Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning angående ersättning i anledning av olycksfall under flygtjänstgöring.
1929-04-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1929:30, Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning angående ersättning i anledning av olycksfall under flygtjänstgöring.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1929 kl. 4 e. in.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning angående
ersättning i anledning av olycksfall under flygtjänstgöring.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 5, vilken hänvisats till bankoutskottets
förberedande handläggning, har herr Holmgren anfört och hemställt
följande:
»Tjänstgöringen vid flygvapnet är förenad med långt större risker än vad
fallet är med tjänstgöringsförhållandena vid andra delar av försvarsväsendet.
En hel rad av svåra olyckor äro att anteckna, sedan detta vapen inrangerats
bland våra försvarskrafter. De förmåner, som personalen åtnjuter, kunna
icke anses motsvara de större riskerna under tjänstgöring vid detta vapen. I
all synnerhet är det för en familjeförsörjare en ständig källa till oro att veta,
att han icke har laglig rätt — i form av försäkring eller dylikt — till rimlig
ersättning åt sina efterlevande anhöriga, därest han själv omkommer eller
bliver invalid under utförandet av tjänsteflygning.
Visserligen har Kungl. Maj:t i förekommande fall avgivit proposition till
riksdagen om ersättning, vilken av riksdagen även beviljats, men en ersättning,
som är beroende av beslut från fall till fall, måste alltid komma att
betraktas såsom oviss, helst utslagen av sparsamhetsiver kunna växla med
olika sammansättning av riksdagens kamrar.
Flygvapnet är i behov av alldeles särskilt duglig personal. Tvivelsutan
skulle ordnade förhållanden inom det område, som här blivit berört, i någon
mån bidraga till en god rekrytering, och frågan är föremål för utredning och
förslag inom pensionskommittén i sammanhang med andra ärenden.
Det synes mig emellertid vara av vikt, att denna ersättningsfråga snarast
vinner sin lösning, och då den utan större olägenhet torde kunna utbrytas ur
det komplex av frågor, med vilka den för närvarande är sammankopplad, får
jag hemställa, att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl. Maj:t
skyndsamt vill utreda frågan om ersättning till vid flygvapnet anställda vid
olycksfall m. in. och till nästkommande riksdag avgiva förslag i ärendet.
För bedömande av det i motionen berörda spörsmålet torde det vara erforderligt
att närmare redogöra för de grunder, efter vilka ersättning för
närvarande utgår dels till vid olycksfall under flygtjänstgöring skadad personal
såväl under den tid, sådan personal kvarstår i tjänst, som efter avgång
ur tjänst, dels ock till efterlevande efter personal, som avlidit till följd av
sådant olycksfall. Då emellertid frågan om sagda ersättning nära sammanhänger
med de förmåner, som tillkomma i tjänst varande flygpersonal, torde
till en början nämnda personals avlöningsförhållanden böra beröras.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 21 liäft. (Nr 30—32.)
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
I avseende härå torde först böra framhållas, att till flygvapnets personal,
utöver den enligt vederbörande avlöningsförfattningar fastställda avlöningen,
utgår särskild ersättning under flygtjänstgöring. Härvid gälla vissa av
Kungl. Maj:t i brev den 23 december 1926 fastställda grunder. Enligt dessa
utgår till flygförare och flygspanare ett månatligt flygtillägg till belopp, som
med hänsyn till vederbörandes utbildningstid och tjänstegrad växlar mellan
lägst 60 och högst 270 kronor. Härtill kommer för lärare vid flygskola
ett månatligt lärartillägg, utgörande för förste lärare 60 kronor och
för andre lärare 45 kronor. Därjämte åtnjuter flygmekaniker ett månatligt
mekanikertillägg, utgörande för chefmekaniker 60 kronor och för annan
mekaniker med godkänd examen 30 kronor.
Nu nämnda särskilda förmåner under flygtjänstgöring äro, på sätt av
bestämmelsernas avfattning framgår, avsedda att provisoriskt tillämpas,
intill dess i samband med den förestående regleringen av de militära pensionsfrågorna
prövning ägt rum av frågan angående beredande av skäligt
understöd åt personal, som under flygtjänstgöring drabbats av olycksfall,
eller, där sådant olycksfall medfört döden, åt den avlidnes efterlevande.
Vad angår frågan om ersättning till personal, som under flygtjänstgöring
drabbats av olycksfall, gäller för närvarande följande. Därest beställningshavare
skadats till följd av sådant olycksfall och därigenom blivit hindrad
att tjänstgöra, äger han, om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad
lön, så länge sjukdomen varar, d. v. s. samma förmån, som enligt gällande
avlöningsreglemente tillkommer beställningshavare jämväl vid olycksfall i
tjänsten under andra omständigheter än flygtjänstgöring. Därjämte äger
han under samma tid uppbära flygtillägg — flygmekaniker dock med avdrag
av honom tillkommande mekanikertillägg — samt eljest utgående
lärartillägg.
