Utlåtande, i anledning av verkställd, av fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnad utredning angående ordnande av riksdagshusets omgivningar jämte en i ämnet väckt motion.
1929-05-27 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1929:53, Utlåtande, i anledning av verkställd, av fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnad utredning angående ordnande av riksdagshusets omgivningar jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
1
Nr 53.
Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1929 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av verkställd, av fullmäktige i riksgäldskontoret
överlämnad utredning angående ordnande av riksdagshusets
omgivningar jämte en i ämnet väckt motion.
Med bifall till bankoutskottets hemställan i utlåtande nr 44 uppdrog 1928
års riksdag åt fullmäktige i riksgäldskontoret att i samråd med byggnadsstyrelsen
skyndsamt verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om åtgärder
för ett tillfredsställande ordnande av riksdagshusets omgivniugar.
Härjämte bemyndigades fullmäktige att av förslagsanslaget till riksdags- och
revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus bestrida de för ändamålet
erforderliga kostnaderna.
Efter det överläggning i detta ärende ägt rum mellan fullmäktige och
byggnadsstyrelsen, beslöto fullmäktige den 10 maj 1928 att låta verkställa
den av riksdagen sålunda beslutade utredningen genom en särskild
nämnd, bestående av nio ledamöter, av vilka fyra skulle utses av fullmäktige,
tre av byggnadsstyrelsen och två av Stockholms stadskollegium. Sedan
sistnämnda myndigheteter under hand förklarat sig godkänna fullmäktiges
beslut rörande nämndens sammansättning, utsågos till ledamöter i densamma,
av fullmäktige: fil. dr K. Hildebrand, greve G. Lagerbjelke, ledamoten av
riksdagens första kammare överdirektören C. E. Svensson och dåvarande
ledamoten av riksdagens andra kammare, f. d. generalkrigskommissarien
V. Eydén, av byggnadsstyrelsen: generaldirektören I. Tengbom, byggnadsrådet
C. Bergsten och professorn E. Lallerstedt, samt av Stockholms stadskollegium:
professorn O. L. Bendixson och direktören O. F. Ström.
Nämnden, vilken antog namnet Helgeandsholmskommittén, avgav till fullmäktige
den 1 februari 1929 utlåtande med förslag till ordnande av riksdagshusets
omgivningar. Berörda utlåtande har jämte bilagor och vissa för
frågan belysande bilder genom fullmäktiges försorg tryckts och utdelats till
riksdagens ledamöter. Utskottet tillåter sig att, i den mån redogörelse i det
följande ej lämnas för kommitténs utlåtande, hänvisa till detsamma.
Av kommitténs betänkande framgår, att kommittén, sedan — främst med
hänsyn till den jämförelsevis korta tid, som förflutit sedan en allmän tävlan
om lösningen av här ifrågavarande spörsmål anordnades — tanken på utlysandet
av en sådan tävlan övergivits, beslutat anmoda vissa arkitekter att inkomma
med förslag till åtgärder, avseende ordnandet av riksdaghusets omBihang
till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 32 häft. (Nr 53—5U.) 1
1928 års
Helgeandsholmskommitté.
2 Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
givningar. Rörande i överensstämmelse med denna ståndpunkt vidtagna åtgärder
anför kommittén bland annat följande.
I avsikt att draga största möjliga nytta av de resultat, som vunnits vid
den tidigare tävlingen, hänvände sig kommittén närmast till sådana arkitekter,
som deltagit i denna tävling, varvid urvalet träffades ur synpunkten
att erhålla de lämpligaste representanterna för olika vid tävlingen representerade
lösningar av problemet. De arkitekter, som således anmodades
inkomma med förslag, voro följande: J. Edoff, förste pristagare i ovanberörda
tävling, E. G. Asplund, andre pristagare i samma tävling, D. Dahl
och P. Hedqvist, vilka erhöllo ett tredje pris i tävlingen, professor R. Östberg,
vilken utarbetat ett vid tävlingen inköpt förslag, som på grund av
sina stora avvikelser från tävlingsreglerna ej kunnat prisbelönas, samt riksdagshusets
arkitekt A. Johansson, som år 1924 till riksgäldskontoret ingivit
ett förslag. De båda sistnämnda arkitekterna hade för övrigt vid upprepade
tillfällen ådagalagt intresse för den föreliggande frågan.
Till ledning för de inbjudna arkitekterna hade inom kommittén utarbetats
en promemoria, enligt vilken förslagen i första hand skulle avse att
ordna platsen framför och omkring riksdagshuset ävensom Strömparterren.
Förslagsställare skulle endast i den utsträckning, han funne oundgängligen
nödvändig för platsens ordnande, äga föreslå förändring av riksdagshusets
yttre. Någon förflyttning av byggnadens huvudingång borde ej ifrågakomma.
Vid ordnandet av riksdagshusets omgivningar borde i huvudsak följande
mål eftersträvas: 1) att det Helgeandsholmen omgivande vattnet komme mer
till synes och ej såsom nu, från holmen sett, nästan helt doldes av höga
kajer; 2) att det motsatsförhållande, som nu förefunnes mellan slott och riksdagshus,
i möjligaste mån mildrades; samt 3) att platsen framför riksdagshuset
icke blott erhölle en monumental prägel utan även, om möjligt, gåve
ett intryck av större lugn och avskildhet än för närvarande vore fallet.
Samtliga inbjudna arkitekter utom arkitekten Asplund, som anmält sig
förhindrad mottaga uppdraget, inkommo inom den utsatta tiden med förslag
i den föreliggande frågan. Arkitekten Edoffs förslag hade utarbetats i samarbete
med professor Carl Milles. Förslag till alternativ lösning ingåvos
därjämte, ett av professor Östberg och två av arkitekt Johansson (det ena
av de sistnämnda det år 1924 inlämnade).
