Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av stöd åt insättare i vissa sparbanker, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1929-05-10 · 29 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1929:42, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av stöd åt insättare i vissa sparbanker, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

1

Sr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1929 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande

av stöd åt insättare i vissa sparbanker, m. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen avlåten, den 16 april 1929 dagtecknad proposition nr

"229 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels medgiva, att såsom särskild garantifond åt Aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922 må genom riksgäldskontoret tillhandahållas bolaget ett belopp

av 10 miljoner kronor i av svenska staten utgivna 5 procent obligationer,

att i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen i nämnda

statsrådsprotokoll angivna grunder användas för beredande av stöd åt

insättare i vissa sparbanker,

dels ock besluta att såsom kapitalökning för fonden för mötande av förluster

å Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 för budgetåret 1929/1930

anvisa, utöver i statsverkspropositionen äskat anslag av 5,000,000 kronor,

«tt belopp av ytterligare 2,000,000 kronor.

Ifrågavarande proposition har hänvisats, i vad den avser ytterligare anslag

till kapitalökning för fonden för mötande av förluster å Aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922, till statsutskottet och i övrigt till bankoutskottet.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

till en början omförmält, att han den 15 sistlidne mars månad underrättats

av landshövdingen i Örebro län, att enligt vad som kommit till dennes kännedom

Allmänna sparbanken i Örebro befunne sig i svårigheter. I anledning

härav och då skäl syntes föreligga för en undersökning jämväl av Allmänna

sparbanken i Stockholm och Bergslagernas sparbank i Falun uppdrogo vederbörande

länsstyrelser efter samråd med departementschefen åt förste byråinspektören

i bank-och fondinspektionen A. Dahlin att verkställa undersökning

av envar av nämnda sparbanker. Undersökningarna ägde rum beträffande

Allmänna sparbanken i Örebro den 18—20 mars, beträffande Allmänna sparbanken

i Stockholm den 22—25 mars och beträffande Bergslagernas sparbank

den 27—30 mars. Sedan landshövdingen i Göteborgs och Bohus län inkommit

med en den 27 mars dagtecknad skrift rörande Allmänna sparbanken i Göteborg,

utsträcktes Dahlins undersökning till att omfatta jämväl denna sparbank.

Resultatet av undersökningarna av de förstnämnda tre sparbankerna delgavs

departementschefen genom en den 4 april 1929 dagtecknad promemoria. På

grund av omständigheter, som vid den ifrågavarande granskningen framBihang

till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 25 häft. (Nr i2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

kommit, inställde de nämnda fyra sparbankerna sina betalningar från och

med den 8 april 1929. Den 10 april trädde Allmänna sparbanken i

Stockholm och Allmänna sparbanken i Örebro i konkurs.

Sedan det i samband med de sålunda inträffade fallissemangen visat sig,

att jämväl Allmänna sparbanken för Västmanland, Allmänna sparbanken i

Sundsvall, Allmänna sparbanken i Luleå och Allmänna sparbanken i Landskrona

befunno sig i svårigheter, inställde — efter undersökningar, som

vidtogos genom vederbörande länsstyrelsers försorg — även dessa sparbanker

betalningarna.

Resultaten av ovanberörda undersökningar äro sammanfattade i sex promemorior,

vilka fogats som bilagor till statsrådsprotokollet (bilaga 1—6),

dock med uteslutande av sådana uppgifter, som i förevarande sammanhang

ansetts vara av ringa betydelse, ävensom av förekommande omdömen om

det sannolika värdet av lånehypotek.

De undersökningar, som företogos beträffande omförmälda sparbanker, gåvo

anledning att i detta sammanhang verkställa granskning även av Stockholm»

hypotekskassa och Aktiebolaget Stockholms hypotekskassa. Resultatet ar

denna granskning har sammanfattats i en promemoria, i vilken redogöre»

för nämnda företags ställning ävensom för säkerheten för kassans obligationslån.

Jämväl denna promemoria är fogad till statsrådsprotokollet (bilaga 7).

Under hänvisning beträffande detaljerna till promemoriorna rörande deifrågavarande

sparbankerna har departementschefen lämnat en sammanfattande

översikt beträffande sparbankernas verksamhetsområden, balansräkningar

samt viktigare engagemang.

Av denna översikt framgår, att de ifrågavarande sparbankernas obligationsinnehav,

utestående lån och övriga tillgångar den 31 december 1928

tedde sig på sätt följande uppställning utvisar:

Sparbanken i

Obligations-

innehav

Utestående lån

tillgångar

Samma

kr.

kr.

kr.

kr.

Stockholm ....

1,533,000: -

17,436,000

— 1,190,000

— 20,159,000; —

Örebro ............

292,000: —

3,634,000

854,000

— 4,780,000

—

Falun ............

678,000: —

7,421,000

— 688,000

— 8,787,000

—

Göteborg ........

963,000: —

5,820,000

— 1,198,000

— 7,981,000

—

Västerås ........

—

2,333,000

— 602,000

— 2,935,000

—

Sundsvall ....

113,000: —

2,323,000

— 151,000

- 2,587,000

—

Luleå ............

23,000: —

1,642,000

218,000

— 1,883,000

—

Landskrona...

60,000: -

178,000

— 59,000

— 297,000

—

Summa

3,662,000: —

40,787,000

— 4,960,000

— 49,409,000

—

Sammanställningen utvisar, att förevarande sparbankers bokförda tillgångar

den 31 december 1928 utgjorde tillhopa 49.4 miljoner kronor. Av

den utav departementschefen i annat sammanhang lämnade redogörelsen

framgår, att, enligt vad verkställda uppskattningar givit vid handen, samma

sparbankers sammanlagda förluster, i mindre gynnsamt fall, beräknas komma

att röra sig omkring 29 miljoner kronor. Förlusterna skulle sålunda enligt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

3

denna beräkning utgöra ungefär 60 procent av sparbankernas totala tillgångar

vid årsskiftet.

Fördelningen av inlåningen i nu ifrågavarande sparbanker efter storleken

av innestående belopp framgår av följande sammanställning, vilken avser

samtliga ifrågavarande sparbanker:

Antal Insatt

insättare belopp

St. Kronor

Behållning å högst 1,000:— kr............................. 76,996 7,686,098:0 2

Behållning över 1,000: — och högst 2,000 kr. 5,042 6,955,447:8 8

» » 2,000:— » » 5,000 » 4,256 12,890,021:24

» » 5,000:— » » 10,000 » 1,326 8,783,344:3 3

» » 10,000:— » » 20,000 » 419 5,356,190:9 4

» » 20,000: — kr................................ 109 4,455,108:5 5

Summa summarum 88,148 46,126,210: 9 6

Sammanlagda antalet insättare uti ifrågavarande åtta sparbanker utgör

alltså omkring 88,000 och det totala insatta beloppet cirka 46 miljoner kronor.

Påpekas må emellertid, att uppgifterna icke hänföra sig till exakt samma

tidpunkt.

För egen del har departementschefen i ärendet anfört följande.

»Av den lämnade redogörelsen framgår, att under den senaste tiden följande

åtta sparbanker, nämligen Allmänna sparbankerna i Stockholm,

Göteborg, Örebro, Västerås, Sundsvall, Luleå och Landskrona samt Bergslagernas

sparbank i Falun, konstaterats vara på obestånd och inställt

sina betalningar. Av dessa sparbanker hava hittills de i Stockholm och

Örebro avträtt sina tillgångar till konkurs.

Orsaken till de nämnda fallissemangen är att söka däri, att de ifrågavarande

sparbankerna, bland vilka ingen av våra äldre sparbanker befinner

sig, i sin verksamhet frångått de sunda grundsatser, som sedan

gammalt tillämpats inom det svenska sparbanksväsendet. Sålunda har

det visat sig, att i åtskilliga fall såväl inlåning som framför allt utlåning

ägt rum på sätt, som uppenbarligen icke står i överensstämmelse med bestämmelserna

i sparbankslagen, och jämväl i övrigt hava sparbanksledningarna

vid rörelsens bedrivande i betydande omfattning åsidosatt de

fordringar, som måste ställas på en sparbanksledning. Särskilt må i sådant

avseende framhållas, att sparbankerna i stor utsträckning uppträtt

som långivare åt spekulativt ledda tomtförsäljningsföretag, företrädesvis

i Stockholms omgivningar, utan att därvid sörja för nödiga säkerheter

bakom de krediter, som lämnats. Samtidigt har i åtskilliga fall förekommit,

att de sökt draga till sig insättningar från allmänheten genom att

utfästa eu högre inlåningsränta än som med hänsyn till förhållandena

kunnat anses försvarligt.

Utredningen har jämväl ådagalagt, att den nuvarande tillsynen över

sparbanksväsendet genom länsstyrelserna och av dessa förordnade allmänna

ombud icke fungerat på ett tillfredsställande sätt. Vad som inträffat

understryker kraftigt angelägenheten av att kontrollen över sparbankerna

ordnas på ett mera rationellt och effektivt sätt än vad nu är fallet. I

sådant avseende må erinras om att, med stöd av Kungl. Maj:ts den 10

innevarande månad givna bemyndigande, särskilda sakkunniga tillkallats

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

inom finansdepartementet med uppdrag att skyndsamt inkomma med förslag

i detta ämne.

Det totala antalet insättare uti de ifrågavarande åtta sparbankerna utgör,

enligt vad nyss omförmäldes, omkring 88,000 med ett sammanlagt

insättningsbelopp av omkring 46 miljoner kronor. I vad mån insättningarna

äro att anse som förlorade ställer sig givetvis olika i de skilda

sparbankerna; en mera fullständig överblick liärav kommer att vinnas

först i samband med den blivande avvecklingen. Redan nu står doek

klart, att förlusterna för insättarna komma att bliva betydande.

I detta läge och med hänsyn till de inträffade fallissemangens stora

räckvidd synes det mig knappast kunna undgås, att det allmänna av bil - lighetsskäl träder hjälpande emellan i syfte att med de undantag, som av

omständigheterna påkallas, i viss utsträckning skydda insättarnas intresse.

Detta synes lämpligen kunna ske på sådant sätt, att staten med de restriktioner,

som finnas höra uppställas, garanterar insättare en viss minimiprocent

av det belopp, vartill hans fordran hos banken uppgick vid tiden

för betalningsinställelsen. Däremot synes staten, med hänsyn till de svåröverskådliga

konsekvenserna av ett sådant förfaringssätt, icke böra annat

än i särskilda undantagsfall träda emellan genom att övertaga engagemang

från de ifrågavarande sparbankerna eller genom att på annat sätt

direkt ingripa i likvidationen av deras verksamhet.

Då statens inskridande företrädesvis är motiverat av önskvärdheten att

bringa hjälp åt enskilda insättare i mera blygsamma ekonomiska förhållanden,

synes tillräcklig anledning icke föreligga att utsträcka stödaktionen

till att avse även medel, som insatts för kommuners, bolags, föreningars

eller andra juridiska personers räkning.

