

Yegaexpeditionen.

35:o.

■ I en till riksdagen avlåten, den 8 februari 1929 dagtecknad proposition

nr 72 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förre timmermannen Sven Anderssons änka Maria

Helena Andersson, född Petersdotter, må från och med den 1 augusti 1928

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 600

kronor.

Av utredningen i ärendet framgår bland annat följande:

»Såsom en gärd av det erkännande, varmed svenska folket hyllade förtjänsten

av ett stort och lyckligen utfört värv» anvisade 1880 års riksdag

i anledning av inom riksdagen väckta förslag om nationalbelöningar åt deltagarna

i den med ångaren Vega fullbordade kringseglingen av Asien åt

professorn A. E. Nordenskiöld och kaptenen i kungl. flottan sedermera amiralen

A. A. L. Palander af Vega ett årligt anslag av 4,000 kronor för dem

vardera att från och med år 1881 under deras återstående livstid utgå från

allmänna indragningsstaten, utan att dessa anslag finge tagas i beräkning

vid frågan om den pension, vartill de eljest kunde vara eller bliva berättigade,

varjämte riksdagen ställde till Kungl. Maj:ts förfogande på extra stat

för år 1881 ett belopp av 50,000 kronor, att av Kungl. Maj:t användas till

lämpliga belöningar åt övriga deltagare i förevarande forskningsfärd; och

hade riksdagen vid bestämmande av sistnämnda belopp, därvid det skulle

ankomma på Kungl. Maj:t att tilldela vederbörande belöningar i den form,

Kungl. Maj:t kunde pröva lämplig, antagit, att dymedelst icke någon belöning

borde komma att i värde understiga 1,000 kronor, vilket belopp syntes

vara tillräckligt för anskaffande åt män av besättningen å Vega av ett

eget hem för deras ålderdom, vilket enligt riksdagens mening vore den »säkerligen

mest kärkomna belöningen för deras ansträngningar och umbäranden.»

I Vegafärden deltog dåvarande timmermannen vid flottan Sven Andersson.

Från ovannämnda av riksdagen anslagna belopp å 50,000 kronor tillerkändes

genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 maj 1880 Andersson en belöning av

1,000 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har nu styrelsen för svenska sällskapet för antropologi

och geografi efter framställning av Anderssons änka Maria Helena Andersson,

född Petersdotter, anhållit om beredande av skäligen avpassad pension

åt henne.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Andersson är född den 1

januari 1851 och sedan den 22 juli 1928 änka efter timmermannen Andersson,

att hon icke år 1928 var taxerad vare sig till bevillning eller inkomstoch

förmögenhetsskatt samt att hennes ekonomiska ställning är sådan, att

hon på gamla dagar väl kan behöva något understöd.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 55

I ärendet har statskontoret den 23 januari 1929 avgivit utlåtande och

därvid anfört:

I anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen nr 136, punkt 12, gjorda

framställning om understöd åt två änkor efter deltagare i Vegaexpeditionen

beviljade 1925 års riksdag bland annat understöd å 500 kronor åt båtsmannen

Per Magnus Jansson Lustigs änka Stina Maria Jansson, född Andersdotter.

Ett motsvarande nyreglerat understöd utgör omkring 600 kronor.

På grund härav och då i förevarande fall synes böra beredas en förmån

svarande mot vad som beviljades förenämnda båtsmansänka, hemställer statskontoret,

det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva, att timmermannen

Sven Anderssons änka Maria Helena Andersson, född Petersdotter,

må från och med den 1 augusti 1928 under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten

uppbära årligt understöd till belopp av 600 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Riksdagens avsikt med den nationalbelöning, som tillerkändes deltagarna

i Vegaexpeditionen, synes främst hava varit att bereda dem en tryggadr

ålderdom. Av handlingarna i nu föreliggande ärende framgår, att änkan

efter en av deltagarna i expeditionen befinner sig i knappa ekonomiska villkor,

vilket föranlett vederbörande att hos det allmänna för henne söka bistånd.

Då riksdagen redan tidigare behjärtat behov av understöd för änkor

till deltagarna i Vegaexpeditionen, synes det mig skäligt att jämväl i nu

förevarande fall ifrågasätta ett understöd av statsmedel. I likhet med vad

i framställningar till 1921 års riksdag om pension åt amiralen Palanders

änka samt till 1925 års riksdag om pensioner till kommendörkaptenen

Brusewitz’ änka och båtsmannen Lustigs änka från då föredragande departementschefens

sida framhölls, torde förevarande fråga icke böra bedömas

efter sedvanliga grunder för beräknande av änkepension utan snarare betraktas

ur den synpunkten, att avsikten med den av 1880 års riksdag beslutade

nationalbelöningen bör säkerställas. Mot det av statskontoret föreslagna

beloppet, 600 kronor, har jag ingen erinran att göra.»

Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i detta fall har utskottet

funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen

bifallas.

36:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1929 dagtecknad proposition nr Ang.

172 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen gistem j. E.

medgiva, att filosofie magistern John Elis Högbergs änka Dorotea Sophie ^k^och

Martha Högberg, född Schultze, och makarnas tre minderåriga barn Karl barn.

Ludvig Rolf, Karin Maria Gisela och Ernst Robert Börje må, räknat från

och med den 1 oktober 1928, åtnjuta årliga understöd från allmänna indragningsstaten,

änkan Högberg till belopp av 720 kronor att utgå under

hennes återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änke
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

stånd, samt vart och ett av barnen till belopp av 180 kronor att utgå intill

utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnått 18 års ålder.

Av handlingarna i ärendet framgår, att magister Högberg, som var född

den 13 februari 1885, tjänstgjort dels under 3 1/2 år såsom extra ordinarie

lärare vid kommunala mellanskolan i Katrineholm och under omkring 3

månader såsom vikarierande ämneslärare vid kommunala mellanskolan i

Gnesta, dels under omkring 3 år 3 månader såsom extra ordinarie ämneslärare

vid allmänna läroverk, nämligen under läsåret 1924/1925 vid högre

allmänna läroverket i Östersund samt under tiden den 1—27 februari 1926

vid realskolan i Enköping och från och med höstterminen 1926 till sin död

den 25 september 1928 vid förstnämnda läroverk. Under sin tjänstgöring

vid nämnda kommunala mellanskolor ägde magister Högberg att till statens

pensionsanstalt erlägga avgift för familjepensionering, och med anledning

därav åtnjuter hans änka, enligt uppgift från sagda pensionsanstalt en pension

å 78 kronor 40 öre årligen med därå jämlikt de i kungörelsen nr

267/1923 fastställda förmånligare grunder utgående dyrtidstillägg. Däremot

ägde Högberg, som vid allmänt läroverk innehade endast extraordinarie

anställning, jämlikt bestämmelserna i § 1 av reglementet för lärarnas vid

elementarläroverken nya änke- och pupillkassa (kungörelsen nr 381/1916),

respektive § 89 av reglementet för statens pensionsanstalt icke rätt att under

sin anställningstid i statens tjänst till nämnda kassa, respektive nämnda

pensionsanstalt erlägga avgifter för familjepensionering.

Högberg efterlämnade vid sin död änka, född den 18 februari 1892, och

tre omyndiga barn, födda respektive den 5 april 1918, den 20 november

1919 och den 4 mars 1921. Änkan befinner sig i svåra ekonomiska omständigheter.

Tillgångarna i boet hade vid mannens död varit 309 kronor

28 öre. På grund av i hög grad nedsatt synförmåga kan änkan icke förrätta

arbete, som kräver starkare synförmåga eller mera anstränger ögonen.

Ett av barnen lider av tuberkulos sjukdom och vistas för närvarande på

sanatorium.

Skolöverstyrelsen, som avgivit utlåtande i ärendet, har anfört, att överstyrelsen

visserligen känt sig något tveksam, huruvida understöd kunde beredas

änka efter statstjänsteman, som haft så kort anställning i statens

tjänst, som förhållandet vore i nu förevarande fall. Med hänsyn till de

ytterst behjärtansvärda omständigheter, som här förelåge, har överstyrelsen

emellertid hemställt, att understöd av statsmedel måtte beviljas änkan Högberg

och hennes tre minderåriga barn.

I avgivet utlåtande har statskontoret anfört, att starka skäl syntes vara

anförda för att fil. mag. Högbergs barn komme i åtnjutande av pension av

statsmedel. Vad anginge änkefru Högberg hade hon visserligen endast uppnått

en levnadsålder av 37 år, men då hon helt syntes vara i avsaknad av

ekonomiska tillgångar samt enligt läkarintyg hade i hög grad nedsatt syn
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

57

förmåga, syntes det få anses vara med rättvisa och billighet överenstämmande,

att någon pension av statsmedel utverkades jämväl åt henne.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I samband med nu förevarande proposition har utskottet till behandling

förehaft två inom riksdagen väckta likalydande motioner, nämligen i första

kammaren nr 153 av herr Johansson, Johan Peter, och i andra kammaren

nr 153 av herrar Hedlund i Häste och Hedlund i Östersund, i vilka hemställts,

»att riksdagen måtte tilldela änkefru Dorofea Sophie Martha Högberg

samt envar av hennes minderåriga barn ett årligt understöd med 600

kronor till änkan, så länge hon lever ogift, och för varje barn 180 kronor

intill dess de uppnått 18 års ålder.»

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen 1:153.

Utskottet vill erinra, att i de fall, då riksdagen beviljat understöd åt änkor

och barn efter befattningshavare i statens tjänst, vilka icke kunnat i statsanställnigen

förvärva familjepensionsrätt för sina efterlevande, såsom villkor

för understöds tilldelande tillämpats hland annat, att befattningshavaren

under viss, ej alltför kort tid varit anställd i statens tjänst. Såsom av utredningen

i ärendet framgår, utgör emellertid Högbergs sammanlagda anställningstid

i statstjänst endast omkring 3 år, under vilken tid han tjänstgjort

såsom extra ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk. Denna tid synes

utskottet vara alltför kort för att kunna motivera ett understöd av statsmedel

till Högbergs efterlevande. Trots de onekligen ömmande omständigheter,

som här åberopats, nödgas utskottet alltså ställa sig avvisande mot

de föreliggande framställningarna.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 172

icke må av riksdagen bifallas; samt

b) att de i ämnet väckta motionerna 1:153 och II: 153

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

YII. Ang. jordbruksdepartementet.

37:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 mars 1929 dagtecknad proposition nr

202, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, i punkten 1

föreslagit riksdagen

l:o) medgiva, att avlidne f. d. stallbetjänten vid Strömsholms hingstdepå

Per Alfred Linds änka Selma Augusta Lind, född Bodin, må komma i

åtnjutande av pension med 384 kronor om året, att utgå från och med den

1 september 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd;

Motioner.

Utskottet.

Ang.

pension åt

f. d. stallbetjänten

vid

Strömsholms

hingst depå

P. A. Linds

änka.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

2:o) förklara, att pensionen må utgå i första rummet av det årliga överskott,

som kan uppstå å avkastningen av den hos pensionskassan för tjänstemännen

vid Strömsholms hingstdepå samt deras änkor och barn samlade

pensionsfond, sedan de årliga pensionsbeloppen till kassans övriga pensionärer

guldits, samt, i den mån detta överskott icke förslår för ändamålet, från

allmänna indragningsstaten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Per Alfred Lind, vilken

efter 54 års anställning såsom stallbetjänt vid Strömsholms hingstdepå lämnat

befattningen med utgången av oktober 1918 och därefter åtnjutit pension

till belopp av 900 kronor, vid sin död den 29 augusti 1928 efterlämnat

änka, som, född den 23 maj 1849, sålunda är 80 år gammal, samt tre barn;

att bouppteckningen visar brist i boet; att sökanden är medellös och oförmögen

att med arbete försörja sig; samt att barnens ekonomiska ställning

är sådan, att de icke kunna lämna nämnvärt bidrag till moderns underhåll.

Stuteriöverstyrelsen har i avgivet utlåtande i huvudsak anfört följande:

Enär utdelning av understöd från pensionsinrättningen för avskedade

stallbetjänter vid Strömsholms hingstdepå samt deras änkor och barn ävensom

från andra till depåförvaltningens förfogande stående understödsmedel

för år 1928 ägt rum redan innan sökandens man avled, kunde något understöd

från nämnda medel icke beredas henne förrän tidigast under 1929.

De till förfogande av förvaltningen vid Strömsholms hingstdepå stående

understödsmedlen vore följande:

a) ett genom Kungl. Maj:ts brev den 22 maj 1812 anvisat och fortfarande

utgående anslag av 337 kronor 50 öre om året, vilket belopp numera anordnades

från reservationsanslaget till uppehållande av hingstdepåernas och

stuteriets verksamhet;

b) ett belopp av högst 300 kronor om året, som enligt Kungl. Maj ds

brev den 16 oktober 1874 av till Strömsholms hingstdepå inflytande stobetäckningsavgifter,

i den mån dessa avgifter därtill försloge, avsattes för

pensionering av tjänstemän och betjänter vid depån;

c) ett belopp av 120 kronor om året, som enligt Kungl. Maj:ts brev den

6 juni 1914 utginge såsom ersättning för mistad dispositionsrätt till sex

tunnland jord i den s. k. Kvarnhagen, vilken jord förut varit anslagen till

pensionsinrättningen; samt

d) avkastningen av Halfvard Bergs år 1709 stiftade pensionsfond för avskedade

stallbetjänter samt deras änkor och barn vid Strömsholms hingstdepå,

vilken avkastning för närvarande utgjorde 99 kronor om året.

Sedan numera pensioneringen av stallbetjäningen vid statens hingstdepåer

blivit ordnad genom kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) med grunder för

pensionering av vissa icke-ordinarie befattningshavare vid Flyinge hingstdepå

och stuteri samt Strömsholms hingstdepå, användes ovan angivna

understödsmedel — tillhopa 856 kronor 50 öre om året — uteslutande till

understöd åt änkor och barn efter avlidna stallbetjänter.

