Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning angående ersättning i anledning av olycksfall under flygtjänstgöring.

1929-04-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1929:30, Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning angående ersättning i anledning av olycksfall under flygtjänstgöring.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1929 kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning angående

ersättning i anledning av olycksfall under flygtjänstgöring.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 5, vilken hänvisats till bankoutskottets

förberedande handläggning, har herr Holmgren anfört och hemställt

följande:

»Tjänstgöringen vid flygvapnet är förenad med långt större risker än vad

fallet är med tjänstgöringsförhållandena vid andra delar av försvarsväsendet.

En hel rad av svåra olyckor äro att anteckna, sedan detta vapen inrangerats

bland våra försvarskrafter. De förmåner, som personalen åtnjuter, kunna

icke anses motsvara de större riskerna under tjänstgöring vid detta vapen. I

all synnerhet är det för en familjeförsörjare en ständig källa till oro att veta,

att han icke har laglig rätt — i form av försäkring eller dylikt — till rimlig

ersättning åt sina efterlevande anhöriga, därest han själv omkommer eller

bliver invalid under utförandet av tjänsteflygning.

Visserligen har Kungl. Maj:t i förekommande fall avgivit proposition till

riksdagen om ersättning, vilken av riksdagen även beviljats, men en ersättning,

som är beroende av beslut från fall till fall, måste alltid komma att

betraktas såsom oviss, helst utslagen av sparsamhetsiver kunna växla med

olika sammansättning av riksdagens kamrar.

Flygvapnet är i behov av alldeles särskilt duglig personal. Tvivelsutan

skulle ordnade förhållanden inom det område, som här blivit berört, i någon

mån bidraga till en god rekrytering, och frågan är föremål för utredning och

förslag inom pensionskommittén i sammanhang med andra ärenden.

Det synes mig emellertid vara av vikt, att denna ersättningsfråga snarast

vinner sin lösning, och då den utan större olägenhet torde kunna utbrytas ur

det komplex av frågor, med vilka den för närvarande är sammankopplad, får

jag hemställa, att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl. Maj:t

skyndsamt vill utreda frågan om ersättning till vid flygvapnet anställda vid

olycksfall m. in. och till nästkommande riksdag avgiva förslag i ärendet.

För bedömande av det i motionen berörda spörsmålet torde det vara erforderligt

att närmare redogöra för de grunder, efter vilka ersättning för

närvarande utgår dels till vid olycksfall under flygtjänstgöring skadad personal

såväl under den tid, sådan personal kvarstår i tjänst, som efter avgång

ur tjänst, dels ock till efterlevande efter personal, som avlidit till följd av

sådant olycksfall. Då emellertid frågan om sagda ersättning nära sammanhänger

med de förmåner, som tillkomma i tjänst varande flygpersonal, torde

till en början nämnda personals avlöningsförhållanden böra beröras.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 21 liäft. (Nr 30—32.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

I avseende härå torde först böra framhållas, att till flygvapnets personal,

utöver den enligt vederbörande avlöningsförfattningar fastställda avlöningen,

utgår särskild ersättning under flygtjänstgöring. Härvid gälla vissa av

Kungl. Maj:t i brev den 23 december 1926 fastställda grunder. Enligt dessa

utgår till flygförare och flygspanare ett månatligt flygtillägg till belopp, som

med hänsyn till vederbörandes utbildningstid och tjänstegrad växlar mellan

lägst 60 och högst 270 kronor. Härtill kommer för lärare vid flygskola

ett månatligt lärartillägg, utgörande för förste lärare 60 kronor och

för andre lärare 45 kronor. Därjämte åtnjuter flygmekaniker ett månatligt

mekanikertillägg, utgörande för chefmekaniker 60 kronor och för annan

mekaniker med godkänd examen 30 kronor.

Nu nämnda särskilda förmåner under flygtjänstgöring äro, på sätt av

bestämmelsernas avfattning framgår, avsedda att provisoriskt tillämpas,

intill dess i samband med den förestående regleringen av de militära pensionsfrågorna

prövning ägt rum av frågan angående beredande av skäligt

understöd åt personal, som under flygtjänstgöring drabbats av olycksfall,

eller, där sådant olycksfall medfört döden, åt den avlidnes efterlevande.

Vad angår frågan om ersättning till personal, som under flygtjänstgöring

drabbats av olycksfall, gäller för närvarande följande. Därest beställningshavare

skadats till följd av sådant olycksfall och därigenom blivit hindrad

att tjänstgöra, äger han, om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad

lön, så länge sjukdomen varar, d. v. s. samma förmån, som enligt gällande

avlöningsreglemente tillkommer beställningshavare jämväl vid olycksfall i

tjänsten under andra omständigheter än flygtjänstgöring. Därjämte äger

han under samma tid uppbära flygtillägg — flygmekaniker dock med avdrag

av honom tillkommande mekanikertillägg — samt eljest utgående

lärartillägg.