Den statliga garantien till insättare, som komma i åtnjutande av en sådan,

torde böra bestämmas enligt en glidande skala på följande sätt. Då tillgodohavandet

icke överstiger 1,000 kronor, garanteras 60 procent därav. Vid

större tillgodohavanden garanteras vidare 40 procent för belopp över 1,000

kronor till och med 2,000 kronor samt 20 procent för belopp över 2,000

kronor till och med 5,000 kronor. Härvid lärer statens garanti böra stanna,

så att garanti icke lämnas för den del av tillgodohavande, som överskjuter

5,000 kronor. Med tillämpning av dessa regler skulle statsgarantien komma

att utgöra, för ett tillgodohavande av 1,000 kronor 600 kronor, för ett

tillgodohavande av 2,000 kronor 1.000 kronor samt för ett tillgodohavande

av 5,000 kronor eller däröver 1,600 kronor, vilket belopp alltså skulle utgöra

statsgarantiens maximum. Då statens mellankomst allenast skulle

avse att innebära en garanti för insättarna att utfå sina tillgodohavanden

intill nu angivna minimibelopp, kommer understöd av statsmedel över

huvud taget att lämnas allenast under förutsättning att vad vederbörande

utfår i utdelning i sparbankens konkurs eller eljest vid avvecklingen av

sparbankens verksamhet understiger respektive minimibelopp och, därest

så är fallet, endast för att täcka skillnaden mellan minimibeloppet och vad

som i-tgår vid avvecklingen.

En följd av det nu angivna förfaringssättet blir, att statsbidragen i allmänhet

icke kunna definitivt fixeras förr än i samband med den slutliga

avvecklingen. Därest statsgaranti kommer att lämnas, lärer emellertid

kunna förväntas, att andra penninginstitut skola befinnas villiga att mot

säkerhet i insättares sparbanksbok lämna försträckning intill en avsevärd

del av det garanterade beloppet. Önskvärt torde vara, att det statsorgan,

åt vilket nu ifrågavarande stödaktion uppdrages, träder i förbindelse med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

5

lämpliga sparbanker eller andra penninginrättningar till ordnande av

lånemöjligheter av denna art.

Enligt vad den verkställda utredningen ger vid handen, har det i viss

utsträckning inträffat, att insättningsböcker i ifrågavarande sparbanker

utställts, man att motsvarande insättning verkligen ägt rum. Givetvis

bör särkilt med hänsyn till dylika fall tillses, att understöd av statsmedel

endast lämnas när omständigheterna varit sådana, att ersättning skäligen

bör komma i fråga. På grund härav synes en individuell granskning av

insättningsböckerna vara i viss utsträckning påkallad. Av praktiska skäl

och då missbruk av här åsyftat slag knappast torde i större omfattning

hava förekommit i avseende å insättningsböcker å mindre belopp, bör emellertid

den individuella granskningen inskränkas till att avse insättningar

å större belopp än 5,000 kronor. Om insättning ej överstiger detta belopp

bör alltså gälla, att dylik granskning icke skall företagas.

Även om statens garanti begränsas på sätt i det förgående angivits,

lärer möjlighet dock böra stå öppen att medgiva full betalning beträffande

insättningar å s. k. skolsparböcker.

En förutsättning för statens mellankomst bör vara, att vederbörande

sparbank avträtt sina tillgångar till konkurs eller trätt i likvidation samt

i senare fallet att till likvidatorer utsetts personer, vilka godkänts av

Kungl. Maj:t.

De ekonomiska konsekvenserna för statsverket av ett ingripande enligt

nu föreslagna grunder komma att inträda först i mån av avvecklingsförfarandets

fortgång och kunna i nuvarande läge icke exakt beräknas. De

slutliga kostnaderna bliva uppenbarligen beroende på resultatet av de förestående

likvidationerna och vad insättarna därvid i vanlig ordning utfå.

Såvitt på grundval av det föreliggande uppgiftsmaterialet nu kan bedömas,

torde emellertid med de riktlinjer, som i det föregående ifrågasatts, statens

kostnader komma att hålla sig inom belopp, som icke oväsentligt understiger

10 miljoner kronor.

Den stödverksamhet från statens sida, som jag sålunda förordar, synes

lämpligen kunna omhändertagas av Aktiebolaget Kreditkassan av år

1922. Efter den organisationsändring, som under år 1928 genomfördes,

är staten numera praktiskt taget ensam aktieägare i bolaget. Styrelsen

består av tre ledamöter med tre suppleanter för dem, och av styrelseledamöterna

utses en, tillika styrelsens ordförande, ävensom suppleant

för honom, å ordinarie bolagsstämma, en jämte suppelant för denne av

fullmäktige i Sveriges riksbank och en jämte suppleant för denne av fullmäktige

i riksgäldskontoret.

Medel för Kreditkassans ifrågavarande verksamhet, vilken bör bedrivas

helt skild från verksamheten i övrigt, torde lämpligen beredas på sådant

sätt, att riksgäldskontoret till bolagets förfogande ställer en särskild garantifond

i obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida samt förskrivna

med 5 procent ränta, till förslagsvis ett nominellt belopp av 10

miljoner kronor, och att bolaget bemyndigas att mot säkerhet av dessa

obligationer hos riksgäldskontoret öppna en kredit å nämnda belopp.

Känta eller annan avgift för denna kredit lärer icke böra utgå. Så länge

obligationerna kvarligga i riksgäldskontorets förvar såsom säkerhet för

krediten, erlägges ingen betalning för förfallna kuponger. Såväl de bidrag,

vilka bliva en följd av hjälpverksamheten, som ock Kreditkassans

omkostnader för densamma torde böra bestridas av de medel, som sålunda

ställas till disposition.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Motioner.

De förluster för statsverket, som uppstå på grund av den verksamhet,

varom nu är fråga, torde böra täckas på samma sätt som sker beträffande

förlusterna å Kreditkassans hittillsvarande verksamhet. I avseende härå

må erinras, att 1926 års riksdag i enlighet med förslag av Kungl. Maj:t

beslöt, att för ändamålet skulle uppläggas en särskild fond, benämnd fonden

för mötande av förluster å Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922.

Till denna fond hava för budgetåren 1926/1927—1928/1929 successivt anvisats

belopp å tillhopa 18 miljoner kronor. I årets statsverksproposition har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för budgetåret 1929/1930 såsom kapitalökning

för fonden bevilja ett belopp av ytterligare 5 miljoner kronor.

Enligt vad jag av Kreditkassans styrelse inhämtat, torde, såvitt nu kan

bedömas, de totala förlusterna å kassans hittillsvarande verksamhet kunna

beräknas komma att stanna vid 25 å 30 miljoner kronor. Av den nya

hjälpverksamhet, som nu ifrågasättes, måste följa en väsentlig ökning av

den slutliga förlustsiffran. Med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda,

att avsättningen till fonden för nästa budgetår höjes med 2 miljoner

kronor, eller sålunda till 7 miljoner kronor. Då den hittillsvarande riksdagsbehandlingen

av de olika huvudtitlarna i statsverkspropositionen innebär

en minskning i anslagsbelastningen av mer än 2 miljoner kronor i

förhållande till Kungl. Maj:ts förslag, kan den nu förordade ökningen av

avsättningen till fonden för mötande av Kreditkassans förluster täckas

inom ramen av de inkomster, som beräknas enligt budgetförslaget.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen

med därvid fogade bilagor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 292 av herr Björnsson jämte fem av kammarens övriga ledamöter,

nr 293 av herr Åkerberg; samt

nr 294 av herr Hellberg och fröken Hesselgren;

inom andra kammaren-.

nr 443 av herr Laurin,

nr 444 av herrar Andersson i Rasjön och Björling,

nr 445 av herrar Carlström och Hamrin,

nr 446 av herr Paulsen,

nr 447 av herr Olsson i Mora,

nr 448 av herr Wigforss jämte sex av kammarens övriga ledamöter (likalydande

med motionen I: 292),

nr 449 av herrar Höglund i Göteborg och Andersson i Katrineholm,

nr 450 av herr Bengtsson i Kullen,

nr 451 av herr Johansson i Edsbyn,

nr 452 av herr Nilsson i Hörby jämte två av kammarens övriga ledamöter,

nr 453 av herr Lundquist i Rotebro, med instämmande i motionens syfte

av herr Eurén,

nr 454 av herr Anderson i Linköping jämte tre av kammarens övriga

ledamöter,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

7

nr 455 av herrar Olsson i Mellerud och Olovson i Västerås,

nr 456 av herr Andersson i Igelboda och fru Nordgren,

nr 457 av herr Mogård (liltalydande med motionen I: 293), samt

nr 458 av herr Dahlén jämte sex av kammarens övriga ledamöter.

I de likalydande motionerna 1:292 (herr Björnsson m. fl.) och II: 448

(herr Wig forss m. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte besluta medgiva,

att såsom särskild garantifond åt Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 må

genom riksgäldskontoret tillhandahållas bolaget ett belopp av 17 miljoner

kronor i av svenska staten utgivna 5 procent obligationer, att i huvudsaklig

överensstämmelse med i motionerna angivna grunder användas för beredande

av stöd åt insättarna i vissa sparbanker samt för möjliggörande av eu från

allmän synpunkt tillfredsställande avveckling av dessa sparbankers verksamhet

eller av deras förlustbringande engagemang.

I motiveringen har beträffande frågan om den hållning, staten genom

Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 borde intaga med avseende å realisationen

av förevarande sparbankers tillgångar m. in., anförts bland annat

följande:

»Till en början synes det vara oförenligt med statens ekonomiska intresse,

att Kreditkassan skall förhålla sig helt passiv vid realisationen av ifrågavarande

bankers tillgångar. Vilka grunder man än bestämmer för statsgarantien

åt insättare, är det uppenbart, att utgiften för garantiens fullgörande

blir mindre, ju större utdelning insättarna kunna ha att vänta

från likvidationen, med andra ord ju fördelaktigare resultat man kan få

fram av realisationen. I den översikt över sparbankernas ekonomiska

ställning, som finnes intagen i propositionen, angivas för vissa av bankföretagen

förlusterna vid realisation av tillgångar så som de beräknats

under antagande dels av ett gynnsamt förlopp och dels vid mindre gynnsamt

förlopp. —--

För dessa fem sparbanker beräknas den sammanlagda förlusten kunna

växla mellan 22.8 och 27.9 miljoner kronor, alltefter den framgång, med

vilken realisationen av deras tillgångar kan komma att genomföras. Även

om beräkningen av lätt insedda skäl måste betraktas endast som en mycket

grov approximation, är differensen 5.1 miljoner likväl så betydande, att

det finnes all anledning för staten att sörja för bästa möjliga resultat av

likvidationen.

I nära samband med frågan om statens förhållande till avvecklingen

av bankernas verksamhet står frågan om beredande av skydd åt låntagarna.