Antalet understödstagare utgjorde för närvarande tio och understöden

uppginge alltså i medeltal till omkring 85 kronor om året. Härtill komme

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

de pensions- och dyrtidstillägg, som utbetalades av därtill avsedda statsmedel

enligt kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 361) angående pensionstillägg åt

vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. samt

den 15 juni 1923 (nr 267) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt

pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst.

Inberäknat dessa tillägg samt ovannämnda enskilda donationsmedel utgjorde

understöden till ifrågavarande pensionerade änkor högst 230 kronor och lägst

177 kronor om året.

Stuteriöverstyrelsen ansåge, att de begränsade understödsmedel, som stode

till förfogande för nu ifrågavarande ändamål icke borde eller kunde uppdelas

på alltför många understödstagare, så framt understöden skulle vara

till någon verklig hjälp. Redan nu torde i detta avseende den gräns vara

uppnådd, som ej borde överskridas.

I sitt utlåtande den 3 november 1927 angående pension åt Kristina Bernhardina

Blomdahl, Augusta Maria Lindholm och Matilda Lovisa Vallenberg,

samtliga änkor efter befattningshavare vid Strömsholms hingstdepå, (se prop.

1928 nr 110 p. 1) erinrade stuteriöverstyrelsen, att 1927 års riksdag (prop. nr

83; R. skr. nr 216 p. 47) på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljat

pensioner om 384 kronor om året till envar av änkorna Hilda Lovisa Holm och

Sofia Albertina Bergström, vilkas avlidna män varit stallbetjänter vid Strömsholms

hingstdepå. I anledning av Kungl. Maj:ts framställning till 1928 års

riksdag om pensioner åt ovannämnda änkorna Blomdahl, Lindholm och Vallenberg

anförde emellertid riksdagen (skrivelse nr 354), att ett stort antal av nu

utgående pensioner till änkor efter statstjänare icke uppginge till högre belopp

än de, som i förevarande fall utginge från understödsmedlen vid Strömsholms

hingstdepå (för änkan Blomdahl 171 kronor, för änkan Lindholm

163 kronor samt för änkan Vallenberg 171 kronor om året, allt med inberäknande

av pensions- och dyrtidstillägg), samt att dessa låga pensioner

icke blivit av riksdagen höjda. Under sådana förhållanden hade riksdagen

ansett det betänkligt att i särskilda fall tillstyrka sådan pensionsförhöjning,

varför Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke blev av riksdagen

bifallen.

Beträffande nu föreliggande ansökning från änkan Lind vore, såsom ovan

framhållits, att märka, dels att hon ännu icke kommit i åtnjutande av

något understöd från Strömsholms hingstdepå och dels att sådant understöd

framdeles icke kunde komma henne till godo med mindre än att detta till

den del, som icke utgjordes av statens pensions- och dyrtidstillägg, måste

tagas från de förutvarande pensionärernas knappa underhåll.

På grund därav ansåge sig stuteriöverstyrelsen böra tillstyrka, att pension

bereddes sökanden, och därvid i första hand hemställa, att pensionsbeloppet

måtte, i likhet med vad riksdagen medgivit för änkorna Holm och Bergström,

bestämdes till 384 kronor om året, vilket belopp i och för sig ingalunda

torde kunna anses vara för högt för en medellös kvinna, som på

grund av hög ålder uppenbarligen icke kunde bidraga till sitt eget uppehälle.

Skulle emellertid med hänsyn till 1928 års riksdags ovannämnda

beslut det anses icke vara möjligt att åt änkan Lind utverka pension till

nämnda belopp, torde pensionen böra bestämmas åtminstone till sådant belopp,

att hon komme i åtnjutande av ungefär samma understöd, som övriga

pensionerade änkor erhölle från depåns understödsmedel, utan att tilldelandet

av underhåll åt henne föranledde minskning i de förutvarande pensionärernas

understöd. Beloppet borde i sådant fall bestämmas till 168 kronor om året,

å vilket belopp jämväl dyrtidstillägg torde få beräknas, så att summan av

s. 60 Kontrollera mot PDF

Ang.

pension åt

stallbetjänten

vid Flyinge

hingstdepå och

stuteri P. K.

Sergqvists

änka.

60 Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

till henne utgående understöd av statsmedel komme att uppgå till omkring

230 kronor om året.

I likhet med vad förut ägt rum torde vid bifall härtill böra föreskrivas,

att pensionen i första rummet skulle utgå av det årliga överskott, som

kunde uppstå å avkastningen av den hos pensionskassan för tjänstemännen

vid Strömsholms hingstdepå samt deras änkor och barn samlade pensionsfond.

Stuteriöverstyrelsen finge emellertid därvid erinra att, så vitt kunde

bedömas, något överskott å denna avkastning icke under lång tid torde vara

att påräkna.

Statskontoret har i ärendet avgivit utlåtande och därvid anfört, att omständigheterna

i förevarande fall syntes vara sådana, som plägat föranleda

till utverkande av änkepension å 384 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till de omständigheter, som anförts i ärendet, har utskottet

icke velat motsätta sig Kungl. Majrts förslag, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

38:o.

Uti punkten 21 av propositionen nr 202 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att avlidne stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå Per

Kristensson Bergqvists änka Else Bergqvist, född Jönsson, må, räknat från

och med den 1 februari 1929 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av 240 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att änkan Bergqvist är

född den 24 mars 1850; att hennes man, Per Kristensson Bergqvist, som avled

den 26 januari 1929, varit anställd vid Flyinge hingstdepå i 37 år och år

1911 erhållit avsked med årligt understöd; att bouppteckningen efter stallbetjänten

Bergqvist utvisar en behållning av 5,148 kronor 87 öre, varav

4,000 kronor utgör taxeringsvärdet av en stärbhuset tillhörig fastighet

samt 966 kronor 87 öre i bank innestående penningar; att änkan Bergqvist

är på grund av ålder oförmögen att genom arbete förtjäna sitt uppehälle;

samt att makarna Bergqvist hava fyra barn, alla numera vid myndig ålder.

Stuteriöverstyrelsen har i ärendet anfört bland annat följande.

Vid Flyinge hingstdepå och stuteri funnes, i motsats till vad förhållandet

vore vid Strömsholms hingstdepå, icke några medel till depåförvaltningens

förfogande för beredande av understöd åt medellösa änkor och barn efter

avlidna stallbetjänter, utan dessa vore, ifall icke staten trädde hjälpande

emellan, hänvisade dels till den folkpension, som kunde tillkomma dem, och

Beträffande punkten 3 av propositionen nr 202, se utlåtande nr 24, punkten 6.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

61

dels till fattigvård från vederbörande kommun eller underhåll från försörjningspliktiga

anhöriga. Enligt uppgift från pensionsstyrelsen vore emellertid

änkan Bergqvist efter mannens frånfälle berättigad till en folkpension

av högst 140 kronor om året.

Under dessa förhållanden ansåge stuteriöverstyrelsen, att åt änkan Bergqvist

måtte beredas pension från allmänna indragningsstaten med samma

belopp, som av 1927 års riksdag tillerkänts änkorna efter stallbetjänter vid

Strömsholms hingstdepå Holm och Bergström, eller 384 kronor om året.

Skulle emellertid — med hänsyn till 1928 års riksdags beslut att avslå framställning

om pensioner åt änkorna efter stallbetjänter vid Strömsholms hingstdepå

Blomdahl, Lindholm och Wallenberg — det anses icke vara möjligt att

åt änkan Bergqvist utverka pension till nämnda belopp, torde pensionen böra

bestämmas åtminstone till sådant belopp, att hon komme i åtnjutande av

ungefär samma understöd, som tillkomme de äldsta stallbetjäntsänkorna vid

Strömsholms hingstdepå från där till förfogande stående understödsmedel.

Ifrågavarande understöd utgjorde högst 230 kronor om året, inberäknat pensions-

och dyrtidstillägg, och änkan Bergqvists pension från allmänna indragningsstaten

borde då bestämmas till 168 kronor om året.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört följande.

Enligt statskontorets mening förelåge anledning att i detta fall bereda

något understöd. Vad beloppet beträffade ville statskontoret, dels med hänsyn

till vad 1928 års riksdag anfört i anledning av förenämnda i propositionen

nr 110 framlagda förslag om pension åt änkorna efter vissa befattningshavare

vid Strömsholms hingstdepå dels ock i betraktande därav, att

änkan Bergqvist icke alldeles saknade tillgångar samt jämväl syntes kunna

från sina barn påräkna något bidrag till uppehället, föreslå, att understödet

i detta fall sattes något lägre än det belopp av 384 kronor, som vanligen

plägade beviljas såsom änkepension, och lämpligen bestämdes till 240 kronor.

I övrigt funne statskontoret icke något att erinra mot stuteriöverstyrelsens

förslag.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

understöd åt

fri! er innan

E. S. Falkenberg

och

hennes minderåriga

son

N. M. 0.

Falkenberg.

VIII. Ang. handelsdepartementet.

39:o.

I en till riksdagen avlåten, den 12 januari 1929 dagtecknad proposition

nr 17 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, i punkten 21 föreslagit

riksdagen medgiva, att framlidne torvingenjören friherre Melcher Otto

Falkenbergs änka friherrinnan Ellen Sofia Falkenberg, född Spilhammar,

och makarnas minderårige son Nils Melcher Otto må från och med den 1

augusti 1928 å allmänna indragningsstaten åtnjuta årligt understöd änkan,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, med 900 kronor och

sonen till och med det år, varunder han uppnår 18 års ålder, med 300

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande.

Torvingenjören Falkenberg hade den 10 juli 1903 antagits i statens tjänst

som torvbiträde. Hanj hade blivit torvassistent den 1 maj 1904 och han

hade allt från och med år 1915 till sin inträffade död bestritt förordnande

såsom torvingenjör. Under hela sin tjänstetid hade han utmärkt sig för

största plikttrohet och visat ett synnerligt intresse för tjänsten.

Hans anställningsform hade emellertid ej varit sådan, att han och hans

efterlevande tillförsäkrats förmånen av pension, i det att ju torvstaten endast

varit uppförd å extra stat.

Som torvingenjör hade han åtnjutit ett årligt arvode av 4,000 kronor, vartill

kommit två personliga ålderstillägg, vartdera om 500 kronor, varav det

första från och med år 1920 och det andra från och med år 1925.

Falkenberg hade avlidit den 15 juli 1928 och såsom stärbhusdelägare

efterlämnat änka, som vore född år 1872, en myndig son, tre myndiga

döttrar och en omyndig son Nils Melcher Otto, född den 28 juni 1912

Boet, som utvisat en brist av 8,826 kronor 66 öre, hade den 4 oktober 1928’

förklarats avträtt till urarvakonkurs, vilken upphört den 17 oktober 1928

genom avskrivning enligt bestämmelserna i 185 § 4 mom. konkurslagen.

Änkan har uppgivit sig äga enskild egendom till ett värde av 9,200

kronor, men har hon framhållit, att avkastningen av densamma icke föresloge

att bestrida kostnaderna för hennes och den omyndige sonens uppehälle,

vartill komme, att äldste sonen på grund av nuvarande läge på

arbetsmarknaden endast tillfälligtvis kunde genom eget arbete försörja sig.

Kommerskollegium har avgivit utlåtande i ärendet och därvid erinrat,

att kollegium i skrivelse den 2 september 1921 hemställt om åtgärders vid
1

Beträffande punkten 1 av prop. nr 17, se utlåtande nr 24, punkten 114.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

63

tagande för torvstatens överförande å ordinarie stat och hade kollegium

därvid föreslagit, att torvingenjörerna skulle placeras i lönegraden B 13,

motsvarande nuvarande lönegraden B 21. Av statsflnansiella skäl samt

med hänsyn till ställningen inom torvhanteringen hade emellertid lönereglering

för torvstaten ansetts ej böra genomföras. Kollegium hölle dock fortfarande

före, att, om dylik lönereglering genomförts, den av kollegium föreslagna

placeringen i lönegrad varit den riktiga.

Under förutsättning att lönereglering för torvstaten blivit genomförd,

skulle änkan Falkenberg hava varit berättigad till pension till belopp av

1,160 kronor, vartill skulle hava kommit 40 procent förhöjning eller 464

kronor tills den omyndige sonen uppnått 21 års ålder.

Med hänsyn till de i nu ifrågavarande fall föreliggande ömmande omständigheter

finge kollegium tillstyrka, att framställning om pension till

ovan angivna belopp avlätes till riksdagen.

Även statskontoret har ansett goda skäl föreligga för beredande av understöd

av statsmedel åt torvingenjören Falkenbergs änka och minderårige son.

Pensionsbeloppen syntes emellertid böra fastställas till respektive 900 och

300 kronor eller samma helopp, som av 1925 års riksdag beviljades extra

lantmätaren C. G. Bergstrands änka och dotter.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen

Såsom framgår av utredningen i ärendet hade torvingenjören Falkenberg

såsom innehavare av en å extra stat uppförd befattning icke haft möjlighet

att genom inträde i någon av staten understödd kassa för familjepensionering

sörja för sina ef ter levandes uppehälle. Med hänsyn härtill och till

övriga i ärendet åberopade omständigheter synes det billigt, att änkan Falkenberg

och hennes minderåriga son beredas understöd av statsmedel. De

av statskontoret i sådant avseende föreslagna understödsbeloppen synas utskottet

vara väl avvägda.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Ivungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Utskottet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

årligt understöd

åt fyrvaktaren

K.

J. F. Bergströms

änka.

40:o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 8 har herr Leander hemställt,

»att fyrvaktaränkan Ada Ottilia Bergström, född Jönsson, må från

och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension å 384 kronor».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Pyrvaktaren Karl Josef Fridolf Bergström, som var född den 21 juli 1884,

anställdes vid lotsverket såsom lotslärling den 14 april 1903 samt antogs

efter att hava tjänstgjort vid olika lots- och fyrplatser ävensom å lotsångaren

Malmö den 9 december 1908 till fyrbiträde och den 26 januari 1912 till

fyrvaktare med placering vid Utklippans fyrplats. Han avled den 30 mars

1919, efterlämnande änka Ada Ottilia Bergström, född Jönsson den 17

december 1887 och alltså nu 41 år gammal, samt en minderårig son Karl

Olof, född den 2 juli 1918. Änkan är, enligt vad som vitsordats, medellös

och i behov av understöd. Hon lider enligt läkares intyg av organiskt

hjärtfel, på grund varav hennes arbetsförmåga är i väsentlig grad nedsatt.