Beträffande därefter frågan om de förmåner, som skola utgå för de fall,

då under flygtjänstgöring skadad personal nödgas avgå från tjänsten,

torde till en början böra framhållas, att denna fråga, i vad avser officerare

och underofficerare, ännu icke blivit prövad av riksdagen,

enär den ansetts böra avgöras i samband med den förestående regleringen

av de militära pensionsfrågorna. Berörda fråga har också varit

föremål för utredning av 1921 års pensionskommitté, som i sitt den 22 maj

1925 avgivna betänkande med förslag till militär tjänstepensionslag framlagt

förslag i ämnet. Kommittén återger i sitt betänkande ett av försvarsväsendets

lönenämnd i ärendet avgivet utlåtande, i vilket erinras, hurusom i åtskilliga

fall genom beslut av riksdagen särskilda förmåner medgivits beställningshavare

vid försvarsväsendet, som avgått på grund av skada i tjänsten,

ådragen under andra förhållanden än vid flygtjänstgöring. Dessa beslut

hade inneburit, att vederbörande medgivits att utöver eljest tillkommande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

3

pension och fyllnadspension uppbära jämväl pensionsförbättring. Enligt

gällande grunder för pensionsförbättring till f. d. beställningshavare vid

armén och marinen utginge nämligen denna förmån endast till den, som

avginge efter uppnådd åldersgräns.

Enligt 1921 års pensionskommittés förslag skulle rätt att vid avgång från

tjänsten komma i åtnjutande av tjänstepension tillkomma bland annat den,

som träffats av skada eller olycksfall i tjänsten och till följd därav befunnes

oförmögen för framtiden att behörigen sköta sin tjänst. Pensionen

skulle i sådant fall utgå med det belopp, som motsvarade det för beställningshavaren

vid tiden för olycksfallet gällande tjänstepensionsunderlaget.

Enligt dessa bestämmelser skulle alltså den, som under flygtjänstgöring

bleve skadad, så att han i följd därav måste avgå från tjänsten, oavsett levnadsår

och tjänstår, äga erhålla fulla pensionsförmåner. Kommittén ansåg

sålunda ej, att någon högre pensionsförmån borde tillkomma den, som skadats

under flygtjänstgöring än den, som måste avgå från tjänsten av annan

under tjänstutövning iråkad skada.

Pensionskommitténs förslag till militär pensionslag har, såsom av det

anförda torde framgå, ännu icke föranlett någon framställning till riksdagen

från Kungl. Maj:ts sida. Enligt uttalande av chefen för finansdepartementet

till statsrådsprotokollet den 4 september 1926 har den fortsatta utredningen

av den militära tjänstepensioneringen ansetts lämpligen böra vila, intill

dess Kungl. Maj:t och riksdagen haft tillfälle taga slutlig ståndpunkt till

frågan, vilka principer böra ligga till grund för tjänstepensioneringen inom

den allmänna civilförvaltningen.

Det torde böra framhållas, att hittills icke inträffat något fall, då beställningshavare

på grund av skada under flygtjänstgöring nödgats lämna sin

anställning.

Ifrågavarande personal omfattas jämväl av bestämmelserna i, beträffande

officerare och underofficerare, 1916 års olycksfallsförsäkringslag och, beträffande

manskap, 1927 års militärersättningsförordning. Ersättning enligt

olycksfallsförsäkringslagen torde dock endast undantagsvis komma att

utgå, enär sådan ersättning endast utgår i den mån densamma överstiger

vad vederbörande är berättigad erhålla på grund av annan författning, exempelvis

gällande avlöningsreglemente eller pensionsbestämmelser. Enligt 1927

års militärersättningsförordning utgår emellertid ersättning till manskap, så

snart för fast anställd anställningen och för värnpliktig tjänstgöringen upphört.

1 ersättning Utgives under sjukdomtiden dels erforderlig läkarvård jämte

läkemedel in. in., dels ock sjukpenning för varje dag, varierande mellan 3

kronor 50 öre samt 5 kronor 50 öre. Sedan det egentliga sjukdomstillståndet

upphört och skadan visat sig medföra kvarstående men, utgives ersättning i

form av livränta med belopp, bestämt med hänsyn till den skadades årliga

arbetsförtjänst och graden av invaliditeten. Högsta livränta till fast anställd

utgår med 2 000 kronor om året och till värnpliktig med t 440 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande A''r 30.

Vad slutligen angår ersättning till omkommen flygpersonals efterlevande,

må till eu början erinras, att framställningar om dylik ersättning i anledning

av inträffade olycksfall numera prövas av riksförsäkringsanstalten, beträffande

efterlevande till officerare och underofficerare enligt 1916 års

olycksfallsförsäkringslag och beträffande fast anställt manskap och värnpliktiga

enligt 1927 års militärersättningsförordning.