Kommittén anmodade ingenjören A. Ahlmark att med biträde av ingenjören
B. Sundblad verkställa erforderliga beräkningar av kostnaderna för
förslagens utförande. Dessa beräkningar förelågo i slutet av oktober 1928,
men undergingo sedermera överarbetning.
Innan kommittén övergår till ett specialbedömande av de olika förslagen,
framhåller kommittén några allmänna synpunkter på förslagen och
anför därvid i huvudsak följande.
Till ledning för de vidtalade arkitekterna hade kommittén, såsom redan
omförmälts, angivit såsom de två första önskemålen, att vattnet omkring
Helgeandsholmen borde mera komma till synes samt att det motsatsförhållande,
som nu förefunnes mellan slottet och riksdagshuset, i möjligaste
mån mildrades. För att fylla härmed förbundna krav torde Norrbro böra
mera än vad för närvarande är fallet frigöras mot riksdagshusplanen och
denna mer eller mindre sänkas. Vad man på sådant sätt vill vinna är, att
de båda monumentala byggnaderna icke på störande sätt rivalisera med var
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
3
andra, utan att de kunna framhävas var för sig, samt att åskådaren får
en starkare känsla av att riksdagshuset är uppfört på en plats, omfluten av
vatten. Den vinst ur utseendesynpunkt, som härigenom skulle kunna ernås,
horde i eminent grad komma riksdagshuset till godo.
De fyra förslagsställarna hava på olika vägar sökt nå de föresatta målen.
Dahl-Hedqvist behålla planen framför riksdagshuset vid ungefär nuvarande
nivå, men ha sökt frigöra Norrbro mot väster genom trappor ned till lägre
belägna kajer, vilka med valv under Norrbro stå i förbindelse med Strömparterren.
Edoff-Milles ha sänkt planen till riksgatans nivå och därmed
frigjort Norrbro från planen. Denna begränsas av den delvis frilagda bron
och övergången mellan bron och platsen förmedlas av en större fontänanordning
längs bron, utmärkt av en rik utsmyckning av skulpturer och monumentala
stenskålar med rinnande vatten. Johanssons tre alternativa förslag
äro varandra lika därutinnan, att planens mitt från Norrbro till riksdagshuset
bibehålies vid ungefär nuvarande höjdläge, under det att sidopartierna
sänkas för att ge bättre utsikt över de båda vattendragen. Östbergs
båda alternativ avse planens sänkning i det närmaste i nivå med
Strömparterren och genombrytning under bron, varigenom den höga bromurens
enformighet brytes och förbindelse vinnes med Strömparterren; även
i öster kan man sålunda från planen framför riksdagshuset skymta vatten.
Enligt kommitténs mening äro önskemålen beträffande Norrbros frigörande
och ett bättre tillgodogörande av vattnets skönlietsvärde bäst tillgodosedda
genom de Edoff-Milleska och Östbergska förslagen, med företräde för de
senare.
Såsom ett tredje önskemål hade kommittén angivit, att platsen framför
riksdagshuset icke blott erhölle en monumental prägel utan även, om möjligt
gåve ett intryck av större lugn och avskildhet än för närvarande. Även
i detta fall ger kommittén företräde åt de Edoff-Milleska och Östbergska
förslagen. Emot det förra av dessa torde kunna anmärkas, att den i sin
helhet stenlagda planen möjligen skulle verka ödslig även om en viss monumentalitet
skulle uppnås. Östbergs alternativ II synes förebygga en sådan
verkan genom planteringarna i söder och norr, så avpassade att de väl infogas
i helbilden och bidraga att inrama platsen framför riksdagshuset
utan att förhindra utblicken över vattnet, varjämte den vackra trappan framför
riksdagshuset ger den nedanför liggande platsen en synnerligen monumental
avslutning. Dahl-Hedqvists förslag synes ur här ifrågavarande
synpunkt icke vara fullt tillfredsställande, och emot de Johanssonska torde
kunna anföras, att planteringarna vid det högre mittpartiets sidor icke ge
en behövlig helhetsverkan utan te sig alltför splittrade i smådetaljer.
Kommittén har granskat förslagen även ur trafiksynpunkt. Riksdagens
medlemmar och besökande i övrigt kunna med fog göra krav på, att tillfälle
allt framgent beredes dem att ej blott gående utan även åkande komma
fram till riksdagshusets huvudingång. För närvarande kan man köra fram
till huvudingången endast från Norrbro, och denna körväg bibehålies i de
Dahl-Hedqvistska och Johanssonska förslagen, under det att de Edoff-Milleska
och Östbergska förlägga körvägen över riksbron och runt riksdagshuset i
plan med riksgatan. Det östbergska förslaget äger emellertid det företrädet,
att det alternativt bereder möjlighet till framkörning från Norrbro utför
de vid dess västra sida förlagda ramperna ned till planen framför riksdagshuset.
Å det Edoff-Milleska förslaget finnas trappor anbragta vid Norrbros
västra sida och, då den skulpturala utsmyckningen torde vara förslå
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
gets värdefullaste insats, kan ett ersättande av trapporna med ramper icke
ifrågasättas utan väsentliga förändringar av förslaget.
I trafikfrågan har kommittén stannat vid den uppfattningen, att trafiken
över Norrbro redan är och framdeles kan i än högre grad väntas bliva
synnerligen stark, även om en ny bro öster därom skulle byggas. Vissa
olägenheter torde därför vara förbundna med ett förläggande av den egentliga
framkörningen till riksdagshuset över Norrbro, enär åkande norrifrån
måste korsa den från söder ankommande trafiken, varigenom denna störes
och framkörningen till riksdagshuset fördröjes. Den lättast framkomliga
körvägen torde i framtiden bliva efter riksgatan, där mindre trafik synes
vara att vänta och samma olägenheter ej torde möta som vid framkörningen
över Norrbro. Kommittén finner fördenskull de båda förslag, som
medgiva framkörning från riksgatan runt riksdagshuset, ur trafiksynpunkt
vara att föredraga, d. v. s. de Edoff-Milleska och Östbergska.