Jämlikt kungörelsen den 23 december 1914 (nr 446) angående ändring av

§ 2 mom. 2 i förnyade reglementet för lotsverkets enskilda pensionskassa

den 28 september 1895 var befattningshavare, som under tiden från och

med den 14 februari 1885 till 1914 års utgång tillträtt ordinarie befattning

vid lotsverket, skyldig att, så framt han vore gift, genast eller, om han vore

ogift, framdeles så snart han ingått äktenskap bereda efterlevande änka och

minderåriga barn pension enligt kassans bestämmelser. Då fyrvaktaren

Bergström år 1912 tillträtt ordinarie befattning vid lotsverket, hade det

sålunda ålegat honom att genom inträde i nämnda kassa bereda pension

åt sina efterlevande. Av okänd anledning har han emellertid underlåtit

att göra detta, och på grund härav äro hans änka och minderåriga barn

icke i åtnjutande av pension från kassan.

Änkan Bergström har emellertid alltsedan år 1921 årligen efter därom

varje gång gjord ansökning erhållit understöd från lotsstyrelsen till belopp

av 100 kronor, varå ej utgått dyrtidstillägg. Detta understöd har utgått

från det till lotsstyrelsens förfogande ställda anslaget å 15,000 kronor till

beredande av understöd åt vissa förutvarande befattningshavare vid lotsverket

eller deras änkor och barn. För utdelning av understöd från nämnda

anslag skola tillämpas av Kungl. Maj:t i brev den 19 juni 1919 fastställda

grunder, och erfordras enligt dessa, att vederbörande skall vara medellös

och icke åtnjuta pension enligt nu gällande grunder; dock utgör åtnjuten

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

65

pension från lotsverkets enskilda pensionskassa icke hinder för erhållande

av understöd från nämnda anslag.

Enligt uppgift från lotsstyrelsen uppgick under år 1928 antalet understödstagande

från anslaget till 129, därav 55 änkor. De flesta av dessa

änkor eller sammanlagt 31 åtnjöto jämväl pension från lotsverkets enskilda

pensionskassa; övriga 24 änkor, vilka samtliga med undantag av änkan

Bergström voro mycket gamla, saknade dylik pension.

Såsom ovan erinrats, har riksdagen till lotsstyrelsens förfogande ställt ett

särskilt anslag å 15,000 kronor, avsett att efter lotsstyrelsens prövning av

inkomna ansökningar användas för beredande av understöd åt vissa förutvarande

befattningshavare vid lotsverket eller deras änkor och barn. Att

under sådana förhållanden riksdagen skulle, såsom i motionen ifrågasättes,

i ett särskilt fall bevilja understöd från allmänna indragningsstaten, kan

utskottet för sin del icke anse vara lämpligt. Enligt utskottets mening

torde prövningen av frågor rörande understöd till efterlevande efter befattningshavare

vid lotsverket i fortsättningen såsom hittills böra handhavas

av lotsstyrelsen. Med hänsyn härtill finner utskottet icke anledning taga

ståndpunkt till frågan om understöd till änkan Bergström, ehuruväl det vill

synas utskottet, som om det understöd, vilket hittills beviljats henne från

ovan omförmälda anslag, varit — särskilt i betraktande därav, att hon har

att sörja för ett minderårigt barn — väl ringa i förhållande till de understöd,

som under liknande omständigheter plägat beviljas av riksdagen till

änkor efter avlidna statstjänare.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion 1:8 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 saml. 18 håft. (Nr 26.)

Utskottet.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

pension åt

f. forste bokhållaren

A. H.

Gottfriedz’

änka.

C. Pensioner eller understöd att utgå av aflärsdrivande

verks medel.

I. Trafikmedel.

41:o.

I en till riksdagen avlåten, den 1 februari 1929 dagtecknad proposition nr

51 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, i punkten 1

föreslagit riksdagen medgiva, att till förre förste bokhållaren Axel Henrik

Gottfriedz’ änka Albertina Josefina Gottfriedz, född Bergendahl, må av

trafikmedel utbetalas pension med ett årligt belopp av 552 kronor, att utgå

räknat från och med den 1 januari 1929 i enlighet med de grunder, som i

§§ 6 och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa

stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Mannen Gottfriedz, född den 4 juli 1847, hade den 15 maj 1884 erhållit

anställning som kamrerare vid Mellersta Hallands järnvägsbyggnad samt år

1886 blivit kamrerare, kassör och förrådsförvaltare vid Mellersta Hallands

järnväg. Då denna järnväg från och med den 1 januari 1896 övertagits av

statens järnvägar, hade han övergått i dessas tjänst såsom bokhållare, år

1908 befordrats till förste bokhållare och den 1 oktober 1914 avgått från

sin tjänst, varvid han erhållit pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa,

i vilken han kvarstått som medlem. Gottfriedz, som vid avskedstagandet

uppburit ett årligt arvode av 3,600 kronor jämte ersättning för

bostad och bränsle med 1,100 kronor, hade avlidit den 20 mars 1928.

Änkan Gottfriedz är född den 26 juni 1871, och makarna hade ingått

äktenskap den 20 november 1898.

Bouppteckningen efter Gottfriedz utvisar en behållning av 6,450 kronor

10 öre; bland tillgångarna märkes en till 12,650 kronor taxerad bostadslägenhet

i Stockholm om 2 rum och kokvrå, varå emellertid vilar skuld

till vederbörande bostadsförening å närmare 11,000 kronor.

Änkan Gottfriedz lider enligt läkarintyg av nervsjukdom och åderförkalkning

samt är oförmögen till arbete.

Järnvägsstyrelsen har påpekat, att makarna Gottfriedz’ äktenskap ingåtts

efter det mannen fyllt 50 år, samt att Gottfriedz, som varit delägare i de

enskilda järnvägarnas pensionskassa, icke haft möjlighet att förvärva pensionsrätt

åt sin hustru vare sig i nämnda kassa eller hos statens järnvägar»

änke- och pupillkassa. Under erinran om att statsmakterna vid ett flertal

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

67

tidigare tillfällen beviljat pensioner till änkor efter befattningshavare vid

den s. k. Västkustbanan, i vilken Mellersta Hallands järnväg inginge, har

järnvägsstyrelsen hemställt, att änkan Gottfriedz måtte från och med den

1 januari 1929 erhålla en pension av trafikmedel till belopp av 552 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare under omständigheter, liknande utskottet.

de nu föreliggande, beviljat pension åt änkor efter ordinarie befattningshavare

vid statens järnvägar. Även i dessa fall har det gällt änkor efter

befattningshavare, vilka övergått i statens järnvägars tjänst i samband

med statens övertagande av enskild järnväg och vilka saknat möjlighet

att bereda pensionsrätt för hustrun vare sig hos de enskilda järnvägarnas

pensionskassa eller genom inträde i statens järnvägars änke- och pupillkassa,

enär äktenskapet ingåtts efter det mannen fyllt 50 år. Vid sådant förhållande

finner sig utskottet böra tillstyrka bifall till den nu förevarande framställningen

om pension till änkan Gottfriedz. Det av Kungl. Maj:t föreslagna

pensionsbeloppet å 552 kronor har — i anslutning till vad som tidigare

tillämpats — avpassats i! viss relation till det belopp, som skulle hava

tillkommit vederbörande, därest mannen vid avskedstagandet varit delägare

i statens järnvägars änke- och pupillkassa. Utskottet har därför icke funnit

anledning till erinran mot beloppet och hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

42:o.

I punkten 2 1 av nyssnämnda proposition nr 51 har Kungl. Maj:t vidare Ang.

föreslagit riksdagen medgiva, att förre verkstadsarbetaren Gustaf Konrad *trl^tunder''

Isidor Lindqvists änka Klara Lovisa Lindqvist, född Andersdotter, må stadlarbeta*

räknat från och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid, så TenG■ E- L

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av traflkmedel uppbära ett

årligt understöd av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Mannen Lindqvist, född den 8 december 1850, hade innehaft anställning

som kopparslagare vid statens järnvägar under tiden 29 juni 1881—30 maj

1885 samt därefter från den 19 februari 1886 till den 1 augusti 1919, då

han avgått med pension. Lindqvist hade avlidit den 15 april 1922.

Änkan Lindqvist vore född den 10 februari 1852. Behållningen i dödsboet

hade utgjort 1,984 kronor 73 öre. Änkan Lindqvist hade tre barn,

därav två söner, vilka vore gifta och hade barn samt kunde lämna blott

ringa eller ingen hjälp, och en hos modern boende dotter, vilken förtjänade

ett knappt uppehälle medelst trikåstickning. Förutom pension från allmänna

1 Beträffande punkten 3 av propositionen nr 51, se punkten 33 i detta utlåtande.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Ang.

årligt understöd

åt f.

baningenj ören

K. V. Tornborgs

änka.

Utskottet.

68 Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

folkpensioneringen å 145 kronor hade änkan Lindqvist åtnjutit ett understöd

från statsbaneföreningen Gör gott av 100 kronor om året. Enligt intyg

av vederbörande kyrkoherde levde änkan Lindqvist i sådana ekonomiska

villkor, att hon vore i stort behov av den sökta pensionen.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

43:o.

I en inom första kammaren under nr 48 väckt motion har herr Julin,

Teodor, hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att till förre baningenjören

vid statens järnvägar Karl Viktor Tornborgs änka, Sigrid Elvira Tornborg,

må från 1929 års ingång räknat utgå ett årligt understöd av statsmedel

under hennes återstående livstid av 1,200 kronor».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga får utskottet hänvisa till

motionen jämte därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att mannen Tornborg, som var född

den 25 februari 1848, tjänstgjort vid statens järnvägsbyggnader under åren

1874—1881, då han övergått i statens järnvägars tjänst; att han den 1 september

1888 befordrats till ordinarie baningenjör, från vilken befattning han

avgått med pension den 1 oktober 1914; att han den 4 april 1918 vid en

ålder av 70 år ingått äktenskap; att han avlidit den 20 april 1928, efterlämnande

änka Sigrid Elvira Tornborg, född Thomasson den 16 september

1875 och alltså 53 år gammal; samt att änkan är mindre bemedlad.

Enligt § 6 i reglementet för statens järnvägars änke- och pupillkassa måste

äktenskap, på grund varav anspråk å pension från kassan framställes, vara

ingånget före delägarens avskedstagande och innan han fyllt 50 år. Då

äktenskapet mellan makarna Tornborg ingåtts först efter det mannen erhållit

avsked från sin befattning vid statens järnvägar, äger änkan Tornborg

följaktligen icke åtnjuta pension från statens järnvägars änke- och

pupillkassa.

Av utredningen i ärendet framgår, att änkan Tornborg saknar pensionsrätt

i statens järnvägars änke- och pupillkassa på den grund, att äktenskapet

med förre baningenjören Tornborg ingåtts först sedan denne avgått

ur statens järnvägars tjänst. Det framgår vidare, att mannen Tornborg

vid äktenskapets ingående var 70 år gammal.

Motionären ifrågasätter nu, att änkan Tornborg skulle av statsmedel till
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

69

erkännas visst årligt understöd. Detta förslag innebär sålunda, att staten

skulle övertaga en pensionering, som enligt reglementet för ovan omförmälda

kassa icke kan ifrågakomma. Utskottet har icke kunnat undgå att finna en

sådan åtgärd betänklig. Visserligen har riksdagen tidigare i vissa fall beviljat

pensioner till efterlevande efter vid statens järnvägar anställd ordinarie

personal, vilken saknat pensionsrätt i statens järnvägars änke- och pupillkassa.

Det har emellertid i intet av dessa fall gällt efterlevande efter befattningshavare,

vilka ingått äktenskap efter avgång ur tjänst. Med hänsyn

härtill och då ett bifall till den nu föreliggande motionen sannolikt skulle

medföra mindre önskvärda konsekvenser, har utskottet ansett sig böra avstyrka

bifall till densamma.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion I: 48 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

44:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 4 har herr Lovén hemställt,

»att riksdagen måtte besluta, att till änkan Anna Nilsson, född Sjöström,

skall ur trafikmedel utgå ett årligt understöd av fyrahundrafyrtiofyra (444: —)

kronor, så länge hon lever ogift och är i fattiga omständigheter».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av i ärendet tillgängliga handlingar inhämtas, att Nils Petter Nilsson,

som avled den 23 september 1927, varit anställd vid statens järnvägar från

och med den 22 januari 1899 till sin död, därav såsom målare under tiden

22 januari 1899—15 maj 1900, såsom e. o. verkstadsförman under tiden

16 maj 1900—31 mars 1909 samt såsom e. o. verkstadsmästare under tiden

1 april 1909—23 september 1927; samt att hans änka Anna Nilsson, född

Sjöström den 23 augusti 1862 och alltså 66 år gammal, är medellös och

saknar anhöriga, som i nämnvärd mån kunna bidraga till hennes

uppehälle.

Utskottet, som biträder förslaget om årligt understöd åt änkan Nilsson

med i motionen ifrågasatt belopp, hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 4, må medgiva, att e. o. verkstadsmästaren Nils

Petter Nilssons änka Anna Nilsson, född Sjöström, må

från och med den 1 januari 1929 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av

444 kronor.

Ang.

årligt understöd

åt e. o.

verkstadsmästaren

N. P. Nilssons

änka.

Utskottet.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

45:o.