Skall avvecklingen äga rum under vanliga former genom konkurs- eller

likvidationsförfarande, blir det uppenbarligen beroende av många ovissa

faktorer, såsom konkursförvaltares respektive likvidatorers personliga intresse

och duglighet likaväl som enskilda kreditanstalters goda vilja, om

låntagarna skola kunna påräkna human behandling och nödigt rådrum för

ordnandet av behövlig kredit. Vid en snabb och hänsynslös realisation av de

insolventa bankernas lånesäkerheter kunna både låntagare och deras borgesmän

komma att tillfogas stor, ofta måhända obotlig skada. Med den starka

ställning Kreditkassan har lär den genom olika medel kunna bringa låntagarna

mycken hjälp utan att det behöver föranleda nämnvärda kostnader.

Särskilt vid förhandlingar om överlåtande av sparbanksrörelse till annan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

redan befintlig eller nybildad kreditanstalt lär Kreditkassans medverkan;

kunna vara av stort värde. Av nu anförda skäl finna vi det nödvändigt,

att Kreditkassan för genomförande av här ifrågavarande stödaktion får

lika vidsträckt befogenhet som den haft vid sin hittillsvarande verksamhet. »-

Vad beträffar omfattningen av den avsedda statsgarantien åt sparbankernas

insättare, innebär motionärernas förslag, att garanti för hela det insatta

beloppet skulle lämnas i fråga om förmyndarmedel samt medel, insatta

å s. k. skolsparböcker. Med avseende å statens understöd i övrigt hava motionärerna

anfört bland annat följande:

»Enligt vår mening bär man därför största utsikten att undvika eu

orättvis eller obillig fördelning av statshjälpen de olika insättarna emellan,

om man gör statsgarantien i stort sett procentuellt lika i alla de fall, där

icke en ingående individuell prövning kan giva anledning till reduktion.

En sådan reduktion synes oss kunna vara försvarlig särskilt beträffande

vissa kollektiva ägares fordringar och även enskildas, ifall dessa överstiga

exempelvis 10,000 kronor.

För övriga insättare tillåta vi oss föreslå en statsgaranti av 90 procent

för tillgodohavande upp till 1,000 kronor och 75 procent för överskjutande

belopp.»

I de likalydande motionerna 1:293 (herr Åkerberg) samt II: 457 (herr

Mogård) har yrkats, att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 229

måtte besluta bemyndiga Kungl. Maj:t att uppdraga åt Aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922 att, där så befinnes behövligt, träffa överenskommelse

med särskilt bolag eller annat organ, bildat i syfte att avveckla sparbankernas

engagemang i vissa fastighetsföretag, samt ställa erforderligt kapital

till dess förfogande.

I motionen I: 294 (herr Hellberg och fröken Hesselgren) har yrkats, att

riksdagen måtte i den utformning, som utskottet torde verkställa, vidtaga

de ändringar i Kungl. Maj:ts förslag, vilka angivits i motionen.

Till stöd för detta yrkande hava motionärerna anfört bland annat följande:

»Erkännas nu berörda förhållanden: de små beloppens relativa värdelöshet

och ålderdomens särskilt ömmande belägenhet i här förevarande fall såsom

faktiska och obestridliga, så framgå ur dem vissa normer för hjälpaktionen:
De

minsta insättarna, förslagsvis de som hade att fordra t. ex. högst 150

kronor, skulle kunna avföras från ersättningslistorna — det kan låta obarmhärtigt,

men är det inte i verkligheten — det avser tvärtom att under eu

begränsad hjälpaktion förebygga obarmhärtighet i de verkligt ömmande

fallen. Eller de kunde åtminstone få nöja sig med en låg utdelning t. ex.

30 procent. I varje fall kunde de yngre av dem utan nämnvärt förfång

behandlas så. Men det är både givet och känt att dessa minsta insättare

äro mycket talrika. Skulle de få ersättning efter regeringens förslag — 60

procent — komme det därför att förorsaka statskassan mycket betydande

utgifter — till liten eller nästan ingen nytta.

Säkert kunde dessa utgifter, om de helt eller delvis inbesparades, här kunna

förbehållas till en vida bättre användning, om i stället en högre ersättnings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotteis utlåtande Nr 42.

9

procent bestämdes för åldringarna. Lämpligen skulle för insättare, som lia

fordringar upp till 3,000 kronor, kunna fastställas full ersättning när de

fyllt 65 år, 75 procent när de befinna sig i åldern mellan 65 och 55 samt 50

procent när de äro under 55. För belopp, som överskjuta 3,000 kronor

kunde upp till 5,000 kronor procenttalen för de tre nämnda åldersgrupperna

sättas till respektive 75, 50 och 40 procent. Även eu tredje grad ovanför

5,000 kronors behållning (med någon gräns uppåt) kunde, om så finnes

skäligt, fastställas med lägre procentskala (exempelvis 50, 40 och 30) för

samma åldersgrupper. Då sparbankerna ju i sina listor över insättarna

ha dessas födelsedata antecknade, torde det inte vara förenat med nämnvärt

besvär att uppdela dem i åldersgrupper, helst efter jämt kalenderår.

Skulle det emellertid anses för besvärligt med 3 åldersgrupper, så kunde

2 fastställas med 60 år som skiljegräns och förslagsvis procenttalen 80 och

60 respektive för den lägre beloppskategorien (3,000 kronor och därunder)

samt respektive 60 och 40 för den högre (för den del av beloppet som faller

mellan 3,000 och 5,000 kronor.)»

Motionen II: 443 (herr Laurin) innehåller yrkande, »att riksdagen ville

bevilja understöd åt kommuner — borgerliga såväl som kyrkliga — som

förlorat sina medel genom insättningar i Allmänna Sparbanken i Stockholm

eller andra sparbanker av samma typ sålunda, att staten lämnar fullt

understöd för förlustbelopp av mellan 5,000 och 20,000 kronors insättning

samt 50 procent på de förlustbelopp, som överstiga 20,000 kronor.»

I motionen II: 444 (herrar Andersson i Rasjön och Björling) har hemställts,

»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr

229 måtte besluta sådan ändring av de i propositionen föreslagna grunderna

för stöd åt insättare i vissa sparbanker, att förluster å omyndigas insatta

medel helt täckas genom statsgarantien.»

I motionen II: 445 (herrar Carlström och Hamrin) hemställes, att Kungl.

Maj:ts proposition nr 229 måtte på så sätt bifallas, att vissa i motionen

framställda riktlinjer måtte komma att tillämpas vid statshjälpens fördelning

och omfattning.

Motionärerna hava i sin motivering anfört bland annat följande:

»En formel, som mera och bättre tager sikte på att fördela bjälpen, borde

därför kunna utfinnas. Med utgångspunkt från propositionens belopp 10

miljoner kronor torde en framkomlig väg i nyssnämnda syfte vara följande.

Staten garanterar åt insättarna ett belopp motsvarande 30 procent

av den förlust, som desamma komma att åsamkas, dock så att ingen insättare

får mera än 60 procent av sitt tillgodohavande i respektive bank

genom statens medverkan.

Såsom förut antytts blir detta en rättvisare hjälp utan att beloppet torde

komma att överstiga den i regeringsförslaget upptagna summan. Av allt

att döma kommer beloppet även efter detta förslag att väsentligt understiga

10 miljoner kronor, särskilt om en gallring sker i överensstämmelse med

propositionsförslaget. Härmed avses icke uteslutandet av kommunala medel

och kassor. Vad de förstnämnda angår, torde det böra påpekas, att om

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

staten här träder in för hjälp, innebär detta icke att enskild person gynnas.

Det blir i viss mån ett överlyftande på hela folket av vad eljest en mindre

grupp samhällsmedborgare få bära. Beträffande kassornas insättarebehållning

torde det böra anmärkas, att denna i många, kanske de flesta fall avser

att främja sociala ändamål, varför ej heller de böra uteslutas.

Endast en grupp av insättare skulle enligt propositionen få full betalning

för sina fordringar, d. v. s. innehavarna av s. k. skolsparbössor. Det

förefaller som om starka skäl kunna anföras för att även en annan grupp

av insättare borde komma i åtnjutande av samma förmån. Härmed avses

myndlingar.»

Motionen II: 446 (herr Paulsen) går ut på, att riksdagen i anledning av

propositionen måtte besluta att fullt ersätta alla de penningmedel, som för

omyndigas räkning placerats i sparbankerna i fråga.

Uti motionen II: 447 (herr Olsson i Mora) har hemställts, att riksdagen

vid beviljande av stöd åt insättare i vissa i Kungl. Maj:ts proposition

nr 229 angivna sparbanker måtte med beaktande av i motionen utvecklade

synpunkter och förslag bestämma, att omyndiga personer och fromma stiftelser

garanteras full täckning för sina förluster, att borgerliga och kyrkliga

kommuner samt bysamfälligheter beredas effektivt understöd samt att den

statliga garantien för enskilda insättare väsentligen höjes.

Motionärens motivering innehåller beträffande frågan om ersättning till

borgerliga och kyrkliga kommuner samt bysamfälligheter följande uttalande:

»Skulle likväl statsmakterna av kostnadshänsyn finna sig nödsakade att

besluta en begränsning av stödaktionen, synes denna begränsning icke böra

gå ut över borgerliga och kyrkliga kommuner eller bysamfälligheter, vilka

i större landsortskommuner hava förvaltningsuppgifter besläktade med dem,

som i mindre kommuner kunna utövas av kommunernas egna organ.

Vägande skäl tala tvärtom för att kommuner och bysamfälligheter å ett

visst större tillgodohavande, exempelvis 10 å 20,000 kronor, garanteras täckning

med den procentsats, som kan varda bestämd för den grupp av enskilda

insättare, vilken i genomsnitt gjort de minsta insättningarna. Härefter

torde en degressiv skala böra tillämpas upp till exempelvis 30,000

kronor. Täckning härutöver synes icke böra ifrågakomma, ty om än många

misstag, som kommit i dagen genom sparbankernas sammanbrott, äro förklarliga

och ursäktliga, måste dock det anspråket kunna ställas på ansvarsmedvetna

kommunalmän, att de av naturlig omtanke äro skyldiga tillse,

att större kapital fördelas mellan flera banker, så att icke en särskild risk

påtages genom placering i en och samma sparbank av belopp överstigande

det i gällande lag stadgade maximum för insättning i sparbank.»

Beträffande stöd åt enskilda insättare har motionären yttrat bland annat:

Därest den blivande stöd aktionen med avseende på de enskilda insättarna

kommer att uppbyggas på de principiella grunder, som angivits i Kungl.

Maj:ts proposition, och vilka avgjort äro mera godtyckliga än verkligt

rationella, synes den statliga garantien icke böra bestämmas till lägre belopp

än enligt följande uppställning. Då tillgodohavandet icke överstiger

1,000 kronor, garanteras 75 procent därav. Vid större tillgodohavanden

garanteras vidare 60 procent för belopp över 1,000 kronor till och med

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

11

2,000 kronor, 50 procent för belopp över 2,000 kronor till och med 5,000

kronor samt 25 procent för belopp över 5,000 kronor till och med 10,000

kronor.»