Kommittén övergår härefter till ett specialbedömande av varje för
slag för sig. Betänkandet är i denna del av följande lydelse.
Dahl-Hedqvists förslag. Platsen framför riksdagshuset är i stor utsträckning
huvudsakligen bibehållen i sitt nuvarande höjdläge. Norrbros friläggande
har vunnits genom att monumentala trappor anbringats å brons
västra sida. Dessa trappor leda till låga kajer av relativt liten utsträckning
med förbindelse under Norrbro till Strömparterren och ersätta de nu
befintliga trapporna på brons östra sida, vilka borttagits. Bron har ombyggts
med ett helt fortlöpande valvmotiv. Kostnaderna hava härigenom
blivit högst avsevärda, beräknade till ej mindre än 2,439,000 kronor, varigenom
detta förslag blir det dyraste. Runt riksdagshusplatsen hava planterats
träd, som starkt markera platsens anslutning till riksdagshuset.
Kommittén finner icke, att genom dessa anordningar det Helgeandsholmen
omgivande vattnet i önskvärd mån kommer till sin rätt, ej heller att motsatsförhållandet
mellan slott och riksdagshus avsevärt mildras.
För körande finnes tillträde till riksdagshusets huvudentré endast från
Norrbro.
Edoff-Milleska förslaget. Förslaget äger i flera avseenden mycket stora
förtjänster. Det ger en vacker lösning av uppgiften med en stor, enhetligt
behandlad plats framför riksdagshuset i nivå med riksgatan och får ett
särskilt högt konstnärligt värde genom den monumentala skulpturala utsmyckningen
invid Norrbros västra sida. Genom dessa skulpturer skulle
rikt tillfälle givas att på ett effektfullt sätt framställa händelser eller personer
ur Sveriges historia.
Den i svart granit och vit marmor tänkta platsen mellan Norrbro och
riksdagshuset harmonierar emellertid knappast med riksdagshusets eller omgivningens
karaktär. Denna beläggning ävensom den mycket omfattande
skulpturala utsmyckningen komma även att draga betydande kostnader, så
att förslaget i sin helhet beräknats till 1,931,000 kronor, vilken kostnad
emellertid i huvudsak genom användande av enklare beläggning å planen
kan nedbringas (med 382,650 kronor enligt förslagsställarens beräkning,
vilken vid den slutgiltiga uträkningen av Ahlmark något minskats), till
1,558,000 kronor.
För körande finnes infart till riksdagshusets huvudentré endast från riksgatan.
Aron Johanssons förslag (tre alternativ). Förslagsställaren har genom
de anordningar han föreslagit knappast nått de mål, som av kommittén
Bankoutskottets utlåtande Nr 53. 5
avsetts. En följd av riksdagshusplatsens uppdelning i de olika köjdplanen
har blivit, att planen mist sin karaktär av förplats med de anspråk på
monumentalitet, lugn och avskildhet, som kommittén i sin promemoria framhållit
såsom önskvärda. Då planens mittparti hibehålles ungefär i nivå med
Norrbro, kommer nuvarande, i all synnerhet för riksdagshuset skadliga, motsatsförhållande
till slottet att bestå och än mera skärpas genom den medelst
tillfartsleden markerade axeln, vinkelrätt mot Norrbro och riksdagshuset.
Dessa förslag giva enligt kommitténs mening ett vittnesbörd om, att riksdagshuset
icke kommer till sin rätt såsom en fristående monumental byggnad,
försåvitt man icke i högre grad, än vad här skett, frigör Norrbro från
riksdagshusplanen. Genomförandet av något av de tre alternativen skulle
visserligen draga mindre kostnader än övriga förslag men de värden, som
skulle vinnas, synas kommittén ändock icke stå i rimlig proportion till
kostnaderna, vilka för det av arkitekten särskilt framhävda tredje alternativet
kunna beräknas till 1,143,000 kronor.
Till riksdagshusets huvudentré finnes för körande tillträde endast från
Norrbro.
Östbergs förslag, alternativ 1. Förslaget är monumentalt och står konstnärligt
mycket högt. Kommittén har särskilt beaktat det intryck av lugn
värdighet, som detta förslag giver. Förslagets realiserande skulle emellertid
genom att Norrbro över hela holmen behövde ombyggas med fortlöpande
valvöppningar draga allt för höga kostnader, beräknade till 2,180,000 kronor.
Östbergs förslag, alternativ 2. Förslaget är ur konstnärlig synpunkt
synnerligen värdefullt. Vattnet omkring Helgeandsholmen kommer genom
att platsen mellan Norrbro och riksdagshuset sänkts nästan i nivå med
Strömparterren väl till sin rätt. Då genom sänkningen riksdagshusets böjd
icke obetydligt ökas, uppkommer visserligen den risken, att detsamma därigenom
allt för starkt skulle framhävas på bekostnad av slottet. Detta
neutraliseras emellertid dels därigenom att medelst sänkningen strömmens
södra kajmur, som utgör soubassement till slottet, synbart erhåller motsvarande
förhöjning, dels genom att sänkningen omedelbart framför riksdagshusets
huvudfasad föreslagits blott i höjd med riksgatan. Riksdagshusets
monumentala karaktär torde komma att vida bättre än nu framhäv as, i all
synnerhet som det högre planet närmast riksdagshuset förbundits med det
lägre planet med en obruten trappa av storslagen verkan.
För körande finnes tillträde till riksdagshusets huvudentré från riksgatan
ävensom medelst ramper från Norrbro.