Ang. I en inom andra kammaren väckt motion nr 15 har herr Höglund i

ttod^änkor Göteborg hemställt, »att riksdagen måtte bevilja envar av i Göteborg boefter

vissa vid satta änkorna Emma Charlotta Jonsson, född Andersdotter, Matilda Vilvägar^nstäil

Helmina Bengtsson, född Petterson, Emma Andersson, född Bjurström,

da personer. Betty Olsson, född Andersdotter, och Albertina Jansson, född Larsson, ett

årligt understöd av 384 kronor att utgå från och med den 1 januari 1929

under deras återstående livstid, så länge de förbliva i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande de skäl, som av motionären åberopats till stöd för förslaget

i fråga, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas i förevarande ärenden huvudsakligen

följande:

Verkstadsarbetaren August Jonsson, född den 6 januari 1848, var anställd

såsom filare vid statens järnvägars verkstad i Göteborg från den 21 november

1874 till den 1 mars 1918, då han avgick med pension. Han avled

den 14 mars 1922, efterlämnande änka Emma Charlotta Jonsson, född

Andersdotter den 22 september 1862 och alltså 66 år gammal, samt en dotter.

Boet efter mannen utvisade en behållning av 1,719 kronor 82 öre. Änkan

är enligt läkarintyg på grund av vissa sjukdomar oförmögen till arbete och

vårdas i hemmet av sin dotter.

Verkstadsarbetaren Jakob Leopold Bengtsson, född den 31 mars 1865,

var anställd såsom järnarbetare vid statens järnvägars verkstad i Göteborg

från den 2 oktober 1888 till sin död den 29 januari 1928. Hans änka

Matilda Vilhelmina Bengtsson, född Peterson den 19 juli 1866 och alltså

62 år gammal, är enligt läkares intyg oförmögen att genom eget arbete försörja

sig samt enligt intyg från vederbörande pastorsämbete medellös. I

boet efter mannen förefanns icke någon behållning.

Verkstadsarbetaren Anders Gustaf Andersson, född den 9 december 1857,

var anställd såsom snickare vid statens järnvägars huvudverkstad i Göteborg

från den 2 september 1884 till den 1 januari 1923. Han avled den

1 augusti 1928 och efterlämnade vid sin död änka Emma Andersson, född

Bjurström den 19 maj 1859 och alltså nära 70 år gammal. Änkan är på

grund av ålderssvaghet oförmögen att genom eget arbete försörja sig. I boet

efter mannen förefanns icke någon behållning.

Verkstadsarbetaren Per Olsson, född den 26 oktober 1845, var anställd

som timmerman vid statens järnvägars huvudverkstäder i Göteborg från

den 4 december 1875 till den 1 mars 1918, då han avgick med pension.

Han avled den 5 november 1925, efterlämnande änka Betty Olsson, född

Andersdotter den 31 augusti 1853 och alltså nu 75 år gammal. I boet efter

mannen förefanns icke någon behållning.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

71

Verkstadsarbetaren Anton Jansson, född den 25 februari 1860, var anställd

som sågare vid statens järnvägars huvudverkstad i Göteborg från den

30 september 1889 till den 1 mars 1922, då han avgick med pension. Han

avled den 18 november 1924. Hans änka Albertina Jansson, född Larsson

den 27 juni 1864 och alltså nära 65 år gammal, är enligt läkarintyg på

grund av sjukdom förhindrad att utföra tyngre eller mera ansträngande

arbete. Behållningen i boet efter mannen uppgick till 182 kronor 28 öre.

Beträffande de i motionen avsedda personerna synes av handlingarna

framgå, att de sakna anhöriga, vilka i nämnvärd mån kunna draga försorg

om deras uppehälle.

De omständigheter, som i förevarande fall åberopats, göra det enligt utskottets

mening billigt, att understöd av statsmedel beredas ifrågavarande

änkor. Understöden, vilka synas böra utgå av trafikmedel, torde på sätt i

motionen föreslagits böra bestämmas till 384 kronor årligen för envar av

änkorna samt utgå från och med ingången av år 1929.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 15,

må medgiva, att envar av verkstadsarbetarna August

Jonssons änka Emma Charlotta Jonsson, född Andersdotter,

Jakob Leopold Bengtssons änka Matilda Vilhelmina

Bengtsson, född Peterson, Anders Gustaf Anderssons

änka Emma Andersson, född Bjurström, Per Olssons

änka Betty Olsson, född Andersdotter samt Anton

Janssons änka Albertina Jansson, född Larsson, må från

och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

46:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 16 har herr Blomquist hemställt,

»att riksdagen måtte bevilja en var i Alvesta bosatta änkorna Eva

Lindgren, född Magnusson, och Anna Sofia Jonasson, född Svensson, ett

årligt understöd av trehundraåttiofyra (384) kronor, att utgå under deras

återstående livstid, så länge de förbliva i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas huvudsakligen följande:

E. o. vagn- och stallkarlen Sven Magnus Lindgren, född den 23 november

1849, var anställd vid statens järnvägar från den 1 november 1878 till den

1 mars 1918, då han erhöll avsked med pension. Han avled den 27 augusti

1927, efterlämnande änka Eva Lindgren, född Magnusson den 16 oktober

Utskottet.

Ang.

årliga understöd

åt två

änkor efter

e. o. vagnoch

stallkarlar

vid

statens järnvägar.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt verkstadsarbetaren

F. H.

Svenssons

minderåriga

barn.

1857 och alltså 71 år gammal. Änkan är medellös och saknar anhöriga,

som kunna försörja henne.

E. o. vagn- och stallkarlen Frans Gustaf Jonasson, född den 11 augusti

1858, var anställd vid statens järnvägar från den 1 april 1902 till den 1

september 1921, då han erhöll avsked med pension. Han avled den 22 juni

1926. Hans änka Anna Sofia Jonasson, född Svensson den 4 maj 1858 och

alltså omkring 71 år gammal, är medellös och saknar anhöriga, som i

nämnvärd mån kunna bidraga till hennes uppehälle.

Enligt utskottets mening synas jämväl i nu förevarande fall omständigheterna

vara sådana, att årliga understöd å 384 kronor höra beviljas av

riksdagen.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 16, må medgiva, att vardera av förra e. o. vagn- och

stallkarlarna Sven Magnus Lindgrens änka Eva Lindgren,

född Magnusson, och Frans Gustaf Jonassons änka

Anna Sofia Jonasson, född Svensson, må från och med

den 1 januari 1929 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel

uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

47:o.

I en inom andra kammaren av herr Höglund i Göteborg under nr 18

väckt motion hemställes, »att riksdagen måtte bevilja ett var av avlidne

filaren vid statens järnvägar Frans Herman Svenssons barn sonen Folke

och döttrarna Birgit Viola, Gerd Maria och Lisa Adele ett årligt understöd

av 100 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1929».

Beträffande motiveringen för motionärens ifrågavarande förslag får utskottet

hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att verkstadsarbetaren Frans Herman

Svensson, född den 12 juni 1890, varit anställd som filare vid statens

järnvägars huvudverkstad i Göteborg från den 17 februari 1919 till sin

död den 2 februari 1927; att han efterlämnat, förutom änka, Berta Kristina

Svensson, född Olsson den 28 juli 1883 och alltså 45 år gammal, fyra barn,

Folke, Britt Viola, Gerd Maria och Lisa Adele, födda respektive den 20

juli 1918, den 16 december 1919, den 12 juni 1921 och den 6 september

1923; att änkan är anställd som städerska vid statens järnvägar och härför

åtnjöt en inkomst under år 1928 av 925 kronor; samt att i boet efter mannen

icke förefanns någon behållning.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

73

Med hänsyn till de omständigheter, som i ärendet åberopats, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka, att, oaktat Svensson endast under jämförelsevis

kort tid, 8 år, varit anställd i statens tjänst, understöd tillerkännes hans

efterlevande i form av uppfostringsbidrag till makarnas minderåriga barn.

Ifråga om storleken av dessa understöd vill utskottet förorda ett belopp av

96 kronor till vart och ett av barnen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 18, må medgiva, att vart och ett av avlidne verkstadsarbetaren

Frans Herman Svenssons och hans änka

Berta Kristina Svenssons, född Olsson, minderåriga

barn Folke, Britt Viola, Gerd Maria och Lisa Adéle

må från och med den 1 januari 1929 till och med utgången

av det kalenderår, under vilket barnet uppnår

18 års ålder, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd

av 96 kronor.

48:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 36 hava herrar Fast och

Andersson i Löbbo hemställt, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna stationskarlsänkan

Anna Maria Karlsson från Nässjö ett årligt understöd av

384 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1929 under hennes återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga tillåter sig utskottet hänvisa

till motionen jämte därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carl Johan Karlsson varit anställd

i statens järnvägars tjänst såsom e. o. bromsare under tiden 1 juli

1883—1 januari 1916, då han befordrats till e. o. stationskarl, vilken befattning

han innehaft till sin död den 18 oktober 1918; samt att hans änka

Anna Maria Karlsson, född Källström den 21 april 1867 och alltså 62 år

gammal, är medellös och saknar anhöriga, som i nämnvärd grad kunna

bidraga till hennes uppehälle.

Med hänsyn till e. o. stationskarlen Karlssons långvariga anställning i

statens järnvägars tjänst och övriga i ärendet föreliggande omständigheter

finner utskottet billigt, att understöd av statsmedel beviljas Karlssons efterlämnade

änka, och har utskottet icke funnit anledning till erinran mot vad

motionärerna i sådant avseende föreslagit.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II:

36, må medgiva, att e. o. stationskarlen Carl Johan

Karlssons änka Anna Maria Karlsson, född Källström,

må från och med den 1 januari 1929 under sin åter
-

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt e. o.

stationskarlen

C. J. Karlssons

änka.

Utskottet~

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

stående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd

av 384 kronor.

49:o.

Ang.

årligt understöd

åt omlastaren

A.

JohanssonRydbergs

änka.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 43 har herr Höglund i

Göteborg hemställt, »att riksdagen måtte bevilja änkan efter avlidne omlastaren

vid statens järnvägar Axel Johansson-Rydberg, Ida Karolina, född

Johansdotter Thor, ett årligt understöd av 384 kronor, att utgå så länge

hon befinner sig i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Axel Johansson-Rydberg, som

avled den 21 augusti 1920, antagits vid statens järnvägar i tillfällig tjänst

såsom omlastare den 1 februari 1907 och i stadigvarande tjänst såsom omlastare

den 1 september 1919, vilken befattning han innehaft till sin död;

att han vid sitt frånfälle efterlämnat, förutom änka Ida Karolina Rydberg,

född Johansdotter Thor den 5 september 1878 och alltså nu 50 år gammal,

fyra barn, av vilka ett, sonen Gert Karl Gunnar, är fött den 4 juni 1914;

att de vuxna barnen icke äro i den ställning, att de kunna bidraga till moderns

försörjning; samt att änkan är medellös.

I motionen har såsom stöd för det framställda förslaget anförts bland

annat följande:

»Under arbete å statens järnvägar den 16 oktober 1917 ådrog sig omlastaren

vid nämnda järnvägar Axel Johansson-Rydberg sådan skada, att

den sjukdom, varav han den 21 augusti 1920 avled, enligt av järnvägsläkaren

den 25 oktober 1928 utfärdat intyg, var en följd av den ådragna

skadan. Enligt förefintlig rapport rörande olycksfallet erhöll Rydberg vid

omlastningsarbete ett så kraftigt slag i bröstet av veven till en kolkran, att

blodhostning härav uppstod, och från vilken sjukdom han aldrig återvann

full hälsa. Någon livränta eller understöd från statens järnvägar utgår

icke till änkan Rydberg. Då mera än 10 år förflutit från det olyckan

timade, är kravet på skadestånd preskriberat.»

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört riksförsäkringsanstalten och

järnvägsstyrelsen.

Riksförsäkringsanstalten anför följande:

Vid tiden för det Axel Johansson-Rydberg den 16 oktober 1917 övergångna

olycksfallet var lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete av den 5 juli 1901 gällande. Denna lag omfattade, bland annat,

den verksamhet, järnvägstrafik, vari uppgivna olycksfallet synes hava inträffat.

Jämlikt 4 §, 3:o, i nämnda lag skall, om olycksfallet inom två år medfört

döden, till änka, när äktenskapet slutits före olycksfallet, utgivas en

årlig livränta av 120 kronor från dödsfallet, så länge änkan lever ogift.

Krav om sådan ersättning skall enligt 13 § i lagen, vid äventyr av talans

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2(1. 75

förlust, mot arbetsgivare anhängiggöras inom två år från det döden inträdde.

Enligt kungörelse den 10 juni 1921 (nr 410) äger änka efter arbetare, som

genom olycksfall i statens tjänst ljutit döden, från och med år 1921 uppbära

tilläggsersättning, motsvarande 125 procent av livräntans belopp. Dylik

tilläggsersättning hade tidigare enligt kungörelse den 28 juni 1918 (nr 522)

utgått med 75 procent av livräntans belopp.

Johansson-Rydberg avled först den 21 augusti 1920, och krav om ersättning

i anledning av dödsfallet synes icke hava framställts inom ovan angivna

tid av två år därefter. Även om döden förorsakats av det uppgivna

olycksfallet — något som riksförsäkringsanstalten med stöd av den utredning,

som föreligger, icke med säkerhet kan bedöma — skulle den avlidnes

änka alltså icke ägt utbekomma livränta enligt ifrågavarande lag.

Järnvägsstyrelsen anför följande:

Enligt de principer efter vilka riksdagen hittills beviljat understöd till

änka efter icke pensionsberättigad tjänstehavare har såsom förutsättning

för understödets tilldelande gällt, bland annat, att änkan på grund av ålder

eller sjuklighet varit oförmögen till arbete.

Änkan Rydberg är endast omkring 50 år gammal och torde sålunda icke

på grund av sin ålder vara i avsevärd mån hindrad att genom eget arbete

bidraga till sin försörjning.

Så vitt av handlingarna i ärendet framgår, torde hon icke heller vara

arbetsoförmögen på grund av sjuklighet.

I motionen har såsom särskilt skäl för bifall till densamma framhållits, att

mannen Rydberg avlidit på grund av sjukdom, som han skulle hava ådragit

sig i samband med olycksfall i tjänsten. Då — såsom framgår av ett av riksförsäkringsanstalten

i ärendet avgivet utlåtande — det icke är möjligt med

ledning av tillgängliga handlingar avgöra, huruvida Rydbergs död förorsakats

av olycksfall i arbete, torde hänsyn icke kunna tagas till åberopade

förhållanden.

