Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1929-05-27 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1929:58, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
1
Nr 58.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1929 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
I en till riksdagen avlåten, den 15 mars 1929 dagtecknad proposition nr
214, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, bar
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning om Svenska
bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,
dels ock besluta, att från riksgäldskontoret skola till Svenska bostadskreditkassan
såsom dess grundfond överlämnas svenska statens fyra och en
halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt
belopp av 30,000,000 kronor med rätt för kassan att enligt bestämmelserna
i förordningen förfoga över obligationerna.
Berörda förslag till förordning är av följande lydelse:
Förslag
till
Förordning
om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar.
Härigenom förordnas som följer:
Kap. I. Bostadskreditkassan.
Om kassans ändamål.
§ 1.
Svenska bostadskreditkassan bar till ändamål att i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning och i reglemente, som utfärdas av Konungen,
driva lånerörelse genom att lämna lån åt bostadskreditföreningar, varom
i kap. II stadgas.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 3i häfl. (Nr 58.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
Om kassans fonder och obligationslån.
§ 2.
Såsom grundfond för kassan ställer staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret
till förfogande svenska statens fyra och en halv procent
obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt belopp
av minst trettio miljoner kronor. Grundfondsobligationerna fortfara
att tillhöra staten, som dock ej äger att för annat ändamål förfoga över
dem, så länge kassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda.
§ 3.
För sin lånerörelse utfärdar kassan räntebärande till innehavaren ställda
obligationer. Sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer
må icke uppgå till mera än tio gånger beloppet av grundfonden.
§ 4.
Grundfonden, som är avsedd att tjäna såsom säkerhet för kassans obligationer,
må av kassans styrelse, efter medgivande av fullmäktige i rilcsgäldskontoret,
kunna tillfälligtvis anlitas för fullgörande av kassans förbindelser,
därvid dock skall iakttagas, att grundfonden efter plan, som av
fullmäktige i riksgäldskontoret bestämmes, inom fem år skall återställas
till sin förutvarande storlek. Kassan vare skyldig gottgöra staten vad
staten till följd av kassans åtgärd nödgas utgiva i ränta å obligationerna.
§ 5.
De obligationer, som av kassan utfärdas, skola återbetalas genom årlig
amortering enligt plan, som angives i obligationsavtalet. Obligationerna
skola kunna senast tio år efter utgivandet av kassan uppsägas till inbetalning
inom den tid av högst ett år, som är i obligationsavtalet bestämd.
Hava grundfondsobligationer tagits i anspråk till belopp av nominellt
två miljoner kronor, må kassan icke utställa obligationer för ny långivning
med mindre Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret,
därtill lämnar tillstånd.
§ 6.
Såsom säkerhet för de obligationer, som av kassan utgivas, tjäna de
förbindelser, som föreningarna för erhållna lån utfärda till kassan, jämte
de till föreningarna för erhållna lån lämnade reverser med tillhörande
hypotek.
Såsom säkerhet för förenings lån hos kassan skola pantförskrivas de till
föreningen för erhållna lån lämnade reverser med hypotek.
Det åligger kassans styrelse att tillse, att föreskriven säkerhet är ställd
och hålles vid makt. De till föreningarna lämnade reverser med hypotek
skola ställas under offentlig vård.
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
3
§ 7.
Kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond.
Såsom bidrag till reservfonden skall förening för varje lån, som från
kassan erhålles, årligen under tio år erlägga ett belopp, motsvarande
en tiondels procent av lånets ursprungliga belopp. Sådant bidrag må,
efter bestämmande av kassans styrelse, minskas eller upphöra att utgå, då
reservfonden överstiger fem procent av kassans skulder.
Reservfondens avkastning lägges till fonden; dock må avkastningen,
då fonden överstiger fem procent av kassans skulder, kunna användas
till bestridande av dess förvaltningskostnader eller, till den del avkastningen
ej är erforderlig för sådant ändamål, till beredande av annan
lättnad för föreningarna.
§ 8.
Reservfonden skall placeras i statens, Sveriges allmänna hypoteksbanks,
konungariket Sveriges stadshypotekskassas eller Svenska skeppshypotekskassans
obligationer eller i obligationer, som till den säkerhet de erbjuda
kunna anses jämförliga med obligationer av något av nyss angivna slag,
eller ock mot säkerhet i fullgod fastighetsinteckning.
Om föreningarnas ansvarighet för kassans förbindelser.
§ 9.
Därest kassans förbindelser ej kunna infrias med anlitande av dess
egna tillgängliga medel, äger kassan infordra erforderliga tillskott från
föreningarna.
För kassans förbindelser svare föreningarna i förhållande till högsta
under räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av sina från kassan erhållna
lån. Kan förening icke fullgöra den betalningsskyldighet, som
till följd av denna ansvarighet åligger föreningen, vare övriga föreningar
efter nyssnämnda grund ansvariga för bristen.
Om lånerörelsen.
§ 10.
Av förening gjord framställning om lån från kassan prövas av dennas
styrelse. T Au till förening utlämnas i kassans obligationer till parikurs
eller ock kontant. I förra fallet åligger det kassan att vara föreningens
låntagare behjälplig för obligationernas försäljning på lämpligt sätt. Lämnas
lånet kontant, skall föreningen gälda den kapitalrabatt och de övriga kostnader,
som kassan vid sin upplåning kan hava fått vidkännas.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
Lån till förening skall förräntas och amorteras genom kontant erlagd
annuitet enligt fastställd plan. Amorteringstiden må ej överstiga fyrtio
år. Sedan tio år förflutit från lånets mottagande, kan föreningen uppsäga
lånet till inbetalning efter ett år.
Förening äger att, utöver den årliga amorteringen, göra ytterligare inbetalning
å erhållet lån, antingen kontant eller i obligationer utfärdade
av kassan. Föreningen vare dock skyldig att därvid underkasta sig de
villkor, som kassans styrelse finner nödigt föreskriva till förekommande
av förlust eller olägenhet för kassan.
Om förvaltningen m. m.
§ 11.
Kassan förvaltas av en styrelse med säte i Stockholm. Styrelsen består
av det antal ledamöter, minst sju högst nio, som av ombudsstämman
bestämmes, och skola suppleanter finnas till lika antal som antalet ledamöter.
Konungen utser, för en tid av tre år i sänder, två ledamöter och två
suppleanter för dem. Av dessa skall en ledamot, så ock suppleanten för
honom, äga insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighetsbelåning.
Fullmäktige i riksgäldskontoret utse, likaledes för en tid av tre år i sänder,
en ledamot samt suppleant för honom. Övriga ledamöter och suppleanter
väljas å ombudsstämman. Vald ledamot eller suppleant utses för tiden till
den ordinarie ombudsstämma, som hålles under tredje året efter det, då
valet förrättades.
Fn av de av Konungen utsedda ledamöterna förordnas av Konungen
att vara ordförande i styrelsen. Vice ordförande väljes inom styrelsen.
Arvoden för de av Konungen och av fullmäktige i riksgäldskontoret
utsedda ledamöterna bestämmas av Konungen.
Styrelsen utser verkställande direktör samt tillsätter kassans övriga
tjänstemän. Beslut, varigenom verkställande direktör utsetts, vare ej
gällande med mindre det biträtts av en av Konungen utsedd styrelseledamot.
Styrelseledamöter, som genom att överträda denna förordning eller med
stöd av densamma meddelade bestämmelser eller eljest uppsåtligen eller
av vårdslöshet tillskynda kassan skada, svare för skadan en för alla och
alla för en.
§ 12.
För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skola
årligen utses tre revisorer med lika många suppleanter. En revisor och
en suppleant för honom utses av fullmäktige i riksgäldskontoret; de övriga
väljas å ombudsstämman. Av de sistnämnda skola en revisor och hans
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
5
suppleant vara av handelskammare i riket eller på annat, av Konungen
godkänt sätt auktoriserad revisor.
Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift
eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift
i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag
visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, kassan
ansvariga för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.
§ 13.
Ombud för föreningarna skola årligen före utgången av juni månad
samlas till ordinarie ombudsstämma i Stockholm å tid, som av kassans
styrelse bestämmes. Stämman förrättar föreskrivna val av ledamöter i
kassans styrelse och revisorer ävensom suppleanter för dessa samt beslutar
angående ansvarsfrihet för styrelsen.
Extra ombudsstämma skall styrelsen utlysa, när revisorerna sådant påyrka
eller styrelsen finner omständigheterna därtill föranleda.
§ 14.
Kassans förvaltningskostnader skola, i den mån de icke bestridas på
sätt i § 7 är sagt, gäldas genom bidrag av föreningarna efter ty kassans
styrelse bestämmer.
§ 15.
Om kassans trädande i likvidation och om förfarandet därvid förordnar
Konungen.
Vid likvidation av kassan må grundfondsobligationer tagas i anspråk
allenast i den mån annan tillgång saknas, som svarar för kassans förbindelser.
Rörande användningen av vad som vid likvidationen återstår av kassans
tillgångar, efter det skulderna blivit guldna, bestämmer Konungen.
Kap. II. Bostadskreditföreningarna.
Om föreningarnas ändamål.
§ 16.
Bostadskreditföreningar hava till ändamål att, i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning och i reglemente, som utfärdas av Konungen,
tillhandahålla sina medlemmar lån mot säkerhet av inteckning i fastighet.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
Om förenings bildande och verksamhetsområde.
§ 17.
Ansökan om tillstånd till bildande av förening göres hos Konungen.