Kostnaden för detta förslags genomförande har beräknats till 1,317,000
kronor.
Såsom torde framgå av vad ovan sagts, fäste kommittén efter förslagens
granskning sin uppmärksamhet främst å professor Östbergs förslag, alternativ
II, och därnäst å det Edoff-Milleska förslaget. Då kommittén emellertid
fann båda dessa förslag i föreliggande skick alltför kostsamma och vissa
delar av förslagen därjämte av andra skäl syntes böra omarbetas, beslöt
kommittén samråda med nämnda förslagsställare för utrönande av möjligheterna
till besparande förenklingar och andra jämkningar i förslagen. Samrådet
skedde på det sätt, att kommittén till arkitekterna i fråga överlämnade
vissa skriftligen avfattade frågor, vilka av dessa sedermera besvarades såväl
muntligen vid sammanträden med kommittén som i ingivna promemorior.
Därvid framgick såväl, att vissa besparingar kunde vinnas, utan att de
estetiska kraven åsidosattes, som ock att jämkningar i av kommittén önskad
riktning läte sig genomföras.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
Efter dessa, redan här ovan gjorda justeringar ter sig en sammanställning
av de genom kommitténs försorg beräknade kostnaderna på följande sätt:
Dahl-Hedqvists förslag................................................................ kronor 2,439,000
Edoff-Milles » ................................................................ » 1,558,000
Johanssons » alternativ III » 1,143,000
Östbergs » » I » 2,180,000
D:o » » II » 1,317,000
Kommittén förordar professor Östbergs förslag, alternativ II, och motiverar
denna ståndpunkt sålunda:
Professor Östbergs förslag, alternativ II, måste enligt kommitténs bestämda
uppfattning anses överlägset samtliga de konkurrerande förslagen, således
även det Edoff-Milleska; och vill kommittén förorda det förra till utförande.
Förslaget innebär i huvudsak följande. Platsen framför riksdagshuset nedschaktas
till ungefärligen samma höjdläge över vattnet som Strömparterren.
Närmast intill riksdagshuset sänkes dock nivån endast till jämnhöjd med
den blivande riksgatan, så att en terrass bildas å byggnadens norra, östra
och södra sidor. Det över holmen gående, frilagda partiet av Norrbro förses
i centrum med en genombrytning, förenande Strömparterren med riksdagshusplatsen,
som i norr och söder prydes med planteringar. Genombrytningen
har av kostnadsskäl begränsats att endast omfatta ett valv, varvid arkitekten
använt sig av ett under Norrbro befintligt valv. Förbindelsen från Norrbro
sker dels medelst de befintliga trapporna ned till Strömparterren, dels medelst
ramper för körning ned på riksdagsplanen och fram till trappan framför
riksdagshusets huvudentré. Förenande den nedschaktade platsen med terrassen
framför riksdagshuset löper längs byggnadens hela huvudfasad en
monumental trappa. Körtrafik direkt till huvudentrén kan ske från riksgatan.
Vid Norrbros västra sida kunna ramperna ersättas med trappor. Kommittén
vill emellertid förorda ramperna för att möjliggöra nedkörning till
planen, varvid vissa modifikationer i den föreslagna beläggningen med kalkstenshällar
torde bliva nödvändiga. I det ursprungliga förslaget utgjordes
den övre trappan till huvudentrén av en dubbeltrappa med uppgång från
vardera sidan. På kommitténs begäran har förslagsställaren utbytt denna
mot en trappa i huvudsaklig överensstämmelse med den nuvarande. Detta
medför emellertid, att ett antal trappsteg måste tilläggas inom riksdagshuset
innanför den stora porten, vilken får ökad höjd. Härigenom synes den
emellertid bliva mera monumental och i övrigt väl infogad i fasäden. Alternativet
med dubbelsidig yttre trappa kan dock utföras, men kommittén ger
företräde åt den enkelriktade trappan. Kostnadsskillnaden mellan båda
dessa alternativ torde, om hänsyn tages till att den billigare raka trappan
sammanhänger med en del invändiga arbeten i vestibulen, vara oväsentlig.
I förslaget ingå beklädnad av den genom markens sänkning blottade grundmuren,
ändring av luftintagen (för ventilationen) å riksdagshusets norra
sida och ändring av de båda sidogångarna å huvudfasaden. Några detaljritningar
till med förslaget sammanhängande ändringar inom riksdagshuset
har kommittén icke låtit utföra, utan blott anskaffat nödvändiga kostnadsberäkningar.
Ett ordnande av den s. k. puckeln torde lättast kunna utföras i samband
med genomförandet av de Östbergska förslagen, där dess nivå ungefär sammanfaller
med riksdagshusplanen.
7
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
Kealiserandet av det program för Helgeandsholmens ordnande, som kommittén
sålunda förordar, skulle säkerligen tillmötesgå de viktigaste krav, som
inom och utom riksdagen uppställts. Genom sänkningen av planen framfor
rikdagshuset vunnes betydande estetiska fördelar, främst att slottet och riksdagshuset
icke störande påverka varandra, utan att vardera av dessa monumentala
byggnader kan göra sig tillbörligt gällande. Samtidigt skulle riksdagshusplanen
bliva mera frigjord från genomgående trafik utan att behöva
avstängas och därmed en avskildhet ernås, som av många ledamöter av
riksdagen ansetts önskvärd. I enlighet med den växande körtrafikens fordringar
skulle den lämpligaste körvägen till riksdagshusets huvudingång
förläggas till riksgatan och terrassen närmast omkring riksdagshuset, dock
med bibehållen möjlighet att över Norrbro köra ned på riksdagshusplanen.
Någon egentlig förändring av Strömparterren ingår icke i förslaget i
annan mån, än att genombrytningen av bron skulle förorsaka ändringar i
den nuvarande restauranglokalen och därigenom eventuellt vissa utgifter för
Stockholms stad.