Motionen II: 449 (herrar Höglund i Göteborg och Andersson i Katrineholm)

innefattar yrkande, »att föreningar, som ha till uppgift att idka sparverksamhet

för ordnad inbetalning av skatt till stat och kommun, måtte

beredas samma garantier för utfående av i Allmänna Sparbanken insatta

penningmedel som innehavarna av s. k. skolsparböcker.»

Vidkommande motionen II: 450 (herr Bengtsson i Kullen), har i densamma

hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t tillkännagiva,

att riksdagen anser, att för anskaffande av de medel, riksdagen

finner erforderliga för beredande av stöd åt insättarna i de sparbanker, vilka

omförmälas i Kungl. Maj:ts proposition nr 229, bör beviljas ett för detta

speciella ändamål erforderligt antal extra lotteridragningar.»

I motionen II: 451 (herr Johansson i Edsbyn) har hemställts, »att Kungl.

Maj:ts proposition nr 229 på så sätt bifalles, att statshjälpens storlek till

varje insättare utmätes efter på självdeklaration i år grundade förmögenhetsförhållanden

i stället för på respektive insättares tillgodohavanden».

Motionen II: 452 (herr Nilsson i Hörby in. fl.) innehåller yrkande, att

riksdagen ville på så sätt bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 229, att

statens bidrag till insättarna må — i huvudsaklig överensstämmelse med

vad i motionen angivits — utgå med viss procent av förlusten å insatt

belopp, dock att instundande budgetårs finansplan icke må rubbas.

I motiveringen för detta yrkande hava motionärerna anfört bland

annat:

»Vid övervägandet av den förlustandel, staten av billighetsskäl synes

böra åtaga sig att garantera, ha vi ansett ett förslag om 30 procent vara

försvarligt. Därmed lämnas en betydande hjälp, medan samtidigt insättaren,

såsom vi anse riktigt, själv nödgas bära en större del av ansvaret

för sin medelsplacering. I likhet med vad som framhålles i Kungl. Maj:ts

förslag anse vi dock, att de minsta insättningarna böra garanteras i proportionsvis

högre grad. För insättningar upp till 1,000 kronor torde sålunda

statsgarantien böra fixeras till 50 procent av förlusten, för insättningar

mellan 1,000 kronor och 2,000 kronor till 40 procent och för belopp över

2.000 kronor till 30 procent. Enligt denna skala kan en insättare av

1.000 kronor vid Allmänna Sparbanken i Stockholm väntas erhålla sammanlagt

575 kronor, nämligen 425 kronor av statsmedel och 150 kronor

<i mindre gynnsamt fall, enligt beräkning i propositionen) i utdelning av

bankens tillgångar, för ett insatt belopp av 2,000 kronor 1,065 kronor, för

3.000 kronor 1,470 kronor, o. s. v. Om en närmare prövning av materialet

ger vid handen, att skäl finnas för uppdragande av en maximigräns ifråga

om större insättningar, förutsättes att detta sker. Likaledes förutsättes, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

statsgarantien begränsas till verkliga insättare, i det att effektiv utgallring

av alla s. k. »luftböcker» verkställes.

Ifråga om kommuners och föreningarnas tillgodohavanden kan med fog

framhållas, att deras förtroendemän böra ha haft större möjligheter än

den stora allmänheten att bedöma ifrågavarande bankers soliditet, men å

andra sidan ha tydligen även dessa litat på den statliga kontrollen. Särskilt

på platser, där intet annat bankkontor än Allmänna Sparbankens

funnits och inlåningsräntan icke varit högre än vid andra sparbanker, kan

det åtminstone icke i alla fallen läggas förtroendemännen till last, att

Allmänna Sparbanken anlitats. Skulle det vid en mera ingående undersökning

befinnas möjligt att för inskränkning av statens kostnader uppdraga

en skiljelinje mellan olika slag av juridiska personer, borde statshjälpen

begränsas till sådana fall, där särskilt ömmande omständigheter föreligga,

t. ex. sjukkassor.

I likhet med vad som föreslås i propositionen anse vi, att full täckning

bör garanteras beträffande insättningar å s. k. skolsparböcker. Dessutom

anse vi, att omyndigas medel helt böra garanteras såsom en konsekvens av

gällande lagstiftning.

Även om statsgaranti lämnas för viss del av insatta belopp, komma helt

naturligt svårigheter att uppstå för en stor mängd insättare under den tid,

som åtgår för avveckling av ifrågavarande sparbankers rörelse. I propositionen

uttalas en förväntan, att — därest statsgaranti lämnas — andra penninginstitut

skola befinnas villiga att mot säkerhet i insättares sparbanksbok

lämna försträckning intill en avsevärd del av det garanterade beloppet. Det

kan enligt vår mening sättas ifråga, huruvida icke staten även i detta avseende

borde träda emellan, t. ex. genom att tillåta belåning i riksbanken,

vilket för de smärre insättarna säkerligen vore av ej ringa betydelse. Likaledes

torde böra övervägas, huruvida innehavare av legitim kredit hos dessa

sparbanker, exempelvis för egnahemsändamål, på liknande eller annat sätt

behöva skyddas. Eventuella åtgärder av detta slag synas kunna läggas efter

sådana linjer, att staten icke åsamkas några egentliga förluster.

Kan en tillfredsställande väg utfinnas för tillfällig hjälp till insättarna

under avvecklingstiden, synes det vara högst önskvärt, att avvecklingen

finge ske så varsamt som möjligt till undvikande av onödiga förluster. Att

i detta avseende engagera staten mera direkt än som föreslås i propositionen

torde emellertid icke vara att förorda.»

I motionen II: 453 (herr Lundquist i Rotebro) har föreslagits, »att riksdagen

ville i fråga om av Kungl. Maj:t föreslaget stöd till enskilda insättare

i vissa sparbanker besluta,

dels att insättare, som fyllt 60 år, i hjälpavseende skola jämställas med

skolbarn och alltså tillförsäkras full betalning,

dels att för utfående av statsbidrag varje insättare skall styrka sig hava

erlagt honom påförd krono- och kommunalskatt under de 2 sist tilländagångna

åren och dessutom skall i vederbörlig ordning hava deklarerat det

innestående kapitalet till såväl taxeringsnämnd som i ifrågakommande fall

vederbörande folkpensionsmyndighet, samt

att riksdagen dessutom ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

utredning och förslag till nästa års riksdag, i vad angår ersättning i ömmande

fall åt kommuner.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

13

. Uti motionen II: 454 (herr Anderson i Linköping m. fl.) har yrkats, att

riksdagen måtte lämna Kungl. Maj:ts proposition nr 229 utan bifall.

Till stöd för yrkandet hava motionärerna anfört bland annat följande:

»Kungl. Maj:ts proposition nr 229 angående beredande av stöd åt insättare

i vissa sparbanker innebär eu principiellt betänklig utvidgning av

statens skyldigheter gentemot den enskilde. Den stödaktion, som här föreslås,

skulle i realiteten bliva ett rent statsunderstöd åt vissa grupper av

insättare, som drabbats av kraschen i de ifrågavarande sparbankerna. Statshjälpen

får därigenom en helt annan karaktär än tidigare stödaktioner vid

inträffade bankkrascher. Dessa kunna icke på sakliga grunder åberopas

som prejudikat för det nu föreslagna statsingripandet, men däremot kan

detta i framtiden komma att anföras som stöd för långt gående krav på

statshjälp i händelse av ekonomiska katastrofer, som oförskyllt drabba enskilda

medborgare, vilka i statens rättsvårdande och övervakande verksamhet

se en viss garanti för sin ekonomiska trygghet.

Oavsett de principiella betänkligheter, som måste resas mot förslaget att

staten skall till en viss grad hålla insättarna i ett bankföretag skadeslösa

för de förluster, som vållas dem genom bankens iråkade obestånd, kunna

invändningar göras mot den form för statens stödjeaktion, som i propositionen

nr 229 föreslagits.--—

Även med hänsyn till svårigheterna att hålla tillbaka de växande

kraven på en allt mera utvidgad statshjälp framstår därför ett avslag på

propositionen såsom den riktigaste åtgärden. Därav behöver icke följa att

■staten undandrager sig att medverka till en sådan avveckling av kraschen,

som räddar åt insättarna det mesta möjliga och samtidigt även skyddar

låntagarna och deras borgesmän för de risker som en brådstörtad realisation

skulle medföra. En sådan stödjeaktion skulle lämpligen kunna givas

den formen att genom Kreditkassan staten lämnar stöd åt ett för avvecklingens

utförande bildat likvidationsbolag.

Olika former för avvecklingsaktionen och statens medverkan vid denna

kunna givetvis tänkas.»

I motionen II: 455 (herrar Olsson i Mellerud och Olovson i Västerås) har

yrkats, att riksdagen måtte besluta medgiva, att såsom särskild garantifond

åt Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 må genom riksgäldskontoret tillhandahållas

bolaget ett belopp av 25 miljoner kronor i av svenska staten

utgivna 5 procent obligationer, att i huvudsaklig överensstämmelse med i

motionen angivna grunder användas för beredande av stöd åt insättare i

vissa sparbanker samt för möjliggörande av en från det allmännas synpunkter

tillfredsställande avveckling av dessa sparbankers verksamhet eller

av deras förlustbringande engagemang.

Till stöd för yrkandet hava motionärerna med avseende å Kreditkassans

ställning till avvecklingen av sparbankernas engagemang m. m. anfört

följande:

»För oss motionärer framstår det som en akt av utomordentlig betydelse,

att en avveckling av angivna sparbankers engagemang och övriga tillgångar

— i den mån detta är nödvändigt eller lämpligt — ej sker i tvångsrealisationens

tecken, då utan tvivel stora värden komma att spolieras till nack
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

del för såväl insättare som låntagare, men till fördel för allsköns spekulationsintressen.

För att frånkomma en dylik händelsernas utveckling synes det oss ofrånkomligt,

att Kreditkassan beredes möjlighet, att där så befinnes lämpligt,

biträda vid avvecklingen av denna sparbankskris.»

Beträffande statligt stöd åt insättare i sparbankerna i fråga anföra motionärerna

bland annat följande:

»Den samlade verkan av dessa våra ovan anförda skäl ha bibragt oss den

bestämda meningen, att det är framsynt och klok politik, om statsmakterna

här gå in för att hålla insättarna skadeslösa för verkningarna av den inträdda

kraschen.

Samtliga anförda skäl hava enligt vår mening full giltighet beträffande

enskilda insättare och vissa samfälligheter, såsom sjukkassor, skattekassor

och med dem jämförbara korporationer, vilka sålunda böra erhålla full ersättning

för insatta belopp.

Fingerade insättningar och insättningar utöver vad gällande sparbankslag

stadgar böra naturligtvis utrensas från de grupper, som skulle komma

i åtnjutande av statsmakternas stödaktion.

