Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion i fråga om åstadkommande av pensionsbestämmelser för banctrbetare och omlastare vid statens järnvägar in. fl.

1929-04-22 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1929:31, Utlåtande, i anledning av väckt motion i fråga om åstadkommande av pensionsbestämmelser för banctrbetare och omlastare vid statens järnvägar in. fl.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1929 kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning av väckt motion i fråga om åstadkommande

av pensionsbestämmelser för banctrbetare och omlastare

vid statens järnvägar in. fl.

I en inom andra kammaren av herrar Hage och Höglund i Göteborg väckt

motion nr 258, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning,

har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte om möjligt till 1930 års riksdag utarbeta

och framlägga förslag till åstadkommande av pensionsbestämmelser för banarbetare

och omlastare vid statens järnvägar samt eventuellt för andra

statens anställningshavare i liknande ställning, vilka nu icke ha någon

pensionsrätt och vilka lämpligen kunna i förslaget medtagas».

Till stöd för yrkandet anföra motionärerna följande:

»Riksdagen har under ett flertal år kunnat konstatera hurusom motionskrav

framförts om givande av statspension än åt den ene, än åt den andre

statstjänaren som uppnått den ålder, då vederbörande befattningshavare i allmänhet

ej längre kunna tjäna staten. Orsaken härtill, d. v. s. att riksdagen

tvingas att syssla med alla dessa personliga pensionsfrågor, är den att alltjämt

finnes en del anställningshavare i statens tjänst, för vilken pensionsfrågan

ej ännu är ordnad.

Emellertid måste det icke minst ur ovan angivna utgångspunkter vara

synnerligen önskligt, att pensioneringsbestämmelser komma till stånd även

för nämnda befattningshavare. Härför har också riksdagen uttalat sig, då

den framhållit att den förväntade, att från regeringen fortast möjligt framkomme

förslag rörande såväl tjänstepensionens reglerande för vissa befattningar

som även förslag angående åstadkommande av familjepensionering.

(Se Bankoutskotlets utlåtande nr 5 vid 1928 års riksdag sid. 4.)

Trots detta framgår av statsverkspropositionen (11 :e huvudtiteln sidorna

2—3) att Kungl. Maj:t icke har för avsikt att under den närmaste tiden

framlägga proposition med anledning av kommittéförslag, som utarbetats om

reglerande av pensionsrätt för vissa befattningshavare i statens tjänst. Det

synes alltså vara Kungl. Maj.ts mening att uppskjuta framläggandet av förslag

i dessa frågor inklusive i frågan om den s. k. familjepensioneringen),

intill dess riksdagen fattat beslut om lönereglering för statens befattningshavare

på grundvalen av förslag från den nu arbetande 1928 års lönekommitté.

Som ett av motiven för denna ståndpunkt framhåller Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen,

att »nu gällande bestämmelser på pensionsväsendets område

utan allt för stora olägenheter torde kunna tillämpas ännu någon tid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande År 31.

9

framåt». Men detta påstående kan ju icke ha någon tillämpning på sådana

befattningshavare, som ännu icke hd någon pensionsrätt. Sådana grupper

finnas exempelvis vid statens järnvägar, nämligen banarbetare- och omlastaregrupperna.

Ett flertal av dessa befattningshavare uppnå i dagarna

eller inom de närmast liggande åren den ålder, då de icke längre kunna

arbeta.

Visserligen har man med avseende på dylika åldringar i en viss utsträckning

tillåtit, att sjukavlöning till dem fått utgå under någon tid framåt, men

detta sätt att åstadkomma ett slags pensionering torde få anses för allt för

osäkert och irrationellt. Sedan nu en kommitté framlagt förslag rörande

nämnda befattningshavares pensionering, ha givetvis nämnda befattningshavare

förväntat, att frågan inom den närmaste tiden skulle lösas, isynnerhet

som riksdagsskrivelsen i frågan avläts så tidigt som år 1923. Skulle nu

emellertid Kungl. Maj:ts linje i denna fråga vinna riksdagens gillande, torde

tiden för denna frågas lösande kanske kunna komma att framskjutas till

omkring år 1932, och risk föreligger ju därvidlag också för, att den mycket

trängande frågan om ordnandet av familjepensioneringen för en del statstjänare

kan komma alt uppskjutas till denna tid eller ännu längre, trots att

en riksdagsskrivelse i denna fråga avläts så tidigt som år 1920.

