Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning.

1929-02-08 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1929:4, Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1929 kl. 12 m.

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse

och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet

att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd

och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande

samt myntutväxlingens fortgång och bestånd. Sedan utskottet numera fullgjort

detta uppdrag, får utskottet avgiva berättelse över den verkställda

granskningen.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och med

den 10 januari 1928, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för fullmäktiges

i protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande

års riksdag, dels de av vederbörande revisorer angivna berättelserna om

verkställd granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga avdelningskontors

i orterna förvaltning under år 1927, dels ock fullmäktiges

med utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående

riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning år 1928 ävensom de av

styrelserna för riksbankens avdelningskontor i avseende å dessa kontors

förvaltning under samma år lämnade redogörelser. I

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare

kännedom om hithörande förhållanden hänvisa till de utförliga sifferredogörelser,

som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens revisorer

och fullmäktige i riksbanken.

A sin utlånings- och övriga rörelse under år 1928 har riksbanken erhållit

en vinst av 19 286 805 kronor 80 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande huvud-

och avdelningskontorens vinst- och förlusträkningar, som förekomma

i fullmäktiges nyssnämnda, av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen

överlämnade berättelse.

Bibang till riksdagens protokoll 1929. 8 sand. i höft. (Nr l.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

1 :o.

Ang. försälj- Revisorerna hava under § 9 i sin berättelse angående riksbanken (sid.

SSlM anfört följande:

»Revisorerna hava vid granskning av huvudkassarörelsen uppmärksammat,

att av de vid 1927 års ingång bland riksbankens tillgångar redovisade

Sveriges allmänna hypoteksbanks 5 % obligationer av år 1924 obligationer

å tillsammans nom. 173 000 kronor under år 1927 försålts i olika poster till

pari, oaktat marknadspriset vid ifrågavarande tillfällen varit ej oväsentligt

högre, samt att försäljningarna skett dels till änke- och pupillkassan vid

riksbankens avdelningskontor och pappersbruk dels ock till bankostatens

änke- och pupillkassa.

Till belysande av förhållandet meddelas följande, med ledning av riksbankens

räkenskaper och de av Stockholms fondbörs utgivna officiella

kurslistorna upprättade sammanställning angående försäljningarna:

Månad

Köpare

Oblig.

å nom.

jan.-febr.

Änke- och pupillkassan vid avdel- ningskontoren och pappersbruket

5 000

_

mars-april

d:o

32 000

—

maj-juli

d:o

30 000

■—

sept.-okt.

d:o

22 000

—

november

d:o

5 000

—

december

d:o

46 000

—

d:o

d:o

8 000

juni-juli

Bankostatens änke- och pupillkassa

20 000

—

september

d :o

5 000

—

Försälj- Marknad

ningskurs

%

kurs

% (c:a)

100

102V2

100

1037a

100

1033/4

100

1023/4

100

1031/.,

100

10272

100

102

100

1033/4

100

1023/4

Av den gjorda sammanställningen framgår, att det av fullmäktige i riksbanken

vid försäljning till ovannämnda pensionskassor betingade priset understigit

det å marknaden samtidigt noterade priset med 2—33/4 procent.

Därigenom har riksbanken å ifrågavarande obligationspost å nom. 173 000

kronor undandragits en kursvinst av inemot 5 000 kronor, vilken i stället

kommit de båda pensionskassorna tillgodo.

Fullmäktiges nu berörda förfarande är enligt revisorernas mening av den

anmärkningsvärda beskaffenhet, att det bör bringas till riksdagens

kännedom.»