Beträffande därefter frågan om de förmåner, som skola utgå för de fall,
då under flygtjänstgöring skadad personal nödgas avgå från tjänsten,
torde till en början böra framhållas, att denna fråga, i vad avser officerare
och underofficerare, ännu icke blivit prövad av riksdagen,
enär den ansetts böra avgöras i samband med den förestående regleringen
av de militära pensionsfrågorna. Berörda fråga har också varit
föremål för utredning av 1921 års pensionskommitté, som i sitt den 22 maj
1925 avgivna betänkande med förslag till militär tjänstepensionslag framlagt
förslag i ämnet. Kommittén återger i sitt betänkande ett av försvarsväsendets
lönenämnd i ärendet avgivet utlåtande, i vilket erinras, hurusom i åtskilliga
fall genom beslut av riksdagen särskilda förmåner medgivits beställningshavare
vid försvarsväsendet, som avgått på grund av skada i tjänsten,
ådragen under andra förhållanden än vid flygtjänstgöring. Dessa beslut
hade inneburit, att vederbörande medgivits att utöver eljest tillkommande
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
3
pension och fyllnadspension uppbära jämväl pensionsförbättring. Enligt
gällande grunder för pensionsförbättring till f. d. beställningshavare vid
armén och marinen utginge nämligen denna förmån endast till den, som
avginge efter uppnådd åldersgräns.
Enligt 1921 års pensionskommittés förslag skulle rätt att vid avgång från
tjänsten komma i åtnjutande av tjänstepension tillkomma bland annat den,
som träffats av skada eller olycksfall i tjänsten och till följd därav befunnes
oförmögen för framtiden att behörigen sköta sin tjänst. Pensionen
skulle i sådant fall utgå med det belopp, som motsvarade det för beställningshavaren
vid tiden för olycksfallet gällande tjänstepensionsunderlaget.
Enligt dessa bestämmelser skulle alltså den, som under flygtjänstgöring
bleve skadad, så att han i följd därav måste avgå från tjänsten, oavsett levnadsår
och tjänstår, äga erhålla fulla pensionsförmåner. Kommittén ansåg
sålunda ej, att någon högre pensionsförmån borde tillkomma den, som skadats
under flygtjänstgöring än den, som måste avgå från tjänsten av annan
under tjänstutövning iråkad skada.
Pensionskommitténs förslag till militär pensionslag har, såsom av det
anförda torde framgå, ännu icke föranlett någon framställning till riksdagen
från Kungl. Maj:ts sida. Enligt uttalande av chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet den 4 september 1926 har den fortsatta utredningen
av den militära tjänstepensioneringen ansetts lämpligen böra vila, intill
dess Kungl. Maj:t och riksdagen haft tillfälle taga slutlig ståndpunkt till
frågan, vilka principer böra ligga till grund för tjänstepensioneringen inom
den allmänna civilförvaltningen.
Det torde böra framhållas, att hittills icke inträffat något fall, då beställningshavare
på grund av skada under flygtjänstgöring nödgats lämna sin
anställning.
Ifrågavarande personal omfattas jämväl av bestämmelserna i, beträffande
officerare och underofficerare, 1916 års olycksfallsförsäkringslag och, beträffande
manskap, 1927 års militärersättningsförordning. Ersättning enligt
olycksfallsförsäkringslagen torde dock endast undantagsvis komma att
utgå, enär sådan ersättning endast utgår i den mån densamma överstiger
vad vederbörande är berättigad erhålla på grund av annan författning, exempelvis
gällande avlöningsreglemente eller pensionsbestämmelser. Enligt 1927
års militärersättningsförordning utgår emellertid ersättning till manskap, så
snart för fast anställd anställningen och för värnpliktig tjänstgöringen upphört.
1 ersättning Utgives under sjukdomtiden dels erforderlig läkarvård jämte
läkemedel in. in., dels ock sjukpenning för varje dag, varierande mellan 3
kronor 50 öre samt 5 kronor 50 öre. Sedan det egentliga sjukdomstillståndet
upphört och skadan visat sig medföra kvarstående men, utgives ersättning i
form av livränta med belopp, bestämt med hänsyn till den skadades årliga
arbetsförtjänst och graden av invaliditeten. Högsta livränta till fast anställd
utgår med 2 000 kronor om året och till värnpliktig med t 440 kronor.
4
Bankoutskottets utlåtande A''r 30.
Vad slutligen angår ersättning till omkommen flygpersonals efterlevande,
må till eu början erinras, att framställningar om dylik ersättning i anledning
av inträffade olycksfall numera prövas av riksförsäkringsanstalten, beträffande
efterlevande till officerare och underofficerare enligt 1916 års
olycksfallsförsäkringslag och beträffande fast anställt manskap och värnpliktiga
enligt 1927 års militärersättningsförordning.