I vad mån övriga samfälligheter böra ifrågakomma för erhållande av

statens hjälp i detta fall, synes kunna bliva föremål för prövning i varje

särskilt fall och med hänsynstagande till angivna samfälligheters ekonomiska

ställning ävensom övriga omständigheter, som kunna befinnas vara av betydelse

vid bedömande av det speciella fallet.

Enligt propositionens siffror torde insättarnas förluster uppgå till omkring

26 miljoner kronor. I vad mån ovan angivna begränsning av ramen för

understödets utgående påverkar det för stödaktionen nödvändiga beloppets

storlek ha vi ej haft möjlighet att bedöma, men torde ett belopp av 25 miljoner

kronor dock vara tillräckligt för stödaktionens genomförande.»

I motionen II: 456 (herr Andersson i Igelboda och fru Nordgren) har

föreslagits, »att riksdagen, vid beviljande av medel till stöd åt insättare i

Allmänna Sparbanken i Stockholm m. fl. sparbanker, måtte bestämma att

sjuk- och begravningskassor samt understödsföreningar skola garanteras 90

procent av sina tillgodohavanden.»

I motionen It 458 (herr Dahlén m. fl,) har hemställts, att riksdagen i

anledning av förevarande proposition måtte besluta,

»att full ersättning för insatta medel måtte beredas sådana insättare som

kommuner, arbetarorganisationer, fackföreningar, sjukkassor, sparkassor bland

grupper av arbetare och anställda, folketshusföretag, nykterhetsföreningar och

understödsfonder för fattiga, sjuka eller arbetslösa samt för medel, som placerats

å motböcker för omyndigas räkning och å så kallade skolsparböcker,

att full ersättning lämnas för belopp, som insatts av numera medellösa

personer, som av ålderdom eller sjukdom sakna möjlighet att sig själv försörja,

att full ersättning för insatta medel måtte beredas enskilda insättare till

ett belopp av två tusen kronor, dock under förutsättning att de icke ha

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

15

en förmögenhet eller årlig inkomst, som, sammanlagt med det erhållna beloppet,

överstiger åtta tusen kronor.»

Beträffande de skäl, som i de olika motionerna anförts till stöd för däri

framställda yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse härutinnan ej

lämnats i det föregående, hänvisa till respektive motioner.

Utskottet har fått mottaga ett stort antal framställningar från insättare

eller utsedda representanter för insättare i de ifrågavarande sparbankerna

i skilda delar av landet, i vilka framställningar uttalats åtskilliga önskemål

med avseende å statligt stöd i anledning av de inträffade fallissemangen.

Utskottet har för bedömande av den föreliggande frågan ansett sig böra

föranstalta om vissa undersökningar utöver dem, som verkställts genom

Kungl. Maj:ts försorg och för vilka redogjorts i propositionen. Sålunda

har utskottet med anledning av de yrkanden, som i vissa motioner gjorts

beträffande ersättning för insättningar av juridiska personer, i vederbörlig

ordning genom länsstyrelserna införskaffat visst material från sparbankerna

rörande dylika insättningar. Detta material utvisar, att totalbeloppet

av insättningar utav juridiska personer i samtliga de av fallissemangen

berörda sparbankerna utgör omkring 3,800,000 kronor. Vid denna

beräkning har utskottet ansett sig böra bortse från s. k. luftinsättningar;

och såsom insättningar av detta slag hava —• för ernående av en enhetlig

utgångspunkt för beräkningarna — ansetts i förevarande sammanhang böra

betraktas fordringar från någon av de ifrågavarande sparbankerna samt

från av fallissemangen berörda tomtföretag m. fl. Luftinsättningarna uppgå

till ett sammanlagt belopp av i runt tal 2,400,000 kronor.

Nyssnämnda summa av 3,800,000 kronor, vilken representerar ett antal

av tillhopa 3,019 insättare, fördelar sig beträffande olika grupper av juridiska

personer på följande sätt. Kommuners insättningar utgöra 540,000

kronor, insättningar från bolag 290,000 kronor, insättningar av föreningar

2,700,000 kronor samt insättningar av andra juridiska personer 270,000

kronor, allt i avrundade tal. Under beteckningen kommuner hava medtagits

även kommunala inrättningar av olika slag, landsting, fonder som

angivits stå under kommunal förvaltning o. s. v. Till rubriken bolag

hava hänförts aktiebolag, handelsbolag m. fl. företag. Under gruppen

föreningar hava medtagits ekonomiska föreningar av olika slag, understödsföreningar,

sjuk- och begravningskassor, fackföreningar, nykterhetsföreningar

m. fl. Rubriken andra juridiska personer omfattar insättningar,

vilka icke upptagits under de föregående grupperna, såsom donationer, stiftelser,

frikyrkliga församlingar, folkbibliotek, fonder som ej angivits stå under kommunal

förvaltning samt vissa insättningar, beträffande vilka den åsatta beteckningen

icke medgivit en inplacering under någon av de andra grupperna.

Beträffande de ifrågavarande insättningarnas fördelning med hänsyn till

storleken av innestående belopp framgår av de införskaffade uppgifterna,

Vissa av utskottet

föranstaltade

utredningar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet.

att insättningar å belopp understigande 1,000 kronor uppgå till sammanlagt

2,405, utgörande tillhopa omkring 460,000 kronor, att insättningar överstigande

1,000 men ej 20,000 kronor utgöra 582 om tillhopa cirka 2,180,000

kronor samt att insättningar överstigande 20,000 kronor utgöra 32 stycken

om tillhopa i runt tal 1,160,000 kronor.

Utskottet har vidare låtit verkställa vissa kalkyler med avseende å kostnaderna

för vissa av de föreliggande förslagen.

Därvid har till en början beräknats, att ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag

skulle medföra en kostnad av omkring 4,300,000 kronor. Denna beräkning

har beträffande de förluster, som fallisseinangen skulle medföra för

bankerna i fråga, grundats på de siffror, som i propositionen antagits för

mindre gynnsamt fall. Vidare har förutsatts, att ersättning icke skulle

lämnas för s. k. luftinsättningar; och såsom sådana insättningar hava även

i detta sammanhang, för ernående av en utgångspunkt vid beräkningen,

ansetts böra betraktas fordringar från någon av de ifrågavarande sparbankerna

samt från av fallissemangen berörda tomtföretag m. fl.

Vid de övriga kostnadsberäkningar, som genom utskottets försorg verkställts,

har utskottet emellertid med ledning av upplysningar, som kunnat

inhämtas, ansett försiktigheten bjuda att räkna med större förlust för sparbankerna

i fråga än den, som antagits i propositionen. Med hänsyn tagen

till sist angivna förhållanden hava kostnaderna för bifall till Kungl. Majrts

förslag uppskattats till omkring 5,500,000 kronor. Med beaktande av samma

förhållanden hava, vid i grova drag utförda överslagsräkningar — därvid

utskottet utgått från ett förlustbelopp för samtliga sparbanker, som med

omkring 1,800,000 kronor överstiger den i propositionen för mindre gynnsamt

fall antagna totala förlustsumman — kostnaderna beräknats för bifall till

motionen 11:445 till omkring 7,600,000 kronor, för bifall till motionen

II: 447 till omkring 11,600,000 kronor, för bifall till motionen II: 452 till

omkring 12,000,000 kronor samt för bifall till motionerna 1:292 och II: 448

till omkring 19,900,000 kronor. Jämväl vid samtliga här avsedda beräkningar

har förutsatts, att ersättning icke skulle lämnas för s. k. luftinsättningar.

Vid uppskattningen av kostnaderna för bifall till motionen II: 452

har räknats med ersättning för insättningar av sjukkassor, s. k. skattekassor

och vissa andra sammanslutningar med likartat syfte. I fråga om motionen

II: 447 har räknats med ersättning åt kommuner men däremot icke med ersättning

åt andra juridiska personer. Hänsyn har med föreliggande material

icke kunnat tagas till motionens yrkande om full ersättning åt fromma

stiftelser. Ej heller har vid någon av de omförmälda beräkningarna

kunnat tagas hänsyn till förslagen om full ersättning för insättningar å skolsparböeker

eller för insatta förmyndarmedel.

Såsom departementschefen antytt, torde en väsentlig anledning till de

inträffade fallissemangen vara att söka däri, att ifrågavarande sparbanker

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

IT

på ett betänkligt sätt frångått sunda grundsatser för bedrivande av sparbanksverksamhet.

Vad som inträffat bör därför utgöra en allvarlig maning

för övriga sparbankers ledningar att vid verksamhetens handkavande och

särskilt då det gäller kreditgivningen iakttaga nödig varsamhet och tillbörlig

hänsyn till insättarnas intressen.

Att de förhållanden, som slutligen föranlett den föreliggande situationen,

kunnat fortvara under en lång följd av år, ådagalägger emellertid även på

ett oförtydbart sätt, att den hittillsvarande, genom länsstyrelserna och av

dem förordnade allmänna ombud utövade tillsynen över sparbanksväsendet

icke fungerat tillfredsställande. Det sätt, varpå vissa av de allmänna ombuden

i förevarande sparbanker fullgjort sin övervakningsuppgift, måste

enligt utskottets mening betecknas såsom i högsta grad anmärkningsvärt.

Utskottet delar departementschefens uppfattning därom, att det inträffade

kraftigt understryker angelägenheten av att kontrollen över sparbankerna

ordnas på ett mera effektivt sätt än vad hittills varit fallet.

Utskottet finner med hänsyn till föreliggande omständigheter starka skäl

tala för att staten träder hjälpande emellan i syfte att i skälig utsträckning

och på lämpligt sätt skydda insättarna i förevarande sparbanker. För ett

sådant ingripande talar med styrka även det allmännas intresse av att förtroendet

till landets sparbanker såsom penninginrättningar ej för framtiden

rubbas samt att den betydelsefulla sparverksamhet, för vilken dessa penninginstitut

närmast äro avsedda, icke tillfogas ett ur flera synpunkter menligt

avbräck. Utskottet kan sålunda icke biträda den uppfattning, som kommit

till uttryck i motionen II: 454, vari yrkats avslag å Kungl. Maj:ts föreliggande

framställning.

Med avseende å huvudgrunderna för statligt stöd åt sparbankernas

insättare innebär Kungl. Maj:ts förslag, att staten skulle ställa garanti för

vissa minimibelopp av vederbörande insättares fordran vid tiden för bankens

betalningsinställelse. Samma huvudprincip ligger till grund för yrkanden

i vissa av de motioner, som innefatta utformade förslag beträffande statsunderstödets

avpassande (I: 292 och II: 448 samt II: 447). Däremot hava i

två motioner (II: 445 och II: 452) framställts förslag, gående ut på att staten

skulle garantera ersättning med viss procent av vederbörande insättares

förlust i anledning av fallissemangen. Utskottet har vid frågans prövning

ur olika . synpunkter funnit övervägande skäl tala för tillämpning av den

princip, som i detta hänseende legat till grund för Kungl. Maj:ts förslag,

dock med den jämkning beträffande garantiregelns tillämpning, som framgår

av vad utskottet i det följande yttrar rörande storleken av statsunderstödet.

I fråga om grunderna för ett statligt bistånd åt insättarna föreligga vidare

vissa motionsvis framställda förslag, som i annat avseende än det nyss

angivna avvika från Kungl. Maj:ts förslag. I två motioner (I: 294 och II:

453) har sålunda beträffande enskilda insättare ifrågasatts en avvägning av

det statliga understödet med hänsyn till vederbörandes ålder. Utan att

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 sand. 25 håft. (Nr i2.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

vilja underskatta syftet med dessa förslag har utskottet — som funnit en

dylik avvägning i praktiken näppeligen kunna medföra större garanti för

rättvis fördelning av understödet än en tillämpning av de grundsatser, vilka

förestavat Kungl. Majrts framställning — ansett sig icke kunna biträda

ifrågavarande yrkanden.

Ej heller har utskottet kunnat ansluta sig till de förslag, som i vissa

motioner (II: 451 och II: 458) framställts om understödets avpassande under

hänsynstagande till insättarnas förmögenhetsförhållanden och försörjningsförmåga.

De med dessa förslag åsyftade fördelarna ur synpunkten av en

mera rättvis avvägning av understödet efter föreliggande understödsbehov

kunna enligt utskottets förmenande ej uppväga de betydande praktiska

svårigheterna för genomförande av förslagen, vilka förutsätta en prövning

av förhållandena i varje särskilt fall. Det bör icke förbises, att en föreskrift,

som nödvändiggör dylik prövning före understödsrättens fastställande,

skulle resa oöverstigliga hinder för sådan försträckning av blivande ersättningsbelopp,

som avsetts i propositionen, och alltså medföra betydande olägenheter

särskilt för insättare i små ekonomiska villkor.

Att, såsom i motionen II: 453 jämväl ifrågasatts, såsom villkor för statsunderstöd

stadga fullgjord skatteplikt m. in. har utskottet av liknande skäl

ej funnit anledning tillstyrka. Självfallet torde emellertid taxeringsmyndigheterna

komma att hava sin uppmärksamhet riktad på frågan, huruvida

insättare i sparbankerna deklarerat sina tillgodohavanden därstädes, samt

vidtaga de åtgärder, som kunna föranledas av eventuellt åsidosättande av

skyldigheter härutinnan.

Beträffande härefter omfattningen av det statliga stödet till sparbankernas

insättare innebär Kungl. Maj:ts förslag betydande begränsningar,

i det att dels vissa grupper av insättare — nämligen juridiska personer —

skulle helt undantagas från rätt till ersättning, dels ock storleken av statens

garanti i fråga om övriga insättare skulle inskränkas till ett maximibelopp

av 1,600 kronor, varvid ytterligare skulle gälla, att understöd av statsmedel

över huvud taget skulle lämnas allenast under förutsättning att vad vederbörande

utfår i utdelning i sparbankens konkurs eller eljest vid avvecklingen

av sparbankens verksamhet understiger det garanterade beloppet och, därest

så är fallet, endast för att täcka skillnaden mellan nämnda belopp och

vad som utgår vid avvecklingen. Med avseende å båda de nyss angivna

begränsningarna hava motionsvis framställts yrkanden om ändringar, gående

ut på att begränsningarna skulle göras mindre snäva dels genom medtagande

bland de ersättningsberättigade av juridiska personer eller vissa grupper bland

sådana insättare, dels ock genom höjning av ersättningens storlek i större eller

mindre grad. Utskottet har för sin del funnit omständigheterna påkalla,

att staten i båda de ifrågavarande avseendena går längre än vad Kungl.

Maj:t föreslagit.

Vad härutinnan först angår frågan om ersättning för insättningar av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

19

juridiska personer, har utskottet icke kunnat undgå att finna de skäl, som

tala för bistånd åt enskilda insättare, vara i avsevärd mån giltiga även

beträffande flertalet juridiska personer. Utskottet delar i huvudsak de synpunkter,

som motionsvis framförts till stöd för ersättningsrätt beträffande

insättningar, gjorda av kommuner och kommunala inrättningar, sjuk- och

begravningskassor, s. k. skattekassor, vissa sammanslutningar med huvudsakligen

socialt eller välgörande syfte o. s. v. Under sådana förhållanden

och då stora svårigheter föreligga att med avseende å juridiska personer

uppdraga gränslinjer, som medföra en rättvis avvägning av understödet,

har utskottet ansett sig böra förorda, att alla slag av juridiska personer

berättigas till understöd för gjorda insättningar i samma utsträckning, som

kan bliva medgiven beträffande huvudparten av enskilda insättare. Denna

ståndpunkt har synts så mycket mera försvarlig som ett undantagande från

understödsrätt av sådana juridiska personer, vilkas uteslutande från dylik

rätt närmast kunde ifrågakomma, enligt det för utskottet tillgängliga materialet

synes vara utan större betydelse ur kostnadssynpunkt.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts böra enligt utskottets mening

från understöd undantagas endast sådana fall, där insättningsböcker

utställts utan att motsvarande insättning verkligen ägt rum. För att möjliggöra

uteslutande av fordringar utav detta slag lärer, på sätt departementschefen

ifrågasatt, erforderlig granskning böra verkställas beträffande

insättningsböcker å belopp över 5,000 kronor.

Med bär ovan intagen ståndpunkt i fråga om juridiska personers delaktighet

i det statliga understödet saknar utskottet anledning att till särskild

behandling upptaga det i motionen II: 453 framställda förslaget, i vad

det avser skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning rörande

ersättning i ömmande fall åt kommuner.

Vidkommande storleken av den statliga garanti, som i enlighet mod vad

förut anförts torde böra lämnas för gjorda insättningar, innebär Kungl.

Maj:ts förslag, att möjlighet skulle beredas att medgiva full ersättning beträffande

insättningar å så kallade skolsparböcker. Utskottet biträder förslaget

härutinnan. I anslutning till vad som yrkats i åtskilliga motioner

(1: 292 och II: 448 samt II: 444, 445, 446, 447, 452 och 458) vill utskottet

emellertid förorda, att samma möjlighet hålles öppen beträffande insatta

förmyndarmedel; i förtydligande syfte må emellertid framhållas, att härvid

givetvis endast avses medel, som vid tiden för betalningsinställelsen enligt

gällande bestämmelser fortfarande stått under förmyndares förvaltning och

över vilka den, för vars räkning de insatts, alltså då ej själv ägt förfoga.

Vad sålunda beträffande förmyndarmedel ifrågasatts lärer enligt utskottets

mening böra gälla jämväl med avseende å medel under förvaltning av god

man, som avses i 11 kap. lagen om förmynderskap. Beträffande ytterligare

en grupp av insättare har utskottet ansett sig böra förorda full ersättning,

nämligen för insättningar av medel, som utgöra underhållsbidrag en gång

för alla enligt lagen om barn utom äktenskap och vilka jämlikt 10 § i denna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

lag inbetalats till vederbörande barnavårdsnämnd samt därefter placerats i

någon av här förevarande sparbanker.

För övriga insättare lärer, icke minst av statsfinansiella skäl, böra stadgas

viss begränsning av det statliga understödet. Utskottet finner sig alltså ej

kunna biträda det i motionen II: 455 framställda förslaget, vilket utgår

från att full ersättning såsom regel skulle beredas insättarna. Ej heller

finner utskottet tillräckliga skäl föreligga att, såsom i några motioner (II:

447, 449 och 458) påyrkats, medgiva full ersättning åt vissa juridiska personer.

Att utskottet ej funnit anledning att — såsom jämväl motionsvis påyrkats

— vid understödets avpassande giva en särställning åt personer i

vissa åldersklasser, framgår av vad utskottet i det föregående yttrat beträffande

huvudgrunderna för det statliga stödet åt insättarna. Utskottet

har i stället ansett understödet för samtliga de insättare — såväl enskilda

personer som samfälligheter — vilka icke enligt vad nyss anförts

skulle erhålla full ersättning, böra avpassas efter enhetliga grunder.

Lämpligt torde därvid vara att — på sätt förutsatts såväl i propositionen

som i flertalet av de motioner, vilka ingått på frågan om understödets avvägning

—- tillämpa en glidande skala för ersättningsbeloppens bestämmande.

Med beaktande å ena sidan av de efter utskottets uppfattning starka skäl,

som tala för någon höjning av den i propositionen föreslagna statliga hjälpen,

och å andra sidan av önskvärdheten att begränsa statens kostnader för

understödet i fråga har utskottet ansett sig böra föreslå, att staten garanterar

60 procent å den del av insatt belopp, som icke överstiger 2,000 kronor, 50

procent å den del av sådant belopp, som överstiger 2,000 men ej 5,000

kronor, 40 procent å den del, som överstiger 5,000 men ej 10,000 kronor

samt 30 procent å den del, som överstiger 10,000 men ej 20,000 kronor.

För belopp över 20,000 kronor bör någon statsgaranti icke lämnas, men insättaren

torde för överskjutande belopp böra äga åtnjuta den utdelning, som

tillkommer honom från vederbörande sparbank, utan minskning av det statsunderstöd,

vilket enligt nyss angivna regler utgår för belopp till och med

20,000 kronor. Detta förslag skulle alltså innebära, att staten för insatt

belopp av 1,000 kronor garanterar 600 kronor, för 2,000 kronor 1,200 kronor,

för 5,000 kronor 2,700 kronor, för 10,000 kronor 4,700 kronor samt

för 20,000 kronor och däröver 7,700 kronor, i sistnämnda fall frånsett den

utdelning från banken, som tillkommer insättaren för belopp över 20,000

kronor. Vid en utdelning från vederbörande sparbank av 15 procent å insatt

belopp skulle sålunda en insättare med 20,000 kronors fordran erhålla i utdelning

från banken 3,000 kronor och i statsunderstöd 4,700 kronor eller tillhopa

7,700 kronor, motsvarande 38.5 procent av det insatta beloppet. Fn insättare

med 30,000 kronors behållning skulle erhålla nyssnämnda statsbidrag å 4,700

kronor och därutöver bankens utdelning, 4,500 kronor, eller tillhopa 9,200

kronor, motsvarande 30.7 procent av det insatta beloppet. Förslagets verkningar

beträffande insättare med vissa antagna tillgodohavanden framgå närmare

av en vid utskottets utlåtande såsom bilaga fogad sammanställning,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

21

i vilken för jämförelse även medtagits motsvarande siffror enligt vissa

andra föreliggande förslag.

Enligt inom utskottet verkställda approximativa beräkningar, vilka grundats

på samma förutsättningar, som förut angivits beträffande övriga av

utskottet föranstaltade kostnadsberäkningar, torde kostnaderna för genomförande

av det sålunda skisserade förslaget kunna uppskattas till omkring

9,850,000 kronor.