Fullmäktige. Sedan i anledning av revisorernas förevarande anmärkning utskottet in•

hämtat fullmäktiges yttrande i ärendet, hava fullmäktige i skrivelse till ut
skottet

den 31 januari 1929 meddelat, att nämnda obligationer av riksbanken

på sin tid övertagits till en fast kurs av 99 %. Sedan gammalt hade

vid försäljning till ifrågavarande änkekassor av riksbanken tillhöriga obligationer,

med hänsyn till kassornas behjärtansvärda ändamål och nära samhörighet

med riksbanken, den regeln tillämpats, att riksbanken nöjt sig med

en mindre vinst än om försäljning skett till annan, som givetvis haft att

betala efter gällande marknadsvärde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

3

I likhet med revisorerna är utskottet av den uppfattningen, att försäljning

till ifrågavarande änke- och pupillkassor av riksbanken tillhöriga

obligationer till lägre kurser än de å marknaden vid varje särskilt tillfälle

gällande icke bör ifrågakomma, enär en försäljning på sådana villkor i

själva verket icke innebär någonting annat än ett indirekt statsunderstöd

till kassorna. Ett understödjande av berörda kassor från statens sida synes

självfallet icke böra ske utan riksdagens medgivande.

Utskottet, som i enlighet med den här ovan uttalade uppfattningen förutsätter,

att det av fullmäktige hittills tillämpade förfarandet vid försäljning

av obligationer till här ifrågavarande kassor icke vidare kommer till användning,

har ansett sig böra vad i detta ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

2:o.

Revisorerna hava vidare under § 10 i sin förenämnda berättelse anfört

följande (sid. 16—18):

»Revisorerna hava verkställt en undersökning angående de åtgärder, som

vidtagas inom riksbanken vid såväl huvudkontoret som avdelningskontoren

för inkassering av förfallna växlar, innan desamma på grund av utebliven

betalning gå till protest.

Då de vid ett riksbankens kontor inneliggande växlar, som rediskonterats

av enskild bank å samma ort, i regel återlösas dagen före förfallodagen

av den bank, som rediskonterat desamma, kommer inkasseringen huvudsakligen

att omfatta dels vid riksbankens kontor av enskild bank å annan ort

rediskonterade växlar dels ock i riksbanken direkt diskonterade växlar. Förfaringssättet

i fråga om inkassering av dessa växlar är olika vid å ena sidan

huvudkontoret och å andra sidan avdelningskontoren.

Vid huvudkontoret utsändas dagligen växlar med bankens vaktmästare,

vilka uppsöka vederbörande gäldenär å betalningsstället och där\id i regel

begagna sig av banken tillhörig, av någon utav bankens chaufförer förd

automobil.

De för varje dag till inkassering utlämnade växlarna utgöras av dels a

samma dag förfallande växlar med ett belopp av 10 000 kronor och därutöver

ävensom — oavsett växelbeloppets storlek — sadana växlar, som genom

domicil äro betalbara i enskild bank dels ock från föregående dag kvarliggande,

i bank ej betalbara växlar med belopp, understigande 10 000

kronor. Det fåtal växlar, vilka äro betalbara i riksbanken, utskickas icke

för inkassering.

Inkasseraren ordnar vid tjänstgöringstidens början efter stadsdel och gator

de växlar, som skola inkasseras, varefter en tjänsteman i vederbörande

kassa upprättar förteckning över växlarna med angivande av deras belopp

i två exemplar. Det ena exemplaret överlämnas till inkasseraren, medan

det andra exemplaret, försett med inkasserarens kvitto å de mottagna växlarna,

behålles i kassan. Vid varje växel är fogad avis, som, för den händelse

växel ej löses, överlämnas till gäldenären eller, därest denne ej anträffas,

lämnas i hans bostad eller affär. Vid återkomsten till riksbanken redovisar

inkasseraren till vederbörande kassör det å förteckningen upptagna slutbeloppet

med dels kontanter och dels växlar i retur.

Utskottet.

Ang.

inkassering

av förfallna

växlar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

I regel ombesörjes inkasseringen av en vaktmästare under tiden från

kl. 11 f. m. till kl. 2.30 e. m., men stundom kan densamma bereda fullt

arbete för två vaktmästare under längre tid på dagen. Vid månads- och

halvmånadsskiften kunna ända till fyra vaktmästare vara samtidigt tagna i

anspråk för inkasseringsuppdrag, därvid dock två hava sitt inkasseringsområde

begränsat till de närmast riksbanken belägna delarna av staden och

fördenskull icke anlita bilar.