På grund av det anförda finner sig styrelsen förhindrad tillstyrka, att

änkan Rydberg tilldelas understöd för egen del.

I betraktande av Rydbergs relativt långa anställningstid vid statens järnvägar

vill styrelsen däremot icke motsätta sig, att det yngsta av Rydbergs

efterlämnade barn av riksdagen tilldelas något understöd i form av uppfostringsbidrag

intill dess det uppnått 18 års ålder. Beloppet av ett sådant

understöd synes styrelsen skäligen kunna bestämmas till 120 kronor för är.

Statskontoret har för egen del framhållit, att omständigheterna i detta

fall knappast syntes böra föranleda till annan åtgärd än, såsom järnvägsstyrelsen

ifrågasatt, till beredande av understöd åt änkan Rydbergs yngsta

barn, sonen Gert Karl Gunnar, till belopp av 120 kronor årligen intill utgången

av det kalenderår, varunder han uppnådde 18 års ålder. Understödet

syntes böra utgå från ingången av år 1929 och bestridas av trafikmedel.

Av utredningen i ärendet framgår, att Rydbergs anställning i statens

järnvägars tjänst endast uppgått till omkring 12 år, samt att hans efterlevande

änka icke på grund av sjuklighet är arbetsoförmögen. Vid sådana

förhållanden synes enligt utskottets mening understöd åt änkan icke böra

ifrågakomma. Icke heller finner utskottet vad i motionen anförts rörande

Utskottet.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

årligt understöd

åt e. o.

lokreparatören

0. Svenssons

änka.

Utskottet.

orsaken till mannens död kunna — med hänsyn till vad riksförsäkringsanstalten

framhållit — läggas till grund för beviljande av dylikt understöd.

I betraktande av här föreliggande ömmande omständigheter har

emellertid utskottet icke velat motsätta sig, att, såsom järnvägsstyrelsen och

statskontoret föreslagit, änkan Rydbergs minderårige son Gert Karl Gunnar

beredes årligt understöd i form av uppfostringsbidrag till belopp av 120

kronor, att utgå av trafikmedel intill utgången av det kalenderår, varunder

han uppnår 18 års ålder.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 43, må medgiva, att avlidne omlastaren Axel Johansson-Rydbergs

och hans änka Ida Karolina Rydbergs,

född Johansdotter Thor, minderårige son Gert Karl

Gunnar må från och med den 1 januari 1929 till och

med utgången av det kalenderår, under vilket barnet

uppnår 18 års ålder, av trafikmedel uppbära ett årligt

understöd av 120 kronor.

50:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 45 har herr B or g gr en hemställt,

»att riksdagen måtte tillerkänna avlidne lokreparatören Olof Svenssons

efterlevande änka ett årligt understöd av 384 kronor att utgå från den

1 januari 1929 under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen jämte därvid

fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olof Svensson, född den 1 december

1857, varit anställd vid statens järnvägar såsom verkstadsarbetare

under tiden 2 november 1889 — 1 oktober 1905 och därefter som e. o. lokreparatör

till den 1 april 1921, då han erhöll avsked med pension; att han

avled den 15 juli 1924, efterlämnande, förutom änka Johanna Maria Svensson,

född Möller den 3 april 1866 och alltså 63 år gammal, tre vuxna barn;

att änkan på grund av grön starr på båda ögonen lider av avsevärd nedsättning

i arbetsförmågan; att boet efter mannen utvisat en behållning av

11,102 kronor 50 öre, vari ingått en till 9,000 kronor taxerad fastighet, vilken

sedermera försålts för 12,000 kronor; samt att änkan, enligt vad som

vitsordats av fattigvårdsstyrelsens ordförande i Ängelholm, nu förfogar över

omkring 2,000 kronor och är att betrakta såsom mindre bemedlad.

Med hänsyn till de omständigheter, som nu i förevarande fall åberopats,

finner utskottet sig böra tillstyrka, att änkan Svensson tillerkännes något

understöd av statsmedel. Detta understöd torde emellertid, då änkan icke

är helt medellös, icke böra fastställas till högre belopp än 324 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 77

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 45, må medgiva, att e. o. lokreparatören Olof Svenssons

änka Johanna Maria Svensson, född Möller, må

från och med den 1 januari 1929 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av

324 kronor.

51:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 47 har herr Andersson i

Katrineholm hemställt, »att riksdagen måtte medgiva, att änkan efter avlidne

e. o. vagn- och stallkarlen A. W. Tornberg, Alma Tornberg, Katrineholm,

må från och med innevarande års början under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, få uppbära en

årlig pension av 384 kronor».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att e. o. vagn- och stallkarlen Anders

Wilhelm Tornberg varit anställd hos statens järnvägar från den 1 februari

1876 till den 1 mars 1918, då han erhöll avsked med pension; att han

avlidit den 19 maj 1926 och efterlämnat, förutom änka Alma Antonia

Tornberg, född Lövgren den 2 september 1851 och alltså 77 år gammal,

två döttrar, vilka emellertid äro ur stånd att lämna bidrag till modems

uppehälle; samt att änkan är medellös.

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka, att ett årligt understöd beredes

änkan Tornberg till belopp, som av motionären föreslagits. Understödet

synes böra utgå från ingången av år 1929 och bestridas av trafikmedel.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 47,

må medgiva, att e. o. vagn- och stallkarlen Anders

Wilhelm Tornbergs änka Alma Antonia Tornberg, född

Lövgren, må från och med den 1 januari 1929 under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt

understöd av 384 kronor.

52:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 76 har herr Lundquist i

Rotebro hemställt, »att riksdagen måtte medgiva att till avlidne ritaren vid

statens järnvägar Carl Axel Lillieskölds efterlämnade änka Elin Lilliesköld,

Råsunda, må utgå ett årligt understöd av 600 kronor».

Ang.

årligt understöd

åt e. o.

vagn- och

stallkarlen A.

W. Tornbergs

änka.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt ritaren

C. A. LiUieskölds

änka.

s. 78 Kontrollera mot PDF

TJtskottet.

78 Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga får utskottet hänvisa till

motionen jämte därvid fogad bilaga.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carl Axel Lilliesköld, som var

född den 23 juni 1848, varit anställd vid statens järnvägar såsom extra

ritare under åren 1876—1878 och såsom ordinarie ritare under tiden 1

januari 1879—30 september 1915, då han erhöll avsked med pension; att

han den 30 maj 1915 vid en ålder av nära 67 år ingått äktenskap; att han

avlidit den 6 maj 1925, efterlämnande änka Elin Lilliesköld, född Bydén

den 31 januari 1867 och alltså 62 år gammal; samt att änkan enligt vad

som intygats av vederbörande pastorsämbete är i behov av hjälp.

Enligt § 6 i reglementet för statens järnvägars änke- och pupillkassa skall

äktenskap, på grund varav anspråk å pension från kassan framställes, vara

ingånget före delägarens avskedstagande och innan han fyllt 50 år. Dock

må den, som ingår äktenskap efter uppnådda 50 år och fortfarande är anställd

i ordinarie tjänst vid statens järnvägar, kunna såsom delägare förvärva

pensionsrätt för sina efterlevande, så framt han till kassan erlägger

avgifter, motsvarande fulla värdet av sådan förmån, därvid vederbörlig hänsyn

skall tagas till av honom förut till kassan inbetalda avgifter.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen ingingo makarna Lilliesköld

äktenskap, efter det mannen fyllt 50 år, men då han därvid fortfarande

var anställd i ordinarie tjänst vid statens järnvägar, hade han ägt

rätt att mot erläggande av stadgade avgifter förvärva pensionsrätt i kassan

för änkan. Han underlät emellertid att göra detta, och i följd därav äger

änkan Lilliesköld icke åtnjuta pension från nämnda kassa. Enligt vad utskottet

inhämtat, belöpte sig ifrågavarande avgifter till 1,555 kronor 85 öre.

Utskottet har under punkten 43 här ovan uttalat betänkligheter mot beviljande

av pension av statsmedel åt änka efter ordinarie befattningshavare

vid statens järnvägar, vilken ingått äktenskap efter avgång ur tjänsten, och

till följd därav saknat pensionsrätt i statens järnvägars änke- och pupillkassa.

I nu förevarande fall har visserligen äktenskapet slutits, under det

mannen fortfarande varit i tjänst men endast några månader, innan han

efter uppnådd pensionsålder erhöll avsked från sin befattning. Vid sådant

förhållande finner utskottet icke anledning att beträffande nu förevarande

framställning intaga en annan ståndpunkt än den utskottet intagit i fråga

om den ovan under punkten 43 omförmälda framställningen. Utskottet

anser sig alltså böra avstyrka bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 76 icke må till någon riks
dagens

åtgärd föranleda.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

79

53:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 77 har herr Lundquist i

Ro tebro hemställt, »att riksdagen måtte medgiva, att till avlidne ritaren

vid statens järnvägsbyggnader Hjalmar Styrbjörn Flodérus’ änka må utbetalas

ett understöd av 500 kronor om året samt till vart och ett av barnen

intill dess de uppnått en levnadsålder av 18 år ett understöd av 200 kronor

om året».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av motionen med däri åberopade handlingar framgår, att Hjalmar Styrbjörn

Flodérus, som avled den 22 oktober 1928, varit anställd såsom ritbiträde

vid Porjus kraftverksbyggnad från och med den 1 oktober 1911 till

och med den 31 augusti 1916 och såsom ritare vid statens järnvägsbyggnader

under tiden från och med den 1 september 1916 till sin död; att han

efterlämnat, förutom änka Annie Ulrika Flodérus, född Nyberg den 28 juli

1888 och alltså 40 år gammal, fyra barn, Sigrid, Björn Gustaf Uno, Hjalmar

Tore och Hans Åke, födda respektive den 22 februari 1915, den 28 februari

1917, den 5 juli 1920 och den 3 april 1922; samt att behållningen i boet

efter mannen uppgick till 3,236 kronor 50 öre.

Utskottet vill erinra, att järnvägsstyrelsen i sitt ovanberörda utlåtande

över statskontorets den 12 november 1928 framlagda utredning rörande riktlinjer

för beviljande av understöd av statsmedel åt efterlevande efter vissa

statsanställda uttalat såsom sin uppfattning, att efterlevande till tjänstemän

vid statens järnvägsbyggnader ej syntes böra ifrågakomma till erhållande

av dylikt understöd. Nämnda tjänstemän åtnjöte nämligen i form av högre

avlöning än motsvarande tjänstemän vid statens järnvägar ersättning för

att de ej ägde medlemskap i statens järnvägars änke- och pupillkassa och

vore därför i tillfälle att exempelvis genom försäkringar skydda sina efterlevande.

Enligt utskottets mening synas goda skäl vara anförda för den

av järnvägsstyrelsen uttalade uppfattningen.

På sätt framgår av utredningen rörande den i nu föreliggande motion

gjorda framställningen om understöd åt ritaren Flodérus’ efterlevande, har

Flodérus’ statsanställning huvudsakligen och under senare delen av anställningstiden

varit förlagd till statens järnvägsbyggnader. Med hänsyn härtill

har utskottet, i anslutning till järnvägsstyrelsens ovan omförmälda uttalande,

ansett sig böra avstyrka bifall till den ifrågavarande motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 77 icke må till någon riks
dagens

åtgärd föranleda.

Ang.

årliga understöd

åt ritaren

Hjalmar

S. Flodérus?

änka och

minderåriga

barn.

Utskottet.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

54:o.

Ang. I en inom andra kammaren väckt motion nr 80 har herr Bäcklund hem
årligt

under- , .

stöd åt e. o. ställt, »att riksdagen matte medgiva, att förre e. o. stationskarlen vid statens

statumsicarien järnvägar i Töreboda Per Johan Källmans änka, Anna-Lisa Källman, född

niani änka. Johansson, må från och med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, uppbära en årlig pension av 384 kronor».

Beträffande motiveringen för yrkandet anhåller utskottet att få hänvisa

till motionen.

Av motionen jämte tillgängliga handlingar inhämtas, att Per Johan Källman,

som avled den 6 april 1928, varit anställd i Svea livgarde under åren

1880—1889, vid statens järnvägars banavdelning från den 1 maj 1900 till

hösten 1902 och därefter vid trafikavdelningen, där han den 15 januari

1903 antagits till e. o. stationskarl, vilken befattning han innehaft till den

31 oktober 1921, då han avgick med pension; att hans efterlämnade änka

Anna-Lisa Källman, född Johansson den 13 augusti 1858 och alltså 70 år

gammal, endast äger en liten, ej taxerad stugebyggnad, innehållande ett rum

och kök; samt att hon på grund av sjukdom och ålderdomssvaghet är oförmögen

till arbete.

utskottet. Utskottet, som biträder förslaget om årligt understöd åt änkan Källman

med i motionen föreslaget belopp, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 80,

må medgiva, att förre e. o. stationskarlen Per Johan

Källmans änka Anna-Lisa Källman, född Johansson,

må från och med den 1 januari 1929 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd

av 384 kronor.

55:o.

Ang. I en inom andra kammaren väckt motion nr 156 har herr Dahlén hem
SfÄ

»att riksdagen måtte bevilja avlidne banarbetaren Johan Roséns änka

arbetaren Anna Matilda Rosén i Svartöstaden, Luleå, ett årligt understöd att utgå

änka under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Johan Rosén, född den 10 augusti

1859, innehaft oavbruten anställning såsom stadigvarande banarbetare vid

statens järnvägars 24:e bansektion från och med den 5 november 1904 till

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

81

sin död den 6 augusti 1923; samt att hans änka Anna Matilda Rosén, född

Strandberg den 18 april 1863 och alltså 66 år gammal, är medellös och

synes sakna anhöriga, som i nämnvärd grad kunna bidraga till hennes

uppehälle.

De omständigheter, som i motionen åberopats, göra det enligt utskottets

mening billigt, att staten i förevarande fall träder hjälpande emellan. Detta

synes böra ske genom beviljande åt änkan Rosén av ett understöd under

hennes återstående livstid till belopp av 384 kronor årligen. Understödet,

vilket torde höra utgå från och med den 1 januari 1929, lärer böra anvisas

av trafikmedel.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

11:156, må medgiva, att banarbetaren Johan Roséns

änka Anna Matilda Rosén, född Strandberg, må från

och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av

trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

56:o.

I en inom andra kammaren av herr Dahlén väckt motion nr 157 har

hemställts, »att riksdagen måtte bevilja verkstadsarbetaren August Julius

Eklunds änka, Anna Helena Eklund, född Berg, i Skurholmsstaden, Luleå,

ett årligt understöd att utgå från 1 januari i år och så länge hon är i livet».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att August Julius Eklund, som

avled den 27 september 1927, varit anställd såsom verkstadsarbetare vid

statens järnvägar från och med den 1 april 1907 till den 1 januari 1925,

då han erhöll avsked med pension; samt att hans efterlämnade änka Anna

Helena Eklund, född Berg den 25 februari 1858 och sålunda 71 år gammal,

är medellös och synes sakna anhöriga, som i nämnvärd grad kunna draga

försorg om hennes uppehälle.

Då skäl synas föreligga för beviljande av understöd i förevarande fall,

vill utskottet förorda, att änkan Eklund tilldelas ett årligt understödsbelopp

av 384 kronor, att av trafikmedel utgå från och med den 1 januari

1929.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion, må

medgiva, att förre verkstadsarbetaren August Julius

Eklunds änka Anna Helena Eklund, född Berg, må

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 18 häft. (Nr 26.)

TJtskottet.

Ang.

årligt understöd

åt verkstadsarbetaren

A. J. Eklunds

änka.

Utskottet.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

årligt understöd

åt filaren

C. A. Grahns

minderårige

son.

JJt8kottet.

från och med den 1 januari 1929 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av

384 kronor.

57:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 158 har herr Dahlén hemställt,

»att riksdagen måtte bevilja filaren vid statens järnvägar Karl Aug.

Grahns änka Klara Josefina Grahn, född Renberg, i Luleå en förhöjning

av hennes utgående pension på grund av försörjningsplikten av hennes

minderårige son Per Artur, född den 23 april 1918, samt att denna förhöjning

måtte få räknas från 1 januari 1927».

I motionen erinras, att 1927 års riksdag, i anledning av en inom andra

kammaren av herr Samuelsson väckt motion nr 60, tillerkände filaren Carl

August Grahns änka Klara Josefina Grahn, född Renberg, ett årligt understöd

av 384 kronor, att utgå av trafikmedel från och med den 1 januari

1927 under hennes återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt dåvarande

änkestånd. I motionen anföres vidare, att i det pensionsbetyg, som låg till

grund för pensionen, genom förbiseende icke upptagits änkans minderårige

son Per Artur, född den 23 april 1918.

Bland de handlingar, som — utöver de vid motionen fogade bilagorna —

ställts till bankoutskottets förfogande vid behandlingen av den år 1927

väckta motionen, ingick ett åldersbetyg för änkan Grahn, vilket även innehöll

uppgift å samtliga hennes barn, bland vilka ett, Per Artur, var minderårigt.

Utskottets beslut att tillstyrka understöd åt änkan Grahn fattades

sålunda, såsom ock framgår av det i ärendet avgivna utlåtandet nr 38,

punkt 59, med hänsyn tagen jämväl till den omständigheten, att änkan hade

att draga försorg om ett minderårigt barn. Vid sådant förhållande saknar

utskottet anledning att tillstyrka bifall till det nu väckta förslaget om förhöjning

av det utav 1927 års riksdag beviljade understödet till änkan Grahn.

Utskottet vill erinra, att tillägg till änkepension i form av uppfostringsbidrag

till minderåriga barn av riksdagen plägat efter prövning i varje

särskilt fall beviljas endast där synnerligen ömmande omständigheter förelegat.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 158 icke må till någon riks
dagens

åtgärd föranleda.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Ban]$out$kottets utlåtande Nr 26.

83

58:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 159 har herr Dahlén hemställt,

»att riksdagen måtte bevilja änkan Johanna Maria Sundvall, född

den 19 mars 1871, ett årligt understöd att utgå under hennes återstående

livstid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Nils Robert Sundvall, född den

2 december 1864, innehaft anställning såsom stadigvarande banarbetare vid

statens järnvägars 24:e bansektion från år 1904 till och med den 26 januari

1921, då han avled; samt att hans änka Johanna Maria Sundvall, född

Svensdotter den 19 mars 1871 och alltså 58 år gammal, intygats vara medellös

och tidvis hava åtnjutit understöd från fattigvården.

Av handlingarna i ärendet framgår visserligen att änkan Sundvall kommit

i åtnjutande av kommunalt understöd, men uppgift saknas rörande

storleken av detta understöd. Vid sådant förhållande och då den av motionären

i övrigt förebragta utredningen icke möjliggjort för utskottet att

bedöma änkans ekonomiska ställning, har utskottet ansett sig böra avstyrka

bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 159 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

59:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 165 har herr Nilsson i

Örebro hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att till änkan Eva Lotta

Wallin må utgå ett årligt understöd av 444 kronor».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid

fogad bilaga.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Erik Oskar Wallin varit anställd

vid statens järnvägar såsom e. o. maskin- och pannskötare under tiden 7

maj 1906—30 juni 1921 och såsom e. o. förste reparatör från och med den

1 juli 1921 till sin död den 3 februari 1927; samt att hans änka Eva

Lotta Wallin, född Strömberg den 8 mars 1863 och alltså 66 år gammal,

är obemedlad och synes sakna anhöriga, som i nämnvärd grad kunna bidraga

till hennes försörjning.

Med hänsyn till vad i motionen framhållits har utskottet funnit sig böra

tillstyrka, att ett årligt understöd av statsmedel beviljas e. o. förste repara
-

Ång.

årligt understöd

åt banarbetaren

N. R. Sundvalls

änka.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt e. o.

förste reparatören

E. O.

TFallins änka.

Utskottet.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

årligt understöd

åt järnvägsarbetaren

J. F. Svenssons

änka.

Utskottet.

tören Wallins efterlevande änka. Understödet torde, i enlighet med vad

som i liknande fall plägat ske, böra bestämmas till 384 kronor.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 165, må medgiva, att e. o. förste reparatören Erik

Oskar Wallins änka Eva Lotta Wallin, född Strömberg,

må från och med den 1 januari 1929 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av 384 kronor.

60:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 166 bar herr Nilsson i

Örebro hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att till änkan Karolina

Svensson må utgå ett årligt understöd av 300 kronor.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att järnvägsarbetaren Johan Fredrik

Svensson varit anställd vid statens järnvägsbyggnader under åren 1882—

1893, 1898—1903 och 1910—30 april 1925, då han avgick med pension; att

han avled den 8 augusti 1928, efterlämnande änka Karolina Svensson, född

Palm den 1 oktober 1869 och alltså 59 år gammal; samt att änkan är

medellös och saknar anhöriga, som i nämnvärd grad kunna bidraga till

hennes uppehälle.

Utskottet vill erinra, att järnvägsstyrelsen i sitt under punkten 1 i det

föregående berörda utlåtande i fråga om riktlinjerna för beviljande av

understöd av statsmedel åt efterlevande efter vissa statsanställda uttalat

beträffande understöds verksamhetens omfattning, att byggnadsarbetare vid

statens järnvägsbyggnader på grund av sin lösa anställningsform icke syntes

böra medtagas. Styrelsen hade ock i förekommande fall avstyrkt framställningar

om pension åt änkor efter dylika anställningshavare; och hade sådan

förmån ej heller hittills beviljats.

Utskottet, som delar den av järnvägsstyrelsen sålunda uttalade uppfattningen,

bar funnit sig böra avstyrka bifall till den nu föreliggande motionen

om understöd åt arbetaren vid statens järnvägsbyggnader Johan Fredrik

Svenssons änka.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 166 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

85

61:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 170 har herr Hedvall hem- Ang.

ställt, att riksdagen måtte besluta att tilldela kontoristen J. A. T. Ströms å*llfa under''

0 . . stöd åt konto
bada

mmderariga barn Maj Gunvor Anna, född den 6 april 1922, och Lars risten j. a.

Gunnar, född den 14 februari 1924, en årlig pension av 150 kronor vardera. T: ftr°ms

. , mmderariga

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen. barn.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas, att Johan August Ture

Ström, född den 18 oktober 1891, antagits i statens järnvägars tjänst såsom

extra kontorist den 21 juni 1907, såsom extra ordinarie banvakt den 1 december

1915, såsom ordinarie banvakt den 1 januari 1916 och befordrats

den 1 januari 1918 till fast anställd kontorist vid statens järnvägsbyggnader,

där han tjänstgjorde till sin död den 8 oktober 1927; att han efterlämnat,

förutom änka Margareta Kristina Ström, född Olsson den 5 december

1900 och alltså 28 år gammal, två barn Maj Gunvor Anna, född den

6 april 1922, och Lars Gunnar, född den 14 februari 1924; att änkan, som

är medellös, vid läkarundersökning företett symptom å ett lindrigt hjärtfel

men i övrigt befunnits frisk samt fri från kroppsliga fel och lyten; samt

att behållningen i boet efter mannen uppgick till 1,471 kronor 70 öre.

Med hänsyn till de omständigheter, som i förevarande fall åberopats, utskottet.

anser sig utskottet böra tillstyrka motionärens förslag, att Ströms minderåriga

barn tillerkännas något understöd av statsmedel. Vad beträffar storleken

av ifrågavarande understöd har utskottet ansett desamma böra fastställas

till 120 kronor för vartdera barnet, att utgå från och med den 1

januari 1929 till och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår

18 års ålder.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

11:170, må medgiva, att vartdera av avlidne kontoristen

Johan August Ture Ströms och hans änka Margareta

Kristina Ströms, född Olsson, minderåriga barn Maj

Gunvor Anna och Lars Gunnar må från och med den

1 januari 1929 till och med utgången av det kalenderår,

under vilket barnet uppnår 18 års ålder, av trafikmedel

uppbära ett årligt understöd av 120 kronor.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

årligt understöd

åt star

tionsskrivaren

C. A. Sjöcronas

änka.

Utskottet.

Ang.

årliga understöd

åt vissa

änkor efter

befattningshavare

vid

statens järnvägar

och

statens järnvägsbyggnader.

62:o.

I en inom andra kammaren av herr Lundquist i Rotebro väckt motion

nr 172 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att till änkefru Ellenor

Sjöcrona må utgå ett årligt understöd av 500 kronor».

Beträffande motiveringen för förslaget ifråga tillåter sig utskottet hänvisa

till motionen jämte därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Oornelius Alexander Sjöcrona,

som var född den 23 maj 1857, varit anställd vid statens järnvägar såsom

ordinarie stationsskrivare under tiden 1 juni 1883—31 maj 1914, då han på

grund av sjukdom erhöll avsked med pension; att han den 6 juni 1918 vid

en ålder av 61 år ingått äktenskap; att han avlidit den 5 oktober 1924,

efterlämnande änka Ellenor Sjöcrona, född Hermansson den 24 juli 1864

och alltså 64 år gammal; samt att änkan enligt intyg från vederbörande

pastorsämbete är sjuklig och medellös.

Änkan Sjöcrona äger icke åtnjuta pension från statens järnvägars änkeoch

pupillkassa, enär äktenskapet ingåtts efter det mannen erhållit avsked

från sin befattning vid statens järnvägar.

Då omständigheterna i nu förevarande fall i allt väsentligt överensstämma

med dem, som föreligga beträffande det under punkten 43 här ovan avsedda

fallet, får utskottet under åberopande av vad utskottet under nämnda punkt

anfört, hemställa,

att förevarande motion II: 172 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

63:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 259 har herr Hage hemställt,

»att riksdagen måtte bevilja följande änkor efter befattningshavare vid

statens järnvägar och statens järnvägsbyggnader, nämligen:

1) Nyström, Hilda Maria, Svartöstaden, Neder-Luleå, Norrbotten,

2) Jonsson, Margareta, Ljuså, Norrbotten,

3) Andersson, Sofia Vilhelmina, Bergviken, Luleå, Norrbotten,

4) Isaksson, Selma, Lakaträsk, Norrbotten,

5) Palmgren, Karolina, Boden, Norrbotten,

6) Nilsson, Emma, Bergviken, Luleå, Norrbotten,

7) Brus, Ester, Notviken, Luleå, Norrbotten,

8) Hällgren, Josefina, Skurholmen, Neder-Luleå, Norrbotten,

9) Jonsson, Märta Brita, Neder-Luleå, Norrbotten,

10) Bergström, Alma Lovisa, Luleå, Norrbotten,

11) Ceder, Ida Elisabeth (Betty), Svartöstaden, Neder-Luleå, Norrbotten,

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

87

12) Kruuse, Signe Gunhild Ingeborg, Stockholm,

13) Ek, Ingrid, Hököpinge församling, Malmöhus län,

14) Modin, Ingeborg Anna Johanna, Lycksele, Västerbotten och

15) Israelsson, Juvina Albertina, Östersund, Jämtland,

ett årligt understöd eller pension, att utgå från och med den 1 januari

1929 under deras återstående livstid, så länge de förbli i sitt nuvarande

änkestånd och med det belopp, som riksdagen med hänsyn till förhållandena

kan finna skäligt för respektive änkor.»