Enligt dessa författningar utgår begravningshjälp med en tionde! av den
avlidnes årliga arbetsförtjänst, dock minst 100 kronor. Vidare utgår livränta
till änka med belopp, motsvarande en fjärdedel av den avlidnes
arbetsförtjänst, och till varje den avlidnes barn, som ej fyllt 16 år, med
belopp motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten. Slutligen utgår till
den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder eller till båda
gemensamt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen
beroende, en livränta å ett årligt belopp, motsvarande värdet av det
underhåll, de av den avlidne åtnjutit, dock högst en fjärdedel av den avlidnes
arbetsförtjänst. Vid fastställande av begravningshjälp och livränta
gäller enligt olycksfallsförsäkringlagen, att belopp, varmed den årliga arbetsförtjänsten
överstiger 3 000 kronor, icke tages i beräkning. Samma är
förhållandet enligt militärersättningsförordningen, då fråga är om vid försvarsväsendet
fast anställt manskap. Beträffande värnpliktiga åter antages
arbetsförtjänsten utgöra vissa särskilda, i förordningen angivna belopp för
olika kategorier av värnpliktiga. I följd av angivna bestämmelser uppgår det
högsta beloppet för t. ex. livränta till änka enligt olycksfallsförsäkringslagen
till 750 kronor. Samma livräntemaximum är fastställt enligt militärersättningsförordningen
för änka efter fast anställt manskap. Det högsta livräntebelopp,
som enligt nämnda förordning kan utgå till änka efter värnpliktig,
utgör 540 kronor.
Därest omkommen flygare varit delägare i någon av de för försvarsväsendets
personal avsedda änke- och pupillkassorna, utgår givetvis pension till
hans efterlevande enligt vederbörande kassas bestämmelser. På grund av
föreskrift i olycksfallsförsäkringslagen lärer åtnjutande av dylik pension
jämte av staten bestritt dyrtidstillägg därå medföra viss reducering av enligt
lagen utgående livränta.
De förmåner, som enligt ovan angivna grunder utgått till efterlevande änkor
och barn efter under flygtjänstgöring omkommen personal, hava emellertid i
vissa fall genom särskilda beslut av riksdagen höjts genom beviljande av pension
å allmänna indragningsstaten. Sådan tilläggspension har sålunda i några
fall beviljats änka efter officer till så stort belopp, att densamma jämte från
änke- och pupillkassa utgående pension skulle uppgå till 1 500 kronor.
Änka med minderåriga barn har härvid tillerkänts barntillägg beräknade
efter ett belopp av 300 kronor för varje sådant barn. Genom beslut av 1928
års riksdag tillerkändes vidare änka efter fänrik i flottans reserv en till
läggspension å 456 kronor, att åtnjutas utöver änkan tillkommande liv
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
5
ränta från riksförsäkringsanstalten å 750 kronor. Änka efter korpral tillerkändes
en pension av 1927 års riksdag å 408 kronor, att åtnjutas jämte
från riksförsäkringsanstalten utgående livräntebelopp å 600 kronor.
Därjämte har riksdagen i några fall beviljat pension från allmänna indragningsstaten
till efterlevande föräldrar efter omkomna militärflygare.
Det har därvid gällt sådana fall, då livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen
eller militärersättningsförordningen ej kunnat utgå, enär föräldrarna
icke i föreskriven män varit beroende av den avlidnes arbete för sitt uppehälle.
I fråga om officers efterlevande föräldrar har pensionsbeloppet,
därest endast en av föräldrarna levat, i regel fastställts till 600 kronor; dock
har riksdagen år 1928 i ett fall beviljat ett något lägre belopp eller 492
kronor. Efterlevande moder till värnpliktig tillerkändes av 1927 ars riksdag
i ett fall 504 kronor och i ett annat fall 600 kronor.
Av inhämtade uppgifter angående samtliga genom flygolyckor omkomna
militärflygare framgår, att endast ett mindre antal av dessa olyckor föranlett
beviljande till efterlevande av livränta från riksförsäkringsanstalten
eller pension från riksdagen. Anledningen härtill torde vara den, att framställningar
i sådant syfte icke inkommit från vederbörande, vare sig detta
nu berott på att de omkomna saknat anhöriga eller efterlämnat anhöriga i
sådan ställning, att ekonomiskt stöd från statens sida icke ansetts böra
ifrågasättas.
Såsom framgår av det ovan anförda, hava hittills icke fastställts några
generella grunder, efter vilka ersättning bör utgå till omkommen flygpersonals
efterlevande, utan har efter framställning från vederbörande varje
särskilt fall prövats med hänsyn till de föreliggande omständigheterna.