Vid riksbankens avdelningskontor förekommer, såsom nämnt, ett annat

tillvägagångssätt. Här inskränker man sig till att innan växlarna gå till

protest, telefonledes söka förbindelse med vederbörande acceptant eller domiciliat

för krav å desammas inlösen.

Av huvudkontoret tillämpad praxis har uppgivits grunda sig på bestämmelserna

i växellagen, enligt vilken växelinnehavaren har att uppvisa förfallen

växel för acceptant eller domiciliat och under förutsättning av sådant

uppvisande rätt att från uppvisningsdagen utkräva särskild s. k. överränta.

Härvid syftas å bestämmelserna i 36 § växellagen, däri det bland annat heter:

''Infriar icke godkännare växel, när den å eller efter förfallodag uppvisas

till betalning, vare han skyldig att å växelsumman gälda ränta efter sex för

hundra om året från den dag växeln till betalning honom förevistes så ock

att giva full ersättning för de växelinnehavaren genom dröjsmålet åbragta

kostnader.’

Man har således i nu angivna förhållanden att söka anledningen till att

huvudkontoret tillämpar ett mera kostsamt och omständligt förfaringssätt

när det gäller indrivning av förfallna växlar. Såsom mera kostsamt och

omständligt måste man nämligen beteckna detsamma, då det givetvis dels

tager en större personal i anspråk och dels tvingar huvudkontoret att för

detta ändamål hava till förfogande ett större antal bilar än vad eljest för

bankrörelsen vore erforderligt.

Det synes revisorerna emellertid starkt kunna ifrågasättas, huruvida de

kostnader, som äro förenade med huvudkontorets inkassering av förfallna

växlar, motsvaras av de fördelar, som därmed utvinnas. Att märka är, att

man vid avdelningskontoren icke ansett erforderligt tillämpa samma bokstavliga

tolkning av växellagens bestämmelser utan inskränkt sig till att

avisera acceptanten per telefon, ett förfaringssätt, som för övrigt, enligt vad

revisorerna inhämtat, fullt överensstämmer med den praxis, som i allmänhet

tillämpas vid våra större privatbanker. Några svårigheter att därvid av

växelgäldenären vid växelns inlösen utkräva s. k. överränta har enligt uppgift

merendels icke förekommit.

Beträffande de enskilda bankerna bör jämväl framhållas, alt de vid diskontering

av växlar ofta genom domicil göra växlarna betalbara i banken,

vilken åtgärd friar banken från skyldighet att uppvisa växeln för trassaten.

Såsom en uppenbar olägenhet med det vid huvudkontoret praktiserade

inkasseringsförfarandet måste slutligen anses det förhållandet, att kontoret

icke har förfallna växlar tillgängliga i fall då en växelgäldenär inställer sig

i riksbanken förfallodagen eller nästföljande dag för växelns inlösande. Dylika

fall hava, enligt vad revisorerna inhämtat, inträffat.»

I anledning av revisorernas förenämnda uttalande har utskottet ansett

sig böra inhämta fullmäktiges yttrande i ärendet; och hava med anledning

härav fullmäktige i skrivelse den 31 januari 1929 anfört följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

5

Rörande tillvägagångssättet vid inkassering av förfallna växlar framhålla Fullmäktige.

revisorerna, att ''huvudkontoret tillämpar ett mera kostsamt och omständligt

förfaringssätt och vidare att det givetvis dels tager en större personal

i anspråk och dels tvingar huvudkontoret att för detta ändamål hava till

förfogande ett större antal bilar än vad eljest för bankrörelsen vore erforderligt’.

Om vid huvudkontoret förfarandet vid inkassering av växlar skulle förändras

så, som revisorerna ifrågasatt, och man således återginge till det

system, som tidigare tillämpats, skulle antalet växelinkasserare kunna nedbringas

med endast en. De nuvarande två växelinkasserarna äro nämligen

icke enbart sysselsatta med inkasseringsbestyr utan hava därjämte att, i den

män tiden det medgiver, verkställa andra vaktmästargöromål. Ett införande

av avisering telefonledes i stället för uppvisande skulle medföra ett betydligt

ökat arbete med telefonering, vilket då lämpligen kunde uppdragas

åt en växelinkasserare. En sådan måste därför under alla förhållanden

bibehållas.