Enligt dessa författningar utgår begravningshjälp med en tionde! av den

avlidnes årliga arbetsförtjänst, dock minst 100 kronor. Vidare utgår livränta

till änka med belopp, motsvarande en fjärdedel av den avlidnes

arbetsförtjänst, och till varje den avlidnes barn, som ej fyllt 16 år, med

belopp motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten. Slutligen utgår till

den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder eller till båda

gemensamt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen

beroende, en livränta å ett årligt belopp, motsvarande värdet av det

underhåll, de av den avlidne åtnjutit, dock högst en fjärdedel av den avlidnes

arbetsförtjänst. Vid fastställande av begravningshjälp och livränta

gäller enligt olycksfallsförsäkringlagen, att belopp, varmed den årliga arbetsförtjänsten

överstiger 3 000 kronor, icke tages i beräkning. Samma är

förhållandet enligt militärersättningsförordningen, då fråga är om vid försvarsväsendet

fast anställt manskap. Beträffande värnpliktiga åter antages

arbetsförtjänsten utgöra vissa särskilda, i förordningen angivna belopp för

olika kategorier av värnpliktiga. I följd av angivna bestämmelser uppgår det

högsta beloppet för t. ex. livränta till änka enligt olycksfallsförsäkringslagen

till 750 kronor. Samma livräntemaximum är fastställt enligt militärersättningsförordningen

för änka efter fast anställt manskap. Det högsta livräntebelopp,

som enligt nämnda förordning kan utgå till änka efter värnpliktig,

utgör 540 kronor.

Därest omkommen flygare varit delägare i någon av de för försvarsväsendets

personal avsedda änke- och pupillkassorna, utgår givetvis pension till

hans efterlevande enligt vederbörande kassas bestämmelser. På grund av

föreskrift i olycksfallsförsäkringslagen lärer åtnjutande av dylik pension

jämte av staten bestritt dyrtidstillägg därå medföra viss reducering av enligt

lagen utgående livränta.

De förmåner, som enligt ovan angivna grunder utgått till efterlevande änkor

och barn efter under flygtjänstgöring omkommen personal, hava emellertid i

vissa fall genom särskilda beslut av riksdagen höjts genom beviljande av pension

å allmänna indragningsstaten. Sådan tilläggspension har sålunda i några

fall beviljats änka efter officer till så stort belopp, att densamma jämte från

änke- och pupillkassa utgående pension skulle uppgå till 1 500 kronor.

Änka med minderåriga barn har härvid tillerkänts barntillägg beräknade

efter ett belopp av 300 kronor för varje sådant barn. Genom beslut av 1928

års riksdag tillerkändes vidare änka efter fänrik i flottans reserv en till

läggspension å 456 kronor, att åtnjutas utöver änkan tillkommande liv
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

5

ränta från riksförsäkringsanstalten å 750 kronor. Änka efter korpral tillerkändes

en pension av 1927 års riksdag å 408 kronor, att åtnjutas jämte

från riksförsäkringsanstalten utgående livräntebelopp å 600 kronor.

Därjämte har riksdagen i några fall beviljat pension från allmänna indragningsstaten

till efterlevande föräldrar efter omkomna militärflygare.

Det har därvid gällt sådana fall, då livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen

eller militärersättningsförordningen ej kunnat utgå, enär föräldrarna

icke i föreskriven män varit beroende av den avlidnes arbete för sitt uppehälle.

I fråga om officers efterlevande föräldrar har pensionsbeloppet,

därest endast en av föräldrarna levat, i regel fastställts till 600 kronor; dock

har riksdagen år 1928 i ett fall beviljat ett något lägre belopp eller 492

kronor. Efterlevande moder till värnpliktig tillerkändes av 1927 ars riksdag

i ett fall 504 kronor och i ett annat fall 600 kronor.

Av inhämtade uppgifter angående samtliga genom flygolyckor omkomna

militärflygare framgår, att endast ett mindre antal av dessa olyckor föranlett

beviljande till efterlevande av livränta från riksförsäkringsanstalten

eller pension från riksdagen. Anledningen härtill torde vara den, att framställningar

i sådant syfte icke inkommit från vederbörande, vare sig detta

nu berott på att de omkomna saknat anhöriga eller efterlämnat anhöriga i

sådan ställning, att ekonomiskt stöd från statens sida icke ansetts böra

ifrågasättas.

Såsom framgår av det ovan anförda, hava hittills icke fastställts några

generella grunder, efter vilka ersättning bör utgå till omkommen flygpersonals

efterlevande, utan har efter framställning från vederbörande varje

särskilt fall prövats med hänsyn till de föreliggande omständigheterna.