Det framgår ock, att de förmåner, som tillkommit ifrågavarande efterlevande,
i allmänhet äro högre än de, som utgå till efterlevande efter
statsanställda, vilka omkommit på grund av annat olycksfall än under
flygtjänstgöring. Frågan om de belopp, som skäligen böra tillkomma efterlevande
efter vid flygtjänstgöring omkomna har emellertid varit föremål för
övervägande hos sakkunniga, som vid olika tillfällen tillkallats för utredning
av militära avlönings- och pensionsfrågor. Jämväl 1921 års pensionskommitté
hade av Kungl. Maj:t erhållit uppdrag att verkställa utredning och
avgiva förslag rörande de särskilda förmåner, som borde tillkomma i samband
med flygtjänstgöring omkommen beställningshavares efterlevande.
Kommittén hade emellertid icke utfört detta uppdrag, när kommitténs verksamhet
enligt beslut av Kungl. Maj:t den 4 september 1926 skulle omedelbart
upphöra. Ärendet liänsköts emellertid icke — liksom icke heller övriga
militära pensionsfrågor — till de sakkunniga, vilka under namn av 1926
års pensionsutredning samma dag tillkallades för att inom finansdepartementet
biträda med överarbetning av föreliggande förslag till civil tjänste
pensionslag och av vissa andra pensionsfrågor.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
Utskottet.
Slutligen må nämnas, att riksdagen år 1923 medgivit, att dödsboet efter
militär beställningshavare, som avlidit till följd av skada, ådragen under
flygning i tjänsten, må, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall,
tillerkännas begravningshjälp, överstigande det enligt vederbörligt avlöningsreglemente
utgående beloppet av sådan förmån.
Motionärens förslag innebär, att frågan om ersättning vid invaliditet eller
dödsfall på grund av flygolycka skulle snarast göras till föremål för utredning
och förslag. I avseende härå får utskottet, under hänvisning till den
ovan lämnade redogörelsen, erinra, att nämnda fråga till följd av statsmakternas
tidigare intagna ställning därtill kommit att bliva nära förbunden
med frågan om flygpersonalens särskilda förmåner under flygtjänst
göring. Såsom ovan framhållits, äro nämligen de nuvarande provisoriska
flygtilläggen avsedda att utgå, intill dess i samband med förestående
reglering av de militära pensionsfrågorna prövning ägt rum av frågan
angående beredande av skäligt understöd åt personal, som drabbats av
olycksfall, eller, där sådant olycksfall medfört döden, åt den avlidnes efterlevande.
Med hänsyn härtill torde det näppeligen låta sig göra att, såsom
motionären synes ifrågasätta, upptaga sistberörda spörsmål till prövning
och definitivt avgörande, utan att det förstnämnda spörsmålet samtidigt
bringas till en slutgiltig lösning. Enligt utskottets mening lärer icke heller
ett ståndpunktstagande i sistnämnda båda frågor lämpligen böra ske före
de militära pensionsfrågornas lösning. Bortsett från det förhållandet att
man vid fastställandet av nu gällande provisoriska flygtillägg utgått från
denna förutsättning, må endast erinras, att 1921 års pensionskommitté i sitt
förslag rörande ersättning åt flygare vid invaliditet förutsatt, att denna
fråga skulle lösas i samband med den nya militära pensionslagstiftningen.
Under nu angivna förhållanden kan utskottet icke förorda, att de i motionen
berörda spörsmålen utbrytas ur sitt sammanhang med övriga militära pensionsfrågor
för att göras till föremål för särskild utredning.
Den ställning, utskottet sålunda intagit, synes utskottet desto mer moti
verad, som, enligt vad utredningen i ärendet givit vid handen, den nuvarande
provisoriska anordningen knappast kan sägas vara förenad med några större
olägenheter. Vad särskilt angår ersättningen till efterlevande efter omkomna
militärflygare framgår av utredningen, att dylik ersättning utgår enligt 1916
års olycksfallsförsäkringslag eller 1927 års militärersättningsförordning.
Riksdagen har ock ställt sig välvillig till framställningar om särskild pension
i sådana fall. Då antalet nu ifrågavarande olycksfall är jämförelsevis ringa,
torde — i avvaktan på den definitiva lösningen av här förevarande spörsmål
— prövningen av inkommande framställningar om pension av statsmedel
kunna, såsom hittills skett, i varje särskilt fall verkställas av Kungl. Maj:t
och riksdagen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
7
På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig icke kunna
biträda det i motionen framställda förslaget om skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om utredning i fråga om ersättning i anledning av olycksfall
under flygtjänstgöring.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 5 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 april 1929.
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Lindley,
Lindgren, Ström, Abrahamsson* och P. A. Larsson;
från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Wikström, Lovén * Svensson
i Betingetorp, Edberg,* Svedman* och Andersson i Falkenberg*.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.