Beträffande motiveringen för motionärens förevarande förslag får utskottet

hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar i förevarande ärenden inhämtas,

att Viktor Karlsson Nyström, som avled den 6 juli 1927, varit anställd

såsom stadigvarande banarbetare vid statens järnvägars 24:e bansektion

från och med år 1906 intill sin död; att han vid sitt frånfälle efterlämnat,

förutom änka Hilda Maria Nyström, född Åberg den 24 april 1875 och

alltså 54 år gammal, en minderårig dotter, född den 3 juli 1914; samt att

änkan lever under bekymmersamma omständigheter;

att Anders Gustaf Jonsson, som avled den 24 februari 1923, varit anställd

vid statens järnvägar såsom pumpare under tiden 1 juni 1897—31 december

1907 och såsom e. o. vagn- och stallkarl från och med den 1 januari

1908 till den 1 april 1922, då han erhöll avsked med pension; att han vid

sin död efterlämnat änka Margareta Jonsson, född Jonsdotter den 7 april 1875

och alltså 54 år gammal; att änkan tillsammans med sina barn — fem söner

och två döttrar — äger en till 2,100 kronor taxerad fastighet; samt att av

barnen ett är fött den 5 juni 1913 och de vuxna sönerna sakna fast anställning;
att

Samuel Christian Edvard Andersson, som avled den 23 oktober 1927,

tjänstgjort vid statens järnvägar såsom e. o. bromsare under tiden 18 augusti

1892—31 mars 1920, då han erhöll avsked med pension; att han vid sin

död efterlämnat, förutom änka Sofia Vilhelmina Andersson, född Lindström

den 31 januari 1863 och alltså 66 år gammal, elva vuxna barn, vilka samtliga

äro i små ekonomiska omständigheter och ej kunna i nämnvärd mån

bidraga till moderns uppehälle; att änkan äger en mindre fastighet, vilken

utom förmånen av bostad giver en inkomst av 300 kronor om året, varav

emellertid 75 kronor åtgå till ränta å skuld för fastigheten, samt att änkan

på grund av hjärtsjukdom är fullständigt oförmögen till arbete;

att Isak Olof Isaksson, som avled den 7 mars 1928, varit anställd vid

statens järnvägar såsom e. o. vagn- och stallkarl från den 11 augusti 1902

till den 31 mars 1923, då han erhöll avsked med pension; att han vid sin

död efterlämnat änka Selma Isaksson, född Petersson den 9 februari 1867

och alltså 62 år gammal; samt att änkan är medellös och saknar anhöriga,

som äro pliktiga att bidraga till hennes uppehälle;

att Karl Johan Palmgren, som avled den 8 maj 1921, varit anställd såsom

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

filare vid statens järnvägars verkstäder från den 25 oktober 1892 intill sin

död; att han vid sitt frånfälle efterlämnat, förutom änka Karolina Palmgren,

född Larsson den 5 maj 1862 och alltså omkring 67 år gammal, åtta

barn, därav två söner och sex döttrar, i små ekonomiska omständigheter;

samt att änkan, som är medellös, för sin försörjning alltsedan mannens död

varit beroende av en av sina söner, till yrket verkstadsarbetare;

att Benjamin Nilsson, som avled den 1 juli 1928, varit anställd vid

statens järnvägar såsom filare under tiden 10 februari 1897—12 november

1903 och såsom maskinuppsättare från den 1 augusti 1911 intill sin död;

att han vid sitt frånfälle efterlämnat, förutom änka Emma Alida Nilsson,

född Bäckman den 29 oktober 1879 och alltså 49 år gammal, tre minderåriga

barn, Elsa Hildegard, Tage Harald och Sven Assar, födda respektive

den 1 juli 1912, den 1 april 1914 och den 16 december 1919; samt att

änkan är medellös;

att Klas Axel Brus, som avled den 24 augusti 1927, varit anställd vid

statens järnvägar såsom svarvare från och med den 1 augusti 1911 intill sin

död; att han vid sitt frånfälle efterlämnat, förutom änka Ester Kristina Brus,

född Qvarfot den 23 november 1892 och alltså 36 år gammal, två minderåriga

barn Margit Elsa Birgitta, född den 23 juli 1919, och Inga Karin

Kristina, född den 14 januari 1921; samt att änkan, enligt vad som intygats

från vederbörande fattigvårdsmyndighet, är medellös, frånsett en stärbhuset

tillhörig fastighet, som dock är belånad till betydande belopp;

att Karl Anton Hällgren, som avled den 22 februari 1925, varit anställd

såsom stadigvarande banarbetare vid statens järnvägars 24:e bansektion från

och med den 8 juni 1897 intill sin död; att han vid sitt frånfälle efterlämnat,

förutom änka Josefina Hällgren, född Sundström den 14 maj 1867

och alltså omkring 62 år gammal, en son, som icke i nämnvärd mån kan

bidraga till moderns uppehälle; samt att änkan är medellös och under de

sista åren uppburit fattigvårdsunderstöd med 15 kronor i månaden;

att Per Jonsson, som avled den 7 oktober 1924, varit anställd vid statens

järnvägars maskinavdelning såsom e. vagn- och stallkarl under tiden 29

april—14 november 1901 och såsom e. o. vagn- och stallkarl från och med

den 15 oktober 1901 till den 15 juni 1920, då han erhöll avsked med pension;

att han före år 1901 under olika perioder utfört arbete för statens

järnvägars räkning ävensom vid statens järnvägsbyggnader; att han vid

sin död efterlämnat, förutom änka Marta Brita Jonsson, född Linde den 11

maj 1865 och alltså omkring 64 år gammal, nio vuxna barn, vilka synas

befinna sig i små ekonomiska omständigheter; samt att änkan är medellös

och på grund av vissa sjukdomar har sin arbetsförmåga i mycket hög grad

nedsatt;

att Erik Valfrid Bergström, som avled den 15 november 1921, anställts

vid statens järnvägars maskinavdelning såsom e. vagn- och stallkarl den

24 augusti 1891, såsom e. o. vagn- och stallkarl den 16 januari 1901 och

såsom e. o. vagnreparatör den 1 oktober 1917; att han erhöll avsked med

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

89

pension den 1 april 1921; att han vid sin död efterlämnat änka Anna Lovisa

Bergström, född Linder den 15 juli 1876 och alltså 52 år gammal; samt

att änkan, som enligt läkarintyg på grund av allmän kraftnedsättning ej

kan anses vara fullt arbetsför, är medellös och tidigare haft underhåll av

en sin son, anställd som snickare vid statens järnvägar;

att Johan Oskar Ceder, som avled den 17 december 1922, varit anställd

vid statens järnvägar såsom tillfällig kontorsskrivare under tiden 21 mars

1905— 31 mars 1906 och såsom e. o. kontorsskrivare från och med den 1 april

1906 intill sin död; att han vid sitt frånfälle efterlämnat, förutom änka

Ida Elisabet Ceder, född Lithner den 12 oktober 1886 och alltså 42 år gammal,

två minderåriga barn Valdis Gunvor, född den 9 maj 1914, och Kurt

Oskar, född den 28 juli 1915; samt att änkan är medellös;

att Hans Gustav Erland Kruuse, som avled den 19 mars 1928, varit

anställd dels vid statens järnvägar under tiden 1 februari 1891—31 oktober

1905 såsom e. kontorsbiträde, kontorsbiträde, stationsskrivare och förste

stationsskrivare, dels ock vid statens järnvägsbyggnader under tiden 1 maj

1909—19 mars 1928, först såsom avdelningsbokhållare och sedan såsom

kontorsskrivare; att han vid sin död efterlämnat änka, Signe Gunhild Ingeborg

Eneström Kruuse, född Möller den 30 december 1883 och alltså 45 år

gammal; att änkan enligt intyg av läkare har i hög grad nedsatt arbetsförmåga;

att behållningen i boet efter mannen uppgick till 5,964 kronor 48

öre; samt att stärbhusdelägare voro utom änkan den avlidnes föräldrar;

att Jöns Jönsson Ek, som avled den 19 januari 1925, varit anställd vid

statens järnvägar såsom verkstadsarbetare dels under tiden 25 oktober 1883

— 6 juni 1902, dels ock under tiden den 3 oktober 1910—31 mars 1920, då

han erhöll avsked med pension; att han vid sin död efterlämnat, förutom

änka Ingrid Ek, född Jönsson den 30 januari 1854 och alltså nu 75 år gammal,

fem vuxna barn, vilka icke synas i nämnvärd mån kunna bidraga till

moderns uppehälle; samt att änkan, som är medellös, åtnjuter folkpension

med 213 kronor om året;

att Johan Alfred Modin, som avled den 18 augusti 1926, varit anställd

vid statens järnvägsbyggnader såsom materialvakt under tiden 7 november

1898—31 december 1905, såsom materialskrivare under tiden 1 februari

1906— 31 oktober 1912 och såsom kontorsskrivare under tiden 1 november

1912—18 augusti 1926; att han vid sin död efterlämnat änka Ingeborg

Anna Johanna Modin, född Jenssen den 18 februari 1872 och alltså 57 år

gammal; samt att änkan är medellös och på grund av vissa sjukdomar har

sin arbetsförmåga i mycket hög grad nedsatt;

att Israel Israelsson, som avled den 2 maj 1919, varit anställd vid statens

järnvägar såsom hantlangare under tiden 27 april 1894—30 juni 1915

och såsom e. o. stallkarl från och med den 1 juli 1915 intill sin död; att

han vid sitt frånfälle efterlämnat, förutom änka Ju vina Albertina Israelsson,

född Vikström den 7 oktober 1854 och alltså 74 år gammal, fyra barn i

små ekonomiska villkor; samt att änkan är medellös.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet har vid granskning av den föreliggande motionen funnit anledning

till erinran, i vad densamma avser förslag om beredande av understöd

åt änkorna Brus, Hällgren, Ceder, Kruuse och Modin.

Vad först angår änkan Brus har utskottet icke kunnat biträda förslaget

om ärligt understöd åt henne. Änkan är nämligen endast 36 år gammal

och torde icke heller vara arbetsoförmögen. Därtill kommer, att den i

ärendet förebragta utredningen icke giver möjlighet till bedömande av

änkans ekonomiska förhållanden.

Vad beträffar änkan Hällgren framgår av handlingarna i ärendet, att hon

åtnjuter kommunalt understöd. Utskottet har på grund härav ansett sig

böra avstyrka motionärens förslag om beviljande av understöd av statsmedel

till henne.

Vidkommande därefter änkan Ceder framgår av utredningen, att hon vid

mannens frånfälle år 1922 endast uppnått en ålder av 36 år samt att hon,

såvitt handlingarna utvisa, icke lider av sjukdom. Att under sådana förhållanden

understöd skulle beredas änkan har utskottet icke ansett sig kunna

förorda. Icke heller har utskottet funnit lämpligt att i nu förevarande fall

tillstyrka understöd i form av uppfostringshidrag åt makarna Ceders två

minderåriga barn.

Vad slutligen angår förslagen om beredande av understöd åt änkorna

Kruuse och Modin vill utskottet framhålla, att, såsom framgår av utredningen

i dessa ärenden, deras män varit anställda vid statens järnvägsbyggnader,

Kruuse under större delen av den tid, han tjänat staten, och

Modin under hela sin statsanställning. Med hänsyn till den ståndpunkt,

utskottet, på sätt under punkten 53 angivits, funnit sig böra intaga till

frågan om beviljande av understöd åt efterlevande efter vid statens järnvägsbyggnader

anställda tjänstemän, får utskottet avstyrka bifall jämväl

till de här förevarande framställningarna.

I fråga om övriga i motionen omförmälda änkor synas enligt utskottets

mening billighetsskäl tala för beviljande av understöd av statsmedel. Samtliga

äro nämligen änkor efter befattningshavare, vilka under en jämförelsevis

lång tid tjänat staten, och äro antingen på grund av hög ålder eller av

styrkt sjukdom oförmögna till arbete, med vilket de kunna försörja sig. Av

handlingarna att döma synas de även vara i sådana ekonomiska omständigheter,

att behov av understöd torde få anses föreligga. Under sådana förhållanden

har utskottet funnit sig böra tillstyrka, att årliga understöd av

trafikmedel beredas ifrågavarande änkor. Understöden synas, i enlighet med

vad i åtskilliga liknande fall beviljats, böra bestämmas till 384 kronor

årligen samt utgå av trafikmedel från och med den 1 januari 1929.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion

H: 259, i vad den avser understöd åt banarbetaren Viktor

Karlsson Nyströms änka Hilda Maria Nyström, född

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

91

Åberg, e. o. vagn- och stallkarlen Anders Gustaf Jonssons

änka Margareta Jonsson, född Jonsdotter, e. o. bromsaren

Samuel Christian Edvard Anderssons änka Sofia

Vilhelmina Andersson, född Lindström, e. o. vagn- och

stallkarlen Isak Olof Isakssons änka Selma Isaksson,

född Petersson, filaren Karl Johan Palmgrens änka

Karolina Palmgren, född Larsson, maskinuppsättaren

Benjamin Nilssons änka Emma Alida Nilsson, född

Bäckman, e. o. vagn- och stallkarlen Per Jonssons änka

Marta Brita Jonsson, född Linde, e. o. vagnreparatören

Erik Valfrid Bergströms änka Anna Lovisa Bergström,

född Linder, verkstadsarbetaren Jöns Jönsson Eks änka

Ingrid Ek, född Jönsson, och e. o. stallkarlen Israel

Israelssons änka Juvina Albertina Israelsson, född Vikström,

må medgiva, att en var av bemälda änkor må

från och med den 1 januari 1929 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av

384 kronor; samt

b) att förevarande motion II: 259, i vad den avser

understöd åt svarvaren Klas Axel Brus änka Ester

Kristina Brus, född Qvarfot, banarbetaren Karl Anton

Hällgrens änka Josefina Hällgren, född Sundström, e. o.

kontorsskrivaren Johan Oskar Ceders änka Ida Elisabet

Ceder, född Lithner, samt kontorsskrivarna Hans Gustav

Erland Kruuses änka Signe Gunhild Ingeborg Eneström

Kruuse, född Möller, och Johan Alfred Modins änka

Ingeborg Anna Johanna Modin, född Jenssen, icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ång.

årliga understöd

åt linjearbetaren

A.

G. Heds änka

och minderåriga

dotter.

JJtskottet.

II. Telegrafverkets medel.

64:o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 20 hava herrar Carlsson,

Carl och Norling hemställt, »att riksdagen måtte bevilja änkan Anna Maria

Hed ett årligt understöd av 500 kronor från och med den 1 januari 1929,

att utgå till henne, så länge hon lever ogift, samt hennes minderåriga dotter

Alva Margareta, född den 7 augusti 1914, likaledes ett årligt understöd av

150 kronor från och med samma tidpunkt.»