Slutligen har kommittén framfört tanken på att Stockholms stad med
hänsyn till det stora intresse, som ett vackert och värdigt ordnande av riksdagshusplanen
kunde väntas hava för huvudstadens invånare, lämnade ett
skäligt bidrag för genomförandet av ett förslag, som kunde vinna stadens
gillande. Kommittén ansåge sig icke höra föregripa riksdagens prövning
av de olika förslagen medelst en direkt förhandling med stadens myndigheter
rörande ett eventuellt bidrag till det av kommittén förordade förslaget.
Om det utskott, som komme att behandla frågan, så funne lämpligt,
syntes såsom ett led i den fortsatta utredningen förhandlingar kunna upptagas
med staden och slutföras så snabbt, att ett avgörande kunde komma
till stånd under 1929 års riksdag.
Helgeandsholmskommitténs utlåtande jämte hos kommittén förda proto- Fullmäktige i
• it-» i jijji i i* i j JcsQ&vds kött''
koll överlämnades av fullmäktige till bankoutskottet med skrivelse den toref ^en 23
23 februari 1929. I berörda skrivelse anföra fullmäktige för egen del februari 1929.
följande:
Fullmäktige kunna icke instämma i kommitténs förord för det östbergska
förslaget, alternativ II, då detsamma avskär den mellan Norrbro och riksdagshusets
huvudingång befintliga naturliga, plana och direkta förbindelsen,
betingad av det nivåläge, i vilken riksdagshuset blivit uppfört. Ett avbrott
i den direkta förbindelsen skulle även leda till att den mot riksbanken
vettande ingången mer och mer i praktiken bleve huvudingång, varigenom
krav på betydande och dyrbara ändringar i riksdagshusets inre skulle
framkomma.
Även vilja fullmäktige uttala sina tvivel, huruvida de hoga estetiska mal,
kommittén satt sig före, verkligen skulle ernås genom den åsyftade fullständiga
sänkningen av planen framför riksdagshuset, då för större delen
av omgivningen verkningarna av denna sänkning bliva bortskymda av
Norrbro.
Under sådana förhållanden och även med hänsyn till de hoga kostnaderna
måste fullmäktige avstyrka kommitténs förslag.
Av de övriga föreliggande förslagen träffas det av arkitekten Aron Johans
-
8
Bankoutskottels utlåtande Nr 53.
Förhandlingar
med
representanter
för Stockholms
stad.
son framställda alternativ III icke av fullmäktiges huvudanmärkning, då
detsamma bibehåller den plana förbindelsen mellan Norrbro och riksdagshusets
huvudingång, på samma gång som det torde i väsentlig mån höja
riksdagsplatsens utseende genom sänkning av de höga kajmurarna mot
Norrström. Förslaget torde möjligen kunna tagas till utgångspunkt för
vidare förbättringar, men vilja fullmäktige dock uttala sina betänkligheter
mot de höga kostnader, som äro förbundna även med detta förslag.
Vid fullmäktiges skrivelse var fogat protokollsutdrag, utvisande, att
fullmäktiges ordförande til. dr K. Hildebrand och vice ordförande greve
G. Lagerbjelke varit från beslutet skiljaktiga och förenat sig om följande
yttrande:
I olikhet med fullmäktiges flertal anse vi, att fullmäktige bort tillstyrka
kommitténs förslag. Under åberopande i övrigt av vad vi såsom medlemmar
av kommittén anfört till förmån för det Östbergska förslaget, alternativ II,
vilja vi här framhålla, att en verklig lösning av frågan om ordnandet av
riksdagshusets närmaste omgivning måste anses önsklig, men att en sådan
lösning ej torde vinnas på den väg, fullmäktiges flertal antytt. Den skulle
endast uppskjutas.
Med anledning av arkitekten Aron Johanssons skrivelse anse vi oss vidare
böra påpeka, att, om kostnaderna för genomförande av hans alternativ III
på angivet sätt kunna nedbringas till under 900,000 kronor, så kan en
motsvarande reduktion även göras för skulpturer m. m. beträffande det
Östbergska förslaget.
Med fullmäktiges nu ifrågavarande skrivelse överlämnades tillika en av
arkitekten Aron Johansson till fullmäktige ingiven skrivelse, däri arkitekten
Johansson — efter en kritisk granskning av det östbergska förslaget — framlagt
ett kompromissförslag av följande innehåll:
Hela riksdagshusplanen sänkes till ungefärlig nivå med Riksbron med de
undantag, som innehålles i mitt förra förslag. Bekväma breda ramper föra
från Norrbros båda ändpunkter ned till nämnda plan, som ligger cirka
1.8o meter under Norrbro (mot Östbergs 5.6o). Mot riksdagshuset upp till
terrassen framför detsamma, belägen i nuvarande höjd, leder den Östbergska
monumentala trappan, dock endast omkring 1.6 o meter hög, som på ett
gynnsamt sätt torde framhålla riksdagshuset, vilket lämnas helt nch hållet
orört. Gångvägarna vid sidan i nivå med Riksgatan bibehålies från mitt
huvudförslag. Från riksdagshusplatsen leda trappor ned till valvet under
Norrbro, varigenom platsen förbindes med Strömparterren, om så skulle
anses önskvärt. Mitt på platsen kan ett monument resas i form av en
staty eller fontän, eller ock kan platsen prydas med tvenne fontäner i enlighet
med Östbergs förslag.
Trafikmöjligheterna ställa sig så:
Östbergska förslaget: 38 trappsteg ned, 38 trappsteg upp.
Kompromissförslaget: bekväm nedfart även för bilar ned, 11 trappsteg
upp, allt upp till nuvarande nivå för riksdagshuset.