Vidkommande härefter frågan om statens ställning till avvecklingen

av sparbankernas verksamhet har departementschefen härutinnan uttalat,

att staten med hänsyn till de svåröverskådliga konsekvenserna av ett sådant

förfaringssätt icke syntes böra annat än i särskilda undantagsfall träda

emellan genom att övertaga engagemang från de ifrågavarande sparbankerna

eller genom att på annat sätt direkt ingripa i likvidationen av deras verksamhet.

I vissa motioner (I: 292 och II: 448, I: 293 och II: 457 samt II: 455)

hava framställts förslag eller gjorts uttalanden av huvudsaklig innebörd, att

staten borde genom aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 i viss utsträckning

aktivt ingripa i avvecklingen dels för att i insättarnas intresse förhindra

alltför brådstörtade tvångsrealisationer samt för att söka utvinna

största möjliga behållning av likvidationerna, dels ock för att bereda

låntagare rådrum till ordnande av erforderliga krediter på annat håll

o. s. v. I motionerna I: 293 och II: 457 har ifrågasatts inrättandet av ett

särskilt bolag eller annat organ för att avveckla sparbankernas engagemang

i vissa fastighetsföretag. Jämväl i motionen II: 454, vari yrkats avslag å

förslaget om ersättning åt insättare i sparbankerna, har antytts, att staten

icke borde undandraga sig att medverka till en sådan avveckling av den

inträffade kraschen, som åt insättarna räddade det mesta möjliga och samtidigt

även skyddade låntagarna och deras borgesmän för de risker, som en

brådstörtad realisation skulle medföra.

Utskottet har för egen del funnit vad sålunda och i övrigt från motionärers

sida anförts i berörda ämnen vara värt allt beaktande. Enligt

utskottets mening torde staten visserligen icke i allmänhet böra direkt ingripa

i likvidationen vare sig genom övertagande av engagemang eller på

annat sätt. Utskottet finner likväl angeläget, att avvecklingen från statens

sida följes med den största uppmärksamhet samt att statligt ingripande sker

i de fall, där så ur nyss angivna synpunkter kan anses erforderligt. Utskottet

vill fördenskull hava uttalat, att hinder icke synes böra möta för

Kungl. Maj:t att genom Kreditkassan eller på annat lämpligt sätt vidtaga

sådana åtgärder med avseende å avvecklingen av sparbankernas verksamhet

eller av deras engagemang, vilka kunna finnas påkallade och möjliga för

att förhindra en för insättarna samt för staten, i dess egenskap av garant

för viss del av de insatta beloppen, påtagligen alltför oförmånlig realisation

av sparbankernas tillgångar eller för att i skälig utsträckning tillvarataga

låntagares legitima intressen. Det lärer böra ankomma på Kungl. Maj:t

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

att utfärda de närmare direktiv, som kunna erfordras för tillgodoseende av

här berörda önskemål.

I detta sammanhang anser sig utskottet höra framhålla, att enligt Kungl.

Maj:ts förslag — mot vilket utskottet på förevarande punkt intet har att

erinra — såsom villkor för statligt stöd åt insättarna skulle gälla, att vederbörande

sparbank avträtt sina tillgångar till konkurs eller trätt i likvidation

samt att i senare fallet till likvidatorer utsetts personer, vilka godkänts

av Kungl. Maj:t.

Vid bifall till utskottets förut angivna förslag rörande statligt stöd åt

insättarna skulle, liksom vid bifall till propositionen, statsbidragen i allmänhet

icke kunna definitivt fixeras förrän i samband med den slutliga avvecklingen.

Departementschefen har emellertid ansett det kunna förväntas att,

om statsgaranti lämnas, andra penninginstitut skola befinnas villiga att mot

säkerhet i insättares sparbanksbok lämna försträckning intill en avsevärd

del av det garanterade beloppet. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen

sålunda uttalat. Att, såsom i motionen II: 452 ifrågasatts, bereda

möjlighet till belåning av sparbanksböcker i riksbanken, synes utskottet

knappast vara behövligt. Enligt vad utskottet inhämtat, hava flera av de

berörda sparbankerna redan träffat avtal med andra sparbanker eller med

affärsbanker å vederbörande orter om överlåtande av delar av sina tillgångar

mot utbetalning av viss del utav insättarnas fordringar. En sådan

utväg synes vara lämplig och torde sannolikt kunna beträdas även där

detta ännu ej skett. I anslutning till vad departementschefen yttrat förutsätter

utskottet emellertid att — om så finnes erforderligt — Kreditkassan

av år 1922 träder i förbindelse med lämpliga sparbanker eller andra penninginrättningar

till ordnande av lånemöjligheter av den art, som antytts i propositionen.

Vad slutligen angår frågan om sättet för beredande av medel för ifrågavarande

stöd från statens sida åt insättare i här avsedda sparbanker, har

utskottet ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, att riksgäldskontoret

till Kreditkassans förfogande ställer en garantifond i statsobligationer

till visst belopp samt att kassan bemyndigas att mot säkerhet av obligationerna

hos riksgäldskontoret öppna en kredit å motsvarande belopp. Utskottet

kan alltså icke biträda det i motionen II: 450 framställda förslaget,

enligt vilket för ändamålet skulle anordnas lotteridragningar. Med anledning

av den ståndpunkt, som utskottet i det föregående intagit beträffande

storleken av statens understöd åt insättarna samt statens ställning i fråga

om avvecklingen av sparbankernas verksamhet, torde garantifondens belopp

böra bestämmas till något högre summa än vad Kungl. Maj:t föreslagit,

förslagsvis till 11 miljoner kronor. Utskottet har vidare ansett sådan ändring

böra vidtagas i Kungl. Maj:ts förslag på förevarande punkt, att riksgäldskontoret

tillhandahåller 4l/2 procent obligationer i stället för 5 procent

obligationer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

.23

De motionsvis framställda förslag, vilka i det föregående ej särskilt berörts,

har utskottet ej funnit anledning biträda.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, i vad densamma nu är föremål

för prövning, dels ock ifrågavarande motioner 1:292,

II: 443, II: 445, II: 447, II: 448, II: 449, II: 452, II: 455,

II: 456 och II: 458 samt med bifall till motionerna II: 444

och II: 446 ävensom med avslag å motionerna 1:294,

II: 450, II: 451, II: 453 och II: 454, må medgiva, att såsom

särskild garantifond åt Aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922 må genom riksgäldskontoret tillhandahållas

bolaget ett belopp av 11 miljoner kronor i av svenska

staten utgivna 4l/2 procent obligationer, att i huvudsaklig

överensstämmelse med av utskottet här ovan angivna

grunder användas för beredande av stöd åt insättare i

vissa sparbanker; samt

b) att motionerna I: 293 och II: 457 må anses besvarade

genom vad utskottet här ovan anfört.

Stockholm den 10 maj 1929.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Lindgren, Ström,

Johansson i Friggeråker, Bj urström*, Berling och Larsson i Örbyhus; samt

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Bäeklund, Wikström, Rgberg*, Lovén*,

Svensson i Betingetorp och Leffler.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

se sid. 25—29.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Bilaga.

Sammanställning

utvisande verkningarna av nedannämnda förslag rörande stöd åt insättare i vissa sparbanker

beträffande storleken av de belopp, som insättarna skulle utbekomma dels

genom utdelning från vederbörande sparbank och dels på grund av statlig garanti.

Tabellen avser en utdelning från sparbanken av 15 % å insatta belopp, motsvarande i propositionen

nr 229 för mindre gynnsamt fall antagen utdelning från Allmänna sparbanken i Stockholm.

Belopp

Kung].

Maj:t,a

förslag

Utskottets

förslag

Herr C. E.

Svenssons

m. fl.

reservation

Motionerna

I: 292 och

11:448

Motionen

II: 445

Motionen

II: 447

Motionen

II: 452

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr. | %

Kr. | %

Kr.

O/

/O

Kr.

%

t från banken

150

150

150

150

150

150

150

1,000 kr. <

1 » staten

450

450

600

750

255

600

425

Summa

600

60

600

60

750

75

900

90

405

40.5

750

75

575

57.5

(från banken

300

300

300

300

300

300

300

2,000 kr.

[ » staten

700

900

1,200

1,350

510

1,050

765

Summa

1,000

50

1,200

60

1,500

75

1,650

82.5

810

40.5

1.350

67.5

1,065

532

f från banken

750

750

750

750

750

750

750

5,000 kr. <

1 » staten

850

1,950

3,000

3,150

1,275

2,100

1,530

Sumina

1,600

32

2,700

54

3,750

75

3,900

78

2,025

40.5

2,850

57

2,280

45.6

( från banken

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

10,000 kr. {

l » staten

100

3,200

4,750

6,150

2,550

2,600

2,805

Summa

1,600

16

4,700

47

6,250

62 5

7,650

76.5

4,060

40.5

4,100

41

4,305

43

( från banken

3,000

3,000

3,000

3,000

3,000

3,000

3,000

20,000 kr. <

1 » staten

—

4,700

4,750

12,150

5,100

2,600

5,3oo

Summa

8,000

15

7,700

38.5

7,750

38.7

15,150

75.7

8,100

40.5

5,600

28

8,355

41.7

( från banken

4,500

4,500

4,500

4,500

4,500

4,500

4,500

30,000 kr. <

i » staten

—

4,700

4,750

18,150

7,650

2,600

7,905

Summa

4,500

15

9,200

30 J

9,250

30.8

22,650

75 5

12,150

40.5

7,100

23 7

12,405

413

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

25

Reservationer

av herrar Gustafsson i Stensholm, Lindgren, Winkler, Svensson i Betingetorp

och Leffler, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort

hava följande lydelse:

»Såsom departementschefen antytt ----insättarnas intressen (lika med

utskottets utlåtande sid. 16—17).

Att de förhållanden, som slutligen föranlett den föreliggande situationen,

kunnat fortvara under en lång följd av år, ådagalägger emellertid även på

ett oförtydbart sätt, att den hittillsvarande, genom länsstyrelserna och av

dem förordnade allmänna ombud utövade tillsynen över sparbanksväsendet

icke fungerat tillfredsställande. Även om utskottet alltså medgiver, att

vissa av de av länsstyrelserna utsedda allmänna ombuden för ifrågavarande

sparbanker brustit i sina skyldigheter, kan utskottet dock icke dela den

uppfattning, som från åtskilliga håll, däribland i vissa av de väckta motionerna,

kommit till synes, nämligen att skulden till vad som inträffat

huvudsakligen får tillskrivas dessa ombud. I enlighet med bestämmelserna

i gällande sparbankslag äro såväl huvudmännen som styrelsemedlemmarna

och sparbankernas egna revisorer var och en i lika hög grad som de allmänna

ombuden ansvariga för de förluster, som förorsakats insättarna genom

att lagens bestämmelser ej följts och att tillbörlig kontroll uraktlåtits. Utskottet

delar emellertid departementschefens uppfattning därom, att det inträffade

kraftigt understryker angelägenheten av att kontrollen över sparbankerna

ordnas på ett mera effektivt sätt än vad hittills varit fallet.

Utskottet finner, i likhet med de motionärer, som yrkat avslag å Kungl.