Vår uppfattning är den, att en provisorisk pensionsanordning skulle kunna

genomföras i främsta hand för ovannämnda banarbetare och omlastare på

grundvalen av de nu gällande lönerna, så att de i första hand finge en

pension anpassad med hänsyn till de pensionsbestämmelser, som nu gälla

för anställningshavare i motsvarande ställning. Det torde icke vara otänkbart

att, från denna utgångspunkt och med hänsynstagande till det föreliggande

kommittéförslaget i frågan, utarbeta ett pensionsförslag och framlägga för

1930 års riksdag. Skulle sedermera en allmän lönereglering genomföras och

pensioner och avgifter med hänsyn härtill böra regleras, möter givetvis inget

hinder att reglera dessa även för här nämnda befattningshavare.»

På utskottets begäran har statskontoret anbefallts att efter järnvägsstyrelsens

hörande avgiva utlåtande över ifrågavarande motion, i vad den avser

förenämnda anställningshavare vid statens järnvägar.

Järnvägsstyrelsen har i avgivet yttrande anfört följande:

Redan den 20 december 1919 har styrelsen, på sätt framgår av en yttrandet

bilagd avskrift av en utav styrelsen då avlåten skrivelse till Kungl.

Maj:t, framlagt förslag i fråga om inordnande av de arbetargrupper vid

statens järnvägar, som utgöras av stadigvarande banarbetare och i stadigvarande

tjänst anställda omlastare, under de i 1917 års reglemente för statens

järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal meddelade

bestämmelserna beträffande verkstads- och förrådsarbetare.

Under förutsättning, att den i motionen ifrågasatta provisoriska pensionsanordningen

icke kommer att avse andra än förenämnda banarbetare och omlastare,

samt att dess genomförande sker i huvudsaklig överensstämmelse

med styrelsens berörda förslag i ämnet — d. v. s. i nära anslutning till vad

nu i förevarande avseende gäller beträffande verkstads- och förrådsarbetare

— anser sig styrelsen hava skäl att tillstyrka, att åtgärder vidtagas, för att

eu dylik anordning snart måtte komma till stånd.

Styrelsen vill i detta sammanhang nämna, att det för närvarande finnes

omkring ett hundratal stadigvarande banarbetare och omlastare, som, ehuru

de på grund av ålder eller sjukdom äro oförmögna att vidare tjänstgöra, fått

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

kvarstå i tjänst med sjukavlöning i avvaktan på lösning av denna arbetargrupps

pensionering.

Statskontoret har för egen del framhållit, att för Kungl. Maj:t funnes

framlagda olika förslag, genom vilka pensioneringen för här ifrågavarande

personal och med denna personal jämförliga grupper av arbetare i statens

tjänst skulle bliva ordnad. Vid sådant förhållande borde spörsmålet om

pensionering av nu ifrågavarande personal icke lämpligen utbrytas ur sitt

naturliga sammanhang med andra dylika arbetargruppers pensionering.

Med anledning av vad i de avgivna yttrandena anförts tillåter sig utskottet

till en början att med avseende å den tidigare behandlingen av frågan

om ordnad pensionering för här avsedda anställningshavare erinra om

följande.

I förenämnda skrivelse den 20 december 1919, vari järnvägsstyrelsen

framlade förslag om pensionering av banarbetare och omlastare vid statens

järnvägar, anförde styrelsen bland annat, att banarbetarna tidigare icke

kunnat föreslås till delaktighet av pensionsrätt, enär de icke ansetts äga

stadigvarande anställning, beroende därpå, att banavdelningens underhållsarbeten,

varmed en stor del av ifrågavarande arbetare vore sysselsatta år

efter år, icke påginge i samma omfattning året om. Berörda förhållande

i avseende å banarbetarnas tjänstgöring ägde visserligen fortfarande rum

beträffande det stora flertalet, men då vissa underhållsarbeten måste, om

än i begränsad omfattning, utföras även vintertiden, bleve det givetvis nödvändigt,

att en del banarbetare hölles i arbete året om. Genom utfärdande

av nya »allmänna bestämmelser rörande banarbetare vid statens järnvägar»

hade styrelsen med hänsyn till deras anställning numera uppdelat

banarbetarna i tre grupper, nämligen stadigvarande arbetare, säsongarbetare

och tillfälliga arbetare, varvid den förstnämnda gruppen omfattade sådana

arbetare, som antoges för tillgodoseende av ett till synes bestående behov

av arbetskraft året runt. Då sålunda de stadigvarande banarbetarna i avseende

på sin tjänsteställning vore fullt jämförliga med verkstads- och

förrådsarbetare med stadigvarande anställning — vilka sistnämnda arbetare

vore pensionsberättigade enligt de i 1917 års reglemente fastställda grunderna

för pensionering av viss arbetarpersonal — syntes de på enahanda

skäl, som tidigare av styrelsen anförts i fråga om sistnämnda arbetare,

även böra komma i åtnjutande av pensionsrätt.