För behandling av frågan om ordnandet av riksdagshusets omgivningar
har utskottet ansett det vara av vikt att vinna kännedom om den uppfattning,
som i denna företräddes från Stockholms stads sida. I skrivelse till
Bankoutskottets utlåtande Nr 53. 9
fullmäktige i riksgäldskontoret den 12 mars 1929 anhöll utskottet därför, att
fullmäktige ville i sådant syfte skyndsamt inleda förhandlingar med vederbörlig
stadsmyndighet eller utsedda representanter för sådan myndighet. Därvid
skulle särskilt utrönas, i vilken omfattning staden vore villig att lämna
ekonomiskt bidrag till frågans lösning, varefter fullmäktige borde inkomma
till utskottet med redogörelse för förhandlingarnas resultat samt det yttrande
och förslag, vartill desamma kunde föranleda.
Med anledning härav utsågo fullmäktige inom sig fil. dr K. Hildebrand,
f. d. professorn G. Kobb och kabinettskammarherren E. Hallin att å fullmäktiges
vägnar inleda förhandlingar i ämnet samt anhöllo i skrivelse
den 14 mars 1929, att Stockholms stadskollegium ville utse representanter
att å stadens vägnar deltaga i förhandlingarna, Sedan stadskollegiet för
ändamålet utsett borgarråden Yngve Larsson och Harry Sandberg samt
byrådirektören Vilhelm Hernlund, hölls ett gemensamt sammanträde den
19 i samma månad, varvid fullmäktiges delegerade hemställde, att stadens
delegerade måtte snarast meddela underrättelse, huruvida och i vilken
omfattning ekonomiskt bidrag till Helgeandsholmens ordnande kunde vara
att från stadens sida förvänta. Under sammanträdet uttalades från stadens
delegerades sida önskvärdheten av att Helgeandsholmskommitténs kostnadsberäkningar
bleve underkastade viss prövning, och föreslogo fullmäktiges delegerade
då, att sådan prövning måtte verkställas genom stadens försorg.
Den i anledning härav beslutade kontrollberäkningen, vilken verkställts
av stadens gatukontor, har givit följande resultat:
Östbergs alternativ I.
Gatukontoret
kronor
Norrbro
jämte dess anslutningar ............................... 1,255,000
Riksdagshusplatsen............................................................ 565,000
Planet omkring riksdagshuset........................................ 376,000
Riksdagshuset .................................................................... 105,000
Tvenne fontäner med skulpturer.................................... 150,000
Summa kronor 2,451,000
Östbergs alternativ II.
Gatukontoret
kronor
Norrbro
jämte dess förbindelser med riksdagshusplatsen
............................................................................ 330,000
Riksdagshusplatsen............................................................ 550,000
Planet omkring riksdagshuset........................................ 368,000
Riksdagshuset .................................................................... 105,000
Tvenne fontäner med skulpturer.................................... 150,000
Summa kronor 1,503,000 1,317,000.
Helgeands
holms
kommittén
kronor
1,
127,000
456.000
351.000
96,000
150.000
2,180,000.
Helgeands
holms
kommittén
kronor
285.
000
449.000
332.000
101.000
150,000
10 Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
Johanssons alternativ III.
Gatukontoret
kronor
Norrbro
jämte dess förbindelser med riksdagshusplatsen
............................................................................ 109,000
Riksdagshusplatsen............................................................ 398,000
Planet omkring riksdagshuset........................................ 303,000
Riksdagshuset .................................................................... —
Figurskulpturer ................................................................ 150,000
Summa kronor 960,000 1,143,000.
I kostnadsberäkningarna ingå icke kostnaderna för eventuella arbeten å
Strömparterren eller den s. k. puckeln eller för parkanläggningarna å riksdagshusplatsen.
De av gatukontoret beräknade högre kostnaderna för Östbergs förslag bero
i huvudsak på att kontoret ansett sig böra räkna med högre å-pris för
schaktning och borttransportering av massor för riksdagshusplanens sänkning,
samt därå, att marginalen för oförutsedda utgifter beräknats till 20 i
stället för till 15 procent. Vid de av Helgeandsholmskommittén föranstaltade
beräkningarna har man ansett sig kunna räkna med de icke obetydligt
lägre preliminära anbud, som förelågo från vissa entreprenadflrmor. Vid
kostnadsberäkningen av Östbergs alternativ I har gatukontoret även ansett
sig böra räkna med behovet av en förstärkning av trafikmöjligheterna över
Norrbro under ombyggnadstiden genom en provisorisk bro (100,000 kronor).
Stockholms stads delegerade hava i ärendet anfört i huvudsak följande:
Vid övervägande av de spörsmål, som föreligga till vår prövning, hava
vi kommit till följande resultat.
I överensstämmelse med den mening, som vid frågans behandling inom
1928 års riksdag och sedermera inom den på riksdagens initiativ tillsatta
kommittén gjort sig gällande, anse vi den nuvarande utformningen av riksdagshusets
omgivningar otillfredsställande. Trakten omkring de nya riksbyggnaderna
har lämnats i ett ofullbordat och torftigt skick, föga motsvarande
de anspråk på monumentalitet, som de kringliggande byggnadsverken
ställa, och än mindre utnyttjande den skönhet och trevnad, som Helgeandsholmens
läge mellan de strömmande vattnen skänker. Såväl Stockholms
natur som dess byggnadshistoria har givit Helgeandsholmen den centrala
platsen i Stockholms stadsbild, och det måste följaktligen anses i hög grad
önskvärt, att holmen såvitt möjligt ordnas på ett sätt, som bättre utnyttjar
dess utomordentliga naturliga förutsättningar och motsvarar dess traditioner.
För detta önskemål kan Stockholms stad icke vara likgiltig. Dess tillfredsställande
lösning kan enligt vår mening även motivera ekonomiska uppoffringar
från stadens sida.