Maj:ts föreliggande framställning, starka principiella betänkligheter kunna

anföras mot en sådan hjälpaktion från statens sida, som här föreslås. Att,

på sätt skett i flera i ämnet väckta motioner, åberopa tidigare statsingripanden

vid inträffade bankkrascher såsom stöd för uppfattningen, att staten

även i detta fall är moraliskt skyldig att ingripa, är enligt utskottets åsikt

oriktigt. Förhållandena äro i detta fall väsentligen andra än de, som motiverat

tidigare statsingripanden, och innebörden av den nu föreslagna hjälpaktionen

är även en helt annan. Då emellertid, såsom departementschefen

framhållit, i detta fall starka billighetsskäl måste anses tala för att staten

träder emellan för att i skälig utsträckning skydda vissa insättare i ifrågavarande

sparbanker, anser sig utskottet icke böra avstyrka den föreslagna

hjälpaktionen, helst som denna enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle direkt

inriktas på att skydda de i ekonomiskt hänseende svagaste insättarna och

Bihang till riksdagens protokoll 1929 S samt. 25 häft. (\r i2.) 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

därmed i möjligaste män förhindra, att sparintresset genom vad som inträffat

tillfogas ett ur flera synpunkter menligt avbräck; det är företrädesvis

från denna synpunkt, som utskottet ansett övervägande skäl tala för

att staten i närvarande situation träder hjälpande emellan.

Med avseende å grunderna för och omfattningen av det ifragasatta

statliga stödet åt sparbankernas insättare kan utskottet i allt väsentligt biträda

Kungl. Maj:ts förslag. I anslutning till vad som yrkats i åtskilliga

motioner (I: 292 och II: 448 samt II: 444, 445, 446, 447, 452 och 458) vill utskottet

emellertid förorda, att möjlighet beredes att medgiva full ersättning

för insatta belopp — utom, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, beträffande insättningar

å så kallade skolsparböcker — även beträffande insatta förmyndarmedel;

i förtydligande syfte må emellertid framhållas, att härvid givetvis endast

avses medel, som vid tiden för betalningsinställelsen enligt gällande bestämmelser

fortfarande stått under förmyndares förvaltning och över vilka den,

för vars räkning de insatts, alltså då ej själv ägt förfoga. Vad sålunda

beträffande förmyndarmedel ifrågasatts lärer enligt utskottets mening böra

gälla jämväl med avseende å medel under förvaltning av god man, som

avses i 11 kap. lagen om förmynderskap. Beträffande ytterligare en grupp

av insättare har utskottet ansett sig böra förorda full ersättning, nämligen

för insättningar av medel, som utgöra underhållsbidrag en gång för alla

enligt lagen om barn utom äktenskap och vilka jämlikt 10 § i denna lag

inbetalats till vederbörande barnavårdsnämnd samt därefter placerats i

någon av här förevarande sparbanker.

I övrigt ansluter sig utskottet till de av Kungl. Maj:t föreslagna begränsningarna

med avseende å statligt understöd till sparbankernas insättare.

Utskottet kan alltså icke biträda vare sig de motionsvis framställda

yrkanden, som gå ut på rätt till statsbidrag till juridiska personer eller

vissa grupper av sådana insättare, eller de yrkanden, som avse ändringar,

utöver vad utskottet nyss tillstyrkt, i de av Kungl. Maj:t föreslagna reglerna

beträffande statsunderstödets avvägning till andra insättare. Utskottet

finner det visserligen principiellt riktigt att, i enlighet med vad i motionen

II: 453 ifrågasatts, såsom villkor för statsbidrag stadga, att insättare skall

styrka sig hava erlagt honom påförda krono- och kommunalutskylder under

de två senaste åren och dessutom i vederbörlig ordning hava deklarerat

det i sparbanken innestående kapitalet, men har med hänsyn till de praktiska

svårigheter, som ett genomförande av detta förslag skulle medföra,

likväl icke ansett sig böra biträda motionärens ifrågavarande yrkande. Självfallet

torde emellertid taxeringsmyndigheterna komma att hava sin uppmärksamhet

riktad på frågan, huruvida insättare i sparbankerna deklarerat

sina tillgodohavanden därstädes, samt vidtaga de åtgärder, som kunna föranledas

av eventuellt åsidosättande av skyldigheter härutinnan.

Vidkommande härefter frågan om statens ställning till avvecklingen

av sparbankernas verksamhet-----antytts i propositionen (lika

med utskottets utlåtande sid. 21 och 22).

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotiets utlåtande Nr 42. 27

Vad slutligen angår frågan om sättet för beredande av medel---

anordnas lotteridragningar. I Kungl. Maj:ts förslag på förevarande punkt

har utskottet allenast ansett sådan ändring böra vidtagas, att riksgäldskontoret

tillhandahåller 4’/* procent obligationer i stället för 5 procent

obligationer. (I ej återgiven del lika med utskottets utlåtande sid. 22.)

De motionsvis framställda förslag, vilka i det föregående ej särskilt berörts,

har utskottet ej funnit anledning biträda.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, i vad densamma nu är föremål

för prövning, dels ock ifrågavarande motioner 1:292,

II: 445, II: 447, II: 448, II: 452 och II: 458 samt med bifall

till motionerna II: 444 och II: 446 ävensom med avslag

å motionerna I: 294, II: 443, II: 449, II: 450, II: 451,

II: 453, II: 454, II: 455 och II: 456, i vad de skilja sig

från Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att såsom särskild

garantifond åt Aktiebolaget Kreditkassan av år

1922 må genom riksgäldskontoret tillhandahållas bolaget

ett belopp av 10 miljoner kronor i av svenska staten

utgivna 4 ’/■> procent obligationer, att i huvudsaklig överensstämmelse

med av utskottet här ovan angivna grunder

användas för beredande av stöd åt insättare i vissa sparbanker;

samt

b) att motionerna I: 293 och II: 457 må anses besvarade

genom vad utskottet här ovan anfört»; samt

av herrar C. E. Svensson, Ström, Berling, Borggren, Bäcklund och

Lovén, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

»Såsom departementschefen antytt —--— av här förevarande spar
banker

(lika med utskottets utlåtande sid. 16—20).

För övriga insättare lärer, icke minst av statsfinansiella skäl, böra stadgas

viss begränsning av det statliga understödet. Utskottet finner sig alltså ej

kunna biträda det i motionen II: 455 framställda förslaget, vilket utgår

från att full ersättning såsom regel skulle beredas insättarna. Ej heller

finner utskottet tillräckliga skäl föreligga att, såsom i några motioner (II:

447, 449 och 458) påyrkats, medgiva full ersättning åt vissa juridiska personer.

Att utskottet ej funnit anledning att — såsom jämväl motionsvis påyrkats

— vid understödets avpassande giva en särställning åt personer i

vissa åldersklasser, framgår av vad utskottet i det föregående yttrat beträffande

huvudgrunderna för det statliga stödet åt insättarna. Utskottet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Banko it tskottets utlåtande Nr 42.

har i stället ansett understödet för samtliga de insättare — såväl enskilda

personer som samfälligheter — vilka icke enligt vad nyss anförts

skulle erhålla full ersättning, böra avpassas efter enhetliga grunder.

Lämpligt torde därvid vara att — på sätt förutsatts såväl i propositionen

som i flertalet av de motioner, vilka ingått på frågan om understödets avvägning

— tillämpa en glidande skala för ersättningsbeloppens bestämmande.

Med beaktande av de efter utskottets uppfattning starka skäl, som tala

för en väsentlig höjning av den i propositionen föreslagna statliga hjälpen,

särskilt för de insättare, som i främsta rummet torde kunna betraktas såsom

sparare, har utskottet ansett sig böra föreslå, att staten garanterar 75

procent å den del av insatt belopp, som icke överstiger 5,000 kronor, samt

50 procent å den del av sådant belopp, som överstiger 5,000 men ej 10,000

kronor. För belopp över 10,000 kronor bör någon statsgaranti icke lämnas,

men insättaren torde för överskjutande belopp böra äga åtnjuta den utdelning,

som tillkommer honom från vederbörande sparbank, utan minskning

av det statsunderstöd, vilket enligt nyss angivna regler utgår för belopp

intill 10,000 kronor. Detta förslag skulle alltså innebära, att staten för insatt

belopp av 1,000 kronor garanterar 750 kronor, för 2,000 kronor 1,500

kronor, för 5,000 kronor 3,750 kronor samt för 10,000 kronor och däröver

6,250 kronor. Vid en utdelning från vederbörande sparbank av 15 procent

å insatt belopp skulle sålunda en insättare med 20,000 kronors fordran erhålla

i utdelning från banken 3,000 kronor och i statsunderstöd 4,750 kronor

eller tillhopa 7,750 kronor, motsvarande 38.7 procent av det insatta beloppet.

En insättare med 30,000 kronors behållning skulle erhålla nyssnämnda

statsbidrag å 4,750 kronor och därutöver bankens utdelning, 4,500 kronor,

eller tillhopa 9,250 kronor, motsvarande 30.8 procent av det insatta beloppet.

Enligt inom utskottet verkställda approximativa beräkningar, vilka grundats

på samma förutsättningar, som förut angivits beträffande övriga av

utskottet föranstaltade kostnadsberäkningar, torde kostnaderna för genomförande

av det sålunda skisserade förslaget kunna uppskattas till omkring

15,500,000 kronor.

Vidkommande härefter frågan om statens ställning till avvecklingen

— — — antytts i propositionen. (Lika med utskottets utlåtande

sid. 21 och 22.)

Vad slutligen angår frågan om sättet för beredande av medel--

—--torde garantifondens belopp böra bestämmas till förslagsvis 17

miljoner kronor. Utskottet har vidare —--5 procent obligationer. (I

ej återgivna delar lika med utskottets utlåtande sid. 22.)

De motionsvis framställda förslag, vilka i det föregående ej särskilt berörts,

har utskottet ej funnit anledning biträda.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, i vad densamma nu är föremål

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

29

för prövning, dels ock ifrågavarande motioner 1:292,

II: 443, II: 445, II: 447, II: 448, II: 449, II: 452, II: 455,

II: 456 och II: 458 samt med bifall till motionerna II: 444

och II: 446 ävensom med avslag å motionerna I: 294,

II: 450, II: 451, II: 453 och II: 454, må medgiva, att såsom

särskild garantifond åt Aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922 må genom riksgäldskontoret tillhandahållas

bolaget ett belopp av 17 miljoner kronor i av svenska

staten utgivna 4 1/2 procent obligationer, att i huvudsaklig

överensstämmelse med av utskottet här ovan angivna

grunder användas för beredande av stöd åt insättare

i vissa sparbanker; samt

b) att motionerna I: 293 och II: 457 må anses besvarade

genom vad utskottet här ovan anfört.»

Bihang till riksdagens protokoll 1929.

8 samt.

25 häft. (Sr 42.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:185 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av stöd åt insättare i vissa sparbanker, m. m. jämte i ämnet väckta motioner s. 10 i texten