Det framgår ock, att de förmåner, som tillkommit ifrågavarande efterlevande,

i allmänhet äro högre än de, som utgå till efterlevande efter

statsanställda, vilka omkommit på grund av annat olycksfall än under

flygtjänstgöring. Frågan om de belopp, som skäligen böra tillkomma efterlevande

efter vid flygtjänstgöring omkomna har emellertid varit föremål för

övervägande hos sakkunniga, som vid olika tillfällen tillkallats för utredning

av militära avlönings- och pensionsfrågor. Jämväl 1921 års pensionskommitté

hade av Kungl. Maj:t erhållit uppdrag att verkställa utredning och

avgiva förslag rörande de särskilda förmåner, som borde tillkomma i samband

med flygtjänstgöring omkommen beställningshavares efterlevande.

Kommittén hade emellertid icke utfört detta uppdrag, när kommitténs verksamhet

enligt beslut av Kungl. Maj:t den 4 september 1926 skulle omedelbart

upphöra. Ärendet liänsköts emellertid icke — liksom icke heller övriga

militära pensionsfrågor — till de sakkunniga, vilka under namn av 1926

års pensionsutredning samma dag tillkallades för att inom finansdepartementet

biträda med överarbetning av föreliggande förslag till civil tjänste

pensionslag och av vissa andra pensionsfrågor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Slutligen må nämnas, att riksdagen år 1923 medgivit, att dödsboet efter

militär beställningshavare, som avlidit till följd av skada, ådragen under

flygning i tjänsten, må, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall,

tillerkännas begravningshjälp, överstigande det enligt vederbörligt avlöningsreglemente

utgående beloppet av sådan förmån.

Motionärens förslag innebär, att frågan om ersättning vid invaliditet eller

dödsfall på grund av flygolycka skulle snarast göras till föremål för utredning

och förslag. I avseende härå får utskottet, under hänvisning till den

ovan lämnade redogörelsen, erinra, att nämnda fråga till följd av statsmakternas

tidigare intagna ställning därtill kommit att bliva nära förbunden

med frågan om flygpersonalens särskilda förmåner under flygtjänst

göring. Såsom ovan framhållits, äro nämligen de nuvarande provisoriska

flygtilläggen avsedda att utgå, intill dess i samband med förestående

reglering av de militära pensionsfrågorna prövning ägt rum av frågan

angående beredande av skäligt understöd åt personal, som drabbats av

olycksfall, eller, där sådant olycksfall medfört döden, åt den avlidnes efterlevande.

Med hänsyn härtill torde det näppeligen låta sig göra att, såsom

motionären synes ifrågasätta, upptaga sistberörda spörsmål till prövning

och definitivt avgörande, utan att det förstnämnda spörsmålet samtidigt

bringas till en slutgiltig lösning. Enligt utskottets mening lärer icke heller

ett ståndpunktstagande i sistnämnda båda frågor lämpligen böra ske före

de militära pensionsfrågornas lösning. Bortsett från det förhållandet att

man vid fastställandet av nu gällande provisoriska flygtillägg utgått från

denna förutsättning, må endast erinras, att 1921 års pensionskommitté i sitt

förslag rörande ersättning åt flygare vid invaliditet förutsatt, att denna

fråga skulle lösas i samband med den nya militära pensionslagstiftningen.

Under nu angivna förhållanden kan utskottet icke förorda, att de i motionen

berörda spörsmålen utbrytas ur sitt sammanhang med övriga militära pensionsfrågor

för att göras till föremål för särskild utredning.

Den ställning, utskottet sålunda intagit, synes utskottet desto mer moti

verad, som, enligt vad utredningen i ärendet givit vid handen, den nuvarande

provisoriska anordningen knappast kan sägas vara förenad med några större

olägenheter. Vad särskilt angår ersättningen till efterlevande efter omkomna

militärflygare framgår av utredningen, att dylik ersättning utgår enligt 1916

års olycksfallsförsäkringslag eller 1927 års militärersättningsförordning.

Riksdagen har ock ställt sig välvillig till framställningar om särskild pension

i sådana fall. Då antalet nu ifrågavarande olycksfall är jämförelsevis ringa,

torde — i avvaktan på den definitiva lösningen av här förevarande spörsmål

— prövningen av inkommande framställningar om pension av statsmedel

kunna, såsom hittills skett, i varje särskilt fall verkställas av Kungl. Maj:t

och riksdagen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

7

På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig icke kunna

biträda det i motionen framställda förslaget om skrivelse till Kungl. Maj:t

med begäran om utredning i fråga om ersättning i anledning av olycksfall

under flygtjänstgöring.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 5 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 april 1929.

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Lindley,

Lindgren, Ström, Abrahamsson* och P. A. Larsson;

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Wikström, Lovén * Svensson

i Betingetorp, Edberg,* Svedman* och Andersson i Falkenberg*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.