Vid prövningen av de förslag i detta hänseende, som på riksdagens föranstaltande
utarbetats, hava vi funnit oss böra tillstyrka en lösning i överensstämmelse
med Ragnar Östbergs plan. Vi kunna i detta hänseende
ansluta oss till de omdömen, som Helgeandsholmskommittén uttalat. Ett
genomförande av Östbergs förslag skulle, förutom dess av kommittén framhävda
lyckliga verkningar å de stora monumentalbyggnaderna i stadens
centrum, skänka allmänheten en avskild och dock lätt tillgänglig, utomordentligt
vacker planterad plats i Strömmens omedelbara närhet.
Helgeands
holms
kommittén
kronor
142.
000
476.000
350.000
25,000
150.000
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
11
I viss män har emellertid värdet av den Östbergska lösningen förminskats
genom de förenklingar, som av ekonomiska skäl vidtagits i det av Helgeandsholmskommittén
tillstyrkta alternativ II, där man saknar den fria förbindelsen
genom de trenne mäktiga valven mellan Strömparterren och
riksplatsen. Genom dessa valvbågar skulle förbindelseleden mellan Gustav
Adolfs torg och slottet i sin helhet erhålla karaktären av en över strömmarna
och holmen fortskridande brobyggnad av säkerligen ovanligt skönhetsvärde.
Med utgångspunkt från denna värdesättning av förslagen tillstyrka vi,
att därest riksdagen komme att bestämma sig för ett ordnande av holmen i
enlighet med Östbergs alternativ II, staden därtill bidrager med 350,000
kronor. Till ett genomförande av Östbergs alternativ I anse vi oss, med
hänsyn till det företräde, som efter vår mening måste tillerkännas detta
alternativ, böra tillstyrka ett avsevärt högre bidrag, nämligen 1,200,000
kronor. Vid bifall till denna ståndpunkt skulle bidraget för riksdagen
bliva i huvudsak detsamma vid alternativ II och vid alternativ I.
Då vi beträffande alternativ I ifrågasätta ett bidrag från stadens sida av
nyss angiven avsevärd omfattning, hava vi förutsatt, att högst hälften av
detta bidrag eller 600,000 kronor skall bestridas av skattemedel och att
stadsfullmäktige för täckande av den återstående hälften av bidraget skola
anvisa någon av utdelningarna å de för sådana ändamål avsedda fonder,
som utfalla under tiden för här avsedda byggnadsarbeten.
Såsom en förutsättning för stadens bidrag hava vi givetvis räknat med
att platsen för all framtid bibeliålles såsom en för allmänheten tillgänglig
öppen plats.
Vid vår granskning av de föreliggande förslagen hava vi vidare utgått
därifrån, att de icke må anses fullständiga eller definitiva i fråga om planteringarnas
anordnande å den nya riksplatsen. Därest staden skall lämna
bidrag till platsens ordnande, förutsätta vi, att planteringarna erhålla väsentligt
större omfattning än å modellerna angives.
Enligt vår uppfattning är icke något av de övriga föreliggande förslagen
av den beskaffenhet, att skäl finnas för staden att lämna bidrag till dess
genomförande i vidare mån än som kan följa av stadens uppgift att sörja
för planteringar å för allmänheten tillgängliga öppna platser.
Delegerade hava slutligen inhämtat vissa uppgifter rörande behovet av
ombyggnads- och förstärkningsarbeten å stora Norrbro, eu fråga, som enligt
vad delegerade erfarit genom hamnstyrelsens försorg kommer att göras till
föremål för särskild undersökning. Den nu föreliggande frågan om Helgeandsholmens
ordnande kan enligt delegerades uppfattning behandlas helt
oberoende av frågan om dylika arbeten å själva Norrbro, då såväl med
hänsyn till brons arkitektoniska värde som av praktiska skäl någon ändring
av Norrbro icke borde ifrågakomma.
Stadskollegiet har den 2 maj 1929 avgivit utlåtande i ämnet och därvid
anfört följande:
I överensstämmelse med den uppfattning, stadskollegiets delegerade här
utvecklat, anser kollegiet Helgeandsholmens ordnande på ett sätt, som motsvarar
platsens av naturen och den omgivande stadsbilden skapade förutsättningar
även för staden vara ett önskemål, vars tillgodoseende kan
motivera ekonomiska uppoffringar från kommunens sida.
Stadskollegiet kan likaså ansluta sig till den av delegerade lämnade värdesättningen
av de olika, på riksdagens föranstaltande utarbetade förslag, som
Stadskollegiets
utlåtande.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
Fullmäktige
1 riksgäldskontoret
den
2 maj 1929.
nu föreligga till prövning. Framför andra synes sålunda det av professor
Ragnar Östberg såsom alternativ I betecknade förslaget böra ifrågakomma till
utförande. Förutom de stora konstnärliga förtjänster, som, enligt vad ovan
uttalats, kunna tillerkännas detta förslag, måste det med hänsyn till de intressen,
staden har att företräda, anses äga ett särskilt värde, då det, såsom
även stadskollegiets delegerade framhäva, på en av naturen särskilt gynnad
plats i stadens centrum skulle skänka allmänheten ett avskilt och dock lätttillgängligt
parkområde av ovanligt behag och trevnad. Med hänsyn härtill
synes ett relativt högre bidrag från stadens sida till detta förslags utförande
vara väl motiverat.
Jämväl i övrigt kan stadskollegiet i fråga om de för de olika alternativen
föreslagna bidragens belopp ansluta sig till vad kollegiets delegerade föreslagit.
I likhet med delegerade förutsätter stadskollegiet härvid, att, för det
fall staden enligt här tillstyrkt utfästelse kommer att bidraga till utförande
av Östbergs alternativ I med ett belopp av 1,200,000 kronor, hälften av detta belopp
skall kunna anvisas av fondmedel. I fråga om möjligheterna härför
må hänvisas till de uppgifter, delegerade lämnat.