Styrelsens ifrågavarande skrivelse överlämnades till kommunikationsverkens

lönekommitté för att tagas i övervägande vid fullgörande av kommittén

meddelat uppdrag att avgiva förslag i fråga om pensionering av viss statsanställd

icke-ordinarie personal. I det betänkande, som av kommittén den 6 november

1922 avgavs beträffande pensionering av icke-ordinarie personal vid

kommunikationsverken, förordade kommittén, att stadigvarande banarbetare

och omlastare vid statens järnvägar skulle komma i åtnjutande av rätt till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

11

pension enligt de grunder, som av kommittén föreslogos beträffande personal

i extra ordinarie anställning.

Beredande av pensionsrätt åt ifrågavarande personalgrupper har därefter

förutsatts i båda de senare förslag, vilka avgivits i fråga om pensionering av

icke-ordinarie befattningshavare vid kommunikationsverken, nämligen dels

i det av 1921 års pensionskommitté den 30 juni 1926 avgivna yttrandet

över kommunikationsverkens lönekommittés nyssnämnda betänkande, i vilket

yttrande förslag framlades till lag angående rätt till tjänstepension

för tjänstemän vid kommunikationsverken ävensom till kungörelse angående

rätt till tjänstepension för till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare

vid kommunikationsverken, dels ock i det av 1926 års pensionsutredning

den 29 juni 1927 avgivna yttrandet över de av pensionskommittén

uppgjorda författningsförslagen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om önskvärdheten av att pensionsförhållandena

för de i motionen närmast avsedda statstjänarna, liksom

även för andra grupper av icke-ordinarie anställningshavare i statens tjänst,

snarast möjligt bliva ordnade. Utskottet har ock tidigare i olika sammanhang

betonat angelägenheten av en snar lösning av pensionsfrågan bland

annat för icke-ordinarie personal i statstjänst. Senast skedde detta i utskottets

den 8 februari 1929 avgivna utlåtande (nr 11) angående regleringen för

budgetåret 1929/1930 av utgifterna under riksstatens elfte huvudtitel, vari

utskottet i punkten 1 — med anledning av vad chefen för finansdepartementet

till statsrådsprotokollet över finansärenden för den 4 januari 1929

yttrat angående den fortsatta utredningen av vissa pensionsfrågor — framhöll

de olägenheter av olika slag, vilka såväl i tjänste- som i familjepensionshänseende

äro förenade med nu rådande förhållanden på förevarande område.

Vad sålunda i berörda sammanhang uttalats vill utskottet här ånyo

åberopa.

Även med sålunda angiven uppfattning har utskottet emellertid icke funnit

tillräckliga skäl föreligga att beträffande här närmast förevarande grupper

av anställningshavare tillstyrka ett provisoriskt ordnande av tjänstepensionsförhållandena

utan avvaktan på en lösning av pensionsfrågan för ickeordinarie

personal i allmänhet i statens tjänst. Ett dylikt utbrytande av pensionsspörsmålet

beträffande vissa personalgrupper lärer nämligen lätt kunna

medföra ett föregripande i skilda hänseenden av en blivande allmän lösning.

Det vill också förefalla utskottet, som om en provisorisk pensionsanordning

för de i motionen avsedda anställningshavarna knappast kan — med hänsyn

särskilt till vad utskottet inhämtat rörande den sjukavlöning, som utgår

till vissa av dem — anses så trängande, att en dylik anordning nu är oundgängligen

nödvändig.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Med hänsyn till vad nu anförts har utskottet funnit sig icke böra tillstyrka,

att riksdagen skulle avlåta skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t. Utskottet

får alltså hemställa,

att förevarande motion 11:258 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 april 1929.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson

i Olovstorp, Lindley, Ström, Johansson i Friggeråker, Andersson i Hedsta* och

Bjurström*;

från andra kammaren: herrar Winkler, Backlund, Ryberg,* Loven,* Svensson

i Betingetorp, Höglund i Göteborg, Leffler* och Johansson i Edsbyn*.

Ej närvarande vid utlålandcts justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.