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas beträffande linjearbetaren Anders

Gustaf Heds anställning i statens tjänst, att han antogs såsom tillfällig

linjearbetare vid telegrafverket den 26 augusti 1901 och såsom fast linjearbetare

därstädes den 26 juni 1902. Sistnämnda anställning innehade han

därefter till sin död den 2 juni 1928. Han efterlämnade vid sitt frånfälle,

förutom änka Anna Maria Hed, född Eriksson den 27 december 1876 och

alltså 52 år gammal, fyra barn — två söner och två döttrar. Av sönerna

är den ene chaufför, och den andre vårdas å sanatorium för lungtuberkulos.

Döttrarna äro födda respektive den 18 juli 1912 och den 7 augusti 1914;

den yngsta dottern Alva Margareta är enligt läkares utsago på grund av

vissa sjukdomar oförmögen till arbete av förvärvsnatur under hela uppväxttiden.

Enligt bouppteckning efter mannen uppgick behållningen i boet till

2,383 kronor 8 öre.

Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna finner utskottet billighetsskäl

tala för, att änkan Hed beredes något understöd av statsmedel.

Beträffande understödets storlek har utskottet funnit anledning saknas att

förorda högre belopp än 384 kronor årligen. Vad angår motionärens förslag

om särskilt understöd till änkans minderåriga dotter Alva Margareta har

utskottet icke ansett sådant understöd böra ifrågakomma; då dottern redan

är över 14 år gammal, skulle detsamma dessutom endast komma att utgå

under några få år.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion I: 20,

må medgiva, att linjearbetaren Anders Gustaf Heds

änka Anna Maria Hed, född Eriksson, må från och

med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av

telegrafverkets medel uppbära ett årligt understöd av

384 kronor.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

93

65:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 42 har herr Höglund i

Göteborg hemställt, »att riksdagen måtte bevilja dels änkan Hulda Martina

Forsberg, född Sjögren, ett årligt understöd av 384 kronor, så länge hon

lever i sitt nuvarande änkestånd, dels ock hennes minderårige son Stig Karl

Vilhelm ett årligt understöd av 100 kronor.»

Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa

till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att arbetaren Carl August Forsberg

varit anställd vid telegrafverkets verkstäder från den 30 maj 1913 till den

3 juni 1928, då han avled; att han vid sin död efterlämnat, förutom änka

Hulda Martina Forsberg, född Sjögren den 21 januari 1892 och alltså 37

år gammal, en minderårig son Stig Carl Vilhelm, född den 26 maj 1921;

att änkan lider av sockersjuka; samt att hon åtnjuter fattigvårdsunderstöd

med 35 kronor i månaden.

Då, såsom handlingarna i ärendet utvisa, änkan Forsberg är i åtnjutande

av kommunalt understöd, saknar utskottet anledning att i förevarande fall

tillstyrka beviljande av understöd av statsmedel.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 42 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

66:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 174 har herr Lithander

hemställt, »att riksdagen ville besluta, att förutvarande föreståndaren för

Vinga telegraf- och signalstation Anton Petrus Hanssons efterlämnade änka

Anna Elin Hansson, född Pettersson, måtte tillerkännas en årlig pension av

kronor 960.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av motionen framgår, att när föreståndaren för Vinga telegraf- och

signalstation Anton Petrus Hansson, som var född den 6 juli 1848, efter eu

tjänstetid av 53 år från och med år 1915 avgick från sin befattning, han

av riksdagen tillerkändes ett årligt understöd av 2,000 kronor. Hansson

avled den 1 november 1927, efterlämnande änka Anna Elin Hansson, född

Pettersson den 15 juni 1869 och alltså snart 60 år gammal, och fyra till

myndig ålder komna barn. Boet efter Hansson utvisade icke någon behållning.

Ang.

årliga understöd

åt arbetaren

C. A.

Forsbetgs

änka och

minderårige

son.

Utskottet.

Ang.

pension åt f.

föreståndaren

för Vinga

telegraf- och

signalstation

A. P. Hanssons

änka.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

Såsom stöd för sitt yrkande har motionären bland annat åberopat, att

riksdagen tidigare i ett med änkan Hanssons likartat fall beviljat årligt

understöd. 1912 års riksdag hade nämligen medgivit sådant åt förre föreståndaren

vid Vinga optiska telegrafstation Carl Georg Oscar Larssons änka

Johanna Charlotta Larsson, född Löfgren. I fråga om avlöning hade Larsson

och Hansson varit ungefär jämställda. Larssons avlöning hade under

åren 1910 och 1911 utgått med 2,450 kronor samt från och med den 1

januari 1912 med 2,700 kronor, Hansson hade de senaste åren uppburit

2,500 kronor jämte fri bostad. Båda kunde åberopa sig på en avsevärd

tjänstålder, vida överstigande vad som eljest erfordrades för full pension,

och för båda gällde, att de varit utestängda från att genom inträde i telegrafverkets

pensionsinrättning vinna delägarskap i samma verks änke- och

pupillkassa.

För änkan Larsson hade det årliga understödet bestämts till 640 kronor,

eller det belopp, som enligt dåvarande bestämmelser tillkommit änka efter

assistent. Som dylik befattningshavares änka numera vore berättigad till

en årlig pension av 960 kronor, skulle detta belopp med tillämpning av

samma principer, som legat till grund för riksdagens ovan anförda beslut,

vara av förhållandena påkallat.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört telegrafstyrelsen.

Telegrafstyrelsen har, under vitsordande av motionens uppgifter, tillsi

yrkt understöd åt änkan Hansson på sätt föreslagits i densamma. Beträffande

pensionsbeloppets storlek hade styrelsen så mycket mindre att erinra

mot detsamma, som Hanssons tjänsteställning såsom föreståndare för Vinga

telegraf- och signalstation finge anses hava varit högre än telegrafassistents.

Statskontoret har såsom sin mening framhållit, att intet syntes vara att

erinra mot bifall till motionen. Pensionen syntes böra anvisas att utgå av

telegrafverkets medel.

Även utskottet är av den uppfattningen, att änkan Hansson bör tillerkännas

understöd av statsmedel. Vad beträffar storleken av detta understöd

torde emellertid det av motionären föreslagna och av myndigheterna

tillstyrkta beloppet av 960 kronor få anses vara väl högt i jämförelse med

de belopp, som plägat av riksdagen beviljas till efterlevande efter befattningshavare

i tjänsteställning, motsvarande den Hansson innehaft. Utskottet

vill erinra, att då riksdagen under de senare åren tillerkänt understöd åt

efterlevande efter befattningshavare i statens tjänst, vilka icke kunnat förvärva

familjepensionsrätt i av staten understödd kassa, dessa understöd fastställts

till lägre belopp än de pensioner, som skulle utgått med tillämpning

av de för vederbörande kassa gällande bestämmelserna. Den sålunda verkställda

reduceringen har motiverats därmed, att befattningshavaren icke haft

att erlägga några avgifter för familjepensionering. På grund härav anser

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 95

sig utskottet icke kunna i nu förevarande fall tillstyrka högre belopp än

720 kronor. Detta belopp motsvarar dessutom — tillsammans med nu utgående

dyrtidstillägg — ungefärligen en av riksdagen tidigare beviljad

pension av 640 kronor med därå utgående dyrtidstillägg enligt de förmånligare

grunderna.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 174, må medgiva, att förre föreståndaren för Vinga

telegraf- och signalstation Anton Petrus Hanssons änka

Anna Elin Hansson, född Pettersson, må från och med

den 1 januari 1929 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av

telegrafverkets medel uppbära en årlig pension av 720

kronor.

Stockholm den 22 april 1929.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olofstorp, Lindley, Lindgren„

Ström, Johansson i Friggeråker, Abrahamsson och P. A. Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Bäcklund, Wikström, Lovén, Svensson

i Betingetorp, Leffler och Edberg; dock att i behandlingen av punkten 65 herr Höglund i

Göteborg deltagit i stället för herr Lovén.

Reservationer:

vid punkten 1 (vissa allmänna frågor rörande understöd åt efterlevande

efter statsanställda m. m.):

av herr Bäcklund, som ansett att utskottet bort i ämnet yttra följande:

»Åven utskottet finner det vara förenat med stora svårigheter att uppställa

generella regler för ifrågavarande understödsverksamhet, vilken grundar

sig på en skälighetsprövning och vid vilken alltså hänsyn måste tagas till

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

förhållandena i varje särskilt fall. Så länge någon ordnad, på avgifter

baserad familjepensionering för icke-ordinarie anställningshavare i statens

tjänst ännu ej åvägabragts, lärer emellertid denna av billighetsskäl påkallade

understödsverksamhet böra fortgå, och man torde alltså tillsvidare

vara hänvisad att fortfarande därvid tillämpa en diskretionär prövning av

omständigheterna i de särskilda fallen. Detta hindrar likväl icke, att vissa

begränsande normer — vilka dock endast i stora drag låta sig fixeras —

kunna och böra tillämpas, liksom ock sådana normer hittills iakttagits vid

ifrågavarande verksamhet. Det bör emellertid betonas, att berörda begränsningar

böra avvägas främst ur synpunkten av de förpliktelser, vilka staten

såsom arbetsgivare kan anses skäligen böra ikläda sig, och vid prövningen

av understödsfrågorna bör alltså icke åt behovssynpunkterna enbart givas

utslagsgivande verkan.

Även om utskottet funnit, att statens ifrågavarande understödsverksamhet

bör utövas efter så vitt möjligt enhetliga grunder, synes dock

tidpunkten ännu ej vara inne att giva förord för en sådan anordning,

statskontoret ifrågasatt, nämligen att prövningen av förevarande pensionsärenden

skulle uppdragas åt Kungl. Maj:t, som i riksdagens ställe skulle

i de flesta fall fatta de avgörande besluten, varvid de på detta sätt beviljade

pensionerna skulle utgå av en särskilt för detta ändamål av riksdagen

årligen fastställd anslagssumma. Utskottet får såsom skäl för denna

ståndpunkt erinra, att innevarande års riksdag beslutat att i skrivelse till

Kungl. Maj:t ånyo betona angelägenheten av att vissa pensionsfrågor snarast

bringas till lösning. Därvid har anförts bland annat, att den omständigheten,

att frågan om tjänstepensionsrätt för icke-ordinarie befattningshavare

icke blivit löst, lagt hinder i vägen för ordnande av familjepensionering

för sådana befattningshavare.

Komma dessa pensionsfrågor, berörande icke-ordinarie befattningshavare

och deras familjemedlemmar, att inom en nära framtid lösas, torde det

vara välbetänkt att icke nu vidtaga ändringar i sättet för understödsverksamhetens

handhavande utan att avvakta, om ej lösningen av ovannämnda

pensionsfrågor kommer att efter några års tillämpning avlyfta från riksdagen

det mesta arbetet med pensionsärenden utav denna art.

Utskottet kan alltså icke nu förorda en omläggning av understödsärendenas

behandling efter de grunder, som i föredragande departementschefens redogörelse

omnämnas, nämligen en centralisering till finansdepartementet av

dessa ärendens behandling, vilket torde medföra behovet av vissa förändringar

i personalorganisationen inom Kungl. Maj:ts kansli med ty åtföljande

utgiftsökning. Med hänsyn härtill bör någon förändring i angiven

riktning icke vidtagas förr än riksdagen blivit i tillfälle att pröva, om

något behov liärutav förefinnes, efter det de omnämnda pensionsfrågorna

vunnit sin lösning.

Vad sålunda i ärendet förekommit har utskottet endast velat för riksdagen

omförmäla;»

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 97

vid punkten 25 (ang. årligt understöd åt änkan Elin Andersson, född

Svensdotter):

av herr Bäcklund, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort

äga följande lydelse:

»Såsom av motionären erinras, innefattar den föreliggande motionen ett

förnyande av en vid 1928 års riksdag motionsvis gjord framställning om

understöd åt änkan Andersson, vilken framställning, sedan densamma avstyrkts

av bankoutskottet under hänvisning till att mannen avlidit redan

år 1917, icke föranledde någon riksdagens åtgärd.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som föreligga i förevarande

fall och då änkan Andersson vid mannens död redan uppnått en ålder av

58 år, har utskottet funnit sig böra biträda det i motionen framlagda förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 30,

må medgiva, att daglönaren Mattis Andreasson Anderssons

änka Elin Andersson, född Svensdotter, må från

och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 384 kronors ; samt

vid punkten 65 (ang. årliga understöd åt arbetaren C. A. Forsbergs änka

och minderårige son):

av herrar Bäcklund och Höglund i Göteborg, vilka yrkat,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 42,

må medgiva, att avlidne arbetaren Carl August Forsbergs

och hans änka Hulda Martina Forsbergs, född

Sjögren, minderårige son Stig Carl Vilhelm må från

och med den 1 januari 1929 till och med utgången av

det kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder, av

telegrafverkets medel uppbära ett årligt understöd av

120 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. S sand. 18 håft. (Nr 26.)

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Innehållsförteckning.

Sid.

A. Vissa allmänna frågor rörande understöd åt efterlevande efter

statsanställda m. in........... 1

B. Pensioner eller understöd, att utgå från allmänna indragningsstaten

I. Ang. justitiedepartementet ............................................................ 13

II. Ang. utrikesdepartementet ............................................................ 15

III. Ang. försvarsdepartementet ............................................................ 16

IV. Ang. socialdepartementet................................................................ 48

V. Ang. kommunikationsdepartementet................................................ 52

VI. Ang. ecklesiastikdepartementet .................................................... 53

VII. Ang. jordbruksdepartementet ........................................................ 57

VIII. Ang. handelsdepartementet ............................................................ 62

C. Pensioner eller understöd, att utgå av affärsdrivande verks medel

I. Trafikmedel............................................................................................ 66

II. Telegrafverkets medel ........................................................................ 92

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:217 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. s. 5 i texten