I överensstämmelse med den uppfattning, som förhandlingsdelegerade vid
överlämnande av sitt yttrande uttalade, har kollegiet ansett, att då kollegiet
sålunda förklarat sig vilja tillstyrka bidrag till Helgeandsholmens ordnande
med här ovan angivna belopp, frågan nu bör underställas stadsfullmäktiges
prövning.
Med åberopande av vad sålunda anförts har stadskollegiet hemställt, att
stadsfullmäktige måtte, med godkännande av vad stadskollegiet här ovan
uttalat, utfästa sig att bidraga till Helgeandsholmens ordnande enligt Östbergs
ovan angivna alternativ I med 1,200,000 kronor samt enligt Östbergs
alternativ II med 350,000 kronor.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava med skrivelse den 2 maj 1929 till
utskottet överlämnat ovan berörda utlåtanden jämte därtill hörande bilagor.
I samband därmed hava fullmäktige för egen del i ärendet anfört följande:
Genom stadskollegiets berörda beslut har frågan kommit i delvis nytt läge,
i det att ett avsevärt högre bidrag skulle av staden lämnas till det Östbergska
förslaget, alternativ I, än till alternativ II, vilket förordats av Helgeandsholmskommittén.
I stadens delegerades skrivelse framhålles, att skillnaden
i stadens bidrag är avsedd att utjämna skillnaden i kostnad för staten
mellan de båda alternativen.
Den av gatukontoret utförda kontrollberäkningen av de kostnadsberäkningar,
som verkställts genom Helgeandsholmskommitténs försorg, slutar
med något höjda belopp för de Östbergska alternativen och ett något lägre
belopp för det Johanssonska förslaget. Skillnaden beror beträffande de förra
främst på, att bortschaktningen från planen ansetts komma att draga något
större kostnad per kubikmeter samt att »marginalen» satts till 20 i stället för
15 procent. Vid ärendets behandling hos fullmäktige har undertecknad Hildebrand,
såsom ordförande i kommittén, meddelat, att kommittén införskaffat
muntliga uppgifter å kostnaderna för jordschaktningen från flera entreprenörer
samt att kommittén vid sina beräkningar icke valt den lägsta siffran
utan stannat vid ett något högre belopp eller 6 kronor per kubikmeter.
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
13
I samband med nu förevarande förslag angående ordnande av riksdagshusets
omgivningar har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herr Rydén väckt motion nr 261, däri hemställts, »att riksdagen
ville besluta att uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att inom
en kostnadsram av 1,317,000 kronor, minskade med det belopp, som av
Stockholms stad kan komma att för ändamålet beviljas, låta utföra de arbeten
för ordnande av riksdagshusets omgivningar, som förordats i Helgeandsholmskommitténs
den 1 februari 1929 avgivna förslag, ävensom för
arbetenas påbörjande under budgetåret 1929/1930 anvisa ett belopp av 317,000
kronor att utgå av förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader samt
kostnader för riksdagens hus.»
Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet tillåter sig till en början omnämna, att stadsfullmäktige i Stockholm
den 21 maj 1929 behandlat frågan om Helgeandsholmens ordnande
och därvid, enligt utskottet tillhandakommet meddelande, fattat beslut
i överensstämmelse med stadskollegiets i det föregående återgivna hemställan.
Stockholms stad har alltså närmast uttalat sig för en lösning av frågan i
överensstämmelse med Östbergs förslag, alternativ I, och staden har utfäst
sig att vid en lösning enligt detta alternativ bidraga till Helgeandsholmens
ordnande med ett belopp av 1,200,000 kronor.
Genom den ståndpunkt, som från stadens sida sålunda intagits och som
innebär, att staden vid bifall till ett annat förslag än det av Helgeandsholmskommittén
förordade påtager sig en betydande del av kostnaderna för
ordnandet av riksdagshusets omgivningar, synes ärendet hava kommit i ett
väsentligen annat läge än det, som förelåg vid tiden för avslutandet av
Helgeandsholmskommitténs arbete.
Såväl med hänsyn till nu angivna omständighet som i betraktande av
ärendets omfattning och vikt torde en ingående prövning av olika föreliggande
förslag vara nödvändig, innan riksdagen går att taga ståndpunkt
i frågan. En dylik prövning har utskottet vid nuvarande tidpunkt icke
varit i tillfälle att verkställa. Utskottet har på grund härav ansett sig böra
ifrågasätta, att ärendet icke vid innevarande års riksdag företages till slutligt
avgörande. Utskottet håller ock före, att ett uppskov med ståndpunktstagande
i ämnet i och för sig måste anses välbetänkt, icke minst med hänsyn
därtill, att den allmänna diskussionen i denna omstridda och ur flera
synpunkter betydelsefulla fråga alltjämt synes fortgå samt att uppfattningarna
i frågan ännu icke torde hava vunnit den stadga, som synes önskvärd
före ett definitivt beslut från riksdagens sida.
I överensstämmelse med den uppfattning, som här antytts, har utskottet
— utan att på något sätt hava tagit ställning i ämnet — ansett sig böra
hemställa,
Motion
1:261.
Utskottet.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
a) att den av fullmäktige i riksgäldskontoret med
förberörda skrivelse den 23 februari 1929 överlämnade
utredningen rörande ordnandet av riksdagshusets omgivningar
icke för närvarande må till någon riksdagens
åtgärd föranleda; samt
b) att ifrågavarande motion I: 261 icke heller må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 maj 1929.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Ström, Abrahamsson,
Dalberg, Andersson i Hedsta, P. A. Larsson och Bodin;
från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Bäcklund*, Wikström, Rgberg, Lovény
Svensson i Betingetorp och Leffler.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.