Inom den del av riket, som Konungen för föreningen bestämmer, äger
förening utöva verksamhet i samtliga städer och köpingar samt andra
samhällen, för vilka byggnadsstadgan för rikets städer och de för stad meddelade
bestämmelserna i hälsovårdsstadgan och i brandstadgan äro gällande,
så ock i annat inom samma del av riket beläget samhälle eller tätare
bebyggt område, som av Konungen förklarats skola tillhöra verksamhetsområdet.
Konungen meddelar föreskrift om det minimibelopp, för vilket förening,
innan den må börja sin verksamhet, skall hos kassan hava anmält sig till
erhållande av lån.
Om föreningsmedlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser.
§ 18.
Medlem av förening är den, som häftar för inteckningslån hos föreningen.
§ 19.
För förenings förbindelser svare dess medlemmar i förhållande till
högsta under räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av sina från föreningen
erhållna lån. Kan medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet,
som till följd av denna ansvarighet åligger honom, vare föreningens
övriga medlemmar efter nyssnämnda grund ansvariga för bristen.
Om säkerhetsfond.
§ 20.
Förening skall såsom säkerhet för fullgörandet av sina förbindelser avsätta
en säkerhetsfond.
Såsom bidrag till säkerhetsfonden skall envar låntagare erlägga en särskild
avgift, motsvarande två procent av erhållet lån. Inbetalningen av
avgiften må kunna fördelas på en tid av högst fem år, räknat från lånets
beviljande. Grunderna för avgifternas inbetalning, därom föreningens
styrelse beslutar, skola vara godkända av kassans styrelse.
Avgifterna till säkerhetsfonden må, efter medgivande av kassans styrelse,
minskas eller upphöra att utgå, då säkerhetsfonden överstiger tio procent
av föreningens skulder.
Inbetalar låntagare i förtid sitt lån till fullo, må, där särskilda skäl äro
och kassans styrelse det medgiver, hans avgift till säkerhetsfonden helt
eller delvis återbetalas till honom.
Bankoutskottets utlåtande Nr 58. 7
Så länge förenings verksamhet fortfar, må dess säkerhetsfond icke komma
föreningens medlemmar till godo på annat sätt än i näst föregående stycke
sägs eller, vad angår fondens avkastning, i reglementet må stadgas.
§ 21.
I fråga om placering av förenings säkerhetsfond skall vad i § 8 stadgas
äga tillämpning.
Om lånerörelsen.
§ 22.
Förening må meddela lån allenast mot säkerhet av inteckning i bebyggd,
huvudsakligen för bostadsändamål anordnad fastighet, som är nöjaktigt
försäkrad mot brandskada.
För förenings utlåning lända i tillämpliga delar till efterrättelse de
bestämmelser, som gälla för utlåning från kassan till föreningarna, och
skall lån av förening utlämnas till låntagaren mot enahanda villkor, under
vilka föreningen erhåller motsvarande lån hos kassan. Därjämte skall
föreningen av låntagaren betinga sig de bidrag och avgifter, som jämlikt
stadganden i denna förordning eller i reglementet skola utgå till föreningen
eller från föreningen till kassan.
Lån må ej meddelas till lägre belopp än ettusen kronor.
§ 23.
Till minst det belopp, till vilket lån beviljas, skall finnas säkerhet
av inteckning eller inteckningar liggande inom tre fjärdedelar av fastighetens
vid föreningens värdering uppskattade värde. Inteckning skall
jämväl vara belägen inom fastighetens brandförsäkringsvärde och tre
fjärdedelar av dess vid taxering enligt kommunalskattelagen åsatta värde.
§ 24.
Lån må ej meddelas med mindre lån mot säkerhet av inteckning med
bättre förmånsrätt i samma fastighet prövas vara på betryggande sätt
ordnat. Det åligger föreningen att vid bedömandet härav iakttaga de närmare
föreskrifter, som meddelas av kassans styrelse.
Om förvaltningen m. m.
§ 25.
Förening förvaltas av en styrelse med säte å den ort Konungen bestämmer.
Kassans styrelse utser en av ledamöterna i föreningens styrelse
ävensom suppleant för honom. Till sådan ledamot och suppleant böra utses
personer med insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighetsbelåning.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
Motioner.
Föreningens styrelse utser verkställande direktör. Sådant val vare ej
gällande med mindre det godkänts av kassans styrelse.
För revision av föreningsstyrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper
skola årligen utses revisorer jämte suppleanter. En av revisorerna
jämte suppleant för honom utses av kassans styrelse.
Ordinarie sammankomst med föreningens medlemmar skall årligen hållas.
Extra föreningssammankomst hålles i de fall, som i reglementet bestämmas.
Närmare bestämmelser om styrelse, revision och föreDingssammankomster
meddelas i reglementet.
§ 26.
Varje förening utser till ombudsstämma, varom förmäles i § 13, ett ombud,
jämte en suppleant, för varje påbörjat femtal miljoner kronor av föreningens
sammanlagda oguldna lånebelopp bos kassan enligt kassans senast
fastställda bokslut, dock att förening ej må representeras av flera ombud
än fem.
§ 27.
Bidrag till bestridande av förenings förvaltningskostnader skola av låntagarna
gäldas på sätt i reglementet närmare stadgas, överskott, som må
uppstå å dylika bidrag, skall tillföras säkerhetsfonden.
§ 28.
Om förenings trädande i likvidation och om förfarandet därvid förordnar
Konungen.
Vid förenings likvidation skall vad som återstår av föreningens tillgångar,
efter det skulderna blivit guldna, överlämnas till kassan.
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen förordnar.
I samband med fastställandet av reglemente för kassan och föreningarna
meddelar Konungen de närmare bestämmelser, som finnas erforderliga med
avseende å kassans och föreningarnas bildande, och äger Konungen därvid
bestämma, att interimsstyrelse för kassan och för förening skall utgöras
av personer, utsedda av offentlig myndighet, ävensom att revisorer
för kassan och för förening skola, för den första tiden av kassans
eller föreningens verksamhet, utses av sådan myndighet.
Till utskottets behandling hava vidare hänvisats följande i anledning av
nämnda proposition nr 214 inom riksdagen väckta motioner, nämligen
inom första kammaren:
nr 286 av herrar Linder och öhman,
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
9
nr 289 av herr Larson, Edward, och herr Fehr samt
nr 291 av herr Möller;
inom andra kammaren:
nr 437 av herr Prytz (lika lydande med förut omförmälda motion I: 289)
samt
nr 442 av herrar Hage och Larsson i Göteborg (lika lydande med förut
omförmälda motion I: 291).
I motionen I: 286 har hemställts,
att riksdagen ville besluta, att i det i propositionen framlagda förslaget
till förordning om Svenska hostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar
stadgas förbud för såväl styrelseledamot som tjänsteman eller revisor
i bostadskreditförening att vara styrelseledamot eller tjänsteman i stadshypoteksförening,
eller, om detta ej kan bifallas,
att i förordningen föreskrives, att lån mot säkerhet av inteckning med
bättre förmånsrätt i samma fastighet skall anses vara på betryggande sätt
ordnat, om det utlämnats av sparbank i orten och detta icke skett med villkor
om årlig avbetalning eller eljest på viss tid;
varjämte hemställts, att utskottet måtte vidtaga de ändringar i den av
Kungl. Maj:t föreslagna författningstexten, som påkallas av de av motionärerna
framställda ändringsförslagen.
I motionerna I: 289 och II: 437 har hemställts, att riksdagen ville besluta
att avslå propositionen nr 214 samt
att hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som i motionerna angivits.
I motionerna I: 291 och II: 442 har hemställts
dels att riksdagen måtte antaga propositionen nr 214 men med följande
ändringar:
I) I förordningen inskrives en bestämmelse därom, att vid givande av
bostadskredit till kooperativa bostadsföreningar detta må kunna ske mot
inteckning upp till 80 procent av taxeringsvärdet.
II) Kreditgivningen från den föreslagna kreditorganisationen skall kunna
ske mot inteckning även till bostadsbyggande å mark, upplåten med tomträtt.
ITT) Kreditgivningen skall främst avse nyproduktion av bostäder och endast
i undantagsfall gamla hus.
IV) Bostadskreditkassans styrelse skall bestå av sju medlemmar jämte lika
många suppleanter, av vilka tre medlemmar och tre suppleanter väljas av
ombudsstämman, tre medlemmar och tre suppleanter tillsättas av Kungl.
Maj:t samt en medlem och en suppleant av fullmäktige i riksgäldskontoret;
samt
V) I förordningen införes en bestämmelse därom, att då kooperativ bostads
-
10
Bankoutskotlets utlåtande Nr 58.
Ärendets
tidigare behandling.
förening ingått i bostadskreditförening, skall alltid minst ett ombud för den
kooperativa bostadsföreningsverksamheten lia säte i styrelsen för bostadskreditföreningen,
och skall Kungl. Maj:t vid granskande av förslag till
reglemente för sistnämnda slag av föreningar tillse, att sådant reglemente
alltid skall innehålla ett dylikt stadgande;
dels ock att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida, i vilken mån och på vilket sätt
bättre möjligheter må kunna åstadkommas främst för den kooperativa
bostadsproduktionen samt för egnahemsbyggare att på rimliga villkor erhålla
dels byggnadskredit, under det uppbyggande av fastighet pågår, dels
även tertiärkredit.
Beträffande motiveringen för såväl propositionen som motionerna tillåter
sig utskottet att, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa
till desamma.
Vissa frågor rörande ordnande av kreditgivning för bostadsändamål, i
den mån densamma icke genom konungariket Sveriges stadshypotekskassas
verksamhet eller annorledes varit tillfredsställande ordnad, hava sedan länge
varit föremål för uppmärksamhet och givit anledning till flera utredningar
och förslag. Då dessa emellertid icke lett till någon lösning av frågorna,
tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande dåvarande chefen för socialdepartementet
den 22 april 1926 fem personer att inom departementet såsom
sakkunniga, enligt vissa direktiv, biträda med verkställande av utredning
och avgivande av förslag angående ordnande av kreditgivning för bostadsbyggande
(bostadskreditsakkunniga).
Efter verkställd utredning överlämnade de sakkunniga med skrivelse den
15 maj 1928 till chefen för socialdepartementet betänkande angående ordnandet
av viss bostadskredit (statens offentliga utredningar 1928: 10), innefattande
bland annat förslag till förordning om svenska stadsinteckningskassan
och om stadsinteckningsföreningar. Till betänkandet voro fogade
två skiljaktiga meningar samt ett särskilt yttrande.
Över nämnda betänkande avgåvos efter remiss yttranden av statskontoret,
riksförsäkringsanstalten, socialstyrelsen, bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen,
statens egnahemsstyrelse, statens byggnadsbyrå samt
fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden, överståthållarämbetet och länsstyrelserna,
riksgäldsfullmäktige, Stockholms stadsfullmäktige, styrelserna
för Sveriges allmänna hypoteksbank och för vissa hypoteksföreningar, för
konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för vissa stadshypoteksföreningar,
för svenska sparbanksföreningen, svenska stadsförbundet, svenska
landskommunernas förbund ävensom för Sveriges fastighetsägareförbund,
för hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a.
och för Stockholms kooperativa bostadsförening. Ytterligare avgåvos i
ärendet yttranden av vissa andra myndigheter och enskilda.
11
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
Efter det remissyttrandena inkommit, överflyttades ärendet för sin fortsatta
behandling till finansdepartementet, inom vilket sedermera de sakkunnigas
förslag till förordning överarbetats och kompletterats.
Det nu föreliggande förslaget till förordning överensstämmer i det väsentliga
med de sakkunnigas förslag. Utgångspunkt vid förslagens avfattande ''
har varit, att de kreditbehov det gällt att tillgodose utgjorts, vad bostadsegnahemmen
angår, av såväl primär- som sekundärkredit samt, beträffande
bostadskooperationen och övriga bostadsfastigheter, av sekundärkredit. Det
föreliggande förslaget avser att genom inrättande av en ny kreditorganisation
söka i ett sammanhang tillgodose hela det förefintliga legitima behovet
av kredit för bostadsändamål i städer och stadsliknande samhällen, i den
mån detta behov icke i annan ordning tillgodoses genom ändamålsenlig
kreditgivning. Dock förutsätter förslaget, att bostadskooperationens behov
av så kallad tertiärkredit fylles i annan ordning.
Den föreslagna organisationen utgör en sammanslutning av låntagarna
själva, bildad likväl under statlig medverkan (statlig grundfond). Verksamheten
lämnar ej rum för företagarvinst. Förebilder till organisationen
hava i viss mån utgjorts av dels konungariket Sveriges stadshypotekskassa
jämte stadshypoteksföreningarna, vilka lämna primär bostadskredit, och dels
de danska hypoteksföreningarna, vilka idka sekundärbelåning.
Organisationen, som är avsedd att omfatta hela riket, består enligt förslaget
av en central kassa, Svenska bostadskreditkassan, som har att anskaffa
de erforderliga lånemedlen genom utställande av obligationer, och av
lokala föreningar, bostadskreditföreningar, med uppgift att förmedla lånen
åt sina medlemmar.
Kassan står enligt förslaget under ledning av en styrelse, i vilken Kungl.
Maj:t utser ordförande och ännu en ledamot samt riksgäldsfullmäktige en
ledamot. I sista hand beslutas rörande kassans angelägenheter av ombudsstämma.
Denna stämma, som enligt förslaget skall sammanträda årligen,
består av ombud, valda av föreningarna. Ombudsstämman väljer ledamöter
av kassans styrelse utom de tre förutnämnda, beslutar om ansvarsfrihet åt
styrelsen samt väljer två revisorer. En tredje revisor utses av riksgäldsfullmäktige.
Inom förening välja medlemmarna själva vid årlig föreningssammankomst
styrelse och revisorer — en ledamot av styrelsen och en revisor utses
dock av kassans styrelse — samt fatta beslut om ansvarsfrihet för
styrelsen.
Föreningsmedlems rösträtt bestämmes, med viss begränsning, i förhållande
till beloppet av hans oguldna lån hos föreningen. Efter liknande grunder
fastställes det antal ombud, som förening äger utse till ombudsstämman.
Kassan utställer obligationer mot säkerhet av de skuldförbindelser med
tillhörande inteckningshypotek, som de enskilda låntagarna avgiva till föreningarna,
samt av föreningarnas till kassan utfärdade förbindelser för er
-
Översikt av
iu föreliggande
förslag.
12
Utskottet.
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
hållna lån. Sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer må
icke uppgå till mera än tio gånger beloppet av grundfonden (det så kallade
relationstalet mellan obligationsstock och grundfond).
Låntagarna äro enligt förslaget solidariskt ansvariga för varandras förbindelser
till föreningen och de olika föreningarna i sin tur likaledes solidariskt
ansvariga för varandras förbindelser till kassan.
I syfte att förebygga att denna ansvarighet skulle behöva anlitas, upptager
förslaget föreskrifter om fondbildning genom tillskott från låntagarna.
Dylik fondbildning skall äga rum både hos kassan (reservfond) och hos varje
förening (säkerhetsfond).
Såsom en yttersta säkerhet för kassans obligationer tjänar enligt förslaget
en av staten tillskjuten grundfond, bestående av svenska statens fyra och
en halv procent obligationer å nominellt 30 miljoner kronor, vilken fond
dock fortfar att tillhöra staten och må disponeras endast i närmare angivna
fall, huvudsakligen vid kassans likvidation.
Högsta tillåtna gräns, intill vilken fastighet må belånas hos den föreslagna
kreditorganisationen, är 75 procent av fastighetsvärdet. Lån kan beredas
för såväl äldre som nybyggda bostadshus, dock endast för färdiga hus.
Valuta för lån lämnas i kassans obligationer eller ock kontant.
Det föreslås att lån skall amorteras enligt fastställd plan under högst 40
år. Lån är ouppsägbart från långivarens sida under hela lånetiden.
I sitt yttrande till statsrådsprotokollet rörande grundförutsättningarna för
det föreliggande förslaget om tillskapande av en ny organisation för kreditgivning
åt bostadsfastigheter har föredragande departementschefen i främsta
rummet uppehållit sig vid frågan om sekundärkrediten för bostadshus i allmänhet.
Att åtgärder för ordnande av denna kredit vore av behovet påkallade
har departementschefen funnit framgå dels av den av bostadskommissionen
på sin tid gjorda utredningen, dels av den omständigheten, att
under tiden efter bostadskommissionens yttrande inga nya kreditgivare av
betydenhet — utom statens bostadslånefond — tillkommit, dels av uttalanden
i vissa i ärendet avgivna remissyttranden.
Departementschefen har därefter ingått på frågan om egnahemsbelåningen
samt framhållit, att även här bristen på speciella kreditorganisationer gjorde
sig gällande. Denna brist bleve så mycket mera kännbar därigenom, att
egnahemmens kreditbehov i allmänhet häst tillgodosåges genom lämnandet
av ett enda lån, vilket emellertid då måste sträcka sig så högt upp på
värdeskalan, att de sedvanliga primärkreditgivarna oftast icke kunde anlitas.
Härtill komme, att egnahemsbelåningen merendels avsåge så små
belopp, att många kreditgivare saknade intresse för lånen. Åtgärder till
avhjälpande av dessa missförhållanden vore särskilt påkallade med hänsyn
till behovet av möjligheter till omplacering av lånen ur statens egnahemslånefond.
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
13
Slutligen har departementschefen berört frågan om tillgodoseendet av
bostadskooperationens kreditanspråk. Det av bostadskreditsakkunniga påvisade,
för de kooperativa byggnadsföretagen speciella behovet av kredit utöver
sekundärbelåni ngsgränsen har departementschefen i anslutning till de
sakkunniga ansett icke vara en fastighetskreditfråga i egentlig mening samt
därför böra lösas i ett annat sammanhang än det förevarande. Däremot
har påpekats, att svårigheterna för sekundärbelåningen beträffande bostadskooperationens
företag framträdde i ungefärligen samma grad som i fråga
om de vanliga hyreshusen, samt att det vore av särskild betydelse att råda
bot för dessa svårigheter med hänsyn till bostadskooperationens vikt ur
social synpunkt.
Den föreslagna organisationen skulle alltså få till uppgift att tillgodose
ett komplex av kreditbehov av tämligen skiftande karaktär och av vidsträckt
omfattning. Enligt vad utskottet kunnat finna äro emellertid
meningarna mycket delade med avseende å den omfattning, i vilken en nydaning
av fastighetskreditgivningen är av ett verkligt behov påkallad. Det
har sålunda, bland annat i vissa av de i anledning av förevarande proposition
väckta motionerna, gjorts gällande, att behovet av ny fastighetskredit
väsentligen begränsade sig till ett primärkreditbehov för de omkring
de större städerna belägna egnahemssamhällena. Därest så vore förhållandet,
synes den föreliggande uppgiften kunna i hög grad inskränkas.
Vad först beträffar spörsmålet om den sekundära krediten för bostadshus
i allmänhet, vilken, sådant förslaget gestaltats, lärer komma att intaga en
dominerande plats i den nya kreditrörelsen, så har utskottet icke kunnat
undgå att uppmärksamma, att förslaget i denna del väsentligen grundar sig
på en utredning, som hänför sig till förhållandena 17 år tillbaka i tiden
och alltså före krigs- och kristiden med dess omvälvningar. Denna omständighet
har också anmärkts av socialstyrelsen i dess yttrande över bcstadskreditsakkunnigas
betänkande. Styrelsen framhåller sålunda såsom
antagligt, att de mellanliggande årens omvälvningar på det ekonomiska och
sociala området, vilka efter vad av styrelsen verkställda undersökningar
utvisade i hög grad påverkat bostadsstandard och hyresnivå, haft en
väsentlig betydelse även för bostadskreditväsendets vidkommande och anför
åtskilliga fakta, som peka i denna riktning, bland vilka här må nämnas,
att de enskilda sparbankernas lån mot inteckningar under perioden stegrats
mycket starkt. Härtill kommer emellertid, att bostadskommissionens utredningar
enligt utskottets mening icke varit så lagda, att de giva en riktig
bild av förhållandena å bostadskreditmarknaden ens vid tiden för materialets
införskaffande. Såsom socialstyrelsen påpekar, lämnades den viktiga grupp
av långivare, som utgöres av privatpersoner, helt åsido vid 1912 års undersökning,
vilken helt byggde på primärmaterial, införskaffat från långivarna,
ej från låntagarna.
En bostadskommissionens utredning kompletterande undersökning, som
14
Bankoutskotlets utlåtande Nr 58.
kunde giva en tillförlitligare bild av förevarande kreditfrågas nuvarande
läge, synes utskottet vara oundgängligen nödvändig, när ställning skall
tagas till spörsmålet, om och i vilken utsträckning ett ingripande från det
allmännas sida är i förevarande avseende påkallat och under vilken form ett
sådant ingripande lämpligen bör ske. Med stöd av socialstyrelsens uttalande
föreställer sig utskottet, att en dylik kompletterande undersökning, om den
ordnas genom organ, som besitta en intim kännedom om förhållandena på
förevarande område, samt till följd därav kan ske i form av »stickprov»
beträffande ett urval av låntagare från typiska grupper av bebyggelseområden,
icke behöver kräva större kostnader eller mycken tidsutdräkt.
Oavsett emellertid den ovisshet, som måste anses råda rörande behovet av eu
ny organisation för meddelande av sekundärkredit, har utskottet måst hysa
tvekan beträffande det föreliggande förslaget på grund av den sammankoppling,
som i detsamma skett mellan dylik sekundärkreditgivning för hyreshus och
kooperativa byggnadsföretag å ena sidan och å andra sidan kreditgivningen
till egnahemmen, vilken icke utan ett visst fog karaktäriserats såsom väsentligen
en primärkreditfråga. Mot denna sammankoppling har riktats åtskillig
kritik, särskilt från egnahemsrepresentanternas sida, och i bostadskreditsakkunnigas
betänkande framfördes också, i avsikt att motverka de
därav följande olägenheterna, reservationsvis ett yrkande på en tudelning
av den föreslagna organisationen i vissa avseenden, en tanke, som emellertid
icke upptagits i propositionen och som otvivelaktigt även skulle medföra
bestämda svårigheter. Enligt utskottets mening saknas icke grund för
den farhågan, att egnahemsbyggandet, såsom den mindre omfattande delen
av underlaget för den tänkta organisationen, komme att finna sina intressen
i viss mån tillbakasatta. Detta förhållande synes utskottet tala för att en
lösning av egnahemmens kreditfråga kan vara att söka efter mera självständiga
linjer.
Vad den kooperativa byggnadsverksamhetens ställning inom det föreliggande
förslaget beträffar, så har utskottet måst konstatera, att de speciella
anspråk, som från denna rörelses sida i kredithänseende framställts, icke
komma att tillgodoses i den utsträckning, som för närvarande är fallet genom
statens byggnadsbyrås låneförmedling. Utskottet föreställer sig, att det
kooperativa bostadsbyggandet skulle bättre tillgodoses genom att såsom hittills
erhålla sina krediter från bostadslånefonden, intill dess rörelsen hunnit
så konsolidera sig, att den kan frigöras från beroendet av denna kreditgivning,
vilken ju är avsedd ath utgöra allenast ett provisorium.
Om alltså utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka det föreliggande förslaget
redan på grund av tvekan rörande i visst avseende behovet och i
andra hänseenden ändamålsenligheten av den tänkta nyorganisationen av
kreditgivningen, så har emellertid detta ståndpunktstagande bestämts även
av tvekan om förslagets lämplighet på grund av den vidsträckta omfattning,
i vilken statens kredit skulle för ändamålet tagas i anspråk genom den
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
15
statliga grundfonden och dennas ställande i relation till beloppet utelöpande
obligationer. Det måste enligt utskottets mening väcka betänkligheter, att
statens kredit sålunda komme att i stor utsträckning anlitas för stödjande
av en kreditgivning mot väsentligen sekundära säkerheter. En sådan verksamhet
innebär nämligen utan tvivel betydande riskmoment, vilka bliva
större i samma mån som långivningen — vilket enligt förslaget skulle bliva
fallet — avser olikartade grupper av kreditobjekt samt utsträckes över hela
landet och därmed blir svår att överblicka för den centrala ledningen.
Mycket starka skäl borde enligt utskottets mening kunna andragas, därest
en sådan anordning, som utskottet veterligt ej torde ha motsvarighet i något
annat land, skulle kunna godtagas. Utskottet har icke genom vad i propositionen
anförts blivit övertygat att sådana skäl föreligga. Enligt utskottets
mening bör den förnyade utredning, som synes påkallad, även innefatta
en närmare undersökning av möjligheterna att genom lokala organisationer
eller företag utan direkta understöd från det allmänna tillgodose det
kreditbehov, som yppar sig. En sådan undersökning torde även böra innefatta
en utredning, huruvida sådana initiativ skulle kunna underlättas eller
befrämjas av det allmänna genom åtgärder av annat slag än fondtillskott.
Det uppskov, som av en utredning skulle föranledas, anser utskottet ingalunda
innebära någon olägenhet utan rent av vara till fördel. De senaste
åren hava utmärkts av en alltjämt stegrad byggnadsverksamhet i vårt land.
Med hänsyn till denna verksamhets omfattning synes ej osannolikt, att behovet
av ett ökat bostadsbestånd i städer och stadsliknande samhällen snart
skall vara temporärt fyllt och att en viss övermättnad å bostadsmarknaden
skall komma till synes. Upprättandet av en kreditorganisation av den art,
som nu föreslagits, skulle otvivelaktigt i sin mån medföra en ökad stimulans
för byggnadsverksamheten, vilken i varje fall vid närvarande tidpunkt
knappast vore önskvärd. Härtill kommer att för en sådan kreditorganisation
starten bleve i särskild grad riskfylld, därest den ägde rum under en
period av uppdrivna byggnadskostnader och fastighetsvärden sådan som den
innevarande. Då något trängande behov av snabba åtgärder på fastighetskreditområdet
uppenbarligen ej kan sägas vara för handen, synnerligast om,
såsom utskottet förutsätter, statens bostadslånefonds verksamhet tills vidare
får fortgå, synas alla skäl tala för att man giver sig tid att avvakta den
föreslagna utredningens resultat.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
l:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke
må av riksdagen bifallas;
2:o) att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning och, i den mån denna därtill
giver anledning, förslag i huvudsaklig överensstämmelse
med de synpunkter, som ovan anförts; samt
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
3:o) att förevarande motioner 1:286, 1:289, 1:291,
II: 437 och II: 442, i den mån de icke kunna anses besvarade
genom vad utskottet här ovan anfört och hemställt,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 maj 1929.
På bankoutskottets vägnar:
C. B. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensliolm * Pettersson i
Olovstorp, Lindley *, Lindgren *, Abrahamsson, Dalberg och Bodin;
från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund*, Wikström, Lovén, Svensson i Betingetorp,
Höglund i Göteborg, Leffler och Edberg.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
17
Reservation:
av herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Bindley, Dalberg,
Bäcklund, Lovén och Höglund i Göteborg, vilka ansett, att utskottets utlåtande
och förslag bort erhålla följande lydelse:
»I en till riksdagen —--under hela. lånetiden.
Utskottet finner för sin del genom utredningen i detta ärende vara ådagalagt,
att behov föreligger av bostadskreditens ordnande på ifrågavarande
områden. Såsom departementschefen uttalat, kan det legitima behovet av
sekundärkredit för bostadshus i allmänhet — även för bostadskooperationens
fastigheter — icke anses för närvarande vara i skälig mån tillgodosett.
Särskilt trängande har behovet av ett ordnande av bostadsegnahemmens
kreditfråga visat sig vara. Det måste anses vara av stor social betydelse,
att frågan om tillgodoseendet av dessa kreditbehov, efter många års utredningsarbete,
snarast erhåller en tillfredsställande lösning. Visserligen hänför
sig, såsom departementschefen framhållit, utredningen till större delen
till förhållandena år 1912, medan någon mera detaljerad undersökning om
förhållandena därefter av kostnadshänsyn icke företagits. Men på sätt i
propositionen anförts lärer man med fog kunna antaga, att kreditgivningen
på ifrågavarande områden icke till sin allmänna läggning undergått någon
större förändring. Visserligen hava de kreditgivare, som meddela lån mot
fastighetshypotek, sedan år 1912 väsentligen ökat sina utlåningssiffror, och
nya sådana kreditgivare hava uppträtt, men det är alltjämt i huvudsak
primärkrediten, som tillgodoses i lämpliga former, och mot de ökade utlåningssiffrorna
svara höjda siffror såsom uttryck för kreditbehovet, väsentligen
som en följd av högre fastighetsvärden. Giltighet torde därför böra
tillerkännas departementschefens yttrande, att under tiden efter år 1912
icke tillkommit någon ny mera betydande kreditgivare — utom statens bostadslånefond
— som visat sig äga intresse för sekundärkredit i lämpliga
låneformer. Remissutlåtandena i detta ärende innehålla ock åtskilliga uttalanden
till stöd för antagandet, att förhållandena å bostadskreditens område
alltjämt äro otillfredsställande.
I detta sammanhang skulle möjligen en betänklighet mot upprättande av
ett nytt institut för fastighetskredit kunna anföras ur den synpunkten, att
bostadsbyggandet i städer och stadsliknande samhällen numera tagit en
omfattning, som låter förmoda att behovet av ett ökat bostadsbestånd snart
skall vara fyllt och övermättnad å bostadsmarknaden komma till synes,
samt att ett stimulerande av byggnadsverksamheten genom det nya institutets
tillkomst därför icke vore önskvärt vid närvarande tidpunkt. Det
Bihang till riksdagens protokoll 1929. S samt. 3U häft. (Sr 58.) -
Utskottet.
Behovet.
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
Statliga åtgärder.
Gemensam
kreditorgani
sation.
Biksorganisa
tion.
Solidarisk ansvarighet.
bör då framhållas, att det föreliggande förslaget icke är anlagt på att särskilt
främja nybyggnadsverksamhet utan på att ordna kreditförhållandena för
fastigheter i allmänhet samt att, även om ett sådant främjande ändock i
någon mån skulle komma att äga rum genom det nya institutets tillkomst,
dess inflytande i sådant avseende icke synes böra överskattas.
Då det gäller frågan om det sätt, på vilket staten bör vara verksam för
ordnandet av bostadskreditens behov, synes, såsom ock departementschefen
funnit, någon direkt statlig långivning icke gärna kunna ifrågakomma i
detta sammanhang. Rörande spörsmålet, huruvida den ifrågasatta kreditorganisationen
bör utrustas med statlig grundfond eller om bostadskreditens
ordnande hellre bör äga rum helt på enskild väg, finner utskottet lika med
departementschefen det icke vara välbetänkt, att — medan konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank, vilka
båda utgiva obligationer mot säkerhet av primärkredit i fastighet, hava
statliga grundfonder — den föreslagna nya kassan, vilken skulle bedriva
låneverksamhet mot säkerhet av något mindre värdefulla fastighetshypotek,
lämnas utan sådan fond.
Mot tanken att anordna en gemensam kreditorganisation för tillgodoseende
av så olika lånebehov som bostadsegnahemmens och bostadskooperationens
kredit samt sekundär kredit i allmänhet kunna onekligen vissa betänkligheter
anföras. Men, såsom i propositionen närmare utvecklats, lärer i betraktande
av det i någon mån vanskliga kreditunderlaget en sådan anordning
vara nödvändig för erhållande av en tillräckligt bred bas för
låneverksamheten. Ur kreditvärdighetens synpunkt lärer anordningen vara
väl försvarlig, då de särskilda kreditarter, varom fråga är, i stort sett torde
i detta hänseende vara ungefärligen likställda.
Departementschefens förslag att fördela det nya kreditinstitutet i en
central kassa närmast för medelsupplåningen och lokala föreningar för
utlåningen anser utskottet med hänsyn till förhållandena i vårt land
och redan befintliga organisationer på närliggande verksamhetsområden
vara lämpligt. Till frågan om institutets förhållande till stadshypoteksföreningarna
vill utskottet återkomma i ett senare sammanhang.
Det föreliggande förslaget upptager, som nämnt, såsom ekonomiskt underlag
för det nya kreditinstitutet till väsentlig del föreningsmedlemmarnas
solidariska ansvarighet för sin förenings förbindelser | och föreningarnas
motsvarande ansvarighet för kassans förbindelser. På sätt departementschefen
funnit lärer, med den ställning man intagit till frågorna om det
enskilda kapitalets intresserande och om direkt statlig långivning, någon
annan utväg att tillföra institutet nödigt underlag vid sidan av den statliga
grundfonden icke återstå än vad sålunda föreslagits, hur föga tilltalande
denna utväg än kan synas. Understrykas bör emellertid departementschefens
påpekande, att sedan kreditinstitutet nått ett någorlunda stort verksamhetsfält,
möjligen inträffande förluster, i den mån de mot förmodan ej
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
19
täckas av uppsamlade fonder, komma att fördelas på ett så stort antal
händer, att de särskilda föreningsmedlemmarnas andelar i förlusterna icke
böra bliva alltför kännbara.
I motionerna 1:289 och II: 437 har, med utvecklande av vissa riktlinjer
för en ytterligare utredning, hemställts, att riksdagen ville besluta att avslå
förevarande proposition och att begära utredning och förslag i huvudsaklig
överensstämmelse med de angivna riktlinjerna.
Vad i motionerna anförts har delvis bemötts genom vad utskottet här
förut yttrat. Det må tilläggas, beträffande motionärernas farhågor för konkurrens
mellan sparbankerna och den nya organisationen, att dessa farhågor
säkerligen äro överdrivna. Med den väldiga utveckling sparbanksväsendet
i vårt land numera uppnått — de av sparbankerna förvaltade medlen uppgingo
vid utgången av år 1927 till över 2,900 miljoner kronor — lära sparbankerna,
där de äro väl skötta, icke hava någon mera avsevärd konkurrens
att frukta från det nya kreditinstitutet, vilket enligt förslaget med en grundfond
av 30 miljoner kronor skulle kunna erhålla en låneomslutning av högst
300 miljoner kronor, en siffra som i allt fall säkerligen icke kommer att
uppnås på mycket lång tid. Det må vidare framhållas, att det nya institutet
icke annat än undantagsvis lärer kunna konkurrera med sparbankerna
om lån mot säkerhet av primärinteckning samt, undantagslöst, ej heller kan
konkurrera om lån mot säkerhet av inteckning jämte borgen eller annan
tilläggssäkerhet. — Beträffande motionärernas yttrande därom, att bostadskooperationen
knappast vore tillräckligt tillgodosedd med den kredit, som
det nu föreslagna institutet kan erbjuda, må framhållas, att detta förhållande
dock näppeligen är ett skäl mot det nya institutets tillkomst men
möjligen kan medföra ett övervägande av åtgärder för fyllande av kooperationens
eventuellt återstående kreditbehov. Detta behov av så kallad tertiärkredit
finner utskottet emellertid lika med departementschefen icke kunna
tillgodoses i det föreslagna institutet för fastighetskredit.
På sätt framgår av det nu anförda anser utskottet, att för tillgodoseende
av ifrågavarande slag av lånebehov ett nytt kreditinstitut bör komma till
stånd, grundat på solidarisk ansvarighet mellan låntagarna enligt det föreliggande
förslaget samt organiserat i en central obligationsutgivande kassa
och i lokala föreningar ävensom utrustat med en statlig grundfond att tagas
i anspråk efter det uppsamlade fonder och den solidariska ansvarigheten
först utnyttjats.
Rörande föreningarnas och kassans fondbildning genom låntagarna innehåller
det föreliggande förslaget i huvudsak följande (förordningen §§> 20
och 7). Varje förening avsätter såsom säkerhet för fullgörandet av sina
förbindelser en säkerhetsfond. Såsom bidrag till fonden erlägger envar låntagare
en avgift av två procent av erhållet lån. Inbetalningen av avgiften
må kunna fördelas på högst fem år, räknat från lånets beviljande. Avgifterna
till fonden må, efter medgivande av kassans styrelse, minskas eller
upphöra att utgå, då säkerhetsfonden överstiger tio procent av föreningens
Motionerna
1: 289 och
II: 437.
Låntagarnas
folkbildning.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
skulder. Inbetalar låntagare i förtid sitt lån till fullo, må, där särskilda
skäl äro och kassans styrelse det medgiver, hans avgift till fonden helt eller
delvis återbetalas till honom. Så länge förenings verksamhet fortfar, må
dess säkerhetsfond icke komma föreningens medlemmar till godo på annat
sätt än sålunda sagts eller, vad angår fondens avkastning, i reglementet må
stadgas. Kassan åter skall avsätta en reservfond. Till denna lägges kassans
behållna årsvinst, och skall såsom bidrag till fonden förening för varje lån
från kassan årligen under tio år erlägga en tiondels procent av lånets ursprungliga
belopp. Bidraget må, efter bestämmande av kassans styrelse,
minskas eller upphöra att utgå, då reservfonden överstiger fem procent av
kassans skulder. Fondens avkastning lägges till fonden. Dock må avkastningen,
då fonden överstiger fem procent av kassans skulder, kunna användas
till bestridande av dess förvaltningskostnader eller, till den del avkastningen
ej är erforderlig för sådant ändamål, till beredande av annan lättnad
för föreningarna.
Utskottet delar till fullo departementschefens till statsrådsprotokollet i
ärendet uttalade uppfattning om vikten av att en sådan fondbildning i det
nya kreditinstitutet äger rum, att den solidariska ansvarigheten icke behöver
tagas i anspråk medelst uttaxering. Det synes emellertid utskottet, som
om den storlek å fonderna, vid vars uppnående dels fondavsättning skulle
kunna minskas eller upphöra, dels •— för reservfondens del — fondavkastningen
få användas till bestridande av förvaltningsutgifter, är väl kraftigt
tilltagen. Om man tänker sig, att kreditinstitutet nått den största omslutning,
som med en grundfond å 30 miljoner och relationstalet tio mellan
obligationsstock och grundfond är tillåten, d. v. s. en omslutning å 300
miljoner kronor, skulle det krävas en reservfond å 15 miljoner och säkerhetsfonder
i föreningarna å tillhopa 30 miljoner, eller uppsamlade fonder å
45 miljoner, innan avsättning till respektive fonder finge upphöra. Med
andra ord, man strävar efter uppsamlade fonder, som vid institutets fulla
utveckling utgöra tillhopa 150 procent av grundfonden. Härtill kommer
så sistnämnda fond. Utskottet är benäget att anse, att anspråken på fondernas
storlek utan olägenhet skulle kunna begränsas sålunda, att då säkerhetsfond
överstiger sex procent av föreningens skulder, respektive reservfonden
överstiger tre procent g. v kassans skulder, låntagarnas bidrag till
vederbörlig fond må kunna minskas eller upphöra att utgå och — för reservfondens
del — fondavkastningen användas till andra ändamål än fondens
ökande. Dessa siffror innebära, att man eftersträvar uppsamlade fonder,
som vid institutets fulla utveckling utgöra: för kassans del 9 miljoner och
för föreningarnas del tillhopa 18 miljoner, eller sammanlagt 27 miljoner
kronor. Detta belopp utgör 90 procent av grundfondens storlek. Utom att
uppsamlade fonder å tillhopa 9 procent av skulderna synas i förevarande
hänseende fullt betryggande, kan såsom grund för denna begränsning anföras,
att låntagarna med skäl kunna göra anspråk på att, när så är möjligt,
erhålla den lättnad, som fondbidragens upphörande medför, ävensom att
21
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
alltför stora fonder kunna medföra benägenhet för minskad sparsamhet vid
den betydande fondavkastningens disponerande.
I övrigt har utskottet ingen annan erinran att framställa mot de föreslagna
bestämmelserna om reserv- och säkerhetsfonder, än att i § 7 andra
stycket synes böra föreskrivas, att de tio år, varunder bidrag till reservfonden
skall erläggas, skola räknas från lånets beviljande. Detta överensstämmer
med vad i § 20 om säkerhetsfond stadgats och säkerligen också med avsikten
med förslaget i denna punkt.
Rörande den föreslagna storleken å grundfonden 30 miljoner kronor (§ 2)
och det stadgade relationstalet mellan kassans obligationsstock och grundfonden
(§ 3) har utskottet ingen invändning att göra. Utskottet anser även
förslagets bestämmelser om den högsta gräns, till vilken fastighet må genom
kreditinstitutet belånas, (§ 23) så ock om föreningarnas verksamhetsområden
(§ 17 andra stycket) vara lämpliga.
I fråga om förslagets detaljer i övrigt har utskottet ingen erinran att
framställa.
I motionen 1:286 har hemställts, att riksdagen ville besluta att i det
framlagda förslaget till förordning stadga förbud för såväl styrelseledamot
som tjänsteman eller revisor i bostadskreditförening att vara styrelseledamot
eller tjänsteman i stadshypoteksförening, eller, om detta ej kunde bifallas,
att i förordningen föreskrives, att lån mot säkerhet av inteckning med
bättre förmånsrätt i samma fastighet skall anses vara på betryggande sätt
ordnat, om det utlämnats av sparbank i orten och detta icke skett med
villkor om årlig avbetalning eller eljest på viss tid. Till motivering av
denna hemställan hava anförts betänkligheter mot ett vittgående samarbete
mellan de nya kreditföreningarna och stadshypoteksföreningarna. Sådana
betänkligheter hava ansetts föreligga i två riktningar. Till en början har
framhållits såsom önskvärt, att den nya kreditorganisationen icke föranleder
försämring av villkoren för primärkrediten. Detta bleve fallet — har det
yttrats — därest lånesökande och låntagare hos en förening för sekundärkredit
till följd av persongemenskap i föreningarnas styrelser och därav
föranledd påtryckning funne sig föranlåtna att belåna primärinteckningar
hos stadshypoteksföreningen även i fall, då belåning exempelvis hos sparbank
skulle medföra gynnsammare lånevillkor. Härtill komme, efter vad som
framhållits, att då utlåning mot primärinteckningar i bostadsfastigheter i
städer och stadsliknande samhällen utgör en av de viktigaste formerna för
sparbankernas placering av insättar medel, en överföring i större omfattning
av primärlån från sparbankerna till stadshypoteksföreningarna skulle för
de förra medföra vittgående konsekvenser genom nödvändigheten att för
placering av betydande belopp söka andra utvägar, vilka bleve mera
riskfyllda.
Utskottet vill med avseende å dessa farhågor framhålla, att även om
påtryckningar av detta slag skulle bliva följden av persongemenskap i
bostadskreditförenings och stadshypoteksförenings styrelser, några avsevärda
Diverse
frågor.
Motionen
I: 286.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
Motionerna
1:291 och
11:442.
förskjutningar i fråga om primärinteckningarnas placering knappast därav
kan befaras. Det är nämligen att märka att, såsom departementschefen
framhållit, de nya kreditföreningarna böra söka samarbete ej blott med
stadshypoteksföreningarna utan ock med sparbankerna. Såsom följd av
samarbetet med de sistnämnda bör då möjligen kunna väntas någon motsvarande
förskjutning till sparbankernas förmån. Börande den anförda
farhågan för placeringssvårigheter torde böra tilläggas, att en placering
från sparbankernas sida i viss omfattning i den nya kassans obligationer,
såvitt nu kan bedömas, icke torde kunna anses olämplig, då ju kassans
obligationsutgivning skulle erhålla ett betydande ekonomiskt underlag.
Slutligen må anföras, att vikten för den nya kreditorganisationen att till
sitt förfogande erhålla tillgång till sakkunskap på fastighetsbelåningens
område är så stor, att med hänsyn därtill möjligen uppstående mindre
olägenheter torde böra få av sparbankerna bäras. Skulle emellertid förbud
stadgas för de nya föreningarnas män att vara styrelseledamöter eller
tjänstemän i stadshypoteksförening, fordrade väl följdriktigheten att enahanda
förbud uppställdes mot deras befattning med sparbanks angelägenheter,
men med sådana bestämmelser skulle för de nya kreditföreningarna
betydande svårigheter möta för anskaffande av erforderlig sakkunskap i
styrelserna.
En sådan föreskrift, som motionärerna i andra hand förordat, torde vara
av beskaffenhet att allt för mycket binda vederbörande styrelse vid prövningen
av primär låns placering och kan av utskottet icke förordas. Detta
hindrar icke, att ett lån mot primärinteckning i sparbank, upptaget på de
förutsatta villkoren, såsom regel torde böra av styrelsen för bostadskreditförening
anses på betryggande sätt ordnat.
I motionerna 1:291 och 11:442 har hemställts dels att riksdagen i förslaget
till förordning måtte vidtaga vissa ändringar, dels ock att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t begära utredning i fråga om bättre möjligheter
främst för den kooperativa bostadsproduktionen samt för egnahemsbyggare
att på rimliga villkor erhålla dels byggnadskredit under det uppbyggande
av fastighet pågår, dels även tertiärkredit.
Med omförmälda ändringsförslag avses till en början införandet av en
bestämmelse att kredit till kooperativa bostadsföreningar må kunna lämnas
mot inteckning upp till 80 procent av taxeringsvärdet. Av vad utskottet
tidigare anfört, framgår utskottets åsikt, att en så hög belåning icke bör
äga rum i det ifrågasatta kreditinstitutet.
Vidare har föreslagits medgivande om kreditgivning mot inteckning även
för bostadsbyggande å mark, som upplåtits med tomträtt, meddelande av
föreskrift om att kreditgivningen främst skall avse nyproduktion av bostäder
och endast i undantagsfall gamla hus samt vissa ändringar beträffande
sammansättningen av kassans styrelse, åsyftande att majoriteten av styrelsen
skulle utses av Kungl. Maj:t och fullmäktige i riksgäldskontoret. Med
avseende å dessa förslag vill utskottet, i den mån utskottets ståndpunkt ej
Bankoutskotlets utlåtande Nr 58. 23
framgår av vad redan, tidigare anförts, här endast uttala att, även om de
till stöd för ifrågavarande ändringsyrkanden anförda skälen i vissa delar
torde förtjäna beaktande, utskottet likväl icke funnit tillräckliga skäl föreligga
att för närvarande på dessa punkter tillstyrka ändringar i författningsförslaget.
Ytterligare hava motionärerna föreslagit en bestämmelse därom, att då
kooperativ bostadsförening ingått i bostadskreditförening, minst ett ombud
för den kooperativa bostadsföreningsverksambeten alltid skall hava säte i
styrelsen för bostadskreditföreningen; och det förutsättes, att Kungl. Maj.t
vid granskande av förslag till reglemente för sistnämnda slag av föreningar
skall tillse, att sådant reglemente alltid innehåller ett dylikt stadgande. —
Utskottet, som finner ett bifall till detta förslag rimligen böra medföra jämväl
stadgande om bostadsegnahemmens och hyreshusens representation på
ett eller] annat sätt i föreningsstyrelserna, anser visserligen lämpligt och
riktigt, att de olika fastighetsgrupper, vilkas behov skola tillgodoses i de
nya föreningarna, i regel bliva representerade i föreningarnas styrelser. Att
i förordningen införa uttryckliga regler i detta ämne synes utskottet dock
knappast nödvändigt.
Vad slutligen angår motionärernas hemställan om skrivelse till Kungl.
Maj:t med begäran om utredning rörande byggnads- och tertiärkredit, synes
det utskottet att — om än beaktansvärda synpunkter kunna i dylikt avseende
anföras — sådan hemställan i allt fall för närvarande icke bör
göras.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hem- Hemställan,
ställa,
att riksdagen må
A) med förklarande, att Kungl. Maj:ts i förevarande
proposition nr 214 framlagda förslag till förordning
om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar
icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick
antagas, samt med avslag å motionerna I: 286, I: 289,
I: 291, II: 437 och II: 442, för sin del antaga följande,
såsom utskottets förslag betecknade förslag till förordning
i ämnet:
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Förslag
till
Förordning
om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskredit
föreningar.
Härigenom förordnas som följer:
Kap. I. Bostadskreditkassan.
Om kassans ändamål.
§ 1.
Svenska bostadskreditkassan har till ändamål att i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning och i reglemente, som utfärdas av Konungen,
driva lånerörelse genom att lämna lån åt bostadkreditföreningar, varom
i kap. II stadgas.
Om kassans fonder och obligationslån.
§ 2.
Såsom grundfond för kassan ställer staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret
till förfogande svenska statens fyra och en halv procent
obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt belopp
av minst trettio miljoner kronor. Grundfondsobligationerna fortfara
att tillhöra staten, som dock ej äger att för annat ändamål förfoga över
dem, så länge kassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda.
§ 3.
För sin lånerörelse utfärdar kassan räntebärande till innehavaren ställda
obligationer. Sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer
må icke uppgå till mera än tio gånger beloppet av grundfonden.
§ 4.
Grundfonden, som är avsedd att tjäna såsom säkerhet för kassans obligationer,
må av kassans styrelse, efter medgivande av fullmäktige i riksgäldskontoret,
kunna tillfälligtvis anlitas för fullgörande av kassans förbindelser,
därvid dock skall iakttagas, att grundfonden efter plan, som av
fullmäktige i riksgäldskontoret bestämmes, inom fem år skall återställas
till sin förutvarande storlek. Kassan vare skyldig gottgöra staten vad
staten till följd av kassans åtgärd nödgas utgiva i ränta å obligationerna.
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
25
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
§ 5.
De obligationer, som av kassan utfärdas, skola återbetalas genom årlig
amortering enligt plan, som angives i obligationsavtalet. Obligationerna
skola kunna senast tio år efter utgivandet av kassan uppsägas till inbetalning
inom den tid av bögst ett år, som är i obligationsavtalet bestämd.
Hava grundfondsobligationer tagits i anspråk till belopp av nominellt
två miljoner kronor, må kassan icke utställa obligationer för ny långivning
med mindre Konungen, efter börande av fullmäktige i riksgäldskontoret,
därtill lämnar tillstånd.
§ 6.
Såsom säkerhet för de obligationer, som av kassan utgivas, tjäna de
förbindelser, som föreningarna för erhållna lån utfärda till kassan, jämte
de till föreningarna för erhållna lån lämnade reverser med tillhörande
hypotek.
Såsom säkerhet för förenings lån hos kassan skola pantförskrivas de till
föreningen för erhållna lån lämnade reverser med hypotek.
Det åligger kassans styrelse att tillse, att föreskriven säkerhet är ställd
och hålles vid makt. De till föreningarna lämnade reverser med hypotek
skola ställas under offentlig vård.
§ 7.
Kassans behållna årsvinst skall
avsättas till en reservfond.
Såsom bidrag till reservfonden
skall förening för varje lån, som
från kassan erhålles, årligen under
tio år erlägga ett belopp, motsvarande
en tiondels procent av lånets
ursprungliga belopp. Sådant bidrag
må, efter bestämmande av
kassans styrelse, minskas eller upphöra
att utgå, då reservfonden överstiger
fem procent av kassans skulder.
Reservfondens avkastning lägges
till fonden; dock må avkastningen,
då fonden överstiger fem procent
av kassans skulder, kunna användas
till bestridande av dess förvaltningskostnader
eller, till den del
avkastningen ej är erforderlig för
Kassans behållna årsvinst skall
avsättas till en reservfond.
Såsom bidrag till reservfonden
skall förening för varje lån, som
från kassan erhålles, årligen under
tio år, räknat från lånets beviljande,
erlägga ett belopp, motsvarande en
tiondels procent av lånets ursprungliga
belopp. Sådant bidrag må, efter
bestämmande av kassans styrelse,
minskas eller upphöra att utgå, då
reservfonden överstiger tre procent
av kassans skulder.
Reservfondens avkastning lägges
till fonden; dock må avkastningen,
då fonden överstiger tre procent
av kassans skulder, kunna användas
till bestridande av dess förvaltningskostnader
eller, till den del
avkastningen ej är erforderlig för
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
sådant ändamål, till beredande av sådant ändamål, till beredande av
annan lättnad för föreningarna. annan lättnad för föreningarna.
§ 8.
Reservfonden skall placeras i statens, Sveriges allmänna hypoteksbanks,
konungariket Sveriges stadshypotekskassas eller Svenska skeppshypotekskassans
obligationer eller i obligationer, som till den säkerhet de erbjuda
kunna anses jämförliga med obligationer av något av nyss angivna slag,
eller ock mot säkerhet i fullgod fastighetsinteckning.
Om föreningarnas ansvarighet för kassans förbindelser.
§ 9.
Därest kassans förbindelser ej kunna infrias med anlitande av dess
egna tillgängliga medel, äger kassan infordra erforderliga tillskott från
föreningarna.
För kassans förbindelser svare föreningarna i förhållande till högsta
under räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av sina från kassan erhållna
lån. Kan förening icke fullgöra den betalningsskyldighet, som
till följd av denna ansvarighet åligger föreningen, vare övriga föreningar
efter nyssnämnda grund ansvariga för bristen.
Om lånerörelsen.
§ 10.
Av förening gjord framställning om lån från kassan prövas av dennas
styrelse. Lån till förening utlämnas i kassans obligationer till parikurs
eller ock kontant. I förra fallet åligger det kassan att vara föreningens
låntagare behjälplig för obligationernas försäljning på lämpligt sätt. Lämnas
lånet kontant, skall föreningen gälda den kapitalrabatt och de övriga
kostnader, som kassan vid sin upplåning kan hava fått vidkännas.
Lån till förening skall förräntas och amorteras genom kontant erlagd
annuitet enligt fastställd plan. Amorteringstiden må ej överstiga fyrtio
år. Sedan tio år förflutit från lånets mottagande, kan föreningen uppsäga
lånet till inbetalning efter ett år.
Förening äger att, utöver den årliga amorteringen, göra ytterligare inbetalning
å erhållet lån, antingen kontant eller i obligationer utfärdade
av kassan. Föreningen vare dock skyldig att därvid underkasta sig de
villkor, som kassans styrelse finner nödigt föreskriva till förekommande
av förlust eller olägenhet för kassan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 58. 2<
(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Om förvaltningen m. m.
§ 11.
Kassan förvaltas av en styrelse med säte i Stockholm. Styrelsen består
av det antal ledamöter, minst sju högst nio, som av ombudsstämman bestämmes,
och skola suppleanter finnas till lika antal som antalet ledamöter.
Konungen utser, för en tid av tre år i sänder, två ledamöter och två
suppleanter för dem. Av dessa skall en ledamot, så ock suppleanten för
honom, äga insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighetsbelåning.
Fullmäktige i riksgäldskontoret utse, likaledes för en tid av tre år i
sänder, en ledamot samt suppleant för honom. Övriga ledamöter och suppleanter
väljas å ombudsstämman. Vald ledamot eller suppleant utses för
tiden till den ordinarie ombudsstämma, som hålles under tredje året efter
det, då valet förrättades.
En av de av Konungen utsedda ledamöterna förordnas av Konungen att
vara ordförande i styrelsen. Vice ordförande väljes inom styrelsen.
Arvoden för de av Konungen och av fullmäktige i riksgäldskontoret
utsedda ledamöterna bestämmas av Konungen.
Styrelsen utser verkställande direktör samt tillsätter kassans övriga
tjänstemän. Beslut, varigenom verkställande direktör utsetts, vare ej gällande
med mindre det biträtts av en av Konungen utsedd styrelseledamot.
Styrelseledamöter, som genom att överträda denna förordning eller med
stöd av densamma meddelade bestämmelser eller eljest uppsåtligen eller
av vårdslöshet tillskynda kassan skada, svare för skadan en för alla och
alla för en.
§ 12.
För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skola
årligen utses tre revisorer med lika många suppleanter. En revisor och
en suppleant för honom utses av fullmäktige i riksgäldskontoret; de övriga
väljas å ombudsstämman. Av de sistnämnda skola en revisor och hans
suppleant vara av handelskammare i riket eller på annat, av Konungen
godkänt sätt auktoriserad revisor.
Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift
eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift
i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag
visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, kassan
ansvariga för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.
§ 13.
Ombud för föreningarna skola årligen före utgången av juni månad
samlas till ordinarie ombudsstämma i Stockholm å tid, som av kassans
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
styrelse bestämmes. Stämman förrättar föreskrivna val av ledamöter i
kassans styrelse och revisorer ävensom suppleanter för dessa samt beslutar
angående ansvarsfrihet för styrelsen.
Extra ombudsstämma skall styrelsen utlysa, när revisorerna sådant påyrka
eller styrelsen finner omständigheterna därtill föranleda.
§ 14.
Kassans förvaltningskostnader skola, i den mån de icke bestridas på
sätt i § 7 är sagt, gäldas genom bidrag av föreningarna efter ty kassans
styrelse bestämmer.
§ 15.
Om kassans trädande i likvidation och om förfarandet därvid förordnar
Konungen.
Vid likvidation av kassan må grundfondsobligationer tagas i anspråk
allenast i den mån annan tillgång saknas, som svarar för kassans förbindelser.
Rörande användningen av vad som vid likvidationen återstår av kassans
tillgångar, efter det skulderna blivit guldna, bestämmer Konungen.
Kap. II. Bostadskreditföreningarna.
Om föreningarnas ändamål.
§ 16.
Bostadskreditföreningar hava till ändamål att, i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning och i reglemente, som utfärdas av Konungen,
tillhandahålla sina medlemmar lån mot säkerhet av inteckning i fastighet.
jOm förenings bildande och verksamhetsområde.
§ 17.
Ansökan om tillstånd till bildande av förening göres hos Konungen.
Inom den del av riket, som Konungen för föreningen bestämmer, äger
förening utöva verksamhet i samtliga städer och köpingar samt andra
samhällen, för vilka byggnadsstadgan för rikets städer och de för stad
meddelade bestämmelserna i hälsovårdsstadgan och i brandstadgan äro
gällande, så ock i annat inom samma del av riket beläget samhälle eller
tätare bebyggt område, som av Konungen förklarats skola tillhöra verksamhetsområdet.
Konungen meddelar föreskrift om det minimibelopp, för vilket förening,
innan den må börja sin verksamhet, skall hos kassan hava anmält sig till
erhållande av lån.
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
29
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Om föreningsmedlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser.
§ 18.
Medlem av förening är den, som häftar för inteckningslån hos föreningen.
§ 19.
För förenings förbindelser svare dess medlemmar i förhållande till högsta
under räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av sina från föreningen
erhållna lån. Kan medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet,
som till följd av denna ansvarighet åligger honom, vare föreningens övriga
medlemmar efter nyssnämnda grund ansvariga för bristen.
Om säkerhetsfond.
Förening skall såsom säkerhet för
fullgörandet av sina förbindelser
avsätta en säkerhetsfond.
Såsom bidrag till säkerhetsfonden
skall envar låntagare erlägga en
särskild avgift, motsvarande två
procent av erhållet lån. Inbetalningen
av avgiften må kunna fördelas
på en tid av högst fem år,
räknat från lånets beviljande. Grunderna
för avgifternas inbetalning,
därom föreningens styrelse beslutar,
skola vara godkända av kassans
styrelse.
Avgifterna till säkerhetsfonden
må, efter medgivande av kassans
styrelse, minskas eller upphöra att
utgå, då säkerhetsfonden överstiger
tio procent av föreningens skulder.
Inbetalar låntagare i förtid sitt
lån till fullo, må, där särskilda
skäl äro och kassans styrelse det
medgiver, hans avgift till säkerhetsfonden
helt eller delvis återbetalas
till honom.
§ 20.
Förening skall såsom säkerhet för
fullgörandet av sina förbindelser
avsätta en säkerhetsfond.
Såsom bidrag till säkerhetsfonden
skall envar låntagare erlägga en
särskild avgift, motsvarande två
procent av erhållet lån. Inbetalningen
av avgiften må kunna fördelas
på en tid av högst fem år,
räknat från lånets beviljande. Grunderna
för avgifternas inbetalning,
därom föreningens styrelse beslutar,
skola vara godkända av kassans
styrelse.
Avgifterna till säkerhetsfonden
må, efter medgivande av kassans
styrelse, minskas eller upphöra att
utgå, då säkerhetsfonden överstiger
sex procent av föreningens skulder.
Inbetalar låntagare i förtid sitt
lån till fullo, må, där särskilda
skäl äro och kassans styrelse det
medgiver, hans avgift till säkerhetsfonden
helt eller delvis återbetalas
till honom.
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
(Kungl. May.ts förslag.)
Så länge förenings verksamhet
fortfar, må dess säkerhetsfond icke
komma föreningens medlemmar till
godo på annat sätt än i näst föregående
stycke sägs eller, vad angår
fondens avkastning, i reglementet
må stadgas.
(Utskottets förslag.)
Så länge förenings verksamhet
fortfar, må dess säkerhetsfond icke
komma föreningens medlemmar till
godo på annat sätt än i näst föregående
stycke sägs eller, vad angår
fondens avkastning, i reglementet
må stadgas.
§ 21.
I fråga om placering av förenings säkerhetsfond skall vad i § 8 stadgas
äga tillämpning.
Om lånerörelsen.
§ 22.
Förening må meddela lån allenast mot säkerhet av inteckning i bebyggd,
huvudsakligen för bostadsändamål anordnad fastighet, som är nöjaktigt
försäkrad mot brandskada.
För förenings utlåning lända i tillämpliga delar till efterrättelse de
bestämmelser, som gälla för utlåning från kassan till föreningarna, och
skall lån av förening utlämnas till låntagaren mot enahanda villkor, under
vilka föreningen erhåller motsvarande lån hos kassan. Därjämte skall
föreningen av låntagaren betinga sig de bidrag och avgifter, som jämlikt
stadganden i denna förordning eller i reglementet skola utgå till föreningen
eller från föreningen till kassan.
Lån må ej meddelas till lägre belopp än ettusen kronor.
§ 23.
Till minst det belopp, till vilket lån beviljas, skall finnas säkerhet av
inteckning eller inteckningar liggande inom tre fjärdedelar av fastighetens
vid föreningens värdering uppskattade värde. Inteckning skall jämväl
vara belägen inom fastighetens brandförsäkringsvärde och tre fjärdedelar
av dess vid taxering enligt kommunalskattelagen åsatta värde.
§ 24.
Lån må ej meddelas med mindre lån mot säkerhet av inteckning med
bättre förmånsrätt i samma fastighet prövas vara på betryggande sätt
ordnat. Det åligger föreningen att vid bedömandet härav iakttaga de närmare
föreskrifter, som meddelas av kassans styrelse.
Bankoutskottets utlåtande Nr 58. 31
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Om förvaltningen rn. in.
§ 25.
Förening förvaltas av en styrelse med säte å den ort Konungen bestämmer.
Kassans styrelse utser en av ledamöterna i föreningens styrelse
ävensom suppleant för honom. Till sådan ledamot och suppleant böra utses
personer med insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighetsbelåning.
Föreningens styrelse utser verkställande direktör. Sådant val vare ej
gällande med mindre det godkänts av kassans styrelse.
För revision av föreningsstyrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper
skola årligen utses revisorer jämte suppleanter. En av revisorerna
jämte suppleant för honom utses av kassans styrelse.
Ordinarie sammankomst med föreningens medlemmar skall årligen hållas.
Extra föreningssammankomst hålles i de fall, som i reglementet bestämmas.
Närmare bestämmelser om styrelse, revision och föreningssammankomster
meddelas i reglementet.
§ 26.
Varje förening utser till ombudsstämma, varom förmäles i § 13, ett ombud,
jämte en suppleant, för varje påbörjat femtal miljoner kronor av föreningens
sammanlagda oguldna lånebelopp hos kassan enligt kassans senast
fastställda bokslut, dock att förening ej må representeras av flera ombud
än fem.
§ 27.
Bidrag till bestridande av förenings förvaltningskostnader skola av låntagarna
gäldas på sätt i reglementet närmare stadgas. Överskott, som må
uppstå å dylika bidrag, skall tillföras säkerhetsfonden.
§ 28.
Om föreningens trädande i likvidation och om förfarandet därvid förordnar
Konungen.
Vid förenings likvidation skall vad som återstår av föreningens tillgångar,
efter det skulderna blivit guldna, överlämnas till kassan.
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen förordnar.
I samband med fastställandet av reglemente för kassan och föreningarna
meddelar Konungen de närmare bestämmelser, som finnas erforderliga
med avseende å kassans och föreningarnas bildande, och äger Konungen
därvid bestämma, att interimsstyrelse för kassan och för förening skall
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 58.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
utgöras av personer, utsedda av offentlig myndighet, ävensom att revisorer
för kassan och för förening skola, för den första tiden av kassans eller
föreningens verksamhet, utses av sådan myndighet.
B) besluta, att från riksgäldskontoret skola till Svenska
bostadskreditkassan såsom dess grundfond överlämnas
svenska statens fyra och en halv procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens sida, till ett
nominellt belopp av 30,000,000 kronor med rätt för kassan
att enligt bestämmelserna i förordningen förfoga
över obligationerna.»
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.