Den avsedda besparingen skulle alltså för närvarande inskränka sig till

omkring 4 700 kronor för år. Någon ytterligare besparing genom minskning

av antalet för riksbankens rörelse nyttjade automobiler, såsom revisorerna

förmena,^ lärer nämligen icke kunna ske. Riksbanken innehar för närvarande

två automobiler, en paketbil (Scania Vabis), som dagligen i stor utsträckning

användes för transporter till och från vederbörande postkontor,

och en personbil (Volvo), som erfordras för ofta förekommande angelägna

och brådskande ärenden. Dessutom äger riksbanken en år 1913 inköpt automobil

(Minerva), numera i reserv och i det närmaste förbrukad.

Fullmäktige vilja erinra, hurusom det nu tillämpade förfaringssättet tillkommit

för att riksbanken må kunna lagligen begagna sig av rätten till

överränta. Det synes fullmäktige föga tilltalande, att riksbanken skulle i

torekommande fall avfordra gäldenär överränta, som han icke är lagligen

skyldig alt erlägga.

Ehuru givetvis samma principiella skäl tala för att även riksbankens avdelningskontor

böra tillämpa huvudkontorets inkasseringssätt för växlar,

maste man taga hänsyn till de ökade kostnader en sådan omläggning i praktiden

skulle medföra, ävensom därtill att förhållandena i de mindre "städerna

ay.° °lika mot i huvudstaden och rörelsen vid avdelningskontoren

Ojämförligt mycket mindre än vid huvudkontoret.

Då det här är fråga om icke blott inom riket diskonterade och rediskonterade

växlar utan även ett stort antal från olika länder till inkasso översanda

växlar, torde det icke vara möjligt att genom domicil göra alla växlar

betalbara i bank för att på sådant sätt fritaga riksbanken från skyldighet

alt uppvisa desamma. Fullmäktige hava emellertid för avsikt att, i den

man möjlighet därtill kan förefinnas, vidtaga de åtgärder härutinnan, som

kunna medföra en förenkling av inkasseringsbestyren.»

Utskottet finner för sin del önskvärt, att en förenkling av tillvägagångs- Utskottet.

sättet vid inkassering av förfallna växlar vid huvudkontoret såvitt görligt

åvägabringas. Då emellertid, såsom framgår av fullmäktiges yttrande över

revisorernas här ifrågavarande uttalande, fullmäktige hava för avsikt att.

i den mån möjlighet därtill kan förefinnas, vidtaga åtgärder i sådant syfte,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

Ang. protokoll

och berättelser.

Ang. tillstyrkande

av ansvarsfrihet.

finner utskottet ej anledning föreligga till vidare uttalande i ämnet, vilket

utskottet härmed velat för riksdagen

anmäla.

3:o.

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i

övrigt ej funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från

utskottets sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

4:o.

Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1927 hava riksdagens

senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat,

att med avseende på riksbankens förvaltning under den tid granskningen

omfattat revisorerna ej funnit anledning till erinran utöver vad i berättelsen

förekommit, samt att de för sin del ansåge, att ansvarsfrihet borde fullmäktige

beviljas.

De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens i

orterna förvaltning år 1927, hava likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet

för kontorens styrelser. I enlighet med föreskriften i § 4 av den

för utskottet gällande instruktionen vill utskottet meddela, att med avseende

å riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning under den tid, granskningen

omfattat, utskottet ej funnit anledning till erinran utöver vad här ovan förekommit,

samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas

fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må fullmäktige i riksbanken beviljas dels

för förvaltningen under år 1927 av bankens såväl huvudkontor

som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock för

de beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges

protokoll från och med den 10 januari 1928 till och med dep

9 januari innevarande år.

Stockholm den 8 februari 1929.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Lindgren,

Ström, Johansson i Friggeråker, Abrahamsson, P. A. Larsson* och Berling;

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Bäcklund, Wikström, Ryberg,

Lovén, Svensson i Betingetorp och Carlsson i Solberga*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1929

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:22 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten